Senaste kommentarerna i forumet

Är så tacksam över att få vakna upp till det nya året utan vara bakrusig och ångestfull. Tänker fortsätta vara nykter. Inga planer eller önskan att få dricka alkohol igen, till min familjs och min glädje. Hoppas på att jag fortsätter ta "bra" beslut under året. Jag upprepar ALLT BLIR BÄTTRE UTAN ALKOHOL.

Fick mig att bli lite sorgsen med tanke på vad jag eventuellt tidigare lämnat för avtryck. Men det är egentligen framtiden som räknas. Ska bli fint att få barnbarn någon dag i framtiden, det ser jag fram emot!
//PP

Tack det samma! Nu är det så avlägset att det faktiskt börjar bli knepigt att minnas hur galet det var. Är verkligen mer än en Fair chance tycker jag. Ser idag faktiskt ljust på tillvaron, och inte minst framtiden. Kanske precis så det ska vara årets första dag. Lite spännande på något sätt, och har en känsla av att bra saker finns runt hörnet, bara att ta för sig.. ??
//PP

Vad kul att läsa att du kommit till insikt att du vill förändra ditt liv till det bättre och att du valt bort alkoholen som bara förstör för en själv på alla sätt.Grattis till dina nykta dagar och fortsätt på den vägen:) Jag har själv varit nykter i 10 dagar nu så det blev en nykter jul och nyårsafton och det ångrar jag inte alls utan är stolt och tacksam över mig själv att jag valde att vara det:) Så idag var det underbart att vakna pigg och utvilad utan att känna ångest och självförakt och skam. Jag är med dig på din resa och vi är i samma båt så vi kan hjälpas åt att ro årorna tillsammans så blir det lättare så ror vi oss ifrån det djupa vattnet vi varit på och tar sikte på land där vi kan stå stadigt och tryggt på torra land:)

Ha det så gott och njut av din dag så gott du kan:)

Vad skönt att det är att slippa skiten och allt den för med sig. Tänk att vi till slut insett att vi inte alls blir så roliga och smarta när vi dricker, som vi trott - tvärtom! Pinsamt, men skönt uppvaknande. ♡ Kram

Ja, det är helt klart att vår Heueh är en författare! bland många andra här på forumet... Tyvärr är det väl så att författarmanteln i sig kan vara tyngande.... att berättandet då blir nedtyngd av krav och förväntningar... Bra därför att freewheela så här på nätet ett tag! Det är ju också att bli,... vara... författare – och nå många läsare! Som man kan interagera med!

Tack för berättelsen! Tänkte att det var så det skulle sluta, så sorgligt. Än värre att den är verklighetsbaserad.
Och jag har sagt det förr... du borde skriva en bok.

Ja, utan a. har vi en chans att upptäcka oss själva. Allt blir mer "på riktigt". Jobbigare kanske på sätt och vis, – men bättre.

Ja, utan alkohol blir livet mer hanterbart. Då har man ju en "fair chance" åtminstone! Vi önskar oss ett nytt nyktert år, PP och alla andra kamrater!

Hade idag på morgonen anledning att leta igenom badrumsskåpet. Plötsligt hittade jag den välanvända alkoholmätaren. Vilka otroligt dåliga minnen som kan vara förknippade med en sak! När jag drack som mest användes den inte bara till att undersöka när jag var körbar på morgonen. Jag tyckte den var fiffig då jag med hjälp av den och dryckeslogg kunde hålla mig säker på att inte vara påverkad när jag åkte till jobbet, samtidigt som jag nästan maxade drickandet till den gräns jag trodde mig kunna bryta ner. Men allt för ofta var jag tidigt på morgonen orolig för att jag inte hade lyckats nyktra till. Oerhört obehagliga minnen. Minnen jag inte vill glömma, men idag åkte den i alla fall i lådan till återvinningen. Har inte för avsikt att någonsin behöva oroa mig mer för att köra onykter. Tyvärr nog många som våndas för just det idag efter gårdagskvällen. Till alla som startar med goda förutsatser inför 2018 önskar jag framgång och att få slippa alkoholens elände. Ta vara på er
//PP

Gripande berättelse ur ett barns perspektiv, – ett försummat, ensamt barn som dränkts i prylar, som om det var det enda ett barn behövde och med syfte att hålla honom på avstånd så att de vuxna kunde leka vidare utan att drabbas av dåligt samvete...! Men verkligheten kom så småningom ifatt dem. Undrar hur de vuxna egentligen hade det och resonerade.
Det här var en berättelse ur verkliga livet om jag förstått Heueh rätt?

