Senaste kommentarerna i forumet

på Mitt nya år idag. När jag skapade den här tråden för ett år sen var livet bättre än jag hade kunnat föreställa mig... Idag är det långt mycket bättre än då. Jag visste inte då att vi stod inför en vår med några jobbiga perioder och ett återfall vid Valborg. Det återfallet ser jag idag som gudasänt... det avslöjade och öppnade upp och det var vägen till den genuina vändningen. Vad jag vet har mannen inte druckit en droppe sen första maj - själv daterar han sin nykterhet första juli.

Senast idag har han talat om hur mycket AA betyder. Jag ser att han fejsat grejer han tidigare flytt trots att han både sett och insett att det är sånt han borde möta... och se i vitögat. Hans demoner... När du möter demonen - vik inte undan med blicken... Tack viktoria.

Vi kommer inte till träffen - efter att ha vacklat lite hit och dit. Ett barnbarns fördelsedagskalas blev det slutligt avgörande. Kanske det kan bli något konvent i framtiden - det finns vänner härifrån som jag gärna vill träffa.

För några dagar sen tänkte jag att här möter jag människor enbart som den person jag är, utan ställning och titel, utan "ansikte-kropp-och-kläder" - alla yttre attribut är icke-närvarande och skymmer därmed inte. Kommer att tänka på Ylva Eggehorns bön Nåden bär mig - som Toni Holgersson sjunger så fantastiskt berörande

Som bonden tar ett fång av markens gröda
och lyfter den i tacksamhet mot Gud
så bär jag fram min vardagstyngd och möda
och låter den stå naken inför Gud.
Min tro bär inga dyrbara juveler.
Jag kommer utan smycken till ditt hus.
Mitt liv är bara längtan, bara hud:
så kläd mig med din nåd. Du är min Gud.

Så mycket Gud, psalmer och böner jag har delat här... mer än kanske nån annanstans. Går sällan i kyrkan men läser mycket av de kloka prästerna och poeterna...

Några människor som blivit viktiga för mig här har jag numera kontakt med som den person jag är. Också det relationer utan sedvanliga yttre förtecken. Härligt - Hoppfullt - Löftesrikt. Och allt det har jag fått genom forumet.

Igår talade mannen om en inre bild eller text som ska belysa skillnaden:

Att vara alkoholist... och om inte så vad då... Vi hängav oss åt att leka med orden en stund.

Inom mig funderade jag: Att vara medberoende... och om inte så... Så vad då? Det är inte alls så klart för mig. Jag vet inte så bra hur mitt medberoende sett ut och inte hur "inte". Det händer att jag ibland blir medveten om det jag inte tänker på, oroar mig för, lägger mig i... Inte nu längre. Kanske där ligger något av "inte medberoende"...

Det blir ingen ny tråd i morgon. Mitt nya år får leva vidare och så finns ju Filosofiska rummet där jag trivs så bra. Det känns alldeles möjligt att jag kommer att sitta där och se kastanjen slå ut i vårljuset.

Mitt nya år börjar i mars - mitt alldeles eget halvår av mer egen tid än jag ägt i mitt vuxna liv. Jag ser fram emot det - och under tiden lever jag en dag i taget... försöker göra det enkelt och det viktigaste först.

Allt gott till den som läser, lev väl och ta vara på dagen / mt

...alltså värken i det! Passar nog bra med lite te då och jag sätter mig ned här framför en öppen dörr så att det kan komma in frisk luft. Det kvittrar lite i träden utanför, jag tror att fåglarna börjar planera våren...!

Jag vet varför du inte berättar det för frugan!

Det gjorde inte jag heller till en början, vet inte varför men tror att jag ville testa mig själv först och ha en bakdörr öppen.
Och det blir jobbigt att skämmas två gånger...

Men till sist blir det så uppenbart att du inte har någon återvändo.
Och då är det bara göra det klart för frugan, det här är jävligt jobbigt ändå utan några gliringar från hemmet!
Så be henne hajja allvaret och inte skoja bort det, gör någon narr av dig och dina trevande försök,
Det kan döda vilken förhoppning som helst...

Stålsättningen inbegriper även de närmaste, ha tålamod och förståelse...
Puffa eller knip...

Berra

Frugan tycker att jag är duktig och blir stolt när jag spottar i glaset, men vi pratar sällan om det.
Frugan vet inte om att jag själv har tagit detta steget men hon kanske förstår att jag brottas med det, för en fait är det, jag tycker själv att jag har blivit ned brottad tillräckligt många gånger nu så att det är dags att vinna en match.
Men som sagt frugan och jag snackar inte om det kanske det kommer en dag då jag känner mig modig nog att prata om mina problem ( förhoppningsvis gamla problem).
FEG ja det kan så vara. Jag vill inte väcka den björn som kanske sover, troligt vis halv sover.
Förmodligen skäms hon mer en jag.

Petar i näsan det händer att jag kommer på mig själv då jag inte borde ha göra det.

