Senaste kommentarerna i forumet

om att G i G är den 21a september. Kram !!

Jag har tänkt mycket på det du skrivit till mig, tack för att du tog dig tiden.

Kram

första årsdag firade jag i Thailand :-) Och sen när jag kom hem till hemmagruppen så tog jag min första ettårsmedalj och det var mäktigt ! Ett helt år utan att dricka och jag mådde så bra ! Bara tanken på att riskera det jag byggde upp under första året avskräckte mig från att ens testa hur det var. Livet blev ju på alla sätt enklare utan bakfyllan och ångesten.

Grattis i förskott !

Tack, eller vad jag ska säga, Framtidsdrömmar! Men jag vill gärna ta det som en komplimang.
Jag vill inte hålla näsan för högt upp i luften (det kan ju komma in i regn, haha...), men jo, jag är glad att jag hade modet! Det kommer du också ha en dag! Jag finns här för dig! Det har inte varit lätt och det är inte lätt varje dag, men helheten är bra, god och underbar på många sätt.
Du är värd bra saker, du är värd att få tänka på dig och ditt liv.

----
Och Tack Mt!! Tack för så fina ord, från fina dig till mig - "Jag är glad att jag mötte dig och ännu mer glad över hur du tag steget och förändrade ditt liv!" Och återigen måste jag skriva till dig - hur glad jag är att jag mötte dig, så oändligt glad! Du underbara människa - du är en verkligt fantastisk människa, tack för allt du gjort för mig, skrivit till mig, tipsat mig om - tack!

Jag läser Nilsonnes bok, och läser långsamt och försöker ta till mig, försöker öva. Och det hjälper mig. Jag kommer nog behöva läsa den många gånger, men så skönt det är att inse att jag behöver inte låta tankar stanna i mig, fastna i mig - jag kan försöka styra bort dem!

Jag blir glad av dina ord om min "analytiska och organiserade sida", för det stämmer överens med hur jag själv tänker om mig i allt större utsträckning.

Tack för versen:
Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Så vackert och så härligt - jag har redan kopierat den för att ha kvar den. Ja, mina drömmar ska få leda mig ibland. Mina husdrömmar är starka, jag ska vårda dem ömt!

---

Jag har varit ute med en vän. Hade en så härlig kväll - så avslappnad, ingen alkohol, mycket folk och mycket trevligt. Det är första gången på oändligt länge som jag varit ute på det sättet. Och jag kände mig som en kossa nyutsläppt på grönbete - oj, vad många människor det finns?! Vart har alla människor varit de senaste åren i mitt liv? Haha, ja, jag kan nästan skratta högt. Jag har ju knappt vågat titta på människor de senaste åren, av rädsla för att bli beskylld för att flirta, titta för mycket, titta på fel person och allt det där vanliga...
Tänka att jag fick sitta där med min vän och bara titta - långa män, långa kvinnor, korta män, korta kvinnor, snygga män, vackra kvinnor, blonda människor, rakade huvuden, skäggiga, mörkhåriga, iklädda klänningar, shorts, transparent, skjortor, gympaskor, sandaler, högklackat, halsband, örhängen, tatueringar...? Ja, oj, jag var helt slut när vi gick - jag hade så många intryck att det var svårt att smälta. Allt detta för att varje gång jag varit ute, med eller utan exsambon, så har jag inte vågat titta på andra människor.

