Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt stöd,förlåt att det tagit så lång tid att svara, men jag har inte haft möjlighet förän nu.
ja du och jag tycks ju ganska lika när det gäller drickandet, känns skönt att ha nån som lite bollplank.

Just nu mår jag ganska bra för jag har nu lyckats hålla mej nykter två helger i rad (15 dar) det var länge sen jag höll mej helt nykter så länge. Man känner sej verkligen starkare och får mer gjort nu, det kräver annars massor av energi varje vecka efter helgens supande att komma tillbaka.
Nu vet jag ju att jag får ytterligare fem nyktra dar för i veckan dricker jag aldrig, det är på fredagskvällen suget sätter in på allvar och det är då det gäller att ge sej fan på att inte dricka, för man glömmer ju så lätt förra sönagens bakfylla o ser bara det positiva i drickandet.

Jag kan erkänna för mej själv att jag är alkis, men som kan sköta drickandet hyfsat, ialla fall utåt sett, jag har vväldigt svårt att prata om mina problem mad andra familj vänner osv. Därför känns det bra att ha hittat det här forumet att diskutera sina problem med likasinnade med.

Än en gång tack och jag hoppas jag kan vara ett stöd också för dej när det behövs.

ha det gött.. Fox

I all korthet men välmenat, så får du en KRAM av mig. h/Mm.

Var jag befinner mig Viktoria, tror jag berättat det förut för dig, men det är ju frågan på många olika sätt, men på resa till något jag egentligen önskar mig att vara. Vill så gärna fortsätta vara en nykter och samtidigt GLAD man i de år där jag befinner mig, vet att jag har så mycket att ta vara på av det som bjudits mig i mitt liv, familj, barnbarn, vänner, arbetet med mera. Så är det ju med kampen mot spriten. Om jag säger min plats... Ostersjön och ett fint ställe där. Med fina fiskar skulle jag säga... samtidigt som det finns andra frågor som betyder så mycket mera, i livet, egentligen. Jag skulle väldigt gärna "prata mera med dig" och samtidigt lite privat, har du MSN? Jag har en alldeles egenvald kamp jag sysslar på med när det gäller spriten... många historier att återberätta där. Kan bara säga så här i all enkelhet...Så glad att du svarade på mitt inlägg. Tack, betyder. Kram/Mm.

Inga simpor? Det var min skräck då jag var liten. Ruskiga såg dom ut, tordes aldrig ta dem ur nätet! Får man fråga vilka fiskevatten du rör dig kring?
Du Mullegubben, du är rik. Visst förstår du det?
Nu till något jag undrat mycket kring, känn dig inte tvingad att svara. Och låt hellre bli än att trassla in dig i något av artighet, jag är bekväm med tystnad, det är okej för mig. Du bestämmer vart din gräns går.
Jag funderar på hur du tänker kring alkoholen? Eller nykterheten för den delen...?

Vinter och snö sedan en vecka tillbaka redan. Men nu under helgen har det smält bort en hel del så vägarna är nu bara igen. Har dock börjat utfodra småfåglarna redan, eftersom marken är snötäckt.
Skriv när du har lust...kram

kul att du är här igen fast anledningen inte är den bästa. På den här läste jag mycket i början av året. Då var du och Tvåbarnspappan, Segaletta, nubaskemig och Mamma Mu aktiva här. Och Tulleman som gav inspiration till mitt nick Mulletant:) Jag har hängt kvar och skrivit regelbundet sen i mars nån gång. Mitt problem är ju medberoendet som jag fått mycket hjälp med här på forumet. Mitt liv har blivit oändligt mycket bättre men vägen har gårr upp och ner och forumet, eller människorna här är det förstås, har varit ett enormt stöd. Hoppas TP läser och tar upp sin tråd igen, vi människor behöver varandra! / mt

