Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till ett väl fattat beslut, och välkommen hit. Ge barnen litet tid. De behöver se att du verkligen är nykter och fortsätter vara nykter. Kärleken barn känner gentemot sina föräldrar är något så otroligt seglivat. Ett barn slutar aldrig hoppas på sin förälder. Hur många gånger föräldern än sviker. Jag ser det ofta i mitt yrke. Det är hjärtekrossande i de fall då det inte finns något lyckligt slut. Du skapar nu ett lyckligt slut för er. Tilliten kommer tillbaka och relationer läks, tids nog. Dina barn har inte slutat hoppas. De vågar bara inte tro på vad de ser än.

Ibland måste man vara modig för att bli stark. Så är det bara.
Allt jag försöker göra sedan jag slutade dricka alkohol är att försöka leva för min egen skull, med alla beslut och all tillit till mig själv.
Jävligt tröttsamt ibland.
I onsdags tog jag tag i min situation på jobbet. Det var en aningens ångestladdat när jag insåg att jag skulle behöva jobba själv med honom hela dagen eftersom de övriga kollegorna var sjuka.
Han skärpte sig och jag försökte stryka strecket och släta över hans beteende för att kunna samarbeta med ett öppet sinne även om det kändes som att jag stod med en skosula full med hundbajs på och liksom torkade av skon i mitt eget ansikte. Ibland måste man bara oavsett hur jobbigt det än känns.

- Hurrudu, jag undrar om jag gjort dig någonting, jag tycker du uppträtt en aningens konstigt mot mig? Är det något jag gjort fel?
(jag valde offerkofta-rollen.)
- Nej, jag har haft ont i ryggen och dåligt med pengar.
- (?!)
Ont i ryggen och dåligt med pengar, I´ll keep that in mind, helt okej att mobba och frysa ut en kollega om man har taskig ekonomi. Smärtproblematik i all ära, jag vet att man kan bli lite stingslig, en annan biter ihop varje månad när man har PMS och mensvärk för att inte uppträda dåligt liksom.
Jag tar mod till mig och försöker visa mig sårbar hur ogärna jag än vill det:
- Jag mår dåligt och blir jävligt ledsen när du beter dig som du gör!
- Jaha, sorry.
Han byter samtalsämne och i hans fönster som stod på glänt hängs en röd stoppskylt upp, sedan reser han sig och lämnar rummet.

I veckan har jag samtalat med de övriga kollegorna och återgett mitt samtal med kollegan för dom. Jag har försökt bädda för att det inte ska fortsätta, genom att berätta att min plan kommer att bli av tyngre kaliber redan i början av nästa vecka om hans beteende fortsätter.
För nu har Dee nått botten på burken av sitt tålamod och offerkoftan råkade hon klippa sönder här om dagen.
Resterande av veckan var denna kollega sjuk, och jag tror faktiskt inte att han lyssnade särskilt till mig i onsdags utan mer kände att han var tvungen att vara trevlig mot mig pga att han var tvungen att vara beroende av mig den dagen vi var själva.

Du är så modig!! Det hade jag aldrig klarat! Sköt om dig Kram?

Det går inte så bra här.

Papprena är inskickade. Men sedan ville han ha en ny chans. Lovade att förändra sig och att vi ska se vad som händer under dessa 6 månader av betänketid.

Sedan stack han igår till en kompis. Kom inte hem. Smsade kl 6 imorse att han sover hos kompisen. Hörde inte av sig på hela dagen idag och jag försökte ringa. Tillslut svarade han. Full. För en halvtimme sedan.

Tyvärr har han dragit in barnen. Sagt till dem att jag vill skiljas fastän det var han som skyndade på hela processen med pappren. Det var han som postade dem till och med. Sedan sa han till barnen att vi inte ska skiljas! Fram och tillbaka till barn sådär???? Jag försökte stoppa honom.

Nu i telefonen säger han att han vill skiljas. Han är i chock säger han. Allt handlar om honom. Stackars honom.

Mina kinder hettar och pulsen stiger för varje sekund. Jag vet inte vad jag ska göra.

