Senaste kommentarerna i forumet

Men nu skall vi inte vara för hårda mot oss själva. Det var en klok människa som någon gång sa att det ibland kan se ut som vi inte gör någonting när man har en uppgift som väntar på att bli klar, men att det finns någonting som hon kallade för "ställ tid", dvs att man bearbetar uppgiften från och till i huvudet under dagen/dagarnas lopp och sedan så kommer förlösningen i form av att man löser en till synes övermäktig uppgift på nolltid.

Själv brukar jag alltid ha med mig ett litet antecknings block där jag rafsar ner det som poppar upp när man minst anar det. Det kan vara under morgon kaffet, promenaden, eller cigaretten efter frukost, (ja jag röker lite nu när jag dragit ner på alkoholen, men inga stora mängder). Det låter ju hemskt egentligen att hjärnan jobbar när man i stället skulle ta det lugnt, men så fungerar jag.

Jag blir lite full i skratt när jag tänker på dit "rivjärn". Föreställer mig henne som Åsa Nisses kära fru eller som Selma i dom gamla Fridolf filmerna. Det blir nog ordning och reda skall du se, även på dig ;-)

En redig snöboll hystar jag på dig också din gamle vinter älskare.

VV

och ser fram emot att åka tillbaka till färdenelandet och min julledighet om några veckor. Hoppas verkligen på att det ligger riktigt mycket snö över nejderna och att det är hyfsat kallt. Ja vad gjorde jag egentligen när jag var liten på 50 och 60 talet? Som jag minns det så var det alltid snörika vintrar och man spenderade ändå den mesta tiden utom hus med att åka pulka, bygga snöfästningar och ha snöbolls krig, skidåkning i liderna, jumpa på isflak och allt annat som hörde vintern till. Till slut var man ju ändå tvungen att motvilligt gå hem för att få lite kvällsmat och kanske läsa lite serietidningar eller någon spännande bok (Enid Blyton var ju en favorit) innan man stupade i säng för nästa dags prövningar i skolan.

Kanske är det därför jag föredrar att det kallt hellre än att det är för varmt, och jag fryser nästan aldrig. Mina utländska kollegor ser förundrat på mig när jag fortfarande går i kortärmat när dom börjar dra på sig både, halsdukar, mössor och jackor.

En Viking fryser aldrig brukar jag skämtsamt säga.

VV

Att läsa din historia idag. Även den igår när din a barn lade teckning på morfars grav.
Och vad skönt det måste vara för dig oxå, lite som om spänningarna släpper i bröstet.
Självklart var du din pappas lilla prinsessa, tyvärr gjorde alkoholen att han inte såg/tänkte klart.
Men pröva så skall du se att du hittar de goda minnena av din far.
Han älskade dig nog väldigt på denna jord. Alla kanske inte är så bra på att uttrycka/visa det.
Men så mycket gott som kommer från dig, måste komma från dina föräldrar, du vet folk präglas under de första 0-4 levnadsåren sedan fortsätter det.
Även om du var hiskligt rädd när han bar dig framför Stockholmsmässan så gjorde han allt i sin makt för att du skulle komma fram på det bästa möjliga söättet då.
Du var hans prinsessa då.

Och att han ville prata med dig när han var full, beror säkert på hur pass viktig du var för honom.
Säkert var du hans ALLT.
Vissa vill inte visa/säga det under en hel livstid. Tänk så, och om alkoholen stod i vägen så........
Du vet i varje fall nu, hur du inte skall göra.
det är bra!
Jag tycker du är fantastisk!!!!!!
Kramar i natten!
//A

....bubbel till "oss andra" fanns det gott av idag. Var väl för att det var till lunch kantänka. Och på inbjudan till julfesten stod ju att man ska meddela allergier, jag tänker nog faktiskt meddela alkoholallergi och be att de ser till att det finns alternativ. Vinprovningen får jag väl hoppa över...

Något av värde, detta med att INTE dricka. Första tre vecklorna är en pina. Men efter två månader (8 veckor) då har tankarna helt försvunnit på att kretsa kring alkohol. När kan man handla och när kan man dricka. det har att göra med abstinensen som trubbas av.
Jag själv är absolut inte den som kan säga att det är! så.
jag har inte klarat två helger på rad nyktert sedan oktober. Fast nu skall det inte vara ngt hinder hoppas jag.
jag är mer beslutsam och övertygad.
Kommer komma tillbaka och LÄSA.

