Senaste kommentarerna i forumet

bra inställning, en dag i taget. i början fick jag nästan panik när jag tänkte tanken "aldrig mer", men förnuftet har segrat, och tiden läker alla sår, så nu har jag vant mej vid tanken att jag aldrig kommer att kunna dricka igen. Jovisst, jag kan dricka, men risken att jag blir en alkoholiserad fylle-mormor/farmor som inte får träffa sina barnbarn är stor, och den risken vill jag inte ta. En mardröm att mina två barn får torka spyor och blod i min lägenhet. Eller var jag nu bor då.

Kram!/MB

En människa som inte dricker mycket tål inte så mycket. Kroppen och huvudet reagerar på alkohol som det det är - ett gift. En ryss lärde sej tåla om det nu var cyanid eller vad det nu var genom att börja med lite, lite. Efter ett tag kunde han trycka i sej en mångdubbelt dödlig dos för att han låtit kroppen vänja sej. Det är det vi gör när vi dricker mer och mer. Om levern börjar ta stryk sjunker mängden alkohol som kroppen kan hantera. Därför - tänk efter ordentligt. Är det värt en för tidig, plågsam död att få hinka öl bara för att du har tråkigt när du är ledig?

Ta hand om dej, det finns bara en som du.
Kram! /MB

Jobbar inatt, haft ännu en bra dag. Fortsätter att ta en dag i taget. Det känns skönt och jag är lugn, det tackar jag för.

Det där med barskåp känner man igen...tyvärr...när man bodde med sambon och hade alla möjliga spritsorter hemma...jag som inte ens gillar sprit....till slut tog man en slatt här och en där...och blandade med det man hade hemma...till och med fun light saft gick bra ....fy fan...sambon irriterad över att vi inte kunde köpa hem nåt för att ha om det kom nån...jag drack ju upp allt...smugglade ner öl i jackan och gick ut med hundarna....om vi var ute i trägården så tog man en sväng in och satte på kaffe och drog samtidigt en öl på toan...
Glömmer aldrig skammen när han skulle bjuda nåra vänner på en snaps innan de skulle vidare på fest och de sa att spriten smakade vatten....jag kan berätta miljoner saker känns det som...att sätta ord på sådana här saker gör viljan att bli nykter så oerhört stark!! Min totala förnedring och botten kom efter att jag askalas efter en fest där jag för övrigt trillat handlöst från barstolen 2 gånger...sov över hos min kompis och vaknar på morgonen och har kissat ner mig i hela hennes säng....jag trodde aldrig skag skulle sätta ord på denna händelse men nu är det gjort...hoppas nån läser och avskräcks....ta hand om er därute ♥♥

En hel vecka har vi varit nyktra idag!! När hände det sist tro?? Ett antal år sedan för min del...hurra för oss!
Jo det känns bra idag tack...har vaknat tidigt men inte gjort mkt nytta....jo mkt nytta för själen för jag plöjer må bra böcker så det tjongar om det och en hel del som står i dem går rakt in i hjärtat och jag tar till mig av det. Lite trist idag är det för jag skulle egentligen varit i full gång med en cykelfest just nu ihop med en kompis...du vet där par cyklar runt och äter förrätt huvudrätt o efterrätt hos varann...och som avslutas med en gemensam fest... har sett fram emot det hela sommaren men hoppade av när jag beslutade mig för att börja med antabus...kände mig helt enkelt inte stark nog att vara nykter på fest med en massa okända människor ännu...trist men sant...kanske blir nästa år i stället...:-) så jag dricker cola i vinglas här hemma och äter knäcke med rökt lax.pepparrot o avocado...inte illa det heller...
Jag håller med dig. När man själv är nykter märker man att vänner o bekanta dricker inte särskilt mkt...det är vi i vår dimma som intalat oss det för att vi inte ska känna oss ensamma o utanför??
Ja...barnen...det har nog drabbat dem mer än vi vill och orkar veta just nu...men huvudsaken är nu att vi håller oss nyktra...kämpar för deras tillit igen och visar att vi finns där för dem....eller hur? Gjort kan tyvärr inte göras ogjort och det gör ont...men vi måste visa dem att vi tänker ändra oss....hoppas du har en fin lördagkväll med de dina och var rädd om dig vännen! Kram ♥

är det härligt att känna den där wow känslan att vakna på morgonen utan baksmälla! Grattis till dag 7! Tänk, stiga upp i vettig tid utan att vara seg. Och så hinner man ju med att uträtta saker och ha energi att göra det också, och såhär när klockan passerat lunch så kan man känna att man gjort en del nytta. (Fast idag har jag kanske inte gjort direkt nytta, utan strosat på stan och mest "windowshoppat".)
Och fortfarande är klockan bara barnet, så man har en hel härlig, solig dag framför sig att njuta av.

