Senaste kommentarerna i forumet

❤️❤️

Jag läser era trådar och får styrka att fortsätta. Förresten tycker jag det var ett rätt dåligt skämt...Jag hade också blivit väldigt stressad och tänkt.."nu är det kört"..Ha en fin nykter helg!/Rosa76

Jag hänger också upp mitt liv på mina underbara morgnar. När suget kommer så tänker jag på hur jag mådde innan, hur halva dagen försvann (kändes det som) innan jag kände mig ok. Darriga händer och en mindre behaglig doft i munnen men man höll skenet uppe och låtsades må prima...jag mådde allt annat än prima. Ljuspunkten på dagen kom inte förrän kvällen närmade sig och intaget av a påbörjades igen..Idag finns det andra belöningar som börjar visa sig försiktigt.
Kram Rosa76

Så glad att få följa din resa, du är så stark// kram Strulan som nu måste köpa leverpastej och leksandsknäcke ???

det är vad jag sitter och äter nu. Har just insett (sent jag vet) att det är påsklov nästa vecka. Jag ska alltså roa två barn på heltid hela veckan. Vara lite kreativ med maten och vara på glatt humör från morgon till kväll. Hujedamej. Jag har många förslag på vad vi kan göra. Problemet är att få med sig barnen på det. Åtminstone är det viktigt att flickan kommer ut. 14-åringen sköter sig mer eller mindre själv tillsammans med sina kompisar. Det är ju ingen som åker iväg denna påsk i alla fall, vilket annars är det vanliga.

Alkoholen känns just nu oerhört avlägsen. När jag tänker efter kan jag inte riktigt förstå att den var så närvarande bara för ett par helger sedan och nu liksom inte finns. Tanken på rött vin lockar mig inte för närvarande. Inte ens mina alkoholfria bubblor som ligger i kylen lockar. Varför? Därför att jag tror att jag håller på att bygga om belöningssystemet i skallen. Min belöning numera är morgnarna, inte kvällarna. Då går jag för det allra mesta och lägger mig vid 21. Dagen är slut och jag är nöjd med den. I stället längtar jag till nästa morgon. Att få vakna pigg och klar i huvudet. Dricka te i lugn och ro. Studera livet utanför fönstret när det vaknar till liv efter natten. Denna längtan är på ett sätt starkare än längtan efter fredagsvinet tidigare. Denna längtan är ärlig och ren. Detta måste jag hålla i!

Tack Andrahalvlek, Vinäger, Denhärgången, Seklart och FinaLisa för era kommentarer! Vi hjälps åt här!

Kram!

Jag var bjuden på middag förra helgen och min vän frågade vad jag ville ha att dricka till maten.
Alkoholfritt rödvin kan jag ta sa jag. När jag druckit ur glaset och det var dags för påfyllning så sa
vännen med allvarlig min: Oj, det stod visst inte 0,5 procent på flaskan, utan 13,5 procent! Jag hann under några sekunder att tänka: Shit, nu är det kört och nu är jag tillbaka på dag noll, helvete! ?
Men så började han skratta och sa: ha-ha, jag bara skojade.

Jag må känna mig stark i att inte vilja dricka alkohol, att inte ta det där första glaset. men jag är livrädd för att råka få i mig det av misstag. Litar inte på att jag ska klara det utan att känna sug efter ett andra glas.
Läste här om någon som efter ett halvårs nykterhet tog ett par glas vin och dagen efter började dricka vodka och sedan var autopiloten på mot systembolaget igen.Tror att jag skulle kunna reagera likadant.
Så jag kommer hädanefter vara väldigt noggrann när det finns risk för att man råkar få i sig "giftet" av misstag.
Jag vill absolut inte råka ut för ett ofrivilligt återfall.

