Senaste kommentarerna i forumet

Läser en bok som heter: Bryt ihop och kom igen av Susanne Pettersson. Det är kaos på mitt jobb och jag kände att jag behövde lite kloka ord och styrka. Jag har lärt mig två nya ord, assa och dissa. :) Assa är tydligen när vi är här och nu, lever mitt i situationen med alla sinnen. Och dissa är när vi tar ett steg bakåt och betraktar situationerna och oss själva utifrån, agerar utan att befinna oss känslomässigt mitt i stormen. Jag hann inte många sidor innan det blev AHA!!!

Det är så tufft med patienter överallt, matsal, behandlingsrum, konferensrum. Ingenstans för döende och anhöriga att ta vägen... i vissa saler går det inte ens att ge den behandling som krävs. Läkarna som ofta är unga och osäkra blir stirriga och osäkra, vi personal får jobba häckan av oss, tio timmars adrenalinstinn språng march mellan salar med akut sjuka, ledsna, dementa, krävande, mycket tunga lyft och bäddningar. Det ringer konstant från salarna. Undersköterskorna blir stressade och arga om vi inte hinner vara ute i omvårdnaden, samtidigt har vi tusen arbetsuppgifter som måste göras. När dagpersonalen kommer så springer vi fortfarande, de är stressade och vill ha rapport så fort som möjligt på kortaste möjliga tid för att hinna ut och jobba... annars hinner inte de med sitt. Det är en helt omöjlig situation och jag har gått gråtande från jobbet vid tre tillfällen denna sista månad. I och för sig är det nog någon som gråter varje dag där men ... När jag sedan försöker sova så blir det ryckigt och många drömmar och flera ggr har jag drömt att jag börjat dricka vin igen! Inte bra alls.

Men till min lycka så ser jag då i boken direkt vad jag ska göra. Jag ska alltså dissa i de situationer då det blir jobbigt t.ex på rapporten på morgonen. Och assa så mycket jag orkar med patienterna, om jag inte orkar så får jag dissa men ändå vara proffessionell.

Hemma har ju lärt mig detta, ser att jag kan dissa när sonen tvångspratar (ja, inte alltid men oftast), eller när maken och jag börja gräla (samma här.. oftast alltså) Och det blir en så stor skillnad. Inga gamla minnen dyker upp och förstärker känslor, utan situationen blir lugn och det negativa förminskas istället för att förstärkas. Måste lära mig detta på jobbet oxå... lite tuffare eftersom jag efter 10 timmars konstant fokus, utan vila eller mat, är yr i huvudet och har svårt att fokusera men jag får träna. :)

Nästa sak författaren pratar om är Ankare. Ankring är när hjärnan kopplar ett tillstånd med en situation. T.ex mina hästar gör mig glada. Det är här jag tankar och det är det jag ska tänka på för att vända negativa känslor till positiva. Andra saker gör oss ledsna, det är negativ ankring men det går att ändra på, genom att istället tänka på ett bra ankare. Vända situationen helt enkelt. Och sedan dissa en motgång, kunna se på den utifrån, klart och nyktert! och agera klokt istället för att bli ledsen, självföraktande, känslig, arg.

Min son träffade (för första gången) en helt underbar läkare som brydde sig, som lyssnade, som ställde de rätta frågorna och istället för att vara spänd, kaxig och vilja därifrån så fort som möjligt så grät min son och lät t.o.m läkaren trösta och krama. Läkaren pratade om att tanka, att hitta något i livet som fyller upp oss och motar bort ångesten som annars kör racerbana helt fritt och vi hänger hjälplöst med. Men han sa också att det är vi som måste sätta stop, som själva måste ta kontrollen och det kan vara ett hårt jobb och ta tid.

Tja, allt detta vet jag ju och en lång tid efter att ha slutat dricka så läste jag, lärde, övade och mådde väldigt bra av detta. Men livet rullar på, jag började slarva med min mentala hälsa och alla små dagliga meditationer och som den känslomänniska jag är så har jag dragits med av negativa krafter på jobbet!
Viktoria, jag var tvungen att kopiera dina rader, de stämmer precis!!: -Jag blir så lugn och tryggt förvissad om att livet kommer med det du behöver om du vårdar det, vårdar ditt liv, lever det med omsorg om dig själv och andra - icke att förväxla med att ta på sig andras problem och åtaganden.

Och tjejer: vi fortsätter att tanka och ankra med att simma, rida, fota, läsa, skriva här t.ex.

