Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk @Sisyfos @vår2022 tack för fina och kloka svar. Det är det som är så bra med forumet att få andras sätt att se på saker.
Kram 💖

@Se klart Tack för stöttning!🙏🏻 Ja, jag är faktiskt stolt, trots allt. Även om jag så att säga inte har någon att glädjas tillsammans med. Fast indirekt så har jag ändå det eftersom jag rakryggat och utan att behöva skämmas kan se min 17-åriga dotter i ögonen om kvällen när vi säger godnatt. Inte behöva oroa mig för om jag luktar sprit eller för om hon på annat sätt märker att jag är onykter (vilket hon gör). En sån oerhörd triumf! Kanske låter det fånigt, men det är obeskrivligt skönt. Det är den bästa belöningen jag kan få! Det var den känslan jag höll fast vid idag när jag kände suget komma.

Allt eftersom eftermiddagen led mot sitt slut och arbetsdagen var tillända, växte sig suget starkare och jag tänkte ”nu har jag ju hållit upp en vecka, det borde firas”🙄😏

Men eftersom jag så gärna vill fira en vit jul och därtill ett vitt nyår, så tvingade jag mig själv att föreställa mig dotterns besvikna ansikte, tvingade mig att tänka på hur besviken jag skulle bli på mig själv om jag nu kastade bort en veckas hårt arbete. Det lyckades idag. Hoppas jag lyckas imorgon också🍀⚔️

@Lora Jag upplevde inte din text som förminskande...kanske har du läst mina inlägg tidigare men jag känner inte till dig...kanske du har sett hur jag reagerar sedan tidigare...jag vet inte...men för mig blev du någon som dök upp och ville allt väl ( i och för sig...det vill andra också)....så skriv gärna igen...Din berättelse om hur man upplever nykterheten var fin..helt enkelt. Jag har skrivit ett antal papper med fördelar kontra nackdelar...likväl är jag där jag är.

@Sisyfos Tack för ditt tänkvärda inlägg och dina reflektioner! Ja...nog för att jag inte har ett dussintal av vänner men kanske jag inte skulle hänga kvar här på forumet pga att få vänner utan för att jag faktiskt vill bli nykter!! Har dock aldrig känt mig mer som en "katt bland hermelinerna"...säger man så??...som här på forumet! Om jag inte tyckte att det vore så otroligt skämmigt, pinsamt så hade jag nog tagit kontakt med min läkare för att be honom om en "besiktning" av mig igen. Men jag skäms så oerhört mycket för att jag inte kommit längre...det är då som de där kommentarerna om att det är helt meningslöst att peppa mig gör sig påmind......Så för att ta kontakt med en läkare igen då behöver jag vara nykter länge....

Min lilla pillersamling på morgonen består av två blodtryckstabletter, en B-vitamin, en Omega-3 och en D-vitamin. Har även Magnesium i skåpet som jag dock inte tar regelbundet men om jag tar det så tar jag det till natten. Dessutom...så vad jag vill...och tror kan hjälpa på sikt för mig...är...meditation på ett enkelt vis fem till tio minuter...en bön....sinnesrogudstjänst i kyrkan.....massage...simma...Om jag kan få kontinuitet i detta...så att jag landar då tänker jag att jag kan ta nästa steg men inte tidigare...Hur tänker du Sisyfos kring detta?

@Se klart Precis så är det! Jag behöver den där vännen som säger JA när jag har en nykter dag...eller säger JA till blomman...till örhängena...eller mönstrade byxor ....stora örhängen osv. Kanske är det så att jag har missförstått forumets mening och mål...men jag tror faktiskt inte att jag har krävt.....eller bett om...råd..tips...om hur ska jag bli nykter?? Eller kanske jag har gjort det för jag har förstått att det är vad man ska göra...Men....ibland tänker jag...vad är det för fel på mig?? Eftersom de som kommer efter de som kommer före köper allt vad de säger som kommer före...men inte jag...vad är mitt problem??

