Senaste kommentarerna i forumet

Jag är också där, precis samma tankar som snurrar i mitt huvud. Min man har sedan 4 veckor avslutat sin 12 stegs behandling. Jag har också uttryckt min sorg över att nu är våra kvällar med vänner och på tu man hand med vin över, slut, aldrig mer. Min kontakt på beroendeenheten tycker att självklart ska jag stötta och inte dricka... Men jag har varit iväg på tillställningar och druckit, haft roligt... Men känner samtidigt att jag är ändå nyfiken att ge det en chans, vara nykter tillsammans, våga men då måste även han lyfta blicken och försöka se något annat än att livet är slut. Jättesvårt!!
Och som du skriver, känslan av att det är min rättighet att få fortsätta leva som förrut för dom här ju åsamkat så mycket skada som man aldrig kommer få upprättelse för, så varför ska man ställa upp dom har ju själva sätt sig i situationen, sakta men säkert och som jag tänker att som med min man, att han borde ha tänkt att det här blir nog inge bra? Jag pendlar fram och tillbaka, men det känns lättare och bättre. Gällande barnen (mina) har vi inget sagt, jag vet inte hur, för dom här inte sett utan antagligen bara känt av min frustration. Hans barn vet, och dom har en historia som jag inte visste, och där ligger det så mycket sorg och skam från hans sida..

Wow det är stort! Du är en kämpe ??

Kram PimPim?

Önskar jag kunde hjälpa dig att sortera och prioritera lite... fast det är bara du som kan och någonting måste dras ner på om du ska orka! Var rädd om dig hjärtat ??❤️

Kram PimPim?

Tack för allt ditt pepp och energi du ger mitt i din egna kamp ✨??✨?
Glöm inte bort dig själv! Du är bäst!!!

Kram PimPim?

Han stod där och tog emot sig med öppen famn, höll om dig och lät dig tömma allt som du hade att säga... det är KÄRLEK ❤️
Min partner vet fortfarande inte hur mycket och hur länge jag skadat mig själv, bara för att det inte märkts på mig. Jag blir rätt lugn av alkohol, lugn men känslig. Tydligheten att jag inte vill dricka nu är inget han ifrågasätter men senast i helgen sa han att du kan ju inte klassa dig som alkoholist för du har ju inte druckit varje dag och du är lättpåverkad och blir lullig på ett glas vin.
Där ljuger jag... ingen i min närhet vet att jag varje dag de senaste åren när jag varit i mina dryckesperioder hinkat i mig minst två flaskor vin varje dag. Min förhoppning att dammen brister för mig en dag också. Jag vill det, men vågar inte. ? Genom livet har diverse destruktiva beteenden avverkat varandra och jag tror att ingen i min närhet vet hur mycket jag faktiskt skadat mig själv. Känslan av att någon stått mig så nära har aldrig funnits.
Hoppas du fixar utmaningen i helgen! Håller tummar och tår och skänker dig en extra tanke ❤️

Kram PimPim?

Ni e roliga ni. Tur att jag har virknålar och garn hemma som nödlösning om allt annat inte fungerar. :)
Borde kanske rama in dem och skriva "Krossa glaset i händelse av nöd" ;)

Hoppas att det går bra för dej också.
Du är ju stark som vågade börja gå till AA, det har inte jag gjort än.

Kram

Precis så Ensammenintestark! Hjärnan ska lära om. Nu måste vi vara starka och envisa. Tillsammans!

Du ger mig dagens goda skratt (igen)! Rolf är en intelligent och analytiskt lagd person som kan överföra virkning på andra aktiviteter som kan intressera. Det är jag övertygad om! Jag jobbar i morgon på jobbet. Kommer säkert hänga här em/kväll. Fredag som sagt. Stor risk att suget infinner sig. Måste göra en plan kom jag på nu. Får fundera. Hmmm

Ja, låt oss byta hjulspår i hjärnan. För min del en motorväg när det gäller fredagseftermiddagen. Men nu kör vi inför fredagssuget och alla andra sug??

Men Rolf den stackarn skrev att han ju inte är intresserad av virkning :-D

Ja det är bra att du lurar hjärnan - det gör jag med, senast idag. Imorrn är det fredag och vi får se vad som händer i våra hjärnor då - vi får hota med virknålar och stickor som vapen!!

