Senaste kommentarerna i forumet

@Tusselina Jag känner väl igen det där med mjuk och snäll man som är "värd att älska". Problemet som jag upplevde det var att vissa män har bristande förmåga att ta hand om sin egen hälsa, vad det nu beror på - i mitt ex' fall var det helt klart machonormer och en ovilja att visa svaghet, oavsett hur tydligt det var för alla andra att han inte mådde bra. Han skröt om att han aldrig sökte hjälp utan han hanterade jobbiga saker "som en man".
Att jag accepterade det är obegripligt men jag var väldigt förälskad. Precis som du bad jag att han skulle söka hjälp, erbjöd mig att följa med. Vi pratade mycket om hans mående. Inget hjälpte. Han saknade sjukdomsinsikt.
Förstår din sambo att han behöver hjälp, både för alkoholen och för vad det låter som, sin depression? Förstår han att er relation tar stryk av att han beter sig illa? Vad vill du göra för din egen del? Missbruk är ofta progressivt till sin natur och dricker han mycket nu, och söker inte hjälp, är det en stor risk att det bara blir värre. Har du sökt hjälp för egen del (utöver här då)?

Hej,

Jag är en 30ish kvinna som har slutat med alkohol. Jag skulle gärna vilja ha hjälp och stöttning här. Jag tror att det är bra för mig att skriva ner vad som pågår med min hjärna och kropp under den här resan och även att känna mig mindre ensam. Jag vill inte må såhär. Jag kommer dö om jag fortsätter.

Extrema saker har händer när jag dricker och det har bara eskalerat. För några veckor sedan hamnade jag på Beroendeakuten. Jag blåste 2,07. Jag kan säga att där vill jag INTE hamna igen. Det var inte direkt roligt. Dom tar ens saker och kastar in en i ett rum med andra fulla och höga personer. Sen får du vänta tills du har nyktrat till och blir utsläppt. Det kändes som ett fängelse.

Andra saker som har hänt är att jag möter upp med män som inte är bra för mig. Har blivit utsatt för våld – både sexuellt och fysiskt.

Jag har försökt ta livet av mig en gång. Tur att jag inte lyckades.
Och jag har även skurit mig själv.

Jag hoppas att det här är okej att skriva. Jag har även varit (är?) beroende av andra droger såsom kokain, ecstacy och benzos (i viss mån). Men alkoholen är den värsta enligt mig. Men dom går hand i hand med hur jag inte kan kontrollera mig.

Jag har psykoanalyserat mig själv och mitt självhat (varför hatar jag mig själv så?) är en stor del i både alkohol, droger, sex och självskadebeteende.

Nu går jag till en mottagning och tar Antabus två ggr i veckan. Jag var skeptisk först men det har hjälpt mig. Jag behöver inte medla med mig själv. Jag FÅR inte dricka – då blir jag allvarligt sjuk.

Nu har jag varit alkoholfri i 10 dagar :)

@Sattva Tack för att du tittade in❤️

Så skönt det var när jag vaknade för att inse att jag drömt! Jag skulle på någon fest till vilken jag tydligen var tvungen att köpa alkohol till. Plockade till mig öl och vin. Försökte undvika två anställda samt att jag hörde min kuratorskollega som pratade väldigt högt. Hela tiden kunde jag höra en röst inom mig som sa…drick inte det där då är du på ruta ett igen…du har ju varit nykter i snart 1,5 år…Men så vaknade jag! Nykter! Ingen längtan att dricka alkohol! Så jäkla skönt!!

Kom hem igår sen eftermiddag efter vår tur t Österlen. Det var ömsom regn och ömsom sol. Bodde i en jättefin stuga som vi hyrt via airbnb. Såg havet fr stugan. Låg bara på andra sidan vägen. Min man badade men för mig var det för mycket sten och för kallt. Hälsade på några kusiner. Skulle berätta om den utredning jag har gjort och om den gen jag bär på som finns på Mammas sida. Jag behöver inte berätta men jag skulle inte kunna bära på denna vetskap om denna gen utan att mina kusiner, kusinbarn får kännedom om den.

