Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kramen, Mr!!!
Precis vad jag behövde...
och min högre makt vet också vad jag behöver... ett oväntat men mycket välkommet
besök av min finaste vän och hennes man och deras underbare lille pojk!
Och nu har jag njutit lite värme och sol och vindstilla på min balkong, tittat på ärtorna
som griper fast i det som finns i sin strävan uppåt, tagit några tjuvar på tomaterna och
njutit av tomatdoften jag fick på fingrarna...
det finns allt hopp!!
kramar igen!
/k

en bokstav. DM skulle det vara. Välkommen igen då..... / mt

tillbaka! Önskar dig ett bra tag och stadigt grepp den här gången. Här på forumet kan människor hjälpas åt med att hålla taget. / mt

Kanske det viktigaste:
En stor varm kram till dig!

Idag är jag nerig.
lite lätt nere, lite grinig, lite av det mesta...

brorsan bor hos mig just nu, hans lägenhet ska renoveras, och när jag
ringde honom i går efter jobbet satt han på stan och tog en öl...
han kom inte hem i natt... vips är jag tillbaka i mitt medberoende!

vet inte om han har några problem med alkoholen, inte än iallafall, men
jag går igång på alla cylindrar ändå. tankarna mal, jag blir skitsur på mig
själv för att jag stressar upp mig...
jag vet att han har svårt att stoppa i tid, men han är inte ute varje helg,
och där kom bortförklaringarna och ursäkterna...
morfar var alkis, tror att farfar var det också. och jag vill inte att min bror
ska hamna där!!!

fick igår reda på att en av mina kollegor har ett drogrelaterat problem, eller
ja, jag fick det bekräftat, hon har varit påverkad på jobbet innan... mycket
sjukskriven och mycket borta, men igår fick jag det bekräftat. inte den bästa
av arbetsplatser för henne heller, med frestelser vart hon än vänder blicken,
kanske borde hon söka sig bort från apoteksvärlden...
men här kan jag vända bort blicken, jag oroar mig inte, blir mer förbannad
över att hon smiter undan från jobbet och lämnar andra i sticket, irriterad
över hur hon klagar på allt och tycker att hon har en massa rättigheter som
ingen annan har... och samtidigt inser jag ju att det inte är hon själv som
talar eller agerar, det är hennes sjukdom som lägger orden i hennes mun...

men brorsan...
alltid har jag tagit om hand, fixat, banat väg, tex köpt blommor och presenter
för hans räkning när vi varit bortbjudna... har slutat med det nu, men det
sitter fortfarande rätt hårt, får slita med mig själv för att inte falla tillbaka i
gamla vanor...

hade tänkt åka till en av de finaste jag vet och tittat på vackra konstverk, men
jag orkar inte... och trots att jag vet att jag måste ta hand om mig själv i första
hand kommer det dåliga samvetet och knackar mig på axeln, och erbjuder
mig den där piskan jag kan använda på min egen rygg...

nog ältat och deppat... nu ska jag tillbaka till min kaffekopp och min bok och
bara ta det lugnt ett tag...

tack för att ni finns, och tack Magnus för att forumet finns, så att jag kan få
skriva av mig en del av det som tynger! lättad går jag härifrån!

största möjliga kramar till de som vill ha och behöver!
/k

Vad imponerat jag blir av det du lyckas med fredde-s. Tänk vad skönt det måste vara att ta ett beslut som du har gjort och sedan leva efter det beslutet. Din kamp är förstås inte över, men du har kommit en lång bit på väg. Själv gjorde jag ett alkoholstopp efter jul under ett par månader, men på något sätt halkade jag tillbaka och nu är det tyvärr värre än någonsin. Men det du gör har gett mig inspiration att ta tag i det på nytt. Jag måste inse, som så många andra här, att jag inte kan dricka normalt. Nolltolerans och en dag i taget är det som gäller för en alkoholist.

