Senaste kommentarerna i forumet

Hej.. tyvärr blir det grov då de dubblar utandningsluften och omförvandlar det till promille i blodet.. Har just varit på samtal med mina chefer och förlorat mitt jobb som jag älskar över allt annat.. IOM mitt yrke så är det väldigt allvarligt .. ser inget ljus någonstans just nu.. ?

Vist är det många som har en dålig känsla för julen, har säkert med tidiga minnen att göra.
Min känsla för julen är tvärt om, har alltid älskat julen, då har vi träffats och njutit av både kalle och
familjen. Vist har det funnits snaps till sillen, en julöl till maten, men det har varit nog.
Låter så skönt att du ser fram emot en a-fri jul jag gör lika.
kram på dig och ha en bra dag.

Många människor hatar julen.. Varför.? Stressen.. Pressen.. Ja..men många kommer ihåg sin barndom som en låång fyllefest där barnen glömdes bort. Kompensation med dyra julklappar för dom som hade råd, eller inga julklappar alls för alkoholen var viktigare.Mina jular var för det mesta a-fria för min mamma skilde sig i tid. Alltså innan alkoholen förstörde vår familj. Mina jular som vuxen har sett lite olika ut. Någon jul har vi firat här med många av mina syskon som varit berusade. En sambo som varit rödmosig i ansiktet av fylla, och jag som druckit sent på natten,för jule-fridens skull. Denna jul blir A-fri. Vuxna barnen kommer hem. Vi lagar mat tillsammans. Vi helar varandra. Kram...

Vi är här för dig. ❤

Hej Depp
Gränsen för grovt rattfylleri är 1.0 %. Med 0,6 % är det alltså rattfylleri vilket är illa men inte fullt så illa som om det vore grovt.
Just detta att åka fast för rattfylla är något som jag själv fruktar. Förstår alltså din förtvivlan. Men det finns alltid något bättre än självmord. Du kan börja kämpa än hårdare för nykterhet. Vägar till nykterhet finns och alkoholism är en sjukdom.
Du är inte ensam 450 000 räknar man med har ett missbruk eller beroende. 1,2 miljoner räknar man med har ett riskbruk. Detta enligt aktuell forskning. (kolla gärna CAN på Google)
Detta kanske kan ge dig en viss lättnad där du nu kämpar med känslorna.
Jag skulle flera gånger ha kunnat hamna i din situation och jag tycker också illa om rattfylleri som företeelse.
vänligen
Ikaros

Dessa råd ska jag följa, det är en lång resa detta och mycket att lära sig, det finns nog ingen med ett alkohol beroende som lyckats sluta första gången, man trillar på vägen mer än en gång, men jag tror stenhårt på att det går.
Trevlig kväll
Mick //

För att jag får läsa dina rader, jag känner att dit vill jag också komma, jag vill leva nykter, jag vill känna att jag är tillbaka i mig själv igen.
Att läsa vad som är viktigt för dig, känner är jätte viktigt för mig också. Jag vill vara närvarande då mina nära och kära finns runt mig, inte vara
styrd av att få glaset påfyllt, kunna vara med i diskussioner och sen komma ihåg vad jag sa.
Jag vill vara närvarande i mig själv också, känna både sorg och glädje på riktigt.
Tack Jullan för att du lät mig/oss få ta del av dina tankar.

din fina betraktelse Jullan! Precis så känner jag, även om jag bara har drygt 3 veckor av nykterhet. Men jag har tagit bra hjälp, och njuter av att slippa hälla i mig det katastrofala giftet. Kramiz

att ha så många dagar av nykterhet!!! Grattis. Din beskrivning av vad som försvunnit (tröttheten, ointresset), att glädjen och lättnaden återkommit får mig att längta dit.
Kram

och för att du uppskattar forumet och det vi skriver här. Det är ju så det fungerar också, att alla som skriver här om sina liv och erfarenheter, bidrar med texter som blir till stöd och hopp, både för oss som redan finns här, men också för nya som tillkommer. För nya forumanvändare som kommit till insikt om att de måste göra något åt sin situation gentemot alkoholen, finns här mängder med intressanta trådar, fyllda med råd, tips och egna erfarenheter.
Ytterligare en viktig och värdefull sak är den fina forumandan. Som Mulletant så fint beskriver forum-känslan: "...som en lätt, mjuk och varm yllepläd ...".