Vår dotter var med och hon är verkligen inte till ngt besvär i synnerhet inte i det tillstånd som hon är i nu. Men jag märker ändå hur jag anpassar mig på ngt vis dvs jag vill att allt ska vara bra för henne. Innan vi åkte sa hon att hon ville inte följa med t mina kusiner utan stanna i stugan vilket var ok men ändå tyckte jag att det var svårt. Det blev även väldigt tydligt för mig att vissa saker handlar inte om oro utan att jag är traumatiserad. Jag visste med mitt förnuft att vår dotter skulle inte dra iväg när min man och jag åkte t mina kusiner men min hjärna spelar mig ett spratt och tänker…hon kanske drar. Ska prata om detta m min terapeut. Min dotter pratar även om hur hon mår, att hon inte känner ngt…att när hon var manisk då kände hon iaf. Vissa saker som hänt när hon var psykotisk tror hon fortfarande är sanna. Saker som låter högst overkliga. Jag sa t henne att hennes upplevelse kan vara så stark att den känns som den har hänt. Jag tycker vuxenpsykiatrin kunde vara ett mycket bättre stöd för henne. Hursomhelst det var gott att hon var med att hon fick miljöombyte. Det var skönt för min man och för mig men väldigt skönt att komma hem igen. Det är lätt att när man har semester att man glömmer utmattningen mm. Tänker inte på hur påfrestande att det kan vara med två personer så nära dygnet runt i flera dagar fast det är mina allra närmaste. Tänker på er här på forumet som ofta har huset fullt med både barn och barnbarn även om det är glädjefyllt så tar det energi. Tänker även på er som har andra gäster i huset. Det ger energi men även tar vilket är viktigt att ta med i beräkningen när man planerar vad man ska göra. Men nu blir det lite kaffe och därefter träning.

Kram🥰🤗

PS Skrev fel 0,41 ska det vara om jag räknar på den icke helnyktra perioden DS

God morgon ☀️
Dags att göra upp med måndagen. En tveeggad känsla. Jag gjorde slut med jobbet i fredags. Sa upp mig. Trodde jag skulle hinna haffa chefen från förra veckan men det slutade med att jag fick maila min chef. Tittade på mailet. Tryckte SÄND - så var det gjort. En sten 🪨 lyfte från mitt bröst. Jag har visserligen inget nytt jobb än - men det löser sig.

Jag fortsätter min nollningssvit 0️⃣ Idag är det 100 dagar i kalendern - men jag hade 30 dagar nykter innan AH så...130 dagar måttlig (60 helnykter i början) måste räkna på det här ☺️
29 glas ... alltså TJUGONIO. Det låter så mycket 🤔 Men det blir 0,22 glas/dag om jag räknar på hela perioden och 0,26 glas/dag om jag räknar bort den helnyktra tiden.

Alltså BAM! 💥 Var jag blir stolt över mig själv. Känner att jag bevisat för mig själv (andra får tala för sig själv) att det går att bryta en osund vana. Skön känsla! 🥰

Det betyder inte att jag lägger mig på rygg nu och flyter med strömmen. Nej jag måste givetvis arbeta på det här - på mig själv - så att jag inte glömmer hur lätt det kan vara att halka ner i diket. Aldrig släppa garden.

Nu..ut i produktionen.
🩵

God morgon ☕️
Dags att skaka liv i gumkroppen & få nåt gjort före jobbet. Det blir en 0️⃣ för mig idag.
🩵

Sommaren är som bäst just nu. Jag har semester och en hel månad av ledighet framför mig. Mycket välförtjänt om jag ska vara lite självgod, för fan vad jag har jobbat mycket. Det har varit tuffa tider under inflationskrisen som alla vet. På mitt företag där jag ju gjort lite av en snabbkarriär på ålderns höst, har man sagt upp nästan 40% av personalstyrkan. Men jag är kvar, lite nyckelperson som jag nu blivit. Det känns tryggt och fint. Det är med nya insikter jag tar min efterlängtade semester och jag kan verkligen koppla av och njuta nu.

För de som minns mina första inlägg här för snart tre år sedan, så var jag nära att ge upp och söka pension när jag otippat fick jobb på gamla meriter. Jag var helt nynykter och tveksam till om jag skulle kunna klara av arbetsuppgifterna om jag ens fick jobbet. Det blev en roll där jag fick bevisa, inte minst för mig själv, att jag är bra på det jag gör och att jag klarar mycket mer än vad jag någonsin trott. Ett jobb där jag insåg min kapacitet som nykter och förstod att alla år när jag tidigare tyckt att jag presterat ganska bra på alkohol har varit en stor lögn.

