Senaste kommentarerna i forumet

Läste den också, alldeles nyligen på rekommendation från Kaveldun.
Hans citat ”En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva” är verkligen en bra påminnelse.
Ett annat liv är också en titel som många av oss kan relatera till.
Och Charlie, ditt samvete kan ändå vara vitt som snö då det var en nykter försovning. De andra har iaf jag upplevt och de brukade sitta i hela dagen.
När vi lägger oss energin på det vi kan påverka blir vi inte bara simpelt gladare utan också kraftfulla. Det ordet gillar jag, så jag övar mkt på att hålla mig inom ramen för det.
Ha en fin kväll!

Det är en vecka sedan du startade din tråd och ibland tar det lite tid innan man får respons, jag tror även att du skulle få mer svar om du valde att starta en tråd i forumet för anhöriga. Vad tror du om det?

Det är ett gott tecken att din partner själv vill söka hjälp och det finns saker du kan göra för att påverka samtidigt vill jag gärna be dig reflektera över vad som är rimligt för dig att ta ansvar för. Kärlek är en stark källa till motivation och det kan vara svårt att veta hur det egna beteendet påverkar den andra. Du vet i alla fall hur din partners drickande påverkar dig och det är en tuff och viktig insikt.

Som du skriver är ett utvecklat beroende en sjukdom och det är den som dricker som behöver ta ansvar för sin vård. Att du uppmuntrar till just vård låter som en bra start. Din omtanke och ditt ickedömande sätt är nog hjälpsamt för din partner men glöm inte bort dina behov, de kommer först. Det är ofta ett bra sätt att vara en förebild på också. Att ta hand om sig själv, att visa att ansvaret för den egna hälsan är just en själv.

Vänligen och som sagt, starta gärna en tråd i vårt forum för anhöriga:

https://alkoholhjalpen.se/forum/anhorigstodet

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Charlie, hade precis läst ut "Ett annat liv" när beskedet om hans död kom?
Jättemärklig känsla att ta in just då när han varit så nära mig ett bra tag som det tog att läsa boken.
Håller med dig om att det var berörande läsning om hans alkoholberoende.
Ska också titta på alkohol dokumentären som du tipsade om.
Ha det gott?
Kram ?

Jag vet inte om jag eg är glad eller ledsen över coronahysterin. Det som är bra är att man inte ständigt utsätts för frestelser vid restaurangbesök mm. Det som är sorgligt är att alla andra aktiviteter också är nerlagda. För mig som sysslar med sång, spel och dans blir livet jättetrist! Och det är aktiviteter där nykterhet är det vanligaste. Nej. jag har inget sug och jag hoppas verkligen att -Sverige kan öppna snart så jag kan börja leva mitt nya liv i verkligheten!

Vinäger❣️
Vi kämpar och vi ger aldrig upp, vi reser oss igen och igen.
Jag tycker vi är fantastiska??
Speciellt nu när allt är upp och ner ... ?
En dag i taget och vi gör så gott vi kan.
Kram ?

Var det inte sonen som försov sig snarare? Han kan väl ställa sitt eget larm och gå till skolan?

Du är sjukskriven och behöver sova. Framför allt behöver du inte ha fler dåliga samveten för att tillfriskna.

Kram ?

Att släppa det vi inte kan påverka. Jag är nog mest sådan att när jag diskuterar en sak går jag in för det till hundra. Däremot försöker jag att inte ha det med mig hela tiden.

Ber om ursäkt om jag var med och drog i gång det där med samordningen. Det är klart att alla försöker på sitt sätt. Det är väl så att när man har sett det funka vill man sprida det vidare. Men jag släpper det nu.

Hoppas också att utmattningen släpper snart. Nu har du i alla fall hjälpt till genom att sluta dricka. Det tar nog ett tag att ställa om då en del kvävda känslor kommer fram och ska bearbetas, men sedan...

Wow, vad du är bra.

Kram

Hoppas att chefj-veln ger sig nu. Det är dags för lite lugn för fröken Student. Fint att du hittade stöd i ett anonymt samtal med jourhavande präst. En lite bortglömd grupp.

