Senaste kommentarerna i forumet

Jag har cirklat runt på detta forum i ca 10 år. Bytt namn ett par gånger eftersom jag varit frånvarande så länge att jag knappt mindes mina gamla.
Efter att ha gått i behandling i 20 veckor blev jag slutligen nykter. Efter 18 månaders nykterheten är det inget jag längre funderar på. Det var inte ens särskilt svårt. Jag tror att jag helt enkelt var "färdig". Om man ska prata om att ha nått botten så var det nog så. Inte på det sättet att jag förlorat allt, jag tror att var och en har sin egen personliga botten. Kanske är det någon särskild händelse som gör att man slutar dricka, eller som för mig - man tröttnar bara. Jag ville inte ens dricka längre. Såg inte fram emot det där första glaset alls, men ändå satt jag där med det för vad skulle jag annars göra? Har kvar hem, familj, jobb och körkort och är tacksam över att jag fick hjälp att sluta i tid.
Min sambo drack också för mycket, men inte lika destruktivt. Han slutade på egen hand från en dag till en annan. Jag gick som sagt i behandling och där pratade vi. Vi pratade massor, men när behandlingen var slut och jag försökte "överföra" den där öppenheten och ärligheten till mitt förhållande, då var det tvärstopp.
Mannen här hemma vill inte prata. Jag får gärna prata och han lyssnar, men han har inget att säga. Han är nykter, jag är nykter och han har inget behov av något mer.
För mig började liksom ett nytt liv med nykterheten. Jag gillar att vara aktiv. Avskyr att sitta och slötitta på tv. Jag vill läsa, prata, planera saker, resa, se någon film och sen diskutera den, men jag är så ensam i detta!
Jag ser mer och mer att i nykterheten har jag och mannen ingenting gemensamt...Jag bryter ihop. Blir frustrerad och säger att jag vill separera, men sen rinner det ut i sanden. För sonens skull biter jag ihop och trycker undan känslor och behov. Får absolut inget känslomässigt gehör här hemma. Mannen förstår inte vad jag menar med att prata. Vi grälar ju aldrig. Är snälla och vänliga mot varandra. Säger puss puss i telefonen och kallar varandra älskling men det finns ju INGENTING under ytan.
Leva med en man som sitter och slötittar på filmer han sett flera gånger tidigare 75 % av sin lediga tid. Som aldrig föreslår att vi ska göra något. Som tycker att semester är att sitta med en kopp kaffe och titta ut över altanen. Som flyr varje försök till känslomässiga samtal. Är det SÅ det nyktra livet är???
Jag är så rädd att jag i denna känslomässiga frustration en dag ska vakna upp och få för mig att jag lika gärna kan börja dricka igen.
Kanske begär jag för mycket. Vardagen kanske ÄR så här. Relationer kanske ÄR så här?
Eller inte?

Förresten. Tror att koffein ökar min ångest. Måste nog dra ner på det lite. Eller inbillar jag mig?!

Tack snälla strulan och ullabulla. Det kändes skönt på nåt sätt att du känt likadant ulla ♥️ just den där känslan tänker jag alltid att jag är ensam om och det är väl just därför det är typ den värsta känslan jag vet. När jag känner mig ensammast i världen och tror att ingen annan känner eller har känt så. Alla där jag bor ser så glada ut hela tiden.

Jaa strulan till stor del är det samma för mig. Det är allra mest en fantasi jag sörjer. För jag kände mig ju ensam väldigt ofta när vi bodde ihop. Kanske känns det då och då extra ensamt nu pga att min hjärna håller på att processa allt och det blir så definitivt.

Jag har i alla fall kommit på nu att mina långa hundpromenader inte räcker som ångestdämpande så nu har jag börjat träna ordentligt. Endorfinerna jag får av det hjälper så mycket. Träningsvärken känns i varje liten muskel och det är så skönt. Extra peppigt är det ju då att jag är nykter. Skulle inte för nåt i världen börja dricka för att dämpa känslorna. Men det känns ändå extra bra att ta till nåt som är motsatsen till alkohol. Nu har jag 1200 dagar nykter.

På eftermiddagen/kvällen när ångesten smyger sig på så tränar jag istället och hela mitt humör vänds. Att fokusera på träningen gör att jag glömmer bort ledsamheten och efteråt är jag så fylld av endorfiner och sedan är det som att jag har vänt blad.

Nu är jag mest rädd för att bli förkyld eller nåt så att jag inte ska kunna träna!