Så för att summera....mitt behov är en vän som hejar på och läser och säger ....JA:)

@lora jag blev väldigt glad av att läsa ditt inlägg, tycker det var så fint skrivet, tack från en läsare ”in från vänster” 🙏🏻
@varsfrisk - jag läser och skriver gärna här ibland. Jag tror att min ruska-om- impuls dock kommer att komma med (o)jämna mellanrum, och jag tror inte att de hjälper till. Jag tror jag har försökt en massa olika sätt att peppa, se och stötta. Ibland ruska om och kanske gå över gränsen. Det vill jag inte. Däremot blir en, som jag, också handfallen. Ibland som de där matadorerna och tricadorerna som vill få Ferdinand in på tjurfäktnings-arenan.
Att man digitalt sliter sitt hår för att kunna ”hjälpa till” men precis som man säger i ALL forskning och empiri kring behandling av missbruk, så kan ingen annan ta beslut eller kanske inte ens putta i rätt riktning? Så på så vis tror jag att iaf mitt sätt att förhålla mig- för att inte ruska om eller gå över gränsen, är att vara mer (som jag tidigare gjort) en vän som gärna hejar på och läser och säger; Ja! Köp den där blomman 🌹 eller örhängena.
Någonstans kan vi nog gå i fällor här på forumet, att vi tror att vi kan ha större betydelse än vad som är möjligt.
Men betydelsen av att vara en god forumvän, den tror jag fortfarande på! 🥰

Hej och välkommen! Låt ingen ta ifrån dig stoltheten över att hålla dig nykter. Om jag ska vara väldigt dramatisk så kan det vara ett beslut som handlar om liv och död- men här och nu: att skapa ett liv man är stolt över, precis som du skriver!
Vi hejar på. 💕

Hej qvisa

Välkommen till oss!

Det är några dagar sedan du ställde din fråga. Jag hoppas att du får mer svar från andra.

Tänkte ge dig några reflektioner men är lite osäker på vad du efterfrågar så jag ber om ursäkt direkt om det jag skriver inte stämmer med din fråga. Det jag är säker på är din omtanke om din vän.

Mig veterligen så finns ingen instans som tar kontakt med en tredje part utöver socialtjänsten och då behöver du göra en orosanmälan. Det kan du göra skriftligt. Samtidigt kan det ibland bli svårt för den det gäller som kan reagera med misstro, misstänksamhet mot alla sin omgivning och då inte våga be om hjälp. Knepigt. Å andra sidan har inget annat hjälpt så är det ett alternativ. Kanske frågade du var din vän kan vända sig anonymt? Och då är ett tips: hit! Eller till Alkohollinjen, 020 844448.

Vi har lite tankar om vad en kan göra som vän då en känner oro för någons alkoholvanor. Jag lägger länken här:
https://alkoholhjalpen.se/kompis

Hoppas att något av förslagen blir hjälpsamma för dig så du kan bli hjälpsam.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@majsan_nu
Wow, det är ju grymt! Klart att du ska vara stolt!
Bra jobbat!

@Ase Vad roligt att du hade trevligt på tillställningen. Du kommer nog fram till om du behöver lyfta på locket eller inte.

Jag har behövt lyfta på locket om en sak plågar mig och att det inte försvinner från mina tankar, jättejobbigt men lättnaden efter, från både mig och vederbörande har gjort det värt det. Ibland har vederbörande inte alls fäst något vid det/inte uppfattat det på negativt sätt/ inte ens tagit notis då har det varit skönt för mig ändå att få bort det från huvudet.

Ha det gott🌺

Dag 98 om jag räknat rätt... Det går ju framåt dag för dag! Mitt mående är väl som det brukar, skulle så gärna vilja må lite bättre... Men lite stolt över alla mina a-fria dagar är jag allt!!!
🤗 Kram till er alla!