Jag har inte varit inne alls mycket här på ah de senaste dagarna, på gott och ont. Det som är bra är att jag knappt tänker på alkohol överhuvudtaget. Det som inte är bra är att jag saknar att se hur det går för alla andra här. Jag har ju varit inne och läst här många gånger dagligen i flera månader, och har ju liksom fått "kompisar" som man vill att det ska gå bra för❤️ Sedan känns det bra om man kanske kan hjälpa någon på traven mot ett nyktert liv, genom att kommentera, eller att själv lägga ut inlägg om egna erfarenheter. Med tanke på hur mycket det här forumet har betytt för mig så kommer jag hänga kvar här på obestämd framtid. Kanske kommer blir lite längre mellanrum mellan gångerna, men att jag ska lämna det helt, nä, det har jag svårt att tro.

Ha det bra allihopa! ??

Hej!

Är man som alkoholist eller beroendepersonlighet extra känslig för ensamhet?

Jag har ju hört att en ensam beroende är alltid i dåligt sällskap.

Betyder det att jag i min påtvingade ensamhet, är utsatt för en större risk för återfall än vanligt?

Om jag tittar på mig själv, och ser på vem jag är, och hur jag kom hit, kan jag ärligt svara nej.
Och självklart hjälper det med lite nyckter tid.

Men vi är alla olika individer, och kanske behöver någon annan vara extra försiktig under ensamhet.

Att vara ärlig mot sig själv, och dela med sig av mörka tankar till en medmänniska, har räddat många från återfall.

Så om du känner dig ensam, och mörka tankar börjar snurra i huvudet. Ring någon och berätta om det, jag vet av personlig erfarenhet att det hjälper.
Har man ingen att ringa, så finns det möjlighetet på nättet.
Hur man delar med sig av sina mörka tankar spelar ingen roll, bara att man gör det.

Med mig är det ok, kommer inte hem till påsk.
Men vi har accepterat situationen, och gör det bästa av det.

Det har lugnat ned sig betydligt sen sist jag skrev, sonen och jag har pratat.
Han förstår nu att det vi gör, gör vi för att vi älskar honom.

Mvh Bo

Jag vill också tipsa om aa-online...man kan ju välja att ha både micken och kameran avstängd och bara sitta och lyssna på andras tankar och erfarenheter...man måste försöka att se möjligheter istället för hinder:-)

Tack Fibblan, så härligt att få ett livstecken!? ??
Blev alldeles rörd och så skönt att du verkar må bra och till och med tagit plats i förarbåset! ??️?

För egen del åkte jag iväg lite utanför spåret en stund för några veckor sedan.
Du vet hur det är, flera månader vita, sedan oops?, vad händer nu? Jo, ? kommer på besök och man har garden nere för man tror man är säker efter nästan fem månader...
Men nu är det över för denna gången som Vinäger brukar säga...?
Ha det nu fint fina Fibblan och var rädd om dig du också!
Stora kramen ???? och en
Glad Påsk ??

https://poddtoppen.se/podcast/1394259254/alkispodden
Ett bra avsnitt ifrån alkispodden om isolering och onlinemöte ❤️

Hoppas det är ok☺️(?)
Visst var vi ett gott gäng; Vinäger, Lennis, Pellis, Knaskatten. PimPim som också kom tillbaks och för min del en hel del kontakt med Stormenlilla i slutet av min mest aktiva tid här. Och Mirabelle förstås, och Denhärgången och Ironwill och.. ja, listan kan förstås göras hur lång som helst. Vill precis som du önska lycka och styrka till dem❤️??! Och till er alla som läser detta!
Ge aldrig upp och i bästa fall fortsätt låt bli att ta det första glaset..!
Varmaste lyckönskningar till er alla???!
/Fibblan ?.

FinaLisa❤️!
Jag har inte glömt dig heller ska du veta?! Kändes fint att se sitt namn i din tråd☺️. Har inte varit inne sedan jag skrev i min tråd sist. Ett medvetet val för att jag vill hålla allt vad som väcker tankar på alkohol så långt ifrån mig som möjligt! Det har inte funkat felfritt men just nu är jag sedan en tid, tillbaka på det helt nyktra spåret igen??️?! Jag tog mig t.o.m rätten att hoppa upp på lokförar-platsen???! Nu är det helt klart jag som styr☑️!
Ville bara titta in och säga hej och önska dig fortsatt framgångsrikt tillfrisknande med både din arm och nykterheten ???! Du är bäst!
Fortsätt va rädda om er både du och sambon din?!
Stor kram?!
/Fibblan ?.

