Senaste kommentarerna i forumet

nu kom den där lille djävulen fram i huvet igen som vill sätta sig på närmsta bar efter en inarbetad behandling med antabus på tre veckor va fään är det inte meningen man ska få vara nykter för alltid varför kommer dem djävla tankarna på whiskey igen djävla sprit
jag måste ha en att snacka med så fort som möjligt kurator kanske var sjutton hittar jag en sådan som kan lyssna på all skit man bär på
funderar på att ta mig ett djävla rus men när ?sitter jag o tänker nu när det närmar sig jul o skit igen
en jul med alkohol antar jag att det blir utan jag vill jue för fään vara utan whiskey utan det där jävla blasket som kallas öl
blir en stressig jävla tid i december
pallar inte med skiten har börjat hata samhället mer o mer o folk som glor :) hatar jag ännu mera idag vill mörda hahahaha
vad fään vad är det som pågår i mitt huvud nu när jag är nykter
ska inte antabussen ta bort tankar på sprit o skit o musik
tjejen har gjort slut hon vill inte vara med mig mera för att jag tog ett satans jävla återfall för tre veckor sedan sedan dess har jag druckit antabus ist för alkohol :)
vill inte trilla dit igen till dem förbannade parkbänkarna o fyllorna
det är föressten skitskönt att vakna nykter
inga jävla bakfyllor o spya o skit längre
det är skönt men samtidigt har allt blivit så jävla tråkigt var hittar jag nya nykrta vänner tex ?
dem är föressten så jävla svensson aktiga o löjliga hahaha
hjälp mig för fään :)
hälsningar chrille

Har nu trillat ned.
Varför jag reagerade så starkt.
Jag känner mig som den lilla pojken i kejsarens nya kläder.
Som ser och vågar säga att kejsaren är naken.
Så kände och känner jag mig inför denna situation.

Men det viktigaste av allt är att jag fått tag på barndomens och det tappra lilla barnet som försökte förmå resten av familjen att se det jag såg.

Min mamma var psykiskt sjuk,styrde familjen med järnhand med sitt kontrollbehov och tvingade oss alla att lyda som marionetter.

Jag kämpade som ett djur för att få resten av familjen att se och reagera,Men ack nej.
Ensam fick jag föra min kamp som jag ständigt förlorade eftersom jag var ett barn.

Och ingen såg det jag såg,som var så uppenbart synligt.
Så tack burleskdansare som tvingade och väckte detta gamla sår till liv.
Nu ska jag se och bekräfta den lilla modiga flickans kamp.

För även om hon förlorade varje gång, så gav hon aldrig upp.
Bra kämpat! Som Gunde svan säger☺

Tack själv för hälsning hörru! Alltid roligt att höra av dig. Gott att höra också att du har det bra och att det verkar rulla på som det ska. :-)

Njae, det har inte lugnat sig på jobbet. Snarare tvärtom. Den ena håller nog på och flippa ut totalt. På riktigt. Jag begriper inte hur hen orkar hålla på... Den andra sjunker djupare i alkodimmorna. Sorgligt, men inte min sak att lösa. Båda kämpar dock med näbbar och klor för att hålla mig kvar av olika skäl. Men det funkar inte längre!

Ta väl hand om dig! Bamsekram

Tack själv för hälsning hörru! Alltid roligt att höra av dig. Gott att höra också att du har det bra och att det verkar rulla på som det ska. :-)

Njae, det har inte lugnat sig på jobbet. Snarare tvärtom. Den ena håller nog på och flippa ut totalt. På riktigt. Jag begriper inte hur hen orkar hålla på... Den andra sjunker djupare i alkodimmorna. Sorgligt, men inte min sak att lösa. Båda kämpar dock med näbbar och klor för att hålla mig kvar av olika skäl. Men det funkar inte längre!

Ta väl hand om dig! Bamsekram

Mycket bra och starkt gjort.

God morgon!

Ska snart ut i snön med barnen till skolan och sedan i väg till jobbet.

Varje gång jag skriver här så hejdar jag mig alltid från att skriva om mina barn eftersom det är ett anonymt forum. Egentligen skulle jag kunna skriva enbart om dem. De är min största motivation till allt positivt jag gör. Allt handlar om dem egentligen och för deras skull kan jag göra precis vad som helst.