@miss lyckad Tack!🙏🏻 Det känns väldigt bra, men det var tufft i helgen som gick. Det märktes tydligt att maken var ”sur” när jag inte gjorde honom sällskap vare sig fredag eller lördag (fredag kväll hade jag visserligen giltigt förfall eftersom jag skulle jobba på lördag morgon, men i vanliga fall hade jag mycket väl kunnat dricka på fredagen ändå, så det blev lite genomskinligt!). Det blev lite dålig stämning och det kändes lite stelt och konstigt i lördags kväll, när vi satt i soffan en stund och lyssnade på musik. Suckar och miner gjorde klart att det inte uppskattades att jag inte deltog i drickandet. Det förtar tyvärr lite av glädjen och stoltheten jag känner över att ha lyckats avstå från att dricka trots att jag är sugen☹️

Grattis till tid Nania💫🍀💫Det är bara vi själva som kan göra förändringar, din partner får göra sina val. Helt klart bättre för barnen, att i alla fall en är nykter på kvällen. Jag och exmannen hade lite liknande situation som ni. Vårt drickande förvärrades med tiden, precis som för de flesta. Du har jättebra insikter, se fördelar och nackdelar. Lycka till💫🍃

@Majen Grattis till ditt beslut och till fyra dagar💪🏆

Jag tror du har helt rätt, när jag vänder på det och funderar på hur jag själv skulle reagerat om min partner sa att han ville sluta/ta paus (innan jag själv kom på tanken att göra en paus i drickandet), så hade jag kanske reagerat på liknande sätt? (Som det är nu, när jag har bestämt mig, skulle jag förstås bara känna lättnad!)

Det kan kännas väldigt tråkigt att sitta och dricka om den andre avstår. Det kan till och med kännas som om den andre dömer en för att man väljer att dricka. Speciellt om man dessutom vet att man kanske dricker (lite) för mycket, (lite) för ofta. Men det är skillnad på att säga ”jag tar en vit månad” och att säga ”jag ska bli nykterist/sluta för alltid”. Jag önskar att min partner ska stötta mig och kanske även göra mig sällskap när jag vill göra en paus, precis som jag önskar att jag själv skulle kunna göra detsamma om det var tvärtom.

För min del handlar det både om min egen hälsa och om mina barns välbefinnande. Jag vill ju vara en god förebild för dem. Jag vill också kunna ställa upp när de behöver mig, inte alltid vara berusad när jag eventuellt skulle behöva ut och köra bil på kvällen t ex, och behöva hitta på undanflykter för att slippa.

Jag har klarat en vecka nu🙂

Jag förstår att även min skrift kan ha varit förminskande. Att bara kliva in bara så där och vilja dela med sig kan såklart landa helt fel... I det avseendet är det nog svårt att vara med och slå huvudet på spiken.

Önskar allt gott ❤

Åh vad jobbigt när du har bestämt dig! Jag kan känna igen mig i din partner. Jag insåg nyligen att alkohol har blivit lika med allt roligt för mig. Insåg också att det alltid varit så för mig, jag har inte orkat med stora sociala sammankomster utan alkohol.

Jag har tänkt tanken att jag aldrig skulle kunna vara ihop med någon som inte dricker. När jag dejtade valde jag bort nykterister. För mig har drickandet eskalerat senaste tiden och nu har jag bestämt mig för att vara utan ett tag och sen försöka vara mer måttlig om det går. Nu har jag tänkt mycket på hur jag var innan, jag har tyckt att folk som inte dricker är tråkiga.

Min nuvarande partner är som tur är ingen stordrickare utan den som bromsat mig (jag skärper till mig när jag är med honom och han vet inte hur mycket jag dricker annars). Han reagerade inte nämnvärt när jag sa att jag tänkte ha en vit månad. Mitt gamla jag skulle däremot ha reagerat om han sa samma sak till mig och tyckt att han är tråkig.

Jag är helt ny på detta (bestämde mig för 4 dagar sen) så ingen expert men tänker att din partner tyvärr själv måste inse för att förstå.

@Roligatjejen du berättar att du kämpat med mycket ångest och dålig självkänsla själv i hela ditt och i princip aldrig pratat om det. Att ingen egentligen vet hur du mår. Känner ingen detta i mig själv. När man dricker så ökar självkänslan för ett tag och man kan göra vad som helst! För att hålla kvar känsla dricker man ännu mer och till slut är man väck. Jag snackade som bara den, minns inte ens vad, med snyggaste killen som ung och det var så jävla pinsamt dagen efter. Självkänsla måste byggas upp på annat sätt men inte med alkohol, den gör tvärtom, drar ner självkänslan ännu mer och med massor av ångest och skam på köpet. Det är en ond cirkel.

