Senaste kommentarerna i forumet

Du är så stark kompis! Så fint att läsa att du faktisk kan må bra trots din singelstatus. Och att du kan och vågar allt själv. Inte bara kan och vågar utan dessutom njuter av dig. George Michael...var länge sedan. Brukade tänka i yngre dagar att om jag någonsin go gay så är det honom jag ska ha - världens vackraste man. Ingen Jonas Gardell för mig...och nu menar jag inget ont om JG som skriver fina böcker. Men en man måste få drömma ;-) tack för svettkramen du får en morgondito! /R

Vad kul med flytten till Italien! Det är min dröm också att flytta till ett medelhavsland.
Trist bara med magsjuka, mat och värme är ingen bra kombo. Jo, det känns lättare men jobbigt att umgås med folk. Vi var bortbjudna i lördags, ville inte gå men kunde inte säga nej, gick dock vid 12 när alla började bli lite väl påverkade. Är bortbjuden på lördag igen och jag har ingen lust. Vi har bara vänner som dricker och nu är det inte kul. Jag vill bara vara hemma med familjen och ta det lugnt.
Har faktiskt börjat säga till folk på fester att jag dricker för mkt och att det är därför jag avstår. Det blir mkt frågor men ingen som trugar. Det gör mig inget att berätta det, men på jobbet säger jag inget om det.
Ser fram mot semester om en vecka, då blir det London med familjen, har aldrig varit där.
Sköt om dig, Kram!

det var ju det det gjorde.. Bästa sorten!

Kramar till er alla.
Lite svettiga dock för det vara grymt varmt där nere..

<3

...hoppas det mesta av bra-måendet kommer från vinden, solen och George snarare än från vinet...

<3 <3 <3

För första gången på länge kände jag både frihet och lite, lite glädje.
Jag, bilen, nervevad ruta, sool, George Michaels "White light" på högsta..
Joda, vin med vänner och släkt. Men ok.

Mår bra.
:)

danar karaktär :-))))

Känner mig förföljd. Inte nog med att samhället i stort genomsyras av alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu blir jag förföljd här på jobbet också, och då menar jag inte den där jäkla lådan i köket som innehåller både vinbox och starkölsburkar (har varit där två gånger idag redan, där finns även en kakburk...).

Bestämde mig för att jobba lite istället för att hänga här på forumet hela dagen och det första av mina väntande ärenden innebär att jag måste sitta och stirra på en vinflaska för att kunna jämföra den med en annan vinflaska, visserligen är det inte riktiga flaskor utan bara på bild - men ändå! Hallå måste JAG ta hand om detta???!

en bra resa för både er vuxna och för tjejerna!! Jag minns en skolresa i mellanstadiet när några av oss var lite "busiga" och gärna ville smita ut på nätterna och så, där var väl ingen alkohol med i bilden då ännu, men i alla fall. Några av lärarna och föräldrarna som var med satt och drack vin på ett av rummen, det var inte så lämpligt tycker jag...

en bra resa för både er vuxna och för tjejerna!! Jag minns en skolresa i mellanstadiet när några av oss var lite "busiga" och gärna ville smita ut på nätterna och så, där var väl ingen alkohol med i bilden då ännu, men i alla fall. Några av lärarna och föräldrarna som var med satt och drack vin på ett av rummen, det var inte så lämpligt tycker jag...

Visst är det så att det är mer provocerande när en kvinna väljer bort barnen än när en man gör det. Personligen kan jag inte riktigt förstå hur någon kan vilja välja bort sina ungar, de är ju liksom (på gott & ont) en del av mig själv!

ååh vad jag önskar att jag var på en italiensk strand just nu. Det skulle vara mysigt att sitta där under ett parasoll och dricka någon trevlig fruktdrink, kanske tala lite om mod. Jag tycker att du är modig som skapar ett nytt liv. Vi är olika där, jag önskar att jag var lite mer impulsiv och lite mindre försiktig, lite mindre "men tänk om..." och mycket mer "TÄNK om...!". Livet är för kort för att slösas på dåliga saker men jag är så rädd för att ångra mig i det jag gör. Så rädd att jag inte gör någonting istället. Tänk om jag väljer bort något som är halvbra och får någonting sämre. Jag vet ju att gräset inte är grönare... å andra sidan vet jag ju också att man oftare ångrar det man INTE gjorde istället för det man faktiskt tog sig för.