Det gör ont och svider i hjärtat även om jag från den första delen förstod att det var åt detta håll det lutade...
Men smärta är en bra påminnelse, samma känsla jag fick när jag började läsa din berättelse har jag haft i många år, känslan av att berättelsen som är mitt liv inte kommer sluta väl. Känslan av att mina barn till exempel kommer gå samma öde till mötes som Peter....
Den känslan har avtagit och nu försvunnit i takt med att mina nyktra dagar blir fler och fler. Men jag vill inte glömma den, inte glömma hur det känns att se avgrunden obönhörligt komma närmre.
Glömmer jag blir det farligt. Jag bär med mig Peter som en påminnelse.
Tack Heueh.
Kram Amanda

Sitter på jobbet, gårdagen var nykter och rolig. Vet att jag kan ha roligt utan alkohol egentligen. Och numer blir jag inte alls rolig med a i kroppen. Dum elak somnar ramlar gör bort mig blackouts. Fyllorna skänker inte ens tillfredsställelse längre. Nej fy sjutton vad skönt att inte vara bakis. Även om jag är rätt så trött. Ha en underbar nyårsdag. Kram

Så sorgligt. Fint av dej att hedra honom, Peter. ❤

På nyårsdagen vaknade Peter tidigt av att de sista gästerna trampade upp mot loftet, glatt sjungande. Han kunde höra hur de dunkade i väggarna men förstod inte vad de sjöng; det måste vara på något annat språk. Han låg kvar i sängen ett tag och försökte somna om, men det var nästintill omöjligt. Plötsligt insåg han varför; Rudolf var inte i hans rum, tänk om dom hade glömt honom kvar ute igen! Snabbt kom han ur sängen och öppnade dörren och där stod Rudolf, tack och lov! Hunden var nog rätt nöjd med natten, han hade satt i sig en hel del köttbullar och prinskorv och annat gott, dessutom hade han fått springa omkring en hel del. Varje gång någon gick ut hade han följt med, så nu var han nöjd med att få rulla ihop sig på sin dyna i Peters rum och sova lite.

Peter var inte alls på humör för att sova, så han klädde på sig och gick en runda i huset. På vart och vartannat bord stod det glas; de flesta tomma men det fanns också en hel del som bara var halvt urdruckna. Han smakade lite på de olika sorterna men aktade sig noga för de glas som det låg fimpar i. Han hade gjort misstaget att dricka ur ett sådant en gång och blivit väldigt sjuk. Några av glasen innehöll grogg, det var inte så tokigt, ganska sött och gott, så han drack lite och kände sig väldigt vuxen. Han hade gjort så förut, det stod alltid glas kvar på borden när han kom ner på morgonen efter en fest. Han gillade den där känslan han fick efter ett tag; lite yr, lite varm och så kände han sig på något sätt större och starkare. Han beslöt sig för att gå ut en sväng och titta till sin kälke i garaget.

När han kom ut var det bitande kallt, säkert tjugo minusgrader, han borde nog ha tagit på sig mer kläder men han skulle ju bara till garaget en kort sväng. Halvvägs mellan huset och garaget låg hans kälke i en snödriva. Någon hade använt den! Och haft sönder den! I änden på snöret som man använde för att dra den uppför backen hade det suttit ett handtag; det var borta och i stället hade någon knutit en ögla. Han inspekterade kälken noga alltmedan han blev argare och argare. Arg på sina föräldrar för att de inte sade ifrån till sina vänner, arg på de andra vuxna för att de inte respekterade hans grejor, arg på vuxna i största allmänhet för att de blev så dumma när det var fest.

Han bestämde sig för att kolla om dom hade kört sönder hans bana också. Han satte sig på kälken och gled iväg nerför backen. När han väl lämnade husets upplysta fönster bakom sig, det stod en adventsljusstake i vart och ett av dem, insåg han hur mörkt det var; han hade svårt att se banans sträckning framför sig. Visserligen var det stjärnklart men månen var inte framme så han önskade att han hade tagit med sig en ficklampa. Så dags nu, han hade redan börjat få upp ordentligt med fart. Just där vänstersvängen började körde han in i ett gupp som fick honom ur balans och ur banan. Han åkte över ett krön och nerför en mycket brantare sluttning, farten ökade så mycket att han tyckte det började bli otäckt, han hade svårt att hålla sig kvar på kälken.