Hoppas verkligen att allt gått bra idag ♥️♥️

Antabus har varit min räddning. Det är sååå skönt att slippa tänka ens tanken på om man ska eller inte ska dricka. Det är skönt för mina nära och kära oxå, de slipper oro och funderingar.
Jag går oxå i en samtalsgrupp via företagshälsovården. Det är jättebra!
Har alltid varit lite hemliga Arne och levt med skammen över att inte kunna hantera detta med alkohol.
Jag har gjort mig själv så illa!
Men nu är det slut med det! Nu äter jag kokosbollar istället och går 1000 steg om dan?
Vad jag vill säga är, ta hjälp!
Du har verkligen allt att vinna och inget att förlora?och du är värd det!

Tänker på dig?
Kram ?

Så härlig läsning ??????????????????

Hej Lim! Så härligt att läsa din senaste uppdatering! Barnen mår bra och är trygga hos dig. Du trivs i ditt hem och mår bra hemma, du har fått tillbaka ett liv. Fint att läsa om din tacksamhet, även om det är förståeligt att det också kan vara tröttande att ha 100% ansvar för två tidvis trotsiga preteens. Härligt att du kan känna att du är på rätt väg, även om det kan komma en del orostankar om framtiden. Vilken otroligt viktig insats du har gjort för dina barns utveckling och mående! Och för dig själv och ditt eget mående. Tack för att du delar med dig och inspirerar andra!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så bra du är, och allt du tacklar i livet, som en fura.
Hoppas hoppas att dessa tider snart är över, att din cykel både kan lämnas in och komma tillbaka, och ge dig frihet.
Tänker, och hejar på dig! Kram.

Hoppas av hela mitt hjärta att allt gått bra// kram Strulan ❤️????

Tack ullabulla, finalisa, bo och strulan ❤️❤️ för allt ni skriver och har skrivit till mig genom min resa.

Jag läste i min tråd igen. 1,5 år tillbaka. Nu kunde jag läsa det utan att kastas tillbaka i känslorna för mycket. Däremot är det sjukt att inse vad han gjort mot mig och barnen. Och lite sjukt att jag går med på att ens ha honom i mitt liv, egentligen! Om man ser till faktan bara. Men som livet lär en så är det mer komplext än så.

Jag har varit mycket i mina egna känslor sedan vi flyttade isär. Bearbetat och gråtit och försökt komma ut stark. Men nu när jag läste min tråd påmindes jag om att jag lämnade honom för barnens skull. Det var där det började.

Jag är glad att jag kom till insikten att barnen inte skulle växa upp i ett alkoholiserat hem. Det spelade ingen roll i slutet hur mycket jag kämpade för husfriden och hur ofta jag tog med barnen ut på roliga aktiviteter. Det spelade ingen roll hur mycket jag ansträngde mig. Det gick inte att dölja sanningen för dem när mannen började blanda in dem i allt. Han kom till en punkt där han började se barnen som stora nog att blandas in. Och det var det som gjorde att jag tillslut lämnade honom. Det är ju lite läskigt att förstå att om barnen var yngre hade jag kanske stannat. För när de var så små räckte mina ansträngningar för att de skulle slippa påverkas av mannens drickande.

Nu är jag och barnen hemma mycket mer än förr. Ja förstås mer än nånsin nu när coronan har ändrat vårt sätt att leva. Men även innan. Förut var vi ute på saker hela tiden nästan för jag behövde fly hemmet och ångesten. Men nu. Jag har blivit en hemmaälskare. ÄLSKAR mitt hem. Jag njuter varje sekund nästan. Vardagsrummet är ljuvligt mysigt och köket är såååå fint. Jag har ett fint nytt köksbord som ingen man hackar sönder med en gaffel. Min matta i vardagsrummet ser fortfarande ut som ny.