Lycka till med ditt fortsatta nyktra liv, fredde-s.

men nuförtiden är du oftast tidigt uppe. Härligt! Du städade i bråten igår - kanske det blir ditt nya rum som du talade om för ett par veckor sen. För mig hade gårdagens städning en stark symbolisk betydelse. Hoppas vi får en fin helg i gemenskap, att vi hjälps åt och går tillsammans ... jag börjar med att önska för idag (=lärdom) och lovar göra min del efter bästa förmåga. Kram / mt

men det låter fint också! Glada ungar och goda grannar som är hemmastadda och trivs i ditt sällskap. Ditt livspussel har många bitar.
Jag har total förståelse för ditt behov av egen tid när du får fördjupa dig i dina tankar som vi så ofta får ta del av här. Jag har inte så många pusselbitar så nära inpå i livet längre, barnen är vuxna, inga grannar som kommer på "oväntat besök" ... både skönt och ett sting av saknad.
Det är fint att vara trevlig ochsnäll men du ska ta hand om dig själv också! Du har så mycket inom dig som måste få tid och rum att formas til tankar och ord som är till glädje för så många. Tack för att du delar med dig av livets hela mönster! Ha en fin och "lagom" dag i alla riktningar! Kram / mt

..och jag är trött så jag håller på att kräkas...

Men jag kan inte förmå mig att gå och lägga mig, för "min tid" är nu...
Min tid för mig själv...

Har varit gräsis ikväll då frugan varit ute med jobbet för en sommarfest, och trodde det skulle bli lugnt,,,HA!
Farit som en tättspoling och skjussat än hit och än dit, kom hem med frugan från stan för en halvtimme sedan,
och nu har jag fått "min tid" för mig själv, vid datorn och forumet, nu kan jag vila, äntligen!
Sedan eftermiddagen har jag varit tvungen att förändra min tidsplan tre gånger!!!

Och det är väl mitt egna fel antar jag, att jag inte kan säga nej, man vill ju inte gå miste om någonting kul eller nytt...

Grannarna bjöd in sig själva på middag den en och halv timmen jag hade hemma innan jag var "tvungen" att skjussa in dottern till
stan för att hon skulle gå ut och festa med sina kompisar.
Men som tur kom de med sin egna grillade mat, och de matade sedan t.om diskmaskinen när jag for iväg...
Det verkar inte klokt, värden drar och låter sina gäster ta hand om disken, men tidsplanen var stenhård...
Grabben behövde ha hjälp med sina sladdar mellan dator-TV-spelkonsoll, och det krävde sitt ihopplockande halvtolv på natten!

Hann plocka ihop utemöbler, blöta handukar och badbrallor efter ungarna som badat i bassängen klockan 01, sedan bar det iväg till stan igen...
Börjar känna mig less på att vara chaffis kvällar och nätter igenom, bara för att man numera är nykter, och en möjlig utnyttjelse...
Men jag vägrar att hämta tonåringarna ännu en gång in till stan, de hade sin möjlighet kl 01:30, nu får de åka nattbussen...

Och så går jag här ändå, och vankar som en orolig förälder sig bör...

Går ut på baksidan för att dra några bloss, det har ljusnat och några kåkar bort hör jag en granne som sitter och fyllsnackar i sin mobil...
SUCK!, hoppas bara att den i andra änden också är packad så han inte ringer någon medberoende mitt i natten...

Jag måste i säng för om 6 och en halv timme ska vi sitta i bilen allihopa igen, men jag väntar otåligt på nyckeln i ytterdörren,
måtte de komma hem i god kondition, och inte fått en dålig upplevelse av för mycket alkohol...

Men den oro'n får jag ta med mig in i medvetslöheten, för nu måste jag släcka det här dygnet, annars bränner jag ut mig helt...

Ty nätterna är mina, men knappast dagarna, jag måste få tjuva min tid, på bekostnad av min dygnsrytm...

Men vhila min vän, det får du göra i grafven...

/Berra

Det jag går på nu, en fredag i månaden är eftervård som är en del i behandlingen jag gjorde i november/december på Aleforshemmet i Alingsås.
Jag bodde där ca en månad och jobbade med mitt missbruk enligt tolvstegsmodellen. Sen är det tolv heldagar under ett år som funkar lite som ett AA-möte. Fast utökat såklart.
Jag är otroligt tacksam över att min arbetsgivare bekostade det för mig. Det tyder ju ändå på att jag är en bra musiker som är värd att satsas på.