Glädjande att det gått så bra för dig och att du har kommit så långt. Mycket viktigt också det du skriver på slutet: "Min nykterhet är en färskvara och ngt som jag varje dag måste arbeta med för att underhålla". Det är ett ständigt fortgående arbete, men som blir enklare och mer som en invand rutin allt eftersom tiden går.

Så jag önskar dig ett fortsatt liv i frihet. Fortsätt att ta hand om dig.

av min tråd Mick.

Jag har läst lite i din tråd. Du kämpar på tappert och skaffar dig fler och fler erfarenheter.

Ett litet råd i all välmening. Var inte rädd och oroa dig i förväg för kommande sug och tankar på alkohol. De kommer helt naturligt som ett brev på posten om man skaffat sig nån form av beroende. Precis som andra drifter och behov. Försök istället att förbereda dig mentalt i förväg på att de kommer så du kan få ett övertag. Försök också om det går att undvika miljöer/situationer som triggar sug den första tiden.

Fortsätt kämpa, du kommer att lyckas

Så härligt att läsa om hur bra det går för dig och inom vilka områden du upplever att saker börjar falla på plats.
Stor kram till dig.

Vilken fantastisk tråd du har, jag tar till mig av dina erfarenheter av att leva ett nyktert liv.
Fantastiskt bra jobbat...

Nu har jag sett programmet, intressant! Jag vet inte om jag riktigt gillar Holknekt men han verkar ärlig och öppen. Det viktiga han lärde mej är att det inte går att dricka alkohol igen om man druckit sej till ett beroende. Och det underströk han väldigt tydligt igen i slutet av programmet. Förutom att han själv är ett bra exempel på det. Alkoholister lyssnar så gärna på andra slags rapporter; dom som förespråkar att man kan lära sej dricka måttligt. Varför krångla till livet med sånt? Och risken är så stor. Det är ett litet fåtal som kan lära om. Bättre att inse fakta och lära sej leva utan alkohol.

Hälsningar till Frihet också. Bra namn. Jag har läst din tråd om dina bekymmer. Inget blir lättare med alkohol, endast kortvarigt. Håll ut!

du vill se programmet http://www.svtplay.se/video/11266610/min-sanning/min-sanning-per-holkne…
Fint att läsa hur ditt liv ser ut idag! Detsamma har hänt här, vi har alkoholfria eller -låga drycker men oftast blir det vatten. Med eller utan bubblor. Minns att du åt LCHF, det gör jag också sen ett par år. Det är knepigt att välja bort kaffebröd o dylikt. Det händer att folk tar illa upp då de vill bjuda. Hur hanterar du det?
Ha det fortsatt gott / mt

Jag har nog samma anledning som många andra här inne , viljan att sluta dricka. Jag har ju genom åren försökt med alla varianter av kontroll när det gäller a, men alla med lika dåliga resultat. Jag vet idag att mitt beroende är ärftligt, sitter i generna och har dessutom fått hjälp av för mkt drickande. Den stora förändringen kom nog i våras/somras när jag på riktigt fattade att alkohol inte är för mig. När jag och mina anhöriga såg vart det barkade hän. När mina pinsamma beteenden på fyllan höll på att äta upp mig, och till sisi men inte minst... när jag fattade att jag var absolut maktlös inför a. Jag insåg oxå att jag behövde hjälp, och tog den, vilket jag inte gjort förut. Det känns som att hela vägen hit har varit ett stort uppvaknande och att för min del har jag behövt alla bakslag och eländigheter för att inse att jag har sjukdomen alkoholism. Och att jag inte vill dricka , jag vill bli fri från dessa kedjor som minimerar och förstör mig. Orken som tryter, intresset som bara inkluderar alkohol. Avståndstagandet från livet och anhöriga. Det får sådana öerhörda konsekvenser att dricka, så det är helt enkelt inte värt det. Nu har jag ju inte varit nykter allt för länge, men faktum är att relationerna , tröttheten, ointresset för andra, lättnaden och glädjen redan börjar ta form igen i mitt liv som nykter. Det går sakta, lite grann kommer livet tillbaka och jag känner en nyfikenhet på livet igen. Kroppen o knoppen återhämtar sig, och därmed inte sagt att allt är bra. Jag måste nu möta mig själv och se o lära känna mig själv, vilket kan vara nog så smärtsamt. Idag lovar jag inte ett nyktert liv, utan bara 24 h itaget. Det är lagom för mig. En dag i taget. Och viljan finns där att vara nykter , så jag kör bara på helt enkelt. Och det fungerar hittills. Kramizar