Jag har genom åren pratat med psykologer för att jobba med min dåliga självkänsla, ångest, skam och skuld. Det har varit min räddning. Har sen som äldre ökat min alkoholkonsumtion som smygande gjort mig beroende. Jag har inte velat ta tag i det förrens nu och jag önskar att jag gjort det så mycket tidigare.

Har man dålig självkänsla och ångest som jag, blir det ingen bra kombo med alkohol, påverkan går så djupt och ställer till det med känslorna. Jag mår sååå mycket bättre utan alkohol och både självkänslan, självförtroendet, skuld, skam och ångest är så mycket mindre och påtagliga.

Berättar detta för dig så du vet att du inte är på något sätt ensam i dina känslor och hur du hanterar alkohol, det är så många fler där ute men ingen vill säga något för det är så skämmigt.

Ta kontakt med någon att prata med du kommer att bli så lättad. Ser att du fått fler tips av andra här också.

Ta vara på ditt unga liv du har hela livet framför dig och då ska du må bättre. Du kan, du vågar. Det är inte skämmigt, det är modigt! Du tar ansvar för ditt liv💪.

Kramar❤️

Ibland blir jag så trött. Vilja, ”bestämt sig” etc är extremt skuldbeläggande.
Jag har skrivit det förr: jag tror att det finns förklaringar till att du inte kan fokusera och att du då heller inte kommer över tröskeln. Syrebrist i hjärnan orsakad av sömnapné kan vara en del i det. Det är det här jag menar med att vi har lite olika förutsättningar. Äter du D-vitamin? Eller har du mätt din halt av det? Det påverkar hjärnan och många celler i kroppen. Jag tänker att den där ”igångsättningen” (viljan), påverkas av hur trött hjärnan är.
Tar du den gamla vanliga vägen eller prövar du något nytt. Ja, är man trött så är det svårt att hitta nya stigar. Så jag tänker att du kanske ska börja där. Syresätta hjärnan, djupandas. Äta D-vitamin. Det är ju helt klart att du måste ut ur de där gamla fårorna och att det inte är bristande kunskap som gör att det inte händer. Det handlar nog om hjärnans funktioner och såklart kanske också signalsubstanserna som höjs av alkohol. Så jag tänker att du kanske kan börja där och ge hjärnan bästa förutsättningar för att fatta bra beslut. En trött hjärna söker nog kickar i större utsträckning.
Du är en kämpe VaraFrisk! Och du är kvar här, det tyder på Vilja. Kan inte fatta annars varför du skulle utsätta dig för det här, så nu är det förmågan du måste hitta. Och jag tycker just idag att du kan börja med att optimera hjärnkemin. Som vanligt tar du till dig det du orkar och förmår.
Kramar 💕

Har sovit extremt dåligt inatt. Så himla svårt att somna in, somnade och vaknade igen…ja så höll det på tills klockan ringde. I em är det APT då är risken stor att ögonlocken vill trilla igen beroende på vad som tas upp men verksamhetsplaner, budget är allt annat än uppiggande.

Genom min tid här på forumet har jag återkommit till att jag ska sluta skriva eller göra uppehåll likväl har jag fortsatt att skriva. Jag tycker om att skriva men jag känner att jag skulle behöva begränsa min tid och framförallt låta min tid på kvällen bli forumfri. Igår kväll var det åter igen inlägg som malde i mina tankar för att jag känner mig missförstådd…det är liksom inte värt det. Det tar för mycket. Efter Torns inlägg kan man få först få en känsla av värdelös men jag tänker att jag förstår bättre.

Det är INTE att jag INTE förstår att ett nyktert liv är fantastiskt liv att leva …det är inte därför jag reagerar nej…utan det handlar om det lilla lilla barnet inom mig…som fortfarande finns kvar trots att 59-årsdagen närmar sig…det är det lilla barnet som vaknar …en känsla av att vara förminskad. Jag säger inte att någon vill förminska men om man vill nå någon vart kanske man behöver låta orden gå ett varv till.

