Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022
Vill bara titta in och säga hej! Känner att jag inte orkar med forumet helt just nu. Har inte orken att läsa och följa med i allt. Men du finns i tankarna ändå! ❤️
281 dagar är ju fantastiskt!! Hurra för dig!
Jag ligger långt efter men kämpar på och jag har tron på att det ska gå, att även jag ska komma till 281 dagar och fler därtill. En dag i taget. Idag är det ✅ för mig.
Kämpa på imorgon, snart är det fredag!
Kram

Tack för hälsningen @Vida ❤️ Skönt att du mår bra i din nykterhet!

Kram 🐘

Idag har jag varit och shoppat med två barnbarn 9 och 6 år. Blev väldigt lyckat. Jag är nöjd med mig själv. Och tacksam för min nykterhet.

@Kennie Du har helt rätt. Riddargatan är ju kända för att ta emot problemdrickare på ett rätt tidigt stadium, och ju tidigare i sin missbrukskarriär som man slutar dricka, desto större chans är det att man lyckas. Är man riktigt tidigt ute kan man till och med lära sig dricka kontrollerat.

Det är dock ett halmstrå som man ska vara försiktig med. Nästan alla som börjar hänga här på forumet vill inledningsvis lära sig dricka kontrollerat, så också jag, men ytterst få klarar av det. Du Kennie tillhör en mycket exklusiv skara skulle jag säga.

De flesta återkommer istället till forumet gång på gång, och för varje gång i sämre skick. Det ÄR lättare att sluta dricka helt, än att försöka lära sig dricka kontrollerat. Jag skulle aldrig riskera min nykterhet för att ens prova att ta ett enda glas. Jag är nöjd och glad över min nykterhet. Och väldigt stolt.

Kram 🐘

Eftermiddagen med min yngsta dotter var, för att citera henne: TOPPEN! Efter fem timmar på vift är jag dock trött i skallen 😴 Jag har försökt flera gånger att höneblunda, men jag lyckas inte somna. Jag går dock ner i varv lite och det är fullt tillräckligt. Det kommer när det kommer. Det tar tid att varva ner systemet när man har varvat upp det rejält.

Kram 🐘

Gäsp! Ja, idag har jag jobbat min första dag efter semestern och känner mig lite trött. Inte för att det har varit massor att göra, det är fortfarande semestertider, inte många på plats och det är lugnt. Mest för att det blir nya rutiner igen efter semesterrutinerna, ja ni vet. Det har varit så otroligt skönt att gå upp tidigt, dricka sitt kaffe i sängen med hunden snarkandes bredvid, läsa nyheter, skriva i forumet och inte ha något att passa. Nu hinns inte detta med, men det får bli en helgrutin som vanligt istället. Har några semesterdagar i slutet av augusti att se fram emot.

Jag önskar att alla tappra kämpar där ute att inte tappar hoppet och att ha en positiv tro på att det går att bli nykter om man vill det. Det viktigaste är att ha en tilltro till sig själv att det går, för det går. Det är den absolut viktigaste faktorn för att man ska lyckas. Så min uppmaning till er är att ni ska tro på er egna förmåga, för den finns där någonstans om man börjar leta eller på andra sätt tar hjälp och stöd att finna den. Jag har många gånger tvekat på min förmåga och då har det gått sämre. Denna gång trodde jag på mig själv och att jag skulle klara av det, och jag har kommit fram en bra bit på vägen. Min app säger 281 dagar nykter idag, kan jag, så kan ni, om ni tror på er själva. ❤️

Ha en fin måndagskväll!🌸💕

@Andrahalvlek
Ja, statistik bör alltid tas med en nypa salt.
Jätteviktigt att också belysa att den låga procenten som uppges lyckas bryta beroendet endast baseras på de personer som sökt hjälp hos någon instans som gör uppföljande studier. Och då beror det även på vilken instans. Alkoholläkaren Sven Andreasson på mottagningen Riddargatan, (som behandlar personer med lätt beroende och socialt stabila förutsättningar) presenterar helt andra siffror:" i långtidsstudier ser man att 75-80 procent av de som fem år tidigare var beroende, är inte längre det." (läs artikeln på https://ki.se/forskning/ett-glas-för-mycket) Och de som slutar dricka på egen hand eller tex med hjälp av Alkoholhjälpen syns inte alls i statistiken. Så det är nog en betydligt högre andel än 5% som lyckas bryta.
För mig är det viktigt att inte skapa intrycket av ett nålsöga att ta sig igenom. Det är klart att det kan vara mycket svårt att bryta alkoholberoendet, och det är bra att vara inställd på att kämpa, men det kan också vara ganska lätt, särskilt om man inte hunnit utveckla ett fysiskt beroende, så var det för mig.

