Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag är ju väldigt rädd att trilla dit igen. @Sisyfos. ❤️ Ska ta med mig dina ord och fortsätta fundera på hur jag vill ha det medan jag äter mina antabus.

Verkligen spännande och utmanande med det nya jobbet! Vad svårt att ha arbetsuppgifter som väver in i varandra, särskilt när din kollega är van att göra allt själv. Men hon måste ha efterfrågat en kollega då eller? Det är en ny tjänst?
Låter som det går bra i vilket fall!!

Kaffetanten, jag sitter ju inte med nåt facit. Tvärtom har jag trillat dit några gånger när jag trott mig kunna ”vanedricka”. Så jag vill inte inspirera till det, för jag tänker att man behöver överväga varje glas. Så för mig får det vara sparsamt som Kennie kallade det, Det finns också gånger när jag absolut inte ska dricka - vid stress eller om jag mår dåligt av någon anledning. Och sparsamt för mig är helt enkelt väldigt sällan och inte hemma. Det är väldigt lätt hänt att hamna i dåliga vanor igen och det känns som om jag är färdig med det. Och jag mår så mycket bättre utan mitt vanevin.

Så fint att få en hälsning från dig ❤️ Skönt att du mår bra - fortsätt med det! Att må bra är en riktigt bra vana tycker jag 😉

Kram 🐘

Snart 1 år och nio månader sedan jag drack senast. Så himla bra.
Livet går vidare... så mycket skönare, lättare, gladare och friare nu.
Fortsatt stark som en 🐻 Så klart😀

Idag har det gått dubbelt så bra jämfört med igår, och det känns dubbelt så bra nu ikväll 😍 Yes! Om några veckor sitter de nya jobbrutinerna som en smäck! Även idag fick jag jobba över 30 min, men det är helt normalt nu så här i början. Jag klumpar ihop halvtimmarna och tar ut en halvdag när det har lugnat ner sig lite.

När jag pratade med min syster-fura idag i morse sa hon att det hade drabbat henne hårt igår kväll att även hon plötsligt tappar kontrollen, när hon ska ge den delvis till mig, och att även hon måste ändra sina jobbrutiner. Nu ska vi hitta nya gemensamma rutiner ihop, där vi kan glida in och ut i varandras arbetsuppgifter. Ingenting får ”sitta i huvudet” enbart på den ena av oss. Allt måste systematiseras så att båda snabbt får överblick. Vi kan faktiskt bryta benet och hamna på sjukhus.

Det är ju så mycket som hon bara gör helt automatiskt. ”Du måste säga åt mig att backa”. Jag märker att hon är livrädd för att trampa mig på tårna, men jag har synnerligen tåliga tår. Det ska mycket till för att jag ens ska reagera, allra helst när uppsåtet är gott.

Vi fortsätter ha våra videomöten på morgonen och eftermiddagen. Det är rätt lagom för att stämma av läget. Idag har vi haft några spontana videomöten också för att bollplanka lite. Det kommer att bli riktigt bra det här, det känner jag på mig.

Min yngsta dotter är nu som först okej med att jag inte kommer på öppet hus på hennes dagliga verksamhet på fredag. Jag sa att jag inte kan ta ledigt från jobbet och då började hon skälla på mig: ”Jag blir besviken på dig”. De har öppet hus kl 9-11, synnerligen konstig tid. Fattar de att folk jobbar? Suck. Men hennes pappa ska dit, och jag ska till henne på lördag. Då ska det vara ett cykellopp i byn där de bor och hela gänget ska cykla. Jag har erbjudit mig att följa med som ”hjälpledare”, vilket de tacksamt tog emot.

På ett sätt är det nyttigt att jag distanserar mig ytterligare. Hon mår bra, det går bra. Jag videoringer varje morgon kl 7.55 och önskar henne godmorgon och sen ringer jag varje kväll, om hon inte hinner ringa först. Det räcker att kasta en blick på henne för att läsa av hennes dagsform. Ikväll när jag ringde hade hon tvättat och hon stod och vek tvätt och la in i garderoben. Mammas duktiga tjej ❤️

Kram 🐘

Misslyckad, Andrahalvlek och Sisyfos. Tack för era omtänksamma svar. Tar till mig allt ♥️♥️ och ni "analyserar" mig rätt.

