Senaste kommentarerna i forumet

Helt rätt tänkt, tror jag på att inte ha någon alkohol hemma ibland räcker det om man får en extra stund att tänka efter. Jag har hittat på massa saker som underlättar för mig, bytt butik för den gamla låg väggivägg med bolaget låter kanske löjligt men jag känner mig själv. Ibland vaknar tonåringen i mig, regler är till för att brytas och då skall jag iallfall göra det svårt mig själv.

Så vi kämpar vidare på den lilla stigen, kram Kalla

Jag kommer att sakna de där glasen med svalt vitt vin ute på altanen de där härligt ljumma sommarkvällarna när skuggorna börjar bli längre och man sitter och njuter av allt som blommar och doftar. Jag har tänkt en del på det, kommer jag att kunna njuta av bara ett par glas, det är ju så mysigt, och sen inget mer? Nä, lika bra att inse, det funkar inte så jag får också börja ladda. Vi får hjälpas åt att skjuta fanskapet i sank, tillsammans fixar vi det!

Kram!

då ska jag nog klara av kriserna som jag vet kommer att komma från och till. Det är fixat nu, alla flaskor inlåsta.

Nej PiL, jag har inte fått någon kallelse till hudmotagningen än, bara ett brev att det ska ske inom 90 dagar. Jag tröstar mig med att om det verkligen hade sett allvarligt ut så hade jag säkert fått komma på stört. Så kanske inte verkligheten ser ut dagens kris-Sverige men det vägrar jag tro. Men det känns verkligen bra och lugnande att höra att det gått bra för de dina.

Hoppas ni alla får en fin och nykter lördagskväll!

Du har så mycket värme och kärlek att ge till andra,
jag hoppas hoppas att du inte glömmer bort dig själv.

Jag hoppas att allt kommer att gå bra, och ibland kan det ju vara så att återfallet, kan vara positivt, eller på något vis kan få en att förstå och själv vilja.

Kan inte riktigt förklara hur jag menar, men tror du förstår :-).

Massor av styrkekramar
Lisamari

är jag befriad och glad. Jag har hackat och grävt i trägårn, druckit kaffe och haft ett ärligt och gott samtal med Mm som kände att det var kallt både ute och inne. Vi talade om att det är just då man kan behöva ett nätverk, vi talade om... ja, om mycket. Vi talade om befrielsen i att alla våra närmaste verkligen vet nu och att valet nu är mannens eget val på ett annat sätt än det varit. Mera eget val och mindre vita knogar.

Jag frågade vad han tänkte när han valde att dricka på valborgsmässoaftonens eftermiddag när vi skulle få gäster... synnerligen ologiskt och dumt tillfälle tycker jag. Han svarade att han inte vet... jag frågade då om det på ett omedvetet plan kan ha varit för att bli "avslöjad och upptäckt" - och han svarade direkt att så kan det ha varit - "ett rop på hjälp".
Jag tror att det var så.

Just nu är livet härligt, till och med solen har kommit fram och värmer världen! / mt

Tror och vill att det är så.. att detta är ett steg till uppvaknade. Att första inlägget här var ett första rop på hjälp i tron att allt var hopplöst då.

Måste nog säga att detta forum varit till stor hjälp för mig. Nu först börjar jag förstå innebörden av en dag i taget , komma ihåg de negativa sakerna vid senaste fylla osv som ni skrivit om...

Som egen fundering

så ville jag bara berätta att jag själv i motsats till flera andra här kommer från ett närapå absolutistliknade hem. Absolut ingen alkohol någonsin förutom eventuellt någon enstaka större helg då vi hade gäster. Även då i minimala mängder.

Dock kan jag känna mycket igen mig i det som de som haft föräldrar med alkoholproblem berättar i den meningen att ni alltid var på er vakt och aldrig trygga och säkra på hur läget var och vad som väntade nästa stund. Dock i mitt fall inte pga av A utan pga av en mor med inte så bra psyke alla gånger. I mitt fall förstod jag väl nog ganska tidigt i tonåren att allt inte stod rätt till.
Förvånansvärt lika måste jag ändå säga att dessa problem är. Förnekelsen är lika stor. ”Medberoendet” eller vad man ska kalla det är likadant, eftersom detta lika skämmigt problem.

På den tiden var jag också vad man väl kalla perfektionist. Skulle klara allt och allt skulle se bra ut utåt. Som tur är har väl mina utmattningsdepressioner senare i alla fall fört det positiva med sig att jag tar livet mycket mindre allvarligt nuförtiden.