Mina glada heja rop fick sig en smäll då det inte ses som så bra eller gott. Jag vet inte.
Orkar inte, tar konsekvenserna och LÄSER istället.
Men häng här och läs läs läs.....

Vad skönt det är att ha några att berätta sådant här för, annars skulle ingen veta! Det är så bra att ha er att prata med ♥♥♥

Jag åkte iväg från jobbet i alla fall, hann til kyrkogården innan det blivit mörkt. Lilla J:s teckning hade blåst bort från graven men jag hittade den en bit där ifrån och tog ett kort på den, blir ett fint minne. Jag vek ihop den och la under en hjärtsten som pappas lillasyster lagt på jorden. Sen satte jag mig en stund och pratade med pappa. och grät. Och precis som några av er skrev härovan kom det för mig att jag skall förlåta honom. Passade på att förlåta farmor och farfar också, de ligger i samma grav. Farmor var en elak tant som sa fula saker till mig när jag var liten då hon anklagade mig och mamma för att pappa drack. Det slog mig när jag satt där vid graven att hon antagligen var ett klassiskt fall av medberoende, hennes man, min farfar, drack nog också en hel del har jag för mig. Henne har jag känt ilska och hat mot också, farfar minns jag inte så mycket av men han får hänga med på ett hörn också, säkerligen var det var han som gav alkoholistgenen vidare till sin son.

Nu när jag kan känna sorg över att ha förlorat min far kanske jag så småningom kommer ihåg några bra stunder också. Mina minnen av honom är nämligen så gott som endast dåliga och förknippade med tillfällen då han druckit som när han och mamma sneddade över vägarna framför Stockholmsmässan, han bar mig och jag var så rädd att han skulle snubbla och tappa mig eller hur rädd jag var att han skulle välta bokhyllan i vårt vardagsrum när han snubblade eller hur jobbigt det var att han alltid ville prata med mig när han kom hem full mitt i natten.

Jag har en stor oljemålning hemma. Inmålat i färgen sitter små plastfigurer från cornflakespaket - Flintafigurer har jag för mig. Den tavlan har vi målat tillsammans, kanske kommer jag snart ihåg att vi hade roligt tillsammans när vi målade den? Jag minns hans ilska ibland, hur han var kokande arg på mig och jag fick gå lägga mig utan kvällsmat. Det var tillfällen jag gjort dumma saker och hans ilska tyder väl ändå på att han engagerade sig i min uppfostran tänker jag.

"det är synd om människorna" var det väl nån som sa har jag för mig (Strindberg?). Det stämmer verkligen, inget annat däggdjur håller väl på och grottar så här i sitt förflutna som vi människor - även om djur förvisso kan bli alkoholister, läste i tidningen häromdagen om ett gäng fåglar som berusat sig på jästa bär :-O

... att du inte riktigt har kapitulerat och erkänt dig besegrad av alkoholdjävulen. Har du inte det kommer djävulen inom dig övertyga dig om att det inte är så farligt och att du inte har så stora prolem och du kör igång igen. Det svåra är inte att sluta dricka - det svåra är att återigen inte ta det första glaset och det är målet för alkoholdjävulen som hela tiden finns inom oss (den försvinner aldrig utan måste hela tiden påpassas och besegras).

Enda sättet som jag ser det är att helt och hållet erkänna sig besegrad och acceptera läget (inte lätt eftersom alkoholdjävulen inom dig inte vill detta och att det givetvis känns som ett personligt nederlag). När suget kommer för det kommer komma när man minst anar det måste man vara beredd och tänka hela vägen ut - dvs om jag dricker nu vad händer då - jo troligtvis:

* Jag kommer dricka mycket mer än vad jag tänkt mig och troligtvis inte ha speciellt roligt.
* Jag kommer vakna dagen efter fysisk illamående.
* Jag kommer vakna dagen efter med fruktansvär ångets.
* Jag kommer vakna dagen efter med dålig självkänsla.
* Jag kanske kommer vakna dagen efter med sådan stor ångest att alkoholdjävulen tar över och övertygar mig om att ta en återställare - fortsätta dricka för att bli av med alla negativa känslor och tankar.

