Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag inte läst eller skrivit här på länge och jag vet inte riktigt varför, har tagit emot av någon konstig anledning. Jag har fokuserat mycket på min familj och aktiviteter kanske lite därav. Med alkoholen har det gått helt ok men jag är inte där jag önskar ÄN. Jag ska inte fortsätta att dricka vin varje fredag och lördag. Jag vill komma fram till att jag mår så mycket bättre utan att jag väljer det framför mysvinet som jag nu gärna vill ha. Jag är så säker på att jag kommer bli piggare och få mer energi då. Jag har fortsatt att springa och gör det nästan varje dag och det gör mig gott. Har försökt leva i nuet så mycket jag kan men tankar på höst och allt som drar igång igen knackar på med jämna mellanrum. Jag vill fortsätta ha lugn och ro ett bra tag till men på måndag är det dags för vardag igen och uppbokat schema. En fantastisk sak som hänt denna semester och det är att mannen och jag hittat tillbaka till varandra efter ha haft det rätt tufft under våren. Det är en underbar känsla som jag hoppas håller i sig när vardagen knackar på igen. Vi pratar igen och skrattar tillsammans❤️

@TappadIgen ja det är nog ett ständigt jobbande med sig själv vad gäller den biten. Jag har blivit en väldigt orolig människa på senare år så jag bygger upp saker i mitt huvud som sen visar sig inte var så jobbiga. Nu tränar jag på att ändra de tankarna och försöka tänka positivt istället men det är som sagt inte alltid så lätt.

@sisyfos Jag tror också alkoholen förvärrar det hela. Jag har bestämt mig för att jag ska läsa på lite kring detta och se om det möjligtvis finns något man själv kan göra för att dämpa det lite. Jag kan tycka det är jobbigt på min arbetsplats där jag kan komma glad för att sedan få en helt annan känsla i kroppen när jag pratar med någon som inte mår bra och har dålig energi.

Önskar alla en fin onsdag💙

@Beer Grattis till snart 10 nyktra veckor! 🥳🥳🥳

Så otroligt jobbigt för dig att ha så ont i fötterna 😢 Men ingenting blir bättre av att du dricker, tvärtom. Om några nyktra månader tycker jag att du ska göra ett nytt försök med vårdcentralen. Märkligt att de inte vill ge dig medicinsk hjälp om det finns att få, men de anser kanske att medicinen ändå inte hjälper om du börjar dricka igen. Visa dem att du menar allvar med nykterheten!

Kram 🐘

Hej alla! Ett tag sedan jag skrev något. Haft dödsfall inom familjen så fokus har legat på annat håll än detta forum.
Jag har passerat nio veckor och på torsdag är det 10.
Trotts att det gått så pass lång tid känner jag mig inte "läkt"! Det är up and downs. Väldig mycket downS Faktiskt.
Fortfarande dagar då ångesten och oron tar överhand. Jag är en otålig skäl och det är jobbigt att det inte går fortare!
Men men.... Inte på vecka 10 är väl ändå inte så dåligt.
Jag har tidigare i tråden nänmt de problem jag har med fötterna. Neuropati orsakad av min diabetes och mitt missbruk. Sista tiden mycket svår värk. Sökte akut förra veckan på min vårdcentral. Detta var första gången jag stötte på problem med att jag varit öppen med mitt missbruk. De vill inte ge mig läkemedel som faktiskt kan hjälpa eftersom jag är en alkis. Vissa kvällar och nätter ligger jag och gråter pga av smärtan.
Blev ett gnällinlägg idag. Hoppas ni ursäktar. En dålig dag idag, men ytterligare en dag nykter.

@Branda Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista.

Kram 🐘

Du jobbar på jättebra! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Jag tycker också timmarna mellan ca 16-19 är värst. Helst fredagar under arbetsveckor. Tar jag mig förbi dessa timmar utan att handla så känns det bara lugnt och skönt sen. Och morgonen efter är ju fantastisk!

