Senaste kommentarerna i forumet

Tack @Himmelellerhelvette ❤️ Det känns hållbart. Det känns som det både stärker mig i stunden, är en investering inför framtiden - och ger resultat på vågen. Vinn-vinn-vinn.

Kram 🐘

@Kaveldun Ja, den här tiden i livet är sannerligen en brytpunkt. En slags trotsålder. Som vi tidigare har upplevt genom våra barns olika faser - från treårstrots till tonårstrots. Trots som i utveckling och frustration. Varje gång mina barn har genomgått dessa perioder har jag fått backa, ta in helheten, göra annorlunda. Ge dem lite mer space, ge dem liiiiite mer beslutsrätt över sitt eget liv.

Och nu när jag precis genomgått klimakteriet (överjävlig period i livet) så känner jag lukten av förändring. Jag tänker också jordplätt, och trädäck med kvällssol. Nära naturen, men med mina nära och kära inom pendlingsbart avstånd. Det finns inte ens en gubbe i mina drömmar, även om jag inte stänger den dörren helt. Han kanske snubblar in på mitt trädäck, jag får se vart livet för mig helt enkelt.

Att åldras är obönhörligt, men man kan jobba på sitt förhållningssätt. Störa sig på smärta och begränsningar, eller jobba på att bibehålla förmågor och vara tacksam för de förmågor vi har kvar. Just nu promenerar och styrketränar jag som en investering inför framtiden. Jag har inte ens fått diagnos artros, eftersom jag inte sökt läkare för det, men jag tränar som om jag har det och märker redan förbättring.

Det blir fint att följas åt i förändringens tid 🥰

Kram 🐘

Tack @Se Klart och @Andrahalvlek!
Mormor är jag ju ☺️….inte farmor som jag skrev.
Kanske blir jag även farmor en dag.
Och det var ju också ett ( positivt) sätt att se på det hela - bra att det finns mkt att jobba på så att livet inte blir tråkigt!
Bra tänk @Se Klart
Och håller med dig @ Andrahalvlek - i denna ålder ( och j är äldre än du) bör nog stora beslut vara ganska välgrundade. När man dricker gör man ofta mindre välgrundade vägval - i smått som stort.
Jag tror att jag är inne i ngn sorts fas där jag håller på att acceptera ett visst åldrande ( ja, vad är alternativet 😳). Men j menar på ett mer positivt sätt. Jag är väldigt nyfiken - och tror jag ganska öppen - men vissa saker intresserar mig inte längre. Och så får det vara. Jag behöver inte vara bra på all ny teknik och jag behöver inte befinna mig på olika plattformar ( j behöver däremot se till att ge människor som kan detta förutsättningar - och nu pratar j jobb). Men jag längtar efter andra saker - en jordplätt ( kanske), ’andlighet’ ( vad j nu menar med det, fördjupade relationer.
Djur 🦒 🐘….:-) kanske inte vilda men åh en liten tam katt. Svårt att få in det i nuvarande liv och bostad förstås.
Jag är i en brytpunkt …på ngt sätt.
Ålder, alkohol, jobb, andlighet.
Men det får växa fram….ja allt utom nykterheten då - nykterhet i meningen att avstå alkohol. I en vidare mening är ju nykterhet ngt som långsamt växer..och som påverkar alla möjliga områden och frågor.
🌾🌾

@Sattva Tack för din reflektion! Håller med, det är ett omättligt hål hon har och jag ska se upp för att sugas in i det. Det är verkligen subtilt och så svårt att ”bevisa” hur hon opererar. Kanske är hon inte helt medveten om det själv heller, då hennes omättlighet skymmer sikten för henne. Jag tror också att mina tillsägelser till henne mycket väl kan ha skadat hennes ego innerst inne, men hon vet att detta inte kan visas utåt. Som du märker har jag ingen tillit alls till henne och det hon säger. Det är också därför det skulle vara svårt att prata med chefen om hennes sätt, hon är ju så charmig och skrattig och folk dras till henne.