Vi har varit ihop dygnet runt den senaste veckan och nu när det är dags att skiljas åt en hel arbetsdag så saknar jag dem så mycket. Mina fina underbara barn som förtjänar allt gott i livet. Hoppas vi kan ha öppna och ärliga samtal i framtiden om allt vad livet kan råka servera ❤

Ha en fin dag allihopa ❤

Tack miss lyckad och Lerigen och kramar till er!!

Igår kom första snön. Eller var det i förrgår? Jag minns inte helt för jag har varit magsjuk och liksom i en dimma.

Vaknade så vansinnigt illamående. Vad det såhär det kändes att vara bakis? När ingen ställning man lägger sig i ger ro i kroppen men man absolut inte kan ställa sig upp och gå nånstans utan att bli svimfärdig. Man behöver vila men det går inte. Som tur är så gör febern att man ändå somnar, när det är magsjuka. Bakfylla serverar ingen feber som gör att man domnar bort.

Nu är jag frisk igen tack och lov.

Jag har inte känt för att gå in här och skriva de senaste dagarna. Och jag vet varför. Det är för att jag BARA minns dåligheter med alkohol. Det är nästan så att jag har börjat göra mina minnen ännu värre än vad de är och det är så otrevligt att tänka på det.

Men jag vill inte sluta skriva för jag tycker om att ägna tid och tanke åt mitt nyktra friska liv. Jag gillar att få skriva om det och identifiera mig med vad jag är nu - nykterist. Men jag är också stolt över att jag vågar se det gamla fula i vitögat också. Erkänna. Ibland förstora upp händelser lite väl mycket kanske men det verkar hjälpa mig. För jag är aldrig aldrig aldrig sugen på att dricka. Så något gör jag väl rätt när jag drar fram smutsen och ser på saken med kritiska och förfulande ögon. Eller förfulande och förfulande... det ÄR fula minnen.

Jag har för tredje året i rad skrivit på nykterhetförbundets Vit jul kampanj. Men när jag läser om olika människors kommentarer blir jag ändå lite bekymrad. De skriver saker som "Ja, julen är barnens. Vi vuxna har 364 dagar resten av året vi kan dricka på". Då vet jag inte poängen riktigt.... De 364 dagarna är väl också barnens (om man har barn). Det är klart jag tycker att det är bra med en vit jul men jag önskar att det kunde vara mer än så som folk kunde "offra". Undrar om folk känner sig så jäkla duktiga över en dag.... det blir så fånigt. Men samtidigt förstår jag att de som gjort kampanjen försöker nå ut till folk och resten av året är det väl i princip omöjligt att få folk att inte dricka. Julen är ju ändå helig på nåt sätt så där kan de nå fram. Men en vit midsommar skulle de väl inte ens våga föreslå....

Som sagt är jag för en vit jul och skulle stödja kampanjer året runt. Och en dag är väl bättre än ingen dag.

Sedan tror jag att de barn som desperat behöver en vit jul inte har föräldrar som skriver på kampanjen heller kanske? Men hoppas de nås av budskapet och får stöd på nåt sätt?

Jag kan känna mig lite ledsen över att mina barn inte får en helt alkoholfri uppväxt. De ser ju min man dricka. Men de slipper i alla fall se två berusade föräldrar här hemma. När min man dricker så är han antingen nån annanstans eller så är jag här så att de är med mig mest. Och jag har ju en lugnande påverkan på min man eftersom att jag alltid är spiknykter. Jag kan alltså säga att mina barn inte far illa av nånting här hemma. Däremot kan jag absolut tro att de föredrar en nykter pappa även om de inte sagt något sånt. Men det är underförstått för min del.

Jag kan säga det direkt till alla; det märks ALLTID om du dricker. Det känns på andedräkten direkt om inte annat. Det är en väldigt stark lukt som är ganska vidrig att känna när man själv är nykter. Den lukten är vad barnen känner.

Så nykter for life ???

Kramar!

också i detta att jag då med min språksvada " tvingar" min omgivning att tycka som mig.
Nedhukade av argument som de varken orkar eller vågar motsätta sig så inbillar jag mig att jag omvänt min omgivning till att tycka som mig.
Istället för att lyssna in deras åsikt,lugnt lägga fram min och stanna där.

Jag blir fortfarande lika arg när jag tänker på helgens event med burleskartisten.
Både för att jag känner mig kränkt som kvinna och människa och den dubbelmoral med varför hon ställer sig där i avsikt att tillfredsställa egna behov av att synas.
Jag vill backa bandet,ställa mig upp och skrika
Nej,ser ni inte era dårar!
Ser ni inte vad hon gör?
Accepterar ni kvinnor i lokalen verkligen detta?
Och ni män som sitter här och småflinar.
Vad säger ni ja till?
Vad bejakar ni?

