Senaste kommentarerna i forumet

Hoppar in med en morgonkram!
Precis som våra andra forumsyskon, vill jag påstå att du definitivt inte är den som lockar fram det sämsta hos människor!

Jag kan bara påpeka med det gamla talesättet: Du kan leda en häst till vatten, men du kan inte tvinga den att dricka! Att din mans förhållningssätt till dig, beror helt och hållet på honom!

Du har gjort vad DU kan.. Nu är det upp till honom, att ta upp stafettpinnen.. Vad vill han?
Jag kanske har påpekat detta tidigare, men jag gör det igen..
Letar han efter en möjlighet att avsluta (om han inte får ha det som han vill)?

Hans nuvarande agerande, verkar ju inte riktigt sunt, eftersom det skadar dig (psykiskt och själsligt)

Om det är som så, att du resonerar: "Har man tagit F-N i båten".. Så strunta i att ro honom i land!
Släng honom i sjön! För jag är rätt säker på att han kan simma!
OM han fortfarande vill ha en gemenskap, kommer han att sätta nytt rekord i frisim fram till båten igen..

Men jag tror, att du faktiskt måste sätta ner foten och tala om VAR dina gränser går! Låt ingen "blanda bort korten", genom att ge dig dåligt samvete för drickandet, för DET är ett problem du tagit itu med och ska icke blandas ihop med hans "sexmissbruk"
Ej heller ska det tas som någon sorts "ursäkt" fortsatt sådant! Kort sagt, sådana "knappar" ska deletas omedelbart!(det är nämligen "känslomässig utpressning!)

Styrkekram /trollis

Hallå forumbrorsa! Kul att se att du inte dumpat oss helt!
Jag förstår, att du ändrat inriktning på livet och kanske är det bra att "ransonera" även forum ett tag, för att få balans och distans..?

För mig, är en lite mer hektisk period i antågande, så jag kommer nog att försöka trappa ner mitt eget "forum-beroende" ;-D

Hoppas att det funkar bra med rivjärnet och den övriga cirkusen? Fast det är jag övertygad om att det gör..

Kanske får du lite tid över, för att ta reda på vem Dompa är och umgås med honom en stund..?

kram /trollis

Ja ni grabbar.. Vänta bara sådär 18 år till.. När man struntar i att grannarna ler, när man sitter i den tjocka gosiga morgonrocken på verandan och röker.. Med håret på ända..
Jag behöver inte titta mig i spegeln, jag VET, när jag ser mungiporna på förbipasserande åka upp.. Jag har gjort deras morgon ;-)

Faktum är, att det är väldigt avslappnande att kunna bjuda på sig själv.. Slippa tänka på make-up, frisyr eller senaste mode när man slinker ut för att slänga soppåsen..
Faktum är, att jag inte saknar de där trånga skorna med skyhöga klackar, som förutom skoskav, klämda tår och lättvrickade vrister gav en underlig halvspringande gångstil.. (nej, det går inte att ha en steglängd över 20cm, utan att "strutta"..)
Ej heller saknas minkjolarna, som förutom blåfrusna ben gav upphov till otal blåskatarrer..

Enda nackdelen med att vara en overall-människa(eftersom jag älskar att meka och pilla..)är att folk inte känner igen en, när man är uppklädd ;-D

Ha en fin dag! /trollis

Jaha, då var det dags för stödsamtal hos beroendemottagningen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska prata om.
Just nu är jag ju fokuserad på min viktnedgång och känner mig jättemotiverad och stark i mig själv.
Men jag tror att när jag väl är där så kommer väl tankarna igen.
Det kan väl oxå vara så att det är när jag känner mig så här stark som man kan bli vårdslös och falla.

Där går fanimej gränsen! Och 44? Då är jag där om 2... Hjälp!

Skriver mer sen, cirkusen igång här, måste få iväg den! Livsforum it is! Får bli så, pallar inte det andra. Vill fokusera på livet, inte A.