Tack Viktoria för din hälsning och fråga. Joo, det är nog bra med mig, ständigt i farten med nya projekt, eftersom jag har den stora förmånen och lyxen att ha så mycket omkring mig att pyssla med utomhus nu på hösten. Fiska, skörda, plocka svamp, ta vara på saker ur växthus och från mitt land, fixa ved mm... Svarar bara kort just nu i skrift, men tänker faktiskt ofta på dig. Igår tog jag upp nät och blev rikligt belönad med en finfin fångst bestående av 46 härliga höstabborrar och tre finfina gösar. Du skulle ha varit med :-) Visserligen även någon mört... men kråkor och skator skall ju ha sitt lystmäte också så.... alla är tillgodosedda! Rensade, filéade en del och rökte 24 st (abborrar alltså, inte kråkor). Äldste sonen med familj kom på middag och jag fick så fin hjälp av gulle barnbarnskillen med rökandet av fisken och kunde berätta för honom farfars hemlighet om precis hur man gör.
Jag hoppas du har det bra där i ditt liv och omständigheter. Vinter och snö snart i norr? Önskar dig allt gott som livet kan erbjuda och du... jag kommer att höra av mig igen till dig, lite osäker bara på vilken tråd det skall ske *suck* Kram/Mullemannen.

Kul att hitta TP här igen! Jag hänger på i samma tråd som jag var inne på i början av året. En del motgångar för mig innebar att jag började dricka igen. Alltid finns det något att skylla på, tydligen. Under våren och sommaren ökade drickandet och jag mådde förstås inte bra av det.

Så för ett tag sedan slutade jag att röka och dricka. Det går inte så bra att sluta röka om man dricker och det underlättar nog att dricka om man röker, så jag slog två flugor i en smäll. Nu har jag inte rökt och druckit på tre veckor och det har gått jättebra. Det känns bara skönt att låta bli och igår var jag på middag med öl, vin och möjlighet till 12-årig Bowmore till kaffet. Jag drack bara vatten och det gick fantastiskt bra att vara utan alkohol.

Ett tankeställare fick jag när en bekant nyligen dog, alldeles för tidigt. Han var bara fem år äldre än jag. För mycket alkohol under alltför lång tid var säkert en stor orsak till hans död vid knappt 60.

Nu har jag alltså varit nykter i tre veckor och jag har gett mig den på att det ska bli många fler, så nu vill jag gärna vara med här i tråden och kämpa med TP och er andra mot ett bättre liv.

I övrigt har jag inte förändrat så mycket, förutom att jag tar en rask promenad varje morgon och att jag äter lite mer frukt.

Härligt att vara tillbaka, nu kör vi på!

Mr. Dry

Edit: Såg att det var ett tag sedan ni skrev i tråden. Hur går det för er TP och andra här? Hoppas det går bra!

Godmorgon Mullegubben, hur har du det?

Vad mysigt det låter Berra, då du beskriver familjen i stugan. Kan riktigt känna de kalla lakanen mot huden. Fort fort in med de bara fötterna under täcket. Själv brukar jag sätta kalla tassar i knäväcken på min varmblodige man : )
Njut nu av resterande helgen, det är en hel natt och en hel lååång dag kvar! Söndagen är en fin dag tycker jag...numera alltså. Kram

Åh, Gulletanten, tack! :-)

Jodå, jag hänger mig kvar här, det är viktigt för mig. Det är, som du ju vet, ett väldigt bra sätt att "se" min egen process. Om jag dessutom kan vara till stöd för andra så är jag det mer än gärna.

Kram kram!
/H.

..vi besöker stugan för i år, det är är vinterstängning och allt vad det innebär...
Massor av jobb och det är alltid lika tråkigt, en episod som går i graven, sommaren 2011, vart tog den vägen?
Det blev bara en massa jobb i år och väldigt lite njutning, tragiskt men så blir det ibland...
Ska försöka bättra på det till nästa år, om det bara blir ett arbetsläger så finns det ingen nytta med att ha en sommarstuga, bara besvär...

Det är kallt och ruggigt, alla värmefläktar och element står på för fullt, på en tallrik står knallgula vanliga och tratt-kantareller...
Det hettar lite om kinderna och öronsnibbarna, det har blåst lite ute också, men NU är jag i alla fall inne, kläderna känns fuktiga...
Ser fram emot en myskväll då alla barnen är med idag, och sedan fram emot att krypa ner i kalla lakan...

Igår var jag ute med herrföreningen på en fin middag, alla bar kostym och vi var på en fin sylta...
NU först, efter snart tre år vågar de fråga mig, varför jag inte dricker alkohol, inte bara en utan fem gånger fick jag försvara mitt val, suuuuck!
Konvalessenstiden är väl ute nu, och alla tyckte nog att det var dags att konfrontera mig med spörsmålen...