Och det är såklart roligt att höra att det går bra för så många av oss, men minst lika viktigt är delningarna kring återfall och att jag påminns om att det funkar inte att dricka. Det blir inte bra.

Trött är jag, som bara den. Inte sömnig bara helt urblåst i hjärnan. Försökte handla lite nyss och det var tur att jag hade en lapp kan man säga. Annars hade jag nog bara kommit hem med godis och chips eller nått. :)
Men jag är nöjd! Lugn i själen och nöjd med livet jag har kring mig.

I morgon ska jag spela på bröllop. Blir fint det!

En fin helg till dig också tanten
Kram!

Vad bra det låter att gå på de träffar du går på. Sorgligt att de inte dyker upp förstås, och återfallen men ändå.
Dels att påminnas, hur skört det är och sedan att sammanfatta månaden som varit.
Se till att man själv inte blir den som inte dyker upp.

Lite avundsjuk blir jag - funderar på om jag ska leta upp en grupp, men fattar inte om jag ska vara ärlig hur det fungerar.

Låter som du är gladare idag, hoppas du får en fin helg.

kram

och lite oroande förresten att två deltagare inte dök upp. Dom dök inte upp förra träffen heller......

Är hemma efter en dag på eftervården.
Ett bra möte, och bra samtal. Men lite sorligt då 5 av 11 hade tagit återfall sen förra träffen för en månad sedan. Men det ger ju mig påminnelse om hur denna sjukdomen funkar och att dricka aldrig slutar särskilt lyckligt. Det är inte ens roligt under tiden man dricker.

Jag har i alla fall klarat månaden bra och det är det viktigaste för mig. Och under dagens möte slog det mig att jag har det rätt bra förhållandevis. Inte minst viktigt att påminnas om.

med samma namn kommer det här lilla klippet. Om nån hittar hela filmen nedladdningsbar så vill jag ha tipset !!

http://www.youtube.com/watch?v=sEY9o2Z8uuM

Jag slutade också alltid "i morgon". Det är en stor skillnad på hur jag lever mitt liv just idag, en dag i taget.

Japp, vi är alla beroende!!!!!

Jag såg en film där bland annat hjärnans belöningssystem avhandlades. Hjärnan blir "beroende" av ... egentligen allt som vi upprepar, och det är mycket mycket krävande att stoppa ett sådant beroende. På så sätt har vi alla som vill ändra vårt beteende en liknande situation. Jag som är medberoende måste alltså jobba lika mycket med att bryta det som upprepas om och om igen i min hjärna - lika mycket som alkoholisten. Egentligen var det inga nyheter för mig, men filmen gjorde det tydligt hur detta verkligen gäller alla. Vi är "beroende" men av olika saker: droger, mat, sex, offerrollen, ilskan, sorgen, ....?

Ja jag blir så förvånad över hur man som alkoholberoende inte förstår hur det stinker!

För det gör det ju, och ganska märkbart dessutom...
Att smygsupa och sedan inte tro att andra inte märker det, det måste vara en alkis sämsta insikt...

Jag kan ta något exempel, för 20 år sedan var vi fyra man som delade på ett 15m2 stort kontor.
Två av dessa kollegor hade varit ute en onsdag för "..att ta en öl"...
Kvällen fortsatte med efterfest hos en av dem tills klockan var 05 på morgonen...
De försov sig fram till lunchen och kom sedan med rödsprängda ögon och en andedräkt som fungerat lika bra som radar.
Det gick inte att sitta på kontoret när de var inne på samma plats, det stank fyllångor så att när andra passerade i korridoren
stack de in huvudet och frågade om det hade varit fest här...
Det gick ju inte att ha dem där, så vi skickade hem dem igen, för på jobbet gjorde de ju ingen nytta,
och utgjorde nog mer en fara för sig själva och för andra när de fick sina "fyllryck" i produktionen.
Vi låste in dem ett tag för att hålla dem borta från utrustningarna...

