Senaste kommentarerna i forumet

Min tråd låg så långt bak så jag sög inte att du skrivit i den ??
Jobbfronten är lite jobbigt...allt var klart jag sa att jag ville sluta - då kommer motbud med bättre på alla delar jag ville på nuvarande jobb ? så slutändan blir att jag stannar med roligare uppgifter bättre lön, mer frihet att jobba hemma i veckorna. Alltid någon som blir förbannad o det kommer det nya stället att bli men aja...suck...
Ja jag har haft min vinhelg fredag lördag - däremellan varit ute igår i skogen o plockat svamp (massor) o idag klämma in en fotbollsmatch med sonen. Idag ännu nöjd med att ingen vill höra något svar från något av bolagen i helgen (potentiellt nya o mitt nuvarande ??
Vad jag ställer till det..men nyttig erfarenhet antar jag ?
Fasta ja har du redan börjat?? Jag måste köpa mitt kit o sen köra osäker på om jag klarar 5 dagar ?? tror jag försöker med ett tre dagars (o fegar såklart lite - typiskt mig) men kan inte se hur jag ska klara fem dagar med bara juicer?? Tre låter rimligt kanske ? körde nutrilette en månad för massa år sen det var tufft riktigt tufft så någon gång tog jag en macka eller lite sallad höll på att bli galen. Så jag antar att jag kan ?
Ska köpa ett fastekit o kör i veckan tänker jag är för feg eller rädd att misslyckas kanske...med det med?...
Hoppas du har en toppenhelg!! En vecka idag bra jobbat Fibblan ???
Heja dig heja mig o heja alla andra som fortsätter att försöka på sina sätt hela tiden! Vi ger aldrig upp!! Styrkekramar till dig!! ?? ta hand om dig - ska köpa mitt fastekit nu men vill gärna höra om du börjat??

Är på sober october?? nu jäklar kör vi eller hur???den ångesten blir jag gärna av med!! ha en fin söndag?

Jag provade och blev besviken. Det är bara att resa sig, borsta av sig dammet och gå vidare. Kram

Jag blir alldeles tårögd av ditt kärleksfulla svar. Ångesten lättar litet. Jag tror att min styrning mot disaster började redan när maken kungjorde att han skulle resa bort igen. Jag blir überstressad av att ”bli lämnad själv med allt”. Det är rent nonsens. Nu är ungarna rätt stora och rediga, diagnoser till trots. Den här stressreaktionen är nog en kvarleva från den hemska tiden några år tillbaks. Då reste maken väldigt mycket i jobbet. Han var aldrig hemma en hel vecka i sträck. Kvar fanns jag och försökte rodda jobb och flera ungar som krisade rejält. En av dem som krävde passning dygnet runt pga självskadande och suicidbenägen. En annan med stora sömnsvårigheter. En utåtagerande. Och så de olika skolorna som ringde och ringde och ringde om allt som inte funkade. Jag blir helt matt när jag tänker tillbaka. Och så blir jag trött på min hjärna som vägrar fatta att det är onödigt att gå upp på stressvarv deluxe. Den tror att något hemskt ska hända för att jag inte räcker till, fast jag pratar förstånd med den. Jag räcker ju till nu faktiskt. Det är kanske det jag ska ägna denna ångestridna söndag åt. Övertala hjärnan om att släppa det som har varit.

Nu har du prövat och bara att gå vidare// kram Strulan ??❤️

Inte en men två drakar som ligger på lurpass..det är INTE lätt. Men visst, som du säger så klokt och ser när du blickar tillbaka på senaste dygnet, att stannat hemma till varje pris, hade förmodligen gjort susen för då, men precis som du beskriver så var hjärnan inställd på disaster. Jag känner igen detta så väl! Tyvärr. Man hamnar in i ett state of mind som är så jäkla svårt att bryta på egen hand.
Du paralyserad , barn som måste ha mat och maken iväg, begynnande och tilltagande vinsug under dagen. Det var många små bäckar av omständigheter och så blir de till en flod och så brister fördämningen..?.
Klart att det känns tungt som bara den i dag.
Känner så med dig?❤️!
De där demonerna..och att matdemonen också fanns kvar, är det som känns tyngst idag om jag förstått rätt?..
Men dessa två imbiciller livnär varandra
Så nu tar vi varandra i handen och hjälps åt få dem båda ur vägen igen ?!
Du fixar det!
Tror på dig!
Stor Kram
/Fibblan ?