Pia

ofta... men fan Dompa - livet är inte alls alltid på topp fast det är nyktert. Allt jag bär med mig i min ryggsäck finns kvar och allt mannen bär i sin finns också kvar. Skillnaden i hur vi möts när något gammalt eller nytt eller bara vardagsledan skaver är det som (kanske) är den största förändringen ... Jag har gjort många noteringar här om märkvädigt underbara stunder när skitsaker och/eller verkliga utmaningar bara löst upp sig... Sånt som redan efter ett par glas vin skulle blivit svårhanterligt och växt sig större och större... och utmynnat i långa försök att reda upp utan att ha förmågan att tänka klart, stanna upp, att för en stund lägga de egna känslorna åt sidan och se från den andres håll OCKSÅ. Men lätt och roligt är det minsann inte hela tiden - hur skulle hela det jävla komplicerade livet kunna vara det:)?
Ha en fin dag innesluten i ditt fantastiska nätverk. Ni gör ett storartat jobb - inte minst du som har förmågan att söka hjälp och ta emot. Stort, mycket stort! Kram / mt

Jag har tankat ny energi hos min familj uppe i norr.
Kom upp hganska nojjig o trött av jobbet o allt negativt där o nu efter fem dar med anhöriga,har jag grundat mej i mej själv igen,så känns det.
Har fötterna där jag har rötterna.Känns tryggt.
träffade bror i en stad o en annan bror i en annan stad,några av deras barn o även barnbarn o min gamla mor.
Frisk luft mycke sol o mycke snö.
Kom hem igår o idag var jag många timmar i skogen.
Farstaviken,en lång strandpromenad vid sjön i genom skogen.

På söndag börjar jag jobba igen.
har nya krafter nu,hioppas de räcker

Det gör ont att inte kunna hjälpa dem man älskar. Så jag förstår att sorgen även tidvis bor hos dig. Fan mt, livet är så skört och att det fortfarande inte alltid är på topp trots alkoholstopp? Ja, det är så vi känner att vi lever. Själv har jag fått tillbaka "min stund" före maten. Bara idag då min våldgästande syster vill laga mat åt oss. Jag tror hon gör det för att visa...visa att hon kan bättre än jag, mycket syskonrivalitet där :) Men jag bjuder på det, för hon bjuder på ett dukat bord!!! Så vem vann? "Min stund" idag går dock inte till flaskan, istället har jag surfat runt här. /R

Hehe, du får mig att skratta här mitt i kraxandet, Dompa! :-)

/H - som lovar att hålla mig på replängdsavstånd från min ännu mer kraxande make ;-)

Då är det ju nästan sommar. Vad är det för skit du har dragit på dig? Och vad händer nu när Lelas förkylningsbakterier ska in i leken? Nu säger jag ju inte att du ska spola henne, men du vet vad jag menar :) for better for worst!!! Härligt att "dina ungar" vet att uppskatta dig. Synd att chefen inte fattar. Verkar du inte i en kristen miljö? Har jag helt missuppfattat? I min naiva värld ska kristna vara goda. Din chef ska vara god. Men jag vet ju att det inte är så. Religon är inte likamed godhet. Du tycks dock god och det har ju barnen snappat upp. Förstår att du behöver ditt jobb, för mycket fritid är inte bra för mig heller just nu. Att gå omkring och älta, tycka synd om mig själv. Det kommer inget konstruktivt av det. Sköt om dig och frugan och akta dig för hennes bakterier. Inga pussar, hon kan få vinka åt dig på distans. lillablå; Om två av dina favoriter är vad vi är? Ja, min vän, det förklarar mycket av dina datingval. Du har dålig smak!!! Skoja bara, du vet att jag tycker att du är BÄST. /R

hos mannen i förrgår. Orkade formas till ord igår. Omärkvärdigt men stort.

Ofta ser jag situationer där han kunde valt att -trösta-sig-eller-straffa-mig med att dricka. Ofta ser jag stunder där vi kunde flytt ett bekymmer eller en tråkig kväll med ett-glas-vin - som lätt skulle blivit två eller kanske tom tre. Att förändra sitt levnadsmönster är ett stort och pågående arbete. / mt

R och R, två favoriter på forumet!
Kram!
/k

...

