Senaste kommentarerna i forumet

Jag trodde jag vunnit högsta vinsten, men allt det där som läkaren lovade innan sommaren var visst bara tillfällig tur. Personalbyte, nya bedömningar, slita ut hela livshistorien en gång till, tre gånger till, och det landar i det vanliga, medicinering och klara sig själv.
Jag har varit igenom det här fler gånger än jag kan räkna. Det finns inget att vara besviken över. Hade jag inte råkat hamna hos den förre läkaren i början av sommaren hade jag ju aldrig trott på en annan utgång heller.
Jag vet inte vad jag hoppades. Det är ingen som kommer skruva upp det här och hitta den felmonterade muttern. Varför får jag ibland ett så starkt behov att ta sönder allt, varför tittar jag på livet som en film, varför har jag varit in och ut på psyk sen jag var sex. Det är bara som det är. Lite ångestdämpande och hela tiden bestämma sig för att bli starkare. Jag behöver hitta kraften där istället. Jag kan leva med mig själv.
Idag vill jag kura ihop mig till en boll, gosa in mig i den härligt vaggande blandningen av självömkan och förakt. Det ska jag bara göra en liten stund. Sen ska jag pressa vidare mot mina deadlines, och sen vara en jättebra ensamstående småbarnsmorsa med massor av ork, och sen gå och lägga mig som en ännu lite starkare person.
Och den där gnagande oron över att jag väl sa nej till medicinering ganska många gånger kan jag ju ta ett lugnande piller mot.

bra väg är att söka reda på en annan person som du kan häva ur dig allt som tynger dig. AA är en väg och en del präster jobbar också med sk femstegsarbete där du kan bearbeta och få sinnesro.

Hur ska man tänka för att kunna lämna det gamla livet bakom sig som innehåller mkt skuld och skam, saker som man inte riktigt kan stå för. Har varit nykter ett tag nu men allt som hänt tidigare ligger och gnager hela tiden och vill liksom bryta ner mig. Är det bara att försöka hålla huvudet högt och hoppas att ångesten släpper?

Tror det är viktigt i början av nykterheten att bara ta hand om sig själv..Du har gjort mycket bra saker också i livet..Fokus på det..När det är tungt..En liten stund i taget..5 minuter..1 timma..Osv..Mycket bra beslut..Varm Styrkekram..?

Till dig MT..Som satte ner fötterna rejält, och sen såklart även Grattis på födelsedagen till mannen som blev nykter..Ni är ett bra team..Jag är fortsatt nykter och mår fint..Stor varm kram till dig, och framförallt tack för att du berikar forumet????

Tänker på dig! ❤️❤️❤️

Hej min vän! Måste bara kolla... Du vet väl om att det är helt ok att tycka att kryssning är aptrist och snorjobbigt? Det är liksom inte ett kriterium för att anses vara ”en hel människa” att känna sig road av finsk karaoke och freak show med kreti och pleti. Jag avskyr att åka båt. För mycket vin gjorde det uthärdligt. Knappt. Kanske är du för stressad och uppe i varv för att roas av någon aktivitet alls som kräver BH och borstade tänder? Give yourself a break hon ?

Hej! Det låter som om du hamnat i mörka vatten... Steg ett är nog ”Tro inte på allt du tänker”. Hela livet är inte förstört, även om det känns så. Du är inte värdelös, även om det känns så. Sedan ligger det mycket i att ”Tiden läker alla sår”. Händelser som känns nog så omskakande och världsomstörtande blir tids nog till vatten under broarna. Något som var en gång, som ingen ids bry sig om mer. Allt bleknar med tid och distans, även misstag. Just i detta nu är du nykter. Du börjar skapa distans. Varje nykter dag för dig längre bort från ångesten och obehaget. Lämna förnedringen bakom dig och låt den blekna, tills den bara är ett vagt minne ingen ids bry sig om mer. Kram

Låter som lite mycket nu... Hoppas kryssningen blir rolig och ger lite energipåfyllning. Om inte... ja, låter du bara bli att dricka (självklart låter du bli ?) så kommer det väl egentligen inte kunna bli värre än en tråkig kryssning? Jag hoppas iaf att du får kul och att det snart blir lite lugnare!