Plötsligt dök en mörk skugga upp framför honom: det var en klunga fjällbjörkar som han inte lagt märke till förut, nu insåg han att han var långt bort från banan. Han gjorde sitt bästa för att väja men lyckades inte helt, han träffade först en av trädstammarna vilket sände honom av kälken och i ett horisontellt spinn som gjorde att hela världen tycktes snurra runt honom. Därefter träffade han nästa stam och han kände en skarp smärta i högra benet. Sluttningen var brant och han fortsatte ett långt stycke innan han till sist, efter att ha farit över ytterligare ett krön, landade i en djup snödriva. Hans mössa var borta liksom hans ena vante och snart insåg han också att han var barfota. Han försökte resa sig upp, men hans högra ben svarade med en bedövande smärta. Han prövade att krypa men han nådde inte ner till marken genom den djupa snön. Han låg där han låg.

Efter en stund började han frysa så han skakade. Han ångrade bittert att han inte hade tagit på sig mer än han gjort, han önskade att föräldrarna hade bytt hans overall så att han kunde ha använt den, han önskade att han hade tagit med sig Rudolf, men mest av allt önskade han att han inte hade gett sig ut över huvud taget. Han visste inte hur länge han hade legat där när han insåg att det började ljusna, solen måste vara på väg upp. Samtidigt började en behaglig värme sprida sig i kroppen; han slappnade av och plötsligt befann han sig inte längre i en snödriva på fjället: han satt i soffan bredvid sin mamma och läste om Kalle Blomkvist, det var varmt och mysigt och han kände sömnen smyga sig på…

Och så kom det sig att där, för exakt trettio år sedan, på en snötäckt fjällsida badande i solens första strålar, blåste en iskall vind ut det ljus som borde ha fått brinna än i dag.

Jag tror att när vi kan se våra egna mönster och stanna upp, låta bli att agera som vi brukar, det är då vi kommer vidare.
Jag är glad att du såg det❤️
Gott nytt år önskar jag dig!!
Kram✨❤️

Började skriva i går kväll:

Sitter och filurar så här årets sista kväll. Mannen är sjuk, febrig och endast frugan är vaken...

År 2017 - ett mycket händelserikt år - är snart slut. Vad har det gett? Framför allt, vad har det gett för förväntningar inför nästa år?

Det här var knappast året då jag insåg att jag hade alkoholproblem, det förstod jag många år tidigare. Höll uppe med alkohol i en och en halv månad våren 2016 och tror faktiskt på allvar att det kunde ha varit slutdrucket, då jag inte hade inte tagit något under en lååång semesterresa. En panikångestattack höll dock på att knäcka mig, jag var i främmande land och var helt enkelt tvungen att "fylla mig" för att överhuvudtaget komma hem. Sedan fylldes det på...

Men, för att återgå till 2017, vardags-
och tillika smygdrickandet eskalerade och nådde ännu högre höjder. Eftersom jag inte ville, och fortfarande inte vill, berätta om mina problem för någon försvårades ångesten. Det var då jag hittade forumet...

Efter att ha läst och peppats av andras trådar skapade jag till slut en egen. Responsen var otrolig. Efter många tankar, råd, tips och stöd från andra tog jag till slut steget och berättade för min man. Ett helt avgörande steg visade det sig.

Nu närmar sig nykterheten 50 dagar igen (så när som på två folköl, som jag skrivit om och som jag bestämt mig för att inte räkna som ett återfall, då jag inte ens blev berusad). Den här gången tror jag verkligen att det går vägen. Utsätter mig inte för extra potentiellt farliga risksituationer, vill ha ännu mera kött på benen först. Men känner ändå inom.mig att jag kommer att fixa det här.

Mannen, som inte har alkoholproblem, men gillar att ta ett glas på helgerna, har blivit än mer fanatisk än jag. Han frågar hur det är, kramar om när jag inte mår bra och avstår gärna alkohol för min skull. Hur bra får man ha det? ♡

Att prova dricka lite för att se om jag klarar det, finns inte på kartan. Jag vet att det är lätt att trilla dit och vågar absolut inte chansa. Dessutom är det, som flera här skrivit, ingen idé att dricka en eller två glas vin - det är ju trots allt ruset vi vill uppnå - och det får vi knappast av så lite. Speciellt inte när vi under lång tid höjt toleransnivån.

Nu ska jag förbereda lite löjrom och annat gott. Till det ett mousserande vin - självklart alkoholfritt!

Fortsättning:

Så underbart att vakna vid halvsjutiden, pigg och nykter. Ångesten knackar på ibland, men lindrigare och av andra orsaker än när alkoholen var inblandad.

Ha det gott alla kämpar! ♡ Nu håller vi i det här!

