Senaste kommentarerna i forumet

Duger...om det går åt rätt håll..
Kämpa på mot målet...:-)
D.v.s. att må bra

Kramens tillbaka

John

Första dagen utan alkohol på jobbet, första sedan sommarens vita veckor, en av få på ett år. Vilken vidrig mening att skriva men jag tänker klappa mig själv, för det var inte lött, det var otal gånger jag tänkte på det, som jag hade chansen, möjligheten. Jag stod över och det var tungt, konstigt, undrade om de andra märkte.

Kvällen är inte vit men mer än halverar mängden, jag hoppas få sova lite iallafall. Märker snabbt att hjärnan börjar bli otrogen så fort alkoholen kommer in i omloppet, det är egentligen helt horribelt!

Tagit mig i kragen med alla mina kosttillskott igen, utom det nedrans L-glutaminet.... pulverform liksom hallå, hur får man k sig det... suck...

Nurture.... underbara glädjespridare ❤️ Vad menade dina läkarsläktingar med hamna.inte.i.en.journal mer exakt?

John.... ska försöka skriva lite oftare, är bara så trist, vad att skriva om egentligen då jag mest känner mig ”failad” som barna hade sagt... men jag är på G, långt ifrån perfekt och jag tar babysteps och lutar mig mot good enough... men lurendrejeriet finns där hela tiden i kulisserna, det är fan inte lätt att leva

Kramens

-jag vill bli stark
-bli det då
-du får det att låta så enkelt
-det är enkelt, man måste bara bestämma sig för vad som är viktigt och sedan gå in för det.

Jag är ensam på en tågstation i väntan på en tillställning. Som vanligt hade jag en bild av hur jag glider hit helt världsvant, vrålsnyggt, självständigt. Och nu sitter jag här livrädd, känner mig dum, oönskad, ful, klumpig, totalt malplacerad. Vågar inte gå till lokalen.
Först tänker jag att jag ska gå och ta ett glas vin för att få lite självförtroende.
Sen tänker jag att jag ska straffa den som fått hit mig, fattar han inte att jag är alldeles för dum och ful och klumpig och osjälvständig för det här.
Sen tänker jag att jag bara tar tåget hem igen, det här behöver aldrig ha hänt.
Och så plötsligt kommer en helt annan röst. Det är ju det här. Jag ska bara försöka göra annorlunda just exakt nu. Jag ska acceptera. Jag måste inte vara cool och snygg och självständig. Det gör inget om jag är ledsen och ful. Jag kan ha mina känslor utan att agera på dem. Det är ingen annan som gör det här, jag är inte oönskad, det känns så och det är okej att det känns så.
Är det såhär man gör?
Nu går jag in.

Äkta lycka utan rus..Det kan vara fin musik, blommor, vara med människor man tycker om, att skratta och bara finnas till..Jag är så glad för din skull..Kram?

Jag mår toppen.Tack Nurture..Har toppar och
dalar dock. Idag har jag en hög topp. Igår var det lägre
och en liten svacka.
Så där håller det på, men inget att göra åt den saken.
Det får vara så. Tänker inte bedöva mig längre.
Vill bara skriva några rader nedan:
Jag vill leva ett liv som jag råder över till 100%.
Önskar att alla som mår dåligt förstår att det går att må bra.
Alkoholens betydelse är på väg att falna bort totalt för mig.
Att leva ett bra liv kräver uppmärksamhet och lite mer
respekt för det liv man har begåvats med.
Jag har misskött mig och inte varit tillräckligt nöjd med
det livet ger egentligen. Jäkla dumt att droga sig som
jag gjort med A. Livet är en pågående fest som snart är över
hur som helst. Varför droga sig och i värsta fall korta ner tiden
här på jorden med A. Hoppas du har det bra Nurture.
Märthan har tagit tag i bitarna så det känns lugnt nu.
Ett tips Märthan: Skriv här dag för dag, så har du en liten
nyttig spärr i.o.m. det. Ingen stämpelklocka typ men
om du skriver här så betyder det att du är på G mot
ett friskare liv. Och dit vill vi att du når :-)

Önskar er en god natts sömn

Styrkekramar

John

Underbart att läsa att du mår bra.
Tänk vad tid man har slösat bort på att må dåligt istället för att
må bra..... På fyllan, på att smyga, planera sitt intag, vara bakis.

Jag önskar dig all lycka i världen, Vinäger.

Och du vill leva. Såklart.

(Ref: #989 i din tråd)

MM

Dubbelpost

Jag funderar ibland över de sjukaste situationer..

Är tydligen ett unikum.. eller nästan. Allt manar till eftertanke. Var lika långt nere på botten som du är Märthan.

Så är det.

Det kan hända den kaxigaste. Sen är man inte så välfriserad längre.

Mitt supande.. ditt supande.. du bestämmer. Som du nog förstått tycker jag det är påvert om du inte tar dej tid för vården.. men jag förstår precis om du inte gör det. Mina läkarsläktingar hade blott ett budskap: hamna.inte.i.en.journal.

