Senaste kommentarerna i forumet

Bra kämpat! Du är verkligen inte ensam om detta. Vi har olika anledningar till att vi inte vill dricka, resultatet av att dricka för mycket liknar dock varandra mycket mer...en värld av ångest, självförakt och sårade anhöriga. Kämpa på, inget i livet blir sämre utan alkohol, bara bättre💪💪

Ny fas. Den som är sorgesam. Stillsam. Full av medkänsla. Både för mig och för honom. Klump i halsen. Självbedrägeri för honom. Fortfarande. Efter alla dessa år. Det är som att prata med ett barn. En fjortonåring. En 48 årig fjortonåring. Så fina samtal med mina tonåringar. Så fint vi hittills vandrat genom detta. Så fina friska val vi gör. Lite hit lite dit men alltid ändå med öppna ögon på något sätt. Jag har gått in i sorg, förlåtelse och acceptans. Har trott det är där jag varit tidigare. Men nä. Det är nog nu jag är framme. 24 år från dem första stegen på denna resa. 8 år på min alldeles egna väg. Till slut på en grusväg. Gröna träd. Kanske lite vallmo längs kanten. Sandaler. Nuddar kanske en brännässla. Men bara ben. Sol i nacken. Det ordnar sig. Ja det gör det faktiskt.

@Lilith

Det är de som är så sjukt 😔 att man är så medveten till en början. Ändå, nånstans går de käpprätt åt skogen ibland. Jag tänker inte lova mej själv nått den här gången. Bara minimera festerna och sen lägga upp varje tillfälle som ett projekt. 1,5 vecka har gått och jag har fortfarande ångest.
Förlorade du körkortet pga av alkohol? Eftersom du lämnar prover? Jag hoppas de går bra och att du snart får de åter.

Jo jag har det bra i mitt eget sällskap.
Är både introvert och pratglad,behöver mycket egentid.
Men det är just att flyga fritt,utan markkontakt som bitvis bygger bo i mig.
Bara ibland,och jag vet att det går över.
Men trist ändå och ständigt återkommande känsla i mitt liv mellan relationer.

Jag har just tagit beslutet att sluta dricka .
Har varit beronde så länge jag kan minnas. Känns jävligt tungt att ta beslutet att sluta . Men jag måste för mig själv

@uppgiven35 Hej jag har just tagit beslutet med . Jag behöver stöd

@ajabaja Tack för att du berättar så öppet om hur det är och har varit för dig i dina relationer.

Du bär på jobbiga erfarenheter i ett tidigare förhållande med någon som drack, som fortfarande skapar stor oro och stress i dig. Jag tror många andra anhöriga här på forumet kan känna igen sig i att en partners drickande kan väcka starka känslor, även efter att relationen tagit slut, och det är vanligt att sånt sitter i ett tag och påverkar en i senare relationer.

Att också bli förminskad i sin egen upplevelse, kan ofta göra att man får svårt att lita på sig själv och sina gränser för vad som känns okej och inte. Så klokt att du uppmärksammar detta!

Den händelsen i din nuvarande relation som du berättar om tänker jag passerar gränsen för vad som är okej, alldeles oavsett vad man har varit med om innan. Även om det låter väldigt klokt att deala med dina egna känslor, tankar i förhållande till gamla erfarenheter, så hoppas jag att du inte lägger hela ansvaret på dig själv i detta.

Ta hand om dig!

Har ni helt olika syn på alkohol kan det ju vara ganska svårt att finna ro tillsammans. Själv står jag inte ut med fulla människor alls efter relationen med mitt ex och skulle aldrig sätta mig i den situationen igen, då är jag hellre singel.
Har ni gått i parterapi? Om ni vill vara tillsammans låter det som att hans drickande bara är en fråga att diskutera, tillsammans med hans hälsa, din hälsa och er framtid.

@Alice82 känner så väl igen.....man blir dum o dryg när man bara vill ha lite roligt. Skriver o säger saker till folk man bara vill glömma.....Eftersom jag tar peth prover för körkortet har jag numera lååånga uppehåll från mitt kära vin o det är tufft men guuuud va skönt att veta varje morgon vad man gjort o sagt.....trillar ju dit efter varje prov för då vet jag ju att jag kan dricka o sen göra uppehåll inför nästa prov. Men slutar inte alltid så bra för mig heller. Har ju problem det är bara så men är på väg att minimera katastroferna o undrar varje gång varför jag gör såhär

Tagit sista peth o drogprov idag (droger tas automatiskt när man tar alkoholprover för transportstyrelsen) Vet att det är ok för inte druckit på 4 veckor o 3 dagar.......så nu ska jag få tillbaka mitt körkort tänker jag..........men hört av andra att transportstyrelsen kräver först 6 månader ytterligare godkänt prov o sen ytterligare 6 mån för att avsluta med 1 år godkänt prov för att få behålla körkortet........kan bli dyrt det här

@Ullabulla ”Lägger alla ägg i en korg och överger mitt eget rede.” Så himla fint uttryckt. Känner mycket igenkänning i det. Tills jag valde att leva just självsam. Inte ensam. Skrev mycket om det i början av min nykterhet. Och allt man övar på blir man bättre på! Även självsamhet.

