Senaste kommentarerna i forumet

..på varför Forumet har den funktionen den verkligen besitter...

För det första så finns det nog igenkänningsfaktorn, vi är inte ensamma i våra tankar.
För det andra anonymiteten.
Tredje, att få våga erkänna för sig själv, men inte de närstående.
Att få nya inputs, nya vinklar.
Möjligheten att få vädra sina tankar, är det här normalt typ?
Diskutera och reflektera på andras inlägg.
Vi är inte ensamma med våra funderingar.
Känna medmänsklighet med andra på forumet.
Att få tröst och att få möjligheten att trösta någon annan.
Peppning och styrkeönskningar.
Att få smaka på hur framtiden kan se ut om vi inte bromsar i tid.
Att få tillhöra en sorts gemenskap, att få dela på varandras hemligheter.
Oavsett bakgrund så är vi ändå så lika.
En föga tröst, men det finns de som har det värre.
Idéer på alternativa lösningar.
Olika sätt att flytta tankarna till annat, mindfulness.
Oavsett tidsepok, vi går igenom samma skärseld, de skriva orden blir aldrig utdaterade på något sätt.

Det finns alltid en före dig, och alltid en efter dig i dina nykterhetsförsök.
Ibland går vi i varandras stigar och fotspår, utan forumet skulle vi aldrig veta var våra vägar korsar varandra.

Här står jag på en slätt och vinkar till er andra, min stig saknar både stenbumlingar och rotknotor så man snubblar inte lika ofta längre.
Och jag frågar vänligt, hur ser er stig ut?

Berra

Jag gillar din inställning. Lycka till och ha många bra (nyktra) dagar.

Ja det låter inget vidare. Måste ärligt även säga att Konstnären har en poäng.
Känner igen tankesättet från mig själv att jag tänkte: Oh, så olyckligt allt är.
Livet är tungt, det är svårt att vara Pellepennan etc. Mitt problem är och var jag själv, och framför allt att
jag inte fimpade fyllet tidigare. Att det ledde till tunga tankar är det många som vittnat om här.
För mig var det lättare att skylla på vad som helst än att "dra" upp problemet
med rötterna. I allt kämpande kring detta avvecklade jag även relation, och idag vet jag inte var problemet var.
En kombination av oss båda, men mitt agerande var verkligen ingenting som gjorde saken bättre.
Kanske var det till och med så att det var min marinerade hjärna som var huvudproblemet?

Nu kanske det inte är så för dig, men det är kanske värt en fundering? Även om livet fortfarande kan vara motigt
så tycker jag att det är avsevärt mycket enklare att ta ansvar för mina handlingar och ta mer och mer riktiga beslut
ju längre nykterheten fortsätter.

Lycka till, och skippa drickat så blir det säkert bättre

//PP

Skickade den här till den nya forummedlemmen Wilja

Kanske någon annan som skulle vilja se den.

Även om musiken är stressande så handlar det om hur man bygget det nyktra jaget så att det på sikt blir starkare än missbrukare jaget.
Kommer från Life Ring som är sekulärt självhjälpsprogram. Kolla gärna deras hemsida om ni har intresse. Har inte varit där men det skulle vara intressant. Lite som AA men mindre Gud...

För mig är forumet lite platsen att "umgås" med andra som vill få det nyktra jaget att växa, det är bra!

http://www.youtube.com/watch?v=Ox_DYxdkQRA

//PP

Välkommen hit Wilja!

Du är på rätt väg och nu har du en tid framöver där du bör göra inget annat än att se till att inte fortsätta dricka. Vet som sagt inte hur allvarligt dina problem är men det finns en filmsnutt som jag tycker skildrar ganska bra hur det fungerar.

Handlar om att få det nyktra jaget att bli starkare än det onyktra eller missbrukaren. A:et kan finnas både i din omgivning. Vänner etc. men det kan även finnas i dig själv tror jag. Det jag sysslar med här på forumet är mitt sätt att umgås med andra som gemensamt vill få det nyktra jaget att växa.

http://www.youtube.com/watch?v=Ox_DYxdkQRA

Enerverande musik, men tankvärt.

Lycka till Wilja!