Fyra män jag pratade med hade varit alkolister, torskat på fyllkörning, blivit av med tjatig kärring pga alkoholen m.m....
En hade en fru som fortfarande drack för mycket, och han "tvingades" dricka med henne...
En annan hade sex syskon, fyra av dem har problem med spriten, hans pappa hade dött alkoholistdöden alldeles för ung...

Där sitter jag och nickar förstående, och efteråt tänker jag...vad håller de på med?
Alla denna bakgrund och historik, och de sitter fortfarande och bäljar i sig en massa brännvin...
Precis som om det inte bekom dem, eller inte problemägare på något sätt...

På vägen hem tänkte jag, jo jag hade varit på en middag med förnekande alkoholister eller medberoende som fortfarande missbrukade,
Vill eller kan de inte inse' sin situation?

Jag kände mig sen alldeles matt, folk satt i fruktansvärda situationer och helt oförmögna att ens finna en vilja till förändring, handlingsförlamade och väntade liksom som om någon skulle lösa det här åt de, under tiden drack de som om ingenting hade hänt...
Jag kör mig i botten tills något händer!!!
Eller jag bankar mig själv på tummen med en hammare, det gör fruktansvärt ont, men fortsätter med det tills någon säger åt mig att sluta,
För jag vet inte vad jag ska göra istället...

Kanske fundera på vad som är värt något här i livet, och vad "kostar" alkoholen mig...

Min kostade mig livet, ett liv jag inte var värd att leva...

/Berra

för alla dina svar och kommentarer till mig sen jag började skriva här. Har läst tillbaka och blir varm och rörd över all tid och allt engagemang du förmedlat. Du har betytt och betyder oerhört mycket för mig, det är du och de andra "kontinuerliga" som givit mig styrka att hållas kvar på den väg jag vet att jag vill gå. Stor omsorg, massor med pepp och många utmananingar för tanken har jag fått av dig. En riktigt betydelsefull insikt som gjort skillnad i vårt liv också. Hoppas du kommer att finnas här länge än även om det flyter lugnt i ert liv. Stort tack och varm kram, mt

hänga kvar, jag behöver er och jag tycker så mycket om er. Jag känner inte alls som jag stöttar er jag känner bara att vi finns för varandra. Här och nu. Kram / mt

underbar start på lördagmorgon !! Tack så väldigt mycket för dina ord Viktoria ! Jag känner att jag verkligen behövde din bekräftelse just nu, den sitter verkligen bra. Jag har öst ut från min egen självkänsla de sista månaderna och har haft få tillfällen att fylla på så varje kram, ord och blick som ger mig ett mervärde är guldfyllda för mig.

Att numera få läsa dina inlägg Viktoria och se att du hittat din väg i nykterheten är stort, det är i sig en belöning. Det är ingen självklarhet att vi fortsätter att leva nyktert, det kräver ett visst mått av arbete av oss. Jag kan ju uppleva den äkta glädje som finns i de möten irl mellan oss alkisar som träffas någon eller någre gånger per år på olika konvent och på Nämndemansgårdens vår- och höstmöten. De äkta skratten, de många kramarna.........det är så magiskt.

Vi är alla så lika !!

Och tack Mulletanten för att du hänger på oss och stöttar !

Kramar i mängder !!

dina ord till Adde. Jag tror att jag ungefär förstår vad det är du säger, från min insida. Ni är båda så viktiga för mig, min syster och min bror där ute långt borta och nära. Med obekanta ansikten men nära min själ. Kram / mt