Ha dé gott, du och alla andra på Forumet.
//Cookie

....denna morgonen var första gången som jag verkligen kände en wow känsla över att vara nykter! Det låter alldeles fruktansvärt, m jag tror att detta kan vara första lördagen på några år som jag vaknade utan bakfylla. Bakfyllan har inte alltid varit lika svår, ibland har det bara varit en dov huvudvärk som fixats med några treo, men ändå - vilken skillnad det var idag! Jag vaknade utvilad och full av energi, vilket faktiskt förvånade mig lite eftersom jag varit så otroligt trött under dessa första nyktra dagar.

Igår kväll var vi hemma hos några andra familjer för "fredags-häng". Insåg där att de flesta i min bekantskapskrets inte dricker särskilt mycket. Många tog ett glas vin punkt slut. Själv brukar jag ta några glas hemma före, sen några glas när jag är där och efteråt fortsätter jag hemma med ytterligare något. Igår blev det Ramlösa. Helt ok, m märkte att jag själv hade lite svårt för att vara allmänt social. Inte lika spontan som jag brukar vara, utan lite tillbakadragen och mer trevande i konversationen. Fördelen är dock att jag kommer ihåg allt jag sagt och gjort och vaknar utan ångest och oro över att ev gjort något dumt.

Idag ska jag njuta av det fina vädret. Jag är helt på det klara med att jag om några timmar kommer börja förhandla med mig själv om jag ändå inte ska ta ett glas. På lördagarna brukar jag börja sippa lite under eftermiddagen och sen befinner jag mig i ett svagt fylle-töcken som eskalerar på kvällen. Inser hur sjukt det är när jag sätter ord på det. När suget växer under dagen idag ska jag försöka plocka fram den härliga känslan jag hade imorse. Så vill jag ju ha det imorgon bitti oxå!

Hur känns det för dig smultronet? Jag tänkte på din 13-årige son - jag har oxå en 13-åring. Vad svårt det måste vara för dem att ha sett oss i alkodimman. Och vilken sten vi lyfter från deras axlar genom att hålla oss nyktra. För att inte tala om stenen vi lyfter från våra egna axlar om mamma skammen lättar. Idag är vi inne på dag 7 - hurra, det är ju faktiskt en hel vecka! Jag hoppas att du, och alla andra, får en riktigt härlig dag i sensommarsolen!

Alla berättelser här inne är så viktiga...för det får oss att förstå att vi inte är ensamma om allt det skamliga...vi behöver inte föreställa oss för varann...för vi vet alla vad det handlar om. Lögnerna.smusslet.förnekandet.ångesten.svettningarna.och känslan av att vilja vara som "alla andra normala"....Och det är vansinnigt skönt , stärkande och tröstande att vara bland likasinnade...jag känner även igen mig i dig...skillnaden är att jag lyckades inte sluta innan min sambo tröttnade tyvärr...nu var det långt ifrån bara därför vi gick isär...men helt klart en bidragande orsak.Han hade sett sin pappa supa ihjäl sig och orkade inte se mig dricka så mkt som han förstod att jag gjorde...nu stöttar han mig fullt ut och är jättestolt över att jag börjat med antabusen...SÅ STARKT att du klarat 6 dagar på egen hand!! Grattis! Jag är också inne på min sjätte dag idag! Vi kan ju fira varje nykter dag tillsammans! Finns här i stort sett hela tiden om du vill " prata"...tittar in med jämna mellanrum...Tillsammans fixar vi det! Många många kramar till dig och alla andra!♥♥

Hej Smultronet,

Grattis till dina nyktra dagar och ditt beslut att ta antabus!Jag känner igen mig i din mamma skam - och just den är nog det värsta med mitt drickande.Jag skäms så otroligt för allt jag inte orkat göra med mina barn för att "mamma är trött". Att min man inte märker när jag ibland är stupfull är väldigt underligt, men det gör han verkligen inte. Han tycker att jag dricker lite mycket ibland, men han anar inte hur det eg ligger till.