För övrigt blir jag alltid glad när din tråd uppdaterats. Om jag skulle träffa dig irl tror jag att jag skulle bli både rädd, fascinerad och känna igen mig ? Du är cool!

Ledsen att vara sån men en vana som byggts upp under många, många år går inte bort på en dryg månad. Det är upp och ner ett tag.
Men sen blir det färre sånna dagar och sen ännu färre.
Men bra kämpat (!) och fortsätt kämpa så kommer det att bli bättre än innan. Försök att inte sätta livet på tomgång under tiden. Försök göra annat som gör dig glad de sämre dagarna.

Hej,
För min del har det handlat om att just jobba med dessa saker. Att acceptera min beroendesjukdom och jobba med kärlek och tillit till mig själv. Att jag inte är min sjukdom och att jag inte är mina misstag. Naturligtvis är detta inte gjort över en natt men bit för bit så faller det på plats. Det går upp och det går ner men aldrig i närheten så djupt ner som jag var när jag var aktiv i mitt drickande.
Det finns hopp och det finns möjligheter. Att våga njuta i stunder av lycka o glädje och även tillåta sorgen o ilskan har varit nycklar för min del. Jag har varit nykter ett tag men behöver ibland påminna mig om att jag är värdefull och att jag duger precis som jag är. Som mamma, som fru, som syster och dotter, som kollega och som den människa jag är. Nykterheten var starten.

Kram
Ellan

Jag träffade en kär gammal vän igår. Vi gick folkhögskola tillsammans i 20-års åldern, runt första perioden jag sökte hjälp för drickandet (gick sådär).
Vi brukade gå hem till honom efter skolan, köpa varsin tetra. Ibland satt vi hela nätterna. Och vi var liksom nära varandra som att vi var varandra, rakt in i själen, delade allt det där äckliga inuti som man tror man inte kan dela.
Vi har inte setts så ofta genom åren, för att det ju blir så.
Idag är vi tio år äldre, har familjer, och är nyktra. Sitter vid mitt köksbord och äter kaka till kaffet. Det känns lite absurt och visst nånstans kanske lite sorgligt; jag kommer aldrig läsa min dagbok för honom igen, och förmodligen aldrig släppa in någon där han var. Men mest känner jag mig väldigt lycklig över att se honom såhär. Det har äntligen lugnat ner sig lite i honom, han är pappa ut i fingerspetsarna, make med hela hjärtat, han är närvarande, ibland lite glad.
Och jag undrar om det finns en chans att det där kanske också är jag. Om mitt förflutna sneglar på mig och kan se någon som har slutat fly, slutat göra illa sig själv, slutat ge sig rakt in i det djupaste mörkret så fort tillfälle ges.
Kanske.

...vilket jobb du har lagt ner på 7 månader! Vilken tjej! Hoppas förkylningen ger sig, känner igen det där man måste rubba på sina rutiner. Inte roligt! Kraaam

Skickar lite värme och medkänsla!
Du är så stark som fortsätter kämpa när det är motigt!

Önskar mig bara en dag ledigt så jag kan få vila, hinner inte tänka, hinner inte andas. Är definitivt i en svacka. Tänker inte på A, men känner att det är något som är off som jag inget känt på länge, kan det vara avsaknaden av A? Termostaten liksom?

Jag avskyr måsten, men i dag har jag många sådana. Funderar på att ta ledigt i morgon, men vi får se. För att orka helgen med en alkoholfri kryssning. Det känns mest just nu som ett jobbigt måste, som ett jobb jag ska ta mig igenom för att bevisa att jag kan minsann ha kul utan A. Men är det bara ett spel för galleriet? Känner jag mig verkligen avslappnad nog att ha kul-kul utan A. Jag vet inte.

Måste sätta igång med dagliga rutinen nu.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag bara försöka överleva.

Jag har varit nykter i 5 veckor hitils.

Ena dagen kan jag känna att det känns schysst att vara nykter och kan må bra och till och med känna mig lite glad.

Andra dagen kan jag känna att det känns jobbigt och meningslöst att vara nykter och att jag gärna vill fly ifrån känslor och bedöva dom med alkohol.

När jag väl har bra dagar så känns det nästan lite skrämmande att känna att jag mår bra ungefär som att jag inte vågar tillåta mig själv att få må bra.

