Senaste kommentarerna i forumet

Lyssnade på Lars Winnerbäck Monsterteorin o grät hela kvällen. Så fruktansvärt sårande att se någon annan gråta pågrund av just mig, och sedan själv stå inåtvänd och skrika på mig själv hur jävla tragisk man är. Att jag flera gånger trott att jag slagit i botten och att allt ordnar sig nu. Men icke. Jag har ingen aning hur jag ska vinna tillbaka tron på mig själv. Att stå som ett jävla järnspett ner i marken direkt bara en uns att A närvaro, med respekt kunna stå upp för min sjukdom

Både tristess och nollöl finns det här också. När det handlar om nollöl så ser jag inte det som farligt, jag dricker det på ungefär samma sätt som jag tidigare drack riktig öl (men absolut inte lika mycket). Jag är övertygad om att det inte är det som kan komma få mig att dricka igen. Det är inte alkoholen jag är ute efter utan ölsmaken, tidigare var ölsmaken en ursäkt för att komma åt alkoholen. Det giriga alkosuget har jag inte känt på länge, men är rädd för att det kommer om jag tar ett första glas.

Tristessen är en värre fiende. Det sitter någon liten jävel på axeln som trumpetar ut budskapet att jag liksom klarat av att sluta dricka, jag kan bocka av det nu och gå vidare till nästa rad på listan, och börja dricka igen. Det är ju ändå ganska trevligt att dricka. På kvällarna är det värst. Barnet sover, hustrun dricker öl framför TVn och jag vankar av och an eller stirrar ut i mörkret. Är rastlös men har många gånger inte heller energi (eller kanske ro) att ta mig för med någonting. Ofta slutar kvällarna tidigt med att jag går och lägger mig med en bok.
Det som avhåller mig från att börja dricka igen är främst minnet av alla nackdelarna. Jag blir, tyvärr, hela tiden påmind eftersom hustrun dricker. Men, lite motsägelsefullt, dessa påminnelser stärker också mig i mitt beslut att inte börja igen

Vi kanske ska ha en adventskalender här på forumet. Varje dag ska en av oss "öppna en lucka" som innehåller ett "att-göra-i-stället-för-att-dricka-tips"?
/A

Lp var stolt över den långa nyktra tid! Damma av dig och hoppa upp på hästen och rid vidare i nykterheten.

Ett tag sen jag varit in på AH så läsa ikapp lite. Visst är det fruktansvärt när man går mot bilen från bolaget när kroppen skriker nej men man går ändå. Allt är som man vore besatt av djävulen, helt sjukt. Humör som ett litet barn får jag 'å de e sååå synd om mig'.. fick också höra senast ihelg att jag är en jävla egoist. Man blir det tyvärr när alkohol demonerna kommer. Hoppas du samlat ny kraft i kampen o blivit erfarenhet klokare. Kram P

Hej Lena och ni andra. Jag har haft svårt att hitta mig själv och ge nykterheten 100% efter alla misslyckade försök. Frustrerad o sorgsen, arg, rädd. . Blev full i helgen:( frun sa att antingen slutar jag eller så är de slut. Så nu är det vinna leller, ja törs inte ens tänka vad som skulle kunna hända. Sjukskrev mig ett par dagar bara för att kunna rensa och lägga upp en plan. Många tårar men jag måste hitta min sinnesro för att kunna leva lycklig.

Lämnar en kort hälsning till dig vännen. Tack för fina rader i min tråd. Blev väldigt glad.

Ta hand om dig! Stor varm kram

PS. Blåbärs-drickan på systemet är faktiskt helt OK!!!

Skickar en liten hälsning till dig. Tack för fina meddelandet i min tråd. Det värmde.

Ta hand om dig vännen. <3

Hej Stingo,

Känner igen mig i tristessen. Den har inte varit tydlig tidigare, men nu, efter ett halvårs nykterhet så börjar den pocka på... I helgen önskade mannen vin. Det blev skitjobbigt för jag hade inte tänkt på annat hela lördagen. Jo så är det ibland. Det blev inget vin för någon av oss. Mest för att mannen insåg hur sugen jag faktiskt var. Funderade sedan på var suget kom ifrån. Insåg att vi jobbat stenhårt hemma (renoverar), jobbat som en galning på jobbet, haft tusen järn i elden i allmänhet. Kände inte behov av att varva ner (!), men ett behov av att "få ha lite roligt också". Vad GRÅ helgen kändes utan guldkanten... Tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Ibland glömmer man bort sig lite. Det är INTE tråkigt att umgås med barnen nykter, vakna utan baksmälla och vara klar i knoppen. Jag skäms nästan när jag känner att jag måste droga mig för att livet ska vara roligt. Att det är tråkigt att vara närvarande. Nä... så vill jag inte ha det. Alltså - fortfarande nykter.