Jag är fullkomligt övertygad om att jag hade gjort så mycket mer av mitt liv om jag i stället varit nykter under min yrkesbana. Trots mitt ständiga skåpsupande gjorde jag ju karriär redan som ung men trodde att jag behövde dricka för att klara av pressen både i yrket och i vardagen. Jag var fullkomligt övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig igenom en enda dag utan stöd av alkoholen. Drickandet var min befrielse och belöning när stressen tog över. Så jag drack mig igenom mina yrkesverksamma år i tron att det fungerade eftersom jag ju hela tiden lyckades bli befordrad och ta steg efter steg i yrkeslivet.
Tills det sprack.

Som vi alla vet är sjukdomen progressiv. Jag kunde aldrig hålla mig på en konstant nivå. Om jag "bara" druckit som jag gjorde när jag var runt 30 hade det kanske hållit, men så gör ingen alkoholist. Man ökar dosen, och det gjorde jag. När jag var runt 50 år började mitt liv rämna och som jag tidigare berättat så blev min alkoholism avslöjad. Jag började min resa i behandlingsträsket och de åren var på många sätt mer smärtsamma än något annat. Påtvingad nykterhet och oräkneliga försök att sluta dricka ledde bara till återfall efter återfall. Jag förlorade jobb efter jobb och mitt liv var på väg att ta slut. Det var ett totalt kaos av arbetslöshet, ekonomisk kris, förnedring, ångest och utanförskap. Jag nådde min botten. Utblottad, försupen, föråldrad, ensam och vid randen av stupet.

Idag är jag, precis som för några år sedan, så otroligt tacksam för att jag hittade min väg ur detta. Jag kan fortfarande inte ge någon förklaring till hur jag efter så många års supande kunde bli nykter, jag kan bara tacka Gud för att det blev så. Kanske var det för att jag lade mig helt platt, slutade fejka önskan att bli nykter och verkligen kände ur botten av mitt hjärta att jag aldrig vill dricka mer. När jag till slut var på gränsen till att supa ihjäl mig var min livsvilja troligen större än flaskans kraft. Till slut.

När TV:n visade Allsång på Skansens repris i morse såg jag Tommy Nilsson sjunga. Det var vad som egentligen fick mig att göra ett inlägg idag. Han hör till min generation och fått ta mycket skit för sitt supande. Skillnaden är att han varit offentlig person och fått ta förnedringen i media. Mobilkameror har filmat hans snedsteg, reportrar har gottat sig i hans elände, men han har kommit tillbaks verkar det som. Jag blir glad när jag ser en annan alkoholist som vänt sitt liv. Jag vet inte hans status vad gäller supandet idag, men vet att han varit illa ute.

Det värmer mitt hjärta när olycksbröder/systrar visar att de fortfarande står upp. Jag blir uppmuntrad när jag ser kända människor, såsom Suzanne Reuter, Björn Ulvaéus, Mikael Persbrandt eller Lars Lerin visa att de klarat sig ur skiten. Om jag varit känd hade jag också gått ut öppet om jag vetat att det kunnat stötta eller hjälpa en enda person. Kanske kan jag en dag skriva en bok om vad jag upplevt och därigenom kunna inspirera. Det vore en dröm och något jag önskar att få tid med. Men det blir en annan dag. Just nu ska jag bara njuta av min semester.

Önskar er alla en helt underbar sommar!
🌻🌻🌻

@sorgsen72 Usch! Jag hatar att packa upp! Det är som när jag har tvättstugan. Sorterar, tvättar, hänger, viker & stoppar i påsar tillbaka till lgh - DÄR tar det stopp. Jag hatar att lägga in i garderober & lådor. Det är såååååå konstigt. Varför??? 😂🤷🏼‍♀️🩵

@sorgsen72 Tack 🙏🏼🥰
Små steg leder också framåt och det är ju ingen tävling. Alla har sin resa 🙏🏼
Ja vi får se hur den här veckan utvecklar sig.

