Senaste kommentarerna i forumet

Började titta Vilja, men hade inte så mycket tid, verkar intressant. Ska titta klart när jag åter kommer i närheten av ett snabbare nätverk. Har bränt av hela månadssurfen på mobilen på en vecka, måste nog öka på det nu på sommaren när jag är mycket hemifrån och så. Önskar dig en fin kväll!

VADÅ Muränan? ? Du sa ju själv häromdagen att jag var en öppen och ej fördomsfull person. Jag får göra mitt bästa för att leva upp till det, eller hur? Vad har hänt med dig? Har du åkt på sommarkräksjukan eller något annat läbbigt? Skönt att du verkar bättre och på benen igen.

Kram på er

//PP

Jo, det är Pellepennan ?har vi skrivit varandra innan? Någon gång i samband med någon uppdatering här på forumet blev något knas, minns inte hur det gick till, men jag kapade min egen tråd, men under "nicken" PP. Konstiga grejer...
Precis det du beskriver är förmodligen anledningen att jag hänger kvar här. I perioder mera sällan, ibland läser jag bara, och som nu lite intensivare. Anledningen kanske omedvetet är precis det du skildrar? Finn ju några till som återkommer, vilket är både lite kul, och kanske nyttigt. Fint att det går bra för dig!
Skrev du under annat namn sist?
Trevlig kväll

//PP

jag hade just tagit en klunk Pepsi när jag läste "(bortsett från..." . Nu får jag göra rent tangentbordet. Och skärmen.

Men tack ändå för det goda skrattet. Det är alltid lika härligt att lägga sig på gott humör.

för välkomnandet hit till forumet.

Känna sig säker i sin nykterhet. Ja, men det kanske är det som kan bli ett bakslag. Om det blir en slentrianmässig nykterhet som man tar för given, så kanske man blir slarvig och nonchalant, och risken att "trilla dit" ökar.

Jag försöker beskriva hur jag minns att jag upplevde det i slutet på min 16 års långa nyktra period i inlägg #5. När jag sedan bollar idéer med PP (är det f.d. Pellepennan?) om detta, och jag funderar mer över det, så föder det nya intressanta tankar.

Kanske kan det vara så, att om man efter en längre tids nykterhet aldrig så lite ens börjar fundera på hur det skulle vara att börja prova alkohol (i små mängder) så triggas något (vilande monster) i det undermedvetna som börjar treva efter ON-knappen. Och att det då gäller att vara extra vaksam och stark om man vill fortsätta nykterheten.
Det är det jag menar med slentrianmässig och nonchalant nykterhet. Man känner sig säker, sänker garden, och börjar tänka dumheter som "hur skulle jag reagera på ett par starköl nu?".

Är det inte så här AA fungerar också? De rekommenderar att man fortsätter att kontinuerligt gå på möten, för att hela tiden påminnas och stöttas.

För mig fungerar detta forum som AA. Man kan bolla idéer, ställa frågor, stötta och välkomna. Och de flesta är fullblodsproffs i ämnet som avhandlas. Och det är gratis (bortsett från kostnaden för all alkohol man måste konsumera för att kunna examineras som beroende).

Sköt om dig och hoppas du får en bra och trivsam helg, Muränan.

Stort tack för att du önskar mig lycka till.

Jag läste just om det hemska att ditt hus brunnit. Starkt gjort att inte börja med alkoholen i den situationen. Och bra, för det hade ju inte hjälpt, bara förvärrat saker och ting.

Det finns nog alltid ganska många likheter hur förhållandet till alkohol har utvecklats för oss beroende. Att det går från något positivt till något väldigt negativt, med lite nyansskillnader eftersom vi är olika som människor. Men, detta bevisar ju vilket hemskt gift alkohol är.

Angående att gå på fester när man lever nyktert. Ja, det var inga problem när jag var stabil i min nykterhet, och i synnerhet inte när det var nära anhöriga eller vänner med på festen och som visste att man inte drack. Är man däremot i en period när man känner sig svag och osäker, så kan det vara jobbigt att gå på en fest.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att de ska ha personalfest på min arbetsplats. Hade rört i hop datum och trodde det var en kväll denna vecka, men det är nästa vecka. Hur som helst, jag kommer absolut inte att gå. Dels är jag i början på min tredje nykterhet och vill inte riskera något, men ännu mer beror det på att mina kollegor inte känner till min situation, och att då behöva få 20-30 frågor om varför man inte "ska ha något att dricka", nej, det orkar jag inte höra.
Om du nu är ur balans efter den hemska husbranden, så kanske det inte är så lämpligt att gå.
Jag skulle inte göra det.

Jag hoppas saker och ting reder ut sig efter branden, och att du är stark och kan fortsätta leva nyktert. Kämpa på.