Om jag räknat rätt ska jag äta penicillin i 10 veckor. Det ska väl ta död på de flesta bakterier hoppas jag. Segt är det och lite obehagligt att inte riktigt veta vad det ska bli av det hela. Kommer det bli några bestående men?
Det tar på humöret att inte orka. Vakna varje morgon och inse att det inte är bättre den dagen heller.
Jag jobbar 50% och det är mer än nog. Men med min bakgrund är det viktigt att ha något att göra och att inte bli hemma och inte ha nått att göra alls. så det är nog bra att försöka ta sig upp.

Idag hade jag min barnkör. När jag kom hade dom skrivit HEJA RICKARD på tavlan. Och så hade dom skrivit en sång till mig. På en melodi som dom kunde sen tidigare. Och som det inte var nog så hade dom samlat ihop pengar och köpt en blomma till mig. När jag frågade varför så svarade dom att jag är så snäll som kommer och sjunger med dom en gång i veckan.
Sedär.
Det gjorde gott för självförtroendet. Om dom ville tala om det för min chef också vore det ju bra. Han fattar inte vilket jobb jag gör. Men det är som det är.

Jag inser att jag måste jobba lite på självförtroendet. Men det kommer väl allteftersom

till dig. Hoppas allt är så bra det kan vara omkring dig (och inuti med den inneboende♥) / A

vi - det tror jag du har rätt i:) Och därför hade vi kraft att ge upp... att inte orka, som vi skrev både Lelas och jag (hihi på dej Lelas). Kanske framför allt VILLE jag INTE leva med alkoholen som en del i vår relation. När det gäller hur man har det i livet och vad man gör av det - har förmåga att göra av det - kan man inte jämföra mellan människor. Ha en bra dag! / mt - också kattvän

Tänk att du hann se det. Kändes så dumt att vara anonym med lillablå. Hon har ju en stor del av att jag förändrat mitt liv. Så jag ville presentera mig, men sedan fegade jag ut...igen. Ha en bra dag Rickard och uppdatera om dina lungor! Tack! För allt, info om inläggning, rädsla etc. Tack /R

Det är så sant. Trots allt jag har läst så har jag inte fattat att ni inte orkar. Jag undrar om jag har druckit mig korkad? Jag vet - hybris? - att jag inte föddes dum. Så jag står tillrättavisad; Självklart orkar ni inte. Men jag står fast vid att både du mt och Lelas är ena djävla skitstarka kvinnor!!!

Mullegulletanten!
Tänk att jag svarade precis i en annan tråd, till Dompa: hur vi orkar? det gör vi ju inte.

Hihi, vi tänker likadant. :-)

Kram!
/H.

Hur fan orkar anhöriga? frågar du. En bra fråga - och jag har inget svar. Jag orkade ju inte. Orkade och ville inte leva med alkoholen som en del i livet. Alkoholen som långsamt förändrade livet till ett liv jag inte ville ha. Jag har funderat mycket över vad jag har orkat med, vad andra - till synes - orkar med och finner sig i. Jag har reflekterat över hur det var i mitt föräldrahem, hur min uppväxt påverkat mig. Min gräns visade sig nog förhållandesvis tidigt.

I mitt vuxna liv har jag haft det riktigt bra i det stora hela. Det var de senaste åren som det blev för mycket alkhol. De åren gick vi igenom de varianter som beskrivs här med olika regler och begränsningar. De åren tjatade jag, satte upp regler och ville att vi skulle "hjälpas åt"... Inget av det förändrade nånting - förändringen kom med den konkreta erfarenheten, insikten, att jag lämnar. Då hade jag också insett att jag inte kan hjälpa honom och talade om det.

Men... i vårt liv finns så mycket som bär. En lång gemensam historia, många djupt personliga saker som vi delat, en gemensam syn på vad som är viktigt i livet. Det här året tycker jag också att vår tolerans och respekt för varandra vuxit en bit till.

När jag läst på forumet har jag många gånger undrat hur andra orkat och orkar. Det kan vara så, tänker jag, att när man orkat för långt och för mycket har man inga krafter kvar till förändring. Man har låtit sitt liv begränsas så mycket att man inte ser någon väg ut. Det är ganska många som börjat skriva och försvunnit under "mitt" år här - jag undrar vart de tagit vägen... hur livet ser ut idag.

Medberoende är en kraftfull och en osynlig "sjukdom". En folksjukdom när man beräknar hur många som är drabbade, 3-4 omkring varje missbrukare. Precis nu kommer Fråga doktorn på TV med inslag om kvinnor som lever i destruktiva förhållande och har en klump i magen när de ska hem. Så bra att det talas om missbruk och misshandel... Så att kunskapen sprids.