Han är sååååå alkoholiserad. Så självömkande. Så oärlig. Det är klart han vill skiljas... Men han vill att det ska vara mitt beslut så att han kan skylla på mig.

Jag vet inte hur jag ska göra. Är så jävla rädd att skiljas för han kommer inte att vara snäll (om han dricker och det gör han ju) men jag vet inte hur jag ska stå ut med det här.

Allt är bara skit nu. Och han är så manipulativ att jag börjar tänka att det är jag som ställt till det. Jag skulle ha hållt tyst från början och räknat ner åren till barnen är äldre.

Hur jag än gör nu så kommer mina barn till skada. Så känns det och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Vet inte ens varför jag skriver det här. Ingen kan göra nåt åt situationen. Om han bara var nykter kunde allt diskuteras men nästa samtal vi kommer ha är antingen bråk inatt eller tystnad imorgon pga hans bakfylla.

Han är en vidrig människa.

Ja, vi brukar skoja om att när jag mår bra kommenterar jag hos snart sagt allt och alla. Så är det nu, tror till och med att det är halva andra också. ?

Men hörni, jag har tänkt på en sak. Alla ni som läser, men av olika anledningar sällan ger er tillkänna. Jag tänker på er ibland och undrar hur ni har det.

Kan vi köra ett test?

Jag räknar upp en hel drös som jag träffat i min tråd genom de två år jag varit här. Om ni läser detta, tryck gärna på hjärtknappen, så jag vet om ni finns kvar. Självklart vet jag ju inte vem som trycker, det fina med att vara anonym.

Om du vill ge dig tillkänna genom att skriva en kommentar blir jag extra glad.

Nu kör vi: (har redan uppdaterat och kommer säkert att behöva göra det igen, så många jag inte hört av på länge länge...)

Liten stor, Ler, Vinärgott, AlkoDHyperD, MondayMorning, Tofslan, Älgen, Mod, Granit, Miss_blondy, Skillnaden, Snart50, Dionysa, JenniferZ, John-Erik, Odette, Tragikomisk, Miss Mary Poppins, Rövarkulan, AL, Biggie, Lifeisgood, Vaniljsmak, Gamlahäst, Sisyfos, Nurture, Studenten, Benguela, Manda, JennyM, Tess45, Berra58, Mellanmjölk, Radar77, Elise64, Btt, Tanten75, Jullan65, Ansa, Maran, Sannah, Flyktsoda...

Har säkert glömt någon, tycker att jag kommit ihåg många ändå. Ber om ursäkt i så fall.

Hoppas att din vecka fick fortsätta lika bra som den började. Kul att se dig, även om det som vanligt är med blandade känslor man säger det.

Kram

Ja, att det går att ha det jobbigt utan att döva sig. Förhoppningsvis kommer vi att förstå att det är så livet är.

Lyckades faktiskt passera Flaten på någon km avstånd i lördags, men hade inte möjlighet att stanna. Hade varit så kul att ses. Kanske blir det fler tillfällen. Förstår att du bor i närheten och själv är jag där med jämna mellanrum.

Ha det gott, vännen.

Kram

Så otroligt insiktsfull du är. Och vad skönt att läsa att du kommit så långt i ditt arbete med dig själv. Glad att jag få följa din inspirerande resa. Du gör den så bra. ? Tack för det.

Kram till dig

Nu har jag sagt att jag ska va nykter, pust. Så skönt ??

De var så coola med det, ingen fara alls. De skulle dricka för mig istället ?

"JA, DU ÄR ALKOHOLIST"! Du är ingen som har kontroll på ditt drickande.... Det var orden jag tänkte den där morgonen jag vaknade upp bakfull för 6 morgonen i rad.

Sagt & gjort. Ingen idé att försöka förneka, ljuga eller blunda för problemet. Nu är det bara fortsätta se framåt & slåss emot suget efter starkdryck. Men den fighten tar jag gärna!
Det som skrämmer mig är att försöka bygga upp de spillror av livet som jag lyckats rasera. Relationen med barnen & sluta vara en besvikelse för dom.
Det är där min stora kamp ligger! Utan alkohol har jag bevisat för mig själv att jag klarar av utan större bekymmer nu. Varit helt vit I en månad & det har inte varit så svårt för jag är envis & har bestämt mig!