//PP

Redan innan jag har hunnit få något svar eller någon kontakt här börjar tankarna dribbla med mig och jag tänker att jag kanske skulle ta och köpa en flaska vin i alla fall...

Jag avskyr det här ältande fram och tillbaka, ja eller nej.

NEJ är rätta svaret.

Men sen kommer dom andra tankarna, ursäkterna och suget. Vill och inte vill.

Hur ska jag stärka "NEJ:et" (till att dricka) och motivera "JA:et" (till att vara nykter)?

Kikar bara in och säger hej. Hoppas allt bra med dig.
Kram Konstnären

Ta av dig offerkoftan. Tycker det lyser lite tyck synd om mig. Har ni inget gemensamt längre
finns det kanske bara en utväg.
Valet är ju ditt trots allt. Väljer du nykterheten eller det andra det är ju upp till dig.
Kanske låter jag lite hård, det är inte med mening i så fall.
Lycka till vad du än väljer
Konstnären

Jag har nyss fyllt jämna år. Laddade upp inför detta och skulle klara vara måttlig.
Härliga vänner och härlig familj.
Fulla, en del av oss rejält.
Dan efter tycker jag och alla andra att allt var så lyckat. Solen skiner, massor dricka kvar, varför inte fortsätta fira? Det är ju ändå fredag och allt så trevligt. Finner slattar och dricker.
Det slår till rejält.
Lägger mig i hängmattan för att vila, frugan ser min förändring.
Panik.
Har inte talat ett vettigt ord med varandra på 5 dagar.
Hon mår pyton.
Jag med.
Hon ska flytta, eller rättare sagt hotar. Hon har hotat i 15 år nu.
Hon flyttar aldrig och nu tror jag faktiskt att jag vill att hon gör det.
Det är en jävla situation.
Var ute med min dotter och gick lång promenad igår och berättade ALLT.
Hon tycker det överdramatiseras. Hon märker inget problem och tycker hon ser massor vuxna runt omkring sig som uppträder som jag eller värre.
Jag har problem med måttlighet, men inte att vara nykter 14 dagar i sträck.
Nu börjar jag tro att jag vill skiljas och kanske fortsätter med mitt beteende för att hon ska flytta?
Jag vet ingenting just nu.
Kan inte säga förlåt, för det har jag sagt 125 gånger alla redan. Jag har inte ord och vet att jag i detta läge inte kan lova ett enda skit att jag ska bli "normal" eller nykter på heltid.
Jag har kommit så långt så jag fattar att jag inte längre kan lita på mig själv.
Har ALLTID varit drastisk och sagt tusen gånger aldrig mer.
Inte bara till alkohol utan annat också som inte har med rus att göra.
Jag är en rastlös, energisk, äventyrslysten man som söker kickar och glädje. Tänker mycket och längtar mycket.
Min fru är inte alls sådan.
Det finns inte mycket vi kan göra ihop och det saknar jag, har alltid saknat.
Kanske det är dags nu till slut?
Fy fan vad uppslitande.
Jag tar ALLTID på mig skulden för allt även om jag vet att hon har svåra "issues"
Väldigt lätt för att hamna i stora konflikter på alla arbetsplatser hon någonsin varit på.
Jag är så trött på detta beteende både hos mig och henne.
Jag VET att mitt förhållande till alkohol är osunt och skadligt.
Jag VET INTE var detta slutar men jag har en aning.

Det var en jävligt fin födelsedagspresent jag gav mig själv, eller hur?

LP

Sant så sant. Så länge minsta tanke på alkohol finns där gäller det att fortsätta med sitt inre arbete.
Inte kan någon förstå som inte själv varit där, det är för mycket begärt. Kan höra en måttlighetsdrickare säga
ja men det är bara att sluta. Ingen mer än vi här inne vet vilket jävla jobb det är ibland.
Kvinnan kunde varit jag förra sommaren, skillnaden var att jag höll mig mest inomhus den sommaren som jag försöker
glömma. Det blev så illa pelle, men vi får inte lasta oss själva med det. Gjort är gjort.
Ibland tycker jag att det är förbannat tråkigt det här med nykterheten, att aldrig släppa taget. Bara ibland.
Det allra svåraste jag har socialt är att vara tillsammans med människor som inte spottar i glaset. Men jag har
aldrig varit festens medelpunkt. Jag är observatör. Känner in. Håller med till hundra procent utan detta forumet
vet jag inte vad jag varit idag, förmodligen två fot under jorden. Mycket trevligare här uppe på kanten.
Vi har varandra vi här inne.
Konstnären

God morgon!
Tredje dagen utan alkohol. I dag gäller det att inte ta det första glaset. Tredje dagen brukar vara svårast i början. Den här veckan har jag lånehund. Det blir många långa promenader och det är bra.