Nu har jag mest flummat... gör andra saker samtidigt. Din fråga inspirerade mig Dompa. Jag önskar dig stort lycka till! / mt

Det var väl allt, ingenting men ändå mycket; Tack mt!!!! /R

arbetsprojektet så långt jag kan komma i nuläget - så skönt, en befrielse att vara så långt som jag är nu. Vi har haft en helg i arbetets tecken men även i gemenskap fast vi jobbat var och en för sig.

Så tveksam jag var hösten 2010 att inleda det byggprojekt vi avslutar nu. Tveksam för att jag var i ständiga tankar om att bryta upp och det var mest jag som ville den här ombyggnaden. Nu är det strax klart och byggandet blev en slags parallellprocess i resan mot ett nyktert liv. Ja, när jag tänker på all skit (svalskit faktiskt) som först skulle ut så känns det verkligen precis så. Den avslutande dryckesepoken inföll i den kasta-ut-skit- och börja-bygga-upp-perioden.

Den här tiden förra året var en kamp mot önskan att "få" dricka tillsammans vid "festliga tillfällen" och mitt envetna svar "det är inte festligt för mig längre". Startade min egen tråd 3 mars, då hade jag läst och skrivit i andras trådar ett par månader. Utan forumet hade jag helt säkert fallit till föga och skålat i champagne vid olika tillfällen och druckit vin till maten - än en gång. I tvivel och utan glädje och vi skulle ha varit tillbaka på ruta ett. Alla berättelser på forumet där jag kände igen mig och oss-som-missbruks-medberoende-relation gav mig styrkan att hålla linjen. Jag gjorde också några korta utflykter till vännen-där-jag-kunnat-bo och delade med henne när det var kämpigt och kändes kaotiskt på insidan. Idag är livet så annorlunda även om det inte är lätt och glatt alla dagar. Jag lever i tanken att vi ägnat ett antal år åt att långsamt underminera vår relation och då får det ta tid att bygga om och bygga nytt, det ska ju göras från grunden. Till en del är det verkligen att bygga nytt, livscirkeln är tillbaka där det är mycket vi-två. Barn och barnbarn har mycket aktiviteter och vi är mer perifera än när barnbarnen var små. Vi har längtat efter den här tiden och jag vet att vi båda vill göra det bästa av den. Ännu för ett år sen, i början av nykterheten, sysslade mina tankar mycket med ett eget boende. Att äga tid och rum. Det var mycket det-stora-familjesammanhanget som kändes viktigt att bevara. Nu händer det alltmer sällan att jag fantiserar om en lägenhet, tvärtom känner jag ofta glädjen och tryggheten i att vara vi-två.

Det var dagens kapitel i livsresan. Forumet är fortfarande en plats jag vill ha kvar för dagsnoteringar och reflektioner. Läser gör jag så gott som dagligen - här är jag en del av en annars dold verklighet. Eller snarare indirekt synlig verklighet - för den som "ser" och vill se. En verklighet som angår mig och engagerar mig av flera orsaker.

Söndagshälsningar, varma tankar, lev väl! / mt

kan jag också tömma huvudet på allt som valsar runt... Ha en fin söndag alla medsystrar! / mt

dagen med ett stort projekt där många pusselbitar måste falla på plats samtidigt. Har kommit långt och det är skönt. Mm slutför byggprojekt, katterna sover, ute är det ruskväder. Sämre kan jag ha det. Mycket sämre. / mt

att tillåta mig vara ledsen... Blev lättare till sinnes sedan och tog itu med ett stort jobbprojekt som måste göras. Blev lättare till sinnes, har sovit gott och fortsatt jobba. Ansvar är ett av mina middle names - har säkert flera:)/ mt

Gott & Blandat men jag har ägnat förmiddagen åt att tillåta mig att vara lessen. Jag är ganska dålig på det. Tack för omtanken! / mt

Så tråkigt att höra. Mitt råd förblir detsamma; Skriv av dig om du har tid och ork. Kanske här på forum eller kanske i en fin tom anteckningsbok, där du kan vara helt anonym. En anteckningsbok som en dag kanske växer till ngt annat. Ta hand om dig. Unna dig litet Gott o blandat. /R

Grattis Victoria!!
Sån lycka att bära ett liv inom sig!!!
:)

har en gammal gråt vilande i halsen. När livet är lugnare gör den sig påmind... Det är som det ska vara men den gnager och molar ändå. / mt

härlig "latochlyxig" weekend, det är du värd !!