Have a good day, pal!/NM

Tror det var mt som myntade uttrycket! Tack för ditt långa inlägg hos mig. Du tänker mkt NyMan...och du tänker så man blir berörd. Så får det bli...ett livsforum. Även jag är så trött på A. Därför mitt knepiga "avhopp"...men nu ser jag ju att jag inte är redo att lämna än. Här finns ju alla mina tilltuffsingar...som jag behöver. Däremot är jag skitless på A och den tid det har tagit av mig. Både som aktiv alkoholist och nu tiden efteråt. Precis som du så vill jag inte längre engagera mig i missbruket. Inte mitt...inte ngn annans. Blir så ledsen av att nya hela tiden trillar in...och jag förstår ju att det kommer att fortsätta att pågå. År ut och in. Kanske människor som idag inte ens har ett missbruk?

Konstiga tankar på morgonkvisten. Morgonkvisten här är kylig...men jag är envis fan och fortsätter att dricka mitt kaffe på balkongen. Iklädd myskläder? Men vad fan är det? Jag som är en kläddsnobb sitter här i raggsockor, träningsbyxor och tjocktröja. Vad hände? Livet..antar jag. Ser framför mig hur jag en dag kommer att inhandla min första fleecetröja för de är ju "så bra att ha". Ålderdomen är inte vacker NyMan...bara så du vet! Dompa 44 år!

Kopierade och sparade den för att ha något att läsa om jag skulle misslyckas med min nuvarande status.

Ha det Gött,

VV

Så häftigt med 5 år! Grattis! Grattis! Grattis!
Själv hittade jag hit när jag nu i november har en vit månad. 21 dagar avklarade! Hittils... ;-)
Inte särskilt svårt, snarare skönt. Men jag har ett whisky-intresse, med klubbmöten, mässor och resor.
Som ger så mycket i mitt liv. Men spriten måste kunna tyglas.
Hittade hit till alla fantastiska människor. Du Berra, skriver ju som en poet!
Med komiska inslag. Och författarens längd ibland. Läst flera som tycker Du borde göra bok av detta, och det är nog en god idé.
Sen alla fantastiska kvinnor, framförallt Mie som har fått utstå ett sånt JÄVLA Helvete...
Är så underbar och rar och upplyftande till alla förtappade pojkar här som behöver tröst.
Skulle vilja träffa Dig Mie och ge Dig en Jättekram!

Gonatt!

..är det fem år sedan jag tog mitt beslut, och drack för sista (eller..senaste??)gången.

Ja det är en lång tid om man tittar på den i backspegeln, men den känns inte så lång i sinnet.
Mer omvälvande har mitt sätt att se på mig själv blivit, när alkoholen inte gav det den gav, då..

Det blev ett sätt för mig att ta tag i mitt egna liv, vad-håller-jag-på-med-känslan...
Alkoholen hjälpte eller stjälpte mitt liv i någon form av landsflykt, jag var aldrig mig själv nära.
Tog aldrig livet till mig, utan lät den glömmas bort i alkoholens rus...
Tog inte tag i mitt sätt att leva, utan det gick att döva bort med ett glas eller hundra..

När jag däremot slutade med att bedöva livet, och fick det som ett slag i ansiktet,
ja då blev det mig övermäktigt, jag orkade inte med alla livets motgångar, en depression...
Om den redan låg i bakgrunden eller hade redan blommat ut, det vet jag inte, men det blev helt omöjligt att stanna kvar i den värld av berusning jag omgav mig med, allt gick innan att mildra med alkoholen, men inte efter, eller inte heller att fortsätta med alkoholen, en återvändsgränd...

Sedan blev det till att tråckla och bena ut allting, varför blir det så här, när blir det så här???
Och sedan, hur gör man för att orka bemöta allting, när skinnet på näsan saknades?