Ha en riktigt bra dag!

ja så känns det just nu. Inget skulle vara bättre om jag återupptog alkoholdrickandet. Det visste jag nog innerst inne redan under de första månaderna, men ju mer tiden går, desto mer grundat blir den känslan i mig själv. Det är liksom inget jag längre säger till mig själv, fast beroendet säger något annat. Beroendet får allt mindre utrymme och det är gott så. Men än är det inte "fixat". Men det gör faktiskt inte så mycket att tankarna ibland fortfarande finns kvar.

Träffade ett par som bor utmed ett promenadstråk utmed vattnet här i stan. Dom satt som alltid på sin veranda där folk flanerar förbi. Har alltid hälsat på håll och gjorde så även i helgen. Där sitter dom - som jag gjorde - i princip all ledig tid och dricker. Hon rosévin (det är ju så gulligt somrigt), han sina fula 7,5:or. När jag hälsat kom en tanke farande genom mitt huvud: Ska ni verkligen sitta där en hel j----a sommar till?!

Ja, det ska dom säkert. I alla fall hade dom i helgen inte kommit fram till något annat. "Det är ju så skönt i solen" "Det är vi värda efter ett hårt arbetsliv" . Bruna som pepparkakor och säkert ganska passiva av det dagliga drickandet. Undrar vad det är dom väljer bort? Sina barnbarn? Andra intressen? I alla fall orkar dom inte snygga upp och måla staketet kring verandan. Det är exakt dit jag inte vill tillbaka! Bortvalda saker som tidigare var så viktiga. Ett liv fullt av misskötta relationer, pantburkar och flagnad färg. Nu när jag funderar på min förra sommar så blir jag inte så sorgsen över det längre. Det är mer som att jag skakar på huvudet och undrar hur det egentligen kunde bli så illa. Det är värre än alla som inte har problem med drickat kan föreställa sig. Det sorgliga är ju att så mycket tid gått förlorad innan det verkar som att jag fattade.

Hoppas ni som är på bästa väg att fatta, kan fatta på riktigt genom att jag skriver hur jag känner?

Utan andra som förklarat detta för mig hade det aldrig fungerat för mig. Därför är det värdefullt med forumet. Men jobbet måste faktiskt var och en av oss göra. Det krävs mycket funderingar, skrivande "snack" och vilja. Men mest av allt krävs nog envishet. Att så länge man känner och tänker alkohol så är det bara att fortsätta. En dag efter den andra.

//PP

Hej Fjällfina!

jag vet faktiskt inte om det hade varit någon fördel med läkare, och nu känns det inte längre som att det spelar någon roll. Just nu känns allt ganska stabilt och jag är inte orolig för att det skulle haverera, inte idag i alla fall :-). Så budskapet blir att det går faktiskt, det gäller iofs. att vara målmedveten och och inte falla för alla "argument" som dyker upp i huvudet att det visst skulle gå att dricka normalt igen. För övrigt tycker jag mig känna idag att vinsten att dricka är obefintlig. Förbaskat skönt att slippa faktiskt!

//PP

En periodare har väl visat länge nog att det inte handlar om nedtrappning? Dom klarar sig ju periodvis ganska bra utan alkoholen. Blir ju lite lönlöst att försöka förklara detta när det egentligen handlar om att han inte vill. För periodaren är väl det som behövs att tänja ut så att det blir fasligt långt mellan perioderna....Så långt så att nästa period inte kommer?! Ja du vet ju, men det hjälper ju inte att DU vet ;-)

//PP

Vet inte men det finns ju olika jourer att tillgå. Exempelvis AA. Bästa sättet att inte få panik dagen efter är garanterat att se till att det inte blir någon dagen efter ;-) Kanske kan man se det som att man har en planta som man konstant ger för mycket vatten och gödsel. Att "prata" om att man ger för mycket vatten och gödsel kanske underlättar för stunden, men åtgärd som ger "riktig" effekt är nog att avstå från vattnande ett tag...
Kanske vore AA möten ett bra alternativ? Andra som verkligen har en önskan att sluta dricka. Väl värt att prova i alla fall.