Vem skulle dricka om man tänkte på detta innan man tar det första glaset? Troligtvis inte många - Problemet är att man inte alltid tänker detta utan alkoholdjävulen lurar dig med positiva, romantiserande, avslappnande och "du är värd det" m.m. bilder.

Som jag ser det är ända försvaret att tänka på ovanstående punkter när suget kommer (jag säger när och inte om). Detta är inte lätt och jag klarade det inte själv utan behövde hjälp av andra. Detta genom att hela tiden göra sig påmind om detta varje dag - för mig var enda sättet att prata med andra som har samma prolem. För mig var lösningen behandling och ett aktivt mötesgående i Anonyma Alkholister. Det har varit min väg ut ur skiten - funkar för mig - kan funka för dig? Ha de bra och kämpa på :-)

Du har tagit ett jättesteg idag.. Hur stort, kommer du att se senare...

Vi vill verkligen peppa dig, trösta dig och följa följa dig en bra bit på vägen!
Just nu, får du ta en dag, kanske t.o.m en timme i taget, men ge inte upp!

/ trollis/

kan behöva det, efter att ha tvingat ut katt-a-strofen för att göra snöänglar *fniss*
Tur att vi inte har några grannar hemma ;-D..

Då skulle jag väl få sitta i en tyck-om-dig-själv-tröja ett tag framöver @^@

Ha det gott i värmen! kram /trollis

Nej, den här omgången har jag inte tittat. Jättefin verkligen, det är mycket känsla i Ugglan!

Bra beslut Putte! Nu är du på rätt väg.

/H

...ställt till? Jag är ingen Mr-nice-guy. Jag kommer inte att säga att du inte har ställt till det...det har du! Men skit samma. Nu är du redo att ta tag idet...det räknas...räknas som fan. Inga mer enasm-i-stugan-med-pistol-tankar. Det är ett strongt val. Ett vuxet val. Inse det! Den psykiska abstinensen/ångesten kommer att vara...långt värre än efter den fysiska. Men nu har du en färdriktning och du är inte ensam. Fokusera där. Mina råd kan låtas som kattskit...men det funkade för mig. Kan även funka för dig.
Min erfarenhet av beroendevård är att de vill hjälpa. Varför inte? /R

Jag känner igen din historia, den är mycket lik min på många sätt. Jag förstår att du mår dåligt nu och att det är frestande att som vanligt vända sig till flaskan för kortsiktig tröst.

Problemet är bara att flaskans tröst är just kortsiktig, mycket kortsiktig. På lång sikt leder den bara till ytterligare stukad självkänsla och mer känslor av skam och skuld. Dessutom kommer den på sikt att bryta ner dig fysiskt, vid något tillfälle kommer skadorna bli permanenta. Långvarigt alkoholmissbruk har bara en slutstation.

Du har dock en möjlighet att kliva av tåget redan nu. Fördelarna med att göra det är mycket stora, vilket många här på forumet kan vittna om.

Tiden precis efter att du slutar dricka är jobbig - både fysiskt men kanske framför allt psykiskt. Dock blir det bättre och bättre med tiden om du orkar uthärda.

Du är bara 40 år och om du tänker efter så har du väldigt mycket att leva för. Du har fått den största gåvan man kan få livet - barn. De är värda att kämpa för!

Du har alla förutsättningar att resa dig och komma tillbaka, jag vet att du klarar det här. Vi här på forumet ska göra vad vi kan för att stötta dig. Jag råder dig även att ta kontakt med din vårdcentral eller Beroendecentrum för att få professionell hjälp - de är ett stort stöd.

Fundera även på om du ska uppsöka Anonyma Alkoholister eller ta kontakt med psykolog. Det finns mycket hjälpa att få och du är inte ensam, även om det kan kännas så.

Jag ser fram emot vidare kontakt med dig!

/H

På jobb. Tom. Urlakad.

Nej, jag kommer inte fega ur. För barnens skull - Aldrig.

Har ringt beroendecentrum och fått tid för besök. Overkligt.