Jag är nog på gränsen till utmattningsdepression. Otroligt jobbigt och sorgligt 😔😔 Och jag har satt mina egna behov åt sidan i många år. Det kan man ju till en viss gräns som människa. Att sätta andra före sig själv är ju inget ovanligt. Men jag tror jag har gjort det på ett extremt sätt i mitt liv under en alldeles för lång tid.

De gånger jag gjort saker för mig själv är det ofta med en oro i mig. En skuld kanske. Det är fortfarande så och jag ser inte riktigt nåt slut på det just nu. Att jag nånsin skulle kunna funka annorlunda...

Jag har fortfarande mycket kontakt med barnens pappa och vi skulle åka bort tillsammans ville han. Med barnen förstås. Jag var med på det men så skulle jag ordna allt det praktiska. Förutom betalning då. Men det föll på mig att boka, greja, fixa. Men nu har jag bara släppt det. Han har inte pratat mer om det men tror kanske att jag håller på att ordna? Jag vet inte. Men han frågar inte ens. Och såna saker SUGER energi av mig. För det kunde lika gärna vara så att jag ägnade timmar åt att jämföra priser osv och så blir det ändå inget av det. Ibland känns det som att min tid inte är så värdefull. Som att mina timmar av planering i onödan inte spelar nån roll. Men jag tänker inte göra så mer. Vara den drivande i saker som inte är mina egna förslag ens. Jag orkar helt enkelt inte längre. Jag är helt slut bara.

Tyvärr är fortfarande min relation till mina barns pappa komplicerad. Vi har fortfarande inte släppt varandra helt men jag har hela tiden en känsla av att han snart kommer träffa nån ny. Men det är hela tiden så svajigt. Ena dagen vill han ordna upp sig själv och lovar mig guld och gröna skogar medans han nästa dag snuddar vid diskussioner om att träffa nån ny för att inte bo ensam. Men han kan inte sluta dricka. Han sa att han ska sluta om lite mer än ett år 🤦‍♀️ Det är liksom inte ens på kartan att göra det nu ens.

Allt oftare känner jag att jag kanske ser honom som en bror? Jag kommer aldrig släppa honom helt ur mitt liv känns det som. Jag kan inte det och vet inte om jag vill heller. Det finns massa orsaker till det men jag kan inte skriva det här. Men jag är väldigt trött på att detta mellanting vi lever i. För jag känner mig hela tiden lite bedragen av nån orsak. Det är så konstigt egentligen men det är nog för att vi fortfarande leker familj och par samtidigt som jag går förbi hans hus med hunden på kvällen utan att ens knacka på. Är man familj eller ett par så går man ju inte förbi utan att säga hej. Men jag törs inte. Är rädd att han ska dricka. Prata med nån tjej. Ha kompisar där. Fast han kanske sitter där ensam. Jag insåg detta nu ikväll... Att det beteendet är en signal på att det inte är som det ska om vi nu är ihop. För vi är både ihop och inte ihop. Det är så förvirrande.

Men vi är fortfarande rädda för livet utan varandra tror jag. Både han och jag. Och egentligen är ju det ingen fara i sig. Jag har inga tankar alls på en ny relation så för mig är det inte bråttom åt nåt håll. Men jag tycker det är obehagligt att inte veta exakt vart han står. Varför jag nu bryr mig så otroligt mycket om det?? Han vill ju inte ens ändra på de saker som ledde till vår skilsmässa. Så egentligen är ju svaret enkelt. I teorin.

Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas ni andra mår bra där ute ♥️♥️

Herregud så trött jag är! Utan att det eg hänt något särskilt. Eller jo, mycket förberedelse för kommande yogajobb, varav det ena är nu fre-sön. Inte så mycket extra mental trötthet, utan en enorm sömnighet. Tyngd i kroppen, jobbigt med precis allt. Ändå sover jag hyfsat.
Flexade ut tidigt från jobbet o hsr bara vilat hela em. Gjort en yoga nidra/djupavslappning. Ingen fysisk yoga idag. Hoppas det laddar batteriet. Ska isäng tidigt.
Läste i Addes tråd att månad 9 statistiskt sett har höga återfallsrisker. Eftersom stress o trötthet är några av mina triggers vad det bra för mig att läsa. Jag är 9 mån nykter 1 okt, och har inga planer på att använda alkohol som stressrelease. Då får det isf bli extra mycket smågodis...Nykterheten är ofantligt värdefull för mig, på alla plan. Den kommer först.
Läser nykomlingars trådar och påminns om det där radiostyrda beteendet, att köpa hem alkohol fast jag ju inte skulle. Bakiskänslan dagen efter, suck o stön. Så mycket energi på så onödiga tankar, vilket slöseri med sina resurser.

Jag ville bara hoppa in här och säga hej. Har läst ikapp i din tråd. Du skriver mycket insiktsfulla saker. Jag tänker ibland att jag också vill kunna dricka ibland. Måttligt. 1-2 glas de kvällar jag inte har sonen tex. Jag börjar svaja i min nykterhet. Men än så länge kör jag på med antabus så vi får se hur det känns längre fram.

Tack @Sisyfos ❤️ Jag har iaf min sambo. Han börjar smått ta mer och mer ansvar. Han går nu hos samma terapeut som jag och vi har gemensamma möten. Det hjälper mycket. Terapeuten vill ha ett schema där sambon varannan kväll tar sonen en timme så jag får lugn och ro. Sånna saker händer faktiskt nu. Livet blir långsamt lite bättre och lättare. Terapeuten hjälper något otroligt mycket. ❤️

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

Tack @mirre1, alla heja tas emot med varm hand 🤗 Jag har faktiskt inte släppt det där med 80-årsdagen, we will see, jag lovar att rapportera i så fall!

För oss gör det ont, men sonen vet inget annat, så det värker mer i oss. Just det kan du tyvärr inte göra något åt heller. Så himla trist att du ska stå ensam i det här.
Önskar dig lugn och styrka!

Nu är jag ledig en vecka igen. Eller återhämtningsvecka som det egentligen heter. Dock mår jag så bra numera och har massor av energi och livslust så jag behöver inte direkt återhämta mig från jobbet.😅 Då vädret börjar bli lite sämre nu på hösten så är det läge för att sätta igång med något inomhusprojekt. Så idag tar jag det lite lugnt och funderar på vad jag ska sätta igång med. Det lutar åt sovrummet. Det finns rum i källaren kvar som är i betydligt sämre skick. Men av någon anledning tycker frugan att sovrummet är viktigare.😅 Det hjälper inte med att jag säger: I sovrummet sover man ju, då ser man inte golvet och tapeterna ändå. 😂

Ha en bra dag!

Jag tror att man behöver de där perioderna av grubbel men det är viktigt att inte stanna där. Jag ångrar många saker från min ungdom och studietid men det hade inte med alkohol att göra utan att jag var för blyg, för ”snobbig” etc, för allvarlig. Jag skulle velat vara lite mindre cool,inte brytt mig så mycket om vad andra kanske tyckte och tänkte och vågar mer. Men, men nu tar jag upp de här funderingarna med barnen istället… jag kan ju inte ändra hur det var och jag förstår varför, men jag kan prata med barnen om att jag ibland är besviken på att jag inte vågade mer. De kommer väl att göra sina egna misstag men de kanske inte behöver göra just mina.