Önskar dig en fin och ångestfri dag.

Kram

Helt rätt att släppa saker man inte kan påverka. Jag gjorde själv misstaget för ett par veckor sedan.En bagatell jämfört med dina grejer med din flicka, men som liknelse. Jag kunde inte släppa att jag åkte förbi en fartkamera (som blixtrade till) i alldeles för hög hastighet. Jag fick ju skylla mig själv och det fanns inget jag kunde göra åt saken. Ändå höll jag på att gräma mig och tänkte på hur det skulle bli om körkortet rök mm. Att ha körkort är väldigt viktigt för mig, annars kan jag inte komma ut på mina fisketurer med båten.

Så fick jag en kommentar från positiva VaknaVacker i min tråd, hon skrev: Tänk inte på det, det är inget du kan påverka. Så jag släppte de tankarna och än så länge har det inte kommit något brev ens när jag nu tänker efter. Det får bli som det blir. Det är inget jag påverka, alltså ingen mening med att hålla på att älta saken och må dåligt pga det.

Hoppas din utmattning går över snart. Verkar lovande med den nya terapeuten på habiliteringen.Jag har tyckt mig märka att du mår bättre och bättre nu. Och alkoholen har du ju full kontroll över. ?

Kram

Bara vara mig sjääälv...

Så viktigt - och så svårt. Oftast pratar vi om det inför andra, att vi ska våga vara oss själva. Men vi glömmer nog bort att det är viktigt för acceptansen inom oss. Åtminstone har jag glömt bort den många gånger.

Jag använder gärna ordet svagstark. På forumet, ja. Aldrig annars. I det riktiga livet, det där vi rör oss i men som ibland kanske känns som ett låtsasliv på grund av all ytlighet, där är jag nog fixaren. Som så många andra här. Vi fixar och trixar, löser det mesta. Tänk om vi klarade av att vara lite mer sköra även där.

På tal om något hel annat, detektivarbetet pågår utan att jag kan hjälpa det. Det är väl därför jag har så evinnerligt svårt att lämna ut för många detaljer om mig själv. Vet att många inte ens tänker på det, alternativt inte bryr sig om det, men jag lägger märke till vartenda dialektord, varje väderprognos osv - utan att jag egentligen vill göra det. Har man känsla för detaljer tror jag att det är svårt att tänka bort dem.

Nåja, det är ett anonymt forum, vilket är viktigast av allt. Och vi är ca tio miljoner i landet, så risken att bli igenkänd är förstås minimal. Men även nojigheten är svår att arbeta bort.

Ha en fin vecka!

Kram

En dag i taget och vad skönt att höra att ångesten har lugnat ned sig för den här gången.
Kram!

Tack för viktig input. Som vanligt.

Jag skippar det dåliga samvetet för glasen i helgen. Just då mådde jag så dåligt att det i stunden kändes hopplöst. När ångesten river som värst, när det psykiska mående övergår i fysiskt illamående, när andningen blir trög samtidigt som den ökar i oregelbunden takt, när hela magen är full av inte små fladdrande fjärilar, utan av hårda fåglar som har "vem kan flaxa starkast och fortast med vingarna-tävling", då är det tufft.

Tänker att det är vid sådana tillfällen det är tur att jag har min man. Att jag har någon. Om jag vore ensam kanske jag hade fått åka in. Jag vet inte. Jag har sluppit vara det. Ensam, alltså.

Kanske det låter som ett försvarstal för de där glasen. Kanske är det just det. Ingen aning. För mig är det viktigaste att anfallet lindrades.

Och viktigast av allt:

Jag är nykter. A-tankarna är borta. Suget helt bortblåst. Trots ångestpåslag. Så skönt.

Detta gäller i dag och jag njuter av det fullt ut. Friheten är värd allt. Friheten från alkohol. Efter att ha varit nykter i månader i sträck vet jag hur härligt det är. Den känslan är obeskrivlig. Nu gäller det att ännu en gång hålla i. Jag försöker i alla fall. Det ska gudarna veta.