🤷🏼‍♀️🩵

@Påvägmothälsa Åh.. jag förstår precis. Har haft det liknande i mitt liv. Nuvarande "barn" var ju alla nästan myndiga när vi träffades så 🤷🏼‍♀️ det blev vad det blev = allt från superbra till bra liksom. Jag kan däremot tycka att min man blir lite "mjäkig" med ett av dem. Men det är inte min sak.

Hoppas veckan och dess inledande tankar kan sätta ribban för resten av sommaren 🙏🏼 Själv ska jag strax bege mig till mitt blivande fd jobb. Lite av en klump i magen. 🪨

Hoppas du får en fin dag 🩵

@Sattva Ja, man kan inte annat säga att du verkligen får jobba med processer…hur hantera olika relationer…med dotter…med make. Inte alltid enkelt men du har bra stöd av din terapeut samt att vara lyhörd till dig själv…att våga även om det kan kännas obekvämt.

Kollade in din länk. Intressant. Jag följer Johannes Cullberg på instagram. Säger många intressanta och viktiga saker om bla mat/livsmedel, socker, processad mat och vikt.

Ha det fint🌺Kram🥰

Godmorgon och grattis tlll två månader, inte klokt så bra ☀️
Jag känner igen ca 100% av dina reflektioner men tro mig, detta ändras över tid. Även oron- som kan ha en mängd olika orsaker- varav alkoholintag är en- brukar ge sig så småningom.
Men sen kommer livet och pockar på, både med bra saker och sånt man kanske måste ta tag i på djupet. Det bästa är att det inte finns någon specifik tid för när detta måste göras- man får ta det pö om pö.
Det enda som är bortom förhandling är att inte dricka det där första glaset, men det fixar du. Njut av det som finns nära och sm pockar på uppmärksamhet, ibland lite blygsamt. Heja!

@roppåhjälp Hej 👋🏼 Åh så skönt att höra från dig! Jag förstår att du har fullt upp men du förstår säkert att jag blir lite "orolig" att du halkat ner i diket igen. Det var bara det. Ingen stress. Ha en härlig sommar & vi hörs när vi hörs 🩵

@Carisie hej jag lever… och förlåt för inaktivitet hoppas allt går bra för dig! Inser att sommaren kommer innebära mycket mindre aktivitet då jag konstant är med barnen ifall vi inte har barnvakt. Ena vaknar 06 och sista somnar efter mig. 😴

Fick en liten stund här nu där ja ville meddela dig detta. Vet att jag har ett långt inlägg ifrån dig jag inte svarat på.
Allt har även gått bra, inget smygande, har inte varit packad och har valt bort A flertalet gånger.
Inaktivitet kan ju ofta innebära att de skiter sig men de har de inte gjort. Psykologen ligger tyvärr också på hyllan just nu.

Fokus som är kvar är Jobba på självkänslan inombords och att inte dricka A bara för att sambon gör det.

Hoppas din sommar är härlig och allt går bra på jobb med patienter, du gör ett otroligt jobb!

Vi hörs igen när all ledighet och rusch lagt sig här hemma.

Och alla andra som kikat in, kämpa på! Detta är en fantastisk sida och så mycket fina människor. Något som va intressant för mig va att läsa inlägget om pavlovs hundar i självhjälpen. Det har fått mig att få upp ögonen för så mycket kring mitt A intag att mycket handlar om att det är inlärt på ett sådant sätt att man förknippar A med olika situationer

På återseende 🌸

@Tombor grymt bra jobbat! Hur kändes det dagen efter?

Ned och upp ska det stå.

Amanda,jag tänker lite på ditt inlägg.
Det påminner mig om hur jag skrev i början.
Nästan allt fokus var på mitt drickande ex och väldigt lite på mig.
Hur kan du styra om energin?
Så länge man rider på andras rygg så låter man sig dras med och upp istället för att koncentrera sig på sin egen resa.
Så var det i alla fall för mig.

Hej andra halvlek.
Javisst har vi alla orsaker till våra handlingar.
Våra beroenden eller tillkortakommanden.
Det svåra för mig är att jag knyter an så hårt.
Lägger alla ägg i en korg och överger mitt eget rede.
Jag har de sista 10 åren haft ett parallellt liv med egna intressen,vänner osv.
Men någon del av mig är beredd att överge allt detta påklistrade för att få gå in i symbios med en man.
Jag berusar mig med relationen och vad det ger mig.
Att motparten är måttligt engagerad triggar mig bara ännu mer.
Då ska jag ännu mer bevisa varför han ska välja mig.
Jag låter det inte komma till handling.
Jag stannar i min egen bubbla och tänker och känner allt det här.