Lycka på din resa!

//PP

Visst är det så att man kommit tillbaka med en stark kraft, efter nedläggningen. Nånting jävla anamma, detta
ska varken jag eller någon annan förstöra. Det blev vin och cider när han kom hem igår, så karusellen är i gång.
Tyckte om dina ord mitt i prick, antingen är du med mig eller emot. Innan han öppnade vinblasket frågade jag honom om just
detta dina ord. Givetvis är jag med dig, men du fortsätter ju. Men älskling det här lilla är väl ingenting. Jag har ned-
trappning nu och efter det kan jag lova dig att det är slut. Mitt svar blev, du ska inte lova mig någonting. DU SKA SJÄLV
VILJA SLUTA DRICKA. Nu tryckte jag hårt på tangentbordet. Tror att hjärnan på honom är så snedvriden och förljugen.
Vissa stunder känns det som jag är tillbaka i mina gamla vanor med stress oro. Letar i alla fall efter en liten etta att
ha i reserv. Tyvärr i den här staden byggs bara bostadsrätter och kostnaderna är över miljonen. Men hört mig för lite.
Det blir svårt, omöjligt med ett medberoende i min sits.
Idag regn här, men jag är glad för mitt nyktra liv. Den där investeringen pelle har varit en kamp eller hur, men vi har gått
igenom hösten, vintern, våren. Och nu kommer sommaren med stormsteg. Min stad invaderas av turister i juli, och gatuserveringar
står tätt. Men visst ska vi klara det, det gäller att vattna rätt. Mycket rent friskt vatten. Veta vad man gör.
Nu åker regnstället på, va då lite regn skit samma hunden måste rastas och jag med.
Fin dag till dig du är en kämpe
Konstnären

Jag är precis likadan som du men 37 år tyvärr.:-/
Inte druckit på tre veckor nu,
men innan drack jag varje helg med små uppehåll sen jag var 18 år.
Men nu måste jag sluta...

Jag kan rekommendera ett möte med en kunnig person inom ämnet.
Jag var det förra veckan.
En hjälp på vägen liksom denna sida.

Tänkt många gånger på varför det inte finns en antabus som slår ut vid t.e.x 1.0 promille, (4-5 öl).
Då hade man sluppit dessa 'black-outer'.
Helt 100% säker på att det är fullt möjligt.

Men det skulle ju inte lösa alkoholproblemen på samma sätt som vanlig Antabus.

Känner du igen detta resonemanget hos dig själv:

Jag har kontroll, jag tar en öl till. Där kom en polare in i baren o bjuder på en shot.
Vips så vaknar man upp dagen efter minns ingenting av resten av den kvällen.
Helt bortkastad och sen vilken ågren o inte minnas vad man gjort.

Så fort suget kommer går jag ut o promenerar eller cyklar.
Det rensar skallen.
Man köper omedvetet nyttigare mat med, iallafall jag.:-)

Själv har jag inte druckit på tre veckor och min kropp mår bättre än någonsin.
Varför slutade man inte innan?

Tack för alla fina svar! Skönt att ni finns och förstår. Det känns så bra idag att ha kommit till det här beslutet. Det är nog så att man måste ta det här beslutet med små steg. För första gången tar jag en dag i taget och är glad för att ha lyckats med den. I kväll har jag njutit av kvällen istället för att dricka vin och somna tidigt. Försommar kvällar är magiska.Det är ljust ute sent på kvällen. Det doftar syren och kaprifol och vattnat ligger som en spegel.Det får man bara inte missa! Nu ersatte jag kvällsvinet med kvällspromenad. Känns bra!

Utan öl! Det är underbart att hittat det här forumet!

