Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätter min monolog... Drack idag iaf!
Peppen här inne är inte så stor som jag vill när jag mår som sämst. Jag vet att jag är dålig på att ropa efter hjälp när jag behöver det. Men för mig är det här som allt i det vanliga livet. Vissa hörs och syns mycket på ett positivt sätt och får andras sympatier. Vissa är lugna och vänliga och får också en massa vänner. I vanliga fall är jag som den första kategorien jag beskrev men nu bär jag är nykter är jag mer eftertänksam eller kanske mer av en gråmus...

Tack för peppen. Men tyvärr försent...

Så tråkigt att höra om din hemresa. Men nu är det nya tag igen. Jag kan hålla med om att frun borde ha sagt ifrån tidigare. Nu blev det jättedumt för alla parter. Hoppas din hemkomst blir bra och att det går spikrakt härifrån trots allt tråkigt som händer.

Fast det är måndag... och en vecka till ska du väl ha först... och exakt VAD vill du ha? Ett kvällsrus? Hur mycket hade du tänkt dig? Och du vet väl att om du dricker så blir du fullare än när du slutade och risken är mycket stor att du mår riktigt pyton i morgon. Så fråga dig själv om du verkligen vill köra hela scenariet från inköp till bakfyllan och ångesten...,
Vet så väl hur tankarna går... men försök hitta på nåt annat ikväll istället.

Grattis Görgen. :)

3 vita veckor idag men nu kommer första prövning känner jag. Har sen lunchtid varit mycket sugen på att dricka vin idag. Är dessutom själv i kväll...

Låter liknande som min sjukdomsprocess det senaste 1½ året. Jag har öppnat upp för återkomsten nu. Har varit i kontakt med min mentor. Haft ett långt samtal. Kapitulationen kommer inom kort. Har du drabbats av något som kallas torrfylla nån gång? Jag kan bara se att det var det som hände mig i torsdags natt. Vaknade efter 2 timmar och trodde jag var full. Var tvungen att gå upp för att konstatera att så var inte fallet. Det var där min återfallsprocess började. Planerna gick igång direkt. Gick och la mig och sov några timmar till och vakande upp med samma känsla. Planerna smiddes vidare. Och några timmar senare när jag satt på tåget så var återfallet ett faktum. I kombination att jag inte var välkommen hem just då.

2 år helt nykter juni 2013-2015. Sedan tunga progressiva återfall i perioder from juni 2015-oktober 2016. Nu har jag snart 1/2 år utan återfall ?? Jag är periodiskt beroende. (Periodare) ?

Tillbringade morgonen med att läsa din tråd. Wow! Såg att du skrivit flera inlägg på sista tiden utan respons. Jag har läst dem och tycker att det är mycket viktigt och tänkvärt, men den har det liksom inte blivit av att skriva.

Hoppas att det ordnar sig med jobbet för dig. Att du får som du vill ha det och behöver. Annars tror jag att det är bra och nyttigt med förändringar. Bra och nyttigt tror jag också att det är att reflektera här i forumet trots att det går bra. Reflektera kring hur det såg ut, valen och dess konsekvenser och det är verkligen inte roligt alla gånger, men när man som du och sambon din har lämnat så är det nog himla nyttigt.

Min sambo växte upp med en missbrukande pappa och bestämde sig för att hans (våra) barn aldrig skulle vara med om det han upplevt. Han har därför alltid varit mycket, mycket måttlig när barnen varit med (och även annars). Så även jag som istället smygdruckit när de sov. Funderar på hur det sett ut om jag valt att leva med någon annan. Om det varit ok att bli full... för i min värld så har det inte riktigt varit det. Så det har varit tvunget att det skulle ske i smyg. Hade jag sagt ifrån eller hade jag velat bli berusad? Det är frågor som nig aldrig får nåt svar. Känner att jag idag skulle välja barnen i första hand, men det valet är så mycket lättare när man har lite distans till alkoholen.

Och igen Miss Lyckad, tack för en fantastisk tråd där vi fått vara med från absoluta första början!

Kommer ihåg första fyllan, 12 år. Någon kompis som kommit över jättestark sjukhussprit. Jag drack några klunkar, blev jättefull. Raglade omkring. Spydde flera gånger. Efter det dröjde det ett tag, innan nästa fylla. Åren gick, jag jobbade på färjor. Drack inte speciellt ofta med tanke på tillgång. Hade mängder med alkohol i hytten. Fick familj. Fester ibland på helgerna... I 40-årsåldern började alkoholen betyda mer. Efter sista barnet så drack jag var och varannan helg. Jobbade även helg, dom helgerna var jag nykter. Köpte husvagn och hade den uppställd. Där och då eskalerade supandet, sakta men säkert. Där gick jag över gränsen att dricka 2 dagar i rad. Efter det blev det flera kvällar i rad. Fy vad mycket pengar och tid jag lagt på skiten. Åkt på "shoppingresor " till Danmark och Tyskland. Enbart för att köpa en massa alkohol. Förmodligen finns det överkonsumtion och missbruk hos de flesta som handlar så. Den som dricker måttligt borde nog kunna handla sin alkohol på bolaget. Jag handlade alkohol för flera tusen varje gång. Usch vad tragiskt. Kan tänka mig vad barnen tänkte när vi lastade in all alkohol i vårt hem... Pratade med ett vuxet syskonbarn vars mamma också är storkonsument. Han tyckte jag och sambon är väldigt starka som lyckats sluta helt. Känner att vi måste vara förebilder för våra men även närståendes barn. Vi har alla alkoholgener att tampas med. Det går att vända missbruket till ett sunt liv. Bra för vår yngre generationen att ha med sig i livet...