Ja, ja, det finns risk för att jag får ångra mig när jag får sparken om jag inte jobbar lite till nu... puss & kram till min beachDon.

Jag förstår precis vad du menar & all cred till J för att hon slog huvudet på spiken! Har till och med sagt något liknande till maken en gång, frågat varför det ska vara så (är inte riktigt säker på att han förstod vad jag menade dock).

Visst är det så att vi sårar dem vi står närmast just bara för att de är nära. Jag tror att man slappnar av på ett annat sätt än man kanske gör på exempelvis arbetet. När man kommer hem tappar man masken (och ibland hyfset), slappnar av och kan vräka ur sig vad strunt som helst. Ska erkänna att jag också ibland är sur och irriterad och släpper ut detta när jag kommer hem istället för att krama familjen och vara glad för att jag är hemma.

Eller som när barnen slår sig och man skäller på dem för att de inte var försiktiga - varför gör man så? Trots att jag minns det så väl: mamma varför blir du arg när jag är ledsen för att jag slagit mig? Det är för att man blir så orolig: tänk om det kommit en bil när du sprang på gatan!

Jag tycker faktiskt att jag blir duktigare på att bita ifrån där det behövs ju äldre jag blir. Och kanske också ju friskare jag blir - tror det har dels med ålderspondus, dels med självkänsla att göra. Igår sa jag till och med emot min svägerska när hon gnölade över fula nät & pinnar som grannen satt längs sina nyplanterade buskar "det där får du faktiskt stå ut med" tyckte jag.

Du har tagit det stora klivet från "får inte" till "vill inte". Smaka på den! Det är stor skillnad!! Bra idé att säga till vännen att du inte vill dricka då du äter en medicin. Men eftersom det är en vän tänker jag att du kanske kan vara lite sanningsenlig i alla fall? Jag lovar att det känns bra för själen att outa sig själv lite, har jag tyckt i alla fall. Jag har sagt saker i stil med att "nej jag vill inte dricka alkohol just nu, jag tror att jag mår bra av att inte dricka" (obs inte "mår bättre", det öppnar upp för frågor utan bara så enkelt. Den går liksom inte att ifrågasätta, eller hur? Och det är ingen lögn heller!

Till vissa vänner har jag sagt att jag insett att jag är allergisk mot alkohol, att det ofta blir för mycket. Förvånansvärt många, bl.a. flera här på jobbet, håller med om att det ofta blir lite för mycket för dem med, någon berättade om ett par väninnor till henne som helt slutat dricka osv.

Poängen i det hela är dels att det känns bra att vara sann mot sig själv genom att inte ljuga för andra, dels att folk faktiskt inte bryr sig så himla mycket som vi tror! En del bara: "jaha, vad skönt". Det beror förstås på vad man umgås med för slags människor men ingen i mitt liv har försökt truga mig eller tråkar mig. En SÅDAN vän bör man antingen göra sig av med eller överväga om inte den själv har problem med alkohol.

hittade jag vad Benny Haag skrivit - och gillade. Delar med mig:
http://bennyhaag.se/per-holknekt-och-lena-philipsson/

Era resonemang gillar jag också! / mt

Ha, ha, det svenska språket har fått ett nytt uttryck!

Tänker också på din formulering "känna sig så svag men utåt, inför sig själv, låtsas som ingenting". Du sätter fingret på något här... jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det. Att man på något sätt "aktivt" lurar/övertygar sig själv, att man liksom konkret fattar ett beslut att inte låtsas som om någonting och sen går på det själv... äsch, tanken for sin kos... slutsatsen skulle ändå vara det även du skriver, hjärnan blir kidnappad!

vad glad jag blir av era ord. Tack.

Ja, NN. Visst går det bättre än man trodde att komma ut med sitt nykterhetsbeslut? Jag tror att många av de svårigheter man målar upp inför ett sådant tillkännagivande egentligen bara har att göra med ens egen ångest och sorg över att man för varje sådant tillfälle sätter ytterligare en sjutumsspik i alkoholkistan. Kanske en rädsla för det där "aldrig". Att aldrig mer få dricka. Var det verkligen så väl genomtänkt det här, kanske man inom sig undrar.