När jag arbetade som skolkurator på högstadiet fanns det en ganska stökig elev på skolan. Alla lärare bemötte hen med tillsägelser av olika hård valör förutom av två lärare. Dessa lärare klagade aldrig på honom. Jag frågade rektorn vad är det dessa två lärare gör dom inte övriga gör. Rektorn svarade inte, hon hade bestämt sig.

🌟🌟🌟

Bra kämpat Ase och grattis till att du passerat 100. Jag tänker som de andra att du kan låta saken bero ett tag till. Om det besvärar dig kan du ta upp det, annars kanske du kan avvakta tills du är ännu mer stabil.
Ja, det är en spännande resa nykterheten, så kör på nu ett tag till.

Jobbig situation Roligatjejen! Har lite funderingar angående tidpunkter för det hör. Det har gått en månad sen du skrev sist om ungefär samma situation. Har du tänkt på om det sammanfaller med något annat?
Sen undrar jag om din ångest. Har du alltid ångest eller är den förknippad med alkohol? Jag som sällandricker kan verkligen känna att jag får ett ångestpåslag om det någongång blivit för mycket. Och då inte för att jag gjort eller sagt något, för det har varit rätt lite alkohol ändå, men alkoholen i sig ger ju ett ångestpåslag och det kanske är värre för vissa av oss. Nu är det ju oerhört jobbigt att inte komma ihåg vad man gjort eller att komma ihåg saker som man gjort men inte vill göra, men det kan du stoppa undan ett tag och ta fram när du mår bättre för att bearbeta då.
Jag vet inte hur det är i din region men där jag bor kan man ringa vårdcentralen och be att få prata med en psykolog eller en kurator. Då får man några samtal. Det är kanske en lätt början. Båda mina barn som är lite yngre än du har pratat med någon. Det måste inte vara ett så stort steg att söka hjälp i tid är så mycket bättre. För alternativet som du beskriver att du pushar gränser för att det ska bli tydligt att du inte mår bra är så mycket sämre. Att folk om kring dig inte fattar hur dåligt du mår beror nog helt enkelt på att du har många gånger få du verkar fungera och må bra. Det syns ju inte på utsidan och jag har haft lite samma erfarenhet som du att det är svårt att få någon som lyssnar ordentligt. En psykolog eller kurator är där för att lyssna och hjälpa dig att bena ut och komma vidare, så jag tänker att det ändå är det bästa alternativet. Den som ska bry sig mest om dig själv är ju du. Och om du börjar ta hand om dig så visar du också hur viktig du är. Hoppas du hade ett bra samtal med ditt syskon. Du ska se att du får ordning på det här och då kan du också ta upp och bearbeta det som ligger och pyr. Lycka till!

@Lora Tack för ett fint inlägg! Kul att du tittade in, tror inte att vi träffats på tidigare.

Jo …jag ser att fördelarna övervinner nackdelarna. Och jag betvivlar inte en sekund på vad du skriver…och jag vet att den finns där den värld du beskriver…har ju varit nykter i 47, 48 år ..men jag tänker att den värld man upplever som nykter efter år av missbruk är på ett annat vis ..som du skriver en gåva.

@Varafrisk Du ser inte att fördelarna överväger nackdelarna? Du har kanske inte ännu sett några riktigt tråkiga nackdelar med att dricka? Du har inte ännu känt vad alternativet nykterhet innebär på lång sikt och kanske innerst inne är skeptisk? Känner att vissa översäljer...

Jag tror dessvärre inte man kan förklara skillnaden för någon på ett sådär riktigt trovärdigt sätt. Det måste upplevas för hur tusan beskriver man helt nya känslor för någon som aldrig upplevt skillnaden? Jag menar hur beskriver man för någon som aldrig varit kär hur det känns? Svårt eller hur?