En annan fundering du har är den om makens stök. Jag tror att oordning påverkar väldigt negativt. Tror och tror förresten. För mig blir det stökigt när jag inte mår bra. Orkar liksom inte göra det som krävs dagligen och det är en ond cirkel.
Kan inte ha stök omkring mig så det är bara stökigt där jag inte ser, men det är jobbigt att ta tag i och när det har blivit som hos din Exman… eller som jag gissar så är det nog ett tecken på att det inte är så bra när det blir sådär stökigt. Det blir lite övermäktigt att faktiskt ta tag i. Pratade med en kompis vars son har ADHD och hon åker hem och städar hos honom ibland. Curling, jag vet, men också ett sätt att hjälpa till så att vardagen kan fungera bättre sen. Har man svårt att organisera så blir det väldigt stort när det har blivit oordning. Tänk om ni kunde åka hem och städa hos exmaken allihop. Kanske inte alls möjligt, men om han nu har hamnat i en ond spiral så kanske det kan hjälpa.
Men det är inte ditt problem riktigt. Eller indirekt blir det ju det. Skitsvårt att bara kunna vara betraktare kring det som rör barnen. Han har ingen familj som kan hjälpa honom?
Du är bra Charlie, glöm inte det i alla grubblerier nu. Du har kämpat, varit förälder, tagit ansvar, slutat dricka, slutat snusa. Klart man kan önska att man gjort annorlunda ibland, det hade fått konsekvenser, kanske hade barnen inte funnits. Man valde det som var rätt då.

@Se klart
Skrattar här hemma till mitt morgonkaffe när jag läser om ditt ”frikort” på din 80-årsdag. Får bilder i huvudet av en glad, berusad 80-åring som lyfter sitt glas och utropat - SKÅL! Du skrev igår till mig ”jag hejar på dig” och JAG …jag hejar på dig 💪🏻

@Andrahalvlek jag kommer fortsätta skriva här oxå, det känns som det här är lite av min ” hemma grupp ” 💕 här ska jag skriva vad jag tycker om 12 steg och hur det går.
Ha en bra dag på nya jobbet 🤗💕
Kram 💕sländan

Trots fullmåne har jag sovit gott i natt. Inga myrkrypningar *ta i trä*

Men klockan 5 hade min hjärna processat gårdagens dont klart. Då började den rabbla: ”Gör så, gör si, gör ditt och datt”. Den ”listar” verkligen arbetsuppgifterna - gör dem synliga och jobbar stenhårt på presentationen, så att inte bara jag ska förstå själv utan även enkelt ska kunna förmedla mitt tänk till min syster-fura.

Hjärnan är synnerligen komplicerad. Min extraknäcker som slavdrivare dessutom 😂 Nej, jag är faktiskt oerhört tacksam för att min hjärna 1) gillar och faktiskt behöver utmaningar, 2) för dess förmåga att tänka om och tänka nytt snabbt, 3) och för dess förmåga att aktivt återhämta sig. Släppa taget korta stunder. Och jag vet att min hjärna är tacksam för att jag tack vare alkoholstoppet låter den göra sitt jobb i lugn och ro 🙏🏻

Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den.

Kram 🐘

Ja du @tofu varför ska man dricka?
Det finns en hel del skäl om man INTE som jag då, helst dricker för mycket.
Men jag har nog lika lite tid att fundera på det, även om jag förstår frågans dignitet här. Jag är som @sattva skriver rädd för alkohol. Jag ser det inte som ett gift, har ”förståelse” för lagomdrickandets njutningar men skulle aldrig byta! Perfekt att inte tåla alkohol, håller mig frisk och i hyfsat skick. Blivit beroende av att vara nykter kan man säga! 🤗

Tack @Sattva ❤️ Det är ju just det, jag måste fixa detta hållbart. Ta fram alla mina verktyg. Just att göra saker långsamt när det snurrar fort i ens inre är ruskigt effektivt. Har upplevt det så många gånger tidigare att jag nästan gör det med automatik. När jag går ut från jobbet stänger jag dörren. Rent faktiskt och mentalt. Sen går jag sakta till bilen. (Fast just idag gick jag inte sakta eftersom jag hade bråttom till zoom-mötet, så då fick jag gå ut och traska sakta efteråt. Benen gick nästan av sig själva.)

Jag blir stressad av att passa tider. Så när det är intensivt på jobbet behöver jag undvika just tidspassning på min fritid. Imorgon ska jag träffa en kompis efter jobbet. Jag säger då inte kl 19 utan kl 18.30-19. Sen siktar jag mot 18.30 men behöver ändå inte hasta med andan i halsen. Samma sak gjorde jag idag, jag messade tjejerna i jouren och sa att jag blir lite sen eftersom jag precis har gått från jobbet. Även om jag bara blir 5-10 min sen så känns det bättre att direkt meddela, och sen slå av på takten lite.