Men då hade förmodligen någon skyndsamt lett mig ut ur lokalen och lagt kalla omslag på min panna.

Så jag vet inte i vilket läge man ska ta strid och i vilka lägen man bara ska acceptera det som sker framför ögonen i den mening att jag ändå inte kan påverka det.

Jag kan riktigt se dig gå mellan varuhyllorna på Ica på jakt efter någon att ”omvända” ? Förlåt, men ibland måste man skratta åt eländet också! Vi är utpräglade vanemänniskor och vanor är svåra att bryta. Men du är på god väg tycker jag!

Ja visst är det kanske en utopi.
Och jag som medberoende klarar ju knappt att gå på Ica utan att försöka påverka någon annan kund att handla en bättre vara än de hade tänkt sig.

Så det är en sån stor tanke,stor omvälvning i ens inre innan man ens kan komma nära förmågan.
Men jag kämpar och ibland när jag lyckas.
När jag kommer utanför min egen cirkel av bekvämlighet och trygghet så utmanas jag.
Det blir ibland för stort och för svårt och jag rusar tillbaka.

Men ibland så vågar jag stå kvar.
Och de gångerna så blir jag visserligen lite rädd,för hur svårt och stort det känns.
Men samtidigt allt modigare när jag känner att jag fick mig en liten bit till i mitt livspussel.

Hur gamla är damerna du visar intresse för? Om de är hyfsat i din ålder borde ju även dom ha lite problem likt de du räknar upp och kanske överse lite med det? Och kanske ibland falla för din kluriga intelligens? Så som vi här på forumet gjort och gör.

Lim .. Blir glad att mina rader kan vara till hjälp och stöd för dig .. och även om det går bra för mig så behöver jag själv påminna mig om faror som lurar därute, den ständiga stressen , jakten på det perfekta livet .. fick mig att fly in i alkoholens värld ... Ja , det är lätt att glömma .. Att läsa här och ibland skriva är ett bra sätt för mig att påminnas ... Kram till dig .. och du ska vara riktigt stolt över dina 9 månader ?

Besvärligt att bli gammal.
Ingmar Bergman sade i en intervju att ingen jävel talat om för honom hur jobbigt det är att bli gammal. Att inte kunna knäppa skjortknapparna själv ens.
Men, bridge är kul! En social samvaro där alla är nyktra! Ganska ovanligt.Dessutom får man hjärngympa. Känner förresten flera som träffats o blivit ett par via bridgen så det kan hända.
Tango är också bra för gamla gubbar o tanter. Balansen blir bättre.

Det var en fin tanke Ullabulla! Vad händer när vi vågar öppna oss, ta emot, ta in, acceptera och leva med en värld i ständig förändring men utan rädsla, utan försök att påverka eller göra om?

Tänk den som kunde vara så mottaglig och öppen, både mot världen och sig själv. Bara sluta vakta på det invanda, sluta kräva att världen gör som man vill, sluta analysera mänskor och händelser som går sin gilla gång oavsett vad vi tycker om det.

Att kunna leva så i samklang med sin omgivning skulle vara underbart! Att höra till istället för att krocka och dirigera, vilken skön tanke!

att bli gammal. Hade jag haft ett val så hade jag nog slutat åldras någonstans kring 40-strecket. Det var en rätt bra ålder tycker jag, jag hade börjat tjäna rimligt med pengar, jag hade ett jobb som kändes mer som en hobby än en plikt, ungarna beundrade mig fortfarande men var ganska självständiga och kvinnor drogs av någon anledning till mig. Annat är det nu; jag har noterat en hel del saker som jag måste föra upp på minuskontot. Till exempel verkar det vara så, att ju svårare man får att böja sig ned, desto oftare tappar man saker på golvet, ju svårare det blir att gå i trappor, desto oftare glömmer man kvar saker på övervåningen. Jag funderar bland annat på att montera en tvättsvamp på väggen i duschkabinen. Jag har svårt att nå hela ryggen, så med den kunde jag stå och skrubba min oåtkomliga baksida likt en björn som kliar sig mot en tall.