Brev en fredagkväll till min vän Adde,
När jag första gången i augusti 2009 hittade hit till alkoholhjälpen fanns du här. Jag minns hur jag hade svårt att ta till mig det du skrev. Du hade redan varit nykter en längre tid, och jag talade inte ditt språk. Jag förstod helt enkelt inte vad du pratade om. Och jag, jag ville både bikta mig och försvara mig på samma gång. Ingen var ju som jag, ingen hade samma typ av problem som jag, och varken du eller någon annan skulle komma här och låtsas förstå mig!
Jag började min tillvaro här på forumet som många andra med att försöka övertyga med min livs story. Underbar familj, fint hus, bra jobb, god ekonomi blablabla. Och sen detta lilla bekymmer då bytheway, att jag dricker för mycket och för ofta. Fast jag berättade inte på en gång hur mycket, och hur ofta. Och sanningen kring den här familjen och det fina jobbet hamnade i en annan dager då alkoholdimmorna lättat. Jag hade ju ett riktigt skitliv på flera plan! Trivdes inte på jobbet, maken drack ju också på tok förmycket, dottern gick mig på nerverna med sin pubertala självupptagenhet. Och vissa dagar fick hunden bajsa på gården för jag var för bakis för att gå en promenad. Allt det ”förnämliga” var marinerat i alkohol.
Ibland när du svarade mig, gick jag fullständigt i taket. Du vågade sätta fingret där det ömmade, du var redan så frisk att du såg det jag inte ville se själv. Det finns så många av dina råd jag inte förstått då jag fått dem, endel har till och med nästan irriterat livet ur mig, men de har landat nu i efterhand. Jag förstår allt nu Adde. Så nu är jag där, där jag ser vad som finns under makeupen och mellan rader. Jag har friska ögon nu…på gott och ont.
Det jag eg vill säga till dig är hur oerhört mycket du betyder för mig. Du fanns här då jag kom, du finns här nu, och för det är jag så oändligt tacksam. Jag är tacksam över att du varit rak och ärlig, att du vågat säga vad du faktiskt ser utan att tassa som runt het gröt. Ibland måste någon våga vara obekväm för att man ska komma vidare. Du har inte alltid fått cred för det. Jag vet idag att du alltid gjort det av omtanke, och jag är rörd över att jag fått ta del av den värmen. ”lär av dem som gått före” – den devisen har landat i mig nu då jag tänker på dig. Förr gjorde den mig bara provocerad : )
Tack för att du finns, verkligen av hela mitt hjärta tack<3

Kära TP jag lider med dig -
Vi behöver ju den mänskliga kontakten och närheten för att kunna må bra.
Ändock är det kanske den själsliga ensamheten som är grunden till våra problem?!
Har du vänner som kan hjälpa dig?
Hur går det med drickandet?
Hur mår dina pojkar?
Kramar/Lg

Tack Berra för att du delar med dig! Detta tar jag till mig med hull å hår!!

Bigfoot

Ja, om man hade förmågan att kunna uppskatta den omtanken man får ifrån sin livspartner ändå..!
Livet bara går i långsam lunk framöver, och jag hinner inte se allt som tonar upp i horisonten...
Det som händer ...bara händer och jag har inte alltid förmågan att reagera direkt,
jo jag är nog lite trög i min världsuppfattning, ett handikapp jag haft hela livet...
Men eftertänksam är jag i alla fall, så jag reagerar inom sinom tid...

Jag brukar ju skriva några rader vissa dagar i veckan på forumet, men allt har inte alltid varit som det brukar, och emellanåt är man rädd för förändringar, och när de inte kommer tillräckligt snabbt så har man det långtråkigt, aldrig är man riktigt nöjd...

Men på alkoholfronten är det helt kavt lugnt, inte en droppe, inte ett minsta sug heller...
Det är väl en av de få beslut som man kan känna sig helt nöjd med, jag har reagerat färdigt på mina reflektioner angående mitt egna missbruk med alkoholen, den är inte till för mig längre...

Det känns bra att jag inte har kvar den förljugenheten som det innebär att vara beroende,
och jag behöver inte besudla mina tankar på tvivel, jag har blivit friare i mitt sinne så....

Låter det härligt på något sätt?

Tja inte överdramatiserar jag den känslan inte, det är ett faktum som jag har accepterat fullt ut.
Mitt liv ser ut precis så här, och visst har det blivit enklare utan tvivel och ångest...
Samtidigt har ett helt annat liv tonat upp sig, ett liv utan overklighet...

Jag lever i nu'et och det är "konstant", inga större dippar eller kickar, och det är lugnare...
..betydligt lugnare och då mest i positiv mening...

Visste jag att mitt liv såg ut så här utan alkoholen, nej knappast!

Jag har tävlat och race'at hela livet mot mig själv, aldrig varit helt nöjd...
Alkoholen hjälpte mig att skapa mod, och avkoppling, ingetdera behövdes egentligen...

Jag mår bra när jag mår bra, behöver inte analyseras sönder, och inte konkurannsutsättas dagligen.
Om jag mår bra så ska jag väl få vara nöjd med det, och inte bara undra vad det är som är felet,
och ha för lågt ställda krav...

