Senaste kommentarerna i forumet

Just nu är jag helt slut. Efter-anspänning-trött. På hundpromenaden efter jobbet gäspade jag så mycket att tårarna rann. Varje steg var blytungt.

Idag vid tiotiden fick jag avbryta jobbet och köra tur och retur till sjukhuset två gånger. Totalt 12 mil. Först hämta dörrnyckel hos mamma, sen hem och hämta hennes ögondroppar och cerat, sen tillbaka och lämna. Sen köra hem och jobba lite till.

Inga nya bud från läkarna. De vill ta avföringsprov, men hon har ju inte ätit på flera dagar så det tar nog tid innan de kan få det. Hon fick flytande kost idag.

Mamma var sig rätt lik, vid hyfsat gott mod. Även om hon sa ”jag är 78, jag lever nog bara ett år till”. Hon var irriterad på att ena läkaren tror att blindtarmen är inflammerad, men den andre tror inte på det. ”Och här har jag hamnat mitt emellan.”

Hon är social och tjötar glatt med all personal. Alla är SÅ fantastiska. ”Jag tackade alla på akuten personligen, och nattsköterskan var helt underbar.” Min mamma blir hospitaliserad på nolltid. Jag har sett det tidigare, för några år sedan, då hon var sjuk och hade mycket hemtjänst och hemsjukvård.

I helgen händer nog inte så mycket på mamma-fronten. Hon är i trygga händer. Jag ska vila, sova, vila lite till.

I bilen fram och tillbaka moffade jag i mig bullar. På starka känslor ska man äta tydligen. Nåväl, det är bättre än alkohol, fast det är samma missbruksbeteende.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det går framåt och olustkänslorna är allt mindre och jag känner mig gladare. Jag har gjort andningsövningen jag beskrivit ovan i 7 dagar nu och det har gett effekt. Sover bättre och känner ett lugn. Jag kollar på YouTube klippet i min mobil och andas 5 min lite varstans, minst tre gånger per dag. På tåget till och från jobbet, i soffan eller i sängen. Har även gjort den om det kommit lite olustkänslor. Har kommit igång med träningen och är nu lite överbelastad så tar mest promenader några dagar till. Börjar även få fatt i det som trycker på ett bättre sätt, röda trådar som jag burit med mig hela livet och som blossat upp. Ser fram emot att träffa psykologen om någon vecka och nysta lite mer.

Ha det gott! Kram❤️

Hej kära @vår2022 ❤️
Hur är det med dig? Börjar du få rett ut i nystanet? Börjar du få tag på vad som skaver? Tänker på dig! Kram

Tack @Andrahalvlek ❤️

Hej @Jenny!
För att hitta balansen behöver jag försöka att inte gå in i mammas dåliga mående, jag har ett medberoende till henne som jag jobbat hårt med och kommit långt med men ibland glömmer jag av mig och faller in i det och då handlar det bara om känslomässigt och ett försök till att komma på hur jag kan hjälpa henne mer, då går all min energi åt till att tänka på det!

Mitt matmissbruk är begränsat att tre gånger i veckan, jag är periodare! Ibland lyckas jag komma ur det i flera månader upp till ett halvår, ibland blir det en gång om dagen men det är väldigt sällan nuförtiden, då är det semester om jag kommer in i en sådan period. Det är ett beroende precis som alkoholen, det ger en sinnes förändring och kampen upphör en stund när jag ”agerar ut” När jag är i bra balans med min träning ”behöver” jag inte agera ut men när jag varit sjuk eller skadat mig och inte kunnat träna hamnar jag i obalans och agerar ut.
Jag har detta att jobba med, jag har lyckats ta mig ut alkohol träsket sedan 2år och 7månader, tagit mig ur nikotinberoendet sedan 1år och 3månader. Jag har tagit mig ur destruktiva relationer och jag har bytt jobb! Jag har det i mig att klara detta jag ska klara detta men jag önskar bara min mamma inte behövde mig mer, att hon kunde få förmågan att ta hand om sig själv eller få friden att vandra vidare till andra sidan. Medberoende är ett fruktansvärt lidande men jag har lärt mig sätta otroliga gränser som jag aldrig i mitt liv trodde var möjligt! Jag fick en sån urkraft och klarade att lägga all min empati och sorg åt sidan för att dra alla gränser jag behövde för att klara mig själv! Det resulterade i att mamma slutade missbruka så det var ju fantastiskt bra men nu står jag ju i en sits där jag behöver hjälpa spillran som är kvar utan missbruk, men den spillran är lättare att hantera på många sätt medan när hon missbrukade det sista hade jag klippt banden, nu kan jag inte klippa/vill inte. När hon bevisat att hon kan sluta och vara
”normal” så vill jag hjälpa där jag kan/orkar.
Folk lider när en man älskar lider, så är livet! Jag hanterar det oftast rätt bra! Tränar jag/promenerar jag mer regelbundet klarar jag det mycket bättre!
Kram och tack🙏❤️