Du har 100% rätt i allt du skriver. Min familj och framförallt min son är viktigast. Tyvärr så grumlas mitt sinne lite när jag mår dåligt och då tappar jag fokus. Jag måste finna nya vägar som gör att jag mår bättre. Finnas där för min älskade son ❤. Det är som det är och jag är mitt i processen att acceptera det. Halva hjärnan förstår och andra halvan försöker hitta kompromisser för att leva som jag gjort. Den fria viljan som du skrev om. Tack för en vägledande påminnelse. Gott nytt år på dig med ❤ kram

Det är lite som när min mamma dog. Samma natt – jag övernattade i hennes då tomma lägenhet–, hörde jag kyrkklockorna vagt sjunga,... liksom inuti väggen! Hon bodde i närheten av kyrkan, men dess fysiska klockor ringde verkligen inte mitt i natten...! Ändå gjorde dom det. Jag är inte det minsta psykotisk och har aldrig haft hallisar. Nykter var jag också. Gick ut i trappuppgången och lyssnade, men där rådde tystnad. Hela byn sov, utom jag. Och klockorna ringde svagt, men ändå.

Tack PP, Miss Lyckad och Vapenlös. Det värmer att ni läste min reflektion.?
Nu är det den sista dagen på 2017. Ett år som varit väldigt upp och ner. Jag har fortsatt min resa i nykterheten och är på väg mot 2 årsdagen. Det andra året har varit både extremt givande men oxå stött på många prövningar. Vardagen och livet kommer i kapp mig och det är nu jag behöver ta vissa beslut. Beslut som kommer i från mig själv och inte genom påtryckningar ifrån omgivningen och samhällets ekorrhjul.
Men idag är det nyårsafton. Förra året bröt jag ihop och var sur och irriterad. Då blev det ett AA-möte innan jag anslöt mig till festligheterna. Idag gör jag annorlunda. Barnen har fått bestämma hur de vill fira. Blir middag ute och sedan åka hem och mysa. Jag ska köpa en stor Pommac som vi kan skåla med. Lite hattar har jag nog sparat från tidigare fester. Har en skön känsla i kroppen trots att jag inte gillar dessa firarhelger.
Årets nyårsafton känns annorlunda men jag tror att det oxå handlar om att vi gör annorlunda. Gör vi rätt för oss så blir det rätt.
Ett gott slut önskar jag er.
Varm kram
Ellan❤️

som vi fick oväntat av en grannfamilj. En vanlig bondkatt och min första tanke var att den var ganska ful med väldigt långa ben. Den blev en kär familjemedlem och vi sa alltid att den egentligen var en älg med sina långa ben. Efter många år blev katten överkörd, den hittades men gick inte att rädda. Veckorna därefter såg jag/vi älg vid tre tillfällen på olika platser där jag aldrig nånsin sett älg tidigare. Det är överhuvudtaget sällsynt att se älg där vi bor. Jag tillåter mig att tro att det var kära kisse som visade att hon var fri och lycklig? Det finns mycket i livet vi inte helt kan förklara och förstå. Bara att förhålla sig ödmjuk inför?✨? / mt

Grattis till dig. Vilken resa du har påbörjat. Tacksamhet, frihet och kärlek på det. Härlig läsning. Nu tar vi oss an 2018.?
Kram
Ellan❤️

Hej

Gillar ditt sätt att uttrycka dej. Tänkte först inte skriva något. Men ditt inlägg om fjärilar väckte tankar hos mej. Jag går mycket promenader. Och under flera veckors tid var det 3 st fjärilar (blåvingar)
som flög ihop på samma ställe.Som jag upplevde det en yster dans. Tidigare det året förlorade vi tre hästar i ett åsknedslag. Tänk vilka tankar. Men i mitt stlla sinne undrade jag om det var dom Klart det finns en annan förklaring. Men ändå.
Intressant att läsa om din kamp. Min man har också problem men han öppnar sig inte om det. Att läsa dina inlägg öppnar mina ögon om hur han har det.

Vilket helt underbart inlägg miss lyckad. Du har verkligen skapat dig ett underbart liv.

Tror du att det är nykterheten som gjort det möjligt? För det tror jag om det mesta positiva som sker numera. Ofta iallafall.

Jag ser verkligen upp till dig ❤ njut av den fina tillvaron du byggt upp och jag önskar dig ett 2018 som fortsätter på detta nya friska fina spår. Gott nytt år!

Det är inte fel eller skadligt att längta. Även efter något som är skadligt och ”fel”.
Bra att du satte ord på din frustration. Du skapar strategier som kan hjälpa senare, när du inte längre har antabus som krycka.
Kram