De kvinnor jag finner intessanta har inga som helst tankar på att trassla till det med en gubbe som de kommer att behöva byta blöjor på så småningom, så Eros får nog sikta i en annan riktning i fortsättningen. Dansa är inte att tänka på; spinkiga ben, ingen röv, stor mage och dålig balans skulle generera komik snarare än romantik. Kanske kunde jag gå med i den lokala bridgeklubben, det är ju ingen kontaktsport i alla fall. Eller kasta järnkulor i en sandlåda, det verkar vara populärt bland andra gamlingar. Fast då sträcker jag väl ryggen. Traska omkring på stan med skidstavar i nävarna känns lite löjligt och poker har jag inte råd med; inte som jag spelar i alla fall. Återstår att mata fåglarna, fast dom skrämmer ju hunden bort innan dom hinner fram. Håhå jaja, det är inget lätt liv att vara åldring.

Ha en fin dag!

Denna vilja att höra till,bli sedd och lyssnad till.
Att få höra till.
Så gemensamt grundläggande behov för alla människor och som tar sig olika uttryck.
Som ung har man vissa uttryckssätt eller kanaler för att få det man behöver.

Som äldre och vuxen andra och kanske mer finstilta sätt.

Men behovet kvarstår.
Vi vill alla räknas, ha en självklar plats och vara accepterade och respekterade.

Men vill vi mötas?
Eller vill vi bara ha vår egen livsväg som kantas av oss själv, våra egna värderingar och egna ideal.
Orkar vi med att mötas av andra uttryckssätt, religioner seder osv.
Eller väljer vi bara en krets av de som liknar oss för att slippa konfronteras med oss själv och våra egna rädslor?

Är det att vi värnar så hårt om vårt sätt att leva för det har tagit oss sån tid att komma dit.
Till någon sorts livsväg som vi valt och som vi inte vill omrevidera.

Men vad händer om vi gör det?
Vad händer om vi vågar öppna upp för de människor vi möter?
Vågar lyssna utan att känna att grunden under oss rubbas.
Våga bejaka att livet och världen hela tiden är i förändring vare sig vi vill det eller inte.

Jag är inte den som vågar orkar och kan speciellt mycket.
Men jag bara undrar..

Jo,håller väl på att landa.
Funderar ibland på att flytta in i en stubbe i skogen och bara ha mina djur med mig.
Som jag har kontroll på och som lyder mig..

Att så många kontakter man har genom dagen och livet påverkar en åt alla möjliga håll.
Man försöker hitta sin egen sanning och hålla fast vid den.
Så träffar man en ny människa och tvingas revidera den.
En oförutsedd händelse,en annan människas vånda problem eller olycka.
Saker ställs på sin spets och man är tvungen att lägga till det till det redan lagda och omrevidera.

Tungt och svårt och nödvändigt.
Om man ska vilja fortsätta leva i möte med andra människor och inte bara låta dem passera förbi i utkanten.

Jag tror att jag måste välja vilka strider jag ska ta med mig själv och vad jag ska låta vara.

Att låta så stor del av dagen gå åt till att bli vuxen på nytt är omvälvande och energrikrävande.
Allt som jag tidigare trott och haft som ankare flyter nu sakta iväg från mig och jag får liksom simma efter.
Tänk om jag haft fel ett helt liv?

Tänk om jag egentligen tycker något annat och har hållit fast vid något gammalt för att jag inte orkat med denna revison?
att som en tonåring söka sanningen med nya ögon och inte veta är påfrestande på alla plan.

Men det är väl det som kallas att bli nykter?
Att våga se alla aspekter,hela vyn och inte bara leva med skygglapparna på.

Jag rekommenderar verkligen Antabus, men det är ju så väldigt individuellt vad som funkar på den ena, funkar kanske inte på den andre. I mitt fall så räddade Antabus mitt liv/kram Leos matte

Det är ena dagen uppförsbacke nästa dag nerför..Mitt drickande kommer i skymundan..Tänker inte på alkohol här hemma..Här är vitt..Ska måla vita väggar också, men inväntar inspiration..Har fått problem med vattenläcka..Fick som från ovan en slant av förra ägaren, som tyckte det var tråkigt för mig❤Hade en mikroskopisk kort tanke på att ringa exet om råd, men avstod..Behöver inte hans taskiga energier här.Ut med det gamla in med det nya...Har kontakt med mannen från daitingsidan, som också är nykter..Kanske vi får till ett möte om en månad..Avståndet är långt som tur är..Annars är det svårt att låta bli att träffas..Jag börjar hitta lugnet igen..Det är en egenskap jag tycker om, men inte att det är slöhet, det är skillnad.Första julen separerad känns bara bra..Behöver inte tänka på om någon partner är sugen på alkohol eller ej.Mitt sug verkar ha försvunnit, härligt..Men alltid på sin vakt mot det inkapslade beroendet...Varm kram till alla som behöver..