En dag i taget.

Kram på er

Laddade ned PO Enquists självbiografi "Ett annat liv" som ljudbok. I går ägnade jag hela dagen åt boken. Jag var så förlorad i den att jag till och med totalt glömde att jag skulle träffa en kompis. I de sista kapitlen beskriver PO sin kamp ifrån alkoholismen på ett mycket målande sätt. Det var diverse behandlingshem, mer eller mindre under tvång skulle de intagna kapitulera och på det viset bli nyktra. Mycket tragik, samtidigt kunde jag inte låta bli att le många gånger när PO så målande beskrev sina olika turer för att slippa kapitulera. Han blev nykter till slut, han också. Rekommenderas.

Började också titta på en tyskt dokumentär "Älskade alkohol" i går kväll på svtplay. Tror den också är sevärd för många av oss.

Tänker att vi får släppa frågan om samordning för oss med barn med funktionshinder. Det handlar om politiska beslut och system som vi inte rår på här på forumet. Är övertygad om att alla gör sitt bästa och att "systemet" åtminstone på papperet är tänkt att fungera. Men i sitt sammanhang blir mycket i praktiken fullständigt galet. Orka. Jag jobbar hårt på att släppa sådant som jag inte kan påverka. Har t.o.m. bestämt mig för att jag inte får fundera på vissa grejer som rör min flicka utanför kontorstid. Jag blir bara så himla arg och upprörd många gånger. Inte fruktbart att leva så, dag och natt. Därför behöver jag begränsa mig.

I dag har jag försovit mig igen. Vaknade tre timmar senare än klockan ringde. Stackars sonen missar sina första lektioner. Pinsamt. Sitter här nu och försöker tänka bort detta. Gjort är gjort. Jag kan inte göra mer. Mitt misstag är att jag är utmattad. Kan inte hjälpa det. KAN inte hjälpa det.

Kram!

Ens barn är i allra högsta grad medberoende. De ser mer än man tror. Deras lojalitet till föräldrarna är enorm.

Jag tror att man måste hjälpa dem att uttrycka vad de tyckt och känt angående ens drickande. Man måste ”fiska” lite som jag brukar säga. Ställa öppna frågor.

Det kan vara oerhört smärtsamt som förälder att få höra hur de upplevt ens drickande, men jag tror att det är viktigt för tilliten.

Sen behöver man inte själv berätta så detaljerat utan istället använda enkla ord för att beskriva varför man drack och varför man valde att sluta. Det är nyttigt att tvingas sätta enkla ord på komplexa sammanhang.

Och det är okej att säga ”jag vet inte varför men jag funderar på det mycket, så jag får återkomma.” Vi vuxna har inte alltid alla svar.

Kram ?

Ja, det är så mycket som skulle kunna vara så mycket bättre...

Jag vet att det är besök och möten i mängd...och mycket skulle kunna samplaneras mycket mer..jag har full förståelse för hur uttröttande det kan vara för föräldrar..Jag tänker att jag skriver inte så mycket mer om habiliteringen för då hamnar jag i min yrkesroll och det är ju inte meningen...men oavsett om det kan finnas förklaringar bakom iaf för vissa saker..så krävs det otroligt mycket styrka, tålamod mm i föräldraskapet till ett barn med funktionsnedsättning...

Du är en kämpe på många vis Charlie70:)

Återigen tack för ditt inlägg och din ärlighet oavsett hur den är?

Förstår din känsla när du skriver att du känner att du sviker oss andra här på forumet..jag känner likadant .men det gör vi ju inte...det är ju som du skriver ..vi sviker oss själva?

Hoppas din dag idag har varit bättre och att morgondagen blir bra?

Testade att chatta med en jourhavandepräst idag. Rekommenderar, trotts att jag inte är kristen per se så tror jag ändå på något. Ni vet ”ödet”. Jag frågade prästen om det finns någon mening med allt detta och jag fick ändå ett bra svar; ”när ödet stänger en dörr öppnas ett fönster” and i felt that.

