Senaste kommentarerna i forumet

FinaLisa?
tack själv ?!
Ja, det kan man kanske tycka är lite märkligt..?Tror jag surfar runt här extra mkt när ngt skaver eller jag känner mig låg, och då kan jag liksom inte låta bli och skriva några rader och skicka med ngn förtröstan om jag kan till ngn annan som också kämpar. Och i bästa fall når lite av det man säger till andra fram till en själv också..??.
Jag är så självkritisk och hård mot mig själv ofta..
Och så har jag ju bestämt mig för att inte dricka och jobbar stenhårt på att göra det till ngt
positivt?! När jag slutade vid årsskiftet handlade mkt om att klara av och räkna dagarna, hade ju det också i mig att det skulle bara vara på detta sätt för en viss period, visserligen rätt lång men dock begränsad period av total nykterhet. Jag försökte såklart efter bästa förmåga då också, och hade inte gjort de jag gjorde då, hade jag inte varit där jag är nu. Och visst har jag koll på hur långt jag klarat hittills, men jag försöker att inte fokusera alltför mkt på att klara än dag till.
Jag samlar inte dagar på samma sätt denna gången - jag samlar liv, kloka beslut, stolthet över dessa, känslor av välmående, och kraft att helt rent hantera det som är allt annat än välmående..
Det är fortfarande tufft emellanåt, men det är som att jag mer och mer landar i "klassikern", alternativet är inget alternativ..

Jag vet inte vems röst det är, a-? eller ngn kontrollfreak i mig som gärna vill veta hur länge det här ska pågå. Som att ngt i mig vill ha en tydlig början och ett slut i det här arbetet. Men då bara låter jag de tankarna sväva förbi. För det är inte det, det handlar om. Nu pågår arbetet säger jag tillbaka då. NU är NU och NU är egentligen det ENDA VI HAR. När det gäller alkoholen tänker jag inte på morgondagen och vad det gäller det som varit kan jag vakna på morgonen och känna tacksamhet att jag valde att vara nykter även dagen innan. Och visst är man extra nöjd och stolt om a-?, trots ens övertygelse ändå varit där och pockat på och försökt skapa sig
förhandlingsläge??!
Som igår lite, när jag överraskande hamnade i ett sammanhang, där det plötsligt börjades korkas upp såväl rosé, som prosecco, som öl. Allt väldigt gott enligt mitt "gamla" sätt att se på det..?. För trots jag hade bilen gick ändå hjärnan igång, undrar hur det där rosé vinet smakar, det var ju en ny variant..och det såg ju gott ut. I vanliga fall hade jag tagit en mun, men nu kände jag bara att vad spelar det för roll hur just detta rosé vinet smakar, jag ska ju ändå inte dricka vin mer..så då behöver jag inte veta det "till en annan gång.." s.a.s.
Så nöjd! En liten mun, ett litet smakprov. Helt onödigt. Och jag tror stenhårt på dina ord FinaLisa om att aldrig ta första glaset.
Aldrig sätta munnen till glaskanten, om aldrig för en sån liten sipp..
Dessutom har ju ett glas alltid känts meningslöst, så då kan det ju lika gärna vara..?!

Och som du säger Mirabelle?, inte för inte som uttrycket "sov på saken" fått fäste. Det händer så mkt viktiga saker när vi sover också, så att störa i det med att tillföra gift, så kroppen behöver jobba med det istället..inte konstigt man mår sämre både fysiskt och psykiskt när man är inne i den skiten..

Inte ens på natten, får kropp och knopp återhämtning då. Det kan man minsann påminna sig om när man allt som oftast nu har trubbel med sömnen..dels att det kommer att bli bättre så småningom, men framförallt också att även om timmarna är få, är det 100 ggr bättre kvalité på de stunderna nu✨?!

Phu, det blev långt det här 'a..?
Avslutningsvis -
Heja alla som jobbar på med nykterhet ???!

Och extra kramar till dig FinaLisa som kämpat på ngt så fruktansvärt den senaste veckan?!
Så länge vi aldrig ger upp, finns det hopp⚓?!

Kramar till alla som behöver?!
/Fibblan ?

Det där är så nedrans svårt. Jag vet verkligen inte.

