Senaste kommentarerna i forumet

Det är det fysiska beroendet jag syftar på, det som gör att man kan få svår abstinens när man slutar. Då man dricker bara för att vara ”normal”? Slippa skakningar och kramper typ.

Jag slutade när jag knappt blev onykter av två flaskor vin. En vinbox räckte inte till två kvällar längre. Jag hade minnesluckor varje gång jag drack, trots att jag inte upplevde mig full. Då hade min tolerans ökat enormt, mer krävdes för att få samma effekt.

Jag skadade mig aldrig eller någon annan, blev mest tjafsig. På en utekväll i höstas muckade jag gräl med en knarkare. Hade kunnat sluta riktigt illa! Hans vänner gick emellan.

Muckade gräl även på sms och annat skriftligt. Vet inte vad det var för sida inom mig som plötsligt fick behov av att göra sig hörd. Har inte det behovet alls längre. Så skönt att slippa!

Både hos min ex-sambo och min pappa såg jag allra sista stadiet på nära håll, då de knappt tålde någon alkohol alls längre. Sluddra och ragla på folköl typ. Usch vad vidrigt kroppen mår då.

Kram ?

Jo, det är bättre att berätta som det är och det är det som jag gör. Har inte berättat det för min familj än, vilket jag tycker är svårast men min chef å en till plus en vän vet om det. Men jag tänker att berätta, ska inte hymla med att jag har problem och jag vill komma upp från hålet jag har grävt åt mig själv.
Nä dricka med antabus i kroppen är inte jag tänker riskera att göra, men jag tror det blir en bra väg att gå, att "tvingats själv att hitta på något annat än att ta till de där ölen eller whiskeyn så fort det är kväll eller helg. Eller när man helt enkelt inte har nåt att göra. När man var yngre hittade jag på saker att göra utan spriten, dit vill jag komma igen.

Andrahalvlek, jag fattar inte riktigt vad du menar med annan bild hos andra, jag är ju samma person hela tiden?
Det kanske är när jag har skrivit om hur illa det var på slutet som du åsyftar? För det var först den sista tiden innan jag äntligen fick stopp på drickandet som var absolut värst. Jag har i princip aldrig varit med om några skandaler pga att jag har blivit för full. Jag tror det värsta var när jag ramlade ned för en trappa på en fest och rakt in i några cyklar.? När jag läser vad andra här har varit med om blir jag helt chockad. Under de åren jag har haft mina barn så har jag aldrig blivit för full i den meningen att jag har skrikit på dem, eller skadat dem fysiskt. Min fru och jag har haft en del gräl såklart, men jag har aldrig krökt ett hårstrå på henne. Aldrig gjort bort mig ordentligt på fyllan, skött jobbet bra osv. Men jag har ljugit för henne och svikit (ej otrogen) henne pga alkoholen,illa nog.

Problemet har varit att jag kunde inte ha kul utan att ha alkohol i kroppen. Hade ingen motivation eller ork till
att göra saker och ting. Med alkohol i kroppen (lagom mycket) däremot så hade jag jättekul och gjorde massa saker med barnen.(hemma) Renoverade och fixade mm med glädje. Så det som min familj mest har lidit av är att jag ofta valde att stanna hemma och dricka i stället för att åka i väg och hitta på saker. Just för att om vi skulle umgås med andra eller jag var tvungen att köra bil så var jag tvungen att vara nykter, för att inte
riskera att bli av med körkortet eller att andra skulle märka att jag var berusad.

Och det har dom märkt nu sedan jag blivit nykter, barnen och även frugan blir fortfarande förvånade över
att jag vill följa med på aktiviteter,och att jag själv kommer med idéer om att hitta på saker att göra.
Till slut hjälpte det inte att jag hade alkohol i kroppen, det bet liksom inte mer och jag kände inte för att
göra någonting, kände ingen glädje över något. Jag var ledsen och förtvivlad, jag var torn. (engelska betydelsen) Det var då jag insåg att nä, det här är inget liv, jag har fått nog!
Så jag slutade främst för att jag själv mådde så jäkla dåligt och hade ju också märkt att kroppen tog skada, med
en massa alkoholrelaterade symtom.