Att lära känna mig själv tog lång tid, hur jag reagerade på allting..
Hade all ursäkt i världen för att lämna hela skiten och återgå till alkoholen, men jag ville inte,
tjurskallig som jag är, lite fördel har man väl av att ha blivit gammal och envis..
Ett slag att vinna över mig själv, mot det gamla jaget..

Jag visste ju hur lätt det var att återgå, bara ta till flaskan så var jag där igen,
på dagar, veckor eller månader, men då hade jag aldrig vetat hur det hade slutat...

Och i och för sig, slutat har det inte, utan det pågår fortfarande,
en förändring som troligen kommer att pågå hela livet, det som egentligen kallas livet..
För livet är en förändring, att stå kvar och stampa på samma plats, är ingen utveckling, för mig..

Det mest viktiga jag har åstadkommit på dessa fem år är att...
..se till mig själv, vad är det viktigaste i mitt liv, egoist?, javisst!
Allt som ger mig näring och livsbejakelse har jag anammat, oavsett vad...
Att stanna upp i livets stress och se sig omkring, vad är bra av det jag upplever just nu?
Små eller stora ting, spelar ingen roll...

Om någon t.ex drar en rolig historia så brukar idag lägga minen på de som skrattar på minnet,
istället för att försöka minnas historien, minnet av de glada ansiktena gör mig glad..

Ett barn som får en glass och blir innerligt glad, gör mig glad..

När grabben (15år) skriker Yess från ovanvåningen och stampar i golvet, det gör mig glad,
för jag vet att han då har kommit vidare och vunnit något i sitt Playstationspel...

När dottern har fått något kärleksfullt mess på mobilen från sin pojkvän och bara ser så där
drömmande ut, ja då blir jag också alldeles varm inombords..

När grannen står och klappar sin nyinköpta bil på biltaket och bara ser så där mäkta stolt ut,
så blir även jag glad i sinnet, inte avundsjuk utan bara glad över att han är så glad...

När grannens katt kryper upp i mitt knä och lägger sig ner för att bli klappad och börja spinna,
så känner jag mig nästan euforisk, katten känner tillit till mig och vill ha lite kärlek.

Kanske små ting som skapat min förändring och kan låta löjligt enkla,
men för mig är det en stor förändring, jag som tidigare räknade allt i pengar eller mänsklig styrka.

En vuxen man visar ingen ånger eller svaga sidor, han är alltid stor & stark, eller..?
Men att våga visa sig liten och sårbar, är nog det starkaste jag har gjort någonsin...

..man är inte mer än människa, varken mer eller mindre...
Och att våga vara den man är, är kanske det viktigaste beslut man någonsin kan fatta...

Och ett bra steg i rätt riktning är att inte ikläda sig en roll störd av alkoholen,
utan jag är den jag är, nykter och medveten om hur jag upplever situationen, här och nu!

och Adde, några veckor in på det nya året, då blir det ett stort kalas...

Jag har mina fin-Whisky flaskor i vackert dammiga trächatull, som då för 10 år sedan redan var 18 år gamla, sparade till min 50-årsdag, och det ska jag inte ändra på...
De som dricker, de dricker, vi andra behöver inte avundas och se på, vi vet ju vad flaskan innehåller, djävulskap, ånger och en massa andra dumheter....

Ska lyssna på dem när de smackande utlåter sig om kvalite'n..
"Oooh ja, en utsökt boquet, känner att den har en vällagrad (ångest?) blandad med en (falsk sexualdrift?), med små inslag av (hustrumisshandel?) och en touch av (svartsjuka?)..
Den något runda smaken av (utslagna tänder?) och en torr karaktär av (blödande knogar?).
Jag ger mig sjutton på att den har minst 12år (på kåken?) och det ska bli en sann ära att få återgälda denna frikostighet (med att kräkas i din brevlåda..?).."
Läses med fördel med en viss snorkig överklassstämma..

Nä nu driver det iväg igen, g'natt, läggdags!

/Berra

Ciao!

:)

Stort leende här! Igenkännandets...