Jag dricker normalt en flaska vin varje vardagskväll. Ibland mer, ibland bara några glas. På helgen blir det mer. Senaste året har jag ibland varit helt utan alkohol ett dygn, men aldrig mer än så. I lördags fick jag plötsligt nog. Jag orkar bara inte ljuga för allt och alla längre. Jag orkar inte vakna VARJE dag bakis och dra mig upp till jobbet eller sitta bakis och äta frukost med familjen på söndagarna. Jag har en man som jag älskar och som dricker mycket måttligt. Jag har tre barn som behöver mig och ett chefsjobb som jag konstigt nog ännu inte supit bort. På sista tiden känner jag dock att det har kommit sprickor i fasaden och jag känner allt mer att snart faller allt. Snart gör jag något riktigt dumt som gör att allt är oåterkalligt. Sen känner jag oxå att jag bara inte orkar mer, jag är så totalt genomtrött i hela kroppen.

Så när jag vaknade i söndags så sa jag stopp till mig själv. Sedan dess har jag inte druckit. Det har varit ganska hemskt. Svårt att sova, svettigt på natten, svårt att koncentrera mig, ett jäkla humör och konstigt nog nästan ännu tröttare än vanligt. Idag är jag inne på min sjätte dag. Jag vet att det för er andra inte låter mycket, men för mig är det enormt. Måste vara flertalet år sedan jag varit nykter så lång tid. Jag är stolt över det men just nu kryper det i kroppen så jag håller på och bli tokig. Fredag idag. När jag har druckit har ju fredag varit enkel för då har jag inte behövt smyga med det. Visserligen måste jag smyga med hur mycket jag dricker, men inte att jag gör det. Ett glas vin när man lagar mat är ju helt normalt....

Jag är så rädd för att falla för jag vet hur lätt det skulle vara att plötsligt övertyga mig själv att ett litet fredagsglas kan jag ju ta, för herregud det gör ju varenda människa! Problemet är ju att jag tar ju aldrig ett glas....

Så jag tänkte hänga här på forumet med er ett tag, för ensam fixar jag det inte. Tycker om att läsa det ni skriver. Ni ger styrka och förhoppning om att det är möjligt med förändring. Stort tack till er för det!

Hur det går för dig...kramar

...men man hör ju äldre personer säga att de inte kan dricka nånting knappt utan att må dåligt dagen efter.

Å andra sidan så är det ju dumt att dricka när man mår dåligt av det - oavsett orsaken.

Börjar med en vit vecka iaf. Min kropp behöver det. Känns det bra så fortsätter jag.

Kan jag ändå bara dricka 3-4 öl utan att må dåligt så kan jag lika gärna hoppa över dem också.
Ibland byter jag ut starkölen mot folköl i stället. Det funkar rätt bra faktiskt, men ofta trycker jag i mig ett helt 6-pack 3,5:or bara för att "känna någonting i alla fall". Konstigt tänk man har. Men det är väl papegojan i vanlig ordning.

Men jag tar gärna emot flera åsikter/erfarenheter kring förändrad alkoholtolerans!

:)

vanliga kurvan ser ut så som du beskriver.....först massor för att uppnå önskad effekt och sen tippar det över till mindre. Klar varningssignal.

fina Markatta :-)) * toast med smörstekta kantareller * Det tar jag gärna emot nån dag :-)

Jag känner mig lustigt glad och tillfreds just nu iaf...jag slipper ju ha dialogen med mig själv varje hång jag åker förbi bolaget...har ju liksom ingen anledning att gå in där och smyga längs väggarna längre...grattis till dina 24 dagar! Och lycka till från en mamma till en annan...du inger hopp :-) kram

Själv ska jag hitta på några riktigt roliga aktiviteter i helgen, så som att jobba, tvätta och städa hemmet, så visst skulle jag hellre vara där du ska... Nej, inte bara, så synd är det inte om mig. Jag har faktiskt blivit bättre på att hitta och lägga märke till det fina vardagen har att ge. Som att efter städ och tvätt ta en skogspromenad med hunden, plocka några svampar och sedan äta en toast med smörstekta kantareller i ett rent hem ger mig ro. Men ut på större äventyr vill jag ju också, så ja, jag är avis!

