Senaste kommentarerna i forumet

LillPer, jag har också druckit varje helg i minst tio års tid. På vardagarna drack jag aldrig då jag har ett jobb att sköta. men så fort helgen kom så drack jag öl. Varje fredag och varje lördag. Och om det var semester så blev det mer än så, ibland varje dag. Det gick bra i början men allt eftersom åren gick så fick jag mer och mer ångest och en gnagande känsla började dyka upp hos mig om att jag kanske drack mer än vad jag klarade av. Jag kände mig så galet rastlös om jag inte fick dricka öl! Gick runt och tassade utan att veta vad jag skulle göra och många gånger slutade med att jag korkade upp ändå. Efter några halvhjärtade försök var jag lite nojjig över att jag inte skulle klara det alls. Varje söndag, måndag, tisdag och en bit in på onsdagen spenderade jag med ångest, oro, sömnproblem och känslor av deppighet.

Men den 7:e oktober slutade jag (har prövat att smaka på vin en gång sedan dess) och på den vägen är det. Jag påbörjade en tråd här under den veckan. och under fredagen kändes det som om att jag stod inför ett vägval. Ska jag göra förändringar i mitt liv idag? Eller skjuta på det ännu en vecka? Jag ringde alkoholhjälpen för att se vad de kunde bidra med och sen bar det av! De peppade mig mer än de förmodligen anar ...

Mycket lättare att tackla.dagens skriverier.
Tack, stärkt i min roll att det är ju fokus på att sluta dricka som är det primära.
/A

Älskar den här historien, Lelas!
Kram /trollis

Hej Markatta!
Du verkar hoppfull trots missad tid. Jag tror också att det kommer att gå bra! Jag har också erfarenhet av KBT, det hjälpte mig att fokusera mer på vissa saker. Tyvärr är det färskvara så jag får nog ta tag i det igen.

Förstod inte först vad du menade med skogen o masken, men ja skog, masken o gympa låter som en bra dag. Jag är också ledig och ska gå på al-anon, men nån skog blir det tyvärr inte.

Kram /K

Hur är det?
Jag ser att du är ledsen, arg, upprörd och förtvivlad...
Samtidigt är du väldigt ärlig i ditt mående!

Har jag uppfattat det rätt, som att du känner att vill.sluta får för mycket uppmärksamhet på din bekostnad?(eller är det en spegling, som träffade f ö r rätt? Tvingade dig att titta för mycket? Som Stigsdotter skriver, så GÖR det ont..)

DU är också viktig och betydelsefull!

Som jag ser det har forum som uppgift att länka ihop oss alla olika personligheter, så att vi ska kunna plocka precis dom russin ur kakan, som hjälper just oss.(alla kan inte hjälpa alla, men väldigt många kan hjälpa någon!)

Vilka är dina "russin" och hur kan vi hjälpa och stötta dig i dina beslut?Besluten måste du ta själv, liksom "göra jobbet". Där kommer ingen av oss undan, inte jag heller..

Kram /trollis

Fick du beviset att Alkohol funkar inte, nu vet du det, du har provat. När jag hade varit nykter i 2 månader så trodde jag att jag och maken kunde ha det mysigt och dricka lite vin när ungarna var borta, jo tjena. Det gick inge bra, drack mig asfull 3 kvällar på raken. Men då fick jag nog och förstod nog för första gången att jag inte kan. Det är nu snart 11 månader sedan. Självklart har suget kommit igen men jag har stått emot eller så har maken hindrat mig, det går och det blir lättare och lättare.
Kram!