Men nu är det dags för en hundpromenad för det behöver min lilla fyrbenta kompis lika mycket av trots att matte upptäckt annat vid sidan av ?

Kram till er alla ♥️♥️♥️

Till Pilla, Jullan och Andra halvlek..Jag läser och följer er på Forumet..Idol , är ju stort, men är Jäkligt glad för min nykterhet..Till dig Pi så hoppas jag också att halvåret håller sig stadigt..Var föresten hos min kärlek nu i helgen..Han drack ett par öl vid grillningen..Har varit lite spänd inför det, men kändes inte något speciellt alls..Tror det handlar om att han själv är så säker på sitt sätt att hantera alkohol..Han behöver inte dricka, men han gör det bara om han vill..Till skillnad från mig, som inte ville dricka, men min hjärna ”tvingade” mig i tid och otid..Varma Kramar..?✨

Här med, och skönt nog ingen regn om än ganska grå himmel.
Jag ska också komma igång med nån typ av vikt-metod, att inte sitta vid datorn 16 timmar per dag är nog den bästa starten... Njut av kvällen! ?

Regnet öser ner här i dag så jag har bla passat på att fixa med en ny tv box då vi bytt leverantör. Nu har vi massor med kanaler men fyran som jag tittar på mest funkar inte.? Så går det när man ville spara in 60kr/ mån. Får ringa kundsupporten i morgon. Har inte så mycket mer att tillägga än att jag har bestämt mig för att försöka gå ner lite i vikt. Tydligen så är det ”vv”/ ”sunt förnuft ”metoden som jag har kört förr, så jag satsar på den nu också.?

Må väl! / Kram

Lät verkligen supergott??

Vad är mandolin? Jag vet vad musikinstrumentet mandolin är men det använder man väl knappast t att skiva fänkål med?Älskar fänkål?

Ha en fin söndag?

Hej Vinäger!

Känner igen mig i dig...å mina tårar rinner. Ja...det är nog precis som Charlie70 skriver dags att kapitulera...att söka hjälp...oavsett vad som är grunden i det hela men att få professionell hjälp??

Det här med att dölja sina alkoholproblem...att hela tiden sköta sig perfekt tar oerhört mycket energi..dessutom alla andra krav.
Så låt dig själv ha huvudrollen i ditt liv...det låter klyschigt..det är svårt ...jag jobbar själv på det...men är nog det viktigaste just nu❤️

Håller tummarna att du ska få må bättre ...bamsekram??

Hej Vinäger! Jag tror du gör helt rätt i detta. Det kanske t.o.m. är så att du behöver checka ut för en längre tid för att ta hand om dig själv? Att finna bra psykologhjälp är inte lätt, men gör du det tror jag att du kommer att komma vidare med dig själv. Hittar du inget inom landstinget så sök vidare privat. Det gäller DITT liv nu. Att Du ska må bra alla år du har kvar! Alla möjligheter kommer att finnas kvar efter detta.

Kram!

Efter alla alla år av upprätthållande av det omöjliga kanske jag till slut är på väg att inte orka. Jag vet inte. Vet inte alls.

Hur stor del alkoholen i detta har vet jag inte heller. Det spelar förmodligen inte heller så stor roll. För tillfället. Just nu.

Så många värre situationer jag har klarat av. Gång på gång. Så många gånger jag har gått hem en vecka, två, tre, fyra max... Sedan tillbaka igen. Till jobbet. Till livet.

Ingen utom M vet. Jag betonar ingen. Alltså vad gäller alkoholen. Kan festa med vänner. Kör ofta. Dricker lagon för det mesta. Tar lite för mycket ibland, men inte mer än vad andra också gör ibland. Aldrig otrevlig och tjafsig. Inga spyor eller skador. Kort sagt, inga skandaler.

Skriver självklart inte detta för att verka vara en god fyllkärring eller på något vis försvara en alkoholists drickande. Nej, det är för att visa att inte alla förstår. Att man kan sjunka djupt utan att avslöja sig.

Det var mest för att beskriva bakgrunden...

Just nu mår jag inte alls bra. Lite bättre med A - ja, för stunden, det vet vi alla. Gråter varje dag, oavsett dryckesstatus. Min man är förtvivlad, känner sig maktlös och vill att jag ska söka hjälp. Vilken som. Numera känner han ju till mina A-problem till hundra, men har förstås svårt att veta vad som tillhör vad, så att säga. Det gör ju inte ens jag...