När vi sedan satt inne i stugan och hade samkväm på kvällen så kände jag mig inte ett dugg utanför eller annorlunda jämfört med om jag själv hade druckit någon öl och ett par glas vin till maten. Det är också en sådan där felaktig bild jag har, att jag skulle känna mig utanför för att jag inte har alkohol i glaset. Det är ju egentligen bara när folk blir packade som man inte riktigt står ut med situationen. Och det var väl den jag var så rädd för inför midsommar att jag beslutade mig för att göra en Holknektare.

En läskig sak med midsommar, som jag inte tagit upp förut, är att när jag på midsommardagen blev själv kvar i stugan så gick jag och ville ha vin hela tiden. Jag tyckte att det hade gått bra att dricka kvällen innan, men jag skulle ju aldrig dricka två dagar i rad. Ändå gick jag till slut och tittade på en plats där jag trodde att ett sällskap glömt kvar en nästan tom BiB. Den egna skammen då jag upptäckte att vinet inte var kvar går inte att beskriva. Usch, att känna sig så svag, men utåt, inför sig själv, låtsas som ingenting. I och med att jag hade fuskat med folköl dagen innan midsommar, så hade ju drickande på midsommardagen inneburit tre dagar med alkohol i rad. Och det var ju exakt det jag hade bestämt att inte göra, inte pålagra alkohol. Det slutliga beviset för att man verkligen inte kan hantera alkohol. Den kidnappar hjärnan och har som sin enda uppgift att se till att alkoholhalten i blodet vidmakthålls. Scary stuff!

Inte sovit mycket, har för mkt energi, tankarna lugna. Lite sömn, men morgonen är SKÖN! Solen skiner, jag har LUST... livslust! Tänker tillbaka... så glad att jag är här och nu! De jobbiga dagarna, veckorna, månaderna som följde efter mitt bottenplask, de gick en efter en, knappt så jag trodde jag skulle fixa det.

För mig ett bevis på att vår egen kraft är större än vi tror! Det funkar... framåt!

Och jag läser det ständigt här i olika trådar... ibland tar man små steg andra tar stora, för någon är ett litet steg stort och någon annan kräver mer för att känna sig nöjd. Tycker jag har lärt känna er lite grann genom att läsa. Det är fint det.

Styrka till er alla!

Blev bjuden på vin hos en kompis igår och kunde inte stå emot, drack ganska mycket men inte alldeles galet mycket som andra gånger. Men ändå.... det känns som att det var helt meningslöst och att jag inte fick ut något av det. Den här vännen gillar verkligen att dricka vin och bjuder mycket och ofta. Vet inte hur jag ska göra för att tacka nej, vill inte berätta som det är men ändå skippa de där vindrickarkvällarna. Men det skulle ju handla om min nya tanke och den kom till mig nu på morgonen. Hade lite huvudvärk men är som tur är inte bakis, bara det känns härligt! Då tänkte jag att jag ju faktiskt inte VILL dricka vin så ofta, jag har ju dragit ner ordentligt i sommar och tycker att det är jätteskönt. Men i början gick jag liksom och sörjde och tyckte att det var förskräckligt att jag inte FICK dricka. Men nu har jag haft så många dagar och kvällar utan som har varit jättebra, lugna och sköna med härliga morgnar dagen efter så jag har ingen längtan efter att dricka. Känner att jag vill fortsätta så här, jag vill inte dricka, jag har det ju bra utan. Har nog aldrig tänkt det tanken förut. Jag har ätit SSRI i två omgångar och min läkare tror att jag behöver fortsätta länge med det, vet inte om hon menar livet ut, men jag försökte dra ner och det gick inte, blev ledsen, trött och handlingsförlamad på en gång. Du har helt rätt i att A drar ner effekten och jag har vetat det hela tiden, men du vet hur det är med A, man väljer att inte tänka på vissa saker. Kanske jag ska försöka att vara lite ärlig mot den här vännen och säga att jag inte kan dricka pga medicin, ännu en ny tanke. Vi är inte jättegoda vänner och jag är rädd att öppna mig för alla i stort sätt. Förut er främlingar här på forumet!

Nu tror jag vi är klara. Packa in ongar för ännu en stranddag. Jag är totalt vattenberoende...älskar havet. Har gjort lite övningar på forum. Tror det är viktigt för mig. Ha en bra dag allihopa! /R

Flamskyddsmedel och hallonsylt! Du skulle bo här. Nu har jag skitit för fjärde gången...hela dagen blir uppskjuten. Vill ju inte duscha innan allt kommit ut. Too much info? Yep! Gastric bypass? Men ska man inte vara jättefet för att få igenom det? Har ju sett dig...inte fan kan du väl få det? Eller? Är väl olika från landsting till landsting...

