Senaste kommentarerna i forumet

Finaste Lim ❤️ Vad svårt livet är och jag förstår dig till fullo ... jag vill ändå bara säga som jag känner , att din man inte förtjänar dig .. och kanske skulle han behöva vakna upp och inse hur det står till .. för att kunna ta tag i sitt liv .. Hårda och jobbiga ord .. men han behöver vara nykter och sköta sig .. annars ingen vårdnad om barnen .. Hoppas du inte tycker att jag har smutsat ner din tråd nu .. Och som sagt .. vet att du har en plan för framtiden ✨ Ha nu en riktigt bra semester .. Ta hand om dig och barnen och njut nu av ledigheten .. Kramar i massor ❤️

God kväll allihop.

Nu är det helt mörkt ute. Konstig känsla. Jag brukade tycka om det förut men jag tror att det känns fel nu för att jag har semester en vecka till och knappt kommit in i det faktum att jag är ledig.

Jag vaknar på nätterna rätt ofta med stark dödsångest. Det är helt sjukt. Såhär är det VARJE augusti för mig. Det har inget med alkohol eller ej att göra. Det verkar vara i mitt dna att vara så otroligt känslig för årstidernas skiftningar. Helt sjukt är det.

Jag längtar efter att bo mitt i stan igen som förr. Kunna njuta av hösten genom att gå på bio lätt, ta en kaffe på café, gå på museum. Men jag vet att det skulle bli tråkigt i längden. Där vi bor har barnen det toppen. Inget stadsliv kan väga upp mot allt barnen har här. Och jag också. Nu börjar tiden för oss att vara mkt i skogen. Det är härligt. Men jag saknar ändå det där. Enkelheten att bo helt centralt.

Imorgon ska vi åka på en liten semester. Känns helt knäppt att göra det när det känns som höst ute. Men det ska bli mysigt. Jag har förberett det mesta.

Jag tror ibland att min tråd här har blivit så mkt min egen att jag begränsar mig själv i vad jag ska skriva. Vill ibland inte smutsa ner den med vissa tankar och känslor (kring min man bland annat) för jag vill att den ska vara min. Min historia om min resa liksom. Jag kan väl ändå försöka skriva ändå. Det enda som gör att jag kommer i ofrivillig kontakt med alkohol och berusning är min man. Och det är så jävla sorgligt. Jag är så trött på det. Jag svär att om vi inte hade barn hade jag inte sett honom öppna en enda öl till. Då hade jag flyttat. Till stan. Nära ett museum.

Men. Jag skulle aldrig kunna lämna nu och inte ha barnen heltid. Aldrig. Så för nu gräver jag oftast ner tankarna långt inom mig. Men en sak. Om tio år kommer saker och ting se annorlunda ut. Då ska jag skriva om det i min tråd. Samtidigt som jag firar 11,5 år nykter ?

Älskar din reflektion, den är så härligt taggig...

Det är bara tankar. Själv ser jag det som minnen, påminnelser om hur det varit, eller bara fantasier. Vore ju konstigt om inte en bib eller en slatt vin skulle väcka associationer.
Man kan neutralisera draken i hjärnan genom att ta ett kliv utanför sig själv och se den som ett intressant fenomen.
Skratta eller gråta? Varför inte både och. Sörj det som varit och skratta åt hur tokigt man kan tänka❤️

Lättsamt? Nej, snarare icke-dömande. Precis det förhållningssätt som håller i längden.
Spelar ju ingen roll om du agerar ångerfull och självanklagande, gjort är gjort. En viss lättsamhet kan vara bättre för det långsiktiga måendet och det är ju hur du mår som är viktigast.
Jag blir glad över sättet du skriver om dig själv. Ödmjuk, reflekterande, klok och härligt kaxig?
Kram

Det är ju knappast nya rön som läggs fram i boken och jag läste en artikel som var kritisk till boken då författaren presenterat teorierna som sina egna.

Men visst, why not liksom. Bara man inte tror att det är något nytt och sen går och letar efter avatars omkring sej: ’där kommer en blå’ ; ’hon är alldeles bestämt grön’ , där har vi en gul typ etc

Inte meningen att göra någon orolig ❤️ Förlåt.

Förstår att det kanske kan verka som att jag tar detta lättsamt. Det gör jag inte. Har inte haft tid att reflektera. Ändock hörde jag av mig till ett tips som en sponsor på aa skickade till mig. Den personen kanske kan hjälpa mig på något sätt? För jag vill verkligen inte bryta löften. Vare sig till mig eller någon annan.
Och jag vill ju vara helt nykter och helt nikotinfri.

Så dagen fortsätter. Är på gymmet nu. Ni vet, bra rutiner. De måste sitta. Annars blir jag sårbar. (Uppenbarligen ?)

Kram på er?

...blev lite orolig ett tag.?
Men nu är jag lugn igen?

