Senaste kommentarerna i forumet

Såg att du förflyttat dig Mirabelle.

Grattis och kul för dig. Jag är ju en bit efter dig, men hoppas också kolla in här när jag nått 100 dagar, så någon gång i början av oktober. Men kommer ju alltid in här för att läsa och hejja på dig såklart

Kram

I dag blev jag utbjuden av några vänner till helgen, att gå ut och dansa. Det är inte 100% att det blir av från deras sida men jag känner mig livrädd. Jag dansar inte ens full. Alltid när jag gått ut har jag satt mig vid baren, snackat med någon okänd person och chillat. Jag känner att jag bara måste följa med ut. samtidigt som mitt inre ensamma jag bara säger - chilla hemma i soffan, det är enkelt och inte utmanande, precis så som du gillar. Men NEJ, jag ska inte sabba för mig själv. Känner mig också så obekväm i min kropp då jag gått upp lite i vikt de senaste 6 månaderna, men måste lära mig att skita i det. Det ska inte få vara en ursäkt. Jag kan få ha kul ändå och även om ALLA skulle döma mig så glömmer de det efter 30 sekunder. Det spelar ingen roll liksom. Sedan känner jag även att jag behöver gå ut för att hålla kvar mina vänner. Och till sist, det som känns bäst - jag känner för att testa mig själv. Jag har ingen plan alls på att dricka, känner för alkohol som för cigaretter just nu, usch.. blä.. och obehag. Men måste testa detta, i ett sammanhang där jag aldrig varit nykter förut. Hur gör jag det? Det kommer bli så in i nordens ångestladdat och jobbigt, men ska bara fixa det. Och kanske kan jag till och med dansa - NYKTER!

I vilket fall. Så känner jag i dag, kanske känns det annorlunda i morgon. Kommer nog vara ganska slut efter denna vecka. Jobbar 12-13h i streck 2 dagar denna vecka. Så är det i 3 veckor framöver, pust. Men jag vet att jag fixar det, för jag är så grym och klarar mig så bra utan A.

I dag är en bra dag!

Ja, det är nog så jag får göra, hindra måndagsångesten från att ta plats och sabba söndagen. Är det så illa att det finns fog för förlamande ångest är det läge att byta arbetsplats. Och hur som helst, att lägga till bakisångest gör bara situationen sju resor värre. Ha en fin kväll!

Är min gamle ovän. Men det har gått upp och ner genom arbetsplatser. När måndagsångesten varit lamslående så har jag sökt mig vidare. Men det gäller också att inte ge den för mycket makt. Man är inte på jobbet på söndagen och vad man än gör så startar måndagen och man kommer igång oavsett. Är väl lite som all ångest, acceptera att den finns där och att det är ok att ha den. Sen gå vidare med sitt liv. Man slipper i alla fall stapla fylleångest överst på söndagsångest och eventuell generell livsångest.

Hej vännen,

hur mår du? Hoppas att du har haft en riktigt fin sommar.

Kram

Starksvag, det är ordet jag letat efter hela mitt liv för att definiera mig. Jag är så jädra starkavag

I dag är det åter jobbdag, inte ångestladdat men har så mycket inplanerat nu så är orolig att jag kommer bli sjuk av att återhämtningen blir för lite, det kan bli så för mig ibland tyvärr. Men ska försöka lugna ner mig och inte tänka att något kommer ske som ännu ej skett, det mår jag ju inget bra av liksom.

I dag väljer jag att inte dricka, istället tar jag tag i vardagsting och försöker inte jobba 200%

...och det är därför vi finns här allihopa. Jag tycker du resonerar helt rätt och klokt Vi är inga unikum till människor utan jag försöker alltid tänka på hur bra "vi" är här inne som insett att det måste göras något åt drickandet. Jag vet ibland inte heller varken ut eller in och det är förmodligen därför man hela tiden får börja på ny kula liksom. Jag har också tänkt att jag inte kan ge upp för att det inte fungerar klockrent då är jag snart tillbaka i gamla rutiner.

Morgonsvammel från mig! Ha en fin dag! Kraaam

Tack för inlägget och sorry att jag inte svarat. Forumet drar inte lika mycket längre då jag allt mer sällan tänker på att jag inte dricker. Plus att hösten är igång så allt är på 100 igen.
Tror det är bäst för alla om jag inte djupdyker i min ”galenskap” men jag kanske är svagt bipolär eller något eftersom jag har olika perioder då det är upp eller ner. Och när det är ner kommer konstiga tankar. Just nu är det dock upp. Men hur som helst så såg jag att du ”sprudlar” på. ?
Det är bara bra att bli lite besatt av nykterhet, men det går även det upp och ner och då behövs plåtar och skyddsväst.