Att hantera kunder idag en mardröm. Mår fysiskt bra men som i en bubbla.

Vad fan har jag ställt till med?

Känner mig som motvalls kärring...eller den häst i skritt min Strawberry jämför med. Avskyr snö...ser en del poäng med snöbollar...men väljer ändock att smälta dem...med den lilla ray of sun som finns här. Kasta gärna snöbollar... Fan...vi är så olika...jag AVSKYR snö och kyla. Ser ingen charm i det. Visst ljuset ÄR fint...alla de få minut
er som den väljer att lysa. Tror att solen mår bäst utan slask. Jaha....vems glas är halvfullt?

Nu syns iaf lite att snön (?)/solen(?) varit här hemma. Lite renare. Lunchen hägrar...om ngn släpper in oss. F är en turiststad...L och jag är inte läckra just nu. Kastar tillbaka Trollis...en vintersolstråle. Bara 16 + men det ska väl smälta snö...och gamla troll? /R

Träffad!
Av en "interaktiv" snöboll!

Fortsätt gärna att träffa andra ;-D

Ha en underbart barnslig dag idag, här hos Trollis!

JÄTTEKRAM!

Kul att få vara lite barnslig med ett "interaktivt" snöbollskrig...

Fortsätt kasta.. Hittills har jag fått träff på Dompa och Stigsdotter...

Önskar dig en underbar dag!
kram /trollis

Livet går ju upp och ner. Har trillat ner i någon
slags gråzoon men blev glad när jag fick vaa med
om lite snöbollskastning. Nu ska jag tända ett ljus
för denna underbart gråa Novemberdagen.
Kramar till alla

Förstår problemet, med "firande" på arbetsplatser.. MEN, en SERIÖS arbetsgivare SKA se till att alkoholfria varianter finns att tillgå!
Varför inte ta upp det med facket.. Det handlar inte bara om alkoholism, utan om folk som kanske ska köra bil efter jobbet/på lunchen..
Kollegor, som av religiösa eller kulturella skäl inte dricker alkohol..
Eller lite diskret, den som medicinerar.. Och då behöver det inte vara antabus det är frågan om.. (SSRI-preparaten t.ex. går ju inte ihop med alkohol..)

Försök Stigsdotter, för jag tror faktiskt att det finns fler, som av olika anledningar skulle uppskatta något alkoholfritt att "fira med"
kram /trollis

Jag gillar också snö, och just nu sitter jag hellre här och bollar. Ljudvolymen börjar redan stiga i lunchrummet en bit bort. Det går bra för oss och idag får vi fira med smörgåstårta och - där smällde en kork till - bubbel (!) till lunchen. Igår kom inbjudan till julfest - med vinprovning *pang igen* och drinkar hit å dit. Usch vad det dricks på mitt jobb!!!! :-/

Jag gillar när snön lägger sig som bomull ute i naturen.. Det blir lite tystare och MYCKET ljusare.
Kanske är vi människor ljusvarelser.. Vi är i alla fall beroende av ljuset..
Allt blir så mycket lättare, när det är om inte sol, så åtminstonde ljus ute..
Förr oss som bor lite norröver, väntar en period när solen knappt orkar över horisonten.. Längst i norr, gör den ju inte ens det.. Det blir en ständig skymning..
Ändå, skulle jag inte vilja byta mot något annat. Vi har ju faktiskt fyra årstider..

Problemet är att nutidsmänniskan inte längre är anpassad till den naturliga rytmen.. Eller det kanske är precis det hon är egentligen, fast hon gör våld på sig, genom att förskjuta dygns och årstidsrytmen..
När vi sedan blir sjuka av att inte lyssna på oss själva, på kroppen och dess underbara programering, så tar vi till "mediciner" för att föröka bota det som är helt, istället för att släppa det som är trasigt(det som inte är bra för oss)

Vi beter oss, som om dygnet hade 28 timmar istället för 24, som om det optimala sömnbehovet vore 4 timmar istället för 8..
Många sitter ständigt uppkopplade, få törs stänga av mobilen ens på nätterna.. Och när man samlas för att prata, så sitter alla och sneglar i sina smartphones.. Färdiga att dra vidare, om det skulle dyka upp något intressantare..
Samtalet avbryts ofta av ett "ska bara svara på det här.."
Barnbarnen undrar vad i hela friden vi gjorde, när det varken fanns datorer, mobiler eller paraboler.. Vadå, storögt hör de oss äldre förklara att det visserligen fanns TV, men inte i var mans hem, att bilden var svart-vit och att det bara fanns EN kanal att välja på..
De lyssnar också storögda på hur det var att åka häst och släde/vagn, pulsande i snö till skolan och hur deras gammelfarmor tog in kycklingarna i köket, för att det var för kallt i hönshuset..