Snabbt in och hejar på dig vinäger! Du ger tamefan aldrig upp, det är värt mycket.
Utan humor hade vi dött, keep the göteborgsvitsar alive?

Det fantastiska som skulle hända om jag drack vin... Hmmm... Guldkant på tillvaron kanske? Men nä. Det blev ingen guldkant. Vinet jag drack fick mig bara att sukta efter mer. Och den förbannade matdemonen slog klorna i mig. Idag vaknar jag alldeles för tidigt, med ångest och huvudvärk. Värdelöst. Min app säger att det har gått 119 dagar sedan jag blev en sån som inte dricker. Jag börjar inte om, utan räknar 118-1.

Vaknar tidigt denna söndag. Försöker peppa mig själv, men det känns ändå tungt att jag trillade dit igår. Eller trillade och trillade. Det var ingen olycka. Jag styrde själv. Jag hade kunnat rycka upp mig och laga mat, istället för att gå till pizzerian när jag hade så starka vin-tankar. Tyngst är ändå att upptäcka att matdemonen finns kvar. Han ligger och lurpassar och väntar på ett svagt tillfälle att drabba mig. Nu vet jag det.

Min hjärna var inställd på disaster ikväll. Det blev vin på lokala pizzerian. Ingen drängfylla, utan en lätt salongsberusning. Jag hann tänka idag att jag har matdemonerna under kontroll. Det var länge sedan jag brydde mig. Nå, allt som behövdes var litet vin. Fingrarna i halsen. Skickade desperat meddelande till maken (långt bort på tjänsteresa). Han blev förstås orolig och ringde upp. Känner mig litet lugnare nu, men fortf gråtfärdig och helt jåvla misslyckad.

Jag vet att folket är på kalas, och jag är inte bjuden. Och det gör ingenting. Jag har väl inte aktivt direkt tagit avstånd från scenen, men mina prioriteringar har varit och är på annat än glitter, gemenskap och kalasande.

Jag vet inte riktigt när själva övergången från rädslan att missa saker försvann. Men det lockar inte mig på samma sätt längre.
För mig är det viktigare med att laga matlådor, inreda, sova i tid och fan spara pengar. Idag har jag och min far suttit tillsammans och pratat pensionssparande, aktier och olika räntor. Jag vill lära mig allt.
Det är dags för mig att tänka på sådant nu, för jag kommer (förhoppningsvis) bli gammal. Det ger mig ett litet lyckorus att kunna tänka så, att ha så god tro på framtiden.

Jag måste vara svintråkig som gått från det jag var till vem jag är idag, för vissa.

Det är lördagkväll och jag sitter redan nybadad i pjamas i min nya extreeeeemt sköna soffa, tvättar en tvätt, lyssnar på lugn musik med vovven sovandes brevid mig. Jag har en bok som jag vill och ska läsa i kväll.
Jag är själv, men inte ensam.

Jag har kommit i ordning ordentligt i lägenheten nu. Jag älskar den. Säger fortfarande hej och klappar snällt på väggen när jag kommer hem.

Tack ödet. Tack fan ❤️

Får nog nöja mig med att - som vanligt - tacka för alla svar. Era ord betyder mer än ni kanske anar

Mrx, tack för utmaningen, får se hur det blir. Ibland är det naturligt vitt under lång period, men om det inte infaller just nu, hänger jag gärna på.

Är en person med mycket humor och anses rolig och charmig bland vänner, men får sällan chansen att visa det här. Antingen är jag tyngd av det allvar som A ger eller så törs jag inte skämta då andra mår dåligt. Ändå är jag helt klart den typen som tror att humor räddar mycket av vardagsproblemen.