Jag hade blivit ruskigt fysiskt beroende av alkoholen, jobbet var bara en enda lång väntan på att åka förbi
systembolaget på hemvägen. Länge så drack jag bara när jag jobbade tidigt (efter jobbet), på ledigveckorna och på helgerna. När jag jobbade sent drack jag inget den veckan, alltså 5 dar på rad. Men det sista åren så drack jag tom när jag kom hem från jobbet på kl halv ett på natten. Så då blev det alkohol varje dag, noga uträknad mängd så jag skulle kunna köra bil dagen efter. Jag märkte ju även hur jag behövde dricka mer och mer för
att hålla en behaglig nivå. Såklart att övriga familjen har fått lida, när jag inte drack var jag jättetråkig och sur.
Sedan blev jag mer och mer glömsk, glömde av vad dom sa kvällen innan.Levde i en egen bubbla liksom.

Det som jag blev förvånad över är att det eskalerade så jäkla fort på slutet utan någon direkt anledning, var tvungen att ha alkohol så fort jag jag bara kunde, men drack aldrig något på jobbet. Det var ett pissliv helt enkelt, trots avsaknaden av karatefyllor och våldsamheter. Jag hade någon slags gräns där jag kände att
nä, nu börjar jag bli för full, då gick jag och lade mej och sov i stället. Nätterna följde samma mönster, somnade som en stock, svettades alltid som en gris och vaknade av ångest och illamående när alkoholen gick ur kroppen. På slutet tog jag ofta en återställare direkt efter jag hade handlat på systemet när jag var ledig.
Sedan drack jag i en jämn takt hela dagen. På slutet var det lagom med 12-14 st 33 cl 7,2 öl per dygn. Det sista
dygnet innan jag bestämde mig för att sluta blev det 19 st och okänd mängd vin. Kände knappt av det.

Jag vill och ska aldrig mer dricka en endaste droppe alkohol, jag har fått nog, en gång för alla!

I kväll ska jag och min son käka havskräftor och snacka fiske.?, Dottern är hos en kompis med sin hamster, och frugan är med en väninna på en restaurang. Alla är glada och nöjda.

Ha en fin kväll! /Torn (den svenska betydelsen)

Håller med till 100%. Livet blir så mycket bättre utan alkohol.

Om du går in på hemsidan och söker upp möten på din ort (eller ort i närheten) så får du fram vilka typer av möten som finns?

Får jag lov att fråga var du hittade AA med bara kvinnor?

Känner inget sug alls efter alkohol, men ingen direkt glädje över att ha slutat dricka heller.
Nu när jag inte har kvar ångesten av alkohol kommer depressionen fram tydligare. Jag känner mig som ett tomt skal. Avskyr mitt jobb, men går dit för att jag inte orkar söka nytt.
Sommaren har alltid varit en jobbig tid psykiskt för mig och det brukar börja lätta i augusti. Men detta med jobbet är en plåga, har vantrivts länge. Vet dock inte vad jag skulle vilja göra istället.

Mer än 3 månader har gått sen jag bestämde mig för att radikalt ändra mitt liv! Jag satte tvärstopp i 12 veckor och kände under den tiden inget sug efter alkoholen, varken på middagar eller semesterresor. Mitt mål var hela tiden att kunna ta ett glas vin eller 2 och det skulle räcka med det. Nu har jag vid 3 tillfällen blivit bjuden på både vin och sprit, men jag har varit väldigt beslutsam och tagit bara det vin jag tillåtit mig! Inget som känns dan efter och inget som skapar sug! Jag kommer inte att återgå till det gamla, men tycker om att kunna sitta och njuta vid mitt glas vin!

Otroligt skönt att höra/läsa att du är på väg uppåt igen ❤️

Det där med stress är svårt. Man märker inte när man är på väg dit. Jag är glad och stolt över att jag klarade vårens stress utan alkohol.

Jag visste intellektuellt att det bara skulle vara som att hälla bensin på en eld. Ibland är det bra att låta intellektet ta kommandot.

Annars är förstås det allra bästa att inte låta hamsterhjulet snurra på för snabbt, för det blir så jobbigt att stoppa det.

Sätta gränser, säga nej, välja bort, skapa utrymme för återhämtning varje dag. Ingen lätt väg, men den enda framkomliga i längden. Tror jag.

Kram ?

PS. Alkoholen är bara ett symtom. Grundproblemen måste åtgärdas.

Torn, Andrahalvlek, Vinäger, AmandaL, Jasmine, VaknaVacker, miss lyckad - tack för att ni finns och ert fina stöd❣️

Nu har det gått några dagar och precis som din Fibbla i gräsmattan Torn, så blev jag lite klippt.. Men jag har ju kvar mitt rotsystem, så jag kommer igen??! (det var ju lite roligt mitt i allt, att tanken ändå slog dig..?). Och det är faktiskt ingen slump att jag valde detta nick☺️. En vit blomma, för renhet och friskhet, enkel men stark. Det är jag i ett nötskal stark och skör om vartannat. Jag kommer igen??. Är på redan på väg..??❤️

Tack för all medkänsla och pepp, fina vänner?!

