Senaste kommentarerna i forumet

Ni har så rätt båda två?!
Jag kommer inte att gå bananas,
det vet jag??!
Men faktum är att jag ju förstås också har avvikit från det helvita i helgen..
och någonstans visste jag att det skulle bli så när jag kom på/bestämde mig för att jag inte var modig/stark nog att utmana mig och göra flygresan utan alkohol..och det är i sig lite beviset för beroendet i mig tänker jag..att så fort jag börjar förhandla, bara ger den där a-? lite lite utrymme, så kommer han och hugger hela handen..
MEN jag håller i måttligheten i detta nu och så hoppar jag på helvitt nästa måndag igen ???! Det är min plan! Då ska jag också dra igång med att få till mer regelbunden träning också som ett sätt och strategi att kicka igång det friska i mig igen ??! Just nu är jag redan lite förlorad in i annat tänk, samtidigt som jag faktiskt känner mig helt säker på att jag tar mig ut ur de här tillfälliga lösningarna. Här blåser det med som tusan så en flygning idag hade tyvärr krävt mer än två glas vin om jag säger så..?. Hoppas det hinner mojna..?
Hursomhelst, alla är vi bra i vår lilla kvintett?! Det spretar lite nu men precis som du säger FinaLisa så är skillnaderna stora ändå och det räknas också!
Och kanske kan vi ta ett ryck tillsammans om tajmingen finns där..(?)? Vi lär ju märka vart var och en befinner sig..vill inte pressa på dig eller ngn annan. Precis som du säger, var och en vet när det är läge för omstart..?! Det måste vara läge och kännas rätt och möjligt för en själv när man väljer det?!

Stor kram till alla som behöver?!

/Fibblan ?

Låter inte okej alls! Låter ju i allra högsta grad som sexuella trakasserier som övergått i mobbing/utpressning för att du inte spelar med. Kan inte säga annat än att jag håller med Adde ovan. Och all styrka till dig.
Ta hand om dig.

Tack IronWill, det var ibörjan när jag började jobba som allt började, jag var dessutom i en beroendeställning då eftersom jag hade sökt fast tjänst (har vikariat nu) och kände att jag behövde se mellan fingrarna med att få sms skickade till mig om hur ”fin, söt, liten och snygg, läcker” jag var etc, sen blev det mer och mer tjat. När jag fick reda på att jag inte fått den fasta tjänsten kändes det för sent att säga stopp och sen har det bara fortsatt. Mitt fel kanske, men, jag va så fokuserad på att få tjänsten att jag normaliserade beteendet.

Adde - det tar tid för mig att kunna resonera med mig själv klokt. Önskar att det inte behövt gå såhär långt.

Kram,
Dee

att trycka gilla här men du resonerar så klokt och jag blir så imponerad ! Det är bra av dig att häva ur dig här och känna att du verkligen betyder något för din egen skull ! Det är ju din egen självkänsla som verkligen betyder något och det har du byggt upp nu !!

Styrkekram !

Hoppas du hittar en lösning hur som helst!
Jag har själv problem med en ganska storvuxen ”alfahanne” på jobbet (jag är inte liten heller men han är större och jag är inte alfatypen). Han är inte speciellt smart men har lagt sig till med att dunka, klappa, klämma, krama och massera (för hårt) fpå män som han vill dominera. Tror han känner sig utspelad och måste försöka sig på fysisk dominans för att känna sig större. Jag stör mig på det men har inte tagit upp det eftersom jag alltid tänker att ”han kanske bara är sån” och ”jag kanske har fel”. Själv rör jag sällan folk i yrkessammanhang alls. Och jag uppskattar inte att bli tagen på speciellt ofta. Men jag kanske borde ha ett samtal jag också i veckan.

Du har vårt stöd hur som helst! Skriv gärna och berätta hur det gått. Om inte annat för att få ut det någonstans.

Du var ju som skjuten ur en kanon, hade inte en chans att ta rygg på dig!
Vi är så starka!
Och jag är så glad att jag har dig!

Stor kram,
Din vän Dee

Då vet du det nu iaf. Det första glaset leder till mer. Fint att du kom igen så snabbt ändå efter din nosknäpp.

Då vet du det nu iaf. Det första glaset leder till mer. Fint att du kom igen så snabbt ändå efter din nosknäpp.

Ja, det kanske är lite svårt IronWill då du är man och det inte går att sätta ihop i rätt sammanhang, men din strategi har jag redan kört varje dag i två veckors tid, den medför allt besvärigare stämning. Jag trodde verkligen att det skulle gå över.
Jag försöker vända ut och in på mig själv i hopp om att komma ur situationen och förstå varför han beter sig som han gör.
Jag ska försöka att ta honom åt sidan om jag orkar imorgon och höra mig för.