Är det normalt att det går upp och ner från dag till dag?

Jag tror nyckeln till att bli fri från självförakt är nykterhet ?

Grymt att du bestämt dig och ett varmt lycka till ?

Seg tisdag igen men jag överlever

Ett stort grattis till ert harmoniska liv! Och allt gott till dig och gubben din! Tack för alla kloka och tänkvärda saker du skriver här på forumet! Kram

Efter alla de gånger man vaknat upp med total ångest och tyckt att hela livet är förstört, vilket det ibland har varit, hur slutar man hata sig själv?

Jag bestämde mig i lördags för att sluta dricka. Jag har sagt många gånger att jag ska ta det lugnt, tänka efter m.m. Men det funkar inte så nu är det slut. Men frågan är om jag någonsin kommer sluta fundera på vad som hände den där timmen som det är totalt svart. Timmen som hjärnan inte registrerade fär man var för full. Kommer inte minnas vad han sa eller vad hon sa. Kommer inte minnas vad som hände ute. Kommer aldrig förstå varför jag började gråta hysteriskt. Hur accepterar man detta och finner värde i sig själv? När man har förnedrad sig själv så fullständigt? Så som jag tycker att jag har gjort

Jag vill bara veta att det finns hopp.

Jag är så sjukt trött och lägenheten ser ut som skit, hinner inte ifatt just nu, detta drack jag på förr, nu gör jag inte det. Känns smått ångestfyllt men vill och kommer inte dricka. Har ingen längtan efter det.

Du är ju fantastiskt som fixat ditt nya liv på 7 månader??
Heja dig och krya på dig?

Kramar
???

Tack för uppmuntran.

Jag vet att om jag hade druckit i denna svacka så hade jag mått ännu sämre. Mycket sämre till och med!

Att inte dricka är fortfarande det bästa som finns, men när man ignorerat sitt mående så länge och trängt det undan med livsdämpande nektar så blir det ibland för mycket, jag kär slut på mig själv, mentalt.

Jag undrar om A gjorde att jag bromsades i min stress, om det gjorde så jag stängde av allt. Kan knappt komma ihåg hur det var, var bara ännu mer trött, gjorde mindre...

Mår ganska bra i dag ändå, har haft några möten men lugnt på jobbet ändå. Fikade nästan 30 minuter, det har inte hänt på... ever typ ?

Styrka till dig och fint att du är på väg// kram Strulan??❤️

Grattis till jämna år och en nykter tillvaro. Så skönt att du fick nog och satte ner foten. Det är egentligen hemskt hur mycket man står ut med. Men när man ställer ett ultimatum måste man verkligen vara bestämd och inte ge efter och det är inte så lätt. Hela ens tillvaro vänds upp och ner.
Som alkoholist har man inte makten i sitt liv. Man är slav under drogen tills man verkligen får nog. Men de anhöriga, medberoende, är på nåt vis ännu mer maktlösa. Man kan inte tvinga nån att sluta. Men om man slutar sopa upp efter alkoholisten så tvingas den se konsekvenserna.
Förhoppningsvis se att priset är för högt.
Härligt att se att ni har det bra nu. Livet blir inte automatiskt lyckligt och frid och fröjd bara för att man är nykter. Men allt går lättare att hantera nykter. Man ser nyktert på livet:). På gott och ont, ibland skulle det vara skönt med lite filter. Lite vin skulle slipa vardagens kanter ibland. Men det funkar inte för den som utvecklat ett beroende. Det är den enkla och svåra sanningen.

Jag har det bara bra. En grundmurad nykterhet och inga problem just nu. Lugnt. Mannen dricker en del vin men betydligt mindre än förr. Han blir inte full och fånig även om jag tycker att konsumtionen är lite väl hög ibland. Påminner om att en box faktiskt är fyra flaskor. Sen faller jag ändå i medberoendebeteende och köper hem en låda när jag ändå är in till stan. Vi bor på stugan och det är fyra mil till systemet. Så det händer att jag är omtänksam och passar på att köpa! Det måste jag sluta med! Det är sjukt på nåt sätt. Men ingen risk att jag börjar dricka.

Jag undrar hur det gått för Holknekt? ;)

Ha det så gott!