@JHL Det gör ju det! Ikväll kände jag verkligen inte alls för det. Mitt sunda förnuft fick styra stegen dit: ”Du kommer att må bättre efteråt.”

Och jag är glad och mycket piggare nu efter kören 😍 Nu chilla en stund innan läggdags. Kl 22 är det sängen, och imorgon bitti är jag pigg och rask och orkar både jobba och samtidigt hålla kontakt med mamma.

Ingen vet just nu vad som är fel, läkarna tvistar om det, förutom att CRP är högt så någon inflammation har hon i magen. Imorgon blir de nog varse, och hon är vid gott mod. Min mamma är social och kan tjöta glatt med vem som helst. Tack och lov. Hon är lugnare nu och nöjd med att de tog hennes besvär på allvar.

Jag tänker tanken ca….. i tarmen. Vågar inte ens skriva ordet. Men då är det väl snarare vita blodkroppar som är påverkade och inte CRP/sänka?

Jag kan inte göra någonting just nu. Mer än vila och sova så att jag orkar hämta hem henne och få allt att rulla på hemmaplan, beroende på hennes tillstånd. Ett he… i taget.

Kram 🐘

Hej @alla och tack för hälsningar! Ser att det i stort sätt går bra för oss härinne, åtminstone med alkoholen. Sedan levererar ju livet verkligen sina utmaningar. I bland sällan och i bland oftare. Jag sitter i en sådan nu och vill be er kloka om hjälp. Det gäller barnens pappa. Som dricker - även när han har flickan hos sig. Sonen har under åren efter skilsmässan med regelbundna mellanrum kommit till mig med information om att pappa har druckit på alla möjliga veckodagar. Han har uttryckt särskild oro för flickans skull. Jag har stuckit huvudet i sanden, det erkänner jag. Dels har själv varit utmattad och haft fullt upp med mig, dels är den enda eventuella lösningen att flickan bor hos mig på heltid vilket jag inte skulle orka. Men förra året blev det droppen och jag gjorde en orosanmälan (eftersom vi inte pratar med varandra). Den ledde till ett telefonsamtal till pappan och ingen vidare utredning. Jag fick mig en rejäl skrapa av handläggaren som menade att nu var pappan jätteledsen och att jag minsann inte får göra orosanmälningar på andrahandsuppgifter. Helt ok så och jag tänkte att med detta bör han förstå att han inte ska dricka när han har flickan. Flickan brukar använda sin mobil enbart hemma hos mig. Hon har vägrat ta den med sig till pappa eller någon annanstans för den delen. Hon är rädd att tappa bort den bl.a. Som ett led i självständighetsträningen sa jag förra veckan att hon behöver ta med sin mobil till pappa vilket gjordes. Natt till söndag kl 01.00 ringer hon. Hon är vaken och inte nattad och vill ha sällskap. Pappa var "där nere". Måndag får jag ett meddelande från pappa att hon är hemma från skolan eftersom hon inte kunna sova den natten. Det ena ledde till det andra i denna dialog och då får jag veta att pappa som från början är "trött" som han säger, har druckit vin och somnat på soffan. Flickan som inte kan ta initiativ till egen ADL eller har någon tidsuppfattning nattar sig inte själv vilket då innebar att hon satt uppe. När hon blev nattad är för mig oklart. Hon tar sin första medicin kl 6 på morgonen och jag undrar om det blev så i söndags...Till detta har epilepsin börjat göra sig påmind igen, med absenser och det vi ju att sömnbrist är en viktig trigger för epilepsi. Jag har varit så upprörd i veckan så jag liksom inte kunnat vara upprörd om ni förstår vad jag menar? Har bollat med avlösaren som också numera är en nära vän samt socialtjänsten som "tyckte det var svårt". Jag kan ju göra en ny anmälan om jag vill men kanske bättre om jag vänder mig till familjerätten var funderingen därifrån. Hitintills har jag gjort - inget. Hade jag orkat och haft råd att gå ned till halvtid hade jag tagit hit henne på stört. Parallellt med detta har jag inlett en dialog med LSS-handläggaren om flytt hemifrån (gärna när hon är 18 år, vilket hon blir nästa år). Det är ett krångel, bl.a. eftersom det är barnboende som gäller till de har gått ut gymnasiet och barnboenden finns inte i vårt närområde. Ett skäl till att jag har bråttom att få ut henne är just detta, att hon inte får den omvårdnad och stimulans som hon är värd hos sin pappa. Och nu dök detta upp med lördagnatten. Ja, vad tusan gör man? Han själv ser inget problem med sitt drickande och han ställde som det verkade en genuin fråga till mig hur jag kan se det som ett problem. Ångest har jag, för med största sannolikhet är det så här många helger sett ut för flickan sedan vi skiljde oss utan att jag vetat.