@Kennie Okej, jag drar det där med statistiken en gång till. Jag har läst siffrorna i Annie Graces bok ”Tänka klart” och jag har ingen anledning att tro att hon killgissar. Hon har sannolikt rotat fram den forskning och statistik som finns att tillgå i ämnet.

Uppklarningsprocenten inom AA är 5-7 procent och för personer som slutar dricka spontant (dvs utan hjälp av AA, antabus eller annan behandling) är siffran 8-10 procent. Så många lyckas sluta dricka och förbli nyktra över tid. Jag tror man utgår från ett års nykterhet utan något återfall.

Att siffrorna är lite bättre för dem som har slutat dricka spontant, dvs de har ”bara” slutat dricka på egen hand, beror sannolikt på att de har slutat dricka tidigare i sin missbrukskarriär. Att siffran är så låg som 5-7 procent hos AA är skrämmande, men de som kommer dit är ju illa däran också. Det är därför viktigt att man når problemdrickare på ett så tidigt stadium som möjligt. Ju tidigare, desto bättre är oddsen att lyckas.

Sen får man förstås ta all sådan här statistik med en nypa salt. Hos AA är man ju anonym och alla problemdrickare finns ju inte registrerade någonstans precis. Men det är ändå siffror att förhålla sig till, och jag tror knappast att Annie Grace har hittat på siffrorna själv. Hon har sannolikt rotat fram den forskning som finns i ämnet.

Kram 🐘

@Liten72 Statistik kan alltid nyanseras. Om det är AA:s statistik så kan man tänka sig att sammansättningen av människor som söker sig till AA ser annorlunda ut än den gör på det här forumet. Sen kan man fundera på vad AA räknar som att inte lyckas bryta. Räknas personer som övergår i måttligt drickande till den gruppen?

@Liten72 Ja, jag förstår att det kändes heldepp att se de siffrorna svart på vitt. Att så få alkisar faktiskt lyckas sluta dricka. Men man kan också se det som en sporre - och ge sig sjutton på att tillhöra den procenten som faktiskt slutar dricka!

Kram 🐘

@Sisyfos Jag tycker också att det är skrämmande att det kan bli SÅ svart. SÅ snabbt.

Men med facit i hand fanns det symtom som visade vartåt jag var på väg. Sömnen var en sådant symtom. Jag vaknade ju vid 4 jätteofta förra hösten och min hjärna hade börjat ”jobba”. Jag kunde inte sova på helgerna, trots att jag hade sovmorgon. Jag skalade bort det roliga, kören tex, för att hinna med jobbet. Symtomen fanns där, men jag såg inte helheten. Jag vet att jag skrev här att jag hade känt ”ångestfladder” strax innan jul. Jag avstod från julfirande med släkten och skyllde på förkylning osv.

Alla i min närhet sa/skrev: ”Ditt jobb tar för mycket tid, du måste bromsa”. Men jag tyckte att det var okej att det tog tid. Det var ju faktiskt ett helt nytt jobb och mycket att lära sig. Så skulle det inte vara för evigt. Tids nog skulle det lugna ner sig, ”jag skulle bara” först. Min äldsta dotter hade upprepade orossamtal med mig under hösten, som jag viftade bort.

Och sen kom oron för min yngsta dotter som lök på laxen. Hon blev rejält sjuk redan vid nyår. Och sen en dag i mitten av januari, då jag satt ensamt ansvarig på jobbet, så ringde de från boendet och sa att hon var jättesjuk. Jag kunde inte köra dit - jag kunde inte lämna jobbet. Jag jagade hennes pappa på telefon, men han hade glömt mobilen hemma. Jag ringde 20 gg och skickade 50 sms till honom, samtidigt som jag jobbade. Jag kunde inte köra till henne 😢

Det här var torsdagen veckan innan jag blev sjukskriven. Sen bodde jag hos henne fredag kväll till måndag morgon och sen åkte jag direkt och jobbade. På onsdagen blev jag sjukskriven. Då svämmade allt över. Då var allt över. Trots att jag har gjort den här resan två gånger tidigare (2007 och 2018) så fattade jag inte förrän det var för sent. Natten till onsdag 25/1 sov jag inte en minut, ångesten rev i kroppen på mig och sen var det kört. Tvärkört.