Ha en fin vecka du med,
Dee

Förstår att det är svårt att jämföra då jag är man. Men ingen ska behöva bli mobbad på jobbet av en ”tyst terrorist”. När någon gör det på mig så hälsar jag lite högre än normalt och väldigt glatt på personen. Om du pallar, så se till att ha rejäl ögonkontakt också. Det medför oftast efter några gånger att de inte har nått val än att hälsa eller säga hej då. Jag tror de uppfattar det som att man ser vad de håller på med men skiter i det. Jag tror att det är viktigt för dem att man spelar med. Duckar ner när de inte hälsar och ignorerar en. Men jag låter dem inte ignorera mig. Och man riskerar inte så mycket heller eftersom att hälsa är det normalaste som finns. Svårare om personen inte hjälper dig när du behöver hjälp. Men som du redan är inne på så kanske det är läge att ta upp det med denne.
Hoppas veckan blir bra för dig!

Jag har blivit exkluderad utav en enda person på min arbetsplats sedan jag kom tillbaka från semestern, vilket är fruktansvärt.
En jävligt märklig situation bara. Jag går igenom i mitt huvud om och om igen vad det är jag kan tänkas ha gjort men kommer verkligen inte på någon anledning, annat än att jag inte visat intresse på hans tjat och inviter, hans ibland alldeles för närgångna sätt att förhålla sig till mig och min kropp.
I mitt huvud borde det nu vara så att han provar en helt annan typ av härskarteknik på mig. En teknik som får mig att må superdåligt!
Det river upp oläkta sår från högstadiets fysiska och psykiska mobbning som jag egentligen kämpar med att glömma och förtränga dagligdags. Egentligen i varje rum där jag behöver interagera med en grupp människor på ett eller annat vis.
Jag har tänkt i flera dagar att jag borde posta ett inlägg om varför jag mår dåligt på min arbetsplats men på något sätt dragit mig för det, för blotta tanken på att behöva vidröra hur situationen är och gegga runt i gamla minnen och försöka förklara orsaken till att jag blir så illa berörd, känns som att bestiga något som i teorin kan bli bestiget men som i praktiken innebär en jävla massa lidande för att slutligen nå till toppen som jag ska sätta upp min flagga på för att visa att jag klarade det.

Att inte hälsa på mig när jag kommer till min arbetsplats, utan vända ryggen till mig och fortsätta prata och skratta med vår gemensamma nya kollega, att inte hjälpa mig i situationer där jag behöver hjälp, att inte säga hej då till mig men till de två övriga kollegorna samt att kasta hatiska blickar mot mig så fort jag berättar något om hur min helg kanske varit eller om något annat personligt, gör att jag mår svindåligt.
Hela kroppen reagerar, både fysiskt och psykiskt på vad det är som händer och jag har bland annat slutat äta, haft panikångest och vanlig ångest, inte fått sova på nästa två veckor och inte orkat umgås med mina vänner efter jobbet. Saker som jag varit säker på att utföra på min arbetsplats blir helt plötsligt svåra att utföra, jag får inte längre ihop sammanhanget och pressen på att prestera blir enorm eftersom jag tänker att detta i alla fall inte ska vara något han ska kunna komma åt mig i. Jag ska fortsätta vara duktig på det jobb jag utför. Till och med duktigare.

Det är en helt fruktansvärd situation jag befinner mig i, och i två veckors tid har jag sökt mina andra kollegor för att få stöd och någon form av bekräftelse indirekt, typ bara för att försäkra mig om att det inte är jag som blivit kokko, inte dom som blivit kokko utan han som är kokko.
Jag har inte vågat/velat säga något, eller tagit upp det, och detta kan kanske vara svårt att förstå för en person som inte kan relatera till mobbning, men så i fredags mitt under arbetspasset kom äntligen en av de andra kollegorna och sa helt apropå ingenting: Jag ser vad han gör, och hur han behandlar dig - vad är det som har hänt?!
Han sa vidare att jag behandlas fruktansvärt av denna person och att det inte bara kan liknas vid mobbning utan ÄR mobbning.
Jag har verkligen ingen aning om varför denna person helt plötsligt börjat bete sig såhär, jag har inte gjort någonting och senaste gången vi sågs så var allt "som vanligt", dvs han var som vanligt på mig, gick över gränsen utan att jag sa ifrån riktigt och utöver detta sa, precis som att jag skulle bry mig, att han skulle flytta ifrån sin tjej i höst och att han hade fått en lägenhet i närheten av mig och att vi kunde börja dejta när han flyttat dit. Från detta till att efter semestern komma tillbaka och försöka psyka ut mig, det är som att han provar en ny härskarteknik liksom. Det funkade inte att få omkull mig på det andra sättet, det känns nästan som att han nu försöker mentalt kväva mig som plan B liksom.