Kram 🤗

Timmen mellan 17 och 18. Det har också varit min jobbiga timme, eller snarare direkt efter jobbet när det ska handlas och åka hem. Då är man trött och slutkörd och tar kanske inte de bästa besluten alla gånger. Var det du som skrev också att ni inte alltid bestämt heller vad ni ska äta? Jag har ju varit där och inte alltid fattat de bästa besluten, hade en period en tjänst med sms som skickades runt de timmarna. Nån typ av avledning. För det är den där automatiken som blir jobbig. När jag tänker på hur det var så är det egentligen så eländigt. Om jag handlat så ”måste” jag dricka upp. Trots att jag inte njöt av det alls längre. Nu är jag trött och slut ibland, men det får kännas så då istället. Det är då motivationen måste finnas på plats tror jag, eller nån typ av plan för att se till att det inte går att handla. Du får ge dig själv beröm när du inte handlar och inte dricker. Det blir lättare efter hand så det är den där tröskeln att komma över. Sen plötsligt är du på dag 10.

Ibland kommer tankar på alla bekanta jag haft genom åren och som vandrat vidare till ett bättre liv bland molnen. Om jag länkar här så suddar Li-Lo så ni får söka själva :
Ken Ring "Själen av en vän" feat. Million Stylez

En sak som är bra med att ha en partner som stöttar en i kampen är i mitt fall möjligheten att lämna över mina betal- och kreditkort till henne. Det har gjort steget längre till att köpa vin på vägen hem från jobbet. Inte bara det att jag måste åka hem innan jag kan åka till bolaget, utan också att jag måste be henne om korten - hon skulle aldrig säga nej om jag vill ha dem - och det är i sig en broms. Vill jag köpa vin ställer hon frågan: "Vill du verkligen det?"

Det är också så att jag vid de få tillfällen jag har druckit under tidig sommar har låtit min partner handla vinet. Då blir det inte att jag tar en flaska whisky extra av bara farten, utan har vi bestämt fem glas rött vin till grillen så blir det fem glas rött vin, inget mer.

Jag dricker väldigt sällan och väldigt kontrollerat. Och min fru har varit en mycket viktig del i detta. Hur det går framöver vet jag inte. Målet är att dricka så lite och så sällan som möjligt. Men jag ger inga löften om evig nykterhet längre, det har inte funkat i mitt fall. Resultatet är i alla fall att jag dricker mindre än tidigare. Betydligt mindre. Och B-Peth visar att det går vägen (peppar, peppar).

Nackdelen med att inte sluta helt har i mitt fall varit att suget aldrig försvunnit. Men jag kan numera hantera det, på egen hand och med hjälp av min fru.

Här befinner jag mig nu. Vad som händer framöver vet jag inte. Men jag mår OK just idag.

Och att återgå till jobbet efter semestern utan att supa och/eller vara bakfull är riktigt trevligt. Eller i alla fall uthärdligt.

Hallå Emmy123!
Hur går det?
Än så länge går det bra för mig, jag har ingen som helst lust att dricka något med alkohol i. Tanken på att "behöva" ta till flaskan skrämmer mig mer än någonsin. Jag har fått nog.
Igår var en bra dag, idag är jag tröttare. Har ju gått med i självhjälpsprogrammet här och jobbat med alla frågor i del 1 en rasande fart, tankar och känslor övermannar mig från alla håll och jag känner mig helt slutkörd. Inser att jag måste ta det lite lugnare och ta en del i veckan, och inte hetsa iväg.
Hoppas du är ok och hör av dig här. 🤗

Tack för pepp, Maja71, Lavendelblomma, Kennie och Se Klart! 🌸

Det är så mycket jag inte har fattat. Att känslan efter ett glas vin är tillräcklig i sig, att den står på egna ben. Tidigare har ett glas vin varit starten på något, eller vetskapen om en brist - ”bara” ett glas.

Hemkommen från all-inklusiveresa till medelhavsö med en annan familj. Med ett glas vin då och då, trots gratis vin flödande ur alla kranar, och servitörer som kommer och vill fylla på. Och ett glas har inte blivit fyra - istället kortspel med barnen i ljumma sammetsnatten, nattbad och njutbar frukostbuffé, jag har tagit initiativ till förmiddagsutflykter innan det har blivit för varmt. Inte bakissovit i solstol. Kört bil på krångliga små vägar.

Jag har fått en del uppenbarelser den här sommaren, på ett helt annat sätt än jag tänkt. I början var jag så rädd att det skulle vara tomt och tråkigt utan vin. Så dumt. Så sent i livet jag insett detta. Så nöjd jag är ändå med hur det blivit.

Vaknar före fem. Loggar in i programmet och förtydligar vissa svar. Under natten har min hjärna tydligen jobbat med dessa frågor och påminnt mig om vissa saker. Skriver ner innan jag glömmer igen.