Jag hoppas att jag har blivit lite klokare även den här gången. Jag ska få till en rutin för att meditera och sen hålla fast vid den. Och jag har insett att jag måste medicinera livslångt, jag klarar mig inte utan antidepp. Jag tänker inte ens inbilla mig att det är en god idé att försöka trappa ut den medicinen igen.

Och genom att skriva om mina upplevelser hoppas jag kunna hjälpa andra. Som känner igen sig, som själv har mått som jag, som själv är på väg dithän. Jag hoppas det. För då har den här resan varit värd någonting.

Kram 🐘

Idag ska jag hämta min yngsta dotter på hennes LSS-boende. Vi ska åka och äta lunch, räkmacka 😋 Efter det åker vi hem till älskade pudelpojkens ex-matte och hennes man. De har sommarstuga i vår hemkommun, men de bor annars i Stockholm.

Jag tog över älskade pudelpojken från henne när han var 7 år, och han skulle fylla 11 år i september när jag fick låta avliva honom den 5/8 år 2018. Varje sommar har vi träffat hans ex-matte i sommarstugan. Under corona reste de inte ner hit, men i år är det dags att träffas igen. Det känns lite konstigt att åka dit utan hunden, men det är trevliga människor. Yngsta dottern gillar dem också.

Jag försöker boka upp mig på trevligheter och umgänge för att ge min själ njutning och näring. I fredags lunchade jag med kollega/vän, igår träffade jag en vän, nästa vecka har jag bokat lunchdejt med en annan kollega/vän, och jag har också kastat ut lite andra tåtar. Fast punkt varje vecka är att träffa ex-svärisarna (mån), min mamma (tis) och min yngsta dotter (ons). (Fast denna vecka fick jag byta plats på ex-svärisarna och dottern eftersom pudelpojkens ex-matte enbart kunde idag måndag.)

Efter den 15/8 ligger jag dock lite lågt med att boka upp mig. Någon gång den veckan kommer sannolikt ett avstämningsmöte med FK, läkare och arbetsgivare att ske. Det är onödigt att boka upp sig på saker som man sen får avboka. Massagestol och klipptid vill jag boka in också, men jag avvaktar tills jag fått en kallelse till avstämningsmötet.

Sen jag började må bättre har jag gjort det mesta annorlunda jämfört med vad/hur jag gjorde när jag var deprimerad. Jag handlar i andra affärer och på andra tider, köper annorlunda mat, går andra promenadrundor, tittar på andra tv-program.

Jag formade under min depressiva period vissa vanor vad det gällde utevistelse, tv-tittande och mathållning tex. Inget av det vill jag göra nu, för det påminner mig för mycket om hur dåligt jag mådde. Jag kommer nog ärligt talat aldrig att äta grillad kyckling igen.

Igår lagade jag mat för tredje söndagen i sträck. Det var början på mitt förbättrade mående. Att jag faktiskt kunde planera, handla och laga mat. Sen är jag för evigt präglad på att laga mat för fyra personer, så det räcker att laga mat på söndagen för att ha matlådor hela kommande vecka. Någon ”utemat” vill jag unna mig också. Men då kan jag gärna gå till restaurangen och äta maten på plats, även om jag är själv. Allt för att få positiva intryck och näring för själen.

Kram 🐘

Jag tycker att det är så bra och modigt att du skriver om det här AndraHalvlek. Det skrämmer mig lite att det kan bli så svart, ganska snabbt, trots att du har ganska god koll på hur och vad man själv kan göra för att må bra. Det räcker uppenbarligen inte till ibland. Och det är verkligen skitbra att du inte tog till universalmedicinen alkohol.
Jag tror att det är viktigt att identifiera hur det är när man mår bra. När man är som man vill må. Det sker ju gradvis förskjutningar i detta som det gäller att se. Har ingen aning om det ens är möjligt att märka (det gäller ju även om man är på väg mot ett återfall), men därför är det så viktigt att skriva om det tror jag. Så tack för att du återvände.

