Senaste kommentarerna i forumet

är det väl det som vi kallar att "Gå med vita knogar". Jag vet ju själv hur skönt det är att öppna ryggsäcken och lasta ur lite så jag kände att den vägde mindre. På det sättet är ju AA's 12 steg ett förnämligt redskap att använda som livsnorm. Stegen är ju ett sätt att visa hur det går att leva nykter om jag förändrar mitt liv och där finns råden jag kan stödja mig på.

Det svåra är nog inte att sluta dricka, det svåra är att inte börja igen.

Har suttit och läst trådar på morgonen, blir ledsen när man ser alla tunga ryggsäckar vi bär på. Alla vi som flyr livet in i dimman och sen detta hårda uppvaknande när vi skall försöka rätta till allt igen.

Att man behöver stöd för att bli av med alkoholbegäret är ju en sak, men svårare att få stödet att hantera livet. Frågan för dagen :Kan man hålla sig nykter om man inte ändrar på sitt liv eller hur man tänker?

Nu blev det lite deppigt så här på lördagsmorgonen, men nu vaknar 6-åringen och ny äventyr väntas.

Så jag går vidare med min ryggsäck med ett steg i taget på min lilla stig//Kram Kalla

nu kommer sorgen, är det så? Ilskan och sorgen - över det som inte blev? Det går nog inte att gå omvägar runt det här, bara rakt igenom och möta alla känslor.

Inom dig vet du att det finns mening med ditt liv, dina barn behöver dig, du är viktig för dina nära, kära och vänner. Och så har man kanske ett ansvar mot sig själv för att man fått livet? Jag vet inte hur du ser på det? - visst jobbar du nära livet och döden, jag har förstått det så.

Läs och skriv ditt nick ofta. Framtiden finns och du har makten att skapa den! Kram, kram / mt

Alkoholism är en utdragen process men med samma förlopp på sikt. Det du gjort är att snabba upp processen så allt sker i snabbare takt. Vad är syftet med att dra ut på lidande? Du är ett skolboksexempel på hur man på bästa sätt försöker tasig ur och rädda så mycket som möjligt för alla parter om man ser det på sikt vilket borse vara prio. Förstår dock dina tankar men försök tänka att du drivit på en process du inte själv kan styra helt hur gärna du än vill. /Anonymt

Klockren Stockholmska här. :)
Helt sekert.

Försök att inte vara så hård och krävande mot dig själv. Du lever under stor press och det vore onormalt om inte ork och engagemang påverkades. Rör dig för att det är kul, en promenad kan göra underverk. Ät lite av varje utan att välja bort allt gott. Njut av bullarna och försök tänka att det var idag det inte var någon bra dag. Det är så lätt att fastna i tanken att alla kommande dagar blir kämpiga men det finns andra bättre dagar framöver.. Hur ska du orka allt på en gång? Det gör ingen. Försök att inte vara så hård mot dig själv. Kramar A

Vilken grej Dompa...

Ja ni. Katter lever sitt. Går int att styra.
Men nu är det tydligen så at min kisse får lämna in.
En baggis att ta hand om det också. Nåt mer? Någon?
Det finns plats att lösa typ två problem till sen är min vägg uppställd, bara att gå rakt in i :)

Skrattar hela vägen till sängen, min fristad.
Ska bara ge räven sin kvällsmacka först.

Kramar till er alla!
E

Här ar det bara bra spik nykter!!
Gör skönt
Tack för omtanken:)

Man får vara försiktig med datorer! Svaret jag gav i går blev fel då datorn gav ett annat ord i stavnings programmet skrev köpa. Kani nte minnas vad det var jag ville skriva. För ord,såg felet nu!
Jag är helt med på det du skriver.

Annars är det helt nyktert här skön som tusan!