Kram till dig

Fina LP,

Har läst ditt inlägg i min tråd och det du sedan skrev några timmar senare i din egen tråd här. Det är ganska stor skillnad mellan dem. I den ena är det uppgivet och nattsvart, men här är det uppgivet men med ljusning. Jag hoppas att det senare stämmer?

Har dina utlandsresor blivit ett ställe där du låter dig falla? Håller ihop på hemmaplan, men släpper kontrollen när du är själv och inte ens i Sverige? Det tror jag i alla fall skulle kunna hända mig. Helt klart.

Tror att din insikt - det går inte att dricka - är bra. Det är liksom ingen idé. Lika bra och kapitulera. Men det är kanske lite tufft att göra detta själv? Vet att du varit hos flera psykologer m.m., men som jag skrivit till Lena Nyman också, allt har sin tid. Du kanske inte har varit mottaglig för det du skulle vara mottaglig för i nuläget? Tidigare psykologer kanske inte varit så himlans bra heller? Ibland verkar det som att man kan komma in på lite fel spår i samtalen och de missar vad vi verkligen borde prata om. Det krävs en riktigt bra psykolog för att kunna se klart på våra problem, som ibland har många fler bottnar än vi själva förstår. Det kanske inte alltid är DET som vi tror är problemet, som verkligen är problemet, om du förstår hur jag menar? Går ju själv hos en som verkar jäkligt skicklig. Han kliar sig i håret över att INGET av det vi pratar om har kommit upp NÅGONSIN när jag gått i terapi tidigare. Jag både lär om mig själv och inser saker om mig själv, som jag faktiskt inte hade en aning om. Och då kan man väl ändå säga att jag har ägnat ganska mycket tid till att reflektera över mig själv tidigare...

Vet att du har ett tungt bagage. Men låt inte det hindra dig från att bli den du kan vara... Låt inte alkoholen gömma den lille Per som finns där inne...

Varm kram till dig <3

men jag stiger ändå fram som ett exempel på att det går att bryta ett alkoholberoende. Även jag har fallit många gånger under åren men sen jag verkligen nådde min botten och bestämde mej så är det ingen tvekan. Ganska exakt på dagen två och ett halvt år nu och det finns inte på kartan att jag skulle dricka alkohol igen. Inget sug, ingen längtan, bara en känsla av frihet för att jag slipper. Och skulle jag plötsligt få för mej att jag ska dricka igen så finns mitt löfte till mej själv, aldrig mer. Så varför tittat jag fortfarande in på Alkoholhjälpen? Ja mest av gammal vana. Ser om nån från min tid tittar in, t.ex Stigsdotter och Fia, ja det finns fler.

Lycka till ni som kämpar! Det går men det krävs ett fast beslut, det duger inte att hoppas! Ett beslut man står fast vid, no matter what.

Skaffa en hobby som ger dig glädje och träffa folk. Kanske spela och sjunga? Låter ju kanske torrt men att vara sysellsatt med saker har räddat en del.

Härligt att du kravlar dig upp så fort. Ofattbart och inte så litet skrämmande att läsa hur en efter annan här tycks gå igenom samma process.

Håller med om att man kan känna ett vemod tillsammans med alkohol. Ett vemod, en oförklarlig tomhet och längtan. Jag tror det är för att alkohol skänker en "falsk""glädjekick för stunden. Jag har bara varit nykter några veckor och är beslutsam att hitta den äkta glädjen istället. Lycka till!

Tack Fenix för att du berättade mer om hur AA fungerar. Nu känns punkt 1 och 2 bättre. Men jag tror punkt 3 kan ställa till det lite för mig. Jag kör lite med tekniken just nu att sysselsätta mig till max så jag inte har tid att grotta ner mig och fundera allt för mycket djupt. För jag är så rädd att hamna i en svacka eller depression om jag skulle "stanna" upp mitt race för att fundera för mycket om livet och hur dåligt alkoholen varit innan jag blev nykter. Nu lever jag för positiva ljusglimtar och fokuserar på allt som gör mig glad. Och nästan varje dag är det nya saker jag hittar på som det var länge sen jag gjorde! Tex idag var jag till simhallen och tog några längder och åkte vattenrutschbana...DET var länge sen. ! Trodde jag skulle svimma av höjdskräck, att baddräkten skulle gå trasas sönder och att jag skulle få hjärnskakning i samma veva, men I did it! ;)

AnnaPanna!

Känner så igen mig i dig. Jag är nog ett par år äldre än du men jag har också levt ett liv med festliga helger och nyktra veckor. Förutom att mina helger var alltid mycket värre än alla andras. Jag kom helt plötsligt på att jag hörde talas om en tjej som kanske skulle vara intressant för dig att lyssna på. Hon heter Josefin Dahlberg och är chefredaktör på Modette. Hon är nykterist och berättar på ett så jäkla bra sätt om varför hon är nykter och hur kass hon och alkohol var tillsammans. För ett tag sedan var hon med i något som heter Fyllepodden, lyssna på den! Så underbart och modigt av unga personer att berätta om deras alkoholmissbruk.