Jag tror han är jävligt missnöjd med sitt liv bara. Och han är en jävligt osäker snubbe liksom.
Tyvärr tryckte han på rätt knapp, men jag håller på att samla mod här hemma inför stundande arbetsvecka, där jag ska försöka prata med honom och vara den vuxna i rummet. Jag fick mod och styrka av att kollegan uppmärksammat situationen, för under dessa två veckor har jag nästan lagt mig platt, den största rädslan jag har är att det ska bildas ett gemensamt lag mot mig där hela gruppen fryser ut mig.

Mitt i allt detta står jag jävligt stark i min nykterhet nu, vilket jag väljer att rikta enorm tacksamhet för.
Det är liksom inte självklart att vara nykter när det kommer till att orka hantera flashbacks från skoltiden.
Jag känner mig dock dunderstark i mig själv, vilket jag behöver kunna få känna i alla rum jag kliver in i, inte bara hos mig själv.

Lite råd igen..Du har klarat av att sluta dricka, du har orkat bo med någon som sviker dig, du har orkat hålla humöret uppe för barnen...Osv..Tänk vad mycket du fixat själv, lim..När det känns tungt ta kraft från vad du förändrat tidigare i livet..Styrkekram❤️

Man ångrar aldrig en nykter kväll, sägs det. Efter att ha vaknat pigg och utsövd medan resesällskapet led av bakfylla i varierande grader, är jag böjd att hålla med :) En sista föreställning gjorde vi under förmiddagen, innan vi packade oss iväg hemåt igen. Det svåraste igår var att tacka nej till de där busiga ”smygsuparna” vårt gäng ägnar sig åt. Någon fiskar upp en vinare ur handväskan mellan nummer, som vi fnissande inhalerar. Alla strålar samman i någons hotellrum för att dela några flaskor vin innan restaurangmiddagen. Sånt. Det var faktiskt riktigt jobbigt att tacka nej. Men jag hade inte gett mig själv något val. Berättade redan innan vi åkte för några i gänget att jag tar Saroten nu, och det får man ju faktiskt inte dricka på. De hade reagerat om jag drack ändå sedan. Hade jag inte grundat på det viset tror jag faktiskt inte att jag hade klarat av att tacka nej till de där busiga smygsuparna. Ute på samkväm med andra entertainers var det inte särskilt svårt att tacka nej faktiskt. Det dracks mycket vin. Jag tyckte det luktade illa och kändes sunkigt när berusningsgraden i sällskapet steg stadigt. Då ville jag faktiskt inte ha något vin. Nu mår jag toppen. Har släppt alla jobbrelaterade irritationsmoment. Allt det där jag tillåter mig att uppröras av är faktiskt chefens ansvar och huvudvärk. Min tid att axla andras bördor är över.

Still going strong :) Trist med tömt energibatteri. Jag känner ungefär lika. Nacken säger mig att jag måste stressa ner. Och jag blir påmind om löftet jag gav mig själv när jag bytte arbetsplats. Min tid att axla andras bördor är över. En uslare än uslast vikarie är chefens problem. Säkerhetsaspekterna som kan leda till katastrof är chefens problem. Dementa snigelns försök att projicera sin oduglighet på mig är chefens problem. Det är ett jobb. Jag går dit och gör det jag har betalt för. Inte mer. Inte mindre. Det ingår inte i mina arbetsuppgifter att hålla snigeln under armarna i hens roll. Riktigt känner hur stressen rinner av när jag iskallt håller mig ”matter of fact”. Hmmm nu tog jag över din tråd här... Undrar vad det var för point jag ville komma fram till... Jo just. Du sneglade mot systemet och insåg att du faktiskt inte ville ha något vin. Otroligt skön känsla. Jag insåg det samma igår kväll under ett restaurangbesök. Alla runt omkring hällde i sig glas efter glas med vin. Kyparna kom regelbundet och frågade. Mitt i allt insåg jag att vin luktar äckligt och hur sunkigt det skulle kännas att dricka sig berusad. Plötsligt ville jag verkligen inte ha. Det kändes så befriande :)

En trevlig person dyker upp och peppar mig i min tråd! Självklart undrar jag då hur det går för dig Fenix!