Men vad bra att ha en psykolog som chef, om jag skulle tänka med A-hjärnan skulle det göra mig jätterädd, lätt få för mig att jag blev genomskådad. Men även de går ju att manipulera. Tur att man inte tänker så när man inte dricker, i alla fall inte jag.

Men bra att hen ser att du behöver bromsas upp, även min chef brukar påpeka att man måste ta det lugnt, men hen har inte insyn i mitt arbete, ingen vet hur mycket jag gör - för det är bara jag som gör det och har kontroll. Allt funkar bara, på de flesta andra platser funkar det inte.

Om jag får några tips ska jag gladeligen dela med mig :)

Vi fortsätter i ensamhetens tecken.

För att utveckla tankarna från tidigare. Jag vet att alla människor förtjänar att vara älskade, även jag såklart. Jag är ingen hemsk människa. Men så fort någon kommer nära mig så ryggar jag tillbaka. Så har det nästan alltid varit, ja eller sedan jag hade ett MYCKET destruktivt förhållande för 12-14 år sedan. Det är ju så sjukt länge. Jag kan inte släppa de orden som jag fick till mig då, att en annan människa kan säga sånt.

Och det var inte bara det, jag är då dödligt rädd för att bli lämnad. Men om man inte har någon nära sig, då kan ju ingen lämna dig, eller hur!? Det känns så sjukt att ens skriva ut de innersta känslorna.

Känner att jag inte har kraft för att klara svek, den gången för 12-14 år sedan så tog det 7 år innan jag kom över PERSONEN, men känslorna av att inte vara tillräcklig, att inte vara perfekt, sitter kvar. Att själv bli tvingad att ljuga för alla runtomkring och befläcka min egna karaktär för att inte mista en person, som ändå inte ville ha mig. Jag hatar mig själv ibland för att jag tillät det.

Känslorna av svek och att bli lämnad vill jag aldrig känna igen. Men vill jag inte känna dem på bekostnad av att alltid vara ensam? Väger känslan av kärlek över vågskålen jämfört med känslan av svek. Jag tror inte det. Jag vet ingenting!

Har ju varit ensam så länge, har inte haft ett förhållande, vet inte ens hur man förklarar för en normalt funtad människa varför. Jag är ju inte helt knäpp, eller är jag just det? Är jag andrasortering? Det måste ju vara ett fel på en person som mig, jag vet att jag skulle tänka det.

Just nu, är det fokus på mig. Det finns inget annat alternativ. Men jag har alltid tänkt att OM jag någonsin skulle skaffa en datingapp eller försöka ge mig ut , eller svara på ett meddelande om någon visar intresse, så behöver jag först bara... gå ner 10kg, sluta röka, måla om i sovrummet... osv.

De senaste månaderna, eller kanske månaden har jag funderat än mer på allt detta. Och varför inte jag kan ha det som alla andra. Varför inte jag kan älska och älskas. Hela tiden så har ett talesätt varit i mitt huvud som IronWill skrev i början av min nyktra karriär: "man kan bli omtyckt eller beundrad för sin yta av fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet". Jag har nog aldrig fattat just det, allt har ALLTID varit yta för mig och man måste vara perfekt för att någon ska vilja ha än. Sen att jag inte behöver någon som är perfekt, det spelar ingen roll. Hur kunde huvudet bli så skevt - jo genom den där relationen tror jag.

Ni har rätt som skriver att jag måste tala med någon om detta, för även om jag vet var det kommer ifrån, så vet jag inte hur jag ska ta mig vidare - om det nu är det jag behöver. Ska ju till en kurator om ett par veckor, så vi får se om jag även kan ta upp det då.

När jag tänker på detta och ensamhet, min vänskap med A. Jag tror faktiskt inte att A och jag hade en vänskap. Jag tror vi hade en kärleksrelation. A lurade in mig i en falsk känsla av att bli omhändertagen, älskad, räcka till för stunden. Så varför skulle jag då behöva en fysisk person?

Nu blev det väldigt mycket på en och samma gång. Vill återigen tacka för svar, att få små tips, andra infallsvinklar är ovärderligt. Det är just det som får mig att gräva lite djupare. Om jag bara kan få verktygen att sedan klättra upp ur hålet och skåda det uppifrån så kanske jag har en chans att göra en karta av det och förstå hur jag tar mig igenom detta.

I dag väljer jag att inte dricka, istället ska jag måla, mysa med hund och umgås med mina päron

Jag hade en väninna som sa till mig när livet var som svårast -det blir bättre sen.
Fina Lisa och Mirabelle G S, det kan bli bättre. Tonåren är en så svår tid och med psykisk ohälsa är det än svårare. Idag såg jag att en vän fyller jämna år och mår jättebra nu (hen ville inte leva som tonåring). Min syster mår idag bra (hon är Bipolär och har varit på botten) och det är jag så oerhört tacksam för. Det kan bli bättre.

Tack Knaskatten <3

Idag skiner solen och skogen lockar. Jag hoppas att jag vågar mig ut, även om björnjakten börjat. Det är lätt att drabbas av björnskräck och då skyndar jag mig hem. Nu behöver jag kaffe. Kaffe och min ingefärs och citrondryck, det är mina gudadrycker nuförtiden.

Sober appen säger 1 månad, 9 dagar och 10 timmar. Skönt att den har koll åt mig :)

Jag har inte läst din tråd förut, men halkade in här och såg det du skrev om ensamhet.
Jag tror att du har så himla rätt i att man måste älska sig själv först. Kanske behöver du gå och snacka med någon, få lite hjälp att reda ut tankarna och vända dem? Du är värd att älska, precis som du är!
Har hört tipset att sätta upp en bild på sig själv som barn på spegeln hemma och varje dag påminna sig själv om att älska och ta hand om det barnet. Det finns ju kvar inuti.
Familj är inte för alla. (Och håller med Mirabelle ovan om att barn inte är meningen med livet.) Men alla som vill kan träffa människor att omge sig med, tror jag!
Kanske ska du ge dig in i något nytt sammanhang? Gå en kurs, prova en hobby...? Träffa vänner inom AA?
Du har i alla fall ett gäng vänner här, även om vi har konstiga namn och vi inte syns.
?

Hur är läget, Lim? Hur går det med mannen? ❤️

Rosa-vina, så fint beskrivet med sorgen på en sida och kärleken på den andra. Du ör klok.
Till er andra som kämpar med era barn som också kämpar: skickar så mycket kärlek! Så tufft att gå igenom. ???

Du beskriver det så bra Vinäger. Hur man isolerar sig med sin flaska. Den dejten var mitt val också för inte länge sedan alls. Även fast det inte känns så alls just nu. Typ, va? Har jag någonsin varit någon som dricker alldeles för mycket och för ofta i ensamhet? Det känns som ett vagt minne av en dröm. Men det var verklighet. På riktigt. Tack för att du påminner. Kram

Glömde nästan skriva att det är dag 52 i dag.

Mår piss just nu, orkar inte riktigt förklara. Känner mig som en usel jävla människa då jag inte klarar någonting. Men jag har inte druckit, kommer inte dricka heller. Orkar inte känna detta i dag.

Tack till er som skrivit, mitt inlägg tidigare i dag var mörkt, men det är nog också det jobbigaste jag har och dras med. Är jag lyckligt lottad för det eller inte. Jag vet verkligen inte. Skiter i det just nu.

Har valt att inte dricka i dag, istället ska jag pussa lite extra på min hund

De där basala behoven ja... För mig verkar suget efter A (aka bromsmedicin) komma när jag är slutkörd. Det är vila som behövs. Det är nog som de kloka säger ang problem av alla de sorter - sov på saken. Trevlig helg!

Din historia är min skräck. Även jag lever med ett (nu myndigt barn) med svår psykologisk ohälsa. Ett barn som enligt lag är vuxen, men fortfarande har ett konsekvenstänk på ca en fjortonårings nivå. Kram

Vad tunga tankar du bär på ? Bra att du fått fatt i dem, även om det är smärtsamt. Man kan bara ifrågasätta det man är medveten om. Det här med att inte veta helt säkert om man vill ha familj... Jag kanske är konstig, men jag tänker vill och vill... Livet liksom bara händer och det blir dom det blir. Vi var iofs väldigt unga när vi bildade familj, helt oplanerat. ”Jahapp, nu blev det på det här viset, så vi får väl köra på det då” typ. Och det blev ju toppen. Hade det inte blivit så som det blev så hade säkert det andra scenariot blivit toppen det med. Jag har ett vagt minne av planer att studera i USA tex. Säkerligen hade jag och gubben hållt ihop max ett år (I was a wild thing...) Kanske hade det aldrig blitt nån familj öht. Jag tror att jag hade haft ett rikt och givande liv ändå. Att få barn är inte meningen med livet. Men när man väl har dem så älskar man dem mer än livet självt. Det är märkligt det där.

Härligt att läsa alla dina inlägg?
Du sprudlar och sprider så mycket energi även när du är lite deppig, vilket är väldigt märkligt egentligen ?
Tack för alla hejarop i min tråd?
Du är omtänksam och gullig ?

Kramar
???

Vilken härlig promenad du fick?
Förstår att du känner dig stolt??
Det ska du absolut göra!?

Trevlig helg?
Kramar ???

Du förstår precis vad jag känner och så värdefullt det är att ha någon annan som också begriper vad det handlar om.

Just att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa samtidigt som man själv hamnar i ett beroende är ju dubbel skam.
Därför vill jag så innerligt fixa detta med alkoholen på egen hand.

Kramar
???

Så får jag tänka!
Och att för varje kamp (alltså känslomässigt kaos), så förstår a-? att jag inte tänker vika mig?!
Jag är inte sugen på vin på det sättet. Det jag är sugen på, när suget kommer är ju lindring. Medicin. Men det finns annan medicin.
Verksam medicin, utan biverkningar!
Sömn, bra mat och dryck, motion och tillit- och kärleksfulla relationer. Att jobba för att lägga till och dra ifrån, beroende på, i respektive område, Det är den medicin-justeringen som får
råda nu☺️!
Jag vet som sagt att mer rörelse behöver in, och att jag behöver bli mer noga med vad jag tillför i energiväg kroppen..
Ska göra upp en plan för detta.
Hinner inte nu. Men det kommer nog vara till hjälp..
Kram
/Fibblan ?

Frågan är väl varför denna tanke hos dig blivit en självuppfyllande profetia? Har det hänt nåt särskilt tidigare i ditt liv som fått dessa tankar att gro eller är det något du bara känner? Tankebanor går att förändra, även om det är svårt. Tänk om du skulle försöka tänka tvärtom istället? Be en liten bön varje morgon om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Försök sedan varje dag med små övningar att närma dig andra på ett otvunget sätt. Säg något till den bredvid dig i busskön! Eller till den bakom dig i kön på Ica. Vad som helst. Ta ögonkontakt med folk och tänk kärlek om alla du möter. Du behöver inte fortsätta leva ensam. Det finns många som du. ?

Har suttit hela morgonen och lyssnat på ett avsnitt av alkispodden, den handlar om ensamhet. Det finns ju en anledning till att jag just kallar mig Ensam1984

Jag har kommit på, vilket känns stort, att jag för länge sedan förlikade med mig själv att jag alltid kommer vara ensam, inte ha en familj, vara oälskbar och aldrig kunna älska någon annan. Att jag är just Ensam. Jag är inte värd att få det, ja nån stans där inne så känner jag just så. Blir tårögd nu, hur kan man vara så elak mot sig själv? Det är gamla ord och handlingar som fortfarande sitter i.

Detta har som följd då blivit min sanning, en självuppfylld profetia. Och A ”hjälpte” mig att inte ifrågasätta utan glömma min ensamhet.

Jag vet helt ärligt inte om jag vill ha en egen familj, om jag kanske vill ha det för att alla andra har det, för att samhället säger att jag borde vilja ha det, för att fylla ett hål i mig eller... jag vet inte. Men det kanske inte spelar någon roll. Har ju levt ensam i princip hela mitt liv (ja förutom mina päron såklart) och det har ju inte funkat optimalt.

Älskar ju en show som heter Rupauls DragRace, och har sett många shower i storstaden med dem. Rupaul säger alltid: ” If you cant love yourself, how are you gonna love somebody else”. Och det är just det, måste ju älska mig själv först innan jag ens kan ägna en tanke åt någon annan. Men har ju inte ägnat en tanke åt någon annan på typ 8-10 år.

Jobbigt att skriva, jobbigt att leva

Tack för dina tankar. Som du vet är ju min resa väldigt likt din och jobbar också med den här tröskeln efter 6 månader. Du hjälper mig mycket och får mig att inte känna mig helt galen och ensam. Du är så imponerande stark.

Ibland så gör ödet att man får egot stärkt. Har undvikit bolaget dessa månader en inrättning som jag besökt frekvent under de senaste åren. Igår på promenaden i skogen, mötte jag den unge mannen som jobbar där.
Han stirrade på mig och sa Bor du kvar här, menade säkert lever du. Men han sa iallafall att jag såg ut att må väldigt bra.
Så sex månader har gjort sitt och hans min kommer jag leva på länge???

Fredagen startar med regn, kaffe och ta en stund att faktiskt vara jäkligt stolt över mig själv.
Önskar er en fin helg med styrka, mod och vilja jag väljer att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan??❤️

Fina Lisa, jag förstår din skräck och oro. Det är så jobbigt att se sitt barn ha det svårt.

Min son själmedicinerade både med alkohol och tabletter, men var odiagnostiserad (Bipolär och/eller Torettes). Lite känslig som barn men som ung vuxen kom depressionerna och perioder av enorm energi. Han var en undarbar person/personlighet och så sensitiv, snäll och inkännade. Jag ska inte fastna i skrivandet om all kärlek jag känner för min son, då och nu. Det går att komma vidare, även om sorgen alltid är vid min ena sida. Men så är kärleken på den andra sidan och jag däremellan. Jag kan välja vilken sida jag vill luta mig mot och jag väljer till 99% kärleken.

Vi kan bara ge oss själva och våra nära vår kärlek och vår tid. Det är det viktigaste. Vi klarar det när vi är nyktra, när vi kan se och känna.

Läste ikapp litet i din tråd... Oj vad du har kämpat den senaste tiden. Kämpat och segrat. Grymt bra jobbat! Och vad modigt att du berättade för läkaren! Du är nog HSP. Synd att de inte utreder bara för att man utåt sett lever ett lyckat liv. Det har varit samma visa med min man. Han funkade för bra. Han sa till och med till dem att den enda anledningen att hans liv fungerar är en fru som stöttar upp och anpassar tillvaron. Det struntar vården i ? Den mycket frustrerade frun tycker däremot att litet Ritalin eller liknande kunde komma väl till pass...

Hur ger man inte 200%? Hur lever man utan den där känslan att vara ovärderlig? Jag började fint nya jobbet med att njuta av några dagar a’ ”Här kommer praktikanten”, men finner nu bara ett par veckor in i gamet att jag har blivit den där trygga klippan alla lutar sig mot. Igen. Jag gör helt klart något kardinalfel. Kanske misstar kollegiet starka övertygelser och stark vilja för överlägsen kompetens? Hoppas du blir klokare av samtalsterapi. Då får du dela med dig ? Min nya chef är psykolog... Hen har redan läst av och zoomat in på mig. Red alert red alert här är en i behov av bromshjälp! ?

Tidig kväll här med! ?
Vad bra att du tänker på de basala sakerna!! Helt rätt. Föräldraskapet är precis som på flygplanet: sätt på din egen mask innan du sätter på deras. Om man inte tar hand om sig själv kan man inte ta hand om barnen på ett bra sätt. Lite humörsvängningar tål de! Det är övergående och så mycket bättre än en bortdomnad alkoholmamma på heltid.
Hoppas att du redan sover gott och att du får en härlig fredag!

Man längtar efter avtrubbningen alkoholen ger... Att få vila från känslor och tankar. Jag är både ängslig och inte. Jag lider av någon sorts märkligt storhetsvansinne. Jag tror allt som oftast att jag kan och ska och förväntas kontrollera världsaltet med min blotta viljekraft typ. Självsäker. Men det blir totalt kaos i känslocentralen när jag stöter på omständigheter som jag inte kan kontrollera, för att det är omöjligt att förutse, planera bort eller parera sagda omständigheter. Då gungar marken under mina fötter och jag hamnar i en oro-ångest-älta-karusell from hell. Jösses, så man är funtad ?