Som vi alla förstått vid det här laget, är det den som fattas och som jag behöver bli bättre på att ge mig själv. Självmedkänsla.

Parallellt med det arbetet, så dricker jag förstås inte! Alkoholen har ingen plats i mitt liv. Det vet jag. Så är det bara. Illusionen om att det skulle tillföra något, är sedan länge avtäckt. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan och som sagt, har verkligen inte gett upp.

Och som svar på din högst relevanta fråga Andrahalvlek, för detta är ju ett mönster. Faller när stressen och kraven ökar samtidigt som sömnen blir sämre, och jag går in i något slags överlevnadsmood, och ska bara klara detta med, sedan bara det där med o.s.v.
och så sover jag inte och bränner ljuset i båda ändar..

Nu är det iaf inga krav om att prestera på jobbet och stress över sömnen på det viset. Sovit väldigt dåligt även de senaste dagarna, men försöker att inte "göra ngn grej" av det. Inga tider att passa eller koncentrationskrävande moment att förhålla sig till. Det är bra. Och jag är helt övertygad om att semestern kommer bli helt alkoholfri ??! Så vid nästa tillfälle när kraven ökar och jag ev. känner mig som att jag kommer att bli galen av sömnbrist. Då har jag iaf laddat upp mina batterier ?! Och oavsett, så är det bästa jag kan göra att gå o lägga mig. Släppa allt. Återhämtning är nyckeln. Och det är precis vad jag tänkt ägna mig åt nu??!

Varmaste kramar!
/Fibblan ?.

Du har så rätt.

Kram ?

Tack för kommentarerna :)

Jag tror alla vi här känner oss jätteglada när någon ger ett hjärta eller en glad kommentar (eller ibland lite barskt, nej sluta...). För vi behöver bli sedda som de vi är, och vi ser varandra här!

Ha en härlig solig/molnig jobbig/glad dag. En dag i taget!

Nu har det gått tre veckor... Min kropp är tillbaka på det normala. Jag tränar minst 4ggr/vecka. Äter bättre, rör mig. Tröttheten är borta och jag sover bättre. Vi har kört vättern runt med bil. Hjo, Askersund, sov över i Örebro. Vadstena slott, Gränna, Jönköping. Underbart att bara kunna göra så. Inte behöva tänka på den där jävla alkoholen. Kunna sätta sig i bilen kl 6 en morgon och köra om man vill. Inget bråk, inget fifflade/smusslande. Ja livet är FAN SÅ MYCKET BÄTTRE UTAN ALKOHOL!!!!! Läs detts ni som funderar på att ta det där enda glaset.

Ja antabus ger en trygghet i att inte ens behöva tänka tanken på att dricka. Jag har provat att dricka på antabus. Ja det var inte trevlig upplevelse. Röd som en kräfta, hjärtklappning och dunkande huvudvärk. Jag överlevde den gången men nästa så kanske jag inte gör det. Så bra gjort.

Du går verkligen från klarhet till klarhet! Att genom skrivandet faktiskt tvingas sätta ord på tankar och känslor är verkligen självterapi.

Att dessutom få andras kommentarer på det man skriver är superviktigt. Det är den känslan av samhörighet som vi så väl behöver.

Dina sista stycken om hinnan in till dimman är magiskt, som poesi, och så fyllt av glädje och kärlek till livet ❤️

Kram ?

Där satte du tummen på spiken.Att sug och oro kan uppstå även om ingen katastrof händer och att man inte behöver agera på det...Men jo det måste man ju genom att våga känna inåt och hitta vad behöver jag just nu?Och viktigt att förmedla det till sin omgivning så man inte låter andra styra för mycket.Man måste våga stå upp för sig själv och va snäll mot sig själv.Ny insikt för mig!!Just nu tycker jag att det är skönt att ta en promenad/Cykeltur.Ta med mig lite matsäck korsord bok hänga ett par timmar på en brygga och bara vara.Med eller utan sällskap.Önskar dig en fin dag!

Hinnan in till dimman, ett hårstrå tunn. Så bra du tar dig fram, kämpar och kommer till insikt efter insikt. Starkt jobbat, hejar på dig! ?