...så tack för dina rader om det. Att det gick att klara nykter. Stärker mig! Ja det är dags att jag oxå lär mig av mina läxor.
Du inspirerar! Med din resa, med den trygghet och lugn som kommer ur dina rader.

Du känner igen allt och lite till säger du. Jag kunde nog berätta en hel del "lite till" också, haha, men vi vet nog alla hur det är. Det som jag skulle vilja tillägga efter att ha läst lite på forum nu är att det enda sättet för mej att förlåta mej själv var att bli nykter. Genom att bli nykter kan såren läkas, både kroppsligt men särskilt själsligt. De förlorade åren är inte förlorade om jag lärt mej av det. Om jag blivit starkare och klokare. Kanske behövde jag såna läxor.

Kul att se dej! Jag skrev just ett inlägg i min tråd, kände för att lyfta den. Tyvärr såg jag inte Holknekt, jag försöker hålla mej uppdaterad om honom. Jag tror inte han klarat nykterheten så bra på sistone, läste att han åkt för sjöfylla för att han druckit starköl till lunch. Tja det är inte lätt och allra minst då man inte får vara anonym. Han har varit och är fortfarande en viktig förebild för mej. Att inte göra en Holknektare och tro att det är lugnt att ta ett glas vin. Ha det fortsatt gott!

Hej Santorini. Jag förstår till 100% vilken resa du gjort. Jag känner igen precis allting och lite till. Jag blir så inspirerad av dina rader. Känner mig stärkt i själen och ännu mer fast besluten att få ordning på min tillvaro. Skapa lite trygghet, harmoni etc.

För tre och en halv månad sedan slutade jag snusa. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara av. Senaste åren snusade jag snarast besatt (likt min fixering vid alkohol). Jag slog mig själv ständigt på fickorna för att kolla att jag hade snusdosan där och jag hann inte lägga ut den ena snusen förrän nästa skulle in. Till slut var nyttjandet inte förenat med någon som helst njutning utan endast ett tvångsmässigt, maniskt beteende. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta och det är egentligen först nu efter mer än 3 månader som jag inte tänker på det hela tiden.

Jag ska försöka dra lite lärdom om hur jag lyckades ta mig ur nikotinberoendet och använda det tankesättet även när det gäller A. Jag tror att jag är mogen nu. Tack än en gång, Santorini, för att du berättar ur ditt hjärta och stärker och inspirerar oss andra.
Nu ska jag ut och gå i det vackra vädret.
Tjalle

Jag har det fortsatt bara bra med nykterheten. Annars också har det lugnat ner sej. Läser Muränans hälsning till mej, tack för de goda råden! Jag har nog dokumenterat det jag utsatts för och det kom tyvärr till användning. Jag stämdes till tingsrätten av min narcissist, ironiskt nog var det jag som blev stämd för trakasserier! Nå det blev ju inget av det, hon hade inga bevis (eftersom jag inte gjort nåt) medan jag har mängder. Efter det har det varit lugnt och jag hoppas det förblir så. Men jag är starkare och klarar mej nog. Kostat har det, både advokatkostnader och psykiskt. Men bara man inte blir bitter så är det utvecklande.

Jag går nu i terapi och det känns bra, utvecklande. Det borde jag kanske gjort tidigare men nu bearbetar jag också nykterheten kan man säga. Jag känner att det var ingen liten sak att klara av att bli nykter. Terapeuten bekräftar vilken styrka det var. Bara så ni vet, ni som ännu kämpar, det är inte lätt. När jag klarat av det klarar jag vad som helst känner jag. Och allt skulle ha varit mycket värre om jag varit slav under alkoholen fortfarande.