Satt och läste tillbaka i min tråd och hittade litel matnyttigt där. Fasen, jag har ju skrivit en hel del klokt, svårt att ta in med tanke på hur oklokt jag beter mig. Hm... Kanske ska summera mina inlägg och ge ut i bokform. De som misslyckas gång på gång lär ju få igenkänning i alla fall

Tycker att jag aldrig kommer framåt, bara harvar på månad efter månad. Men så kanske det får vara. Har iaf betydligt fler vita veckor emellanåt än när jag började skriva här för drygt två år sedan.

Just i dag blev det både vinfrukost och en avslutad BiB på mindre än två dygn. Knappast något att vara stolt över. Köper i vanliga fall tetror (ja, det blev terror igen av autocorrecten, IW), då de både är lättare att kontrollera intaget genom och framför allt har mindre volym att knyckla ihop när man ska göra sig av med skiten.

Avslutar väl ännu en gång med min dåliga ordvits:

Vad blir man om man super i smyg?
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull ?

Kram på er

...så kan man ju känna o det är ok. Men tänk att det inte ska hända idag ivf :) och fundera på hur du skulle må imorgon om du gjorde det. Är det värt det? :) känns ibland som man längtar efter en romantiserad bild av det och i vetkligheten suger det rätt orderntligt. Skickar lite pepp o en stor kram!!

En kamp men också en seger? Så vad var det för fantastiskt som skulle hända om du fick vin. Antar att du inte skulle dränka snigeln i det, kanske skylla på snigeln ?
I vilket fall starkt jobbat???// kram Strulan

? Det var en väldigt rolig beskrivning iaf, även om det måste vara jobbigt att leva med surtanten gläfsande i bakgrunden hela tiden... Du får mig att fundera över när jag själv tenderar att bli fördömande... Det är nog när jag är överväldigad och utmattad som jag surnar till och tänker att alla som inte tänker som jag gör tänker fel.

Alltså fy faen vad jag vill dricka!

Jag vill festa, jag vill dricka mig redlös. Känner nästan att kroppen skriker efter det, men vet ju att det är huvudet som spelar spratt.

Tur att systemet är stängt, för att dricka sig driters på 3,5:or är inte min grej. Så det är ju en bra sak, men kan inte tänka på något annat än att dricka. Det har ju snart gått 3 månader och ett tag var det ju så enkelt... why god why?

Bäst vore om jag bara kunde gå och lägga mig och sova, men klockan är visst bara 16.30 så är väl tvungen att vänta några timmar till :(

Vinäger, jag utmanar dig i att haka på min sober oktober resa. Jag vet att du förtjänar att må bättre än vad du gör nu. Du har skrivit så många kloka och bra inlägg här på forumet. Jag vill verkligen försöka peppa dig till att stanna kvar här. Snart kanske det är dag för en Irl träff igen. En dag i taget. Kämpa på???

Fortsätt gärna skriva Vinäger. Du väljer såklart själv och gör det bara för din egen skull inte för att du känner att du måste. Jag tror att det är viktigt att fortsätta skriva även om man dricker, vilket jag är så dålig med. Jag skäms och slutar skriva fast det är då man behöver stöd från forumet.

Känn inte att du behöver kommentera eller hälsa alla välkomna. Fokusera nu på dig själv och din resa ❤️

Varför är det plötsligt så svårt att hålla fast vid att vara en sån som inte dricker? Jag flirtar farligt med draken i tankarna och ligger hela tiden en hårsmån ifrån handling. Idag har jag varit taxiservice. Ungar, aktiviteter, you know the drill... Åkte sen till ett köpcenter. Valde just det köpcentret för att det finns ett systembolag. Och tanken att köpa en sån där halvflaska rödvin hade planterat sig stadigt i hjärnan. ”Om jag fortfarande vill ha vin när jag har parkerat så köper jag” var första dealen med mig själv. Jag ville ha. ? ”Om jag fortfarande vill ha vin när jag har glufsat i mig en kexchoklad så köper jag” var nästa deal. Jag ville ha ? ”Om jag fortfarande vill ha vin när jag uträttat mina andra inköp så köper jag” var nästa deal. Jag ville ha ? ”Om systemet fortfarande är öppet när jag strosat runt och fönstershoppat extra kuriosa, så köper jag” var nästa deal. Jag ville ha, men systemet var stängt ? Nu dricker jag tomatjuice (Kan inte bestämma mig för om det smakar äckligt eller intressant) och försöker komma till ro med en bok.

