Senaste kommentarerna i forumet

Helgen låter som en ren bingo! Du kom undan utan större problem?

kan känna igen sig i dig, du kanske känns "hemtam" ? Det är inte ovanligt att barn tyr sig till dem som allra mest liknar den som finns i hemmet deras. Om du känner att du orkar, din nykterhet måste ju komma främst,så stanna till och prata lite mer med henne. De orden du byter med henne kan vara de orden hon behöver för att inse att någon ser henne och bryr sig om henne. Du kan faktiskt forma hennes framtid.

...gör nog mycket mera gott än whiskyn om man bara tar sig tiden att se den! Ett vårtecken såg jag häromdagen och usch vilket deppigt sådant det var: en överkörd groda. Förlåt, vet inte varför den bilden dök upp här helt plötsligt, kanske för att den kändes lite tragikomisk din bild med 15 missbrukare som lufsar runt i skogen ;-) Nåväl, kliv inte på grodorna!!!

Tänker på det du skriver: var snälla mot varandras ongar. Och som jag skrev här ovan, något i stil med att våra barn är allas barn. När jag lämnar min unge i skolan brukar en av klasskompisarna stå vid hörnet och, jag vet inte vad, hon ser ut som hon väntar tills alla gått in, ser lite ledsen ut. Jag hälsar alltid på henne och säger någonting föräldrakäckt. Häromdagen hade min unge med sig hem en teckning från kompisen där hon ritat fint och skrivit mitt namn i ett hjärta. Jag vet inte men jag inbillar mig att hon kanske känner att jag ser henne? Nå, vi ska vara rädda om varandra! Hmmm, nu kom jag ihåg att mamma satt upp en liten bild på toaväggen när jag var liten: en blomsterkrans som det stod "var rädda om varandra!" i.

Bludderi, bluddera, ha en bra da´!!

Vissa saker bara måste värka ut, man kan inte komma ifrån dom! Man tror att man kan fly i flaskan men det är att lura sig själv. Hur hurtig jag än låter nu så tror jag att detta kommer att ge dig något gott i längden så håll i bara, krigare som du är!!
Och nåt torftigt språk har du sannerligen inte så lägg ner den självkritiken, bara fortsätt skriv!

Härligt med skogsmulle, jag ser bilden framför mig, hehe.

Jag efterlyser också Camibi! Hon och jag hade en deal och nu är hon borta från forumet!

Håll huvudet högt nu Dompa och fatta att du gör ett sjuhelsikes jobb, att TA ANSVAR för ditt liv, hur ont det än gör!

Styrkekramar, Lilja

Just nu inbillar jag mig att behöver den där whiskyn mer än någonsin. Varenda djävla dag är det ny skit som dyker upp. En del är framkallat av alkohol i långa loppet, som lillkillens mående. Annat är bara tillfälligheter, men gör lika förbannat skitont. Men jag behöver igentligen inte whiskyn och det är det jag tar till mig här på hemmet. Trots GUD. Haha. Så nu kör jag...en dag till. Och våren är här. Ser ni det? Lite osammanhängande, men va f...försök att överse språket. Min mamma brukade säga att torftiga människor har torftigt språk. Jag tror att det kan ligga en liten sanning i det. Nu är det snart tid för terapisamtal. Sedan ska vi ut i skogen. Kan ni se det? Cirka 15 missbrukare som lufsar runt bland de första vårblomstren ;-) jag tycker det ska bli mysigt. Sköt om er därute och var snälla mot varandras ongar. /R

höra av dig och att du mår hyfsat! Kram / mt

Kära och fina människor!

Jag lever och mår hyffsat. Jag återkommer framöver!

Kramar.

Allmänt känt att jag sitter på hemmet. Om ngn granne hade missat det så har frugan gjort ytterst klart för dem. Jag skiter i vilket. Men jag mår skit över att det går ut över ongarna. Speciellt lillkillen, han var stark innan. Nu är han helt trasig. Och jag farsan fixade det - inte genom misshandel, men genom mitt agerande. Håller med dig om frikyrkornas budskap. Det är ganska stort där jag bor också. Allt är ok, även alkoholism och incest så länge man "sköter det snyggt". Jag tror faktiskt att vi får flytta. Samtidigt som jag för ungarnas skull inte vill flytta ifrån svågern. Mkt att tänka på.
Det var lättare med en whisky innanför västen. Haha! Förstår att det sårar vissa här, men det är så jag känner. Känner! Jag tror att jag drack för att slippa känna...nu känner jag hela jävla tiden. Men så får det bli. Ha det bra därute. /R

Hej Optimisten och välkommen!