Det jag kan göra är just att skapa avstånd, inte ge henne mer än nödvändig uppmärksamhet och fokusera på att få uppgiften utförd. Göra henne mindre laddad för mig och ett sätt är att jag gör en fantasibild inom mig själv, där jag sätter en clownnäsa på på henne, så blir hon en ”clown” med vad det innehåller och obetydlig för mig. Ett tips jag fått från en psykolog. Glömde göra det häromdagen och det var då jag vacklade till lite. Som du säger jag kan inte lösa hennes gåta och hon ska inte få tillgång till min energi. Verkar som att vissa människor måste ha tillgång eller ta andras energi för att själva kunna överleva?

Ha en fin fredag❤️

Härligt att du hittat en så bra rutin för mat och träning @Andrahalvlek ❤️

Nu vet jag vad som hände igår!
Jag var inte arg på min syster, jag blev besviken. Tanken slog mig redan då att ”men varför känner jag så starkt för detta”
Det är ju precis som med alla andra känslor. Jag känner dom nykter och därför känns dom på ett sätt jag inte är bekant med.

Haha, nu blev jag glad när jag kom på det! Det är så jag känner när jag blir besviken😁

Jag brukade inte riktigt känna den känslan för jag slog ifrån mig allt som om det fanns en mur mellan mig och sånna känslor. Känslorna studsade mot muren och jag tänkte att ”ikväll ska jag unna mig vin” den tanken hjälpte mig förmodligen att inte känna jobbiga känslor och på kvällen fick jag mitt vin som jag kände att jag var värd.

Oj va bra det känns att lära känna mig själv🥰

Kram till er forumvänner och ha en riktigt fin fredag❤️

Vilket bra sätt att se på det @Se klart!
Den flög förbi och fick inte bygga bo😁
Pratade med min syster på kvällen så blev det bra igen. Kram🥰

@vår2022 Tycker inte alls att det är konstigt att reagera på en människa som stjäl allas utrymme på det sättet. Jag har jättesvårt för människor som liksom bara tar för sig av den plats som faktiskt är för alla. Och på riktigt tror att alla är intresserade av deras privata grejer. Men väldigt sällan visar ett ömsesidigt intresse. Jag tror som du, att det handlar om ett omättligt hål. Och det är verkligen inte omgivningens uppgift att ösa sin energi ner i det hålet.
Jag hade gjort som du, skapat ett avstånd o sett till att hålla det. Du kommer aldrig att lösa hennes gåta.

Idag har jag och sonen varit och kollat på fotboll. Det var första gången vi gick på en match. Vi har ett lag i stan som spelar på hög nivå och nu kvalar de dessutom för att gå upp så det var en passande match att gå på med stor publik. Jag är egentligen inte så jätte intresserad men grabben spelar och jag tycker det är kul att kolla också så det blev en kul grej att göra tillsammans bara far och son.
Han var jättetaggad inför kvällen och tyckte det hade varit jättekul efteråt också så jag blev väldigt glad i själen att det blev lyckat.
En sån grej man kan göra tillsammans när barnen börjar bli äldre precis som du sa @Sisyfos

Veckan har varit väldigt bra hittills. Det känns som ett för bra sammanträffande att det inte skulle hänga ihop med att jag hade min första nyktra helg på väldigt länge. Kännt extra tålamod. Mer skärpa. Lugn. Harmoni.
Med denna sköna känslan ser jag t.o.m. fram emot ännu en nykter helg.

PS. Men Persbrandt kan spela full! Och han var kanske avskräckande för fler än du i den rollen 🤣

@Se klart Märkligt att just Persbrandt, som är nykter nu (tror jag), spelar en roll där det dricks en massa. Han har inte fått något Torn-moment!

Jag får det ofta. Att ge bort alkohol i present är ett otyg, och det är högsäsong på det just nu. Man får tråckla sig ur sådant bäst det går. Jag köper ingen alkohol själv i present! Har inte besökt bolaget på minst 2,5 år. Botaniserade på alkoholfria hyllan en enda gång efter att jag slutade dricka.