Att få må bra hemma är verkligen något otroligt. Det känns som att jag fått tillbaka ett liv.

Min relation till mannen är bra och snäll. Det är skönt att inte känna hat och avsky.

Jag var förbi honom en sväng igår. Han städade. Satte mig på hans altan en stund och han sopade. Kändes märkligt. Hade jag bott där hade det varit han som satt ner och jag som sopade.

För några veckor sedan eller månader sedan hade det fått mig att gråta. Men nu fattar jag att det är ju inte mer än rätt att han som är vuxen kan sopa sitt eget altangolv. Det finns ju inget sorgligt eller rörande i det.

Jag vet att han fortfarande dricker. Häromdagen gömde han snabbt undan en tom bag in box. Han dricker inte vin egentligen men jag gissar att en kompis köpt det och i brist på annat delade de nog på boxen.

Jag vet att det verkar drygt av mig att ens fundera kring hans drickande nu. Jag gör det dock sällan eftersom jag inte bor med honom längre. Och barnen bor med mig. Tänk om jag vetat det förut? Att jag faktiskt skulle få ha barnen hos mig om vi skildes. Länge var det ju rädslan för att inte kunna se till att barnen hade det bra som gjorde att jag inte vågade separera.

Han hade barnen i två dagar en gång. Men efter den tiden gick han som på nålar. Han klarar det inte. Han älskar dem men han vill helst inte vara ensam ansvarig. Så jag behöver nog aldrig oroa mig för att han ska vilja ha dem boende hos sig. Han brukade skrämma mig med saker relaterat till dem förut men jag tror att det var tomma hot som han använde sig av eftersom han vet att barnen betyder allt för mig.

Han kommer säkert skrämmas och hota i framtiden också men han har inte samma makt över mig längre om det skulle hända. Jag tror att han vet det också. Och han bråkar inte med mig nånsin. Han vet väl att om han bråkar med mig så förstör han bara för sig själv.

Jag är glad att ha barnen hos mig. Jag kan önska ibland att de kunde bo hos honom ibland och att han klarade det för att ha två stundtals trotsiga preeteens själv är ibland tröttande ? Men när jag läser i min tråd så känner jag en enorm tacksamhet. Mina barn är harmoniska och trygga. De vaknar inte på natten med magont. De vädjar inte till mig om att inte bråka innan vi går och lägger oss.

De har vuxit så mycket. Halvåret det tagit från beslutet att separera till att genomföra det har gett mycket. Men jag tror att mycket har att göra med att de har en trygg punkt. Precis som jag upplever en harmoni hemma som gör att jag mår bättre så gör barnen det också. När man är trygg kan man utvecklas.

Jag får fortfarande overklighetskänslor. Och små sting av oro för framtiden. Men det är så fint att vara på rätt väg. Förut var jag på helt fel väg hela tiden varje dag. Vilse.

Kram till er alla ❤️

Det här är ju konkretiseringen av den inre stabilitet jag så förtvivlat kämpar för. Hur du resonerar och tar emot svårigheter med sån grundning i dig själv. Jag förstår att din livssituation inte lämnar så mycket till val, man måste vara apstark och kärleksfull. Men att du dessutom orkar hålla i självdistans och ett superhärligt perspektiv.
Du är grym.
Och jag tänker mycket på dig i den här omöjliga situationen. Hoppas på alla ljusglimtar ni kan få.

Du är envis och ger inte upp, det är ett gott tecken ??
Jag tror på dig, det vet du??
Kram ?

Hoppas verkligen att jag ska hålla mig i skinnet med två vita veckor i ryggen nu...
Men nu känns det ju som hela världen gungar och man vet ju inte vad man ska hålla sig i?
Så det är bara att förhålla sig helt enkelt?
Hoppas du mår ok? ska kolla om du sagt något i din tråd nu...
Kram ?

Magiskt! Vi kan stötta varandra i det, du och jag ? Grattis till dina dagar!

Tusen tack Bo! Dina ord värmer! ??