Jag har ju själv hållit på som du och låtit bli alkoholen helt för att sen komma tillbaka till att dricka lite och jobba på att hålla det lite.
Kom ihåg att Iron Will sa till mig ”lycka till, men jag har aldrig hört talas om nån härinne som har klarat att dricka normalt igen”. Jag tror att det är en slippery slope. Att man måste vara så jäääääkla på sin vakt hela hela tiden för att inte öka på bruket och så småningom hitta sig själv där man var förut. I ett liv man inte vill ha.
Jag har kommit fram till att det inte är värt det för mig. Att testa igen. Så himla fantastisk är inte alkoholen att jag måste riskera allt för att se om jag kan ha en bra relation med den igen.
Men alla gör sin egen resa, och det viktiga är hur du känner. Det kanske funkar för dig, vem vet? Stor kram!
❤️❤️❤️

Tycker som Vinäger, att du är så härlig som peppar och stöttar alla! Men att du ska passa på dig själv så att du orkar med. Det är DU som är viktigast.
Jag är också lite hypet och liksom nyförälskad i känslan av nykterheten. Jag ser liksom fram emot att inte dricka. Konstigt nog. Så har jag aldrig känt förut. Men försöker liksom bara hålla kvar den känslan på alla sätt. ”Hjärntvätta” mig själv.
Vet inte vad jag vill säga med det förutom: prioritera dig själv och din nykterhet. Så ordnar sig nog allt annat också.
Kram! ?

Välj din väg och se till att du blir trygg i ditt val. Finns ju inget rätt eller fel, men tror tyvärr att du lever farligt och måste vara extra vaksam om det är värt det.
Många kramar till dig // Strulan❤️?

Yes, måndagsångest ska mitt inlägg handla om ikväll. Jag har nog lidit av det så länge jag kan minnas. Det är något wising med mig och övergångar, tror jag. När jag vantrivdes på min dysfunktionella arbetsplats var måndagsångesten så stark att den vanligtvis lamslog mig varje söndag. Ett enda mantra rullade i huvudet hela söndagen ”Hur ska jag ORKA en hel vecka till???” Det är trots allt förståeligt. Men nu, när jag bytt arbetsplats och tycker att jobbet i sig är oerhört spännande, så lider jag fortfarande av ett visst mått måndagsångest och ”hur ska jag orka”- tankar. Så har det nog alltid varit. Och håll i hatten, för nu kommer det übermärkliga - jag får fredagsångest också. Den yttrar sig som en slags rastlöshet och irritation över att ”släppa taget” om jobbet. Bli avbruten av helg. Tappa tråden. Märkligt, eller hur? Innan jag blev ”en sån som inte dricker” hanterade jag båda ångesttillstånden med vin. Vinlullet fungerade som ett slags portal som forslade mig varsamt genom övergångarna. Nu måste jag använda andra strategier. Ikväll varmt bad och spikmatta. Det funkar sådär. Men så är det heller ingen ”ritual” än. Jag tror på ritualer. När de skapats och bibehållits genom upprepning sänder de tydliga meddelanden till det undermedvetna, som gör att man istället för stress känner trygghet. Yes. Så får det bli. Jag ska skapa nya ritualer.

Tack för återkoppling på mitt senaste inlägg. Vill förtydliga att det inte är så illa att jag ställt in en helkväll, utan att det är ett skräckscenario inför framtiden. Bara att tankarna finns där räcker för att göra mig rädd.

I dagarna är det två år sedan jag loggade in här för första gången. Två år. Så många nya bekantskaper och vänner Mycket har hänt, absolut mest positivt, men...

Just nu vet jag varken ut eller in.

Ni som följt mig vet att jag aldrig varken eftersträvat eller trott på så kallat socialt normaldrickande - vad det nu är. Helnyktert är mitt mål, men det verkar vara en utdragen process att komma dit.

Det är nu drygt fyra månader sedan jag av någon outgrundlig anledning avbröt min flera månader helvita period. Sedan dess dricker jag då och då. Vet inte varför, förutom att panikångesten tillfälligt lindras. Men det är nog inte hela sanningen.

Förutom lite för mycket A under en fest, där alla andra - utom två chaufförer - drack minst lika mycket som jag, har jag inte spårat ur en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte under ovan nämnda fest heller, det blev vara lite mer än jag tycker är ok.