Ha det så fint Adde!

Och skönt känns det, underbara dagar inatt sovit gott vaknat och mår bra. Tackar för det och ser fram emot en ny dag

Och skönt känns det, underbara dagar inatt sovit gott vaknat och mår bra. Tackar för det och ser fram emot en ny dag

och lyckönskningar på din resa, från en till som bytt ut A som i alkohol till A som i Antabus.
Såhär på min 24 dag nykter, så känns det som om jag vill omfamna världen och alla människor runt mig, för jag känner mig så fri, fri från den lömska alkoholen, som bara för ont med sig.
Nu kan jag glädjas över så mycket och ser världen med helt andra ögon, känner lycka över att jag slutligen tog beslutet.

Kram till dig och alla andra. God natt och sov gott!
//Cookie

5 dagar utan alkohol....:-) känns fint än så länge... har tagit två doser antabus nu...min minste son på 13 var med när jag tog första ihop med min bror...så kramade vi om varann efteråt...kändes som en fin början på nåt bättre... :-) kram på er alla därute och kämpa på...♥♥

går mina tankar på alla dessa människor jag träffat sen jag blev nykter. Alltså de som är beroende på nåt sätt. Många har gjort avtryck i mitt hjärta med andra bara passerat förbi utan att sätta av några märken alls. Jag kan känna ett stygn av smärta för att jag inte uppmärksammat dessa försynta som bara försvann, kunde jag ha gjort något för dem ? Nej, jag kan inte hjälpa alla och för min egen del så är det så viktigt att sätta princip före person alltså tänka på min egna nykterhet i första hand.

En del har avslutat detta livet för egen hand eller dött en naturlig död men hur det än är så har de alltid haft nån som brytt sig och sörjt. Nästan alltid i alla fall.

Sorgliga tankar måhända men som har sitt ursprung i en händelse under den sista helgen och som fick mina tankar att fastna.

Jag gjorde som alla andra när jag var aktiv och slutade för gott efter varje rå baksmälla när jag inte hade en susning om vad som hänt eller vad jag gjort. Och som alla andra var det glömt efter en vecka och jag kunde provsmaka lite igen. Och så var jag där igen med stort tomt svart hål i skallen. Jag kommer ihåg en firmafest, eller ja, början på den i alla fall, där spriten var fri och jag hinkade så mycket jag kunde och katastrofen var ett faktum. Jag kommer inte ihåg alla detaljer men jag vet att jag gjorde bort mig nåt så grymt.

Men likafan skulle jag på't igen efter ett tag :-(

Och så fortsatte det. I åratal. Vita veckor. Vita månader. Tom vitt halvår. Men kruxet var att där fanns alltid ett datum då jag var "fri" igen och då det var ok att kröka. Trots mitt begär fanns det spritsorter som jag hade svårt att få ner fast suget slet min kropp i bitar. Ägglikör, Baileys, nån grön smörja till likör och liknande tantsprit gick bort, och faktiskt "ren" indisk sprit på 96 % som smakade nåt så djävla illa fast jag så gärna ville svälja och få mitt rus :-) Det gick bara inte !! Ren alkohol i sig är ju lukt- och doftfri men deras rävgift var sanlöst illasmakande. Så det finns gränser även för en råalkis :-)

Alla dessa fruktlösa försök till förändring som jag pysslade med i brist på bättre vetande är nog nåt som alla vi alkisar måste gå igenom innan vi söker en lösning utanför oss själva och söker hjälp. OCH, inte minst viktigt, att TA EMOT den hjälp som erbjuds. Lösning fanns när jag själv började leta och den kan nås av alla som har en önskan om nykterhet.