fokus ska ligga på att sluta dricka och peppa andra. Skriver vill.sluta. Den gången var han visst arg på somligas dagrapporter som tog plats för för alla de nya stackare som inte fick en syl i vädret. För forum är ju storleksbegränsat? Exakt så många ord kan slinka in per dag. Nu har dock forum ändrat fokus. Här byggs ingen nykterhet. Här tröstas och stöttas vill.sluta. Sen att andra trillar av trådar eftersom de inte orkar det är en bisak. Här stöttar vi den som skriker högst. MB jag tänker också så. Henne hade jag kunnat bli kompis med! Samma taskiga utgångsläge och bara en väg att gå. Hamnade själv i korgstolen på vinden igår. Sög på min tröst. Efter ett tag kommer mannen upp. Men vad gör du Fia? Super hulkade jag. Är det så allvarligt frågade han. Allt rann ur mig. Även mina tafatta försök här. Snorade och halsade. Jag förstod inte att det var så illa Fia. Vi slänger allt nu. Slänger allt? Är han galen människan? Nu slåss vi nästan fysiskt och jag förlorar. Gråter och skriker. Han bara håller om. Min lilla Fia! Kallar du mig det en gång till så drar jag stekpannan i huve på dig, tänker den mogna välbalanserade kvinnan. Slutade med att jag gick ner på lokalhaket och söp mer. Givetvis för mannens pengar. Så nu skriker jag. Vad ska jag göra. AA är testat, behanlingshem är testat. Alla tabletter. Något är helfel i mitt huve. Bakis och skakis. Inget arbetsökande idag. Bara svettas och läsa här och ilskna till över att vill.sluta får lägga agendan. Givetvis har min antipati mot honom att göra med mig själv. Ibland kommer det toktankar om att jag borde göra slut på mig. Men aldrig skulle jag kunna göra så mot min man. Jag vet faktiskt att han älskar mig. Så något vidare stöd är jag inte MB men funderar att vi kanske kan testa ändå. Vad finns det att förlora mer än ett par oönskade kg? Usch vad ärligt det blev.

Fia

dom som inte har problem håller inte på och funderar alls över alkoholen. Tror jag också. Det är i alla fall bara problemdrickarna som funderar på vit månad osv. Jag har inte läst den boken, ska skaffa den. Intressant att läsa om fenomenet. Det finns visst också nån som heter "den kapade hjärnan" eller nåt sånt.

Att veta att jag aldrig kan dricka igen och vara tillfreds med det beslutet, det betyder inte automatiskt att jag inte blir sugen. Jag får fortfarande flashar när jag tycker att jag skulle vilja dricka. Men jag känner direkt att det inte är frågan om "ett glas vin" utan jag kan tänka som så att "det finns två flaskor hemma, det skulle räcka ikväll". Och genom det så vet jag ju direkt att det är galet tänkt.
Om man nånsin blir av med suget, det vet jag inte. Jag känner en f.d. rökare som inte rökt på sju år och fortfarande är röksugen. Men i mitt fall kommer suget väldigt sällan och inte alls outhärdligt. Det går snabbt om. Det kan jag leva med.

och kliver in i rummet... här brinner ljusen
jag tänder mitt och sätter mig i korgstolen i hörnan
sluter ögonen
och sänder mina tankar till lessenfrun och hennes systerdotter.

Se det som att du ännu en gång provat, med samma resultat..
Somliga av oss kan inte ta bara "ett glas" eller få till ett "lagom".
När vi väl tagit första klunken, så är det allt som gäller(hur många gånger vi än prövar?!)
Skönt att du stannar kvar i alla fall.
Att vaccinera sig, hjälper inte mot att falla, men jag tror att det har fördelen att man inte ligger kvar i dypölen och tycker synd om sig, utan att man är på benen lite fortare..
Och en vacker dag så står man upp och tar ett kliv över tigerfällen ;-D

kram /trollis

Jag läser och funderar.. HSP-person.. Ja, det finns nog en bit av sådant hos mig och många andra också.
Jag har också läst in mig i länken och fick en liknande reaktion (men det där är ju JAG, på pricken!)

Sedan började jag fundera över, vad ska jag använda den nuvunna kunskapen till?
Jag kände inget behov av att basunera ut något..
Givetvis infann sig baktanken att använda den som "försvar", när jag trampar i klaveret.. Men det känns inte heller rätt.
För mig blir det lite av en kuriositet.. Jaha, det finns ett "namn" på att vara "känslig"..

För jag reagerar fortfarande (i magen)och vill helst kunna "försvara".. Men jag tror att jag lärt mig att vänta med att agera..(och många gånger känner jag inget behov av att göra ens det..)