(Precis nu hör jag göken gala, det var länge sedan. Så nu gråter jag för det också...)

Har bestämt mig för att lämna över ett projekt till min chef. Oavslutat. Har nog aldrig hänt tidigare. Visst, jag har kommit långt. Den tuffa grunden är lagd. Handlar om något som ska förenkla för hela vår kommun. Något som har legat över mig länge, alldeles för länge.

Vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Kanske är det i grunden positivt. Förmodligen. Jag kommer vara tvungen att söka hjälp. Psykologhjälp främst. Min husläkare avslöjade jag missbruket för i november 2018. Då fick jag också Naltrexonen. Den jag gissar ändå har hjälpt mig att inte kräla på botten. Som då.

Som sagt, vet inte vad jag vill med detta. Tacka, förstås. Strulan, Wasabi, Fibblan, FinaLisa, ni är så kloka. ? Alla andra också, givetvis. Och visst är det så, mitt dåliga samvete för allt spelar in. Kanske därför jag måste skriva. För att förklara varför jag inte orkar kommentera hos er alla... Inte konstigt att jag mår som jag gör. Krav krav krav... Självpåtagna till stor del. Jaja, jag ska försöka nöja mig med att fortsätta trycka små hjärtan hos er ett tag framöver. De är vackra och betyder så mycket för mottagaren. ?

Nä, nu jäklar ska jag försöka ta hjälp. Pronto. I morgon iaf. Har världens bästa chef, så det ska nog gå bra. Lämna över projektet. Säga att jag trots att omvärlden ser ut som den gör behöver jag hjälp. Nu.

Ska försöka våga sätta mig själv först. Det kommer att kännas ovant. Men nödvändigt.

Kram från en visserligen ledsen, men ändå hoppfull, svagstark Vinäger

Åh så gott? Fänkål är fint i fisksoppa som alltid måste lagas med omsorg. Verkligen toppenrecept. Tar en skärmdump o gör den. Ryms inom min vv-mat.

Bra du lät bli att dricka?Kan leda till en period med drickande... tänk att vakna bakis? Huvva. Heja dig!!

Kram?

Det ska jag laga i veckan!

Kram ?

Ser att det finns en livfull dialog kring dieter härinne. Soppan jag gjorde i går har inget med någon diet alls att göra. Mycket kolhydrater och lite fett. Receptet kommer ursprungligen från en broschyr från Skånemejerier på 80-talet. Receptet har jag tappat för länge sedan men från mitt minne och så tar jag vad jag har:

Potatis och rotselleri (typ 4 potatisar och lika mycket seller) i kuber. Fräs i matolja, häll på någon dl vitt matlagningsvin låt puttra. Därefter ca 4 dl vatten och fiskbuljong. Koka till det blir mjukt, mixa grönsakerna. Någon matsked tomatpure, lite saffran, ev cayennepeppar, Uppskuren vitlök, mer salt eller buljong om det behövs. Man kan också lägga i fänkål, tunt skuren på mandolin. Koka upp ordentligt. Det viktiga momentet är nu att man har sin fisk redo, uppskuren och rumstempererad. Jag tog torsk och lax i går. Lägg försiktigt i och sjud extremt försiktigt. Får inte bli överkokt! Sist hade jag i lite räkor och creme fraiche. Både flickan och jag åt med stor aptit.

Vaknar utvilad i dag efter åtta timmars sömn! Fantastiskt! Har jag månne sovit färdigt nu tro, när jag vaknar efter åtta timmar i stället för tolv? Självklart glad att jag inte tog det där vinet jag fantiserade om i går. Fanns iofs inget att ta av men ändå. Med lite vilja och kreativitet kan man alltid få tag på vin, det vet vi alla.

Kram!

Att vara nykter natten mellan lördag och söndag "nu", när vintern svävat förbi och sommaren kommer,

är helt otroligt och fantastiskt,

något "alla" borde (få) känna och uppleva,

tycker jag och önskar dig Sassenach :)

Kram :)

Sök på Craig Beck på youtube. Han har korta filmer om alkoholberoende som är riktigt bra.

Kram ?

Så himla gott att läsa ditt inlägg även om det är tufft?

Den här känslan att vilja bli berusad...att vilja släppa kontrollen...tänker att det krävs mycket övning att få känslan utan alkohol .men vi ska väl nå den en dag??