@Andrahalvlek bra att du går och sjunger i kväll och förhoppningsvis ger det välbehövlig energi.

@Geggan Nu är min mamma inlagd på sjukhus. Vårdcentralen skickade henne till akuten med taxi. Hon hade tydligen högt CRP. De har tagit massa prover. Nu är hon förhoppningsvis i goda händer. De har ingen diagnos än, men de släpper inte hem henne idag i alla fall.

Jag är helt slut mentalt. Att gå med en lågintensiv oro samtidigt som man jobbar med vänsterhanden är dränerande.

Ikväll ska jag gå och sjunga. Känner inte för det alls, men det är nog precis det jag behöver just nu. När man sjunger kan man inte tänka på något annat, inte ens omedvetet.

Min mamma verkade nöjd med att bli tagen på allvar och jag är tacksam över att vården fungerar när man behöver den. Allt går som det går och blir som det blir.

Kram 🐘

Enda problemet är att jag ännu inte hunnit träffa ena barnbarnsfamiljen efter min resa. Upprepat sjuka sportlov mm. Och nu har jag fått vinterkräksjuka. Lite jobbigt. Nå, hoppas på nästa vecka. Ska börja med syjunta med en av tonåringarna. Tycker de behöver öva mera! Vårpiffat hemma, ljusa gardiner, sommarkläder på möbler, ny matta i härliga färger. Har träffat vänner o kollegor från långt tillbaka i tiden. Glad för alla dessa tjocka lager av liv. 🤗

Du har verkligen alla händer fulla @Andrahalvlek! skönt att det verkar ordna sig den här gången. Men det är ju konstant stand-by i det där läget. När min mamma togs in på sjukhus sista gången var det för urinvägsinfektion. Då var hon också lite förvirrad , vilket tydligen ofta hänger ihop. Tre veckor senare dog hon, av inget särskilt. Kram till dig!

Hej @Andrahalvlek, hoppas att jag får hoppa in i din tråd och skriva en liten rad till Himmelellerhelvette.

@Himmelellerhelvette jag vill bara kika in och säga att det är fint att du delar med dig, att du med hjälp av orden får syn på hur tufft det är för dig just nu. Det är starkt av dig att kunna se dina tankar utifrån och förstå vilka impulser du behöver hålla koll på.

Samtidigt blir jag lite bekymrad för det du skriver och jag vill sträcka ut en hand och säga att det finns hjälp att få. Jag vet förstås inte så mycket om hur du har det, men jag vill ändå fråga om du har det stöd du behöver?

Du skrev att du behöver ta hand om sig själv och hitta balansen igen. Vad behöver du för att kunna göra det?

Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

@JHL Tack för fina ord ❤️ Efter en god natts sömn mår jag mycket bättre. Gårdagen var en känslostorm, och att samtidigt jobba är splittrande. Men när jag träffade mamma igår insåg jag att hon inte är dödfärdig. Bara ynklig och orolig, och det onda i magen är med största sannolikhet urinvägsinfektion. Hon ska ringa vårdcentralen idag kl 8 och det är stärkande för hennes självkänsla att reda ut att både ringa och gå dit utan min inblandning.