Skulle aldrig delta i en publik till varken manlig eller kvinnlig striptease. Jag tror på tillgång och efterfrågan. Finns det en publik så finns efterfrågan - så sådant bidrar jag inte till. Och jag har inte fyllt 50 år.

Min nästan namne här. Jag mår prima i dag och tyckte, som säkert framgått, att det var helt ok att vara sjuk då jag blev tvungen att avstå alkohol. Knäppt, men sant.

I helgen lyckades jag mitt i allt gömma undan vin i en plastflaska. Då jag jobbat hemifrån i dag och varit ensam hela dagen, låg den och pockade på min uppmärksamhet från i morse. Med olika knep lyckades jag förhala intresset från timme till timme.

Hade jag börjat redan i morse hade jag ju varit "tvungen" att fylla på. Nu klarade jag mig ändå till 20-tiden, vilket är en seger för mig, då det nu inte finns chans till mer. Visst, jag hade självklart önskat att jag klarat mig helt, men just nu väljer jag att glädjas åt att det gick bra så långt.

Känner att det är en strategi detta, att vänta och vänta tills det inte går att göra FÖR många fel. Komma hem senare från jobbet än min man är ännu en strategi, då kan jag inte lika lätt smygdricka. Jag fyller på med nya saker varje dag som ska försvåra det dagliga pimplandet.

En fördel med att inte ha berättat är att jag inte kan dricka så mycket att det märks. Dock blir toleransen större och större, så det är mer och mer jag får i mig utan att bli jättepåverkad. Tragiskt - och farligt!

Hoppas att du mår bättre idag!

Motion i den friska höstluften. En ny skön och fräsch vecka väntar i novembermörkret.... ?

Nä, UllanBullan,

du tillhör inte 1800-talet... Burlesk... ok... jag är inte särskilt pryd av mig, om jag säger så. Men stripp - NEJ tack. Jag tycker faktiskt att det är förnedrande att sitta och dregla över en ung (eller gammal...) människa som söker göra underhållning av att klä av sig inför publik. Saken är den att jag tycker att det är lika förnedrande - oavsett om det är kvinnor eller män som strippar. Visst, alla får göra som de vill. Klä av sig, kolla på någon som klär av sig - men jag själv betackar mig för denna typ av sk underhållning. En intressant liten detalj är att jag har flera vänninor som tycker att det är förskräckligt med kvinnlig striptease, däremot kan samma personer låta sig underhållas av män som klär av sig. Dubbelmoral i mina ögon.

Vänliga hälsningar från en som kanske också tillhör ett annat århundrade emellanåt

rätt turbulent situation i helgen.
Den väckte en massa frågor och funderingar och jag har inte landat i detta än.

Jag var inbjuden till fest med mitt manliga sällskap.
En burlesk artist skulle komma och uppträda.
Jag i min enfald trodde på någon plymviftning och krinolinkjolar.

In släntrar en ung tjej som börjar strippa.
Jag känner omedelbart ett starkt obehag och säger till mitt sällskap att Nä,detta grejar inte ullabulla.
Så jag kliver ur lokalen på bara 18 personer och går hem.
Mitt sällskap kommer efter någon timme och hade fått frågan av arrangören om det blev för mycket för mig och han svarade ja.

Jag delade också om detta på ett öppet aamöte igår och fick kvinnornas stöd i att jag agerat helt rätt.

När man normaliserar en sexualisering av kvinnokroppen som någon sorts hedervärd handling så går jag i spinn.
Pornografi och sexualisering av kvinnokroppen är och har alltid varit för mannen.
Att då dra det ytterligare ett steg och dra fram "den lyckliga horan" som någon sorts parallell gör att jag helt tappar koncepterna.
Var är vi på väg.
Vad är ok?
har vi inte kommit längre?

När en ung kvinna exponerar sig själv för att få folkets jubel och samtidigt förnedrar kvinnorna i publiken och "tänder" deras män och kallar det underhållning?
Borde jag flytta tillbaka till 1800-talet eller?