Jag gör som Dompa och Berra en timme en dag i taget.

jag har tänkt mig att du satt i kassan i Taxfree... så fel man kan ha:) / mt

Glad blir jag - och varm i hjärtat när det ramlar in människor o katter...

Filosofiska rummet är en trivsam plats, en fristad. Jag har inte märkt av några attacker på forumet - är mindre aktiv och har ett lägre energiflöde till forumet just nu. Eller energiflöde? ... nej, ett utbyte är det. Mer och mindre intensivt, högre/lägre grad av intensitet. Periodvis har jag nästan fysiskt känt laddningen och energiströmmarna... som den sommaren vi spelade Lisa Ekdahl och Barbro Hörberg...

Idag är sista dagen på "Mitt nya år" - ska gå dit och skriva nånting fast jag vet ännu inte vad.
Fint att det här rummet finns som en samlingsplats och en plats för möten. Det känns som att det är här jag ska sitta och se kastanjen spricka ut i löv och ljus också denna vår. Vi får se.

Kokar tevatten och lägger fram en fin bit ingefära, ekologisk citron och honung... det är förkylningstider:) / mt

Tack Mulletant för dina bloggtips. Jag har läst lite av Carinas blogg och har haft nytta av självhjälpsmanualerna. Fortsätter också att gå på ALanon så ofta jag kan.

Just nu har jag en bra magkänsla. Vi är så nära varann (vilket i o försig gör mig extra sårbar). Han vill inte att jag ska behöva belasta mig med hans problem och han försöker vara ärlig inför mig. Vi tar en dag i taget. Vet bara att jag aldrig kommer att acceptera om han säger nej till behandlingshem.

Kramar
Miss K

Fanns ju inte på "min" tid. Dessutom jobbade jag som matros. Däremot minns jag en resa med "fri dryck". Inget vackert minne. Vi skulle över till svärföräldrar i Finland. Jag bearbetade buffén ungefär som din kompis. Minne två; Min dåvarande fu står och skakar mig. (Vi ska av nu) Ligger i en soffa i allmänna utrymmen...minns inte varför...minns inte hur. På den tiden insåg jag inte att även min fru var alkis utan tyckte bara att hon var en rar människa som hade tagit med sig en Lonkero ( gin och citron i burk) åt mig. Sen körde jag bil...med alla barn i...nykter tyckte jag. Kommer inte att ske igen. /R

Här är det gott att vara. Lusekatten nickar ett medgivande. Nej...jag tror inte att rummet har spelat ut sin roll. Kanske kommer det i framtiden "bebos" av andra själar...med andra behov. Men jag tror att behovet kommer att kvarstå. Bra av Frk Bitsk att öppna det. Nu är vi bara...nyvaken. Jobba-hemma-dag idag. Ett privilegium eller ett skämt...man ser det som man vill. Klart är att när ongar dragit till skola så dröp jag och min katt i säng igen. Vardagslyx :-).

Tar in min finsnäcka. Plockad i Asien. Tänker att mullegubben kan nog göra ngt av detta. Eller så kan den bara få vara på ljusfatet. Frukostkaffe...jag älskar det. Tycker "synd" om thedrickarna...samtidigt som jag fattar att de tycker synd om mig. Läste en artikel om att alkies var oerhört förtjusta i kaffe. Konstigt tänkte jag. Läste en annan artikel om att Finland är det land där man dricker mest kaffe per person. Börjar ana sammanhang... ( Nej finnar, gå inte i taket, dels är ni mitt favvofolk och dels spånar jag bara, ingen anledning till att hätskna till).

Jag ser min egen parantes...och inser att Forum har blivit ngt helt annat än för ett år sedan. Då läste vi ett inlägg som vi ogillade...och gick vidare. Nu läser vi samma sak och attackerar. Gillar inte utvecklingen...trots att jag i andra fall brinner för utveckling och förändring. Jag har blivit rädd för att skriva...i bakhuvudet/reptilhjärnan finns hela tiden vetskapen om att mina ord kan omvändas och kastas rakt tillbaka på mig...

Överkänslig? Yep! Som alkie är man ju ofta det. Men jag tycker att Filosofiska rummet ska stå kvar. Önskar även mer sångtexter och refereneser/poem från de som har koll på sånt. Uppskattar det!

Luffsar ut igen... /R

Ler när jag läser...inte för att det är direkt kul. Men för att jag känner igen. Några minuters välbehag och sen 10-15 timmars kamp att att bli ok igen. Verkar inte värt priset när man ser det på pränt. Även jag har skjutsat ongar till olika event under bakfylla. Stått och tittat. LIDIGT under tittandet...för jag ville ju bara hem till en återställare. Däremot har jag varit naiv och aldrig fattat att det är just där polisen plockar oss...bakfyllekörare. Har väl haft otur...för tänk om ngn hade plockat mig för fem år sedan. Då kanske jag hade varit längre ut på resan?