Du är super❤️❤️❤️

Har gått under flera stunder idag och funderat på om jag ska ta ner mitt inlägg eftersom det är så privat. Och jag skäms över det.
Samtidigt så utmanar det mig att faktiskt skriva ner hela sanningen för mig själv, ja och er (kanske hjälper det någon? Vad vet jag)
Även de fulaste bitarna, med mig.

Det är läskigt, och väldigt naket. Men jag tror att jag behöver se det i text för att själv förstå. Det får mig att känna mig mindre ensam i mitt huvud. Men jag är hoppfull till trotts.
För jag gick igenom den krisen också och det har gett perspektiv på mycket.

Varför jag är tillbaka till mrniceguy är nog för att jag tycker om honom och Jag orkade inte vara själv igenom krisen. Jag behövde och behöver någon som kan stötta mig irl. Vi har pratat mycket och han vet vart jag står.

Intressant hur svårt och enkelt det kan vara att skriva här. Tack för att ni finns och jag ber om ursäkt att jag är så jävla dramatisk och jobbig ibland. Men det är ärligt iaf.

Fridens ?

Fortsätt skriv och läs här på forumet. Det funkar som självterapi, man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Är skammen värre för att du själv jobbar på en beroendemottagning tycker du? Beroende kan alla bli, så släpp det är du snäll. Tvärtom ska du utnyttja din kunskap, du vet ju vad du behöver och vart du ska vända dig.

Väntetider är verkligen öken, allra helst när man verkligen bestämt sig för att bli nykter, då borde man få hjälp typ direkt.

Kram ?

Jättestort GRATTIS???
Åh, låter gott med soppan. Vad har du i den??
Ja du. Det där med suget! Kunde man väl vara utan. Har bestämt mig för att se det som terapi. Ett troll att skratta åt och kasta ut bara.
Kram?

Sitter här, väntar på att grunden till fisksoppan ska koka klart för nästa moment. Sugen på vin. Att det aldrig går över! Visualiserar att jag häller upp ett glas. Det är rödtjut, inget finare vin det har jag inte råd med nu. Känner lukten. Nä, luktar blä faktiskt. Vill inte ha. Men jag vill bli berusad. Jag vill känna att jag kan släppa på kontrollen för några timmar. Den längtan har jag. Flickan är hos mig. Vi har det bra! Jag ska inte vara en lullig mamma.

Stort tack för alla grattis! Jag rullar vidare mot sex månader. Vill bara få på pränt att detta sug faktiskt inte släpper - så där bara...

Kram!

Det var väldigt skönt att vi fick ett livstecken från dig. Många som var oroliga här inne! Hoppas nu ändå på att väntetiden blir uthärdlig för dig. Skriv gärna mer här.
Kram!

Det jag tycker är jobbigt nu är att väntetiden på behandlingshem är kort men väntetiden på företagshälsovården är lång. Jag jobbar på beroendemottagning och vi kämpar alltid för individen och kan fixa tid till läkare inom en vecka. För att vi fattar och kämpar för våra patienter. Jag vill inte dö just nu, tack alkoholhjälpen!

Jag var helvit i sex månader och hade ändå enorm smärta och ångest, så det håller inte riktigt för mig fullt ut. Eller gjorde inte då i vilket fall. Men självklart är alkoholen en ångestutlösare, absolut.

Usch vad jag skäms av att det blivit så....har HATAT min mamma....avstått kontakt med henne pga vinet. Som vuxen till och med. Men se vad som hände....passerade 40 och vips vad jag i en ny fas....mötte en man med svåra problem som jag HATADE pga sitt drickande. Jag är likadan själv...patetiskt. Men det är aldrig försent att ändra på sig. Undrar var jag är om ett åt från nu....maj 2021. Har jag fallit tillbaka eller firar jag ett års nykterhet? Hoppas jag håller i för nu är sommaren här inom kort. Får tacka nej till umgänge med rosédrickarna....får avstå kvällshäng på altanerna....jag ska klara detta. Så är det.....

Det är en process, låt det ta den tid det tar. Undermedvetet bär du med dig tanken om nolltolerans, och plötsligt en dag kommer du till skott.

Enda sättet att lyckas, tror jag, är att repetera, repetera, repetera orsakerna till att man vill vara nykter. Göra, tänka, andas, leva nykterhet 24/7 de första månaderna.

Precis som du skriver - gå all in och göra det på ett positivt sätt.

Kram ?

PS. ”Vi har blivit våran mamma båda två.” SÅ smärtsam och sorglig insikt ?