Men...
Jag har tänkt ibland att jag ska läsa min tråd, jag har aldrig gjort det - jag har inte orkat... Men nu kanske är tid?
Jag är ju så nöjd på så många sätt, men ibland är det som att allt det där hemska, jobbiga, sorgliga inte har hänt... I mitt huvud har jag inte haft det så illa, "det är så många som har det värre"...
Under förmiddagen mötte jag exsambon - han var nyduschad; fortfarande lite blöt i håret, nytvättade & fräscha kläder, sådär snäll & tillmötesgående och lugn, och framför allt så kunde jag känna doften av hans rakvatten. Den där manliga, underbara doften förde mig tillbaka till allt det mysiga, det go'a, härliga och bra... Jag överväldigades av minnen om hur vi kunde ligga nära, han låg bakom mig och höll om mig så att vi låg extra nära, han klappade mig, smekte mitt hår och han luktade alltid så gott... doften fick mig att tänka på alla kramar, all närhet, allt gott, hur skönt det var att ha någon att kramas med... Och jag ville bara kasta mig om halsen på honom, bara krama honom, få känna hans starka armar runt min kropp, få känna mig så där liten och omfamnad som jag kunde känna mig i hans stora, muskulösa armar... samma armar som jag nästan glömt hur de kunde användas till att kasta saker, hålla fast mig (men nästan aldrig slå mig), att jag de sista åren inte ville vara speciellt nära, att jag så många gånger var rädd när han använde sin stora kroppshydda för att trycka upp mig mot väggen så att jag inte hade någonstans att ta vägen medan han stod och skrek mig rakt i ansiktet...
Det kanske jag behöver påminnas om i min tråd?! För när jag skriver dessa korta rader här ovan så blir jag så oändligt ledsen, för det är som att jag glömt... Alla de där härliga kramarna var härliga, men de överväger inte allt det andra - jag valde ett nytt liv.

I morgon åker jag utomlands två veckor och 4 augusti är det ett år sedan jag drack.
Har börjat fundera på vad som händer då...
Kanske jag ska börja dricka när jag är bortbjuden, när det är fest eller kanske inte?
Ska jag fortsätta så här, är det mitt öde i livet?
Funderar och funderar och funderar....
Och någonstans längst där inne vet jag att - ja - det här är min väg, jag ska fortsätta så som jag gjort det här året och inte ändra på någonting.

är grundvalen i AA's program, utan den skulle inte programmet funka.

Mitt nick på fb är just Adde Addesson och jag har en lite amerikansk tant som profilbild som säger : As usual, I'm drunk and full of pills.

Skriv meddelande eller adda mig, fritt val :-))

Och helst utan att min identitet blir röjd för halva Sverige?

känner igen lättnaden när systemet stängt!

En grej jag gjorde när jag skulle lägga av var att bara ha kontanter med mej till jobbet, precis så mycket så det räckte till lunch. Storhandlade efter att systemet stängt. Lättnaden att inte kunna köpa sprit även om jag ville var enorm!

Keep up the good work!
Kram!
/MB

våra yrken är jättekänsliga när det gäller alkohol !!!
Jag har vänner som har väldigt högt uppsatta, känsliga, positioner såväl som de som levt de sista åren på en parkbänk. Gemensamt är att vi träffas på möten och bara är vanliga normala människor utan nån status som tynger oss, vi är ju så avklädda som om vi vore nyfödda. Jag tror personligen att du skulle känna en jättevinst om du vore en del i gemenskapen på Landsmötet Mammy Blue ! Om du vill kan du ta kontakt med mig via FB så ska jag tipsa dig lite mer. Kanske kan jag hitta en liten smygväg för dig nu när du är på ditt första landsmöte :-)

Det finns alltid en lösning !

Kram !!

synd att lägenheter inte växer på träd, för då hade mycket varit enklare. Jag har väl tur som har en sambo som underlättat för mej att sluta dricka, han håller sej i sitt hobbyrum och dricker öl.

Bra att det finns systembolag, det stänger hyfsat tidigt, det hade varit fruktansvärt jobbigt om alkoholen hade stått bredvid mjölken i snabbköpet, tillgängligt dygnet runt.

Det där med att försöka ändra på en man, det kan man nog skrinlägga, om man nu inte sätter hårt mot hårt, men det kanske inte är att rekommendera?

Kul att du kämpar på, Fabulösa Fia!
Kram! /MB

varma sommarmornar :-)) Varmare utomhus än inne och jag trivs !!

