Senaste kommentarerna i forumet

Hej känner att jag behöver skriva av mig.
Lite kort om min bakgrund är att jag började dricka/droga när jag fyllde 13 idag är jag 24 och har druckit i långa perioder sen dess.
Jag vet att jag är alkoholist/beroende men har så svårt att acceptera det att jag är alkoholist och beroende och har svårt att vänja mig vid tanken att jag aldrig mer kommer kunna dricka/droga. Det känns stundvis tråkigt för att alkoholen/drogerna gav mig den där tillfälliga kicken. Ibland känns det som att livet är slut för nu är jag nykter och går på AA..

Trots att jag aldrig har kul när jag dricker/drogar så romantiserar jag ofta tanken kring det.
Jag är också expert på att glömma hur det egentligen var och intalar mig själv ibland att det inte var så illa men det är ju inte sanningen.

Mitt i allt så har jag en extrem vilja att leva nykter/drogfri som jag tidigare saknat och kanske är det de som gör det extra tungt?Eftersom det lämnar ett extremt tomrum.

Och som vanligt när jag kliver av spökar beroendehjärnan och jag börjar dividera med mig själv om att jag kanske kan lära mig att kontrollera mitt drickande men jag vet att jag inte kan det och aldrig kommer kunna. Blir som ett inre krig med mig själv som jag är så trött på..

Jag kände mig rastlös som en äggsjuk höna första månaden utan mitt vin. Sen ersattes de stunder jag brukade dricka av andra stunder. Det tar ett tag att komma på något meningsfullt att ägna sig åt liksom. Man har blivit som ett barn som blir matad med underhållning och aldrig får ha tråkigt - fantasilös och initiativlös. Det går över. Välkommen hit till forumet!

2 månader! Fantastiskt ju. Du är en månad före mig. ???
Hoppas presentationen går bra!

Grattis till två månader! ?

Kom precis på - 2 månader har jag varit nykter i dag. 3 juli var min första nyktra dag ❤️

I dag är dagen med stort D, stor presentation för 200personer, fullspäckat med möten hela dagen och inga raster. Har 15min lunch nu och har bara stängt in mig för att få lite tyst.

Denna dag är verkligen inget kul men jag ska överleva, nykter!

Och 5:e dagen av detoxen, det går bra, över förväntan. Skönt att inte behöva tänka på mat mest, men det funkar ju inte i längden liksom.

Mår annars väldigt bra måste jag säga, om det beror på att jag inte hinner tänka eller orkar - det vet jag inte.

Väljer i dag att inte dricka, istället tänker jag vara allmänt grym!

Hej !
Jag är helt ny här , och äntligen har jag insett att jag har stora stora problem med alkoholen ,
Och få hjälp i nästa vecka , måste göra detta nu.
Jag har inte druckit sen i lördags i förra veckan, just nu sitter jag ensam i soffan och barnen sover och min fru är på jobb fest. Hur kände ni er i början på eran resa, jag kan säga så här att jag har aldrig känt mig så här värdelös och ensam som just nu. Sitta och kolla på tv och å bara glor , innan var det aldrig problem för då kunde jag dricka några bira till det. Men nu känns det inte alls bra. Känns som allt är tråkigt nu.

Som förväntat, så lyfte missmodet under repetitionerna. Jag fick distans till eländet, och kan nu rycka på axlarna åt det. Så vin var inte lösningen. Lösningen var ett par timmars hyperfokus på något som är så svårt att det är omöjligt grubbla på annat under tiden man ägnar sig åt det. Och så givetvis gott sällskap, där man känner sig accepterad och omtyckt precis så som man är.

...finns tyvärr men den tycker jag verkligen inte du behöver köpa hängbiljett i. Två öl är inte mycket att orda om.

Vi kvinnor fungerar så (många iaf) att vi vill prata, prata och åter prata. Gärna direkt och ibland inte helt genomtänkt. Män (många iaf bl.a min) gillar inte och prata om obehagliga saker som känslor, något som är fel. Går och tänker igenom varenda mening som ska sägas. Har precis haft en sån diskussion med min man, han tycker bara jag låter arg. Näpp svarar jag, jag är tydlig, det måste jag vara och det har han verkligen sagt att jag SKA vara.

Ibland känns livet som att stånga huvudet i en betongvägg när man bara vill reda ut saker, prata, varför blev det så här egentligen och den andra inte vill.

Guldstjärna till dig! Skickar en massa hjärtan! Kram

Herregud vilken skitdag! Det verkar att måndagar mest är damage control på min nya arbetsplats. Allt och alla krisar samtidigt. Helt otroligt. Nåväl, då vet man det, och behöver inte ha några andra förväntningar. Måndag är härmed den veckodag då inget vettigt blir gjort. Skadereglering och tillbudsrapporter. That’s all. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var hemskt sugen på att hälla en flaska vin över den här dagen. Men det är ju inget option längre, så jag laddar om och åker iväg till veckans repetition med min grupp hobby entertainers. Det brukar lyfta humöret.