Kram 🐘

@Flarran Jag vet att du tycker att jag tjatar, men ibland ska man bara göra. Tänk på Trekanten tänka-känna-göra. Allt hänger ihop. Och jag vet att det är lättare sagt än gjort, men det funkar. Genom att göra bra saker påverkar man på sikt både tankar och känslor.

Kram 🐘

För en vecka sedan var de fest i stan. Jag hade förväntningar på en kul kväll som slutade i total katastrof då jag blev så full att jag blev utkastad, minnesluckor och sviker mina vänner. Ångesten ligger som en tung filt över mej. Har alltid haft problem med kontrollförlust och försökt skärpa mej. Men de här var droppen. Jag har skämt ut mej totalt. Vill bara gömma mej under en sten i resten av mitt liv.
Sist jag kände såhär var för 9 månader sen då jag spårade, lovade att skärpa mej och de har gått bra tills nu. Bara att inse att man inte klarar av det. De är vid fest tillfällen jag går över gränsen och tappar kontrollen, dricker alldeles förmycke blir gränslös och odräglig.
Nån mer med liknande problematik som vill hänga på? Stötta och prata av sig? De måste va sista gången nu!

@Amanda igen...
Hej Amanda! Så märkligt att det finns två Amandor, då förnamn inte är så vanliga. Jag började skriva här för 1,4 år sedan. Nu är jag kanske på väg bort. Går in mer sällan.
Hur som. När jag läser ditt inlägg hoppas jag att du klarar av din senaste utmaning. Jag tror du gör det.
Allt du har klarat av hittills har du ju faktiskt gjort själv. Det är inte antabus pillret som gjort det…
Det har säkert varit en sista grej att stötta dig på, men jag gissar att det numera bara är rent psykologiskt. Du vet ju vad du kan göra om du plötsligt vill fly eller känner ett sug?
Du kan ju göra det även utan piller?
Allt du gjort och klarat av har du gjort själv och jag är övertygad om att att du kan fortsätta som nu.
Kram från Amanda L❤️🙏🏻❤️

Ny vecka och måndag heter dagen när jag nu sitter här i köket och dricker ett glas vanligt vatten och av väl skaparens nåd slipper hälla i mig en massa alkohol. Innan jag slog på datorn alldeles nyss funderade jag på varför jag bryr mig om att skriva som jag gör egentligen. Har inget arbete eller folk att ta hänsyn till utan har faktiskt ständig semester på grund av min dystymi och psykiatriska deldiagnoser som gör att jag i stort sett för det mesta är nedstämd och orkeslös samt har noll procents arbetskapacitet alltså.

Mitt heltidsarbete är att försöka leva, vad det nu är för mening med det kan jag tänka. Solen skiner nu utanför mitt fönster, men jag har inte haft kraft och ork till att ens klä på mig, men det är ju inget nytt för så brukar det ju vara för det mesta. Får tvinga mig till att klara av att göra det minsta som att borsta tänderna vilket väl borde göras. När jag läser om andras kamp mot alkoholen så känner jag väl igen mig till en del, men känner mig annars mest som en rätt så udda fågel.

Tänker här på min alltid helnyktra mor som med sin psykiska sjukdom bipolär eller maniskt depressiv som det hette förr. Morsan hon orkade då inte göra mycket hon. Brukade till henne under hennes sista år i denna jämmerdal säga att hon inte gjorde så mycket, men att hon gjorde det bra. Farsan som jobbade hårt inom sjukvården var efter sin första hjärtinfarkt som 52-åring, med sedan följande stroke och annat smått, men inte så gott inte så speciellt aktiv han heller. Men helnykter det var han alltid ända tills det sista andetaget.

När jag tänker tillbaka på vad livet har gett mig fram tills nu så är det väl inte många dagar som jag skulle vilja uppleva i repris. När jag ibland har kraft att går utanför min dörr så brukar jag numera som helt nykter och alkoholfri för skojs skull liksom dokumentera mina dagar med mobilkameran för att väl samla små ljusglimtar som väl kan vara bra att ha till mörkare dagar som kommer. För det gör det då alltid med säkerhet, vilket är nåt som man då känner till allt för väl. Man ska njuta av livet i nykter frihet heter det väl, och här njuter man då så gott som det bara går liksom.