Känner mig stark i mitt beslut, men rädd för att jag förstört relationen med mina barn för alltid.

I somras drack jag på semestern, trots att jag hade bestämt att jag skulle sluta med det. Det fick bli en sista resa där jag använde mycket av energin till att observera allt negativt med alkoholen. Samla på mig bevis. För att sedan, med starka tag, börja mitt nyktra liv när jag kom hem.
Det här kanske är sista kyssen med din dåliga alkoholrelation?
Kram!

Och va fina ni är alla som hejjar på, o Mirabelle, är helt säker på att du o jag skulle trivas som handen i handsken ❤️

Är inte så rädd för hur jag uppfattas, är nog alldeles för självcentrerad för det. Är rädd för att själv ha tråkigt och vara tvungen att tvinga mig själv att ha roligt, fast allt bara känns piss.

Men jag ska inte gå in i denna situation på det sättet, utgår man från att något kommer bli piss så blir det ju bara det.

Ska snart träffa de jag ska åka med, de är lite äldre också, och såna där snälla människor så vet att det inte kommer bli någon press. Ska nog bara säga igen direkt attest inte blir något dricka för mig. Så kan jag inre dricka sen. Har tagit med mig 2 A-fria öl om de vill sitta o dricka i hytten lite. Detta kommer bli bra, så länge jag inte behöver dansa nykter ?

Men Vinäger... Det är precis som i grammatiken, att undantagen blir en regel ? Till slut hänger du du också här permanent ? Flugan är så välkommen! All fotografering strängt förbjuden. Så vitt världen vet är vi en helt normal familj ?

Du som finns här för så många, stöder och peppar. Nu är det du som behöver lite uppmuntran.

Jag är övertygad om att vi behöver sysselsättning av något slag, vad spelar mindre roll, så länge det inte är destruktivt. När vi blir sjuka måste vi inte sällan ligga till sängs. Sysslolösa. Vad händer då? Jo, om vi är sådana som vi är, börjar tankar om allt möjligt dyka upp. Vips så är även de mörkare där och ifrågasätter en massa saker. Vi får helt enkelt för mycket tid till att tänka på annat än det praktiska, som jobb, pendling, handling, matlagning. Många grubblare menar att det är sysselsättningen som håller dem uppe.

Nä, nu tror jag bestämt att jag kör en massa svammel även i din tråd också. Jag som skulle uppmuntra dig. ?

Haha, jag menar bara väl. Krya på dig i massor. Tack för att du finns. ? Kram

Äsch då... Förkylning och att bli hemma från jobb är något som gör mig skitdeppig också. Tappar tråden och motivationen till allt på något vis. Lägger mig platt inför lagen om allts jävlighet och min egen otillräcklighet. Ger upp. Varför reagerar man så dramatiskt på att inte kunna jobba under ett par dagar? Det är ju så onödigt att ta i så... Det märker man om inte annat första dagen man är tillbaka på jobb. Man borde försöka se det positiva med att vara nerbäddad ett par dagar istället - Aha, impromptu återhämtning i kvadrat. Smutt!

Vad skönt att ditt senaste inlägg andas positivitet. Hela du låter försiktigt gladare. Alltså, känner igen när det mörka pockar på uppmärksamhet. Och detta ältande... Har blivit mycket bättre på att släppa saker, ändå håller det fortfarande på alldeles för mycket.

En mening jag blev hjälpt av när det gäller hur andra uppfattar mig är:

Jag älskar inte alla, alla älskar inte mig.

Den ser kanske lite löjligt självklar ut, men för mig blev det en ögonöppnare.

Det finns många jag respekterar, men inte gillar. Och det är bra så. Alla kommer inte att gilla mig, även om jag vänder ut och in på mig för att vara alla till lags. Så skönt att förstå, då försöker jag mer och oftare vara som jag är, den jag är.