Möjligtvis blev ditt "avhopp" till ett sidhopp, där du kanske hamnade på en plats en liten bit ifrån forumets stadskärna, där du fick en möjlighet att iakttaga och begrunda forumsfären från betraktarens position en stund?

Jag blev bedrövad när du aviserade avsked på det sätt man blir när en riktigt bra kompis meddelade att han/hon skulle flytta när man var ung och oförstörd... Samtidigt gladdes jag enormt med dig, att du ville som du uttryckte så bra, komma vidare till en annan plats och fokusera på något annat än A. Det skickade stötar genom min kropp också; Jag vill inte heller låta A, eller tankar på A ta mer plats i mitt liv än absolut nödvändigt! Att det ska ha högre värde än en flämtande, uttdöende låga undanstoppad i en minimal tankegömma någonstans därinne i vindlingarna, har A aldrig gjort sig förtjänt av. Jag mår så jävla bra utan A att jag både skräms och skäms när de här sekundsnabba blinkningarna "nu-hade-det-varit-mysigt-med..." virrar till i huvudet.

"Been there!-Done that!-Saw the movie!-DISASTER!" är numera den omedelbara kontraattacken när de knappt urskiljningsbara, läspande djävulsviskningarna försöker locka mig ut i kriget igen.

Jag skrev i min egen tråd att det känns ibland som om jag har fått superkrafter av att sluta dricka, som om jag klarar allt livet kan tillhandahålla - Good or bad. Behöver ingen artificiell förstärkning eller någon krycka, fan, jag tror min själ A gjorde det omöjligt att komma upp i mer än knappt 50% av full (hehe..) kapacitet. I o f s säger jag inget om vad full gas kan åstadkomma, men viktigt viktigt för mig. Och när man väl har fått superkrafter är man störträdd för att bli av med dem, alltså kommer jag att vara på min vakt så att inte Pandoras Ask plötsligt öppnas och det visar sig att den är full av kryptonit...

Alltså, Dompa, vad jag försöker förmedla i denna mycket bluddriga tråd-kidnappning, är att:
Jag känner också att Forumet är ett tveeggat svärd; Å ena sidan är det platsen där Mina Människor (såg förresten att uttrycket på "Grey's..." är "you are my person"...)finns!Där alla forumsyskon, som kan relatera till den här delikata problematiken,"bor". Ja, ni är alla väldigt viktiga och speciella för mig!

Meeen...

Om jag hänger härinne alltför mycket och läser och läser och skriver och skriver, så känns det för mig som om jag fast i Alko-djävulens garn ändå, på något konstigt sätt, eftersom jag inte lyfter upp blicken, tar ut ny riktning och går framåt i ett helt nytt väderstreck. Utan fortsätter att s a s stirra på flaskan, fast nu ifrån utsidan...Och fan vad Alko-djävulen måste tycka att det är underbart ironiskt! Det tänker jag försöka att undvika att bjuda på, därför kommer kanske mina inlägg härinne mer ha inriktningen mot ett livsforum för det är dit jag vill. Hoppas folk står ut med det, jaja, man väljer själv om man vill läsa eller ej...

Hursomhaver, underbart att höra ifrån dig, kompis, hoppas du tittar in här någon gång emellanåt och kanske levererar en skarp skildring av cirkuslivet! Njuter av att få dessa vardagsbetraktelser över det riktiga livet!

Kram på dig, påg!/NM

Kommer min lista vara, 9-14-20-4
Såååå tröt......
Natti natti
/za

Du är en viktig person.
Du är saknad.
Även om jag.nyss hittat hit, oktober.
Nu nästan ännu mer övertygad.
Tack vare underbara "Bella mia".
Skönt att höra av dig!
\/A

Ställer sig uppe på muren, kavlar upp armarna och vill ge sig faaaan på att Stigsdotter får all hjälp hon behöver.
Fast snälla söta du, slå dig fri. Gör som Dompa säger. Det kanske är menat art ni inte skall vara ni.
DU ÄR SÅÅÅÅ MYCKET BÄTTRE!