/Magnus

På mina rum,eller cirklar eller hur jag ska beskriva det.
Jag försökte för min sambo beskriva de rum jag tillåtit mig att vistas i.
Eller fängelseceller kanske är ett bättre ord.
Mitt jag alltså.
Inte mitt alterego ullabulla som lever livet ungefär som vanligt och med vanliga ingredienser med man hus bil barn och volvo.
Utan mitt eget jag som jag liksom inte tillåtit att komma ut och leva och njuta och glädjas åt det som faktiskt är livet.

Jag har suttit där på min pinnstol och blickat ut på solen istället för att slänga mig på gräsmattan.
Suttit påklädd istället för badat i havet.
Hållit armarna nära kroppen istället för flaxat.

De som känner mig skulle inte alls hålla med.
Men du som alltid tagit för dig?

Du som alltid vågat en massa.

Och jo.det är sant,men det är mest yrkesmässigt.
Jag har tvingats gå genom mycket för min handikappade flicka,för mitt företag för mitt ex som var alkoholiserad.
men det var ju mina roller som gjorde allt detta.

Jag reagerade på reflexer och impulser.
Jag var ett redskap i en av de roller jag just då spelade.

Det gjorde också att jag klev in i dessa rum.
Och var där,tills jag bytte nyckel och gick in i nästa rum där jag tillät mig vara.

Det finns ingen annan än jag som låst in mig.
Jag har gladeligen låtit mig kuvas av omständigheter,livet olyckor osv.
För då har kostymen passat mig bättre.

Nu när saker börjat lätta för att jag faktiskt tagit nödvändiga beslut och skurit mitt liv så blir det ännu tydligare.
Jag förvisar mig fortfarande till mina rum.
Jag kan liksom inte vandra fritt mellan och i glädje.
Utan ett försiktigt tassande.

Brister golvet under mig nu,eller ramlar himlen ned om jag vågar göra såhär.

Jobbig och tråkig insikt.
Meeeeen.. utan insikter ingen förändring :-)

Så härligt, du ger oss andra kraft/: kram Strulan ??❤️

Grattis till dina dagar, starkt jobbat// kram Strulan ??❤️

Dee, du ska ha stort tack för att du skrev om flatenloppet i min tråd. Loppet körs varje år till förmån för psykisk ohälsa och missbruk. Vi var rekordmånga som genomförde loppet igår. Du väljer själv om du vill springa eller gå. Jag kommer garanterat att delta nästa år om jag fortfarande lever.
/Mrx

Oki så ni lubbade runt. Jag och gumman cyklade till flaten och gick flatenloppet. Hörde att det var rekordmånga deltagare i år. Tycker det är super bra att vi ger oss tillkänna. Loppet arrangeras med tanke på psykisk ohälsa och missbruk.

Det blev inte mycket gjort i går, får förlåta mig själv. Är inte 100% i kroppen, gissningsvis så är det stress som sätter igång olika symptom som extrem trötthet, ond nacke, dåligt immunförsvar, feberkänslor osv. Sedan funkar ju inte mina energireserver riktigt likt de flesta andra, det är inte bara lathet tyvärr.

Veckan som kommer på jobbet är i vilket fall inte lika stressigt, och jobbar bara sent en av dagarna, och då är det inte jättesent, bara lite sent.

Nästa vecka ska dock bli bra har jag gett mig tusan på, på fredag ska jag fixa håret, det är välbehövligt och man känner sig alltid så snygg efter tycker jag. Blir det gamla vanliga tror jag, men ska till ny frisör, men blir säkert bra.

I dag ska jag tvätta, det är ett måste. Bor på fjärde våningen just nu utan hiss och tvättstugan är i källaren :( Det överlever jag men det jobbiga är att man inte kan gå ner och se ut precis hur som helst. Tänk om man träffar på någon liksom *hihi*.

I dag väljer jag att inte dricka, som de senaste 75 dagarna, istället ska jag försöka städa här hemma (igen)

Vi tar det som det kommer Fibblan ?
Jag har också svårt i nuläget att hålla mig helvit så vi får ladda batterierna och göra en omstart när det blir dags.
Huvudsaken är att vi inte ger upp och att vi faktiskt har minskat betydligt på intaget sedan vi började på forumet, eller hur?
Så koppla nu av ordentligt på semestern och njut av ledigheten ?☀️⛱️

Kramar
???

Rullar ner i sängen matt och fortfarande lite hög. Det var underbart att springa flatenloppet. Gemenskapen och peppen, och min fina vän som fick dit mig, och känslan av att kroppen flyger fram, och att jag har det här i mig, att glädje går.
Tack livet för en alldeles perfekt dag.

Skickar jag till dig, du fina..❤️??⚡️✨?

Jag och Denhärgången undrade just om du va där - vi va också där och lubbade på av bara hellskotta! ??