Jo vi garvade åt dem då, och sådant må ju vara hänt i sin ungdom, nå'n gång!
Naturligtvis så var det livsfarligt, och vi andra tog det med en klackspark, och tog dem ju delvis i försvar...
De hade ju blivit "sjuka" och fått gått hem...
Idag är en av dem medelålders och delägare i ett företag, och jag vet att han skulle aldrig acceptera detta i "sitt" företag...

Men poängtera att det bara är en person, och knappast ungom, som heller ingenting berättar om vad han/hon har har gjort
föregående kväll, utan sitter där tyst och stinker, dag efter dag...
Vad skulle hans/hennes kollegor göra då?, medveten om problemet stillsamt nicka åt varandra, och sedan skvallras det på fikarasten...
Ingen skulle vilja ta upp problemet med den drabbade alls, utan han/hon skulle väl i det närmaste bli utfryst..
Alla vet, ingen säger något...

Jag vet i det närmaste ungefärliga kvantiteter min fru har druckigt när jag hämtar henne med bilen,
direkt på hennes beteende, full/jättefull, och sedan på hennes "ångor", salongsberusad, eller bara några glas vin och ett par drinkar..
Och vet ni, jag kan t.om känna om hon har druckigt Gin&Tonic, för gindoften är ganska så karakteristisk....

Så om en alkis påstår att han inte har druckigt alkohol, är ungefär samma sak som om han "inte" hade käkat vitlök...
Man har svårt att känna sin egna doft, andra kan känna igen ens kroppsdoft i kuddar etc,
men har man dessutom bedövad sina sinnen och däribland luktsinnet så är det rent ut sagt skitdumt att överhuvudtaget neka...

Har man druckigt, ja va' fan ta din smäll med att få skäll då, men stå inte för fasiken och blåneka de nyktra rakt upp i ansiktet!
De vet att du har fel och ljuger, hela din outlook visar på det och dessutom så stinker du gammal fylla, så glöm det...
Det är nog nästan värre att man står och ljuger än att man i verkligheten har druckigt...
Tillförlitligheten urholkas mot sina medmänniskor, och förtroendet sätts i gungning...

Så glöm det där med bara "en öl", nykterhetskontrollerna poliserna gör så betyder det att man till 98% har druckigt betydligt mer,
och det är egentligen bara ett kvitto på att "..ja jag har druckigt", och man kan vara alltifrån salongsberusad till kräkfull...

Jag tror på ärligheten, så smyg inte med fyllan, utan var rättfram och säg som det är, vad är det värsta som kan hända..?
Man kan ju få en behandling och bli nykter...
Alternativet är ju misstroende, skillsmässa, arbetslöshet och kanske t.om bostadslös...
Det är nog mycket mer jobbigt att behöva starta ifrån botten och jobba sig uppåt, än att ha en hygglig plattform i livet...

/Berra

att det tråkiga nu är något du skulle flytt ifrån tidigare. Och nu kan du välja en annan väg. Det betyder mycket att få dela den insikten från en som varit där. Hoppas det blir ett givande möte med många kloka tankar dela. / mt

Jag skulle kunna säja dej att det att du tagit dej in här till forumet o satt ord på en del tankar du har....då har du väl satt ner foten lite?
Eller?
Du reflekterar ju över ditt drickande o att du inte tar beslutet,men du är ju på spåret......
Varför inte skapa en egen tråd (kanske har du det? o fortsätt dialogen?

Håller också med
Tack för att du delar med dig av dina tankar, det hjälper mig att hålla rätt kurs

Sköt om dig
Lisamari

Vilka historier. Jag blir rörd när jag läser om mannen, för det påminner mig så om hur det kändes för tre år sen, när jag kom in och du svarade.
Vilken känsla när hela rummet blir fullt, när han känner sig som mest ensam och utsatt.

Med damen blir jag sorgsen, kan tänka och känna vilken otrolig skamkänsla att stå och dricka ur en flaska som är gömd ur buskarna. Vilket ångest laddat liv.
Sen att de en dag skulle mötas på AA är ju helt otroligt.
Jag antar att hon använde sin kreativa sida, till att skriva böcker sen, när hon var nykter alkoholist.