Kram 🐘

Igår var jag på teater och fick en sån nära-torn-upplevelse.
Såg en fantastisk pjäs, ”Så enkel är kärleken” av Norén. Persbrandt, Ingela Ohlsson, såna grymma skådespelare och en helt fantastisk uppsättning.
Hela pjäsen utspelar sig under en kväll då det dricks KONSTANT.
För första gången i mitt liv fick jag en så stark känsla av att detta med drickande är ren galenskap. Det är något helt vansinnigt att människor går omkring i livet och lever och titt och tätt (ofta tätt) häller de i sig vin- som gör att hela livet förvrängs, att inget är sant under ruset, och nästa dag vill man ligga i sängen, eller kräkas eller dricka mer.
Jag har inte förrän igår riktigt fattat det du ofta beskriver utan mer; ”mysigt för några, men inte för mig”.
Igår såg jag allt som på den scen det utspelade sig. Det var faktiskt lite omskakande. Nu är jag på din våglängd, inte bara sett till nyktra dagar 🥰🙏🏻

Ja såna dagar strösslas det med i mitten av november. Man får som i mindfulness- bara låta dagen flyga förbi- inte notera den eller låta den bygga bo. Imorrn så, då vaknar du med en annan ny infallsvinkel på sånt som idag känns tufft. Kram 🤗

@vår2022 Modigt att du redan har tagit snacket med kollegan, då behöver du bara påminna hen lite. Kanske införa ett ”stoppord”? Time out-tecknet är ju lite väl tydligt för omgivningen 🤣

Jag håller med om att det är skönt att vara lite äldre. Jag väljer också mina strider, lägger mitt krut där det gör mest nytta, och undviker energitjuvar.

Det jag har svårast för är gnäll och skitsnack. Då vänder jag på klacken och går. Måste jag delta, så styr jag upp. ”Okej, vad KAN vi göra? Nu? Senare?” Pekar med hela handen för att få igång handlingskraften hos de andra. Delegerar.

Kvinnor generellt vill ha konsensus om allt helst. Då kan jag också peka med hela handen, åtminstone om det är tidsbrist. Annars har jag enorm förståelse för att all förändring tar olika tid för olika individer, och en del behöver älta och gnälla som ett led i den processen. Men inte för länge!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Det är intressant att höra inifrån den ”andra” sidan som hörs, synd och tar plats😂 och försöka förstå. Jag har tagit upp detta med min kollega på tu man hand och och hon bad om ursäkt för hur hon ”kört” över utan att tänka på det, sade hon. Jag sade att det kommer att bli svårt att samarbeta om vi inte kan lösa detta. Jag var öppen och ärlig och vi tyckte båda att det var ett bra samtal. Hon tyckte jag var modig. Hon har skärpt sig en del och har blivit bättre på att lyssna. Hon sade något om att hon är van vid att alla ”applåderar” hennes ideér och att det inte riktigt är så på denna arbetsplats. Jag har träffat på många som tar plats, syns och hörs men detta är på ett annat sätt. Detta känns väldig narcissistiskt. Jag tänker att det finns en stor osäkerhet bakom ytan och att hon hela tiden måste få bekräftelse och uppmärksamhet. Hon har liksom en förmåga att få andra att göra saker så hon slipper. Kommer sällan i tid till våra möten och avbokar för något annat är viktigare. Det har som sagt funkat ett tag efter mitt snack med henne, men igår såg jag tecken på manipulation.

Min strategi är att sätta min gräns, fokusera på mina uppdrag (vi samarbetar i endast ett uppdrag) inte involvera mig för mycket i henne (hon vill gärna berätta vitt och brett om allt och hur duktig hon är). Ta upp igen att jag förväntar mig att hon kommer i tid, att hon gör det hon ska som vi kommit överens om.

Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till? Detta är jättebra frågor att ställa sig själv. Jag funderar också mycket på vad det kan vara hos mig som gör att jag stör mig på henne. Vad som är ett problem hos mig. Klart det finns saker i henne som triggar mig, är medveten om det och det jag bäst kan göra är att hålla ett avstånd till henne. Inte låta henne få påverka och trigga mig. Då är det bra att sätta på clown näsan för att inte bli triggad och fokusera på uppgiften.

Det som är bra med att bli äldre är att jag fått möta på många olika slags personligheter och lärt mig att handskas med dessa. Som yngre blev jag förbannad och fokuserade på fel saker. Då skulle jag lagt mycket energi på varför hon beter sig så, vad det är för fel på mig, gått in i det jag kallar för ”fällan”. Nu är fokus på mitt uppdrag, hur vi ska få det utfört, hur vi ska samarbeta och om vi inte funkar är nästa steg att prata tillsamman med chefen. Det har jag även sagt till henne. Det kommer att lösa sig på något sätt, men det är skönt att sätta ord på det❤️

Alltså vissa dagar! Idag är en skit dag! Lättirriterad, trött, sur på en av mina systrar…..