@Lavendelblomman Det var kul att höra att du tycker det är inspirerande! 🤗 Ja det var sannerligen jobbigt innan jag äntligen fick nog på riktigt. 😖 Jag har skrivit en hel del om hur det såg ut åren innan jag slutade, men det är ju utspritt i min tråd, och sådant skrev jag mest om i början av min nykterhet. Kanske skulle ta och skriva en sammanfattning någon gång.😃

Ha det bra!

@Se klart Den känslan känner jag så väl igen 🥰 Jag har haft mina allra bästa samtal både med vänner och äldsta dottern som nykter.

Kram 🐘

@Se klart Den känslan känner jag så väl igen 🥰 Jag har haft mina allra bästa samtal både med vänner och äldsta dottern som nykter.

Kram 🐘

Nu ska jag sova 4,5 timme innan jag ska upp och vi ska mot färjan och hemåt.
Vi har haft så fina dagar här. Så härligt att umgås med min bästa vän, morgondopp och kvällsdopp, en dag på stranden, matlag och god cider i glaset. Vi är många här och i lite olika konstellationer, små barn och unga vuxna- ett litet kollektiv.
Igår missade jag och mannen handla på systemet- det var inte vår uppgift men vi skulle laga middag. Så det blev folköl och i morse var det fler än en som tyckte det var SÅ skönt att vakna så pigg.”Såhär har jag det varje dag” skröt jag 😻
Ikväll fiskades det upp vin från källaren men överlag har det druckits mindre. Min bästa vän kan jag prata med allt om, behöver inte något vin till det. Och jag behöver inte passa på med något när jag dricker- jag kan ringa imorgon och prata mer. Dagarnas flöden är fina och lugna.
Har en väldigt skön ledighet med min man, vi har varit ihop så himla länge men jag kollar fortfarande på honom och känner mig så stolt att han är med mig!
Jag läser om blossande känslor här och var på forumet och jag har just idag igen vettigt att tänka eller säga om det. De viktigaste sakerna är sagda, som förlåt och att konstatera att en egen tråd är ett tryggt rum här.
Så i min egen tråd: frid och godnatt 😴💞

@Tofu på besök Jag är av den åsikten att vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan. För när vi mår som allra sämst kan vi inte strida för vår sak. Och genom att prata om det hoppas jag bidra till att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.

Jag är innerligt tacksam för att jag till slut fick träffa en läkare med mångårig erfarenhet, och att jag av honom fick helt rätt medicin. Som jag inte mådde sämre av initialt, och som jag efter några veckor mådde bättre av. Tack vare duloxetine känner jag hopp om livet igen.

Jag ska träffa läkaren igen den 12/8 och då ska jag ta upp frågan om bipolaritet igen. Min dotter psykologen tycker att mitt sömnmönster inte stämmer med diagnosen, men hon har ju bara teoretisk kunskap. Läkaren har praktisk erfarenhet.

Kram 🐘

@Tofu på besök Jag är av den åsikten att vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan. För när vi mår som allra sämst kan vi inte strida för vår sak. Och genom att prata om det hoppas jag bidra till att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.

Jag är innerligt tacksam för att jag till slut fick träffa en läkare med mångårig erfarenhet, och att jag av honom fick helt rätt medicin. Som jag inte mådde sämre av initialt, och som jag efter några veckor mådde bättre av. Tack vare duloxetine känner jag hopp om livet igen.

Jag ska träffa läkaren igen den 12/8 och då ska jag ta upp frågan om bipolaritet igen. Min dotter psykologen tycker att mitt sömnmönster inte stämmer med diagnosen, men hon har ju bara teoretisk kunskap. Läkaren har praktisk erfarenhet.

Kram 🐘

Har läst här i forumet i över ett år och så många gånger blivit berörd, imponerad och motiverad av alla kloka människor och inlägg. Så mycket pepp, så ärligt, så äkta och så respektfullt! Självklart bestämmer man över sin tråd, men sättet man uttrycker sig på påverkar andra och vi är ju alla härinne av samma anledning. Att läsa inlägget om att så få lyckas var verkligen demotiverande och jag blev heldepp. Fakta är ju fakta, men så hopplöst det helt plötsligt kändes så här på söndagkvällen. Och det är väl allt annat än syftet med forumet oavsett vems tråd det är? ❤️ Ha en fin kväll!