Tack för stödet

http://www.youtube.com/watch?v=gzkA7ArGkak&sns=em

...detta är ju just en sådan situation där man skall stötta varandra. På något sätt så tycker jag att det vore lättare när båda har samma problem (förutsätter såklart en gemensam insikt) istället för att en super och den andra inte. När man inte är där själv så förstår man ofta inte att det är en sjukdom och tänker att partnern väl bara kan skärpa sig, men har man problemet tillsammans så borde man kunna kämpa tillsammans. Tycker jag. Men jag vet ju att det bara funkar så i den bästa av världar, sällan i den verkliga världen.

Chipsdoftande kramar från mig <3

...det måste vara fruktansvärt att se sitt barn försvinna bort dit där man inte kan rädda henne, kan inte ens förstå hur ont det måste göra. Ta hand om dig!

Min fru dricker...därför... Livet, jobbet, vårat förhållande , mej, etc.
Hon har sagt att hon ska börja träna, ta upp hobbies i några år nu för
att fylla sitt tomma ? liv.. Två underbara barn,bra karriär och lilla mej som duger
iallafall till ganska schyssta brudar på stan har jag märkt:)
Det räcker inte. Varför?
Det har iallafall med henne och göra och börjar faktiskt nu förstå det.
Jag börjar försöka skjuta bort kommentarerna som gör att jag blir förminskad.
Jag börjar tro på mej igen.
Så dåligt självförtroende har jag inte. Inte efter jag börjat förverkliga mej.
Det har hon gjort i flera år nu men inte på det själsliga planet.
För mej har det hjälpt att söka bekräftelse hos andra.. Det är väl så man
existerar, att andra ser att jag finns. Sedan kanske man inte ska gå över linjen
och vara otrogen, men att få uppskattning av andra är fantastiskt.
Och för att hitta sig själv så måste man vara själv, så är det för mej.
Så separera eller bo själv ett tag är nog en bra medicin för att komma vidare livet
Framtidsdrömmar ..
Jag försökte ett tag med det gick inget vidare för mej tyvärr men kanske för andra..

Femdubbel post... Eventuell kandidat till dagens I-landsproblem men att radera inlägg helt vore en önskvärd funktion, ibland hänger sig uppkopplingen och man trycker instinktivt som en idiot och vips så blev det så här. (Lyckligtvis nykter idiot dock :-)

.....

.....

......

Att J rasat så fort är mycket mitt fel. Jag har inte varit den idealiske stöttande partnern. Jag var tvungen att prioritera barnen och därmed min egen nykterhet. Sedan var jag väl också trött... På hennes infantila reaktion på att jag ville nyktra till.

En annan anledning till varför jag tror att det har eskalerat så fort...är nog hennes skam. Bland annat tog hon 30 000:- från vårat konto och bjöd en vin vännina på charter...vincharter. Vilket resulterade att vi måste sälja Strawberrys häst...vilket resulterade i...ja, ni fattar.

På frågan; "Såg jag inget" så svarar jag än en gång...NEJ! För jag var full själv och vi drack inte tillsammans.

Det som hänt J är en av anledningarna varför missbruket skrämmer mig så...att det kan gå så fort. Inte själva processen men just det där lilla som får en att passera alla gränser...när man skiter i allt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det vänder för J... Försöker lyssna på henne...men jag vill inte mer.

Inte riktigt den snälla killen som många tycks tro. Men det är lättare att förstå när det inte gäller en själv. Vi/jag fattar allt då...men när det kommer nära...då blir det värre.

...och radioprogrammet i P1 med samma namn är ett säkert kort. Ewa, beklagar sorgen. Själv har jag träffat ett par totalt utdömda narkomaner resa sig, hoppas din dotter sällar sig till den skaran. Dompa, begreppet "virkar man inte bort" är helt klart en raket på min inofficiella lista över sköna uttryck! Ha en bra kväll!

Varför skulle du ha tagit upp din dotter? Först måste man känna sig trygg...innan man lämnar ut ngt så privat som orsaker till varför livet gör så djävla ont. Jag är glad att vi vet nu... Förstår ju att vi inte kan hjälpa men vi kan ha en ärlig dialog. Tack för att du delade med dig. Det får en att se lite klarare på vad som faktiskt betyder ngt.