Vad roligt att jag varit till hjälp för dig men Andreas all credit till dig, det är du som kommit till insikt och brutit A-intaget igen. Det är du som gör jobbet att gå tillbaka till nykterhet när du har snubblat. Var riktigt stolt över dig själv, nu har du upptäckt en till fälla som du kan undvika framöver.
Nu tar vi en dag till. Kram!

Saknat dig här på forumet, glad att du vill titta in ibland .
Kram!

Jag har ju haft förmånen att träffa dig och du är en oerhört trevlig och härlig tjej. Du drar definitivt inte fram något dåligt ur någon.
Tycker Dompa i stort sett sa vad jag tycker också, Vad vill du rädda? Värt att fundera på.
Kram på dig!!

Härligt att höra av dig tågkompis! Nej...jag tror inte ditt midsommarveckasdrickande var meningslöst! Jag tror att det var nyttigt...kanske var det där du förankrade ditt beslut? När du än en gång fick se att för dig ( och mig och tusentals andra) så funkar det inte att "mysdricka". Så bortkastat nej...jag tycker att du kan räkna ett år om tre veckor. Men det är ju inte så vi alkies funkar med vårat kontrollbehov...men ett halvår snart är inte heller illa pinkat! Ha det fint själv...kompis! Kan du fatta att vi kanske kommer att fixa det? /R

Tack vänner! Ja...det höll ju sådär. Första veckan läste jag inget sen igår så började det...smygläsandet ;-). Nu har jag även kommenterat hos en forumvän. Följer missbrukskurvan så perfekt...precis som Berra förutspådde! Kan bara ruska på huvudet när jag tänker på att jag trodde jag var "klar". Näeee. Så hur går det med A? Har jag fallit dit? Inte än...just nu knarkar jag fortfarande nykterheten.

Tack alla goa människor för alla goa rader! Står fast vid mitt beslut att trappa ner forum...men kanske bara trappa ner? Kanske behöver man inte kicka det missbruket direkt? Jag behöver ju er! /R

Berra - denne kloke gubbe - skrev att jag förr eller senare skulle känna mig tvingad att kommentera. Visst blev det så...har skrivit ett långt bludder åt dig på fb. Men jag skriver det här med. Det är inte din sak att hatera surfarens missbruk!!! Däremot gör dig mig väldigt ledsen och berörd när du skriver att du kanske framkallar det sämsta hos folk? Skittanke! Tvärtom...skulle jag vilja påstå. Du är ju klok (yep, där kom den!) som satan och empatisk som få. Jag fattar ju att du har det skittufft just nu...och att det pepp vi skriver här kanske inte riktigt räcker...eftersom det inte kommer från "rätt" person. Men jag hoppas att du förstår att du är värdefull...inte bara för oss alkies...men även för dina flickor. Låt inte ngn människa förringa dig...vare sig det är surfaren eller ngn annan. Du räknas som fan - iaf. i min värld. Att du skulle dra fram det sämsta hos folk? Jag blev jävla upprörd när jag läste den tanken. Tänk inte så! Så lätt att skriva och så svårt att leva efter...jag vet.

Att ni inte kommunicerar ÄR allvarligt...tycker jag. Men ska du ha det så? Kanske i 40 år till? Ibland får man bara lägga ner...erkännna att drömmen inte höll. Jag tror visst att mannen är en bra människa, trevlig och omtyckt...annars hade du väl inte valt honom från början? Men kanske är ni inte bra för varandra? Kanske var det ett felval? Av vad du beskriver så tycks det mig som ni helt talar förbi varandra? Jag är en krass skit och jag tror tyvärr inte att ngn terapi i världen kan rädda det. Inte om inte båda vill. Vill du? Vill han? Förstår att du är ledsen för att en livsdröm (?) Håller på att luckras upp...men det är INTE ditt fel. Vare sig att han inte vill kommunicera eller att han har sina böjelser och du behöver INTE härda ut.