Hej och välkommen hit Pi! Fint att du har hittat hit! Forumet kan vara till oerhört stor hjälp. :-)

SEXTON ÅR???? Oj... Tack för att du delar med dig. Din erfarenhet är oerhört viktig. Någonstans måste jag erkänna att jag nog kanske eventuellt möjligen trodde att man skulle vara lite lite lite "safe" efter så pass lång tid. Men icke! Som sagt, tack för att du delar med dig.

Önskar dig en härlig dag 11!

Fint att se dig här igen m-m, även om omständigheterna kunde vara roligare. Häng kvar här och kämpa på!
Kram

...hur ska det här sluta...? Inte nog med att du sitter och reflekterar på ett forum, du kollar in psykologhemsidor, du läser på... som sagt - var ska det här sluta? Det kanske till och med blir riktigt bra! ;-)

Kram på dig

Hoppas det går bra hos läkaren idag. Du har fått vänta länge på besöket. Jag har ingen aning om vilka mediciner som kan funka bra och inte, men en sak tänker jag. Det vill ju till ganska många biverkningar innan man når upp i den digra lista av elände som alkoholen bär med sig. Hua! Hoppas att du får goda råd av din doktor.

Kram

idag ska till min läkare i eftermiddag. Jag står i valet och kvalet om jag ska be om campral eller ta antabus. Nackdelen med antabus för mig är att jag får så ont i magen och får springa på toa stup i kvarten. Kan tydligen vara en biverkning för en del. Sedan är jag rädd om min lever man får ju gå på leverprover oxså. Jag vet även att det innehåller en del råttgift, sant. Har läst och läst om campral, man går ju inte igång på den om man skulle mot alla odds uppleva ett återfall, ger ju ingen eurofi heller. Jag vill ju aldrig falla ner igen och kanske campral skulle hjälpa mig. Får se vad han säger.
Tänk vad eleak alkoholen är den ger mig
Svår ångest och fullt stresspåslag
Rubbar min sömn vaknar i vargtimmen
Blir förvirrad i tankarna
Trög och trött kan lägga mig mitt på dagen som jag aldrig gör när jag är nykter.
Isolerar mig, rädd för att gå ut, smyger omkring med hunden för att slippa möte med någon.
Ett jävla humör, gaggar om allt och inget
Gör mig skakig vid abstinens
Gör att jag ringt samtal på fyllan och skällt ut folk
Kan räkna upp hundra saker till. Så varför försätter jag mig i en så jobbig situation, jo därför att jag är alkoholist. Har inga skuldkänslor kvar nu och det är gott.
Må bra alla forumvänner och tack för att ni finns.
Kramar Konstnären

Hej! Tycker det du skriver är nästan otäckt nära hur jag tänker, iallafall vissa saker. Jag har varit nykter 1 år och nio månader den här gången, vilket förhoppningsvis är för alltid. Jag försöker allt vad jag kan att acceptera. När suget kommer, för det gör det ibland, tänker jag att det är såhär det är för jag är alkoholist. Att känna sug ibland är för mig "normalt" och istället för att gå igång på det lägger jag min energi på att hålla ut. Jag lägger min energi på att inte försätta mig i situationer som är farliga för mig. Tyvärr händer det ibland ändå, man rår inte över allt här i världen. T.ex har ju mitt hus precis brunnit... Ja vilken soppa men det löser sig.
Jag är också emot tabletter egentligen men ibland, när jag tycker att jag verkligen behöver, tar jag atarax. Som igår när jag kraschade mentalt efter branden. Hade knappt sovit, allt var en rörig smet i huvudet och det enda jag kunde tänka på var dom jäkla ölen. Då vet jag att det bästa jag kan göra är att äta och sova. För att få ett par timmars, för mig livsviktig, sömn tog jag 2 tabletter.
Jag måste få fråga dig, som haft ett så långt uppehåll som 16 år, hur har du gjort med sånt som fester, släktmiddagar, bröllop, personalfester osv. Här sitter jag liksom fast i en ångestklump. Jag tackar konsekvent nej till allt där alkohol finns med. Ibland gör det mig jätteledsen, för egentligen vill jag kanske gå på den där personalfesten (men med en möjlighet att åka om det blir för jobbigt). Men jag är så rädd, så rädd att inte klara det. Likadant som att åka utomlands. Jag vill ju egentligen men törs inte. Känns ibland som att min rädsla för att sätta mig i farliga situationer vad gäller A hindrar mig mer än vad som är rimligt och gör att jag förlorar en massa. Man kan nog säga att jag har extremt förväntansångest.
Iallafall, tack för att du skriver och berättar. Och jag önskar dig ett stort lycka till med din nya nykterhet!

Underbart att vakna tidigt och slippa vara bakfull.