Haft bajsmycket ångest sista dagarna men kämpar på. Lättade faktiskt överraskande mycket att få prata med någon helt anonymt. Lite som här men i realtid.
Någon som inte känner mig, eller är insyltad.

Tips tips till någon därute som behöver det.

Ta hand om er och fridens ❤️

Vi detektiver emellan ?️?, har ju redan kommit underfund med den ungefärliga åldersskillnaden oss emellan..?, men det är tydligt att ålder bara är en siffra (exklusive den ovärderliga livserfarenheten då..?). Känns som att vi båda har ett stort register, som behöver få komma till uttryck för att vi ska må väl. Starka och sköra om vartannat..☺️. Och visst mår vi alla som bäst, när vi lyckas tillåta oss att bara vara så, som vi för tillfället är. Det är enkelt att säga, men krävs en hel del för att komma dit och hitta den acceptansen på djupet.. Men jag närmar mig bit för bit. Och tack vare dig och andra kloka själar här på forumet, som är så fina och uppmuntrande ❤️, känns den resan mer möjlig att göra??! Tack för fina ord! Också glad att vi har varandra ?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Ångesten har jag haft som följeslagare sedan tidig tonår, inga panikattacker dock, men en molande oro över i stort sätt hela dygnet. GAD kallas det visst. Inte roligt alls. Jag känner så med dig Vinäger. Ta omtag bara, fundera inte så mycket o slå framförallt inte på dig själv. Varje dag bjuder på en ny chans, sträck ut handen bara, vi är här. Kramiz

...så kommer du upptäcka VARFÖR du drack"

Jag lyssnar på Rebecka Åhlunds bok just nu. Vi är ju många som har hållit upp ett tag nu. Kanske därför våra bakgrundshistorier börjar komma upp i dagen?

Bra att du skrover Vinäger. Jag blir mer tyst tyvärr.Tråkigt att läsa om din panikattack. Vet ju som du vet allt för väl hur det är. Mina är dock totalt alkoholberoende. Är jag utan alkohol håller sig paniken borta men förstår att det hände som det hände igår. Som du skriver så kan det låta konstigt men ibland behöver man en reminder att det inte var så mysigt som man tänkt sig. Kram på dig ???

Hej vinäger
Jag har inte dina erfarenheter men i viss mån delar vi ju alla samma. Jag blir mer och mer övertygad om hur komplext detta är med alkoholen i våra liv och vilken lång kamp den kan innebära.
Tacksam att få ta del av dina erfarenheter och tankar. Också mycket fint att du också skriver här i din egen tråd, förstår att det kan ta emot men att vara öppna med hur det är, är som du så beskriver det, verkligen en ynnest med denna plats på jorden.
Här har molnen tornat upp sig på bara några ögonblick och himlen som nyss var hög, har lagt sig som ett lock över oss. Så snabbt skiftar ju även livet, snart skingras skyarna, tror jag. Kram.

Först av allt, Jasmine! ? Så innerligt glad att få ett livstecken från dig. Saknar dig här, men förstås om du inte vill/kan/orkar skriva. Hoppas att du är ok åtminstone.

Ja, Sisyfos, jag dippar snabbt, mycket snabbt. Från 0-100 på kort tid. Från att vara helt och ärligt övertygad om att inte dricka till att längta ihjäl mig efter ett rus. På frågan om jag gillar berusningen måste jag nog tyvärr svara ja. Det första lullet iaf. Kan oftast dricka någorlunda behärskat och måste ha kontroll för att inte bli avslöjad. Fylla på lite i taget, liksom. Och då är inte starkspriten optimal, hua, mycket svårare att kontrollera. Håller med dig om att vi har ett komplicerat dryckesmönster. Svårt att ringa in och därför problematiskt att förebygga. Vi får klura vidare.

Tack för andningstips, Andrahalvlek. Andas ibland i kvadrat, men tror att det kan vara bra att fokusera på de lite mer komplicerade.

Att inte ha alkohol hemma, miss lyckad. Tjaaa, jag kommer ju inte åt den sedan 2,5 år, så vet inte om det gör någon skillnad. Den jag kan ta av har jag själv smusslat hem och det har jag inte gjort på några veckor nu.