Igår var en gör bra dag, massa energi, även efter jobbet och kände mig så himla lycklig!

Vill bara dra en filt över mig! Idag är en sån dag som jag skulle unnat mig en flaska vin för att dagen varit så jävla pissig!
Tur jag har mer vett i huvudet än så!

I våras när jag blev sjuk, svårt deprimerad, så rasade jag i vikt. Nådde den lägsta viktnoteringen på många år. Jag åt knappt inte alls, den biverkan lider jag av vid svår depression. Jag får knappt i mig någonting, jag får tvinga i mig så pass mycket att jag kan gå och stå.

När jag sen blev frisk började jag äta mer, och gick raskt upp 20 kg inom loppet av två-tre månader. Det är inte konstigt att ben, knän och fötter kvider och lider. Dels för att det gick så snabbt - och för att det är en jävla massa kilon att bära omkring på. Så ofrivillig jojo-bantning har jag ägnat det senaste halvåret-året åt. Eftersom jag tidigare i mitt liv har bantat bort en massa kilon så vet jag att det funkar, men det håller inte i längden, när man går tillbaka till ”normalt” leverne.

Så tricket är att hitta ett ”normalt” leverne som gör att jag just nu minskar i vikt, och senare att jag håller vikten. Kroppen vill nämligen tillbaka till ursprungsvikten, så i minst ett år bör man hålla den nya vikten. Då funkar det inte med en bantningskur, då måste man hitta ett hållbart sätt att både äta och leva.

När jag skulle börja jobba i höstas var jag tvungen att köpa jeans och byxor i större storlek. Den största storlek jag någonsin har haft. Det dög liksom inte att gå till jobbet i träningstajts. Två jeans blev det, och två svarta byxor, i min hittills största byxstorlek någonsin. Ett par av dessa jeans är nu utslitna, på låren givetvis, och de fick gå i soporna igår. Nu har jag beställt ett par nya jeans, i en storlek mindre. Nu fan ska jag komma i dem också!

Fem kg motsvarar ungefär en storlek. Där är jag inte än på vågen. Jag känner dock i kroppen att det är fettet inuti buken som har släppt först, så midjemåttet borde vara rejält mindre. (Har tyvärr inte mätt.) För att ge mig själv en extra skjuts, nu när fettet uppenbarligen har börjat röra på sig lite, så ska jag minska portionerna till lunch och middag litegrann.

Plus att jag inte ska äta något annat mellan måltider och mellanmål. Jag står mig alldeles utmärkt på frukost, lunch och middag, plus nötter som mellanmål och smoothie som kvällsmål. Och träningsnivån som jag har uppnått nu: 9.000 steg plus några styrkeövningar dagligen, är en bra och hållbar nivå över tid. Jag ligger kvar här ett bra tag känner jag. Fortsätter nöta in vanorna.

Förlåt att detta ibland blir en viktminsknings- och träningsdagbok, men det är viktigt för mig att få det här på pränt. Visa mig själv att jag faktiskt har utvecklats - och att jag faktiskt har gjort stora förändringar, som gör skillnad.

Värk i kroppen har jag fortfarande, men den skrämmer mig inte lika mycket längre. Jag lindrar värken med varmt bad varje kväll och därefter het ormsalva. Tar inga värktabletter längre, värken är inte så överjävlig längre. Om det beror på att värken faktiskt har lindrats, eller om det beror på att jag fokuserar på annat vet jag inte.

”Igångsättningsvärken” har jag fortfarande, men den går ju över efter lite rörelse. Vi har en lång trappa på jobbet som var tuff som sjutton i början på hösten. Tänket ”Åh nej, nu måste jag gå i trappan” har jag istället vänt till ”Nu får jag lite träning i trappan”.

Kram 🐘

Skojigt @Andrahalvlek ! Jag har också jobbat på Volvo TC , slutmonteringen! Ganska glada dagar trots allt!