Vet inte vad jag vill säga med detta, mer än att det för tillfället funkar. Samtidigt är jag medveten om att jag utmanar A-livet alldeles på tok för mycket. Motivationen är inte på topp då A för tillfället hjälper mot ångesten. Jag är rädd för hur framtiden kommer att se ut, men förmår inte sluta helt just nu. Tankarna på att dricka eller inte dricka finns där varje dag, bara det är ju ett bevis på att det är ett problem.

Helgen har i alla varit vit då de aktiviteter vi ägnat oss åt krävt detta. Jag är glad för det. Som jag skrivit tidigare, jag kan ju inte ge upp allt bara för att det inte funkar varje dag. Då går det fort utför.

Mest ostrukturerat svammel nu, känner jag, är trött och ska sova.

Jag har i alla fall inte gett upp.
Det gör jag aldrig.
Bara så ni vet.

Kram på er

Det finns ett mäktigt djup i dina inlägg som jag ibland uppfattar som vackert. Hoppas att du inte tar illa upp, smärtsam sorg är inte vacker, men dina beskrivningar runt denna är så starka och inger hopp till många. ? Tack!

Kram till dig

Tack för att du problematiserar och inspirerar. Du är en förebild. ?

Kram

Älskar dina positiva inlägg, blir glad av dem. Du är suverän på att uttrycka känslor - ja, även de mindre positiva, vilket jag tror är en styrka.

Tack för all pepp till så många här på forumet. Glöm inte att begränsa dig ibland, om du behöver, du ska i första hand räcka till dig själv. Gör du det smittar det av sig till din familj och om vi har tur, även till oss andra.

Massor med kramar ?

Det går längre och längre tid mellan dina A-kvällar. För varje gång låter du mer övertygad om att avstå under en lång tid - och gör det också. En dag kanske du helt enkelt inte vill ha mer. Någonsin. Vem vet? I vilket fall som helst, du är grym i ditt förändringsarbete.

Vad härligt det låter, att vara i den fasen av processen där du är nu. Acceptans. Harmoni. Riktigt bra gjort av dig att söka hjälp. Och en eloge till sonen! Den ungen har du lyckats med ?

Tänk att du hittade mig här inne ändå ? Jag har allt litet separationsångest i detta forumbytande... Men jag tänker att det bara är en tidsfråga innan du och alla andra kompisar också hänger här inne till vardags ❤️ Krrraaaaam

Kan det vara tristess som slår till? När man är sådär uppvarvad, men samtidigt loj och initiativlös, då tycker jag att rödtjutet hägrar med falska löften om harmoni. Testa att berika ditt liv med ett nytt intresse? Vad beror ju på hur mycket tid du har till förfogande, men vad som helst som du kan fastna för och fokusera på duger. Något fånigt app-spel tex. Eller börja spela ett instrument. Eller färglägga vackra mandalas. Själv började jag spela golf. Nu längtar jag inte efter vin på helgerna, för bakfull skulle jag inte orka spela ?

Känner med dig och kan inte komma på något bättre ord än starksvag för att benämna hur jag uppfattar dig.

Hoppas av hela mitt hjärta att du hittar någon som får dig att våga lita på kärleken igen. Det gäller både Lykke och Skillnaden också.

Tack för att du så naket beskriver hur ensamhet kan kännas. ?

Kram

Verkligen. Wow, du är så bra. Supergrym!

Enda för mig rent egoistiska nackdelen med att du flyttat tråden är att jag försöker begränsa mitt forumhäng med tillhörande kommentarer till Förändra sitt drickande. Får omvärdera detta och kanske göra ett undantag,åtminstone under en tid. Följa dig kommer jag i vilket fall som garanterat att göra.

Du är så himla bäst. ?

Massor med kramar, du sköna böna. Och ett stort Lycka till.

Så nu vet du det. Alkohol ger bara ångest och ånger. Nu kan du ticka i check på den rutan och fortsätta din nyktra vandring ? Jösses, nykter sedan februari... Det är sjukt bra! Fortsätt så ?

Det känns rätt den här gången. Jag har inget mer att hämta i vinflaskan. Livet är bättre utan bedövning ? Kram

...det är elakt att känna att det är skönt att veta att en inte ör ensam om att vara ensam, så är jag det med. Tycker inte det minsta illa om dig för att det finns en tröst i att veta att vi är fler och det betyder ju inte att önska andra just ensamheten... ♥️