Torn, det stämmer att jag har lätt att sluta. När jag slog i min botten hösten 2018 hade jag druckit från morgon till kväll under någon vecka och hade abstinensbesvär de första dagarna. Fick då också Naltrexon med tuffa biverkningar den första veckan så det var iofs svårt att veta vad som var vad. Annars är det som jag skrivit tidigare: Jag har inga problem med att sluta, däremot betydligt svårare att inte börja igen.

-----

I går kväll anföll ångesten mig med en kraftig panikattack. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. "Klättrade på väggarna" som min olycklige M uttryckte det. Han visste inte vad han skulle göra men till slut bestämde jag att jag ville ha vin. Ja, jag vet... Inte bästa beslutet, men i den stunden kändes det så. Vi drack tre glas, ett före, ett till och ett efter maten. Lite senare även en liten öl. Jag kände av alkoholen, men blev inte full. Var inte heller bakis i morse.

Tänkte låta bli att skriva något alls, därav hur många inlägg som helst i andras trådar, men kom på att jag inte ska fly. Det är ju lätt att bara låta det vara, då skammen bränner. Konstigt nog känns det som att jag sviker er andra. Men det är klart att det är mig jag sviker i första hand. Är också känd för att vara brutal ärlig och det försöker jag fortsätta vara. Att mörka tjänar ju inget till.

Just nu mår jag lite bättre. Tror att urladdningen i går hjälpte till. Visst, ett återfall ger oftast mersmak, men ibland kan det också lugna A-tankarna.

Att vilja låta bli alkohol är en sak, men jag tänker att det är ungefär samma som Nasse säger: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd.

Översatt till A-språk blir det: Det är inte svårt att låta bli att dricka om man inte har sug.

Tror att det är viktigt att ha det i åtanke. Ödmjukhet är ett av forumets storheter, så det innefattar förstås även detta.

Panikångesten är min följeslagare även i dag. Men jag är nykter och vet att jag kommer att somna vit i kväll. Det känns som att alkoholen var på en snabbvisit i går kväll.

Tacksam, trots allt.

Tack än en gång för att ni finns. Vilken förmån att få tillhöra detta forum. Har läst mångas bakgrundshistorier och fascineras av dem. Vet att jag skrivit en del om min. Ska leta upp de inläggen och dela dem. Kanske kan de hjälpa någon.

Kram kram

För att du delar med dig av din historia, det inspirerar att gå tillbaka, och jag påminns igen om vad min (en av de bättre :) terapeut sa till mig för säkert 10 år sedan när jag påpekade att vi var tillbaka på samma plats i historien och rotade, dvs har vi inte kommit någon vart?
Och hon sa att vi ofta återkommer till samma platser men med mer mognad, och förmåga att förstå vad det var som hände och hur det påverkade oss.
Det tänker jag ofta på och det fick mig också att se på livet mer ”cirkulärt” än linjärt. Vi går inte rakt fram och uppåt, utan rör oss kanske mer i cirklar, men mer som en spiral, mot mognad och ro.
Jag använder också det sättet att se på mitt eget jobb och i relation till medarbetare, där särskilt de yngre har jättebråttom fram. Som det ska vara, men jag försöker få dem att förstå att liksom också mogna i professionen ”underifrån”.
Oj vad det här hade varit mycket enklare att förklara irl.?
Haha, ja med det krångliga sagt så blir dina inlägg en hjälp för mig att få tillbaka och fundera över min egen historia och vad den berättar för mig idag, jämfört med för kanske 10 år sedan.
Jag ägnar söndagen åt lite tankar, stirrar på mina plantor så de ska växa bättre och funderar över hur ni alla har det. Skönt att din dag började så bra, och de här tankarna kring hur vi ska prata med våra barn om alkohol kan nog komma alldeles naturligt så länge man som förälder är nykter. Den bästa förebilden. Kram!

Vilket positivt inlägg. Stark och fri. Det behövde jag läsa just nu. Tack så mycket för det.

Du är så bra.

Kram