@Majaela vem har inte skådespelat! Obehagskänslor i magen nu när jag tänker på hur man håller nej, hållit på. Smyga, gömma, ljuga.
Mina barn är vuxna sedan länge, med egna familjer, så de har ju inte sett mina vardagar och mitt krig med vinflaskorna. Men säkert anat att inte allt varit så okej som jag låtit påskina klart att det hörs, vid ett telefonsamtal att jag dragit i mig en flaska vin, även om jag inte tror det just då.
För några år sen då jag började oroa mig för att en av dem drack lite för mycket lite för ofta tog jag upp det. Jag visste ju då att mitt eget drickande började bli ett problem och med min fars och andra släktingars alkoholproblem, även på min mans sida och hos honom själv så ville jag klargöra risken för att bli beroende. Hen tyckte att jag överdrev såklart, hade allt under kontroll. Och jag själv var ju ingen bra förebild. Sant.

Glömsk förrvirrad och okoncentrerad har jag varit länge men det har blivit värre sista tiden tycker jag.
Symtom som skrämmer mig och påminner om de gånger jag gått in i vägen och verkligen inte hade koll på läget. Tror ju att mycket beror på att jag druckit för mycket under en längre tid. Kan ju bara hoppas att det inte är permanenta skador.
Så utan att tveka fortsätter jag idag på min nyktra väg.

Hej @Varafrisk 💚🌸🥳
Du kämpar vidare ser jag! Läst ikapp 30 meddelanden när jag satt och väntade på de 15 min som krävs efter andra vaccinet.

Du skrev att du önskade att du var på dag 10. Min favoritdag 🥰 ibland önskar jag själv att jag fick göra resan igen. Lägga märke till alla små och stora förändringar på vägen. Fira en vecka nykter. Eller en månad. Första lyckoruset. Allt det fina.
Men jag är där jag är (221 dagar) för att jag valt att lämna vinet för alltid. Det blir aldrig mer dag 10. Men jag hoppas och tror, att jag genom din resa kan återuppleva tillfrisknandet och bli påmind om det viktiga i livet. Jag tror på dig!

Kram 🦋💚🦋💚🦋

God morgon! Ja, vi gör vårt bästa men hualigen va dåligt man mår när man återigen lovat sig själv att INTE dricka något under dagen och ändå sitter man där med ett glas vin/en öl när kvällen infinner sig..

Jag har varit medlem här i 6 ½ år!! Fattar ni?! Och jag jobbar fortfarande med mitt missbruk.. Och ju fler gånger man lovar sig själv att ta tag i detta, ju längre ner faller man när man sviker sig själv.. I natt låg jag återigen sömnlös och ältade detta.. Att det ska vara så jäkla svårt att inte ta det där första glaset!! Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att ta tag i detta, ta hjälp, läsa böcker om ämnet osv och ändå har jag druckit mer än vanligt denna sommar.. :( Det känns så hopplöst ibland! Nätterna och mornarna är värst, då man vaknar upp och tänker "åh, nej, jag som lovade mig själv att inte dricka och ändå gjorde jag det".. Dagarna går bättre!

Jag jobbar vidare dock, jag ger inte upp, jag vet hur himla bra man kan må utan det där jäkla giftet <3

Kram på er!

Välkommen @gaia och @emmy123 så fint att läsa era inlägg, hejar massor på er och får känslan av att ni redan nu förstår vad det handlar om, ett megastort jobb krävs, väldigt få problemdrickare ställer ifrån sig glaset och så är det bra så… MEN den stora fördelen är att det går fint att ta det en dag i taget, och den största fördelen för att inte säga lyckan- är att återta sitt liv.
Heja er! 😻

Tack @Adde! Hög igenkänning på upplevelsen även om jag varit på Landsmöten och konvent som anhörig. Tack för att du delar, fint att se dig här. Du vet att du och Berra har haft en avgörande betydelse i mitt liv. Lev väl🌿 / mt

@Torn skönt o höra att nån annan upplevt samma symptom o sen klarat sig. ikväll nu är första gången ja börjat känna mig normal. svullenkänslan är nere också. magen är fortfarande ganska pajj men de blir bättre. ja tror ja vaknar upp imorgon piggare. inleder träning imorgon igen som ja tkr så mycket om. sen jobbar ja ju med 3d också vilket ja gillar. så ser fram emot imorgon och nästkommande målen som ska hålla mig på banan. nu är de verkligen nog och ja har bestämt mig. de positiva också är att förra året var de nästan a hela tiden. men de är sen i januari ja lyckats ha 10-15 dagars uppehåll. men sen har de gått åt skogen igen o man krökar tills man stupar i 5 dagar. men ja tror ja är på gång me något här just för ja ändå lyckats minska jämfört vid förra året. denna gång blir lägger ja dock ner a helt. kommer återbesöka mina meddelanden då ja mått som dåligast och eran support varje gång jag skulle känna sug. tack för allt allihopa! starkare friskare framtid väntar!