Lennis, Knaskatten - vad skulle jag göra utan er känns det som..så tacksam för att ni skrivit det ni gjort, för jag känner mig så ensam och vet inte vem jag ska bolla detta med.
Blir så tyngd av mina egna tankar som mer matar på med skam och värdelöshets känslor. Både för mig själv och honom och vår relation. Men det har inte alltid varit så här. Och jag vet att om vi båda satsar så kan det bli på ett annat sätt. Och jag har verkligen landat i nu att ta hjälp utifrån.
Tack för råd och stöttning från er båda, katten och Lennis?!
Familjerådgivning, ingen alkohol hemma och kanske va den som tar initiativet trots allt då..?Hm..det sistnämnda tar ju emot alltså, men återigen, så som det är nu kan vi inte ha det och det verkar som att det ligger på mig att ta oss ur dödläget som är nu..ingen mår ju särskilt bra som det är nu, och inget tyder på att det skulle bli bättre bara av sig själv. Vet inte om det är det han hoppas på att tiden ska gå och att känslorna ska lägga sig då..kan förstå att han kanske är orolig att göra och säga fel och att han därför väljer att göra inget alls..?. Det är en förklaring..
Suck.
Tillbaka till jobb.

Hoppas ni har en bra dag☀️!
Tack än en gång?
/Fibblan ?

Idag känns allt lite tungt så det är extra viktigt att jag fokuserar på att vara tacksam.

Idag är jag tacksam för:

• Att jag får vara frisk. Att min kropp fungerar.
• Att jag vågar hantera mina känslor. Utan alkohol.
• Att jag har vunnit tillbaka förtroendet och relationen hos min mamma.

och vackert skrivet. Det finns många gropar längs den här vägen. Vissa dagar är värre än andra. De absolut bästa är de nyktra. Men varför är det då så himla svårt? Jag känner mig så himla liten i förhållande till mitt stora beroende. Jag har varit nykter nu, mer än på mkt, mkt länge. Men, just idag känns det deppigt. Är nedstämd fast jag borde vara glad eftersom jag klarat en dag till. Jag vill inte gråta mer. Kram Miss Hyde och Tusen tack Bästa Vinäger.

Kanske. Jag har iofs.haft problem med dödsångest sedan jag var 4 år... Jag är bättre däran som vuxen, eftersom jag har andra mentala verktyg än jag hade som barn. Men ibland blir den där ångesten ändå övermäktig och bara KÄNNS.

”Det är synd om människorna”... Strindberg var inte så tokig trots allt.
Spelar ingen roll hur gott man har det i livet när ens inre barn gråter.
Jag tror att du har en högkänslig, följsam personlighet. Den ska du vara rädd om. Du är värdefull och älskad för den du är. Vila i det. Sänk kraven på dig själv, du duger fint!
Alkoholen är vår gemensamma akilleshäl. Gråten är min när du gråter, bästa Vinäger.
Du är stark, klok och vet vad du vill.
En dag kommer du att känna dig fri från det smutsiga beroendet, som trycker ner dig.
Vägen dit är gropig men du har ett helt knippe medresenärer som vill hjälpa dig.
Kram Miss Hyde

Som vanligt så har du rätt Mirabelle, försöker lämna så mycket som möjligt av tankarna för nu. Behöver bara få andas lite ?

I dag känns för övrigt som en vanlig dag, påväg till jobbet och har ingen huvudvärk eller hunger. Skönt att det lagt sig nu, det är som att avvänja sig från A, det tar några dagar innan man orkar leva ?

För övrigt är det jobbvecka 2/3 from hell, två arbetspass 12+h och mycket inbokat. Men skönt att tiden går mest.

I dag väljer jag att inte dricka, istället ska tänka positivt och njuta av goda samtal

Just nu, MEN, jag är medveten om att det är lätt att falla tillbaka. Det är ett dagligt arbete för att må bra. Idag ska jag på akupunktur/kinesologibehandling. Så spännande och roligt. Mitt paket med vitaminer har nu kommit och jag hoppas de ska hjälpa mig att få vara frisk. När jag är ute mumsar jag även i mig rönnbär och lingon.

Jag har inte så mycket att skriva nu, men ska läsa lite i era trådar varje dag för att hålla mig på rätt spår. Det är nog viktigt för mig att hålla mig kvar här.
Kram

Kids känner sig ju odödliga, medan vi vuxna har fattat att livet faktiskt tar slut någon gång. Kanske är det bara det?
?

Två öl var en bump i vägen. Men huvudsaken är att du inte kastar in handduken för det, utan ser det som ett steg på vägen till din stabila nykterhet. Dra lärdom av det, utan att förebrå dig själv! Lärdom: ha inte alkohol i huset.
Alkohol är beroendeframkallande för människor. Du är människa. Det tyder inte på svaghet att du drack, utan på att du inte ska ha alkohol hemma.