Så har det inte alltid varit, jag har i färskt minne hur det var att vakna upp med jordens bakfylla och hur jag ville krypa in i frysen för att få lite svalka. Jag minns så tydligt hur sanslöst ofräsch jag kände mig, hur allt klibbade ihop och hur inälvorna var i uppror. Det fanns ingenstans att gömma sig, bara försöka få dan att gå så kvällssvalkan kom och hjälpte mig lite. Det är inte svårt att se på sociala medier hur vinglasen svingas och hur fyllan växer hos de som bara måste lägga ut fyllebilderna. Jag är så enormt glad att detta fenomen inte fanns när jag var aktiv !!! Jag kan tänka mig ångesten dagen efter när de sitter och kollar vad de la upp dagen före och vad/var de skrev de mest tokiga inläggen. Jag tycker det räckte så utomordentligt med telefonf-n ! Utan bilder !!

Hur tänker man när man ställer upp på taggade vimmelbilder och vad en arbetsgivare tänker när han ser eländet ??? Jag skulle inte vilja ha en anställd som super hjärnan i bitar och fläker ut sig i offentligheten, det är ju väldigt dålig reklam med en sån anställd.

Livet är fortfarande stökigt runt mig men jag planerar och genomför små fina positiva upplevelser för min egen skull, det känns ibland som att jag hoppar från tuva till tuva över kolsvarta vatten. Jag har börjat att bortse från andras problem, och det gäller även familjen, för jag har inte råd med att riskera något nu. Häromdan kom jag på mig med att jag uppfyllde 3 av 4 olika bokstäver i HALT (H=Hungrig, A=Arg, L=Ledsen/Lonely,T=Trött ) och det var de 3 sista. För första gången på mycket länge blev jag rädd att jag höll på att tappa greppet om mitt liv och gjorde vad jag förmådde för att åtgärda felen jag gjorde. Jag lever i symbios med alkoholen för den kommer för alltid att var en del av mitt liv men idag är det jag som har kontrollen och det fortsätter att vara så om jag sköter om mig och mitt mående.

Hur livet än vänder till sig utanför min kropp så vet jag idag att allt blir så många gånger sämre om jag skulle börja dricka igen och jag skulle med all säkerhet inte överleva ett återfall.

Därför ser jag till att göra måbragrejer bara för min egen skull.

landsmötet. Råkar vara ledig den helgen. MEN risken att jag stöter på "fel" människa är uppenbart stor, mitt yrke är jättekänsligt...

Skulle gärna vilja gå men... Suck!
Kram!
/MB

Stort Grattis till Dig, så starkt och det blir bara bättre livet har jag hört, själv en månad nu...

Mvh

StevieBoy

Tack för de uppmuntrande raderna, Adde!

Lördagskväll och jag har inget inplanerat. Tackade nej till att följa med mitt ex och några andra ut på krogen. Det hade varit alldeles för riskabelt.

De senaste dagarna har jag varit helt utmattad, kan lätt sova 12 timmar per natt. Förmodligen har kroppen mycket att ta igen. Innan har jag varit uppe hur länge som helst i mitt kreativa rus.

Idag har jag pysslat lite här hemma, tvättat och läst boken "ansvarsFULL" för andra gången. Suget efter alkohol är något mindre nu när det inte finns något i huset och Systemet är stängt. När möjligheten till införskaffande är borta så verkar hjärnan kunna fokusera på annat.

Funderade på att köra till ett AA-möte idag men fegade ur. Var på några möten för ca 2 år sedan. Egentligen tyckte jag om stämningen på mötena, men kände mig obekväm med att där fanns så många etikettsregler som jag inte kände till och tydligen bröt mot. Men jag får väl ta mod till mig och åka dit igen och säga från början att jag inte känner till alla "regler".

Nu ska jag ta och köra en sväng med mc:n. Det är ju det bästa som finns nu när supa inte är ett alternativ längre...