Nu ska jag packa det sista och i år ska jag komma ihåg sittdynan :-)) Träbänkarna vid lägerbålet kan bli hårda !! Och om inget oväntat händer har jag ett spännande möte kl 18 ! Var lite avundsjuka på mig nu va ?? :-))

Hej
dagen var i det stora hela bra, fast en svår dag då det var på dagen 4 år sedan jag miste min äldsta son i en olycka och hans tre syskon miste sin bror. Men var med barnbarnen och äldsta dotern vid graven och gjorde fint så det var så bra det kan bli en sådan dag. Och idag är en ny dag och jag känner mig lugn i mitt beslut. erkänner att det svajar lite i tanken att jag kanske i framtiden kan ta mig en öl för nöjes skull. Men "spelar" upp film på hur det egentligen varit med den saken tidigare så då blir valet inte så svårt;-)

Tack , det tror jag oxå, ensam är inte stark:-)

Som ny här så har jag bara börjar läsa en bråkdel av det du skrivir men jag kan bara konstatera att det är visa ord!
Jag känner igen mig så mycket i alla lögner och självbedrageri som du beskriver.
Man glömmer så fort allt negativt som alkoholen orsakat tidigare och går in i nya fyllor i tron att den här gången ska det gå mycket bättre.
Hur går det? Jo, PRECIS som vanligt, med efterföljande ångest som ett brev på posten.
Någon sa: Hur länge ska du upprepa samma sak med samma förutsättningar och tro att resultatet blir annorlunda?"
Klockrent tycker jag.
Tack för alla tankvärda ord!
Spottar i glaset, idag också!

Ett nytt namn för mig, välkommen!

Tack för att du kikade in, jo jag börjar bli gammal i gänget nu och har hängt här länge.
Känner mig smickrad över att du valde just min tråd, efter alla dessa år så jag funderat mycket på om min roll har spelat ut mig här,
och du bevisade motsatsen, tack för det

Vid din ålder hade jag precis "lärt mig" att dricka rödvin, tidigare så hade jag bara druckit starköl, och då i massor.
Rödvinet hjälpte mig ju knappast heller, nu hade man ju ytterligare en måltidsdryck som dessutom var mycket starkare,
den var lika självklar vid grillen och på parmiddagarna och tog över från ölen.

Jag har brottats mycket med min fylleångest, därav rubriken på min tråd, det var den som fick mig att välja bort alkoholen för gott.
Ångesten är ett väldigt bra verktyg också, den kan hjälpa dig att skapa en förändring hos dig.
Man brukar tänka.."aldrig mer ska jag någonsin dricka något med alkohol igen.."
Men med tiden bleknar dessa minnen, man chansar och testar igen efter någon vecka eller så..
Klarar man av det utan ångest, så tror man att man har besegrat alkoholdjävulen, och allt är frid och fröjd igen, en enda gång!
Gör man det inte, utan skämmer ut sig igen (vilket bara är en tidsfråga..) så kommer ångesten tillbaka dagen efter som ett brev på posten.
Och då funderar man, men va f-n, jag skulle ju inte dricka mer..

Tyvärr så kan jag bara säga att ångesten kommer att eskalera med tiden, det kommer bara att bli värre...
Ditt drickande kan möjligen skapa mindre ångest om du inte går utanför husets väggar, du blir en "hemmadrickare", i det fördolda..
Men man hinner göra väldigt mycket dumt hemifrån också, telefonsamtal, konstiga SMS, och för att tala vad för dumt man kan göra med en dator...
På fester jag var den givna festprissen, spottade inte i glaset utan drack så länge det fanns något att dricka, löpte amok!

Så jag hade båda av dessa drickbeteenden, hemma och borta-drickaren, inget var bättre än det andra, jag lovar.
När ångesten höll på att trasa sönder mig så bestämde jag mig, jag skulle inte dricka något mer för en obestämd tid framöver.
Kanske tills dess att jag inte kände någon ånger längre för allt vad jag hade hunnit ställa till med under mina fyllor...
Men ångesten för mitt drickande försvinner inte, de bleknar med tiden, men försvinner aldrig, jag ångrar fortfarande för vad jag gjorde ända bort till mina tonårsfyllor..
Däremot så mår jag så otroligt mycket bättre av att jag INTE skapar några nya ångestframkallande fyllor, det är som att stå på perrongen och se att det faktiskt finns en sista vagn på tåget, det finns verkligen ett slut på ångest-tåget, det är en skön känsla.