Lite ironisk filosofering på morgonkvisten:
"Tänk, under hela mitt liv har det aldrig hänt att någon illvillig varelse kommit och hållit fast mig och tvingat i mig alkohol. Sannolikheten är försvinnande liten att någon godhjärtad varelse kommer och hindrar mig från att dricka alkohol nu när jag vill vara nykter.
Så, har jag fixat det ena själv så måste jag fixa det andra själv. "

I dag väljer jag att fortsätta självläkningsprocessen, jag är inte orolig eller rädd för tankar och processer i mitt inre, och oavsett vad som sker under dagen, kommer jag inte att sträcka ut handen efter det första glaset.

Tillönskar alla forumnyttjare en bra dag. Var starka.

6 tentor på 2 veckor. Jag fick in dem, varenda en. Jag skrev salstentan. Jag gjorde precis allt som krävdes av mig. Herre jävla Gud.

Kram på er!

Analyserande leder inte till så mycket. Av dig har jag mer en visuell bild av hur du står utanför stugan och just har satt eld på din hållare till vinboxen som du var lycklig ägare till. Vilken dxxxxa uppfinning egentligen...

Ta vara på dig!
//PP

Roligt med dina antaganden om forumvänner, som inte stämmer... Det är inte helt enkelt, vi gör oss bilder av varandra, skulle vara intressant att rada upp oss på en scen och gissa oss fram vem som är vem. Förmodligen inte många rätt.
Tror att det är bra med lite lagom av analyserandet - kommer från mig som ofta grottar ner mig i mina känslor och analyserar in i minsta detalj. Ibland är det nog bra att inte fundera på exakt allt. Men som alltid så är väl ytterligheter åt båda håll inget att sträva efter?
Hoppas att dina anti-depp börjar göra nytta, utan allt för mkt biverkningar. För många (inkl mig) har det varit ett sätt att komma på fötter igen, och kunna få lite perspektiv på livet.
/m

Läst om dina upp- och nergångar, och nu är du på banan igen, skönt att läsa. Hoppas du finner ron i dig själv, Kia och naturen igen. Skönt att maken också är på banan.
För min egen del är det rätt så ok trots allt, inte varit så långt ner på någon botten, men kan gå åt skogen om jag inte passar mig, det vet jag ju.
Ät en extra kaka för mig också ?
/m

Har läst och läst och tänkt. Det är lätt att fastna i tankarna och inte komma vidare. Jag försöker sortera ut vad som är vad, vad är problemet, vilka redskap har jag hur kommer jag vidare - var är jag nu? Jag vet att jag inte står på samma plats som jag gjorde på hösten 2013 när jag började skriva, och startade mitt långa uppehåll. Jag dricker inte på samma sätt nu, och har inte gjort sedan dess, jag är mer medveten och kan oftast hålla mig på en bra nivå. Men - ändå så tappar jag bort mig emellanåt. Jag märker att kroppen och hjärnan reagerar annorlunda nu, behövs inte lika mycket för att känna mig berusad, eller få minnesluckor. Och det som är märkligt är att egentligen gillar jag inte berusningskänslan längre. Jag gillar att dela en flaska vin med mannen, sitta och prata, känna smaken och sedan är det oftast bra. Men vid juletid blev det lite för mycket, och nu har det blivit för mycket. För fint väder och för mörkt och eländigt - det kanske inte är min grej....

Det är också lätt att falla i allt-eller-intet-fällan; kan jag inte låta bli helt så kan jag lika väl dricka för mycket... Typ - har jag tagit en godisbit kan jag likaväl äta upp hela påsen. Mannen tycker att jag skuldbelägger mig själv för mycket. Och det gör jag kanske. Tänker att jag är svag och att jag slösat bort mitt arbete med mig själv som jag gjort, men vet ju egentligen att det inte är så. Resan jag har gjort med mig själv är guld värd och jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv. Och jag är inte där jag var innan. Många beskriver att de, när man börjar dricka efter att ha haft ett långt uppehåll dricker mer än tidigare, för att komma ikapp på något vis. Där är jag inte. Tack för det i alla fall.
Jaja, nya tag... Läst i många trådar som jag inte läst i innan, många som kämpar på olika sätt härinne på forumet, en del har precis börjat och andra kommit längre. Jag är imponerad av er och önskar er lycka till! Ha en bra torsdagskväll.
/m

Där hade du ungefär lika många rätt som jag :-) Låter trevligt tycker jag ert nya boende. Även om åldrarna skiljer sig åt så finns det säkert möjlighet med utbyte sinsemellan. Ungefär som här kanske? Tilltagande ålder är sju något som vi har svårt att acceptera även det. Märkligt egentligen. Måste hänga ihop med att vi tror att det som kommer efteråt skulle vara så avsevärt mycket sämre än det som är nu. Hur vet vi det?
Fint att det rullar på i nygamla banor för dig. Låter som han har det ganska bra den där Gagarin ;-)

//PP

Ja detta var ju inget roligt. Hoppas att allt löser sig på bästa sätt och att ni inte får vänta så länge på att det ska fixas.