Nya vändor hos ögonläkare men nu äntligen börjar det vara över! Ser klart! Salva bara morgon o kväll i en vecka till. Maken orolig för att det aldrig kommer till skott m cellgiftsbehandling. Ringt o stött på, hoppas att det börjar röra på sig. Läst lite i veckans kommentarer. Tänker på vänner- har också en dramatiskt avsmalnad vänkrets ända sedan min utmattning för 15 år sedan. Nu är det bokklubben och kanske ytterligare 5 tanter som jag är glad åt och träffar. Och barnen. Igår middag hos yngsta barnbarnet- skojiga lekar. När treåringsförtvivlan tog över så smet jag hem. Kärt ändå. Tänker att det verkar lite slumpmässigt vilka vänner som förblir. Men kanske ändå inte- de som jag glidit ifrån har jag ofta känt att tar mera energi än de ger. Har också en nyfunnen sedan några år som är nästan närmast- så glad över det för det är ovanligt. Ikväll skall jag iväg på min lilla resa- känns kul. God torsdag! 🐳😘

Detsamma @Se klart !

@Kaveldun Just det ser jag verkligen fram emot, att se min äldsta dotter transformeras till mamma ❤️ Hon är 25 år så vår relation har rätt så nyligen transformerats till en vuxenrelation. Jag njuter av den transformationen ett tag till 🥰

Barnens kusin fyllde 30 år i somras och hon har två barn, 4 och 2 år gamla. På släktsammankomsterna är det hundra procent fokus på dessa små och jag gillar det verkligen. Innan dessa telningar är vår yngsta 23-åring yngst i släkten. Jag njuter av att se umgänget mellan mina döttrar och dessa små kusinbarn.

Min äldsta dotter har alltid känt sig obekväm med bebisar, medan jag är som en bebismagnet. Nu kan jag dock se hur ögonen lyser på henne, och jag ser att barnlängtan börjar ta stor plats i hennes inre. Och hon har bondat enormt bra med kusinbarnen, på ett sätt som stärkt henne på bebisfronten.

Vi får väl se var du landar i framtiden. Man ska bida sin tid, väga för- och nackdelar noga. I vår ålder (jag fyllde 53 år nyligen) har man inte riktigt tid att ta alltför förhastade beslut som landar fel. Vi får liksom hushålla med den energi vi har, och att flytta är inte plättlätt.

Kram 🐘

@vår2022 Jag tar också mycket plats, hörs och syns. Avbryter folk hela tiden. Inte av nonchalans, jag blir så jävla ivrig bara 🤣 Har varit ska tilläggas. Jag har verkligen tränat på att backa och låta andra glänsa. Jag älskar att se yngre kollegor blomma 🌺

Problemet är att folk är vana vid att jag tar täten, och de slåss inte precis om att springa förbi mig. Det är lättare att sitta på läktaren och gnälla. Jag har alltid, från skolåldern, blivit framföst av kollektivet. ”Du kan ta det, du uttrycker dig så bra”. Så det har blivit en stor del av mitt jobbjag. Att ha åsikter om allt.

Nu är jag sjukskriven och sitter inte med på möten längre. Det planeras just nu omorganisation både lokalt i huset och på koncernnivå, och jag deltar inte i diskussionerna alls. Ovant som sjutton, men nyttigt för mig. Jag tänker att om jag inte vill bli sjukskriven för utmattningsdepression en fjärde gång inom några år så måste jag backa. Tillåtas backa. (Folk är just nu livrädda för att överbelasta mig, så det är lugna gatan på jobbet för min del.)

Trots att du och jag är helt olika till vår läggning har vi ungefär samma hemläxa att göra. Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till?

Vad det gäller din kollega så tycker jag att du ska initiera ett möte på tu man hand. Föreslå en lunch på ett lugnt ställe. Utgå från dig själv. ”Jag ser, jag tänker, jag upplever, när du gör så här så känner jag…” osv. Den typen av samtal är otroligt modigt att ta, även om ytterst få faktiskt tar dem. Jag tror att du får en bundsförvant för livet. De flesta uppskattar verkligen ärlighet. Se sen till att ni sätter ”regler” för hur ett samarbete ska se ut.