Länk till Josefin Dahlberg i Fyllepodden:
http://hwcdn.libsyn.com/p/b/9/e/b9e49237f4811ef2/Fyllepodden_-_Josefin_…

Länk till ett klipp med Josefin Dahlberg och My Skarskgård på Nyhetsmorgon:
https://www.youtube.com/watch?v=D4HPfCtMrbk

Hoppas du fick en bättre idag än du hade igår! Fint att du klarade av helgen så bra.

Det är så jäkla ofattbart. Man kan banne mig inte slappna av en sekund, alkoholen lurpassar ju på en hela tiden. Var stolt över dig själv att du tog kontrollen över dig själv så snabbt. Nu kör vi igen. Hejja dig!

I början var jag rätt restriktiv också med nollöl, men nu när jag inte håller tillbaka lika mycket med det, så märker jag att det lätt går 3-4 stycken på en lördag, eller söndag och då upplever jag inte att de i främsta hand är alkoholsubstitut, eller att jag skulle sakna alkoholen i dem. Det enda som harmar, är att utbudet är så litet, att det blir svårt att få variation.

Den djupare grejen här, är att 3-4 öl är en ganska bra start att börja bygga ett beroende på. Så om det är mängden jag dricker bara för att det är gott att släcka törsten med och a-suget sedan bygger vidare därifrån, så ser man ju rätt tydligt vart det kan bära...

Kära ni.
Jag är riktigt illa däran idag. Men jag är samtidigt glad på något vis för jag har ju kapitulerat fullständigt inför spriten. Det är så skönt att veta att jag fortsätter min resa mot helnykterhet.
Jag körde ner i diket men försöker styra upp igen. Det kommer gå.
Jag har ju gett upp precis alla tankar på att kunna dricka igen.
Precis alla.
Men det gjorde jag för länge sedan.
Det är otroligt vad ruskig alkoholen är. Trots att jag varit fri i 6 månader, (Nåja, nästan) så dricker jag mig stupfull så fort.
Det är oerhört obehagligt.
I går hade signalerna hållit på i ca en vecka och jag förberedde mig på att dricka vid nästa utlandsresa. Gick direkt in i loungen och hällde så snabbt som möjligt i mig tre glas vin och en öl. Sedan fortsatte det långt in på småtimmarna. Mängden jag fick i mig igår vågar jag inte ens tänka på.
Nu är det då dag 1 igen och ingenting ska få mig att gå tillbaka till alkoholismen igen.
I går var jag stressad, ledsen, ensam. Det är jag idag också, men i morgon vänder det.
Jag har en alldeles underbar familj som jag inte vill svika och kommer inte heller så göra.
Mitt liv börjar om i morgon.
Sköt om er.
Stora kramar till alla.

Så här ska du inte ha det heller.
kram

Res dig upp igen !
Nyktra till och ta i nya tag !
Du är inte ensam...och imorgon känns det bättre , lite bättre . Du fixar det . Jag tror på dig .
Massor kramar sänder jag dig fina människan <3

Älskar henne, men tycker att hon överdriver lite..
Fast jag ska sluta dricka, har inget stopp när jag har börjat.

Jag mår skit.
Jag kommer tillbaka.
Den enda vägen är utan alkoholen.
Jag går den vägen igen nu.
Jag mår så dåligt.
Vill inte vara ensam nu.

Måndag i dag mår fortfarande dåligt efter helgens fylla. Är sån tur ledig från jobbet i dag. Är ny här och vet inte riktigt vart jag skall börja min historia, suttit och läst lite här och var på forumet och ser och känner ju att jag inte är ensan fast jag stundtals känner mig väldigt ensam....och ledsen....och förtvivlad.Mitt problem är att jag oftast dricker alldeles för mkt och skämmer ut mig, får minnesluckor och mår som jag sedan gör i flera dagar efteråt mes fruktansvärd ångest och nedstämdhet. Detta påverkar givetvis min relation också till minman...Jag vill sluta dricka helt och hållet för att må bättre på sikt och känna mig som en bra människa dock har min man lite svårt att förstå mig då han resonerar att jag nog kan dricka två glas vin...vilket jag kan göra ngn ibland men oftast slutar det i mkt mer än två glas och nu vill jag inte längre utsätta mig för detta då jag ju inte mår bra utav alla negativa konsekvenser pga av mitt alkoholintag. Jag vill ju kunna känna hans stöd också när jag nu insett min problematik fast det känner jag inte genom hans resonemang att jag kan dricka två glas....vi har haft denna diskussionen ett flertal gånger och kommer ingen vart eg. känner jag.....han verkar ju inte vilja avstå alkohol för att jag har svårt att hantera den.....så vad skall jag göra känner jag i skrivandets ögonblick.....vi skall prata i dag igen när han kommer hem efter jobbet.....

Kan bara säga, vilken styrka och insikt!! Det inspirerar mej =)
Kram // blues