En sak tänkte jag på igår kväll - att jag inte orkar gå till körsången ikväll. En kväll i tv-soffan lockade mer. Efter en god natts sömn tänker jag annorlunda - det är ju lyckoboosten på körsången jag behöver allra mest just nu! Det är så lätt hänt att vi skalar bort lyckoboosten i stressiga perioder, då vi behöver det allra mest.

Kram 🐘

@Andrahalvlek du är otroligt stark dom klarar av att jonglera alla utmaningar som livet kastar åt dig. Hoppas att du får tid för egen återhämtning.

Ingen läkartid kvar idag, nytt försök imorgon. Suck. Åkte dit med tranbärsjuice och kanelbullar, det enda hon kunde tänka sig att äta.

Trygghetslarmet var puts väck. ”Ett sånt har jag inte haft”. Trots att mackapären står i köket, som den mobila enheten kommunicerar via. Hade inte ro att leta igenom hela lägenheten, jag behövde gå tillbaka hem och jobba. Får leta en annan dag.

Hon är så glömsk på allt möjligt, jag börjar bli orolig för att det är begynnande demens. Får googla lite, förbereda mig för vad som sannolikt komma skall.

Livets faser har sina tuffare perioder, men perioden då man har omsorg över åldrande föräldrar tillhör de tuffaste faserna. Rollerna växlar, plötsligt blir man morsa till sin morsa. Och sen sjukdomar på det. Oro och praktiska bestyr.

Så många skratt blir det tyvärr inte heller, då är småbarnsåren betydligt roligare. Plus att man hade mer ork då, jag börjar ju också bli äldre. Det känns verkligen, både i kroppen och knoppen.

Sen tänker jag på alla gamla vars barn inte bryr sig alls, de flyttar 50 mil och kommer sällan eller aldrig hem. Har inte ens tid att komma på förälderns begravning, utan frågar begravningsbyrån om det kan ordnas via video. Då orkar jag lite till.

Men jag måste se till att få tid till det som jag behöver också! Inte bara göra andras ärenden. Punkt. Nu badet 😍 Ofta är det dagens skönaste stund. Och läggdags kl 22 är jävligt nice också.

Kram 🐘

Ja du @vår2022 jag har också blivit bättre men tydligen är detta ett område av kompetens som behöver uppdateras och och vårdas. En förlängning eller en eftersläntrande skada av beroendet eller så var beroendet en konsekvens av personlighet och strategier i livet (jag-klarar-allt-tänket)
I dagens myntinkast trängs dessvärre sociala kvälls-aktiviteter samt röj efter gårdagens middag. Men en sak i taget och nu är det jobb! Kram 🥰

Alltså. Livet alltså. Dubbelsuck. Är det inte omsorg över barn så är det åldrande föräldrar. Min mamma ringde igår kväll. ”Jag har så ont i magen, du måste köra mig till sjukhuset nu!” (Låter väldigt likt min yngsta dotter när hon mår väldigt dåligt.) Jag suckade och svarade att jag inte kan köra henne till akuten med diffust magont. Att hon får ringa vårdcentralen som idag kl 8 och be om att få en tid där, så ska jag köra henne dit. Hon blev skitarg och lade på mobilen i örat på mig.

Sen följde radiotystnad. Hon var inte inne på messenger på 12 h. Jag hade ljudet påsatt på mobilen i natt ifall hon skulle ringa. Jag hann tänka att hon kanske låg avsvimmad med tarmvred, att hon kanske dött. Och sedan har hon en sådan okänslig dotter. Det som gjorde mig lite lugnare var att hon har trygghetslarm. Det kan hon aktivera om det är riktigt illa.

Till slut ringde hon. Hon hade fått tag på vårdcentralen, de skulle ringa upp 10.15. Sen ringde hon igen, då hade hon lyckats fippla bort samtalet eftersom hon inte är kompis med sin mobil. Vårdcentralen ringer igen 13.15. Suck. Jag försökte få henne att definiera magont, och det gör ont ned mot underlivet, och när hon försöker kissa kommer det inget. Min hobbyanalys är urinvägsinfektion, återstår att se vad vårdcentralen säger.