@Andrahalvlek Vilken igenkänning jag fick på den. Jag är ju likadan... Gasen i botten.

Helt ärligt älskar jag det. Vill inte för något i världen bli av med det. Har insett dock med min nya gungsäng att jag blir genuint lycklig av att ligga ute, känna vinden och vila. Så lite smak har jag fått på det🤠.

Hem till Gården avsnitt 350 som goa Sigge skulle sagt (han är inte kvar här inne tyvärr). De får stå för andra.

Tycker det är lite läskigt med när man ska få den stämpeln i pannan. När jag ringde psykologer för 2 år sedan gav alla mig titeln adhd osett. Gjorde undersökningen och nej... Det hade jag ej.

Man kastas runt i diagnoser. Det upptar ens hjärna och tar energi. Samtidigt är just högt driv inget som plågar en. Man borde fokusera på det istället. Alltså det som plågar. I mitt fall var det mina utbrott och reda ut känslor. Eller snarare lära känna mig själv. Det fick jag dock ingen hjälp med via psykologer så jag loggade ut. Sa tack och hej. Det blev för slitsamt med allt psykologiserande. Det kändes mest som de plockade pengar av en. Det kändes inte som vi kom framåt iaf. Snarare som myspyssnack i soffan utan tydliga mål. Detta blandat med snack om ena efter andra diagnosen. Jag ville ju hitta lösningar. Problemen visste jag vilka de var så gå runt som katten kring het gröt gällande dem gav inget. Jag hade önskat att de var mycket rakare med vad de såg istället för gulliga inlyssnande individer. Behövde ingen som klappade mig på handen. Behövde snarare handfasta råd. Det fick jag här istället.

Jag tycker du är cool som är så rak med detta. Modigt!

Idag har jag träffat min kompis som blev uppsagd från vårt företag under mycket trista former. Vi träffades senast 6/1. Då skulle hon sluta jobba 31/1 och sen hade hon lön till och med 31/7.

Via Trygghetsrådet påbörjade hon en distansutbildning till administratör. Den 8/8 börjar hon jobba som kontorsadministratör på ett företag som sysslar med att göra olika ritningar. Helt annan verksamhet, men för henne delvis bekanta göromål.

Hon har ”provjobbat” 9 dagar och de uppskattade henne massor - och hon trivdes också jättebra 🥰 Jag visste att det skulle lösa sig jättebra för henne!

Nu när vi inte kan träffas på jobbet längre så får vi träffas oftare privat. Vi jobbar i stan båda två, så vi kan luncha ihop och /eller träffas direkt efter jobbet. Vi hittar nog bra former för umgänget rätt så snabbt.

Idag satt jag på hennes veranda och tjötade i 3,5 timmar, så mysigt 🥰

Kram 🐘

Idag har jag träffat min kompis som blev uppsagd från vårt företag under mycket trista former. Vi träffades senast 6/1. Då skulle hon sluta jobba 31/1 och sen hade hon lön till och med 31/7.

Via Trygghetsrådet påbörjade hon en distansutbildning till administratör. Den 8/8 börjar hon jobba som kontorsadministratör på ett företag som sysslar med att göra olika ritningar. Helt annan verksamhet, men för henne delvis bekanta göromål.

Hon har ”provjobbat” 9 dagar och de uppskattade henne massor - och hon trivdes också jättebra 🥰 Jag visste att det skulle lösa sig jättebra för henne!

Nu när vi inte kan träffas på jobbet längre så får vi träffas oftare privat. Vi jobbar i stan båda två, så vi kan luncha ihop och /eller träffas direkt efter jobbet. Vi hittar nog bra former för umgänget rätt så snabbt.

Idag satt jag på hennes veranda och tjötade i 3,5 timmar, så mysigt 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det var inte sanningshalten i det du skrev som jag ifrågasatte, det var sättet faktan lades fram på.

@Andrahalvlek Det är det jag menar, att insinuera och spekulera om andra är att gå över gränsen. Det är inte meningsfullt och hjälper inte en vidare. Vi måste vara respektfulla och värna om varandras integritet. Vi kan inte tycka och tänka som vi vill högt inför alla här, om det inte är respektfullt och vänligt. Vi sätter tonen för våra samtal och inlägg här. Kram❤️