När min förra chef upplevde att jag på möten avbröt folk hela tiden så tog hon ett samtal med mig. Jag blev helt paff. Min mening var inte att vara otrevlig, det är bara så alla mina genuina diskussioner ser ut. Min hjärna fladdrar än hit än dit, jag glappar först och tänker sen. I bästa fall. Jag blir engagerad - och då kan jag inte hålla tyst en sekund till.

Men jag lovade henne där och då att sluta med det beteendet. Åtminstone bli medveten om hur det påverkar andra, och hejda mig om jag kunde. Och min chef lovade att göra ”time out”-tecknet till mig om hon upplevde att jag tog över möten 🤣 Så det man ser behöver inte alltid vara det som finns inuti.

Kram 🐘

Godmorgon farmor eller mormor 🤗
Det är fint att få vara med i dessa liv som tar form och fart runtom oss. Jag minns exakt det du beskriver ”jaja, ett friskt barnbarn är ju stor lycka - men att min lilla bebisunge tycks klara detta svåra uppdrag att bli och vara mamma”
På något väldigt biologiskt plan är ju vår mission completed. Det kändes så stort.
Att ha mycket att jobba med, som du skriver. Det tänker jag är bra för det blir sannerligen inte tråkigt i nyktra livet. Det är spännande. Om jag kunde lyckas förmedla en enda sak från den lite längre nykterheten, är det just det. Hur spännande det är att få lov att växa- så långt in på säsongen- om vi pratar trädgård. Genom första frosten står vi fortfarande i blom, glöm inte det! 😍

@Sisyfos Tack fina du och så fina ord❤️ Jag blir så glad av att du uppskattar mina inlägg och att du gör en så fin bedömning av mig som person😁. Ja, tänker precis som du att får jag det inte så är det inte meningen. Jag tänker själv att detta forum är en erfarenhet och som skulle vara fint att ha med i ett cv, men så klart går inte det, synd😂. Så mycket som jag gått igenom under detta år samt även varit delaktig i så många andra resor.

Jag uppskattar dina kloka och reflekterande inlägg, du är ett så stort stöd för så många och har stor erfarenhet och har varit på detta forum under många år. Ha en fin torsdag❤️

@Andrahalvlek Jag ska hitta den där LAS-listan och bränna den, i fall det skulle kunna påverka😂. Jag försöker att ha tilltro till att det ska ordna sig, annars får jag hitta en ny plan för ett jobb.

Intressant att du har hittat en grundtrygghet i att inte behöva yttra dig själv hela tiden och jag har tagit mer plats och yttra mig nu. Det är verkligen självkännedom att inte behöva springa där framme i täten som du gjort tidigare. Jag har en kollega som tar enormt mycket plats hela tiden, försöker ta t.o.m. min plats. Det är knepigt att samarbeta med en sådan person som måste synas och höras hela tiden, få allas berömmelse och vilja glänsa. Samtidigt som hen är i alla fall till ytan charmig och vill verka ödmjuk. Det stör mig och jag känner att hen försöker manipulera och utmanövrera. Jag tänker att jag ska hålla mig till uppdraget, fokusera på det, göra min del och låta hen hålla på, så länge hen inte trampar på mina tår. Det är så lätt att ”gå på” hens manipulering, det är så subtilt, men jag är vaksam och det hjälper att fokusera på det som ska göras, sätta en clownnäsa på hen, och inte ge hen för mycket uppmärksamhet. Vacklade till lite igår av ett uttalande från hen. Det blev tydligt när jag pratade med min man om situationen. Han är riktigt bra på att se vad som pågår och han hjälper mig att hålla mig på min bana. Syftet för hen är ju att jag ska vackla så hen får glänsa än mer. Är rätt övertygad om att andra av mina medarbetare också upplever hen dominant. Intriger och snackande håller jag mig utanför och om situationen blir värre är det chefen jag ska gå och snacka med.

Jag känner mig dock stark och balanserad, nu som nykter. Jag kan vackla till men är snabbt upp på banan igen. Hen kommer inte åt mig för jag fokuserar på mitt och jag ska inte ge hen mer uppmärksamhet än vad som krävs av det gemensamma uppdraget. I’m to old for this shit!

Fint att du känner dig bekväm med att inte behöva vara mellanchef längre och att du slipper det. Tror det för att du är så grundad i dig själv och inte längre behöver bevisa för varken andra eller dig själv att du duger. För du är ju bäst ändå❤️