Vill bara skicka en sommarhälsning till dig MB. Jag läser vad du skriver och gapskrattar. Sjuk humor! Kramar från Fia

Hej Anli! Min sommar är fylld av jobb just nu och jag är tacksam för det eftersom jag tvingas att sköta mig. Min motivation är faktisk ganska på topp men mitt svaga sinne sviker gång på gång. Alltså inte en helvit sommar. Men ett tappert försök och liksom du har/hade så har jag minskat drastiskt. Jag tror att sommaren är en fälla för sånna som oss. Eller så är det ännu en ursäkt? Hösten är ju minst lika jobbig. Men jag tycker inte vi ska ge oss. Andra har klarat det innan. Så vi kanske kan? Myrsteg i början. Jag är nog lika trött som du. Pratat med maken? Haha, jo, jag har försökt men hävdar envist att varken han eller jag har några problem. Så jag sover kvar i kolonistugan och vet att det blir ohållbart senare i höst. Att jag måste ta konflikten förr eller senare. Ställa krav på alkoholfritt hem eller söka mig en annan bostad. Har kollat lite på andrahandsuthyrningsmarknaden. Vilka priser!!! Vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen. Just nu står hoppet till att jag kanske är viktigare för honom än alkoholen. Den som lever får se. Hur går det för dig själv då? Med A? Mannen? Har ni pratat? Barnen? Tröttheten? Många frågor som sagt.

En stor sommarkram från Fia

Jag tänker som Mt - vad är bättre idag...?
Och vad fint tänkt av Mt om att faktiskt inse att man har ett val - det är inte helt enkelt.

Idag tänkte jag av en händelse på när ett par grannar till mig och exsambon plötsligt skilde sig för tre år sedan. Då förstod jag någonstans innerst inne att jag skulle kunna lämna min sambo. Sedan malde det i mitt huvud tills det blev akut. Men inte ens då kunde jag ta beslutet, inte förrän flera månader senare, av full ångest och tankeverksamhet, flykt och förnekelse och ännu mera ångest.
Men en dag finns inget annat än just ett val, ett aktivt val att stanna eller att lämna.

Var rädd om dig - du har bara ett liv.

Hej igen! Inte blev jag stött av Markattas ord. Jag är ju inte dum, ser exakt vad som händer med mannen. Han dricker som aldrig förr. Som om mitt val att försöka vara nykter har provocerat honom. Men det är hans val att bli provocerad. Själv jobbar jag på både arbete och nykterhet. Jättemycket att göra på jobbet (så glad att jag har det) i semestertider. Och vem tar extrapassen? Jo FinaFia tackar ja. FylleFia då? Jo, hon slänger ut sitt otäcka ansikte direkt det vankas en ledig dag för dagen efter. Sitter ensam i kolonistugan och suger på vinet. Men det går framåt. Ofta blir det inte mer än tre (låter ju galet mycket i en normalkonsuments ögon) glas och sen sover jag. Men jag är ändå nöjd. Med tanke på att min läkare har semester och jag har lämnat hemmet så tycker jag att jag fixar det någorlunda. Har inte ens blivit arbetslös. Någon skrev om att man måste nå sin personliga botten. Tror jag har varit där. Pontus om att det ej finns något bäst-före-datum. Det tar jag till mig. Men ibland är det så svårt att låta bli vinet. Nej inte ofta, max en kväll i veckan. Inte mycket för en alkoholist men helt klart ett rubbat beteende för en normal person. Att sitta ensam i kolonistugan och dricka. Jag tröstar mig med att jag åtminstone inte har stulit på en hel månad. Ja kanske några plasthandskar på jobbet då. Men de ligger ju i min rock efter avslutat pass. Lättare att stoppa i handväskan än i sopkorgen? Lättare att stoppa i handväskan än i skåpet? Jag vet inte. Vet bara att jag måste sluta med även detta. Ikväll ska jag ändå vara nykter. Efter jobbet gick jag inte in på systembolaget och handlade och nu är det stängt. Men det är lätt att vara kaxig när jag vet att maken har hemma och tar emot mig med öppna armar. Jag vet varken ut eller in? Bara att något måste ske. Detta koloniboende blir ohållbart när vintern kommer. Tänker mycket på Markatta som tältade!!! Hur konstigt är inte det som vi kvinnor utsats för? Nej, jag avskyr inte män, men jag har svårt att se den man som frivilligt backar från sitt revir för att kvinnan ska så chans att leva ut sina drömmar. I detta fall drömmar om sol, sommar och alkohol. Hör ihop för min make. Nu blev det långt och inte direkt sammanhängande. Lite fult också. FaktaFia

av en händelse (osannolik sådan) och i ett helt annat sammanhang stötte jag idag på en mening:

Det svåra är inte att välja - det svåra är att förstå att man faktiskt har ett val.