Nu svamlar jag mest, ville bara önska dig lycka till på resan.

Kram

Jag tycker att ”ditt tråkiga arsle” verkar vara ett alldeles förträffligt sällskap. Vi skulle ha skitkul ihop, alldeles spiknyktra, det är jag övertygad om ? Åh att få sitta tillsammans med en annan observerande, analytiskt lagd intellektuell... Utbyta cyniska observationer och häckla den ytliga, fasadputsade omvärlden... Det kunde nästan vara värt att åka på kryssning ? Var bara dig själv vännen. Det duger gott och väl. Annars är du i fel sällskap ?

Nu är nu Fibblan ? Försök att njuta av semestern, så som den är. Du bestämde att du fick lov att dricka, och du har någorlunda kontroll. Och du har bestämt ett slutdatum för vineriet. Gott så ? I övrigt håller jag med om att vin utan rus är värdelöst. Fattar inte vitsen. Kram på dig!

Du är ju helt underbar, som alltid. ?

Älskar dina beskrivningar av vardagen/livet. Du utstrålar så mycket kärlek och omtänksamhet. Dina ungar har nog blivit smittade av det.

Skulle gärna vara en fluga på väggen i ert hem under någon dag, förutsatt att ni då inte dragit på semester allihopa. Det vore ju rätt misslycket, minst sagt. Så hör av er innan ni lämnar hemmet tomt nästa gång så jag inte just den dagen får för mig att utsätta mig för en metamorfos. ?

Tack för att du finns. ? Kram

Ja, det blev ett undantag i Det vidare livet i dag igen, var vara tvungen.

Inte tveka nu! Kom in och häng här ?

Ännu en lördag vaknar jag och inser att man ångrar verkligen aldrig en nykter kväll. Igår var jag tveksam. Det är stor skillnad på fredagskvällarna så här post-vinlullande. Med min vinflaska kunde jag sitta uppe till småtimmarna. Nykter känner jag hur utmattad jag är efter arbetsveckan. Runt 21 är det omöjligt att sitta upprätt. Så jag lägger mig på min spikmatta och bara sluter ögonen en stund. Somnar och sover som en klubbad säl i tolv timmar. Litet tristare, men säkert mycket hälsosammare ur ett återhämtningsperspektiv.

Både att du har det bra på semestern ☀️ och att du klarat balansgången med A under veckan.

Känns också härligt att läsa att du nu väljer att sluta jiddra med A-djävulen. Det finns faktiskt inget att diskutera. Punkt slut.

Håller med om att ett-två glas inte är värt ett dugg. Utan rus behöver jag definitivt inte A, det är helt bortkastat.

Just nu funkar det hos mig, så jag hänger på er andra lite här och där och låter mig peppas.

Ha en fin avslutning på semestern, så hörs vi mera när du är tillbaks i gamla Svedala igen. ?

Kram på dig

Jag är med och så får vi bli en liten duo i bakvattnet av vår egen kvintett.
Vi kan ju sjunga i kanon med Pellis, Lennis och Knaskatten ?‍??‍????

Kramar
???

Bra val att inte dricka idag :-).
Jag delar dina funderingar om att jag kanske kan dricka socialt och lagom så småningom, så jag förstår fullständigt att du en dag troligen vill försöka och jag skulle aldrig döma dig för det.
Men så dyker det upp en tanke hos mig, att dricka när man inte mår bra, känner sig stressad och rädd för att "mitt tråkiga arsle" inte är gott nog -Såå fel anledning!!
Jag är helt övertygad om att du inte alls är tråkig, du är ju medbjuden för att dina kompisar VILL ha dig med, för att de tycker om dig.
Önskar dig en bra dag!

Gå till en terapeut, de är experter på att sortera tankar i fack, att sortera allt att få en själv att förlåta sig själv. Visst man ka även gå till en präst, men är man som mig och är ateist så känns det lite.. fel.

Göm inte känslorna, du måste ta tag i det, annars är det så lätt att ångesten tar överhand och du hamnar vid flaskan igen so en ursäkt.

Kram