Hej
Jag förstår att detta med att träffa nägon nykter kan var svårt. Det vet jag inte heller så mkt om. Men vad gäller socialt och restaurang/umgänge sä har jag övat ganska mkt trots corona, eller iaf mina första månader.. Det blir lättare med tiden, att slappna av framförallt. De första restaurangbesöken var främst ”när får jag gå hem”. Nu kan jag koppla av och tycker att det är mysigt men blir snabbare klar att gå hem.
I efterhand tycker jag att jag kunde skippat de första två månadernas uteliv av hänsyn till mig själv. Men hade då inte riktigt insikten om att det här projektet sträcker sig över lång tid.
Önskar dig lycka till på utredningen, jag tänker att de som håller i sådana har god erfarenhet av upp- och ner perioder. Ha en fin dag!

AmandaL. Självklart är det viktigast att vara nykter, och om jag nu skulle träffa någon någongång i framtiden så måste den personen antingen inte dricka alls eller lite. Jag är inte rädd för att säga nej till att dricka, påverkas inte av vad andra människor kan tro om mig... för sånt vet jag inte och om man skulle gå runt och tänka så skulle man nog vara olycklig jämt. Men jag är obekväm i situationer som är utanför min confortzone. Har därför inte varit på en dejt på kanske 10 år, det är så ångestfyllt för mig. Men med lite A så blir jag mer bekväm, ångesten släpper och så. Men det är ju inget alternativ, och detta är inte aktuellt nu i alla fall. Letar inte, vill inte hitta någon just nu - nu är det fokus på mig och min nykterhet och mitt övriga liv.

Om exakt en vecka ska jag till psykologen iom. utredningen. Det ska ta hela förmiddagen. Brukar inte oroa mig för sånt då ja fått höra att jag är väldigt duktig på att förklara mig själv, skeenden och andra saker på ett korrekta och ingående sett, men är mer orolig vad som kan komma ur det. Jag måste få någon typ av hjälp.. vara sig jag skulle ha en diagnos eller inte. Sen är jag lite orolig att jag har en uppe-period just nu då jag har relativt mycket energi (för mig) och då "glömmer" jag det jobbiga och det blir så mycket svårare att tala om när allt är nattsvart och jag knappt inte kan röra mig varken fysiskt eller mentalt på flera dagar.

I vilket fall. I dag ska jag träffa ett par vänner och äta lunch och fika. Har gjort en plan vad jag ska hinna med innan - 1,5h promenad som jag drar ut på strax, dusch, smink, lämna posten-paket, handla, äta frukost och kanske andas lite också. Vill fixa allt så jag bara kan slappa i eftermiddag. Behöver en slappardag nu i semestern. Torsdagen blir fullspäckad den med nämligen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag njuta av ett par vänners umgänge.

Dag 20

Äntligen är klockan efter fem så jag vågar posta inlägget.... Kanske börjar den här gubben bli lite väl morgonpigg, idag vaknade jag redan strax efter klockan fyra. Nåja, det är ju så jag brukade vrida dygnet, så det är säkert ett tillfrisknande också. ?

Solen har börjat kika upp över grantopparna, och kaffet är kokat, ska sitta en stund och fundera och ta in mitt liv idag. Bläddrar i min dagbok och ser ju hur kampen mot A och ensamhet varit de senaste åren, allt har varit så förutsägbart. Göra något - råka slinka in och smyga hem med halvfin öl i glasflaska(köper ju sånt så det ser bra ut, en som är beroende köper ju burköl... host...)- fly bort (skönt) - må dåligt dagen efter, lova mig aldrig igen - repeat.

Några motorvägar in till bolaget för mig har varit ensamhetskänslor, uppgivenhet (det är inte lönt), men jag tror mycket har handlat om en enkel flykt oavsett vad, och en given belöning oavsett vad. alltså kortslutning på allt normalt och vettigt.

Nu är det slut med det, kanske inte flykten helt. Men jag har åtminstone under dessa tre veckor aldrig en gång legat i sängen och mått skit en hel dag, av att jag varit bak... eller bara arg och skamsen och less på mig själv. Det är faktiskt en jätteskillnad.

Jag hade inte klarat det helt själv i min ensamhet, att få dryfta tankarna här, vara lite transparent om det som rör sig i skallen, få sätta ord på det inför andra som faktiskt är i någon liknande situation gör ju hela skillnaden. Tur ni finns :)

Förutom löftet till mig själv/Beslutet som hjärnan ska lyda: Idag ingen alkohol, så ska jag bara ha vilodag från träning, och vara utomhus så mycket jag känner för det.