Då tänkte jag på dig. Kramar / mt

..skiten..

tjugo år sedan upptäckte Försäkringskassan att en tredjedel av alla sjukbidrag och förtidspensioneringar hade missbruk som grund. För tjugo år sedan..............

Vad har hänt under dessa 20 år när man blir sjukskriven ? Får man några frågor om ev missbruk eller hur kollar man rutinmässigt efter alkohol/droger i kroppen ? Om det nu är så att man är öppen om att man har problem....hur ser hjälpen ut ? Erbjuds man behandling ? Knappast. Receptblocket ? Jajamen.

Hur är det möjligt att inget har hänt under dessa 20 år ? Hur kan man bara ignorera vår absolut största folksjukdom ?

För 19 år sedan sökte jag för att en gammal skada i foten gjorde sig påmind och läkaren kollade och tyckte inte det var så mycket att orda om. I sista minuten, med en enorm kraftansträngning, talade jag om att mitt recept på Antabus hade gått ut och jag ville ha ett nytt. Läkaren hade inte susning om hur han skulle hantera frågan utan blev enbart generad och skrev ut ett recept på direkten. Ingen undersökning, inga prover och, framförallt : Ingen som helst uppföljning om hur det gick sen.

Jag hade ju inte då kunskapen om hur jag skulle ändra mitt liv och ingen annan brydde sig heller. Så det gick ju några år till, bra år med "kontrollerat" drickande, dåliga år med hembränt och all möjlig sörja som gick att få tag i, tidvis spritfri i ren ilska över livet som sådant men hela tiden med den gemensamma nämnaren att det gick stadigt neråt i misären. Ett antal försök hos beroendecentrum med KBT utan Campral, Campral med KBT, psykologer (vilka spöken !!!!) hela tiden utan att nån hade kunskap om hur en alkis fungerar vilket ju blev parodiskt efter ett tag när jag fann att jag, helt enl sjukdomens schema, lärde mig att manipulera dessa amatörer. Javisst, jag hade inte en ärlig önskan om att bli nykter utan ville nog bara "kontrollera" drickandet utan att släppa det helt. Och det fungerade inte för mig heller. Men om jag hade träffat en alkis som jobbade som terapeut hade jag inte haft en chans i helvete att slingra mig utan blivit satt på plats. Men då som nu så skyr den offentliga vården oss alkisar som terapeuter....vi har ju gu'bevars ingen fiiiiiiin utbildning.

Jag märker att jag med åren blir mer och mer hatisk till dessa socionomer som sitter för att ta emot oss i vår skamfyllda sjukdom och vi inte blir tagna riktigt på allvar. Så var det för 20 år sedan och så är det idag och jag skäms för att vi inte kommit längre. Jag vet att ett sånt här forum på riktigt sparar liv i flera bemärkelser både hos oss alkisar och våra anhöriga/arbetskamrater/ vänner i det "riktiga" livet. Det är flera nya nu som hittat hit och jag önskar alla de en framgångsrik väg till nykterheten. Att inte glömma vem jag är är en förutsättning för mitt fortsatta liv i nykterheten, min historia ÄR min framtid.

Jag hoppas att ni som har möjlighet utnyttjar att Landsmötet är i Göteborg nästa helg. Skäms inte för att besöka och gå på möten och kolla gärna in hur äkta alkisar ser ut :-)) Ni kommer inte att se skillnad på dem ni ser på Hvidtfeldska än de ni möter på stan !! Vi är helt vanliga människor med samma sjukdom.

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013lminbprorevny0…

Ha en bra helg !

blogginlägget läste jag 7 februari 2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html Jag läste Carina Bång varje dag då och det har hjälpt mig mycket. Liksom forumet - jag minns faktiskt inte om jag hade börjat skriva på forumet då ännu men åtminstone läste jag många gånger dagligen. Då var forumet min livlina. Verkligen.