Det är väl bara att gratulera, du klarar av att jobba heltid måndag-fredag och ändå kröka på relativt friskt på helgerna och är nöjd med det. Men hur kom det sig att du navigerade fram till just den här sidan?

Oavsett vilket, ha en bra dag!

Beklagar innerligt att ditt initiativ slog tillbaka mot barnen på det sättet, så fruktansvärt skevt. Är det allmänt känt att du är på behandlingshem eller?

Mina egna erfarenheter av mindre samhällen är att där visst finns en gemenskap och "alla-tänker-på-alla"-anda. Dock förutsatt att man passar in i normen, vilken utgörs av att man är heterosexuell, etnisk svensk och utan sociala problem (alkoholism är inga problem så länge den hålls inom familjen).

Nu generaliserar jag något, men det är mina erfarenheter. Apropå Gudstro så generaliserar jag vidare, inom kristna kretsnar är denna måttstock än mer huggen i sten, har massiv erfarenhet av detta då flera goda vänner är uppvuxna i frikyrkliga familjer. Familjen och kyrkans gemenskap betyder allt, men om det visar sig att du är homosexuell så är du inte längre del av denna gemenskap.

Antagligen finns undantag, men detta är mina erfarenheter.

Oavsett vilket, kämpa/kriga på, du är en vinnare.

Du skriver så klokt om GUd och inbjuder till ett "samtal" egentligen. Uppmanar (oss alla?) att fundera runt vedertagna uppfattningar som vi bär med oss.

Den Lilla Orten Stigdotter KAN också vara väldigt bra! Men ofta är det när man "sköter sig", tycker jag.

Är uppvuxen på liten ort med missbruk och en massa skit som arbetslöshet, många barn osv och fasen va det snackades! Usch! VI var liksom the talk of the town. (Norrlandssamhälle)

Sen när jag skaffade familj i södra Sverige och vi utåt sett hade det "ordnat" även om det innanför väggarna var mindre bra, så upplevde jag ett väldigt stöd jämt från omgivningen.
Inte att man pratade skit om de som halkat snett heller och jag vet inte om det är skillnaderna i Sverige eller vad men det behöver inte vara skitsnack på alla mindre orter.

Däremot kan jag se att när man väl fått en stämpel på en mindre ort är det jättesvårt tvätta bort det!

Ville bara berätta om att jag upplevt bägge men för att komma tillbaka till dig Dompa håller jag fullständigt med Stigsdotter:Du gör ett Toppenjobb! Du ÄR en krigare, det är mycket lättare att skita i att förändra och sitta och tycka synd om sig själv eller inte ta ansvar!

Speciellt tänker vi på din lillgrabb också och hoppas att allt snart blåser över och då kan han få lite lugn och ro igen,eller hur Stigsdotter?

Kramar till er alla!
Lilja

Era ord värmer. Tack. Speciellt om krigaren. Nu ska jag kriga igen...för lillkillen. Stackars onge.
Stigsdotter; Din fråga om mig och GUD. Nej vi kommer aldrig att samsas. Tyvärr. Har en historia av hur min morfar mer eller mindre kränkte min mamma i guds namn varje dag. Jag inser att morfar var sjuk, inte GUD. Men för mig är religion förknippad med övergrepp. Jag fixar det inte. Jag köper inte konceptet ;-)

Hur kan jag klara av att jobba heltid då? dricker rätt så mycket, men kan ni förklara hur? Jobbar måndag till fredag och sedan super, fre och lör! Har gjort i 30 år!

Håller inte med detta snacket med Gunnar, tror att det handlar om sympati och att Gunnar är väldigt ensam inom sig själv! Vill han dricka så gör han, kan han inte dricka så gör han inte det! Har du inga pengar tex: Hur ska du kunna dricka?
Mia

En av mina drömmar är att jag skulle vilja bo på en liten ort, där alla känner alla och tar hand om varandra. Ibland kan jag bli så trött på storstadens "sköt dig själv och skit i andra". Någon som blir tilltalad på ett elakt sätt på t-uben? Titta åt andra hållet bara. Men där, där i det lilla samhället, där är alla barn allas barn. Där ser man när någon mår dåligt och bjuder då på en fika och ett lyssnande öra.