Visst är det väl så att man liksom åldras bakåt i sin ålder? Min mamma är en värre dramaqueen än en tonårstjej. Snarstucken och obstinat, svinsvår att läsa av. Dubbelsuck. Och jag blir tonårsirriterad på henne, på ett sätt som jag aldrig annars reagerar. Vad är det med mammor och döttrar? Jag brukar säga till min äldsta dotter: ”När jag blir sådan - skjut mig”. Om jag blir sådan.

Samtidigt är det skönt för oss båda att hon bor tre hyreshus bortanför mitt. Och det finns grader i helvetet, en kompis mamma fick stroke strax efter jul och sitter nu i rullstol med fullskalig demens. Min kompis har flängt mellan sjukhus och lägenhet och nytt boende på vårdhem. Och skött sitt heltidsjobb. Det är inte konstigt att vi kvinnor bränner ut oss.

Just nu har jag preppat på jobbet för att avvika i eftermiddag. Hunden är rastad, nu ska jag äta en rejäl lunch så jag står mig några timmar. Sen får vi se vad det bli, men dödfärdig är hon inte tack och lov.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Bra, fortsätt så! Ut med det bara. När du skriver tvingas du sätta ord på vad du tänker och känner - och det är precis vad du behöver ❤️

Kram 🐘

Nej jag vet @Andrahalvlek, jag behöver hålla koll på mig där och det glömde jag. Det har känts så bra så länge nu att jag glömde hur det lätt blir för mig i medberoendet.
Nykterheten först, den är jag alltid på min vakt med och lyssnar noga på symptom men medberoendet behöver jag hålla mycket bättre koll på för det slukar min energi totalt när jag inte är medveten.
På tal om beroendet fick jag för mig häromdagen att ta ett par starka smärtstillande för att få ändrat mitt sinnestillstånd ”det är ju inte alkohol och någon gång borde jag väl få ta något som gör mig lite härlig i huvudet”
DET! Ska jag vara uppmärksam på, DÄR, har jag tappat balansen i livet när jag tänker så! Jag tog tramadol till och från under några år just för att få ett förändrat sinnestillstånd, bli härlig i huvudet och orka göra massa saker jag egentligen inte orkade. Jag tog det istället för alkohol för att visa att jag kunde vara utan alkohol men ingen viste att jag tog tramadol istället, detta är nu snart 9år sedan jag slutade med.
Även att röka cigg kom upp i huvudet som ett ”åh det kan jag väl göra ändå?”
Nä! Fy! Jag förstår när jag skriver att jag verkligen behöver ta hand om mig själv och hitta balansen igen. Överäter gör jag några dagar i veckan och det har ökat till hetsätning som igår! Njöt inte ens utan bara tryckte i mig och kräktes sedan! Då hade jag fått förändrat mitt sinnestillstånd och mådde bättre och kunde ta tag i saker! Låter som något positivt nästan ”så kunde jag ta tag i saker” men nä det förstår jag ju att det inte är! Mycket kropps hat håller jag på med just nu också! Stör ihjäl mig på två kilon som bara inte vill försvinna! Nu kommer allt ur mig här! Ojoj! Skäms för alla mina brister och att jag inte lever som jag lär! Blivit bitter på många på jobbet och pratar bakom ryggen! Det är inte jag! Jag vill inte vara sån! Jag är så bra på att låtsas att allt är bra att jag går på det själv! Nu när jag bara skriver och låter hjärnan bara få skicka ut allt i text förstår jag hur mycket obalans jag är i. Det är säkert därför jag stört mig så på min man också, för att jag inte tycker om mig själv just nu!
Tack den som orkar läsa och kanske hjälpa mig bolla mig ur mig själv🙏❤️

@elinnnnaaa
Hej, tack för visat intresse. Jag är fortsatt nykter, jag laborerar med diverse roliga alkoholfria drycker :) Det finns ett otroligt alkoholfritt vin på Ica som passar till det mesta så även vissa öl. Jag har avklarat två år med alkolås på bilen och återfått mitt normala körkort och alla behörigheter. En fin familj som snart blir lite större :)