Jag har försökt lära mig att se det positiva med "kritik"..
Det krävs nämligen mod att kritisera en vän!
Om ingen talar om för mig vad de tycker är jobbigt med mig, så kan jag ju inte heller ändra på det?
(och då får jag ju fortsätta att gå runt och vara "den där jobbige fan")

Visst, det s v i d e r som attan i början.. innan man lärt sig att man inte alltid behöver välja känslan "sårad" ;-D (ibland är det t.o.m bättre att välja känslan "förbannad", om man aldrig vågat pröva den..)

Jag brukar efter de där tio djupa andetagen påminna mig själv om att välja känslan "nyfikenhet".. Vaför blev det så här? vad? hur skulle jag göra istället?

Tack för titten i ditt arkiv!(finns mycket russin i din forumkaka)/trollis

Tassar in och ser ljusen brinna. Stadiga lågor, klara bloss... En svag doft av lavendel salvia och rosor.

Det känns så rätt att bara prata med vilken GUD som helst. En lyssnande energi som länkar ihop oss med "allt som är".
Det känns som vi alla finns i "allt som är", alltid (och vi har alltid befunnit oss där)

En del av oss finns i det jordiska fordon vi kallar vår kropp.
Men lika lite som vi "är" vår bil, när vi sätter oss i den och kör dit vi vill, lika lite "är" vi vår jordiska "kropp".
Vi är så mycket mer! Och jag tror att våra tankar lämnar "energispår"(små partiklar, vars existens, vetenskapen just börjat skönja)som påverkar oss mer än vi tror..

Därför sitter jag här och ber..

Härligt att se! kram / trollis

Måste väl tillägga att jag inte heller har några problem... Vi har nog anpassat oss ;-D
Jag har ändå haft tur, som mött människor med humor och som när de fått "tänka till" lite, varit beredda att gå halva vägen..

Hade också en vänninna med "städsyndrom"(queen of the holy martures...) Hon beklagade sig över att hon blivit osams med sin son och sonhustru och nu inte skulle få träffa sina barnbarn längre (jodå, hon ÄR väldigt teatralisk..)

Så jag frågade henne vad som hänt.
Hon hade blivit ombedd att vara barnvakt en eftermiddag och då hade hon passat på att storstäda.
- det var ju såååå "grisigt" överallt, matrester på spisen, dammtussar i hörnen och ovikt tvätt...
Sedan hade hon minsann "tagit bladet från munnen" och sagt vad hon tyckte..

Vid det laget förstod jag att både son och svärdotter tagit illa upp, eftersom de bett om en barnvakt, inte storstädning.

Och kan du tänka dig fortsatte hon upprört, nu sa somnen att jag inte fick komma hem till dom längre, utan om jag ville träffa barnen så fick dom komma till mig!

Vänta ett tag sa jag. VAD sa du nu?

Jo, att jag inte fick komma hem till dom längre..

Ja, men du sa ju att du inte skulle få träffa barnbarnen?

Ja men hör du inte, fortsatte hon (ännu mer upprörd) jag är PORTAD hos min egen son!

Ja men sa du inte att P skulle skjutsa hem barnen till DIG om du ville träffa dem?

Jo, men jag är portad....

Nu var det jag som nästan skrek. LYSSNA! Du beklagade dig över att du inte skulle få TRÄFFA barnbarnen och så säger du, att P sa att han skulle skjutsa hem dem till DIG om du VILLE träffa dem!

Det tog mer än en timmes argumenterande innan hon själv förstod, att hennes "argument" framstod som helt fel.
Hon ville ha en rejäl dos av "tyck-synd-om-mig" och valde att trycka på "barnbarns-knappen".. Förmodligen för att hon någonstans omedvetet förstod att hon hade gjort ett övertramp..