Men inte längre...inte vi. Berra, Paron och Dompa. Vi kan blåsa. Så tänker jag i min nya nykterhet...jag kommer aldrig mer att köra bakis-och-skakis! Mina ongar förtjänar bättre. Jag skriver inte att jag aldrig kommer att dricka mer...för jag är inte där än. Men jag gör som Berra...prövar...ändrar...funderar.

Nyfiken på vad din fru tycker om ett nyktert Paron. Svara bara om du vill? Min stora svaghet är att inte bara alkohol utan även att peta in näsan överallt ;-). /R

...hej, läste just din tråd.
Hur har du/ni det?

Just så har det varit många gånger!
Kan inte fatta att jag (Vi) Utsätter oss för detta.
Nu till helgen har jag anmält mig frivilligt till både natt körning och idrottsevenemang i dagarna 3 så det finns inget utrymme för att gå på alkoholen.
Det är ju som du sa i din tråd och jag har nämnt det själv vid något tillfälle, det är bara några minuters välbehag och sen 10-15 timmars lidande och kämpande för att komma i ordning.
Slav och dum är rätta orden.

Nu gäller det att vara på sin vakt och säga stopp när förädarhjärnan försöker att övertala.

//Paron//

Känner igen svamlet från Fem myror är fler... ;-)så genialt sätt att lära sig skillnad på här och där!

Jag läser allt i alla trådar, och vem har inte suttit kallsvettig en lördagsmorgon utanför en gymnastiksal med tidiga träningspass för barnen och vetat att det är just där polisen står och plockar bakfyllekörare...

Bara den känslan är oerhört befriande, och att veta att man gör fel och ändå göra det,
Det är något sjukt i ens beteende, och är man inte slav under alkoholen då, vad är man då?
Dum i huvudet?

/Berra

Tar med mig morgonkaffet och lägger på ny ved på glöden..
Kissen tar en snabbtur och är straxt inne i värmen igen.
Jag tror på tankens kraft. Det är så mycket i detta univerum som vi inte riktigt fått grepp om än.
Hela tiden dyker det upp nya rön om nya partiklar, vars betydelse vi inte känner till.

När någon ska beskriva dem, tar man till utrycket "strålning", men få kan beskriva vad som egentligen händer.
Hur vissa partiklar förändrar sitt mönster när vi iakttar dem. För mig, är det ett litet "bevis" på att allt levande på något sätt hör ihop, att vi är sammanlänkade (och därför borde vara snällare och positivare mot varandra)
Allt gott till er alla. Gud (vilken av dem ni än väljer) vare med er, för själv har jag inte tid ;-D

Lars Andersson...kollar in! /R

Jag läser ungefär som Fan läser bibeln. Ser det jag vill vill...ingen tumör. Med noll sjukvårdsutbildning blir jag ju glad! Samtidigt som jag jag tar till mig att huvudvärken kvarstår och likaså problemet. Lycka till hos "nya" läkaren idag! Ingen tumör :-). Kramar /R

Har skapat ett FB konto och gjort en vänförfrågan som Lars Andersson, vilket är ett alias.

Vi hörs där.

VV

blir man väl en riktig "medberoende" och det ska man ändå försöka komma ifrån, eller?

var nåt värre i alla fall. Men så jobbigt att vara sjuk utan att man hittar felet. Krya på dej!

Tack för dina stöttningar i min tråd, det känns skönt med virtuella kramar sparade som man kan ta fram när man känner sej låg.

Jag kommer inte till Stockholm, det är åt fanders för långt. Men kanske någon annan gång?

Förresten, hur går det för dej med a?

Kram, Andreas!
/MB

Det är för guppens skull jag känner att jag behöver antabus, en vecka i fjällen, påsk, födelsedagskalas, annars känns det ganska okej.

Yes, jag tror vi fixar detta!

Kram!

Funkar säkert bra att komma på en snabbvisit, vad kul!!. Jag ser fram mot lördagen och tycker det ska bli jättekul att träffa de som dyker upp.

Tack för din undran R, jag har fått svar och det var bra, ingen tumör i alla fall. Men är inte bra ändå så vad som är felet vet de ännu inte, ska till ny läkare imorgon.
Känns ju inge vidare att aldrig bli bra, kommer försöka jobba fr.o.m. nästa vecka men inte heltid för det skulle inte funka. Nej, börjar lugnt så det inte blir värre.

Kram!

...innan jag kryper ner under täcket.

Ikväll var jag på Al-anon, på engelska! Jag som just hann lära mig sinnesrobönen på svenska ;) var tyst och sa de svenska orden inuti.

Tänkt mycket på det där med att bearbetningen kommer ta tid.
Just nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända i framtiden och har bestämt mig för att njuta varje dag utan oro tills framtiden börjar pocka på min uppmärksamhet igen.
Mannen är där han är och jag jobbar på som vanligt, vad som kommer sen tar jag sen....

Kram i natten

Bra tankar och förbaskat bra skrivet !
Detta ger mig massor av inspiration,
Och jag ska absolut se filmen Förnekelsen.

//Paron//