Det är du och bara du som kan ta makten över ditt liv!

Visst - kanske det blir bättre morgon (idag). Vad är det som är bättre då? Vad har egentligen förändrats? Är det dina tankar om den situation du sitter fast i nu eller är det situationen? Det finns förändringar på ytan och dom som rubbar grunden - och det där vet du ju förstås. De är inte ovetskap det handlar om. Det vet jag. Och hur svårt det är.

Det väcker känslor och gör ont i en bredvid-vandrare att se hur en annan väljer att sitta kvar i en fångenskap som egentligen är ens egen. Här på forumet är vi verkligen maktlösa inför andras liv och val. Vi kan bara berätta om oss själva och ta tillvara andras speglingar.

(Om jag minns rätt så skrev vi om julsakerna julen 2012. Hur tänker du fira jul och nyår de här året? Det är mindre än ett halvår dit.)

Hur är det med dina samtalskontakter?

* * * * *

Såg nu ditt inlägg till flygcert och kom ihåg en text som jag läst ibland där det passat sig. Delar med den till dig:

Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Kram, kram / mt

jag blir i mitt hjärta när jag läser! Din analytiska och organiserade sida har hela vägen lyst igenom i dina svar och nu arbetar du med dina styrkor för dig och ditt och barnens liv!

Jag känner så väl igen tankarna runt dem som lämnar/lämnat forumet utan att sätta punkt... Som bara är borta. Ibland visar det sig att människor fortsätter läsa utan att skriva och så kommer det en hälsning mitt i allt. Ett par gånger har nån tittat in och berättat att en supande sambo dött. Några bloggar också och några blir vänner på facebook, under nick eller som de personer man är. Men lite är vi som skepp som möts i natten... och vi lämnar spår i varandras liv.

Jag är glad att jag mötte dig och ännu mer glad över hur du tag steget och förändrade ditt liv!

* * * * *

Efter att jag skrivit detta ovan lästa jag Framtidsdrömmars inlägg i din tråd och då kom jag ihåg en liten text som jag läst ibland när det passat sig. Sällan har den känts så rätt som när det gäller dig. Den handlar om dig!!!

Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Kram, kram, kram! Sommarglädje! / mt

Jag försöker göra det jag vill, stå för det jag vill, den jag är osv. Sambon lyckades återigen igår få mig att känna att jag "känner fel".
-Det är fel av mig att träffa mina vänner och gå på dans och ha roligt när vi har det så dåligt.
-Jag träffar andra och bjuder ut mig när jag är på dans.
-Jag gör ingenting hemma- har inte lagat mat på flera veckor enl. honom.
-Jag kan då minsann inte må dåligt, jag som sover som en stock varje natt.
-Jag måste vara ute bland folk för att visa upp mig och få uppmärksamhet (det är det han säger när jag vill att vi ska tex. ta en promenad och gå ner till samhället när det är div tillställningar)

Det blev så mycket sagt igen mot mig igår så idag är jag helt tom, återigen. Jag är en social och glad tjej som älskar livet- han ska banne mig inte få ta ifrån mig livsglädjen och viljan att träffa folk.
Idag är ingen bra dag- kanske blir det bättre i morgon.

Jag vet var han vill ha mig; på en pidestal, hemma, vid spisen, på affären för att handla mat, i tvättstugan för att tvätta. Jag ska se till att hemmet är städat och att barnen har det bra och sköts samt finnas till hands i sängen.
Allt utöver det är inget som är viktigt; att jag vill äta sunt, umgås som ett par, motionera, träffa mina vänner och göra roliga saker. Han tar ifrån mig glädjen- mår inte han bra ska ingen annan heller få må bra.

Kära Flygcert, jag avundas ditt mod och beslutsamhet. Önskar att jag kommit lika långt som du. Jag är glad för din skull. Det du beskriver i punktform är precis så som jag, i mina drömmar, har det.
Kram på dig och njut av livet.