Stolpar är grymma! Fyller väldigt bra :)
Imorron ska jag jobba hemifrån igen ifall du är tillgänglig. Vi får peppa varann mot ev. fredagssug!
KRAM
svagis

Jo skall bromsa skall bara som Alfons Åberg sa??
Känner mig betydligt bättre idag och har idag fått hjälp att sorter i huvudet av min klippa i livet.

Är inte alltid lätt att säga nej eller försöka prioritera, livet har ju lätt att köra ihop sig.
Men känns ändå bra att jag står stabil i min nykterhet, vilket känns som en lättnad.
Känns lite tryggare att jag inte går i taket och sveper x antal vin för att sen svimma, utan faktiskt försöker reda ut stressen och tar hjälp.
Så räknar in detta i ännu en läxa, du har en sjukdom som inte tål stress och måste även lära dig leva med det och planera efter det.
Så plåstrar om själen med glass och en film med telefonen på ljudlöst?
Kram Strulan ❤️???

Jo jag har många frågor och funderingar och vet inte riktigt var jag hör hemma. :/ eller hur jag ska förklara för mina barn? ?

Ena stunden så funderar jag på om jag och har problem och andra stunden så försvarar jag (eller känns som jag försvara) mitt drickande.
Typ, " ja men jag dricker ju bara ibland," och orsakerna till det är olika. Ibland för att få sova, ibland för att slippa tänka, och ibland bara för att det är planerad utgång med fest och dans.

Lyssnar just nu på boken "Djävulsdansen' och det är skrämmande vad mycket som stämmer in på mig som person. Därav blir jag även osäker och har fått massor med nya tankar. Men fortfarande inte säker på hur jag vill göra framöver med min alkoholkonsumtion. Som medberoende så vill jag ju honom så väl och vill att han ska lyckas. Men det känns inte rätt mot honom att jag ska kunna fortsätta dricka mina egentid kvällar.

Åh suck! Vet inte alls var jag står eller knappt hur jag tänker längre. Har som tappat helt fotfästet.

Han ringde från kliniken ikväll och vi pratade över en timme om dagen. Jag tog upp hur jag läst om hur man pratar med barn angående beroendepersonen, där man ska förklara att det är en sjukdom. (Vilket han sa åt mig innan han for att han inte ville jag skulle säga till barnen) Jag tycker att det jag läst låter vettigt, men han ser inte alls att han har någon sjukdom, han har ett beroende. Det är alkoholen som är giftet som gör han sjuk. Men han är inte sjuk nykter. Så inte säga till barnen att han är sjuk.
Så vad ska jag förklara till barnen då?

Hejja dig Fröet!!
Kul att höra att det går bra!! =)

Valde att inte simma idag pga av mitt onda knä.
Och är mellan jobb så nu önskar jag att snart sätta igång.
Ikväll när jag körde hem blev jag så fruktansvärt sugen på öl, men men jag hade lite sur Kombucha hemma ??

Kram alla kämpar ?

... suget försvinner också senare.
Min favorit är att surfa på suget. Nyfiket betrakta vad som händer i kroppen. Vilka tankar som kommer. Skapa distans genom att tänka "nu fick jag en tanke om att ta ett glas vin" osv.

Håll ut! Det vänder! Jag lovar!!
Kom på träffen vettja så pratar vi mer kanske blir vänner irl?
Vi behöver varandra!

Kram

Jag skrev i en av dina andra trådar igår och här är en till som inte riktigt fått fart. Du skriver flera kloka saker och du har funderingar kring om du behöver sluta helt med alkoholen på grund av honom, som du skriver bli nykterist. Även andra funderingar kring detta. Oavsett vad du väljer att göra, alltså dricka eller inte är det upp till honom och hans ansvar hur han gör med alkoholen. När det gäller relationen som du skriver låter det som det i sig behöver tid för reflektion och att känna vad du vill och mår bra av. Flera kan nog känna igen sig i det du beskriver när det kommer till detta med att känna en inre oro, tänka på gånger du blivit sårad på grund av alkoholen och kanske gå med detta även när det är "bra" med alkoholen. Att komma bort från det finns det nog inga raka svar på, inte konstigt att vilja komma ifrån det samtidigt som du nog säkert känner att alkohol inte är svaret på det.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det tog lååång tid, över halvåret, innan jag började märka att det vände. Och det först efter insättning av antidepp o sömntabletter.
Var bara trött trött trött och massor av ångest hela tiden! Trots att jag tränade, vilade, åt nyttigt, var snäll mot mig själv o gjorde allt rätt. Kändes så orättvist och frustrerande!