Inser när jag läser dina rader att det där verkligen är en nollåttas hittepåfundering om hur det fungerar på landet där det istället tisslas och tasslas bakom ryggen. Istället för att vara glada för att du ÄR SÅ HIMLA STARK som tar dig i kragen, erkänner dina problem och, här måste jag ta till en svorglosa: FÖR HELVETE ÅKER IN PÅ HEMMET!!!!! så får din lillkille pikar? Han borde få stärkande samtal med mogna vuxna i sin närhet, goda måltider hemma hos folk som berättar för honom att allt kommer att ordna sig, att pappa behöver lite tid.
Och, här kommer en liten provokation, hoppas du inte blir arg, men: varför blir du så provocerad av "konceptet" gud? ("konceptet" förresten?!). Om du inte bryr dig, varför är "gud" inte bara ett ord för dig? Om man inte köper det och inte känner att det angår en själv är det väl bara att rycka på axlarna och strunta i det? Eller? Kanske finns där en liten troende inne i dig också?

Nå, skämt å sido. Sköt om dig så mycket du bara kan. Du gör ett toppenjobb! Och tänk vad härligt det kommer att kännas när du med stolt rak rygg träffar dina barn nästa gång!

Nu skall du vara stolt över dig själv och tänka på framtiden och det du ger dina barn. Bor själv på en liten ort, vårat ordspråk här är" det du inte visste om dig själv, får du veta när du flyttar till ....................!
Men jag skiter i vad dom säger här, jag är väldigt stolt över att jag tagit tag i problemen, skickar stolthet till dig.
Ett steg i taget med huvudet högt//Kram Kalla

Gud så härligt! Man kan tro att vi jobbar "under-cover", i team, haha!

Jag svarar något och då jag lagt in det ligger nåt från dig som jag inte sett och då har vi skrivit ungefär lika!! Både till SKata och DOmpa!

Detta är sannerligen ett starkt forum- det är PRECIS så här man kan förändra!

Underbart! Jag blir så GLAD!

Håll i nu Nynykter, united we stand!

Kramar! Lilja

Hej! Lilja här! Jag har läst dina funderingar och vad du brottas med och att du nu får hjälp på B-hem!

Det finns ingen möjlighet att du skulle vara misslyckad när du gör denna ansträngning!
Det suger idag men EN DAG kommer dina barn vara SÅ stolta över dig!! Jag vet för jag har sett det med flera personer på nära håll! De måste få lite tid på sig bara! Men att ha en farsa som tar itu med sitt missbruk, DET är att ha en krigare i familjen!

Dina barn kommer att stärkas i förlängningen över att du vågar göra detta.

Jag fattar hur svårt det kan vara med gudsbiten, trots att jag har en tro själv. Kanske för att den känns malplacerad?Det kan jag även tycka på AA, det blir nåt konstlat över den.

Men sen kan det vara att vi svenskar (?) tar religionen så seriöst? Har bott i USA vid några tillfällen och där kastar man ur sig gudsbegreppen hej vilt och det är inte så märkvärdigt. Men här hemma kan jag tycka att det lätt kan bli nån "frälsnings-stuk" över det hela och människor kan uppleva en press och vill freda sig. Det är helt naturligt tycker jag, att känna så.

Hoppas du hittar ett sätt att tackla det så att du kan ta till dig de positiva bitarna!

Håll i nu Dompa- du gör ett beundransvärt arbete ska du veta!!

/Lilja

Förstår att det är väldigt jobbigt att bo i en liten håla där alla talar om alla, men min spontana tanke är att din tid på "hemmet" är en investering för framtiden. Jag tycker det är väldigt strongt av dig att så rakryggat ta itu med alkoholproblemet. Se långsiktigt på det hela. Snart kan du finnas till för dina barn igen, vara nykter och se folk i ögonen som har snackat bakom ryggen på dig. Så anklaga inte dig själv för vad du borde ha gjort. Snart kan du finnas där för lillkillen och vara en nykter förälder! Det är värt att kämpa för!
Nynykter

Tack för allt stöd. Jag saknar min denna sida som f... Samtidigt försöker jag respektera hemmets policy. Jag ska vara helt avskärmad från omvärlden. Så hur går det då? Nykterheten eller rättare sagt frånvaron av alkohol går över förväntan. I detta "nu" vill jag inte dricka. Men samtidigt är jag livrädd för vad som ska hända när jag trillar ner i verkligheten igen. Och verkligheten är inte bra just mu. Frugan dricker som aldrig förr. Lillkillen mår skitdåligt. Vi bor i en byhåla och alla tre ungar får pikar om sin misslyckade föräldrar. För alla ser. Våran skit är uthängd till allmän beskådan. De äldsta ungarna kan hantera det...men inte lillkillen. Idag har jag suttit en timme i samtal med hans klassföreståndare. (därav av tillgång till telefonen, haha. Nu smygsurfar jag). Jag skäms som satan. Jag öppnade denna burk, jag gjorde så att lillkillens familj kom upp i dagsljus. Jag rekommenderar inte att "komma ut". Men vi är alla olika. Läste om krigarn och inser att en del av oss ska komma ut. Jag borde ha varit mindre dramaqueen och mera man. Kickat min dåliga vana i smyg...liksom. Hemmet då? Jo, stundtals helt ok, stundtals får jag massor av god hjälp. Respons!!! Men stundtals bor även GUD här och då skärmar jag av. Kan tyvärr inte plocka de bitar jag behöver då...utan hela kroppen knyter sig. Tack Magnolia för att du fattar detta. För de flesta verkar GUD bara vara ett ord. Men för mig är det mer. Ett koncept! Ett koncept jag vägrar att köpa. Lycka till alla tilltufsade vänner. /R

Det brukar inte vara alkoholen i sin vätskeform man längtar till...
Utan mera situationen man befinner sig i,
miljön och "läget" som gör att man känner en längtan till en för oss trygg situation, med ett glas i handen.

Eller som svenskan sade om sin danske man, han tar inga beslut utan sin öl i handen..
Eller vi diskuterar detta över en öl...

Om man inte kan ta ett beslut utan att vara påverkad av alkoholen.
Så är det inte alkoholens fel, utan hur man har associerat den.

Vin till middagen, öl till after-work, snaps till sillen osv..
Om man inte kan äta sill utan snaps, ska man då också strunta i midsommar..?
Självklart inte, men man kan tänka i nya banor...

/Berra

Mulletant sammanfattar även min syn på saken bra.

För egen är jag där du en gång började Berra, åtta veckor. För åtta veckor sedan lät det fullständigt otroligt och orimligt, hur kan man vara utan alkohol SÅ länge? Men det gick tydligen och känns till och med bra! Och det har verkligen vänt på senare tid, om det är mitt "fuskande" med Naltrexon eller inte må vara osagt, men även av mindre intresse då jag trots allt lyckats hålla mig från alkoholen.

Vidare vet jag inte om det är självbedrägeri på hög nivå eller om jag tycker det på riktigt, men jag är verkligen inte sugen på alkohol heller. Var på gigantisk tillställning i helgen, såväl till antalet gäster som alkoholkonsumtion och det var förhållandevis lätt att hålla sig nykter.

Tänk om man redan är omprogrammerad..?

80% av känslan trots att det var alkoholfritt i glasen! Och ett par timmar tidigare i säng än vanligt, vilket nog var bra för alla inblandade. I like!

det nog väldigt mycket mera värt att trivas med sin familj och sina vänner än på sitt jobb. Det är ändå trist att läsa om stilen på din arbetsplats men jag har förstått att det är ditt val att stanna där och vänta på nån slags "utdelning" när ni "går i mål"???
Det viktigaste av allt är väl att man trivs med sig själv - jag sätter inte ens ett frågetecken efter... Det är fantastiskt hur du tagit tag i ditt liv och tar hand om dig och din familj. Och du vet ju hur mycket du betyder för många här på forumet.

Ha en härlig fortsättning på söndagen! / mt

Ja det har prelexis blivit Söndag, och jag sitter här halvtre på natten och knattrar lite vid tangentbordet.

Min bästa kompis satte sig på cykeln för en halvtimme sedan och begav sig hemåt...
Vi har haft en karlkväll i vardagsrummet, halva familjen är bortresta och dottern låste in sig i sitt rum hela kvällen (fredligt).

Jag borde ha varit full nu, om det varit för tre och ett halvt år sedan, men icke...
Det bjöds på kaffe och senare lite bira, han fick pilsner och jag sölade i mig två pavvor alkoholfritt, jag är en fruktansvärd värd, frågade först efter ca 3 timmar OM han ville ha något att dricka, hade det varit förr så borde jag väl varit inne på min fjärde femte vid åttarycket då han kom.

Livet förändras, och man kan förändras med det, inget är hugget i sten längre...
Och...jag mår bra av det, det trodde jag ALDRIG tidigare, alkoholen var given för att kunna umgås.
Och det har blivit betydligt lugnare också, ingen hets över någonting.
Jag känner ro över att ha landat inom mig själv också, inte lika hyperaktiv och stressad..

Nykterheten har skapat en inre frid, fred med mina känslor, mina uppror mot mig själv.
Fjolligt glad över att leta efter alla vårtecken, såsom tussilago och snödroppar,
längtar ut till stugan, havet och naturen, vill ha sommar NU!

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, har skaffat ett premiumkonto på Spotify,
och jag bara vräker bland all ny musik, som en unge i en godisbutik...
Musiken hjälper mig otroligt mycket, drömmer mig bort i en annan sorts fantasi,
bygger upp egen sorts musikvideo runt låten, och låter fantasin flöda fritt...
Ett väldigt bra sätt att få flyta bort ifrån alkotvånget, rekommenderas livligt.

Har egentligen inte så mycket ångestladdat att förmedla för tillfället,
mitt liv rullar på i hygglig lunk på ett fridsamt sätt..
Jobbet suger feta åsneballar som vanligt, men jag har på något sätt låst in mig i en känslomässig bur och låter inte mina kollegor komma åt mig alls längre....
Det är inte det optimala arbetsklimatet, men det funkar för mig i detta nu,
och då måste det få göra det oavsett vad som händer runtomkring mig.

Är inte trevlig men inte heller direkt otrevlig, svarar mekanisk på frågor utan känslomässiga utfall.
De får inga vibbar av mig alls, jag bryr mig inte vad som händer i deras liv,
och de får ingen information om mitt, ett respektfullt avstånd till det mesta...
Mitt liv börjar klockan fem på vardagar, och varar hela helgen...
Jag delger dem inte om vad som ger mig näring i mitt liv,
på sådant sätt öppnar jag mig heller inte för sårbara och påträngbara elakheter..

Jag vet att jag gör ett bra jobb, men på min firma pratar man alltid i plural om någon har gjort något bra jobb, såsom "vad bra jobb VI har gjort".
Om någon gjort bort sig på något sätt som kan ses som negativt, så pratar vi i singular,
man vill alltid utse EN syndabock för allting, aldrig en grupp..
Så länge detta bete'ende fortskrider så är de inte mina vänner, man jagar bara positiva omdömen och håller sig nära sådana områden och diskussioner, naturligtvis beroende på att de knappas ges längre.
Om någon har felat så fryser man ut den, och snackar skit om honom/henne, och brer dessutom på med lite osanningar om hur de har det privat helt utan verklighetsanknytning.

Jag kan ta ett exempel, i tordags hade jag lagt ner tid på att reparera en trasig apparat,
ett ganska så komplext fel som tog en hel dag i anspråk med felsökning osv..
När den skulle sättes igång igen på sena eftermiddagen så förblev den helt död,
och jag fick boka en serviceman.

Redan i Fredags morse utanför omklädningsrummet så mötte jag en av de tjejer som jag normalt sett hyser bäst tilltro till, jämfört med de andra..

-"Tjena Berra, hörde att du hade fuckat upp det...igen"

Ringer de varandra på kvällarna också, tänkte jag, jag hann tamejifan knappt in på arbetsplatsen ens.
Det visade sig att det felet INTE hade att göra med min reparation att göra,
utan var en ren tillfällighet och ett NYTT fel, men man var snabb på att döma ut någon skyldig.
Hon sjönk fort i min credbank, och jag kan bara tänka mig vad hon INTE berättade för mig vad de andra hade hunnit säga till henne, jag slår säkert små barn också...och stryper katter..?

Hela världen är fylld av elakheter och hat, inbördes tävlan och avund..
Känns bra att jag har en underbar familj och fina vänner på min privata tid,
annars hade jag nog inte orkat med allt...

Men mycket också tack till mig själv, som inte längre sjunker ner i i källaren emontionellt med att fortsätta hälla i mig en berusande dryck och helt tappat omdömet..
Vem vet..det kunde ha blivit en ny bloody monday..

Eller så är jag fortfarande bara en väldigt känslig natur, i en felaktig kropp..
Kan inte leva upp till mina och andras förväntade mansideal, men vägrar döva smärtan längre..
Jag försöker vara en snäll person, men alla verkar reta sig på det..

En dag till, innan jag måste hålla andan i fem dagar till..

/Berra