Allt är under kontroll ☺ Gubben har börjat med antabus, korten ligger på bordet vilket är skönt. Jag har också petat i mig antabus, brukar göra det när livet svajjar, det är en trygghetsgrej för mig.
Stolt som fan att jag faktiskt fixar det här. Hoppas allt löser sig med gubben, känns som att nu är bollen i rullning och vi får se vart vi hamnar. Älskar honom, han är duktig och jag är så jävla stolt över honom också!
Ha det gott där ute!

Dag 8 bjöd på en överraskning. När jag började jobba igen på min stressiga arbetsplats, började suget efter alkohol att ge sig till känna. Så snabbt efter en kraftig och destruktiv fylla brukar det inte börja för mig som är periodare.
Men då jag både är väldigt säker på att jag vill leva nykter nu, och dessutom förberett mig mentalt, så blev jag inte orolig.
Därför var det extra skönt att vakna upp till dag 9 utan bakfylla, och känna att det fungerar att leva nykter. Ja, det var till och med så att jag kände lite glädje. Jag tror att jag så sakta börjar på att självläka lite. Den av alkoholmissbruk triggade ångesten är borta (utan piller).

Dag 9 avlöpte väl.

Jag uppskattar också mer och mer detta forum. Tänkt vad mycket gott det gör för många alkoholtrötta människor, inte minst mig. Ja, detta forum börjar fungera som AA för mig.
(Jag har provat AA för en herrans massa år sedan, men avbröt det av vissa orsaker, som jag kan skriva om en annan gång)

Nu har jag dag 10 framför mig. Jag mår bra nu här på morgonen. Jag känner mig lugn inför dagen som kommer, och är säker på att jag inte heller idag kommer att sträcka fram handen efter det första glaset.

Önskar alla brukare av detta forum en bra dag. Kram, och kämpa på!

Har inte haft orken att skriva i min tråd. Lämnar blod varje månad allt ok. Besöker min psykolog regelbundet. Min fd jävla fackförbund har inte hört av sig angående mina resor och ev polisanmälan. Gått 4 veckor nu, de skulle höra av sig inom två veckor. Detta ligger och gnager i mig. Satt 234 betyg nu så mitt huvud är inte med mig riktigt. Är så himla trött på dagarna men sover bättre på nätterna.

Ligger något i det, personlighet får vi dras med ;-) Personlighet är svårt att känna av i det skrivna. Brukar däremot roa mig med att ger er en "röst", fast det är ju mest hittepå. Konstnären till exempel, pratar ungefär som Emils mamma i Katthult, haha det viste du inte Konstnären....
(Fast hon bor egetligen i Kalmar). Du Vilja är från Värmland. Fast dialekten är inte extremt kraftig då du säkert pluggat på annan plats. Vart du bor har jag ännu inte beslutat. Ja, sådär har jag mina små historier om flera av er. Som tidigare sagt, Gökboet....

Ja, vad tyckte ni om den unge doctor Phil? Lite långt, men faktiskt ganska intressant tyckte jag. Du Vilja skulle ha kollat på avsnittet om ensamhet, kanske vore något? Jag menar högst temporärt, tills vi fått till första dejten ☺

Over and out

//PP

Hallo där!
Ja den här typen av situationer betyder ju en enormt förhöjd risk för en nykter alkoholist.
trötthet rädsla och stress. Verkar inte som någon blev skadad, det var ju en väldans tur!
Om du nu övervinner dina tankar på att fly in i alkoholen, kommer du enormt stärkt ur detta.
Jag önskar dig styrka och lycka till med allt

//PP

Försöker se det som så att oavsett om jag haft eller inte haft (har är väl mer korrekt) alkoholproblem hade jag kraschat just nu. Allt släppte nog när skaderegleraren och sanerinsfirman varit ute. Men jag är trött nu. Gör jämt såhär vid kriser, håller ihop och kraschar sen totalt. Och eftersom jag är alkis rent ut sagt blir min flyktväg spriten. Så nu får jag väl acceptera det, hålla ut och hålla emot. Har ingen jag kan prata med på ett ärligt sätt. Och rent allmänt känns det som att nu spelar det fan ingen roll, vill helst bara dö och om jag gör det genom att supa ihjäl mig så... Ja det kvittar liksom. Men jag kommer inte göra det, måste lita på mig själv här och min styrka, som jag tror finns där. Håll ut, andas. Ta två atarax och sova är väl planen. Har sovit fyra timmar totalt inatt och bara några timmar natten innan. Trötthet spelar stor roll och är farligt för mig.
Tack för svar.