Det föll sig rätt naturligt att bara lägga ner att dricka helt, varför ens ibland. En stor del till nykterheten vill jag ändå tillskriva Alkolåset från transportstyrelsen (trots enorm kostnad) men där man vid löpande blodprover ska visa upp nykterhet. Med tiden kommer vanan och sen blir det bara vardag.
Detta blir mitt sista inlägg i tråden då jag nu fokuserar framåt utan villkorlig dom, villkorligt körkort och allt därtill. Jag känner mig stolt igen och min familj även över mig.
Tack för visat intresse
Mycket varma hälsningar
Humptydumpty

Ne man blir inte gladare/lyckligare utan alkohol..däremot blir man piggare och mer medveten. Jag tror att om alla människor fick bestämma själva skulle nog 99.9 vilja ca 0.5 promille i blodet jämt. 😊

@aeromagnus Helt rätt tänkt. Inte truga, låt dem komma till dig när de är redo. Om de blir redo. Tills dess fokuserar du på det som är positivt på jobbet. Det ger positiv förstärkning.

Och den där 7 km-rundan känns snart lätt. Tre gg/vecka bör man springa, om man ska få märkbar utveckling. Har jag hört, inte upplevt själv tyvärr. Jo, back the days.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det är ju inte ett dugg konstigt att du reagerar så. Du lärde dig beteendet som barn och det sitter fast rotat. Medberoende kallas också anpassningssyndrom, och kräver en hel del jobb att bli medveten om, och väldigt mycket jobb att komma till bukt med. Jag har förstått att jag i kärleksrelationer hamnar där på en millisekund, så den dörren har jag stängt. Behöver ingen man i mitt liv, har redan världens bästa sambo ❤️

Andningsövningar är perfekt mindfulness i vardagen. Övar man dagligen är man oerhört hjälpt av det i krissituationer. Innan jag ska sova gör jag en andningsövning liggande i sängen. Andas in långsamt, håller andan, andas ut långsamt, totalt 40 gånger. Hörde någonstans att 6 andetag per minut är nyckeln för att varva ner stressystemet. Har dock inte själv tagit tiden någon gång. Inom yoga finns det en hardcore-variant där in- och utandning tar en hel minut. Jesus. Där har vi lite att jobba med!

Kram 🐘

Det gör vi @vår2022 ❤️ Jag har gjort olika andningsövningar länge nu, det är så bra! Gör små pauser i vardagen och fokuserar på andningen, försöker visualisera tankarna som moln som svävar förbi ovanför mitt huvud utan att engagera mig i dem eller att jag är under vatten och tankarna är över vattenytan.
Jag och min man har pratat ut och rett ut det som behövdes så det känns bättre. Jag fick också tag i ett stort energiutflöde! Mitt gamla medberoende beteende hade tagit över mig och jag gick helt in i oro! Mest kring mamma men även på dottern! Jag kände till 100% att något är jättefel! Vad händer med mig och då fick jag en påminnelse genom en podd som tog upp ämnet och bam! Precis där! Utan att jag hade förstått det hade det smugit sig på, sådär lömskt som vilket beroende som helst, typ! Jag behöver vara på min vakt! Helt dränerad har jag vilat upp mina batterier igen och ska lägga fokus på att hålla mig till mina egna känslor och inte ta över andras!

@Vinäger tack snälla❤️Tänk om jag alltid levde som jag lärde i min klok-kunskap och inte så lätt föll över i grubblerier och problemlösare åt alla runt omkring mig. Men det är så hjälpsamt att bolla tankar med er, i det får jag tag på de lösa trådarna och kan dra mig in på banan igen🙏❤️

Kram

Idag blev det 7km löpning. Kroppen trött och inte fit efter helgens jävla mat-övertramp. Nu ska jag unna mig lite en dag i veckan och med lite normalitet i det hela. Ska försöka gå ned minst 10kg till maj om det går men då måste jag fokusera på min kost och försöka träna.

Jag vet att de flesta ungdomar gillar mig för många pratar med mig och vi har kul men det är väl de fåtal som man funderar över. Försöker verkligen ha en god relation men det är svårt när man sträcker ut handen men den tas inte emot. Jag har lovat mig att fokusera på alla de som vill framåt men naturligtvis hjälpa alla men jag tänker inte truga mer. De vet att jag finns där men jobbet kan jag inte göra.

Nu ska jag gosa med katterna

@Vinäger Tack för ditt stöd ❤️