Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Harry den Trötte

Jag förstår hur du känner och det kan väl vara lämpligt att trappa ner din närvaro lite nu. Hela meningen med att bli nykter är att få ett nytt liv och till slut få bort fokuset från alkoholen och fokusera på annat istället. Allt har sin tid.

Det är därför även jag personligen är lite tveksam till AA - blir lätt fortsatt väldigt stort fokus på alkoholen. Även om det är på att låta bli att dricka istället för att dricka så är det fortfarande fokus på alkoholen.

Önskar dig lycka till och hoppas att du trots allt tittar in någon gång ibland.

Allt gott!

/H

höst trollet

Hahaha, du förnekar dig inte..

Kontrar med en annan historia:

När de nybildade Godemplarna har möte, står en allvarlig föredragshållare och visar upp 2 glas.
Det ena med vatten och det andra med brännvin.
Han ställer dem på podiet och tar fram 2 maskar. Sedan stoppar hen en mask i varje glas..
I brännvinsglaset, dör masken nästan genast, i det andra glset lever den.
- Och vad kan vi nu dra för slutsatser av detta säger han högt, medan han tittar ut över de församlade..

Tja, säger Kalle, redigt röd om snoken, Det måste väl betyda att brännvin é bra mot mask i magen..

Villervalle

Den snor jag direkt till min samling av galghumor Höst Trollet.

Ibland måste man skratta åt eländet.

VV

höst trollet

Snattar Dompas tråd och skickar en hälsning..
Du har rätt i att galghumor räddar många stunder i livet ;-D

Ha det gott/ trollis

Dompa

Tack vänner! Ja...det höll ju sådär. Första veckan läste jag inget sen igår så började det...smygläsandet ;-). Nu har jag även kommenterat hos en forumvän. Följer missbrukskurvan så perfekt...precis som Berra förutspådde! Kan bara ruska på huvudet när jag tänker på att jag trodde jag var "klar". Näeee. Så hur går det med A? Har jag fallit dit? Inte än...just nu knarkar jag fortfarande nykterheten.

Tack alla goa människor för alla goa rader! Står fast vid mitt beslut att trappa ner forum...men kanske bara trappa ner? Kanske behöver man inte kicka det missbruket direkt? Jag behöver ju er! /R

Maria42

Saknat dig här på forumet, glad att du vill titta in ibland .
Kram!

vill.sluta

Du är en viktig person.
Du är saknad.
Även om jag.nyss hittat hit, oktober.
Nu nästan ännu mer övertygad.
Tack vare underbara "Bella mia".
Skönt att höra av dig!
\/A

NyMan

Stort leende här! Igenkännandets...

Möjligtvis blev ditt "avhopp" till ett sidhopp, där du kanske hamnade på en plats en liten bit ifrån forumets stadskärna, där du fick en möjlighet att iakttaga och begrunda forumsfären från betraktarens position en stund?

Jag blev bedrövad när du aviserade avsked på det sätt man blir när en riktigt bra kompis meddelade att han/hon skulle flytta när man var ung och oförstörd... Samtidigt gladdes jag enormt med dig, att du ville som du uttryckte så bra, komma vidare till en annan plats och fokusera på något annat än A. Det skickade stötar genom min kropp också; Jag vill inte heller låta A, eller tankar på A ta mer plats i mitt liv än absolut nödvändigt! Att det ska ha högre värde än en flämtande, uttdöende låga undanstoppad i en minimal tankegömma någonstans därinne i vindlingarna, har A aldrig gjort sig förtjänt av. Jag mår så jävla bra utan A att jag både skräms och skäms när de här sekundsnabba blinkningarna "nu-hade-det-varit-mysigt-med..." virrar till i huvudet.

"Been there!-Done that!-Saw the movie!-DISASTER!" är numera den omedelbara kontraattacken när de knappt urskiljningsbara, läspande djävulsviskningarna försöker locka mig ut i kriget igen.

Jag skrev i min egen tråd att det känns ibland som om jag har fått superkrafter av att sluta dricka, som om jag klarar allt livet kan tillhandahålla - Good or bad. Behöver ingen artificiell förstärkning eller någon krycka, fan, jag tror min själ A gjorde det omöjligt att komma upp i mer än knappt 50% av full (hehe..) kapacitet. I o f s säger jag inget om vad full gas kan åstadkomma, men viktigt viktigt för mig. Och när man väl har fått superkrafter är man störträdd för att bli av med dem, alltså kommer jag att vara på min vakt så att inte Pandoras Ask plötsligt öppnas och det visar sig att den är full av kryptonit...

Alltså, Dompa, vad jag försöker förmedla i denna mycket bluddriga tråd-kidnappning, är att:
Jag känner också att Forumet är ett tveeggat svärd; Å ena sidan är det platsen där Mina Människor (såg förresten att uttrycket på "Grey's..." är "you are my person"...)finns!Där alla forumsyskon, som kan relatera till den här delikata problematiken,"bor". Ja, ni är alla väldigt viktiga och speciella för mig!

Meeen...

Om jag hänger härinne alltför mycket och läser och läser och skriver och skriver, så känns det för mig som om jag fast i Alko-djävulens garn ändå, på något konstigt sätt, eftersom jag inte lyfter upp blicken, tar ut ny riktning och går framåt i ett helt nytt väderstreck. Utan fortsätter att s a s stirra på flaskan, fast nu ifrån utsidan...Och fan vad Alko-djävulen måste tycka att det är underbart ironiskt! Det tänker jag försöka att undvika att bjuda på, därför kommer kanske mina inlägg härinne mer ha inriktningen mot ett livsforum för det är dit jag vill. Hoppas folk står ut med det, jaja, man väljer själv om man vill läsa eller ej...