Jag har nu efter många års arbete med mig själv börjat kunna reglera mig själv.
Men innerst inne är jag längst ut på trampolinen och beredd att hoppa.
Till vad?
Och varför?

Över 2 månader nykter ✅️

Nu höjs insatsen när det är dags för semester. Bara att kämpa på, inga alternativ ju.

I många avseenden är det inte ens en kamp, utan en lättnad. Jag känner att min kropp är friskare. Missar ingen tid på att vara bakfull. Slipper oroa mig för om jag luktar alkohol eller slirar med talet.

Men ibland så...ibland bränner det till. Jag kan sakna ett fint vin i kvällssolen eller till helgens mat. Men den saknaden är fullt hanterbar. Det är den där jäkla oron som vill hanteras...bara tystas lite..med alkohol. Men jag får hitta ett annat sätt. Hittills har viljan att avstå vunnit, men det har inte varit lätt. Jag tränar, städar, fixar i trädgården eller "fönstershoppar" med mobilen. Jag måste ta itu med detta på djupet. I höst kommer jag inte lika lätt kunna avleda genom att gå utomhus till exempel. Men det är nästa puckel.

Nu först tar jag mig an projekt "Nyktra semestern".

@Carisie Tack för frågan. Det grundläggande som inte klickar är nog att min partners ex aldrig lät mig bygga en bra relation när de var små. Det har varit MÅNGA turer genom åren, och kronologiskt sett är de vuxna. De senare många åren har jag fokuserat på att underlätta deras relation med min partner. Det är lättare med dottern än med sonen. Sonen är osäker och tar ut det på sin omgivning.

Tillbaka efter semestern, har haft det underbart och kopplat av ordentligt. Fyra veckor hemma väntar nu.
Vad vill jag ha för föresatser? Jag mejslar ut dem allt eftersom, men just nu tänker jag:
Inte dricka alkohol hemma, och inte ha alkohol hemma.
Det kommer en del sociala evenemang, men inte jättemånga. Jag behöver bestämma hur jag skall förhålla mig i anslutning till dem, och det behöver jag göra innan de inträffar.
De tankarna räcker för att börja arbetsveckan.

Imponerad av dig och att du håller nollan så många dagar! Jag tar små steg på samma väg men inte där än. Ha en fin vecka på jobbet.

Sovit som en stock senaste dygnet! Enda platsen på jorden där jag kan bara vara… Sitter med kaffe nu på farstukvisten och har inga planer för dagen mer än att jag ska packa upp det sista vi hade med oss. Nollan sätter jag inte men stannade hemma igår när maken åkte till grannen för en grogg eller två 😂 Sov när han kom hem och nöjd över mig själv 🙏

Sovit som en stock senaste dygnet! Enda platsen på jorden där jag kan bara vara… Sitter med kaffe nu på farstukvisten och har inga planer för dagen mer än att jag ska packa upp det sista vi hade med oss. Nollan sätter jag inte men stannade hemma igår när maken åkte till grannen för en grogg eller två 😂 Sov när han kom hem och nöjd över mig själv 🙏

Hej!
Var ett tag sedan. Jag ställde ett ultimatum och det blev nyktert i hemmet. Vilken fantastisk period! En lugnare partner, en mer lycklig partner och jag blev nykär.

Men... så åkte han på resa med kompisar och sade innan att det bara skulle bli "någon öl" och det blev många öl i flera dagar.
Han kommer hem och säger "aldrig mer", men så börjar diskussionerna 2v senare om att vi ska på någon fest och jag uttrycker att jag inte känner mig sugen. Förklarar vidare att jag inte orkar med att han blir så onykter.

Jag skäms, jag får ångest. Jag känner ingen glädje alls.

Har dividerat med mig själv från och till. Jag vet att han kan. Men så fort alkoholen kommer in i bilden igen/diskuteras kring så kryper oron, ångesten, olyckligheten och känslan av att inte alls känna samhörighet till.
Hur länge står man ut? Jag gav en chans, den togs väl emot och det blev fantastiskt och han var den jag blev kär i. Men nu då? Vafan gör jag nu?