MM. Hur lång nykterhet har du?

Precis, och detta forum kan man använda som ett akut AA möte i mobilen.
Simply wonderful! Finns så mycket medmänsklighet härinne.

Så skriv så fort du känner att du inte orkar hantera din sits så hjälps vi åt!
Så gott vi kan.........

Ha en underbar MåndagMorgon!
:D

Grattis!
Låter toppen!

Snart 7. Nykter! Känner mig TOPPEN! Då jävla skönt att veta att jag kan ha kul på fester utan vin-fokus! K Ä M P A!

Det värmer att det finns så mycket medmänsklighet här.
Jag var på ett AA-möte i Ludvika och där var det en som sa att om alla hade gått på AA-möte så hade det inte funnits några krig.
Och jag är beredd på att skriva under på det.

Ja det är kanske det som hade behövts. Att någon rycker ifrån mig just nu.
Tack för all värmande omtanke. Det uppskattas.

Tuff situation Thomas67 men du fixar det! Fela och falla är mänskligt, att resa sig igen starkare än förut gudomligt! Hoppas du får en lugn natt!

Skriv ditt brev, absolut. Ett långt ärligt brev till dig själv. Visualisera det du vill ha.
Som du tänker - så blir det!
Jag ska följa din resa.

Hade jag vetat var du var, hade jag åkt och hämtat dig.
På riktigt!

Kram tillbaks och hoppas du får sova, vakna imorgon med lugna fina tankar!

I situationen är det så skönt att få höra det du skriver MM. För visst finns det sorg och ensamhet i mina tankar just nu.
Och känslorna varierar från timma till timma. Nej jag vet vad som krävs och vet vad jag får av nykterheten.
När jag nyktrade till 2007 så skrev jag ett brev till mig själv om hur jag ville att mitt liv skulle se ut om några år. 3.5 år efter att jag avslutade min behandling damp det ner ett brev i brevlådan och jag undrade vad detta var för något. Öppnade och läste med sån stor glädje att alla min önskemål var uppfyllda. Relation, hus, barn. Och dessa önskemål beror på min nykterhet och fokusering. Kanske dags att skriva ett brev till......
Kram
Thomas

På det sättet du skriver så känns det som att du är väldigt ödmjuk inför situationen.
Det är en mycket vacker egenskap.
Fortsätt så.

Du har alla redskapen, använd dessa på rätt sätt. Du på rätt väg.
Kör den vägen spikrakt så fixar du detta!

Du har 10 års nykterhet, det är inte illa!
Det är väldigt bra!

Visst är det så. Jag ser klart ett mönster i de återfallen som jag tagit den sista tiden. Precis de känslor som du beskriver. Ja det gäller att bearbeta sin nykterhet hela tiden. För mig är inte alkoholen ett alternativ längre. Det måste få ett slut för gott. Konsekvenserna ökar lavinartat nu när jag inte fungerar.
Ja det känns skönt att få dela med sig och få skriva av sig. Vet att det är oerhört viktigt för mig. Att hålla inne saker har jag gjort tillräckligt och det är det som gjort att jag tagit mina återfall. Det har tyvärr alltid varit fel tillfällen att diskutera. Nej nu är det dags att sova, nu är det morgon, nu skall vi göra det. Det har tärt väldigt mycket på mig att inte få göra mig hörd.

Att ha försökt så gott man kan och ändå bli "straffad", utestängd. Maktlösheten och upplevelsen av att vara oönskad, oälskad, missförstådd? De är sådant som triggat mina återfall. Och tron om att det "bara" är till skada för en själv. Spelar ju ingen roll om man skadar sig själv när känslan ändå är att man inte är värdefull för andra eller till och med sårar andra även om det inte varit ens mening...
Res dig och försök förstå vad som hände nu. Finns det ett mönster? Vilken känsla var det som triggade?
Jag har tvivlat själv de senaste dagarna, på om det är så farligt att vara periodsupare. Läste dina inlägg igen idag, och ser samma mönster. Lång tid i nykterhet, stress, känslomässig ensamhet, återfall som sedan leder till flera under en förhållandevis kort tid.
Du sökte behandlingshem, tog det på allvar, anade faran och vidtog åtgärder. Vad gjorde jag? Efter endast sex veckors nykterhet, med värsta återfallet sedan missbrukstiden i färskt minne börjar jag förminska allvaret och fundera på om det inte skulle kunna vara rätt ok med några sådana perioder om året ?
Tack för att du delar, du hjälper andra!
Kram

Visst är det så lizzbet. Jag lyfte frågan för 1½ år att jag ville skiljas och vi gick hos familjerådgivningen ett antal gånger. Min hustru tyckte att det blev bättre och enligt henne så var det verkligen så. I hennes självskattningar så blev det bättre och bättre medans mina självskattningar var jag kvar på samma nivå. Och det var då jag tog återfallen. Och som jag sa tidigare att det är nog det bästa att vi går skilda vägar. Att alkoholen var en utlösande faktor. Självklart är det det. Jag vill inte försköna något alls. Jag bara skriver av vad jag känner just nu.

Mår du bra nu Studenten?
?

...och påpeka att allt blir så extra stigmatiserat när A finns med i bilden. I ett "vanligt" förhållande tycks det mycket mer ok att ställa krav, vara egoistisk osv, nästan så det uppmuntras ibland. Kanske Thomas fru har tröttnat pga andra saker också... A kanske var "droppen"? Men då är hon extra elak som inte "ställer upp" för honom just nu? Har man fått nog så har man, så känner jag.