Ingen ide' att försöka be om förlåtelse för det man har gjort, eller försöka släta över sina dumheter, det var då, nu är nu..
De som känner mig ser att jag har förändrats, och är inte konsekvent tokfull längre.

Jag går fortfarande på fester, kör bil dit och hem, inga problem, umgås så länge de jag pratar med ger mig tillfredsställelse,
när fyllan tätnar så finns det mindre och mindre personer kvar att föra ett vettigt samtal med, och då är det dags att ta ett farväl.
Till en början red jag ut stormen, satt kvar tills festen var slut, för att se hur andra bete'r sig och hur jag troligen själv skulle ha betett mig, det är väldigt givande, men samtidigt otroligt påfrestande, man är oftast helt slut dagen efter.

Varje gång jag såg ett sjöslag så gav det mig en bitter eftersmak, jag gladde mig åt att vakna dagen efter och ändå må så fantastiskt ångestfritt.
Jag hade hela kvällens sanning framför mig, jag visste PRECIS vad som hade hänt, en ynnest i jämförelse mot de andra festdeltagarna som NU mådde pyton, detta var en energikick inom mig, att gå på fest och ändå må bra dagen efter...
Några timmars... jag-är-full-och-mår-skitbra-känsla, till en heltids... jag-är-ångestfri-och-mår-bra-känsla, finns det verkligen någon som vill byta?

Nej idag känner jag mig "lurad" av alkoholen, både att jag mådde så fantastisk bra när jag var full, när inte egentligen hade någon anledning till att det skulle vara så "fantastiskt bra".
Också att det så snabbt bytte till den mer gravallvarligare bakfyllan med den hemska ångesten, måste jag straffas för att jag hade det "så kul"?
Det kändes som om jag blivit helt bortkollrad av alkoholen, och dessutom så återgick jag till samma apstadie igen efter några dagar!!!
Man kan ju inte vara riktigt klok egentligen, eller så hade man blivit beroende av skiten..

Fanns det en risk att jag hade blivit en alkoholist?
Nejnej för f-n, sådana personer sitter söndertrasade på parkbänken, och skämmer ut sig, inte skämde jag väl ut mig?, eller?
Så ligger skillnaden i att man har helare kläder, ett jobb och ett helt hem, är man ändå inte beroende av drickat då?
Ordet alkis skrämmer nog många, men de man ser på bänken har man som referens.
När det i själva verket är 97% av dem som inte syns, de som ändå har ett jobb, en familj och ett eget boende...
Många av oss är helgalkisar och skulle inte kunna drömma om en helg utan sin ranson, trots att de påstår motsatsen...
Hur många av dem tror du är villiga att testa, hur många av dem som vågar tror du klarar en vit månad?
Hur många av dem skulle klara ytterligare två, tre månader utan att känna en inre stress?

Där går skillnaden tror jag, de som påstår sig kunna vara förutom alkoholen, och de som verkligen kan det.
Den som pallar ett vitt år är nog en som skulle kunna kalla sig oberoende, för dem spelar inte alkoholen någon större roll.

Likväl anser jag att om man vågar tacka nej då och då utan att känna någon ånger över sitt val, så måste man inte dricka.
Så finns det de personer som dricker 3-4 gånger per år, men ändå blir plakat i kvadrat, de kanske inte skulle dricka alls,
de får 100% brakfylla varje gång, och är troligen inte heller beroende av alkoholen på samma sätt.

Vi som går omkring och småtutar flera gånger i veckan, och tror oss kunna hantera drickandet utan att kunna sluta i tid
har kanske bara ökat på vår tolerans om vi sedan tittar på den sammanlagda mängden.
Och när vi sedan jämför så vill vi ju göra det mot andra som dricker lika mycket eller helst mera..
Då känns våran egna konsumtion mycket mindre, eller kanske t.om normal..

När bakfyllan och ångesten har blivit en del av vardagen så tänjs ens referensramar tills den dagen då man fastnar i en nykterhetskontroll,
kroppen ljuger inte men sinnet säger ju att allt är som vanligt.