Har nu öppnat köksfönstret och skådat sommarsol och önskar att jag hade kraft att ta vara på dagen liksom. Borde väl försöka att ta mig ut på en cykeltur och kanske ta mig till nån trevlig avsides badplats fri från skränande folk som oftast bara stör naturens lugn och frid. Men trist nog saknas energi till sånt, så få väl i alla fall hoppas att jag får kraft och energi till att i alla fall gå ut med soppåsen senare idag som står rätt så överfylld i köksbänken.

Det är trist att ha så lite energi, det är inte mycket till liv detta. Men nykter och alkoholfri det är man i alla fall. Fast varför man bryr sig om att vara duktig är då en gåta man stilla kan fundera på ibland. Men man ska väl inte tänka så himla mycket för då blir man väl bara än mer depressiv och skiter helt i alltihop och tar taxi ner till bolaget kan jag tänka.

Borde väl kanske försöka klistra på mig ett konstgjort leende och skriva hur underbart livet som nykter är. Men har inte ork att göra mig till liksom. Tror att det är dags att sluta skriva här på detta eminenta forum då jag nog sagt det mesta för rätt längesen. Kanske dags att knyta ihop säcken så att säga. Men en fin sommardag verkar det då vara i dag i alla fall.

Ha det gott!

@uppgiven35 vad fint att du har landat i ett beslut som känns bra! Hur går det för dig?

@Axianne Tack för att du berättar ❤️ Det hjälper många här på forumet. Till nykomlingar: Läs Axiennes tråd från början! Den är en saga från början till slut och så otroligt välskriven ❤️

Kram 🐘

Ps Jag kanske läste fel? Får du endast antabus så tycker jag du ska försöka få mer hjälp, ngn slags samtalsterapi också!
Jag klarade mig enbart med AH men det är ju så himla olika.
Kan vara ett bra stöd att få prata med ngn. Prova också Alkohollinjen här och Alkoholprogrammet..
Kram❤️

@Ivany Stort grattis till tio dagar! Man måste börja någonstans och nu har du gjort det svåraste. Så bra att du även får annan hjälp. Det finns säkert saker i ditt liv att reda upp. Här är du anonym och du kan skriva om vad du tänker på. Det hjälpte mig mycket, det blir som en egenterapi när man formulerar sina problem. Ibland kan man också få bra svar, andra vinklar som kan hjälpa.
Jag har inte använt narkotiska preparat men drack som du, alldeles hämningslöst.
För mig berodde det på att jag utvecklat ett beroende, jag styrdes av min beroendehjärna. Men från början var det ett sätt att klara av extrem blyghet och låga självkänsla.
Ibland, när man fortfarande lever i ett beroende kan det nog vara svårt att se vad som är vad.
Ett problem som man faktiskt har eller något som skapats av beroendet.
Min dåliga självkänsla har nu efter 1,4 års nykterhet blivit mycket bättre. Jag kan hantera ” gamla” känslor på ett bättre sätt än att fly till flaskan.
Jag mår inte bara bättre jag mår bra!
Har också alltid sökt mig till fel män tidigare, omedvetet har jag inte tyckt att jag kunnat ställa några större krav. Detta handlade också om självkänsla för min del.
Prova att skriva ofta här och firtsätt med terapi. Du är fortfarande ung. Tänk om jag varit lika klok som du, långt tidigare!
😀❤️🙏🏻

@Anonym45644 Grattis till 2 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Jag lovar dig att det blir bara bättre och bättre efterhand. Fortsätt fokusera på alla fördelar med nykterheten, då kommer tacksamheten automatiskt.

Kram 🐘

PS. Sockerstopp-klockan visar 13 dagar idag, tjoho! Veckans utmaning blir stor 25-årsfest för yngsta dottern på söndag. Men jag laddar upp med vattenmelon, nektarin och vindruvor som komplement till prinsesstårtan.

Efter första veckan med fortsatt sockerstopp, två buljongdagar och ökat rörelsemönster visar vågen minus 2,1 kg. Wow 🤩 Nu känner jag mig sjukt motiverad att fortsätta. Vad det gäller maten äter jag som vanligt, men lite mer frukt som mellanmål. Jag har just nu snöat in på nektariner och vattenmelon, mums 😋

Det ökade rörelsemålet känns i benen. Vet inte exakt hur min iwatch funkar men jag tror att det behöver vara lite fart för att den ska ge utslag. Alla steg på våra kissrundor räknas sannolikt inte. Vilket är bra eftersom dessa kissrundor, när lillprinsen ska lukta och pinka på alla kissfläckar typ, inte ger mig någon vidare motion. Jag försöker lära honom skillnaden på ut-och-pinka och motionera.