Ja VV så känner även jag. När jag blev uttråkad - vilket inte var en svår match i byhåla - så blev flaskan just det. Byhåla by the way...även där kom min impulsivitet till känna. Träffade J och beslöt mig för att flytta till byhåla, skaffa minst sex ongar och på sidan av det hela odla lite ekologisk. Den drömmen sprack ju. Nu ångrar jag inte tiden. Fick ut tre fantastiska ongar av det. Men hur fan tänkte jag? Din analys av mig VV är ganska pricksäker. Visst trivs jag bäst när jag är utmanad. När inte stiltjen bedövar och bara hängmattan lockar. Förstår mkt väl att du sa upp dig i din ungdom ;-). Jag skulle inte heller ha fixat det. Men nu då? Går jag in i en ny galenskap? Kanske. Men det känns inte så. Livet är så kort och att försöka ändra på det som skaver ser jag som ett sundhetstecken. För mig skavde byhåla: skvallret, kylan, mörkret, inaveln, småsintheten, skadeglädjen och myggen.

Så nu prövar jag ngt nytt. Som tur är så är ongarna helt med på resan...för annars hade den inte blivit av. Så länge de är beroende av en är man först och främst föräldrer. Tänker på J och mångas reaktion för vad hon gjort. Men så har ju män uppfört sig i alla tider. Lämnat barn och partner. Tror att det kan provocera mer när en kvinna gör det valet. Din resa VV ser jag fram emot; "Att ta tillbaka det du tidigare försakat". /R

Är det inte det ena så är det de andra sa nunnan som gjorde
Knäböjningar över gurklandet ( älskar när folk vänder till
ordspråken)
Är nog mycket som påverkar våra kroppar i dagens samhälle
tyvärr, utveckligen har gått för fort och våra imunsystem hänger
inte riktigt med.
Tyvärr så va jag sådär ruskigt trött redan innan jag slutade dricka.
Har kännt att något varit fel i över ett år. Trötthet, glömska, svårt att hitta ord samt denna jumbomage som jag har fått.

Men jag har bestämt mig för att försöka få igenom en gastric bypass, så att det kommer bli lättare att träna upp kroppen
När jag tappat kilon. Sjukdomen gör att det är näst intill
omöjligt att gå ner i vikt. Hoppas även på att slippa värken om jag blir smalare.

Hoppas allt är bra med er och att ni njuter av värmen!
Nu ska jag sätta mig och äta frukost. Tror det får bli en tallrik flamskyddsmedel med hallonsylt ;-)

Kram på er bröder och systrar TP :-)

Inloggad! Hur är det? Själv är jag riktigt magsjuk...hela familjen är sjuka. Gud vet vad farmor hade i maten igår? Råttgift? Är du kvar i Helsingborg?

Läste i en annan tråd att du var mer eller mindre ok igen. Att livet kändes lättare. Hoppas det stämmer och att du har det bra. Men jag saknar din "röst" här Bella. Hur är det? Låt oss veta. Själv är jag magsjuk idag...inte pga. bakfylla men kanske är inte lilla farmors kök det mest hygieniska. "Bäst före datum" Vad är det? Kram/R

Skönt att höra att du är trött på ett positivt sätt. Jag kan se att du är en person som behöver utmaningar i livet för att vara tillfreds med dig själv.

Jag känner igen mig på många sätt. Jag är också impulsiv och min fru säger att jag är mer sydländsk i min natur än svensk, men om jag tittar tillbaka så är det just min impulsiva natur och att jag gillar utmaningar som givit mig störst tillfredsställelse i livet. När vardagslunken har kommit tillbaka så har jag blivit rastlös och då har flaskan varit en tröst och bedövningsmedel.

Jag kommer i håg i min ungdom när jag jobbade på ett företag och var lite i karriären, så fick jag under några semesterveckor vikariera på den inre avdelningen för underhåll och när den ansvarige sedan kom till baka så sa han lite förtroligt: "Det här har du gjort bra. Du ska se att när jag går i pension så är min plats som vikt för dig". Jag tittade på honom och såg mig själv om 30 år. Jag behöver väl knappt säga att jag slutade på företaget tämligen omgående.

Ha det Gött