Jag tänkte att jag varit fyra år nykter men nej, det är redan fyra och ett halvt år. Den här tiden för fem år sen var jag på väg mot min botten. Nyårsafton är inte min bästa tid, kvällen blir för lång och man hinner dricka för mycket. Flera nyårsaftnar har spårat ur totalt. Jag har två gånger slagit upp ett ögonbryn och gått med blåtira ett par veckor. Vilken skam! Jag har ett lillfinger som jag brutit ur led så det är krokigt. Kunde säkert fixats men jag täcktes inte gå till läkare. Ena tummen har också krosskador men tack och lov har jag ingen värk. Jag tittar på mina skavanker ibland och tänker att jag kom ändå billigt undan. Jag slutade efter nyårsafton för fem år sen men tog ännu ett återfall på våren innan den slutliga botten. Verkligen såna bottennapp den sista tiden så jag glömmer dem inte men tänker inte på det längre "till vardags". Mitt viktigaste beslut är nog att aldrig dricka alkohol mer, på inga villkor. Under inga omständigheter. Ett tag köpte jag alkoholfritt vin, aldrig mer än 0,5%. Men jag har slutat med det också. Ingen större vits, det var alkoholen jag ville åt. Berusningen. Så nu dricker jag lika gärna vatten.

Den som känner mej kan aldrig tro hur nere på botten jag var. Ingen vet det, ja utom ni då. Min man har naturligtvis sett en del men han vet inte hur mycket jag drack till vardags då han var bortrest på jobb. Det är rent otroligt att jag klarat att dölja det. Jag tänker att nån måste misstänkt nåt på mitt jobb. Jag måste ha luktat bakfylla. Jag var ju också hemma ibland men inte ofta. Jag kunde åkt för rattfylla på dagen efterkörning. Jag har haft tur i alla fall. Och nu är jag så lättad när jag tänker på hur enkelt livet blivit. Aldrig ångest på morrontimmarna, aldrig skam och oron över minnesluckorna. Har jag ringt nån? Vad hände? Jag har vaknat i soffan mitt i natten med kläderna på. Skaka på boxen och bedöma hur mycket jag egentligen drack. Ösregn på morron men jag vågar inte ta bilen till jobbet. Usch, jag blir kallsvettig bara att tänka på det! Förutom allt det praktiska, att alltid se till att det finns tillräckligt med vin så det inte blir för lite. Skammen på min lilla ort där det bara finns ett systembolag och jag bezhövde mera vin på måndan. Puh, det är över!

Jag vill att ni som fortfarande är fast ska förstå att ni är inte ensamma eller unika. Just igenkänningsfaktorn hjälpte mej väldigt mycket. Jag är inte galen, det är så här missbruk ser ut i de flesta fall. Man behöver inte sitta på en parkbänk utan kanske de flesta fall är bland oss som är välfungerande i samhället. Men det går att komma ur och livet blir alls inte trist utan alkohol. Väg för- och nackdelar och fundera på vad som verkar mest trist. Visst, ibland skulle jag vilja vara "normal" och kunna ta ett glas vin. Men nu är det så här och det är inte värre än att vara laktosintolerant eller nötallergiker. Man lever ett utmärkt liv utan alkohol.

Jag kan tänka mig att du, precis som jag, känner en större trygghet och säkerhet i nykterheten nu när du varit fri såpass länge.
Tiden som de första dagarna rör sig i snigelfart när man kämpar med ångest och abstinens, rullar på snabbare när man varit nykter länge. Det blir en normal tillvaro att vara nykter och fri.
Det dagliga arbetet med att bevara nykterheten, kan man göra till en självklar rutin. Jag har alltid en stund på morgonen, en ställtid inför dagen. Det fungerar bra.
Positivt att det tillkommit flera nya på forumet, som dessutom verkar göra seriösa och grundliga försök att bli fria från sprit-bojorna.
Forum-andan hjälper många!

Ha en bra dag Jullan. Kramar!

Imponerande, stort grattis till dig.
Frågan som Skamsen skrev är jag också nyfiken på.
Jag har ju redan känt av stora vinster i måendet, men nyfiken på hur det känns efter 100.
kram

Imponeras! Och tack - du inspirerar.
Vad är din främsta vinst just nu med nykterheten? Och vad var främsta anledningen till att du ville sluta dricka? Vill du dela det med mig/oss?

Tror inte att det var allvar