Jag är glad över gårdagen, att jag inte gjorde som impulsen sa till mig att göra. Jag tror risken där och då var relativt liten - priset hade varit ganska högt. pinsamt köpa ut, några timmars ”skoj”, och sen börja om från ruta noll. Det enda jag skulle fått ut av det var att jag slösat bort en värdefull kväll. Okay, det enda värdefulla jag gjorde igår kväll var att jag styrketränade, och låg och lyssnade på musik. MEN det var ju saker som jag fortfarande kan se tillbaka på utan att skämmas eller må dåligt över. Hade jag fyllat dit mig igår hade jag raderat bort kvällen ur mitt medvetande, åtminstone efter jag skrivit om den här. Rackarns så onödigt det skulle varit. Detta sista stycke skriver jag mest för att påminna mig om hur smal hinnan in till dimman egentligen är, jag kan ju välja den när som jag vill. Men när jag inte väljer så väljer jag livet istället för konstgjord glädje och ångest.

Majas, jag upplever precis som kennie att dom allra flesta inte bryr sig om att jag dricker. Dom som frågar om alkohol är dom som är så vana vid att jag alltid dricker, är partyts centrum och inte bryr mig om partyt är en onsdag, dom som känner mig så säger mer av vana ”så sover du bara här på onsdag om det blir fest” etc, och det är för att det ofta var så förr, har jag sen sagt, ”jag kan inte sova hos dig, måste ha bilen för att kunna köra hem sen” så har ingen ifrågasatt det, ”okej” har jag fått till svar: det jobbigaste med att inte berätta varför jag faktiskt slutat är att frågan om jag vill sova över kommer nästa gång som vi planerat att ses igen, det är skönare att säga som det är, men är man inte redo för det är en nödlögn bra och det har varit en person under hela min nyktra tid som tycker att det är ju en dum månad att välja juni, men för mig var valet livet åter ?

Ensam1984, jag förstår hur du tänker kring partner och dejter nykter. Jag är också singel, och av ditt nick att döma är vi i någorlunda samma ålder. Men jag resonerar att mitt liv är viktigast, och jag måste vara nykter. En eventuell partner måste också kunna acceptera att det är så det är, att gå på dejt nykter har jag inte några problem med, föredrar också helst kaffedejter eller promenader så där i början, men det blir jobbigt om man skaffar sig en partner som dricker mycket, det gjorde mitt ex. Därför har jag uteslutande bestämt mig för att träffa en man som inte har stora alkoholvanor, och om jag inte träffar någon sådan får det vara, jag vill leva mitt liv lycklig och det är jag nykter ???

Tror som du att semestern känns längre när man inte lägger tid på att vara full eller bakis. Känner att jag verkligen vilat denna semester. Jag har börjat säga till folk att min vita månad kändes så skön så att jag fortsätter så länge det känns bra, och till närmare vänner talar jag om att jag känt att det blev för mycket alkohol och att jag vill sluta ett tag. Upplever att folk inte är så intresserade, och har bara fått vänliga reaktioner (nästan).
Lycka till, ta med dig den goda känslan från semestern in i vardagen, och påminn dig om varför du slutade om hjärnan börjar förhandla...

Vet att jag hade samma känsla förra gången. Det är så enkelt, men ack så föll jag. Just nu så är allt så självklart. Har kommit över fasen att jag 30 ggr per dag funderar på alkohol, vare det är pga. sug eller bara en tanke. Det har ju gått enkelt, men det gjorde det sist också. Det är så sjukt mycket jobbigare att sluta röka. Men jag vet att jag kommer ifrågasätta mina val, det finns bara ett ifrågasättande som kan komma i så fall. det är om jag blir utbjuden på pub eller middag där det förväntas att man dricker. Jag kan klara det, det vet jag - herregud klarade ju en ålandskryssning. Men vet inte om jag vill klara det, vet inte om jag orkar med sånt onykter. Är så orolig om jag någonsin skulle träffa någon potentiell partner eller gå på date - nykter? Jag tror inte jag skulle palla det, tillräckligt jobbigt med bara tanken, men har ju svårt för nya människor över lag så...

I vilket fall, det har inte hänt än och jag har inga planer på det heller. Men.. detta är något som jag måste jobba på. Vill inte dricka, denna känsla nu är värd alla utekvällar i världen. :)

Minns när jag hade varit nykter 1 år och 4 månader, då skrev Admin här på Forumet till mig..” Ja det kan säkert vara så i början som du är av din nykterhet Miss Lyckad” Va??Tänkte jag, vaddå i början..Men så är det nog..Först var det dagar sen veckor, sen månader och nu år..Ditt byggande Torn går nog smidigare än mitt renoverande..Misstänker att du är en typ handyman..?..Men man kan ju inte vara bäst på allt..?