Hoppas att du gräver dej ur din grop innan det blir trubbel. Och John mår nog bra - eller hur ?

Jag jobbar, tränar, äter, sover, handlar, diskar, tvättar, funderar, filosoferar, ler, skrattar, älskar...

Helt enkelt, jag bara är - och det är jag nykter. Naturligt, utan kamp.

Och vet ni, jag älskar varje minut av det. Känslan av lugn och ro i själen är obeskrivbar. Jag tror ta mig sjuttsingen att jag är lycklig på riktigt.

Det är nu två månader sedan jag nådde min absoluta botten. Tänker och läser tillbaka och försöker förstå att det var mitt liv då. För bara några veckor sedan. Det går inte, helt omöjligt. Skillnaden är enorm. Det är som att det handlar om två helt olika personer. Vilket det ju på ett sätt gör.

Jag har valt bort forumdiskussioner under ett tag av den enkla anledningen att jag behövt distans till alkoholfunderingar. Hoppas att ni tycker att det är ok.

Tack för att ni funnits här och fortfarande gör. Ni är bäst. ?

Kram på er

Tack Märthan det var ett väldigt klokt inlägg. Och tack JE för bra synpunkter! Jag är såklart fokuserad på problem. Negativ grundsyn. Det vill jag inte ha. Alla problem måste inte lösas, vad främmande det låter för mig :) ?
Som jag skrev nånstans, acceptans är nog en nyckel. Men jag är tyvärr inte lagd åt att acceptera saker. Tvärt om, det finns en liten rättshaverist i mig som ogillar gråsoner, dumheter och dålig regelefterlevnad. En av mina värsta egenskaper enligt mig själv. Men här är ju ett gyllene tillfälle att jobba på det. Acceptera. Halvsvårt att stava, ganska lätt att säga, men fruktansvärt svårt att göra.
Skriver det en gång till så kanske det fastnar. Acceptans, acceptera.
Kom att tänka på en rolig bok, 101 vardagsfilosofiska experiment. Undrar var jag gjort av den. Tack ska ni ha för svar!

Tack bra Märthan. Jo jag mår bra nu... :-)
Funderar lite över varför jag inte tål alkohol längre.
Jag kommer inte att hitta svaret det vet jag men en misstanke är att kroppen
säger ifrån på ett väldigt tydligt sätt.
Då vill jag inte försöka släcka elden med mer bensin.
Är nykter och mår bra nykter. Stort hopp om framtiden.
Känns alltigenom väldigt, väldigt bra...Skön känsla

Kram Märthan :-)

John

Vi måste varit inne hos varandra och hälsat på samtidigt..?!
Visst är det så! Känns som jag landat. Skönt. Och precis som du säger, nu är livet fullt upp med det som det ska va fullt upp med..?!
Visst kommer det säkert dippar igen, men för var gång kommer jag starkare ur dem och med mer och mer övertygelse och tillförsikt om att jag "reder" det utan alkohol.
Känner mig trött men inte jobbigt trött, utan lugn och samlad och jag fortsätter att göra vad jag kan för att påverka sömnen i positiv riktning. Det går på rätt håll!

Tack för grattis och pepp??!
Kram/Fibblan?

Tack ❤️ Hur mår DU?

När mam har fullt upp så flyger tiden iväg och mam får mindre tid till att tänka på alkoholen!??
Njut av lite avkoppling och grattis till dina 23 dagar! ?

Kram PimPim ?

Hej Nejlika!
Vad skönt att det går bra -
Blir så glad för din skull ?!
(Hoppas det håller i sig..?)

Joggingtur OCH bokläsning..! Du gör helt rätt som bara njuter av detta, (svåra dagar kommer ändå, utan att vi behöver tänka på dem..), så du gör helt rätt som håller full fokus på de positiva skillnaderna du märker?!
Grymt, och fantastiskt bra jobbat?!
Om jag inte räknat fel är det tvåsiffrigt idag, helt klart värt att firas på ngt vis ?!
Här kommer en liten bukett tulpaner ??!

Kram/Fibblan?

Coolt... Fint att du är så bestämd..
Du fixar det... :-)
Håller på dig..

John

Imorgon blir min första dag Nykter på arbetstid, sjukaste meningen ever att skriva men så är det. Aldrig mer! Har sprit i skåpet som jag ska hälla ut, det blir tungt... känns rätt och konfyst samtidigt. Klarat av att inte dricka dagtid nu i dagarna tre, en vinst!

Imonrgon är målet total nykterhet, vågar nu... inget delirium...

..för din omtanke?!

Inte varit inne här sedan 20e, haft mkt o stå i och med tanke på hur kämpig helgen ändå var för mig, så har jag verkligen försökt komma i säng i tid och inte orkat med så mkt mer än det nödvändiga och viktigaste; barnen och deras skola och aktiviteter, läxor och jobb och "hushållsbestyren"..