När hon lugnat ner sig en smula, tyckte hon fortfarande att hon hade "rätt", för hon hade ju städat i "bästa välmening"..(dessutom tyckte hon att det var jobbigt med 3 barn i en pedantiskt skött lägenhet ;-D )"ridå"

Saker och ting jag SKALL

vara aktsam på.
Kort om tid idag, tack!
/A

Vad härligt för dig:) Hela ditt inlägg lyser av lättnad och glädje! Jag blir oxå glad när jag läser. Jag har haft en svacka i helgen, men det känns bättre idag. Jag tycker att det känns som om att det är mig du skriver om. Känslan av att vara närvarande får inte glömmas bort. Jag har haft en känsla så länge av att jag inte duger. En dålig mamma, dålig vän och sambo. Men nu jobbar vi vidare! Kram:)

Efter era historier så kan jag tro att jag är en riktigt bra svärmor! Med min har jag heller inga problem.

haha. Även mig lockade du fram. Låg där i mitt eget träck och tyckte såååå synd om mig själv. Men svärmor berör. På gott och ont. Själv har jag bara haft en. Lite amatör där. Relationen är obefintlig. För en ca 25 år sedan deklarerade hon för min man att jag var ett jävla misstag. Han svarade att i så fall var det hans jävla misstag. Måste han välja så skulle han välja mig. Sen följde några år med när vi försökte samsas. Hela tiden högg hon. Små hulingar kastades ut men jag bet ihop. Allting detta ser maken och sen väljer han bort henne. Nej så får du inte göra reagerar jag som är föräldralös. Du får inte. Men han menar på att om hon inte ställer upp så ska han inte heller göra det. Nu är tanten 80 år. Ring henne sa jag på födelsedagen. Ring henne sa jag i julas. Skicka ett julkort för annars kommer du att ångra dig när hon är död. Där är vi nu. Jag skulle faktiskt uppskatta om tanten kom hit och kritiserade. Eller bara dammsög! Min första pojkväns mamma sa. Jag hoppas Patric lämnar dig! Den lever kvar. Är nog ingen svärdottersdröm.

Fia

Tyvärr fick jag just ett samtal från receptionen där om att hon(terapeuten) är sjuk idag. Typiskt! Ingen ny tid fick jag heller, de skulle skicka via posten. Det är jobbigt att vänta och känna sig orolig över att de ska glömma/tappa bort en i rullorna.

Men men... ska ändå försöka göra det här till en bra dag, ledig som jag är. Skogen och masken kan jag ju fortfarande jobba på, ett hårt gympass ska jag nog klämma in också(det har blivit min plats för meditation där jag verkligen kan fokusera på att göra en sak i taget), al-anon ikväll.

Det blir bra.

Kramar!

Ja då var min andra helg avverkad som nykter! Känns fantastiskt! Så mycket jag har fått gjort i helgen var längesedan. Så närvarande som mamma, fru och vän! Det känns som den största belöningen. Måndag morgon och inge bakis:)Det hör inte till vanligheterna. Vanligtvis så kom jag dunder bakis till jobbet på måndagar och blev knappt människa förrän torsdag. Då var det ju dags att dricka vin igen och så fortsatte ekorrhjulet. Om och om igen! Fyfan! Den visan kan man nu och den är inge bra! Jag önskar er alla mina vapendragare ett nyktert och närvarande 2013! Jag är på väg!!
Kramar

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra!
Jag tror det, eftersom jag ser en oerhörd förändring hos dig.
Ja du har faktiskt fått mer "klös"...

Jag tror främst att du har börjat lita på dig själv och hitta det som är DU.

Klart att du är nervös, konstigt vore annars? Men jag tror också att din nya inställning kommer att göra att du får ut något av det.
Om så inte skulle vara fallet, så kommer du inte att vara rädd för att försöka något annat.
kram /trollis

Hahaha:) underbar historia! När min svärmor kommer går jag omkring och låtsas att hon hjälper mig (fastän det faktiskt är mest jobb att ta hand om henne då jo är sjuklig) för att hon ska känna sig behövd. Vill inte såra henne eller göra henne ledsen.

Jag har funderat över det här med VÄLVILJA och hur den kan missuppfattas..

En av mina svärmödrar (jodå, jag samlar på dem) Hade för ovana att plocka fram dammtrasa och dammsugare varje gång hon kom och hälsade på. Spelade ingen roll om det bara var en kvart efter att jag själv dammsugit..
I bästa välmening förstås.. Hon ville "hjälpa till" och blev fruktansvärt sårad när jag bad henne låta bli.. (finns nog en del som känner igen fenomenet hmm..)