Jag är i valet och kvalet om ljudböcker och poddar konstant i öronen är bra egentligen. Bra är det för att då släpps inga andra tankar in, jag brukar kunna koncentrera mig på vad som sägs. (Kan jag inte det så gäller det att sakta ner tempot ytterligare. Slowmotion typ.) Men ibland är det nyttigt att låta tankarna flyga hit och dit som en svärm getingarna. Efterhand som jag promenerar så saktar tankarna/getingarna ner tempot och ramlar på plats en och en.

Är det egentligen ett undvikandebeteende att alltid lyssna på något? Kan inte bestämma mig. Eller så är det som mycket annat ett tudelat nyttjande, ibland är det bra och ibland är det absolut inte bra. Gäller att veta när det är vilket bara 🤓

Kram 🐘

@Sländan Toppen! Det ska bli spännande att höra vad du kommer fram till, om du vill dela med dig förstås. Huvudsaken är att du känner dig nöjd med din sponsor och taggad att börja jobba med stegen!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Gud vad bra du tar dig an detta, och med en utmattning i botten dessutom som gör allt mycket tuffare! Bra jobbat AH, du kommer fixa detta galant!💪👍😍

Jag lever. Knappt. Min yngsta dotter brukar använda det starka ordet ”hata”. Det ogillar jag, så jag tillrättavisar henne alltid när hon gör det ordvalet. Nu är det nästan läge att använda det. Nej, inte nu längre förresten. Jag ligger i badet och har äntligen varvat ner 😍

Jag ogillar att inte ha kontroll på jobbet. Jag ogillar att mina rutiner rubbas. Just nu lever jag konstant i de känslorna. Gör så gott jag kan, frågar, frågar, frågar. Bryter ner allt i pyttesmå bitar, hanterbara att svälja. Klappar mig själv på axeln: ”Bra gjort!”

Jag vet att det blir bättre. Lite bättre för varje dag. Lite mer koll på läget får jag för varje dag. Lite mer bygger jag upp mina nya jobbvanor för varje dag. Lite i taget.

Ungefär som att bli nykter alltså!

Efter jobbet fick jag skynda mig hem för att ha zoom-möte med jouren. Pust. Efter det traskade jag långsamt fram och tillbaka till Willys. Långsamt. Cirka 3.500 steg totalt. (Totalt 13.968 idag. Jag slarvar inte med promenaderna.) När mitt inre varvar upp mår jag bäst av att gå långsamt, äta långsamt. Då skickar jag signalen till hjärnan att ”allt är lugnt och under kontroll”.

Och jag sitter inte i skiten på något sätt. Min kollega är hundra procent tillmötesgående och supportande, det är mina egna ambitioner jag slåss mot. Det tar fan längre tid att ta in ny kunskap efter 50 år har jag märkt 😫 Det sätter sig inte direkt. Repetera, repetera, repetera.

Imorgon ska jag göra exakt samma saker som idag. Nöta, nöta, nöta. Jag fixar detta! Det misstror jag inte ett ögonblick. Jag är trygg i min egen förmåga, men just nu är det lite svajigt.

Jag skojar om det på jobbet: ”Kolla vad jag lyckades leverera på 8 timmar”. Det är inte så mycket som syns, desto mer jobbas det innanför pannbenet. Det är okej, okej, okej. Jag har en fura att luta mig mot, tids nog blir jag hennes syster-fura.

Kram 🐘

Nu äntligen har jag fått en bra sponsor som man säger på AA. Det är det här som jag väntat på, att få börja i stegarbetet. Så det känns som om det är nu det börjar på riktigt. Jag tycker om att jobba med mig själv, även om det kan vara jobbigt. Det känns som om jag är på rätt väg iallafall. Nu kommer jag jobba tillsammans med min sponsor 1 Tim per dag i 12 stegsprogramet. Det kommer ta ca 2 månader 👍🏻💕