Men jag klarade ändå mina 10.000 steg igår, vilket jag är supernöjd med✨?!

Och det viktigaste av allt- jag är fortfarande NYKTER ?✨!
23 dagar?!! Milstolpe avklarad ✔️?!

Trött, men tillfreds och i grunden positiv. Som du så klokt påminde mig om i helgen, så kan det vända lika snabbt åt andra hållet! Lika förtvivlad och uppjagad som jag kände mig då, lika lugn och samlad känner jag mig nu..?.

Känns så fint att du tittade inom och ville följa upp. Tack igen för din omtanke ?!

Kram/Fibblan ?

Kan det vara så att problemlösare faktiskt letar problem att lösa ibland? DU är grym och viktig, förminska dig inte och kanske är det så här.... man måste inte ha svar på alla frågor ❤️ Good enough ?

Att du är problemlösare.. Du hjälper ju många här på forumet och försöker meka in folk på bra tankar och nya bättre spår.
Du får/bör inte glömma bort dig själv. Lättare sagt än gjort. Du verkar iofs må bra av att hjälpa andra om man läser dig.
Någon form av ångestsyndrom är det nog som du har. Är också i viss mån van av att vara problemlösare och då som du i affärslivet.
Har problem som kan bli stora om man inte plockar ned dem och benar ut dem i tid. Så där håller det på..
Det verkar som att stress inte är din bästa grej...För mig funkar det att vara organiserad in i minsta detalj. Annars går jag
sönder totalt. Minskar mina stresspåslag...Stress under ordnade former står jag ut med...

Jag är en sorts problemlösare till yrket. Jag löser och ordnar upp allvarliga problem. Jag ska vara lugnet i stormen.
Men jag har börjat undra om alla människor har en sorts gräns för hur många problem man orkar lösa? Jag kanske har fått nog med elände. Orkar kanske knappt lösa mina egna när jag löser alla andras till vardags. Men vad ska jag då göra? Jag är ju bra på det...

Och relaterat till mitt förra inlägg. Det mesta jag kan komma på är lindring av symptomen, medicinering, alkohol, yoga, mindfullness, avslappning.
Problemet är nog att jag inte får nån ordning på vem jag är, vad mina egna förväntningar på mig själv är, vart jag vill, vad som gör mig glad och vems förväntningar jag egentligen lever efter. Men jag hittar inget sätt att reda ut det. Psykologer har delvis hjälpt men inte till något varaktigt. Ironiskt att jag inte vet in eller ut rörande någonting verkligen viktigt, men är expert på att lösa vissa typer av problem i affärslivet... ha ha fasaderna vi sätter upp.

Det är nu din styrka ska fram. Du är stark innerst inne. Glöm inte det..
Ta ett lugnande bad, släng dig naken i en snödriva, vad som helst men ta inte glas nr:1.
Har du lugnande medicin hemma ?
Träna brukar hjälpa för mig...
Håll ut IW.. Vet att du klarar det för du vill inte. Viljan är det viktigaste du har.
Du har kommit långt.. Glöm inte det..
Man förstorar lätt problem vid negativ sinnesstämning. Bästa är att sova på saken och lösa problemen
ett i taget nästa dag. Blir mer rationellt om man är utvilad..

Styrka till dig

John

Oerhört frustrerad, arg, trött, less, stressad, irriterad och jävlafuckingskit. Inte en orsak, många. Jobb, familj, livet, mig själv. Explosionsrisken är överhängande.

Så enormt frestande att börja klunka och få en paus. Farligt att vara så arg och frustrerad eftersom jag känner att ”skit i den där jävla nykterheten, vem bryr sig ändå?”. Och det är väl frågan vem fan som bryr sig? Gör jag det? Bara knappt tror jag svaret är. Precis över katastrofstrecket.

Hur fixar man min hjärna, så den bara håller käften ett tag? Nån som har någon idé? Är så less just nu. Vill bara ha lite lugn och ro och tystnad. Vill inte dricka men om jag inte kan få kontroll över mig själv igen så lär det hända närmsta tiden. Inte bara ett problem idag.
*suuuuuuuuuuuuuuck*

Känner igen mig. Kan själv inte dricka en heller. Med tusentals och åter tusentals misslyckade försök. Ska jag var ärlig så vill jag inte heller kunna det längre . Jag vill vara nykter.

Tack! För några år sedan yogade jag vilket hjälpte mig ur en då stressig period. Borde nog börja med det igen eftersom jag gillade det och det hjälpte mig att slappna av. När jag är stark och motiverad så är nykterheten hur lätt och självklar som helst, men när jag är trött och utarbetad så längtar jag mest efter avslappningen och belöningskänslan som vinet skapar.
Har ett krävande jobb med personalansvar (som jag verkligen älskar) och det blir oftast mer än 40 h/v