Kramar
???

Sådär, nu har jag en liten egenstund. Sitter på tåget mot våldtäktsavdelningen, ska dit och göra lite tester. Allés gut.

Mår faktiskt bra ?

Kanske har mitt förändrade psyke påverkat hur jag är med alkohol i kroppen? För jag blev bra. Räckte med 2st 3,5or för att jag skulle känns mig kukalurig, och med det var redan första "glaset" i kroppen. Så det blev väl 3-4 drinkar på det. Jag släppte tankar på exet. Blev inte självdestruktiv (jävla bra det).
Utan den där som man romantiserar om, glad flörtig sprallig frigjord tjej. Vi badade nakna och sjöng till småtimmarna. Seeeen kom jag på att nej vänta nu här, this aint me anymore. Och bestämde mig för att skriva här. För då kunde jag inte låsas som att det inte hänt. För jag fuckade up, jag gick emot mig själv. Fasten jag hade kul och tanken "såhär vill jag alltid må" slog mig, där blir det farligt.

Vilket som hänt har hänt. Det blev som det blev. Jag hade skitkul. Men jag vill inte göra om det på ett bra tag. Jag känner ingen ågren men jag känner mig besviken på mig själv som bröt mitt löfte till mig själv. Fasten det inte spårade ur.

Har fått landa fint hela helgen. Elvis är bra, riktigt bra. Varit i hans jäkla lyxvilla vid havet. Blivit matad med mat på resturangnivå, han ljög inte om att han var mästerkock. I morse fick jag hemmalagad kolasås med bacon, fattigariddare, jos och kaffe. Bara sådär. Matorgasm ?

Han har lovat mig någon typ av magisk pastarätt i kväll, så jag får väl offra mig och åka tillbaka till honom i kväll ??
Ja helvete alltså ?

Men nu, fokus på sjukhus. Sen träning, ta en tvätt och försöka landa lite. ?

Fridens ?

Jag vill inte dricka!

Det där är en otroligt bra insikt.
Insikten handlar om att polletten trillar ner
och man vill inte.
Jag vill inte dricka!

Och man vill inte för sin egen skull.

Det var just den där insikten som jag fick 2016
efter många stapplande försök till att vara nykter.

Ja just det - det är mitt eget liv jag förstör.
Jag förstör även andras men det är mitt eget
liv jag super bort. Min lever, mitt hjärta, min hjärna.
Ingen annans.

Jag vill inte supa bort mitt liv.
Jag vill inte dricka!

Det är ett magiskt mantra.

Kram

Sänder några stora styrkekramar till dig...?????????

Skrev precis samtidigt som du, så mitt inlägg är inte ett svar på det ditt senaste. Förstår att det kan uppfattas så. Sorry!

Har inte läst boken, har dock fått den i present, så ska göra det. Om inte annat för att bilda mig en egen uppfattning. Har en tendens att jag måste läsa/se filmer som får blandad kritik. Har också testats vad gäller färger på en konferens för flera år sedan. Blev nog en mix av allt, kanske brun... ? Hittade det här för ett tag sedan och blev då ännu mera nyfiken:

https://www.jonashjalmarblom.com/blog/2018/4/11/vad-du-br-vara-medveten…

Intressant, men lägger ingen egen värdering ännu i vare sig bok eller kritik, då jag inte kollat upogifterna närmare. Källkritik is da shit!

Visst är titeln trist! Men den är sjukt bra faktiskt och man lär sig massor om varför andra reagerar/agerar som de gör, väldigt lärorik så jag vill ändå rekommendera den. Även jag är röd, no shit Sherlock liksom...

Och nykter, påbörjar nu vecka nr3 och andra veckan helt nykter på jobbet, känns lovely!

Ha en riktigt fin dag!

Blir en toppendag idag. Har sovit igen en massa timmar och kommer att få mycket gjort !

Först hopp in i duschen !

Vi hörs senare allihopa.

@Märthan: vill inte läsa idiotboken. Trist titel, och för övrigt testades jag och medlemmar i ett visst sammanhang för några år sedan. Jag drar iväg åt det röda hållet och i det testet var det en person med hett temperament.. nähä ???

Att du saknar vare sig empati eller är inskränkt... har du läst idiotboken?

Har gått omkring med ett milt obehag som är svårt att sätta fingret på. Saker är oklara. Folk säger inte vad de vill och inte vad jag vill höra.

Men jag har fått sova !

Nu ska jag fundera på varför jag stör mej på folks tankar om de inte passar in i min värld.

Kanske är jag bara inskränkt ? Eller saknar tålamod ?
Eller empati ?

Eller så borde jag sluta fundera så mycket !

Styrkekramar till alla fina ?

.. när jag läser ditt inlägg och förstår hur stor alkoholens makt är. Shit, ska vi hålla på med den här kampen hela livet bara för att vi lät oss lockas av den där viskande alkoholrösten? Och sjukdomen sitter i hjärnan, herregud hur ska vi undkomma, det finns väl ingen bot annat än disciplin att låta bli?