Nu över ett år nykter är jag på topp! ? Mycket beror på att jag tog tag i och gjorde en riktig förändring i mitt liv - separerade från min man (gifta 15 år) vårt förhållande var så destruktivt! Men jag såg inte det då jag var i det och jag höll mig kvar alldeles för länge (för barnens skull, som att de fick en bra bild av vad kärlek är..) sen var jag hjärntvättad och trodde på allvar att jag inte skulle klara mig själv (utan honom) men d gick ju superduperbra!!!

Så ge inte upp. Ta ett steg åt rätt håll varje dag. Rätt var det är ser du vart du är på väg och hur långt du kommit! Tacka dig själv för att du väljer ett hälsosamt liv. Tex Skriv tacksamhetslista 3 punkter varje dag. Typ jag är tacksam över att knäna låter mig jogga 4km. Jag är tacksam över alla mina vita dagar. Jag är tacksam över min relation med mina fina barn.

Vad behöver du förändra i ditt liv?

Jag har gått hos en alkoholterapeut som hjälpt mig mkt, sen även besökt AA och byggt min egen trygga grupp med kloka människor.
Låter som du är väldigt ensam i det här så sök stöd och hjälp, för det är skönt att lasta av sig saker hos någon:/ kram Strulan

Så är det säkert. Hjärnan ska lära om. På vägen måste vi lura den lite. Nu har jag virkat ett varv med stolpar. Det gick bra och jag kunde släppa tankarna. Låter kanske helt galet men virkningen hjälper!

bra ställ om hjärnan, det tar ett tag innan det där försvinner. Alla saker som triggar sitter väl, men med lite finurlighet lurar man den och sen blir det lite lättare// kram Strulan?‍♀️❤️??

Hemma från jobbet och inledning på min barnfria vecka. Och vad händer. Jo, jag tänker på vin. Det var ju tusan också. Inledning på barnfri vecka är alltså en trigger. Sitter med lite privat administration. Har studerat min virkning. Den här gången virkar jag tydligen ett Eiffeltorn. Ska på jympa om en timme, Har stämt träff så inget jag kan backa ifrån. Något vin kommer det INTE att bli. Efter jympan om inte förr, har säkert suget försvunnit.

Jag är så avundsjuk på alla som upplever så mycket bra av att vara nykter. Jag känner inga positiva förändringar. Jag har gått upp i vikt, kämpar nu med diet för att gå ner. Jag är fortfarande trött fast det gått 3 månader. Enda gången jag mår hyffsat är efter jag joggat. Jag har massa ångest varje dag. Jag har massa saker jag borde göra. Tex träna med mitt barn som föddes med genmutation. Jag borde ta hand om hemmet. Inga vänner här av sig och kollar hir jag mår. Känns som jag förlorat mina närmsta vänner utom en då. Jag känner mig deppig och misslyckad och undrar om nykterheten ens är värt det. Jävla piss.

Hoppas suget försvinner för oss. Det börjar bli jobbigt att det är en sån kamp.

Du beskriver din situation så ärligt och starkt. Du fann tröst i alkoholen efter din separation för tre år sedan och har sedan dess varit med om en hel del allvarliga situationer kopplat till alkoholen. Det påverkar dina relationer och din självbild. Du kan säkert hitta fler trådar här på forumet där du återfinner den onda cirkel som du så tydligt beskriver, att man dricker och gör bort sig och sen dricker för att döva ångesten. Du är inte ensam! Vilken kraft du har som har sökt hjälp och klarat att hålla dig nykter i tre månader med Antabus. Nu har du också skrivit här, ännu ett klokt steg för att det inte ska sluta illa för dig, som du är rädd för. Vad tror du kan vara ett hjälpsamt nästa steg för dig just nu?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet