Senaste kommentarerna i forumet

Mirabelle G-S, jag har också något sjukt med myrkrypningar just nu. Det har ju alltid bedövats av A förut liksom. Har ju inte fått det bekräftat men har haft det i 20+ år och det blir alltid värre på sommaren och på natten. Men har läst att man kan ha dem i hela benen. Jag har de mest hela tiden (dag som natt just nu).

Har käkat Magnesium, full dos i ett år, men det hjälper inte mig ett dyft i alla fall.

Ska ta och höra av mig till VC men avskyr sånt och är så rädd att de inte tar mig på allvar.

Jag blir tokig på att min sömn är så störd. Det är det enda jag kan känna har varit superjobbig efter jag slutade dricka. Men det har säkerligen flera orsaker, drickandet är en del av det då jag tidigare kunde mörka mina problem med restless legs genom att dricka och rent ut sagt tuppa av utav det. Jag drack tills jag somnade.

I vilket fall, inga tankar på att dricka för att kunna sova. Borde gå till någon läkare om detta. Har tänkt på det i säkert 10 år men fastnar som vanligt. Det är ju värst på sommaren, vintern är ofta ingen fara. Jaja... väntar väl 10 år till och hoppas det bara löser sig. (vilket det inte gör precis som A-problemen).

I dag hoppas jag på att kunna vara lite duktig, men min hjärna är så konstig. Har tre olika saker som jag bör göra, som känns ungefär lika viktigt. Men kan sitta i 4-5 timmar och bara dividera vilken jag ska börja med, helt plötsligt så är det kväll. Det är jag i ett nötskal. Tänker och analyserar så mycket så det känns som att om hjärnan hade haft en mätare från grönt till rött så hade jag legat på rött och sprängt mätaren mest hela tiden. När den sprängs så blir jag matt, handlingsförlamad och allmänt omotiverad. Jesus vad komplex man får va då ;)

Läste i någon annan tråd i går (tror jag) om att göra saker fast man inte är motiverad till det. Jag gör nästintill ALDRIG saker om jag inte är motiverad till. Det är så jädra ovuxet och det gör mitt liv ganska jobbigt många gånger. Är jag inte motiverad att laga mat - så gör jag inte det. Vill jag inte städa så skiter jag i det. Det känns ibland som att jag är en rebellisk 13-åring som vill göra allt tvärt emot och då jag inte bor med någon eller har barn så kommer jag undan med det.

Detsamma är det på jobbet, fast där kan jag dölja det lite bättre. Jobbar själv med det jag gör på en större enhet. Samarbetar mycket med andra men de får liksom bara göra som jag säger och jag är spindeln i nätet. Och viktigast - ror om min egen tid.

Det är i princip stört omöjligt för mig att göra något som jag inte är "sugen på". Att sitta och lyssna på en föreläsning om något jag redan vet, personen är tråkig eller ämnet är ointressant får mig också att bli 13 år igen. Blir liksom stimmig i mig själv och känner bara att ta till flykt.

Okej, helt klart är det så att jag har issues, en diagnos, personlighetsstörning eller jädrig mycket underliggande ensam-barn-syndrom. Ibland önskar jag bara att jag kunde stänga av allt detta och bara vara lite, inte vara så jädra seriös i mig själv. Jag ses visserligen som en rolig prick av andra, men samtidigt tänker jag för mycket.

Det där med att stänga av alla tankar (som inte nödvändigtvis är negativa men som dividerar och alltid vill göra ett väl underbyggt val. )Nu när jag tänker på det så är det ytterligare en anledning till att jag drack A. För att tysta tankarna och i sällskap - för att kunna lyssna på oväsentligt snack om saker som jag är ointresserad av (kallprat).

Varför tänkte jag inte tidigare på att dricka mig full innan föreläsningar, hade kanske klarat det bättre då? (ironiskt om ingen förstod det)

Vare sig jag gör någon av de tre sakerna i dag eller inte så har jag bestämt mig i dag för att inte dricka

Alltså, det här är ju helt sjukt!!! Den där hemska tabletten hade en oväntad bieffekt. Värken i skuldror och nacke som plågat mig i nära 20 år, och numer blir så fruktansvärd att jag inte ens kan hålla upp huvudet framåt eftermiddagen vissa dagar... Den är borta. Alltså, inte mildrad, försvagad, mindre plågsam, utan BORTA, poff, puts väck. Som om jag aldrig haft ont. Hur är det möjligt??? Saroten används iofs till att behandla nervsmärta hos tex fibromyalgipatienter... Men ändå... Det är ju bara för mycket trolleri... Kan värken jag trodde berodde på spända muskler ha varit nervsmärta alla dessa år? Mysko!

Vet inte var jag läste om att magnesium skulle vara bra mot kramper i benen...?
Kanske hjälper mot krypningar också?
???
???

Vad det är fint att ni finns. Blir lika varm varje gång av att påminnas om gemenskapen här inne <3
Jag räknar inte dagar, jag tänker fortfarande att jag väljer i varje nu. Men det är snart ett år sedan jag förändrade mitt liv på riktigt, slog i botten-botten och fick den förlösande insikten att jag inte ska dricka alls. Innan dess hade jag försökt sluta på riktigt sedan jag lämnade min man, men det krävdes den där tegelstenen i skallen för att jag skulle fatta. Jag snubblade ett par gånger under hösten, men med en helt annan grundinsikt och handlingskraft.
Jag tänker att jag ska ritualisera den där dagen i slutet av augusti på något sätt, fira eller sörja. Och att jag samlar mod inför att dela med mig av vad som hände. Det brinner fortfarande av skam och rädsla när jag tänker på det, och jag tror jag skulle behöva förlåta mig själv för att komma vidare.
Jag längtar efter att bli fri. Det har hjälpt mig enormt att inte dricka, men jag märker ju att ångesthjärnan jobbar i samma mönster som förut. Det ska komma en dag när jag kan välja bort alla mina destruktiva beteenden på samma sätt.
P&K

Hoppas att du fick lite sömn till slut, det är ju det viktigaste som finns för att må bra.
Ibland behövs kanske piller, fast det kan ju ta låång tid innan effekten sätter in (i ditt fall är det väl sådan typ av medicin som tar ca två veckor på sig?). Det där med att vänta är ett himla elände för oss som inte har en ocean av tålamod i kroppen...
Förstår din frustration och lider med dig!

så hemskt! Finns inget värre än restless leg. Men stretching? Yoga? Förmodar att du provat allt men jag tänker att man kanske måste tänja, sträcka, rörlighet i lugn form. Jaja du har säkert provat allt.

Ring genast "kvacksalvaren" och säg till att det inte funkade. Även fast det är jobbigt är det askul att läsa din beskrivning! Lycka till med golfsvingen och läkaren. Ha en fin dag och fredag! Kraaam

Det här var det värsta eländes elände jag har varit med om. Det där pillret gjorde restless body sju resor värre! Jag har krupit ur mitt eget skinn hela natten. Fortfarande kl 06:15 är det så illa att jag varken kan ligga eller sitta. Somebody just shoot me! Aldrig i livet jag tar det där pillret igen! Jäkla kvacksalvare!

Skickar jag till dig idag... Det är en stor hjälp att läsa om din resa.

Jättebra att du kollar upp det på riktigt och att du har fått hjälp! Hoppas hoppas att dina piller kommer att funka. Kram!

..jag får återkomma när tid finns..
För nu vill jag bara skicka dig en kram och önska god natts sömn med den?!
/Fibblan ?

Idag har läkarskygga jag varit hos doktorn. I mitten av sommaren blev jag desperat av att aldrig få sova pga förbannade myrkrypningar. Restless legs. Men det spred sig i hela kroppen. Började äta ett kosttillskott gjort på alger som ska hjälpa. Om det är placebo eller ej vete fåglarna, men det har hjälpt. Jag är inte alls uppe och springer i trappor om nätterna lika mycket. Insomningen är fortfarande problematisk och kräver allehanda förberedande ritualer... Tåhävningar, upphopp, styrkeövningar... Men när jag somnar (på tok för sent) sover jag dom en klubbad säl. Inte 45 min sömn, följt av trappmaraton och kamp för att somna om och sova 45 min till. För att vakna av krypningar och springa några varv till i trappan... osv osv osv. Fan vad jag är trött på våra jävla trappor! Skitfula. Nåväl, jag försökte få hjälp av en nätläkare, som envisades med att jag måste söka till VC IRL ”För att utesluta allvarlig bakomliggande sjukdom”. Så det gjorde jag, under protest. Läkaren på vårdcentralen var väldigt grundlig. Hon hamrade på mig typ överallt, kittlades och jag tror fasen hon försökte stämma mina tår med en stämgaffel, av någon outgrundlig anledning. Hon tror iaf inte att det är restless legs syndrome. Det ska inte sprida sig i kroppen, utan stanna i underbenen. Hon vill ha en massa tester gjorda, för hon misstänker näringsbrist. Hon frågade en del om min vikt och kostvanor också. Ätstörda delen av min hjärna skyggade, så det blev inget öppenhjärtigt samtal om den biten. Jag fick piller att ta på kvällen. Saroten heter de. Det är antidepressiva som kan användas mot neurologiska problem, typ nervskador osv. Läkaren lovar att de inte är beroendeframkallande. Kan man lita på det? Hon tyckte för övrigt att jag hade slutat med antidepressiva för tidigt i läkningsprocessen och tror att mycket av myrkrypningar och sömnproblem är kvarvarande ångest som spökar. Ja, inte sjutton vet jag. Allt jag vet är att jag vill sova som folk när jag börjar jobba nästa vecka, så jag poppar väl ett piller och håller tummarna nu då... Jag läste på nätet att Saroten även används för att behandla sängvätning hos barn. Så hurra, jag kommer inte kissa på mig inatt heller ?

Annars så spelar jag mest golf om dagarna så här i semesterns sluttamp. Och färgar textilier, för det har jag fått pippi på. Något måste man ju vara besatt av. Jag har snart förgat om hela min garderob. Gubben betraktar min frenesi med roat överseende. Ibland går en laddning åt tjottaheitti. Det är skitbra, för då har man plötsligt en bra anledning att köpa nya kläder ?

Önskar alla forumvänner godnatt och sänder en kram till alla som behöver!

Så läste jag nyss om din färd med tunnelbanan ?. Jag har kokat över såsen 3 ggr innan jag minndes att sänka temperaturen på plattan.
Lycka till med nya jobbet nästa vecka!

Blev glad att se att du skriver igen, Vinäger. Du klarar detta.
Önskar dig allt gott?

Man ska göra det som känns bra eller funkar för en! Försöker man för mycket att göra något som känns alldeles för tufft hela tiden brukar det sluta med pannkaka. Ta hand om dig o försök att må så bra du kan bara mitt i allt gör massa må bra saker för dig! Prestations prinsessor som Mirabelle skrev...OJ här var en till som kände sig fruktansvärt träffad ? good enough är nya måttot så lätt att säga men så svårt att leva efter. Ska kämpa med den biten med ?
Som du så klokt säger Vinäger sidan heter Förändra ditt drickande o det gör du sen kan det få gå lite kringeli krokigt ibland men så är livet i stort med - glöm inte bort att vi alla är lika här inne!! Du är lika välkommen i grå zonen med Vinäger ?? vi är så glada att du hänger med oss!! Skickar lite styrkekramar till dig för att du är så himla bra ?? heja heja fortsätt kämpa!

Mirabelle G S. Vi har utsatt våra kroppar/knoppar för så mycket genom åren, så kanske förvirring är en del i utsättningen. Hoppas det blir bättre efter tid. Jag har haft fina dagar med barnbarn och stupat isäng samtidigt som de. Herregud ungar som har sommarlov är uppe sent och jag behöver lägga mig tidigt, för att få återhämtning. Därav min frånvaro här. Jag har heller inte hunnit läsa era trådar, men det kommer..
Kram på er ☺??

Nu önskar jag på påminna fröken Vinäger och alla andra prestationsprinsessor (undertecknad inräknad) som hänger i denna tråd - Man måste inte ta i så man spricker. Med allt. Hela tiden. Good enough. Det borde väl även gälla alkoholen? Man får göra det som funkar utan att man går sönder pga att livet blev överjävligt. För övrigt så har jag nu bytt artistnamn till gingerholic. Det klingar störtskönt, eller hur ?

Så glad att du inte checkade ut när jag checkade in?! Men jag fattar läget och själv är jag också fortfarande i det näst bästa (mot vart jag vill..) och i gråzonen. Men precis som du säger, får det va gott nog många ggr. Och en själv vet ju vad förändring innebär. Och det är så gott o höra att du kan bekräfta dig själv i just DIN förändring. Det är ju så svårt många ggr tycker jag. Så vi får påminna varandra om det??!
Jag är på semester med familjen min, så hinner knappt skriva ngt. Mkt intensivt..,
Hörs snart igen!
Stor kram/
Fibblan ?

Jag blev tårögd när jag läste ditt inlägg lim..Du har det tungt emellanåt, men har hittat strategier att klara dig..Kanske som Sofia skrev, att du skulle prata med någon. Just för att få se din egen situation utifrån..Du har stöd från ditt nätverk..Men ibland kan det vara bra att lätta sitt hjärta för någon annan. Måste inte vara proffs heller..Kanske någon på jobbet..Hursomhelst. så vet jag att du klarar dig, och barnen.. Varm Styrkekram till dig fina, starka, underbara lim❤️

Förändra sitt liv, sitt mående och sin framtid. Som vi vet, ingen ångrar en dag nykter.
Ja, jag är tillbaka, men på många sätt i samma situation som när jag lämnade gruppen. Visst jag drack under semestern. Minst 6 dagar i veckan. Två glas per dag. Tills panikångesten väckte mig en natt och jag fick flash back från förr. Kom plötsligt ihåg hur dåligt jag mådde den julen 2017. Och vilket jobb det var att komma ur skiten. Där på natten öppnade jag mobilen och tittade in här. Såg att både du och grönkålen ? var här och kunde somna igen. Visste att jag inte var den enda, och inte ensam. Lovade mig själv att jag skriver till er när jag kom hem, men det dröjde sig. Tog emot att bestämma sig...
Idag har jag dag 10. Den magiska för mig. Jag minns att jag sa "klarar jag 10 så klarar jag 100!"
Känns bra att vara här. Lite till beslutsamhet och jag snart kanske börjar en tråd.
Vi håller ❤️ idag är jag nykter

Svaret är såklart ja.

Sitter och funderar, jag går så helhjärtat in för min nykterhet nu. Men varför i hela sin dag är jag så självgod och peppar mig själv så mycket, det är så jädra osvenskt liksom. Samtidigt gillar jag det, då jag älskar att sticka ut och irritera och peta lite i ögon på folk.

Åter till saken, duktig-flicka-syndromet har aldrig lämnat mig. Jag ska ta mej tusan göra allt bäst. Det måste jag släppa på, eller i alla fall omvärdera och analysera i olika situationer. Tänkandet upptar all min vakna tid och jag har en mental lista i huvudt på allt jag måste tänka på för att jag inte ska behöva tänka på det. Detta gör jag ju också för att vara duktig, eller för att komma till nästa level i mitt liv, uppgradera mig själv så jag blir lite mer fullkomlig.

Just fullkomlig är roligt, har alltid känt att ajg har jobbat med mig själv för att bli fullkomlig. God nog FINNS INTE, eller fanns inte. Det är just det jag försöker mota bort nu. Det är ju bara jag som tänker att jag måste vara bäst, bättre än alla andra - fullkomlig. Det finns ju ingen annan som är det, eller ens bryr sig.

Som någon skrev tidigare i min tråd - du blir ju älskad för din ofullkomlighet.
Det har fastnat i mig!

Åh tack så mycket - tids nog kommer boken om Dee´s alkoholstrapatser, jag ska bara njuta lite först över att jag faktiskt vunnit tillbaka lusten att hålla på med min hobby såhär efter alla år då min hand hellre höll i ett glas vin hellre än i en penna, jag skriver normalt sett mycket poesi, dikter och små noveller, än så länge för mig själv, men det kanske ska bli ett långsiktigt projekt och vem vet, det kanske kan hjälpa någon själ där ute!

Att nå sin punkt att bli rädd för att inte ta itu med sitt problem är en klok punkt. Jag kom till den punkten också, faktiskt ganska tidigt efter att det spårade ur. Samtidigt var jag ju fruktansvärt rädd för att ta itu med det, eftersom jag trodde jag skulle behöva söka hjälp. Några år senare så var jag så jävla klar med mitt destruktiva liv och konsten att supa bort viktiga relationer att jag till sist klarade av att sluta dricka utan att fysiskt söka hjälp. Idag, när jag ser tillbaka på den där skitskraja Dee som satt en morgon med en sådan dödslängtan men också med en sån fruktansvärd ångest med telefonen i handen googlandes "hjälp för att sluta dricka" blir jag så jädra stolt över att jag orkade vända denna skuta på rätt köl - jag börjar nästan grina av tacksamhet typ varje gång jag tänker på vad det var och vad jag fick.

You got mail på chatten på Cairy, Ill see you around ;-)
Stor kram,
Dee

Utanför boxen helt just nu. Mitt ärliga försök till trots.

Har flera gånger tänkt att eftersom jag inte till hundra når upp till det ärliga helvita försök jag närde för snart två år sedan så kan jag lika gärna ge upp.

Ge upp?

Nej, nej, nej... Aldrig ge upp. Det är så jag tagit mig fram här i livet. Och lyckats rätt bra. Eller, rättare sagt, lyckats mycket bra. Både vad gäller jobb och familj. Trots psykisk ohälsa, panikångest och de senaste åren även ett alkoholmissbruk.

Sååå, vad göra?

Jo, tvärt emot vad många förespråkar kör jag mitt eget race. Nykter så många dagar/kvällar jag klarar och de som inte blir det försöker jag låta innehålla så lite alkohol som möjligt.

Har alltid sagt att fixar jag inte det bästa så försöker jag nöja mig med det näst bästa. Vad det än gäller. Och där är jag nu.

Är tacksam för varje dag som funkar. Är extra tacksam för alla dagar som är helvita. De andra blir färre och färre. Tror att den här strategin är bäst för mig just nu. Säkert inte den som eftersträvas och förespråkas, men den enda som funkar för tillfället.

Döm mig inte för hårt, det här är det bästa jag förmår. Och själv är jag nöjd med att ha insett detta. En dag tar jag klivet över till den helvita sidan. Det är jag övertygad om. Men just nu famlar jag i gråzonen. Gråzonen är helt ok. För mig. Just nu.

Sidan heter "Förändra sitt drickande" och det gör jag. Förändrar så in i bomben.

Svagstark har jag skrivit om förut. Det är jag nu. Med betoning på det senare; stark.

Kram på er alla här på forumet. Ni är lika bra, oavsett om ni kämpat länge eller är nya. Kom ihåg att tillsammans är vi starka, starkare, starkast. ?

Miss Mary Poppins (autocorrecten gjorde om det sista till Poopins ?) Så himla kul att få ett livstecken från dig - även om det som vanligt är dubbelbottnat när någon är här igen. Självklart jobbar vi ihop; cocaholics, grönkålister och andra udda varelser kräver detta, vår specialitet.

Nu kör vi (eller vad det nu var jag sa)...

Kram på dig

Bra att vara tillbaka och i bra skick!