En nykter sommar i år, tänk alla vackra sommarmorgnar utan fylleångest, ångest i alla fall kanske, men den blir ju bara värre av A

Historia här. Känner att jag inte alls har haft ett sånt helvete som många här med alkoholen men är ändå alkoholist. Jag vaknade väl som tur är ganska tidigt. Men annars är allt det samma. Suget, ångesten. Jag har haft djupa depressioner och blev nästan misshandlad till döds för 10 år sedan och har sen kommit tillbaka till livet. Sakta men säkert blivit beroende och nu är jag här. Typiskt nu när jag satt o skrev kom grannarna med en flaska vin som tack för hundpassning. Vad gör ni när sånt händer? Mycket handlar om såna presenter och man kan ju inte hela tiden säga hur det är????? I alla fall är ett av barnen o lämnar flaskan till en annan av mina vänner som vet. Ville bli av med flaskan omedelbart!!!!!

..många andra alternativ, alkoholfritt rose, rött, vitt, cider m.m.
Eller vanlig läsk..

Själv har jag köpt på mig alkoholfria Staropramen,

Dricker numera två istället för åtta i solen;-)

Du kommer garanterat njuta mer av sommaren, vakna tidigare och kunna njuta av dagen även efter kalaset.

Lycka till lilla Anna..

Ja det släpper lite undan för undan. Naturligtvis individuellt hur det funkar. Trots detta vill jag minnas att det gärna dyker upp lite " Nja, ja kanske kan ändå" "Det var kanske inte så farligt" OM detta skulle ske så är det just exakt så farligt som man trodde det var under den första månaden. Kanske annorlunda för er men för mig kom sedan det lite mer jobbiga tillbaka. Om det händer så håll ut. Dag för dag igen om så krävs. Jag vill på intet sätt ta glädjen ifrån någon, men kanske finns det fler som jag. Som det tar längre tid för innan allt sätter sig en smula. Har tillbringat lång tid med detta. Nu har det faktiskt börjat ge resultat. Jag är fortfarande nyfiken på hur allt kommer att te sig, om jag får fortsätta på inslagna vägen :-)

Ta vara på er i solen!

//PP

Kanske är det så att någon (som vi) som utsatt oss för så mycket skit genom vårt eget drickande, kommer tillbaka med en ny kraft om vi lägger ned ;-)
Har funderat lite på det den sista tiden när jag bland annat läst om din och kastellens "svajiga" situation. Den egna nykterheten är det viktigaste. Det är ju den du bygger allt på nu konstnären! Jag tror faktiskt att det blir ganska svårt för någon som själv har haft problemen att "lalla med" i medberoendet någon längre tid. Med "lalla med" menar jag det inte nedsättande utan mer som att man kan se den typen av tillstånd som en liknande sjukdom som själva beroendet innebär. Vet inte hur du känner, men du har ju de sista 8 månaderna gått - förmodligen - ditt livs match mot dig själv och ännu så länge med stor framgång! Har man sin egen strulpelle i huvudet, behöver man ju inte en till under köksfläkten! Med det menar jag inte att man ska ge upp, lämna in eller dra. Däremot tror jag att chansen är stor att man kan lyfta blicken och använda sin nyvunna energi till att fortsätta skapa ett bättre liv. Väl medveten om att det kanske är förenklat så kanske man kan se det så här: Antingen är du med mig, eller emot mig!? Jag har kämpat så länge mot mig själv, så nu får du faktiskt gå din runda själv. Jag kan inte lösa det, du kan.

När jag går till mig själv har jag investerat många månader nu i att "shitchatta" med mitt eget beroende och gojfaan. Att ha två gojor som kacklar i kör skulle på sikt bli d-----t påfrestande ;-)

Väl medveten om att detta kanske inte låter så ödmjukt.... men va' tusan. Det är så jag tänker, så varför inte skriva det då? Däremot är jag väldigt ödmjuk i min egen nykterhet. Glöm inte vårda, glöm inte vattna. Det blir hetare nu och torkar den ut finns risken att man i desperation släcker törsten med fel vätska!

Blir glad av ditt energifyllda inlägg Konstnären!
Idag njuter vi av solen

//PP