Jag å min sida, kände naturligtvis att hon klampade på, utan att ha frågat mig.. Kanske tyckte hon att jag inte hade tillräckligt rent? Att jag var "slarvig"? En "dålig" mor och hustru?

Det som hände var att jag bestämt satte ner foten och sa att ville hon absolut städa istället för att dricka kaffe, så fick hon göra det hos sig (nej, jag var inte särskilt smidig)
Vilket resulterade i att hon stortjöt och sa att jag avskydde henne... Det gjorde jag ju inte alls, det jag inte gillade, var att hon tog över, när hon kom hem till oss, att hon "degraderade mig" till ett av barnen (som inte ens kunde städa ordentligt) Det var ju så JAG kände det..
Hon å sin sida, kände sig personligen påhoppad och drog den alltför snabba slutsatsen, att om jag avböjde hennes städning, så avböjde jag även henne och hennes sällskap (vilket inte var fallet)

Här kan man tala om låsta positioner! Ingen av oss kände sig nöjd! Till råga på eländet kändes det som om jag var tvungen att be henne om ursäkt, fast hon sårade mig med sitt beteende..
Hur löste jag detta? Jo några gånger med bakvänd humor..(från min sida sett)
Jag planerade in en rejäl storstädning, genom att låta bli att vare sig damma dammsuga eller diska, sedan bjöd jag hem svärmor.
När hon anlände så suckade hon och plockade genast fram dammsugaren.
Du vill inte ha lite kaffe först, frågade jag. Nej jag tar det sedan muttrade hon.
När hon var klar med dammsugningen hade jag plockat fram fönsterputsgrejerna och sa i förbifarten, Jag kilar ner i tvättstugan så länge. Du kan väl ta fönstren så diskar jag senare...
Efter fönsterputsen så började hon snegla på klockan för då hade jag börjat plocka ner porslinet och sa glatt: Visst är det härligt med en riktig storstädning?
Ja, jag måste nog hem och börja med maten.. kom det lite spakare än vanligt.
OH, så synd, sa jag då måste jag ju ta mattorna själv..
Nu började tanten se lite besvärad ut, men rullade snällt ihop mattor och tog ut dem för en piskrunda..
Efter det sa hon, Nej nu måste jag verkligen gå!
Varpå jag översvallande tackade henne för all hjälp och berömde hennes flit. sedan frågade jag om hon hade lust att hjälpa mig fler gånger eftersom hon var så himla duktig..
Den här gången mummlade hon något om att hon visst var lite upptagen.. Men inte ett ord om att jag "avskydde" henne.. ;-D

Det dröjde ett tag innan hon hälsade på igen och hon gick omvägar runt dammsugaren..

Hade planerat en skön sovmorgon idag, men icke, uppe vid 6 med malande tankar om vad jag håller på med. Idag ska jag träffa min KBT-terapeut för första gången och jag försöker reda ut i skallen vad det är som jag faktiskt vill ha hjälp med.

Kommer på mig själv med att jag försöker lura mig själv och tänker att men nu har jag det väl ändå ganska bra, varför skulle jag söka hjälp hos psyk... Flykt.

Ärlighet mot sig själv, är något jag sett återkomma här på forum. Var tvungen att läsa igenom min tråd här för att föra en sann dialog med mig själv. Det ÄR bättre nu. Bra, men jag har brister och jag vill verkligen inte falla tillbaka till gamla destruktiva mönster. Bara det att jag känner att jag mår bättre nu borde ju innebära att jag nu är mer mottaglig för terapin. Likväl så är jag livrädd för vad som komma skall. Kan jag lita på henne? Hur kommer jag att må efteråt? Kan jag lita på mig själv?

Jag har i alla fall bestämt mig för att köra. Jag har tidigare varit inne i psyksvängen, träffat både bra och dåliga terapeuter men jag har nog aldrig sänkt garden helt inför dem och därigenom inte heller låtit dem hjälpa mig. Egensinnig. Jag har ljugit om flera saker för att jag inte vågat känna, förändra helt. Den här gången vill jag inte gå in i det halvhjärtat. Livrädd men ska ta en lång promenad i skogen med min underbara hundvän, före mötet. Förbereder för att skala av masken.

Kram!

Varm kram min fina vän, och på återseende♥♥♥