Jag siktar på en helt sober oktober! Förhoppningsvis rullar det sedan vidare med sober november. Vi var ett gäng här inne som körde sober november tillsammans förra hösten. Min konsumtion just nu är typ en drycksdag per vecka. Alltså jag sköter mig bra men vill ändå avstå totalt en period. Känner av hösten med lägre energi och ökad ångest. Tänkte försöka må kanon bra och därför vill jag avstå helt från alkohol. Tänker även försöka bli av med nått kilo genom att börja skriva upp allt jag käkar. Är medlem i en Viktklubb genom Aftonbladet. Tyvärr har jag inte varit inloggad där under de senaste 6 månaderna.

Mitt liv är svårt just nu. Stressar med deadlines, sjuka barn, ensamhet. Har inte börjat ta min medicin. Upptäckte att jag denna vecka missat social aktivitet, brukar försöka iaf en gång i veckan träffa en kompis eller ge mig ut på nåt, och det gör mig lite bortkopplad, som att jag lever i en liten burk.
Min treåring har gått in i en ny demonfas. Varje dag är hundra krig. Det är riktigt, riktigt svårt att vara ensamstående förälder.
Men jag märker att jag gör det annorlunda. När min dotter gick igenom det här hade jag hela tiden kriget inuti, att det är jag som inte är tillräckligt bra, att jag förstört hennes liv, att jag är för trasig för att vara förälder. Jag känner hur nära allt det där ligger, men jag förstår det som en väg inuti som jag bara måste välja bort. Jag måste tänka: småbarn är ibland förjävliga. Det är okej. Vissa dagar tränar vi bara på att vara utmattade tillsammans.
Jag börjar hitta den där tryggheten i mig själv. Jag litar på att jag fixar det. Istället för att bli förtvivlad över att jag är ensam och lite skyddslös kan jag välja att tänka att jag gjort alla dom här valen för att jag vill klara mig själv. Och att det inte gör nåt att det är asförjävlakukjobbigt.

Det är klart du ska vara här på forumet. Du behöver inte prestera något, vare sig det gäller nykterhet eller inlägg i trådar. Det räcker så bra att du är du och att du är med oss ❤️ Du saknas mig något ofantligt när du pausar. Det värmer och motiverar mig bara att veta att du figurerar runt här ?

Motivationen att hålla nykterheten svänger som en pendel, i början med hisnande hastighet. Jag närmar mig fyra månader nykter. Längtan att dricka på känslor har försvunnit. Jag är Ok med att möta stress, otillräcklighet, oro, ilska, sorg etc utan bedövning nu. Jag har märkt att de negativa känslorna är ganska snabbt överspelade om man inte häller vin över dem. Som en klok forumvän skrev så blir det onödigt att älta eländet när man ändå inte får dricka på det ? Man lär sig att istället acceptera, släppa och gå vidare. Du kommer dit du med. Kämpa på!

du ska vara här mer än någonsin! Nu när du har det motigt.
Om det var lätt och smärtfritt att slå sig fri från A så vore ju forumet meningslöst.
Sänder värme och omtanke. Du KAN klara det här!

Vilken flygande start ? Bra jobbat! Fint att du får uppleva positiva förändringar redan under nykterhetens första veckor. Min kreativitet vilar just nu, efter en lång nykter sommar i kreativitetens tecken. Min motivation att hålla i nykterheten tycks också ligga i vila. Så då får man ta till envis-som-en-gris-strategin istället ? där man bara kör på vad man bestämt, oavsett vad. Hoppas det håller hela vägen tills motivationen vaknar till liv igen.