Jag tänker att huvudsaken är att du och din man pratar med varandra, inte vem som sätter igång samtalet. Folk är olika bra på olika saker. Snacka lugnt och sakligt med fokus på dina egna känslor. ”Jag känner såhär när du gör såhär” istället för fokus på ”du ska alltid” etc.
Och ja, ta hjälp utifrån! Guld värt.
Kram!

Vad är lite dricka igår kväll egentligen? Du har massa dagar bakom dig som är vita o fortsätter nu? En liten grop i vägen bara o sen fortsätta framåt ?? du gör det fantastiskt under omständigheterna tycker jag!! Superstark!! Ge dig själv en klapp på axeln istället för att klanka ner på dig!! Så nu går du vidare framåt ??
Jobbigt att maken inte tar initiativ till att prata ?? jag tycker som du det är verkligen han som ska börja prata (men kvinna som man är vet man hur det slutar...)
Tror familjerådgivning vore bra för er (såg en diskussion tidigare om man kunde gå till annan kommun - vi gjorde det jag o ex maken) testa för klart man inte vill öppna sig för personer man känner som i ert fall). En helt främmande person o båda får säga från hjärtat vad man känner o en som bara lyssnar - det är toppen!! (Ja i vårt fall var ex mannen för dominant så han styrde samtalet) men tolkar att din man är lugnare.
Sov riktigt riktigt gott o hoppas du får en lååång natt med sömn ☁️☁️ Kramar om ?? glad att mina ord gjorde dig glad tidigare ?? kan man vara till hjälp o stöd vill jag gärna vara det ??

Tja, så kan man ju summera det. Och visst har jag gjort bra grejer med. För mig och barnen. Och jag får väl ge mig den där klappen på axeln trots allt för en stor del av helgen..och inte banna mig för hårt för den stunden när jag valde att dricka. Hursomhelst, är det en ny dag imorgon och det ska bli skönt att komma hemifrån..
Mannen min har inte tagit några initiativ till samtal..och inte heller jag.. eftersom att jag vägrar vara den som gör det. Barnsligt kanske..och i slutändan kanske jag ändå måste göra det eftersom jag inte mår bra av att gå i det så här heller..
Nåja, nya nyktra tag blir det/är det iaf oavsett?!
Kram och godnatt
/Fibblan ?

Det är roligt när avkomman delar ens intressen. Ett par av mina ungar är intresserade och har fallenhet för musik. Sådär som ungar med diagnoser kan vara överbegåvade inom vissa intelligensformer, så är de med musiken. De spelar fler instrument än jag själv, och skickligare dessutom. Och de lägger stämmor så självsäkert att vilken körsångare som helst blir grön av avund. Så. Skrytet avklarat. Nu kommer dilemmat. I flera år har de snöat in på låten ”Cancer” av Twenty one Pilots, som de framför med hjärtskärande känsla. Det knäcker mig fullkomligt varje gång. Den där dödsångesten jag kämpat med hela livet drabbar mig med obarmhärtig kraft när mina älskade barn sjunger den döende cancerpatientens sång. Jag tappar koncepten helt, bryter ihop och gråter så det skvalar. Varje gång de kommer till ”Cause the hardest part of this is leaving you” går jag fullkomligt upp i limningen av ångest. De själva är helt obekymrade i sitt förhållande till döden. Litet nyfikna och vill gärna reflektera kring fenomenet. Jag antar att man får vara tacksam att jag inte överfört min dödsångest till dem, men gudars vad jag önskar att deras bekymmerslösa inställning kunde smitta av sig på mig... Kanske är det en ”issue” jag borde söka någon slags hjälp för?

Nä, så är det ju. Inget hemma är en grundförutsättning egentligen..!
Även för mig.
Tack för dina ord - ställningen är 20-1, tror jag, oavsett, helvita härliga dagar kommer att
följa..???? eller kanske inte så fantastiskt härliga, men vita iaf och det är ju härligt i sig..?.
Stor kram!
/Fibblan ?

Låter som om ni är i olika faser av livet... I otakt liksom. Du är stark, och mycket klarsynt, som står på dig i detta. Jag undrar hur din kärlek tänker när han vill rusa iväg och bilda familj innan du är stabil i din nykterhet. Det kan ju sluta hur tragiskt som helst. Han förstår väl inte. Än. Det är oerhört strongt av dig att visa rätta vägen, oavsett om han vill vandra den tillsammans med dig eller ej.

Vilken härlig fas du verkar ha kommit in i nu :) Du har så rätt. Vi gjorde slut med alkoholen, för den var inte en bra kompis. Mycket av det som händer och sker i livet kan vi inte kontrollera. Men vi behöver inte umgås frivilligt med det som bryter ner oss. Kram