Ställ dig frågan; Vad är det jag vill rädda? Svara inte här...men grunna för dig själv. Nu låter jag snusförnuftig men det jag skriver är sant; Det finns goa gubbar därute. Gubbar som kanske skulle bli glada av att ha en Stigsdotter i sitt liv. Gubbar som du kanske inte ens "ser" eftersom du har fullt upp med ditt. Eller kanske ska du inte ha ngn? Har du det nu? Usch...jag känner själv att jag går "över gränsen"...men jag kan inte låta bli...då jag tycker att du är en person som drar fram det bästa i folk. Läs här på forum...ingen dissar Stigsdotter. Du kan alltså inte bara dra fram det sämsta i folk. Nu har jag skrivit lite i affekt....men jag står för det! Kram och allt! /R

till dig ifall du tittar in och smygläser. Lev väl:) / mt

Det här: "Vi blir ofta "pedanter" , både hemma och på våra arbetsplatser.. Vi blir skitsura, när folk inte "sköter sig", kommer i tid eller slarvar..
Kanske tror vi, att bara vi visar upp denna blänkande fasad, så har vi full koll.. Och då kan man ju bara inte erkänna, att det finns något som har större "koll" på våra liv.."

Klockrent. På pricken.

Själv har jag utvecklat någon slags OCD också, måste vika kläder perfekt, glas och muggar ska stå i ordning. Kan inte parkera bilen på vilken ruta som helst. När jag ska ta en kundvagn så får inte "nyckeln" som hänger i en kedja gunga... Haha. Men framför allt: Professionalism på jobbet. Jag presterar 110% så ingen anar något. Jag är duktig på jobbet för att väga upp för allt skit hemma... illa.

Det är intressant att syna sig själv i sömmarna. Man lär sig mycket, både om sig själv och andra!
Keep it up!

att du inte engagerar dig i hans "missbruk" - eller vad det är. Det är hans sak - fast det dig illa.

Kanske din sorgsenhet har rötter långt tillbaka i tiden, kanske den växer fram i den förändrade familjesituationen. Jag har påverkats mycket av vårt "nya, nyktra liv" (så hurtigt det låter:) och jag har periodvis gråtit mycket utan att riktigt veta varför. Det är absolut en omställning som är svår att riktigt definiera.

Jag skickar en hel hög med systerliga kramar till dig. Allra finaste du! / mt

Bra sätt att sköta kollen.
Maria, du har hjälpt mig nåt kolossalt
i kampen och med min insikt. Du är fantastisk
Och jag önskar av hela mitt hjärta att du får
all uppskattning du såväl behöver!

<3<3<3<3<3<3
Kindpussar!
/A

Jag kan inte se att du framkallar hans beteende. Han gör sina val och som jag ser det så gör han val enbart utifrån sitt eget "mående" om du förstår vad jag menar. Han gör inte val för ert gemensamma välmående eftersom du ju uttryckt att du ogillar det han sysslar med. Jag kan inte se att du framkallar hans sämsta sidor, tvärtom vill du ert gemensamma bästa.

Ibland kanske man i relationer inte går tillsammans utan var och en, men ändå ihop. Utvecklas inte med varandra utan mera var och en. Kanske inte då man mår som bäst i relationen. Ibland möts man igen, ibland går man skilda vägar.

Har du tänkt på att gå ensam till terapeut för att få hjälp med att hantera och reda i det här för att du själv ska komma vidare på bästa sätt.

Att bygga sitt egenvärde är viktigt. Jobba på självkänsla och utveckas. Att kunna välja bort det man inte vill ha, det som inte är bra för en. Lätt att skriva, svårare att förverkliga kanske... men bit för bit. Lägga sin energi på att växa själv istället för att lägga energin på någon som ändå gör som han vill.

Ja det var lite funderingar...
Styrkekram