Kollar klockan nu och morgonens ut-och-pinka på 1.106 steg har inte gett utslag på cirkeln ”träning” alls. Vid sextiden på kvällen behöver jag kolla så att jag hinner fylla cirklarna innan läggdags, och det krävs som sagt lite tempo och kontinuitet för att den ska ge utslag. Igår åkte vi på upptäcksfärd till tre olika ställen och träningsmålet 90 min uppnåddes, och lite till. Idag tar vi det lugnt, men givetvis ska vi promenera på hemmaplan.

Slutligen vill jag ge er ett poddtips. Podden ”Berätta alltid det här”, som handlar om psykisk hälsa/ohälsa, nummer 164: ”Ulrica Norberg bryter tystnaden om importansen av tystnad”. Först - importansen? Vad är det för fel på det svenska begreppet ”vikten av”? Lite tröttsamt när engelska ord ska översättas till svenska, när det finns svenska begrepp.

Ulrica Norberg har skrivit en bok i ämnet, som jag ska leta upp. Hon tycker precis som jag att öppna kontorslandskap är ohälsosamt och hon föreslår en rad aktiviteter för att inrymma mer tystnad i våra liv. Det är under tystnaden som reflektion sker. Hon föreslår tex att alla möten ska avslutas med först 2 tysta minuter och sedan 8 minuter summering och plan för vad man ska göra sedan. Hon pratar om den viktiga ställtiden och att vi ska utmana oss själva och våra barn att lägga ifrån oss mobilerna etc.

Spontant har jag redan sen en tid tillbaka valt att inte ha något i öronen när jag är ute och promenerar med lillprinsen. För att vara här och nu med honom och ta in omgivningen ordentligt så att jag kan förutse vissa riskmoment (cyklister, springande barn, andra hundar). Det ska jag fortsätta med, styrkt av Ulricas ord.

Jag har också köpt ett par knallgula hörselkåpor som jag ska ha på mig när jag är på jobbet. För att freda min arbetsmiljö - det är ett jävla babblande bara några meter från mig. Den knallgula färgen på kåporna ska signalera ”låt mig jobba i fred”. Jag ska också prova några av Ulricas andra tips, tex sitta på en stol och bara glo 20 min/dag. En enorm utmaning. Jag får nog börja med 5 min och utöka efterhand. Kanske 3 min första gångerna.

Jag brukar ju skämtsamt säga att när jag är helt slut i skallen så skulle jag behöva sitta på en stol och fånglo en hel dag. Jag är nog inte helt ute och cyklar, men en hel dag känns övermäktigt. Kanske kan man skapa sig en tyst retreat på hemmaplan på annat sätt? Får suga på den karamellen lite. Det är ju just rastlösheten man behöver övermanna. Märka att man överlever.

Kram 🐘

@Axianne Tack för ett fint, öppenhjärtigt och ärligt inlägg❤️ Har ibland tänkt på pension pga min utmattning och mitt arbete men känner att jag är inte färdig ännu med mitt yrkesverksamma liv. Tack för att du berättade om ditt arbete.

Jag är troligtvis i din ålder jag är iaf Tommy Nilssons ålder. Började dricka vid 47, 48-års ålder tom 60 år. Har varit nykter i 1,5 år. De två sista åren var jag dödligt trött på alkoholen men jag drack ändå…beroendet är starkt. En dag var jag bara ”där”…kapitulerade…ville ju leva..och idag lever jag! Det är ju många mestadels män i ca 30-40-årsåldern som berättar om sin uppväxt med kriminalitet och alkohol/droger och vägen ur denna destruktivitet. Jag tänker att det finns ett stort mörkertal bland i synnerhet kvinnor i 50-60-årsåldern. Jag skulle gärna vilja berätta om min historia för att öppna upp, för att slippa skammen mm. Skammen tror jag är den som bidrar t att många inte berättar..och man fortsätter med sitt missbruk…i sin ensamhet.

Kram🌺

@Se klart Tumhållning som metod för att detta är en väldigt otillförlitlig metod, håller med om det 😊.
Jag är glad att det idag gått 21 dagar, alltså 3 veckor. Suget är inte kvar längre men jag har mycket erfarenhet av hur lätt det är att starta igen. Bakfylla och ångest håller mig ifrån. Man ser ju undan för undan att hyn blir finare och tankarna blir lite mer fokuserade. Men det är ju bara i början än så länge och jag kan förnimma det också, har ju inte fått tillbaka full kapacitet än så länge. Det dröjer några månader och jag längtar dit. Man har något att se fram emot, vi kan kalla det ett delmål.

Det är så skönt att vakna nykter, att inte behöva ens tänka på vad jag gjorde i går kväll, luktar jag alkohol, kan jag köra bil, hur mycket blev det igår? Trist, ångestframkallande frågor. Eländes elände.