Idag ser jag med synen på mig själv inåt, det är viktigt att få tillåta mig må bra och vara nöjd,
och inte heller låta andras tävlan sporra mig till stressande situationer...
Dom har sitt, jag har mitt, de dricker alkohol..det gör inte jag, jag dömer de inte..

Att nykterheten innebar en sådan livsomställning!, det hade jag aldrig kunnat räkna ut på förhand..
Men med nästan 25 års praktik med alkoholen så visste man ju heller inte bättre, det var ju en vana!

Nu står jag här med mitt liv i mina händer, och jag har möjligheten att stöpa det lite som jag vill,
kontrollen är mycket större och tilliten till det jag gör också större...
Jag behöver inte ångra gårdagen då den oftast såg lika ut som dagen innan dess...

Och det är inte tråkigt, bara förbaskat lugnt och skönt, och det behöver jag numera..
Fyllpajasen Berra har retirerat från sina revir, och låter andra ta vid..
Det handlar inte så mycket om att resignera, utan mera att ta hand om sitt liv...
Det borde jag ha gjort för länge sedan, och aldrig är det försent att börja sluta...

Jag har mycket kvar att bearbeta med mig själv, och aldrig har jag väl haft bättre förutsättningar än nu, jag har lärt mig att börja känna den där snubben som har bott i min kropp hela mitt liv nu.

Ytrap Ytrap är Party Party, men baklänges, samma bokstäver men inte samma innebörd,
ordet är nytt för dig, och du har ännu inte knutit någon känsla för det...
Och bara för att det står bakvänt så betyder det inte att det är motsatt ordet Party och dess känsla.
Trap kan ju betyda fängslad också på engelska, kanske ordet är det också...
Part är ju del, och man kanske delar andras åsikter på ett party..

Men jag gillar ordet Ytrap, det är lite mystiskt och underfundigt, och ingen vet vad det står för.

Det är mycket som surrar i mitt huvud nu för tiden, och det är inte full av väsentligheter heller...
Men det är sådan som jag är, och jag behöver inte ens vara full för att bluddra en massa strunt...

Men det är ju min lilla hemlighet...

Sov Gott Världen!, imorgon är det min dag, och jag älskar Fredagar...

/Berra

du har Berra! Alla människor borde ha någon som säger sådana saker till en!

Jag tror det ligger mycket i det du säger om ångestens ursprung i den dåliga självkänslan. En nöjd människa befinner sig i nuet och strävar inte efter det på andra sidan grönare gräset. Ständig självkritik är självklart inte bra - tänk att ha någon som gick bredvid och hela dagarna talade om för mig vilken usel person jag är. Såklart skulle det göra mig ledsen och så småningom bryta ner mig - självklart blir effekten densamma om det är jag själv som går där och klagar på mig...

Nu ska jag dricka te och äta en mums-mums, ibland är det de små sakerna i livet som gör'et :-)

Jag finns här, men har det väldigt kämpigt just nu. Är så fruktansvärt trött på den här ensamheten och aldrig ha någon att luta mig emot. Behöver få känna mig älskad helt enkelt.

Kram TP

Vad har hänt med denna UNDERBARA länk.
Var finns Tvåbarnspappan, Nubannemej mfl.
JAG SAKNAR ER!!
Snälla ni: SKRIV! SKRIV!
Jag behöver er!

Kramar/Lg

Exakt det rådet som jag behövde börja denna förmiddags arbetspass med att höra Pianoman...hmmm, man får det till sig som man behöver när man är redo.

...beskrev oss människor som en höjdhoppare som alltid lägger ribban för högt. Han vet att han aldrig kommer kunna komma över, men fortsätter ändå försöka. Istället för att succesivt höja allteftersom man klarar höjden.
Det liger kanske nått i det?

...om inte ångesten kommer ifrån en dålig självkänsla, att inte duga, att ha för höga ideal och prestationskrav?

Vad tror ni?

Eller kanske ett ständig sökning efter det som är bättre, en lyckosökelse, som kanske inte alls finns, utan bara en strävan mot något som ska vara bättre...?
Bättre än vad, att inte duga kvar i verkligheten?

Att ständigt vara självkritisk kan väl aldrig vara bra, för någon, eller hur?

Bara funderar...vidare...

/Berra