Amanda, är sjukt imponerad av dig och din styrka i att mostå alkoholen. Heja dig liksom!!!

Kärlek?

Kärlek?

Jag hittade en knapp på min PC bredvid alt gr. Om man trycker på den kan man välja olika emojis, men tror det beror på vilken version av Windows man har. Lycka till! Annars går det jättebra med <3 <3

.. hoppas du har någon att prata med om dina tunga tankar. Jag bröt kontakten med min mamma i flera år, men i samband med min skilsmässa kände jag att jag behövde återuppta vår relation för barnens skull. Trots att jag fortfarande tycker att hon inte varit någon bra mamma så är hon en fin mormor till mina barn. Jag skulle, som du, önska att hon kunde "erkänna" att hon gjort fel under min barndom, men det kommer nog aldrig att hända och jag försöker förlika mig med det. Det känns i alla fall skönt att mina syskon stödjer min uppfattning och tycker likadnt även om de har valt att alltid hålla kontakten med vår mamma och inte konfrontera henne. Det är i alla fall en stor sorg att min barndom var så trasig, att jag inte kan se tillbaka och tänka att jag hade det tryggt och bra som barn. Men, det enda vi kan göra ära att skapa en bättre uppväxt för våra egna barn.

Fint att höra om att ni är nyktra tillsammans- enjoy!

Kramar??

Hoppas den fortsatte i samma anda och att du nu får en god natts sömn. Välkommen måndag;)

Kram??

Gud så härligt! ?

Du nämnde det ordet Nurture i ditt senaste svar, ett ord jag fnulat på ett tag, särskilt när det kommer till forumet och mig själv.

Saken är den att när jag för ett par år sedan här, gjorde ett halvhjärtat försök till balans kom till en gräns där flera hamnar, flera som jag läser om i andra trådar. Hur räknandet av dagar nästan kan bli tvång, hur forumet faktiskt kan bli ett beroende i sig mitt i all fantastisk stöttning, vänskap och egeninsikter. Jag vet av min egen för mig erfarenhet att om man sätter ribban för högt blir fallet hårt, skammen ändlös.

Jag har aldrig och kommer aldrig lova någon, inte mig själv eller andra, total nykterhet resten av livet. Just nu är det definitivt vad jag behöver, utmanande prövningar, ifrågasättande, våga stå upp inför mig själv, skilja på alkoholjävulen i mig och mitt faktiska Jag. Se förbi den glorifierade bilden av alkohol som vi ständigt får upptryckt i nyllet precis överallt! Men förbud och skamkänslor är negativt, inget jag mår bra av. Att föra en ständig kamp rakt ner i urnan är inget för mig. Nu behöver jag kampen, men rakt ner i urnan resten av livet?

Sigge skulle kallat det spretigt, kanske rentav offerkofta? Spretig är jag.

Oavsett vad sätter jag en ✔️ För dag14 och därmed 2 nyktra veckor. Det kommer fortsätta på obestämd tid, det känns fint. Utan förpliktelser, utan skam och utan tvång.

Ja,hur börjar man.
Jag har ju läst vad du skrivit en del och tror nog att du egentligen kommit en bra bit på väg.
Jag tror på ärligheten framför allt.
Så länge man försöker blocka sin egen sanning eller andras sanning om vad som egentligen händer så kommer man ingen vart.

Men när man vågar se,identifiera och bena ut så börjar resan.
Kanske man själv står kvar på exakt samma fläck.
men tankarna har börjat resan åt en och så får man själv följa efter eller stå kvar
Och varje steg åt rätt håll ger plats för nya tankar.

Så har det varit för mig och ibland är sanninganra så påtagliga och glasklara.
och jag så oförmögen att ändra på situationen så värsta krockarna har uppstått i skallen.

Så då väljer jag att gömma mig i diket igen.
Men de poppar upp igen de där sanningarna och jag har hunnit med att sakta förstå att det var sant,det där jag såg sist.

Men ibland.När man gjort någon illa.
Vågat se att man gick för långt.
I ivern att göra rätt. Eller skydda/hjälpa någon som inte bet om det.
Då har jag stått där och försökt säga till alla och mig själv.
Men jag ville ju bara..

ja vad ville jag?
Skydda dom.
upplysa dom.
Bestämma över dom.
Lindra min egen ångest i att hindra dom att göra fel?

Gång på gång så tycker jag att jag agerar rätt.

men ser i efterhand att det gjorde jag inte.
Då är det svårt att sudda.

Då är det redan gjort.
Då blir jag ledsen och slår på mig själv,istället för att förstå vidden av min sjukdom.
Att tro att andra männniskors bekymmer är mitt problem.
Att det är jag som måste gå in och lösa dom.