@Axkx Vad är det som gör att du inte är redo att söka hjälp? Jag tänker i första hand på AA, alla där har upplevt den maktlöshet som du beskriver. Det finns ju även online-möten som du kan delta i utan att ha kamera på eller säga ett enda ord, bara lyssna. Kan du inte ens tänka dig att ringa en jourlinje? Försök orka, snälla, det finns så många som varit i din situation, inte minst jag själv, och förståelsen är enorm inom AA.

Alkoholen kommer att förstöra hela mitt liv. Den känner ingen sympati. Den har ingen moral. Den bryr sig inte om vem den gör illa. Det enda den bryr sig om är att få sitt behov tillfredställt. Och jag står här. Och gör den till viljes.

@Kennie nej. Jag kan inte det. Inte nu. Är inte redo att ta det steget.

Hej,
Kan du tänka dig att ta hjälp för att bryta den här gången? Antabus, AA, samtalsstöd eller något? Känns som att du vet vad du vill men behöver något mer för att ta dig dit du vill. Ta tag i det nu när du känner så starkt att alkoholen bara är en plåga..

Tänk att det blev så här. Att all min vakna tid går åt till att tänka på alkohol. Hur jag ska skaffa den. Hur jag ska begränsa den. Hur mycket jag ska dricka av den. Att återhämta mig från den. Att tänka ut hur jag ska lura min omgivning att jag absolut inte har någonting att göra med den.
Jag har blivit en slav. Ett viljelöst offer.
Jag var inte så här från början. Jag var fri. Modig. Jag kände hopp och förtröstan.
Nu känner jag ingenting. Annat än bakfylleångest och förtvivlan.

Jag vill egentligen inte dricka. Egentligen hatar jag det. Det är det som är så svårt för icke-alkoholister att förstå; men det är väl bara att sluta?

Nej. Det är inte bara att sluta. Jag har blivit kidnappad av något som tvingar mig att gå till bolaget fastän jag inte vill. Det är som om jag, mitt riktiga jag, sitter instängd i ett rum och tvingas se på när beroendet styr min kropp.

Jag är så trött. Så oerhört trött på att vakna trött. Att gapa efter luft klockan 4 på natten när bakfylleångesten slår till. Orkar inte se mitt alkoholsvullna ansikte i spegeln, orkar inte orkar inte orkar inte mer.

@Jay jag tänkte att jag var fri från alkoholdemonen, att jag kunde dricka normalt, som andra gör. Men det kan jag inte.

Hej Gaia!
Vilken skön känsla! Du verkar vara bestämd att du vill ha en förändring. Själv höll jag i våras upp i 90 dagar och nu i efterhand kan jag säga att det på sätt och vis var lättare än den väg jag försöker köra nu = måttlighet.
På grund av att jag är en duktig skådespelare och smygare, har jag dolt mitt beroende för min familj. De vet att jag gillar vin men har inte en aning om vilka inre strider jag utkämpar .
Därför har jag inte lyckats påverka min familj heller till att inte ha alkohol hemma. Här flödar det och finns alltid i mängder av alla sorter. Familjen och alla gäster erbjuds i alla sammanhang en öl ett glas vin , drink eller en whiskey, som en normal sak från min man, utan att någon någonsin blir synbart påverkad. Jag kan ju förstå dem att de tycker det är trevligt för de har ju inga problem.
Det är bara jag som längtar efter det där lugnet och självförtroendet som gör att jag blir trevligare och orkar. Jag är den som fyller glaset fullt i kylskåpet, dricker halva och fyller på igen innan jag går ut till mina gäster.
Efter mina 90 dagar har jag dragit ner lite grann. Någon gång har det blivit för mycket men jag har sällan vaknat bakfull och varit orolig för att köra ( som var vanligt förut)
Jag känner att jag kommer nog ta ett uppehåll i höst igen för jag är lite för kär i A för mitt eget bästa. Jag ag hejar på dig och Emmy123.
Det skall bli spännande att följa er 🤗🌸💕🌸