Just nu, sitter jag bara en stund i vårt filosofiska rum, känner värmen från brasan, ser katt-a-strofen bekanta sig med varghunden..
I sommars ljusfat, brinner en klar låga.. Jag är redo att möta en ny dag!

trollis

Underskatta icke äldre generationers indoktrineringsförmåga ;-D

Ej heller den subliminala verklighetens påverkan via medier, som talar om att antingen är du "innanför" och då har du ett jobb, och jobbar häcken av dig..
Eller så är du en arbetslös, sammhällsparasit, som är i utanförskapets djupa avgrund *skratt*

En dag för ett år sedan så gjorde jag exakt samma resa. Trillade in på anhörigsidan för att jag tyckte mig ha skadat min fru så fruktansvärt.

Sen fortsatte resan...insåg att trots allt jag gjort mot J så var det enda jag kunde förändra mig själv...och kanske kunde sedan annat bli bättre!
Nu har tid gått. Min och J:s saga höll inte...men det är ok. För senare förstod jag att min största/enda riktiga skyldighet låg i att ge mina barn en sån bra pappa som möjligt.

Du ska inte ömka dig själv. Du ska helst inte ömka alls...men om så sker: Fokusera på barnen. Din fru är en vuxen kvinna...hon kan alltid gå. Det kan inte barn. Nu menar jag inte att förringa din kärlek till henne...men bara peka på en krass verklighet.

Du var bright i morse. Under min fylloperiod hade tanken på en morgon avokado aldrig fötts! Kaffe och treo :(. Du behöver inte älta...du ska se framåt. Inte bakåt. Stanna här! /R

Ser att du är ledsen, men sitt inte för länge med offerkoftan på!
Antingen beslutar du dig för att ta tag i ditt liv och då är inte skam någon bra/konstruktiv grund att bygga på.
Det som är gjort, det som varit kan du inte ändra på!
Det enda du har koll på är HUR ska du bete dig mot din underbara familj i fortsättningen?

För du tänker väl inte fega ur? Du tänker väl inte ge dem den känslomässiga skulden över att du tog ditt liv?

Ja, jag ÄR frän, men det är precis vad det här handlar om! Stå upp för dig själv! Ta ditt ansvar, för ingen annan kan göra det ÅT dig!

Vi kan stötta, peppa och i RL finns säkert människor som kan se till att du får medicin om så krävs.. MEN i slutändan är det ju bara DU, som kan svälja den!

Vi som befinner oss här på forumet har alla vandrat hit själva, vi befinner oss i olika stadier av nynykterhet och jag kan säga att DU platsar i gänget!
Välkommen ombord! /trollis

Andra har sagt det så mkt bättre. Dina texter är starka. Vare sig det är musiken eller texterna här om barnonkologen, om smärtan över din far. Du är en djup själ kompis...förstår att sponken kunde behövas där. Nu lät det fel...men jag tror/tycker mig se att många alkies ÄR känsliga själar. Att vi kanske tänker för mkt...inte orkar med alla funderingar och känslor som bara väller in.

Men det är en ursäkt...så god som ngn annan. Vad är det som säger att normaldrinkaren inte har det exakt lika tufft med livet? De är kanske bara modigare/rakare mot sig själva? Möter det som komma skall...eller så finns det andra sätt att fly? Kanske köpa en ny bostadsrätt och twittra om det ;-) ?. Håller med om att det är skönt att SLIPPA dricka idag...imorgon får vi se. Kommer nog tycka detsamma...men vi får se om den känslan segrar över dumheten i att ta den lätta vägen ut.

Glad att lära känna dig! /R