Du måste känna dig helt maktlös och att så många i din närhet redan har dött för tidigt gör ju inte ditt bagage lättare att bära. Inget man virkar bort direkt. Jag förstår även vinglaset...visst, det hjälper ju inte annat än för stunden...men jag förstår att du har det i handen. Jag förstår varför du kanske försvann ett tag...våra självförvållade besvär måste ju te sig som en fis i rymden.

Jag har varit i forumet ett tag. kanske ett par månader. Men har inte orkat tagit upp det här med min dotter tidigare. Det är för mycket.
Jag mår så jävla dåligt. Och nu häller jag upp et glas vin...
Fem mycket nära anhöriga har dött alldeles för tidigt (och jag är inte flykting från något krigshärjat land, jag är vanlig svensk) och hon lär bli nästa.Om det inte blir jag, om min lever tar för mkt stryk. Utåt sett har jag det så jävla bra. Men inåt är jag en trasa.
Tack för att jag fick lite ro i rummet. Ska snart sova, sov nästan inget i natt.

Stanna här och vila...prata med oss. Jag sitter också här inne eftersom jag inte bryr mig om Let's dance. Jag gillar ro.

Lider med dig. Skämmigt är det inte...att du känner vad du känner. Jag förstår lite av vad du känner...har en ngt liknande med min fru....där jag har gett upp. Men man kan inte jämföra styrkan i kärleken till en partner mot det vad man känner för sitt barn. Men det är ju inte din dotter längre...ngt annat har tagit över. Så tänker jag.

Berätta mer om du orkar...annars sitter vi bara här tillsammans och tar in den ro Nn har skapat...

Tack för att du öppnade/inredde det här rummet. Brasa, mjuk matta och omfamnande väggar med sköna textiltavlor.
De vackra och väldoftande blommorna.

Nej, det värsta den här veckan är inte att jag druckit lite vin. Det värsta är att min dotter är narkotikamissbrukare sedan länge och kommer förmodligen aldrig ur det. Och efter den senaste kontroversen inser jag att jag inte längre vill ha med henne att göra. Jag blev så förbannad. Fan! Hur kan man vara så taskig och hård som morsa? -Jag måste rädda mig själv. Jag har försökt under så många år att rädda och stötta henne. Men jag driver bara mig själv in i djupet. Jag kan inte rädda henne.
Och när jag blir arg tar jag vin för att lugna ner mig...SUCK

Tack för att jag fick komma in och prata av mig. Det här är så skämmigt att det bara är några få nära vänner som vet hur det ligger till.

gör sallad, ser TV-nytt, skriver här och samtalar emellanåt med mullegubben. En sak i taget gäller inte i mina vardagsgöromål:) - inte hemma och inte på jobbet - men i mina livsval tar jag det lugnt.

Mullegubben är mullvad, sätter vinterpotatis. Han kommer in med jämna mellanrum, senast med en sten som ser ut som ett hjärta, grafitgrå med inslag av röd granit. Vacker både som sten och symbol. Ordet "dela" har flyttat in i hemmet, jag får dela mycket nu och inser något... kanske nya dimensioner av den kamp han fört det här dryga året av självvalt påtvingad nykterhet. Både befriande och skrämmande att så personligt bli delaktig och känna styrkan i alkoholens makt. Välbekant från andra-forum-sidan och helt annorlunda att dela det med den närmaste. Ändå gott. Han ombesörjer sitt nätverk som fått ett antal stadiga krokar, eller fästen, och det gör mig förvirrad, lugn och fri på ett alldeles nytt sätt.

Självvalt påtvingad nykterhet betyder för mig att han valt själv men under hotet att annars går jag. Och bättre än så tror jag inte det har kunnat vara den tid som var, det behövdes något mer än mitt ultimatum för att den inre vändningen skulle ske. Hursom... nu är det annorlunda, nu finns en ny grundnivå, ett nytt nätverk, gamla vänner och kära-nära som vet, som stöder och finns kvar. Andra är i gungning men det får gunga tills de hittar sin balanspunkt. Jag vet var jag har min. Åtminstone idag, just nu, och det räcker. / mt

Du är så stark, Viktoria