Tack för att du skrev ner dom

Kram

Ni är söta. Jag har inte heller så mycket att säga, men det är skönt att bara veta att ni läser och kanske sänder mig en tanke.

Det är som det är och tiden får utvisa vad det blir utav´et
Det viktiga är att jag håller mig nykter och det gör jag. Annars är detta en såndär grej jag skulle dricka på för att fly. Men den tiden är förbi. Nu bemöter jag mina känslor och accepterar dom.
I morgon är det dags för månadens eftervård. Vet inte vad jag ska ta upp på delningen riktigt. Har ni nått förslag?

"jo det är bra" känns väl nära till hands. Men sen då?
Nåväl. Ska ändå bli skönt att komma dit och äta husmors fina mat och förhoppningsvis få nån klok tanke med sig och kanske ett och annat skratt.

känner jag verkligen att det finns här! Det är otroligt utvecklande att ha ett skäl att skriva ner sina tankar, och att får respons, och att få ge respons. Fantastiskt faktiskt!

att "gömma flaskan" och påminns om vilket jobb vi lägger ner på att uppfinna nya gömslen ! Många är de historier som cirkulerar om gamla alkisar och deras påhitt, en del bra , en del bara just, ja, påhittiga !

2 historier som jag hörde som nynykter och trodde var skrönor visade sig vara sanna, en om en dam som tyvärr dog innan jag fann nykterheten, men hon har skrivit om historien i sin bok. Och en om en gammal farbror som jag fick träffa några år innan han gick till de nyktras himmel !

Farbrorn :

Som ville åka till USA för att träffa en av grundarna till AA men saknade pengar. Han skaffade sig då ett jobb på Amerikalinjens passagerarbåtar och jobbade sig sålunda över havet.Ute på öppet vatten kom ångesten och suget krypande, lätt panik infann sig. Han frågade kapten om han fick låna ett konferensutrymme för en sammankomst och satt därpå upp en lapp på anslagstavlan med den ung texten " Ni som känner Bill W och Dr Bob kan komma till lokalen vid klockan siochså"

Det blev svart i lokalen med folk för även om AA inte fanns överallt i Sverige på den tiden så fanns det hemvändande amerikaner som anammat mötesgåendet. Resan var räddad och alla var nöjda. Farbrorn dog en "naturlig död" för några år sedan med nånstans runt 45 år i nykterheten.

Damen:

Som alltid gick sin kvällsrunda med hunden och kom tillbaka onykter fast inget var öppet !! Och hon hade ingen "färdkost" med sig !! Hon berättade senare att hon hade gömt ett helrör sprit i en buske i en park hon brukade promenera igenom där hon då stannade för tankning. Efter ett tag märkte hon att det låg en flaska till i samma buske men hon tänkte att hon glömt ett "lik" och att hon måste städa efter sig men hur det nu var så kom det sig att det var väldigt lite kvar i hennes flaska en kväll och då kände hon på den andra flaskan och den visade sig vara full !! Lycka !! Hon drack några rejäla klunkar ur den och kvällen var räddad och ärlig som hon var så hade hon med sig så hon kunde fylla på den kvällen efter. Hon tänkte då inte på att det gick i mer än hon hade druckit ! Men ägaren blev förvånad att flaskan var full igen !!

Ja, det var naturligtvis 2 olika personer som hade kommit på den geniala ide'n med att gömma flaskan i den busken !! Helt ovetande om varandra och de träffades inte heller någonsin vid nämnda buske. MEN efter många år så träffades kvinnan och den andre, en man, på ett AA möte när hon delade den sorglustiga historien. Efter att hon delat sin historia upphov han sin röst och sa : Jasså det var dig jag delade buske med !!

Det finns en uppsjö med historier och jag vet inte alls sanningshalten i alla dessa men några korn av sanning finns säkert. Vi är ju ett kreativt släkte när andan faller på !

Hoppas det löser sig, vad det en är, med jobbet som fått dig så låg. Jag har inga goda råd, men skickar en styrkekram och tankar.

Kram
Lisamari