Fyllan ställer mest till tokigheter, de flesta inte ens värda att försöka minnas, och gör man det så mår man bara kasst.
En fingerborg av lycka, och en skottkärra fylld till bredden av o-lycka, det är min konsekvensanalys av innehållet i alkoholen.

Alkoholen gör det svårt att välja vilket ben man ska stå på, jag valde att stå på båda benen och alkoholen var den som fick stryka på foten.
Det blir stadigare så och inte så mycket vingel/mingel.

Tråkigt?, tja vad gjorde man innan man började kröka?, var livet så mycket tristare då?, ännu en referensram som förflyttats.
Svårt?, ja inget som har gått lätt, det krävs förändringar i ens vanor och tankegångar.
Värt det?, absolut, min nyfunna frihet att få bestämma över mig själv kan inte köpslås med ett nytt beroende.

Jag dödade två sjukdomar, mitt egna beroende, och mina anhörigas medberoende på ett enda val, genom att fortsätta INTE dricka.
Och det borde vara lika självklart som om jag slutade skära mig med en kniv, så slutar det att gör ont,
men alkoholen har en större drivkraft, att man samtidigt tappar förståndet, därför kände jag mig grundlurad av alkoholen.

/Berra

precis så är det; att man blir expert på att fejka och hitta på ursäkter, och för mig har det också ofta handlat om att jag pratat med just min syster och kanske har kunnat "låta hyfsat OK" när jag pratat med henne, trots att jag druckit och sen dagen efter, så har hon refererat till något som vi tydligen pratat om kvällen innan, och jag har då på nåt sätt lyckats lirka ur henne några detaljer som då gett mig vissa minnesbilder av vad som dristats och kommit med ursäkter om att jag varit "lite tankspridd".

Men å andra sidan, så vet hon om mina problem med alkoholen, så ibland har hon rakt ut sagt att hon vet att jag inte var nykter då vi pratades vid.
Hon har blivit expert på att "lyssna av" mig, så trots att jag kanske bara druckit två öl och jag själv tyckte att det omöjligt kunde höras på mig, så banne mig, hon märkte direkt!

Vad det gäller medberoende, som du beskriver gällande din man, ja, så har vi också till viss del haft det. Han kan dricka rätt friskt fre-lör, ja det har varit obligatoriskt sen vi träffades, så han har heller inte ställt krav på mig, förrän på sista tiden, då jag börjat dricka i veckorna hemma, ja, jag har inte smugit med det då, däremot har jag passat på att köpa extra, så att han också "fått" öl, och det har han inte sagt nej till.
Däremot har han så småningom reagerat på att min tur till mataffären tagit ovanligt lång tid, vilket jag bl a skyllde på att jag träffat nån bekant som jag pratade med, eller att jag passade på att gå in i en skoaffär, för att jag tänkte köpa nya skor, eller att det var så fint väder, så jag satte mig i parken och njöt av solen och tittade på folk, ja, ursäkterna var många - och istället för alla mina förklaringar, så hade jag istället slunkit in på puben i närheten och snabbt svept ett par öl, så att jag åtminstone fick en liten "buzz". Och sen på vägen hem, in med tuggummi, eller Fishermans Friend för att kamouflera lukten. Men han fattade det till slut.

Ja, nu när jag läser vad jag skriver, så vilket BEDRÄGERI man höll på med, jag skäms! Men nu, när min nykterhet påbörjades, så har han av "sympati" inte druckit här hemma, däremot förra veckan, då han skulle hämta pizza, så märkte jag att han luktade öl då han kom hem och jag sa att jag kände lukten och frågade om han tagit sig den "obligatoriska hämtölen" - han trodde nog inte att jag skulle märka det och blev lite tagen och sa i en försvarande ton att det skulle jag skita i, för att det är ju jag som har problem. Grejen var den, att jag sa inte det i nån anklagande ton, utan gjorde ett konstaterande bara, men jag märkte att han inte gillade att bli "ertappad". Förstår ni vad jag menar?

Oj, nu blev det himla långt och detaljerat, men det kändes skönt att skriva av sig.

Som avslutning, vilken tur att ni hade brandvarnare då det torrkokade, jag fattar att den händelsen gav en tankeställare!
Ja, alla har vi varit med om skit som alkoholen är bov till, fy!

God natt till dig Santorini och ni andra kämpar :)

//Cookie