Hursomhaver, underbart att höra ifrån dig, kompis, hoppas du tittar in här någon gång emellanåt och kanske levererar en skarp skildring av cirkuslivet! Njuter av att få dessa vardagsbetraktelser över det riktiga livet!

Kram på dig, påg!/NM

höst trollet

Hallå forumbrorsa! Kul att se att du inte dumpat oss helt!
Jag förstår, att du ändrat inriktning på livet och kanske är det bra att "ransonera" även forum ett tag, för att få balans och distans..?

För mig, är en lite mer hektisk period i antågande, så jag kommer nog att försöka trappa ner mitt eget "forum-beroende" ;-D

Hoppas att det funkar bra med rivjärnet och den övriga cirkusen? Fast det är jag övertygad om att det gör..

Kanske får du lite tid över, för att ta reda på vem Dompa är och umgås med honom en stund..?

kram /trollis

Dompa

Eftersom jag har insett/bestämt mig...att detta är mer ett Livsforum än ett alkie dito. Så kommer jag kanske mer ta upp det lilla i livet. Sånt som stör mig. En av dessa issues är hundskit. Jag avskyr det...finner mig själv ofta vandrandes mitt i gatan...givetvis mot färdriktningen. Varför? Jo för ibland orkar jag inte se upp för hundskit...och jag har dragit slutsastsen att ; Ytterst få människor rastar sina jyckar mitt i gatan. Trottoaren tycks var number one spot.

Så gör även jag....när jag går på mina ändlösa promenader med Fisalisa och numera Miss Pudis. Vi går på trottoaren och mitt i allt släpper hunden en korv. Svensk som jag är så plockar jag givetvis upp skiten. Men jag har börjat tänka...även på det. Sett lösspringande hundar i Grekland och har konstaterat att hundar vill faktiskt inte skita på trottoarer. De vill dra sig undan till en buske....men vi människor placerar dem i en fel miljö. Så de skiter där de hinner. Samma sak med revirpinkande...såg en hund på Kefalonia i sommras som pinkade över en minut! Först skrattade jag...sen insåg jag att denna vovve behövde inte revirpinka varannan minut . För han var inte doministicated...han fick vara sig själv.

Vart ville jag komma med detta? Jo...att kanske ska vi inte inkräkta allt för mkt på naturen? Kanske hunden inte ser oss som sin bäste vän?/R

MissH

Jag tänkte exakt samma tanke idag! Såg en liten hund som satt och sket på en liten liten hög med löv mitt på cykelbanan. Såg ut som om den skämdes och jag blev så förbannad på ägaren som inte hade vett att rasta hunden i parken ett kvarter bort. Fast vad vet jag, dom kanske inte hann? Men jag håller iallafall med dig, vi ska nog inte försöka styra naturen för hårt...

Kul att du är tillbaka förresten!

akuta behov. Såg när jag läste Dompas skitinlägg (:-) plötsligt mig själv i det hela. För inte så länge sedan, efter 3-4 starköl och lite vin under kort tid på lokala sunkiga pizzerian, så hinner man inte hem innan blåsan är sprängfylld. Man får kasta sig in bakom någon buske, mellan några husväggar eller så gott det går i mörkret någonstans och stå och skvala. Snegla åt alla håll och lyssna efter steg. Har hänt många söndagkvällar när starkölen tagit slut redan på lördagen och tvånget styrt mig ut för att skapa en grundfylla som kan byggas på med ett 6-pack 3,5 öl. Det är livskvalitet!
Inte så olikt beteendet hos våra fyrbenta nyktra vänner för övrigt...
/Fenix

Dompa

Tack Fenix! Skrattar igenkännande...skönt att börja morgonen med ett gapskratt! Men visst är det så...samma skam som MissHs lilla hund kände i lövhögen... Lite av den finns där när man står i buskarna. Tänk om ngn kommer? Söndageftermiddag och här står jag :(.

En annan tanke; Varför är det lokala haket oftast en pizzeria och ALLTID sunkig? Säger en del om vår krogkultur; "Om svensken själv får välja"!

Önskar alla en frisk/symtomfri vecka! /R

Dompa

Igår kväll när jag kom hem så låg det här. Den offeciella bekräftelsen på att skilsmässan har gått igenom...äntligen. Tog mer än det halvår som utlovades. Men, men... Mycket känslor idag. Det var detta jag ville...men det är ändå konstigt att se det på papper. Visste ju redan detta då J fick sina papper redan förra veckan. Singel! Tjohoo?

Har legat halva natten och tänkt på oss...den yngre Dompa och den vackra J. Att vi kom så långt? En dag förälskar man sig...inget speciellt händer. Nästa dag förälskar man sig igen...och det slutar med tre ongar och en skilsmässa 15 år senare.

Livet ÄR märkligt. Vi vet aldrig vid ett möte vem det är som kommer att spela roll. Göra input i ens liv. Ska försöka tänka på det och försöka vara ödmjuk i nya möten...man vet ju inte var de slutar. Skriver försöka för jag vet ju att jag glömmer fort. Som med alkoholen? Tror jag att jag kan pröva igen? INTE!!! Nu blir det varken nya glas eller nya kvinnor för mig på ett bra tag.

Vill jag fortfarande det så tar jag det när lillkillen är 18 år. Bara åtta år kvar. Det fixar jag...nog?

Drick segá segá! /R

höst trollet

Jo, jag tror att du fixar det :-)
Livet är det som pågår, medan vi planerar..
Och det blir v ä l d i g t sällan som vi tänkt oss..
Fast, om vi inte gått igenom alla dessa saker, vilka skulle vi då ha varit som människor?

Ha en underbar dag! / kram trollis