Tänk dig att när du vaknar tänker du inte på alkohol. Du vaknar utsövd med ett spirande iver över en ny dag. Ångest är inte där. När du vaknar känner du istället ett inre lugn. En harmoni och en livsglädje. Starka negativa utbrott är inget du måste jobba med dig själv för att inte få. Istället ser du lite klarare på allt och börjar på ett nytt sätt se fler nyanser. Separerar enklare mellan saker. Du känner att kroppen fungerar. Du tycker det är roligt att ta kontakt med andra och du är tillfreds med att vara du. Du tycker att du är en helt ok typ. När du är ute och går tar du in saker runt dig. Du är här och nu. Njuter av att höra fågelkvitter. Ser hur löven spricker ut på våren. Du riktigt känner skillnaden mot att tidigare gå med tunga steg och tungt huvud där ångest varit ett vanligt inslag likaså självförakt. Nu har du istället positiv energi att få utlopp för. Du hittar intressen som du värdesätter att lägga din nyfunna energi på.

Det är en genuin tacksamhet som infinner sig. Du vet hur du mått och känner stor skillnad i livskvalitet. Du har gjort dig kvitt känslor som skam och skuld. En frihetskänsla som bara växer år för år. Du är glad att vara där du är. Här och nu och behöver inte bråka med dina innersta tankar. Ni jobbar numera som ett team istället.

Problem kommer och går men du vet att du hanterar allt så mycket bättre för ditt eget välmående. Så du blir påmind om skillnaden i diverse sammanhang. Varje sådant tillfälle infinner sig en tacksamhet att du är där du är. Det känns som en gåva.

Det kommer göra dig lycklig att kunna motstå. Glädjen jag hittat genom att sluta dricka hemma är fantastiskt. Prova . Styrkekram 💕

Söndagskväll och som vanligt svårt att somna men maken snarkar bredvid😴 Snart har jag haft min CPAP i ett år. Använder den inte varje natt men oftast. Det har ju varit lite strul med den och då blir det lite mer motigt.

Tänker att jag inte behöver förklara eller försvara men vill kanske mest för min egen skull skriva följande:
Jag letar inom mig varför kan jag inte hitta den där innerliga viljan inom mig som leder mig till att bestämma mig för att därefter verkställa beslutet. Är det romantiseringen av alkoholen? Varför är den i så fall starkare än rädslan att mitt liv kommer att förkortas om jag inte slutar dricka alkohol nu? Varför så lätt till en snabb belöning? Istället för något mer långsiktigt? För jag vill hitta viljan men det är ta mig sjutton omöjligt till att hitta den! Varje dag letar jag efter den men den dränks någonstans på vägen….men skam den som ger sig🤔

Glömde skriva i förra inlägget…..nej jag är inte på steg 1…

🌟🌟🌟

@Torn Jag förstod att du menade dem som inte var nyktra vilket inkluderar mig själv. Jag ville bara förtydliga att jag skrev nykter.

Det handlar inte om att jag inte tror på dig. Tror verkligen att det handlar om att vilja, bestämma sig och verkställa beslutet. Detta har jag förstått för länge sedan så som jag skrev så handlar det inte om förstånd.

Jag tänker lägg din energi där du känner att det känns meningsfullt och gör nytta. Skriver inte mer för du kommer ändå inte förstå.

@Varafrisk Jag såg din kommentar hos @se klart men svarar här. Nu väljer du att misstolka vad jag skrev igen. Självklart menar jag de som forfarande inte är nyktra. Inte att de skriver på forumet onyktra!

Jag hoppas att du en vacker dag lyckas bli nykter, med på det sättet du håller på nu så kommer det aldrig att ske. Tyvärr vill du inte bli nykter tillräckligt mycket. Jag skrev till dig redan för 1,5 år sedan, att om du ska bli nykter måste du först och främst ha viljan, sedan bestämma dig för att sluta, och till sist verkställa beslutet. Du är fortfarande kvar på steg 1. Du trodde inte på mig då, och gör förmodligen inte det nu heller. Den dagen du VILL sluta att dricka på riktigt kommer jag stötta och peppa dig. Men det känns tyvärr helt meningslöst i nuläget. Kram