Skriver som sagt detta som en egen reflektion bara.

liten shoppingtur och köpt plantor. Blev bekräftad i hur olika barnen med respektive + ytterligare en upplevt missbruket. Jag är inte förvånad över något annat än att personer som haft med missbrukare att göra och sett (och talat om) hur det är ställt fortfarande hällt i och fyllt på... Talat med Mm om detta - han var inte med i samtalet. Jag uppmanar dem som talar "genom" mig att tala direkt med mannen och klargör mina ställningstaganden. Just nu känner jag mig ganska låg. Inte oväntat det heller och helt naturligt men inte särskilt kul:(

/ mt

andas frihet o lätthet.
ha det gott

Kristi Himmelsfärdshelgen är www.gotlandskonventet.se och jag ser nu hur många vänner i gemenskapen börjar planera och styra och ställa för en semestervecka på ön under den tiden. Jag är så fascinerad över att folk från snart sagt hela Sverige masar sig dit för att umgås och ha trevligt i en ärlig och öppen stämning. Att stämningen är avklädd och öppen i en samling med nyktra alkoholister finns många bevis för, senast denna lovsång : http://blogg.tara.se/elizabethgummesson/2012/05/03/jag-hade-inte-behovt…

Jag var tyvärr inte på denna föreläsning men har flera vänner som var där och känslan var absolut ömsesidig och jag vet att många fler hårdhudade föreläsare har häpnat över responsen de får från oss.
En anledning är utan tvekan att vi inte längre behöver gömma oss bakom en för tillfället vald mask eller att vi inte behöver skämmas för att vi skrattar på "fel" ställe. Vi har lärt oss att vara oss själva med våra fel och brister.

Nästa helg har vår förening Gamla i Gården vårmöte och Annika Östberg är vår gäst på eftermiddagen. Jag har träffat henne förut och är våldsamt imponerad över hennes resa bort från ett tungt heroinmissbruk till det liv hon lever nu. Det är inte många som överlever heroinet. Hon använder också programmet fastän anpassat till narkotika och går således på NA så vi förstår ju varandra perfekt när vi hänvisar till olika känslor och värderingar.

Jag trivs avgjort bäst i sällskap med nyktra och drogfria människor där jag vet att respekten är ömsesidig och ärligheten är det viktigaste vi har tillsammans med kärleken till andra. Ingenstans i samhället upplever jag en sån förtröstan till livet och en tillit till att allt "löser sig" om jag bara litar på det. Jag kan verkligen släppa taget i sammanhanget och bara vara.

Det är en väsentlig skillnad mot hur mitt aktiva liv såg ut.

Nästa vecka ska jag också hälsa på en god vän som ännu inte accepterat sitt missbruk och nu ligger på avgiftning. Denna gången höll det på att sluta i sorg. Vi ska kramas länge och bara vara tillsammans en stund över en kopp kaffe :-) Det är väl inte jordens trevligaste fikaställe men det kunde ha varit begravningskaffe som jag skulle till.

Idag ska jag vara nykter hela dagen :-))

Ps Jag diggar Elisabeths beskrivning : "det är färg-tv hela vägen" Hur bra som helst :-))) Ds

Just så är det för mig nu, alkospöket har bytt taktik och säger att nu är du botad och kan börja leva som vanligt. Och det skrämmer mig riktigt för visst skulle det kanske funka några helger, men sakta och helt säkert skulle dras ner i det svarta hålet.
Så jag har laddat upp med en massa läskiga minnesbilder i huvudet som jag skall skjuta alkospöket med när den visar mysiga grillkvällar. För denna gången har jag facit, vet att det kan bara sluta med kattastrof så nu tar jag ett steg till på den här stigen framme är jag inte på länge men dit skall jag."I may not be there yet, but I'm closer than I was yesterday."Kramar Kalla

Kan bara säga att själv mäktade jag inte med några dryga två veckor i början av min "forumkarriär", så där ligger du före åtminstone mig :-)

Själv har jag bättre erfarenhet av hudcancer (om man kan nämna bättre i samma mening som cancer..), morsan har haft det, syrran likaså, båda den tyngsta varianten (malignt melanom) och båda har överlevt. Nu har vi förvisso god koll på födelsemärken men prognosen är hyfsat god, det sprider sig i regel inte jättesnabbt.

Vad Freud skulle sagt om följande vågar jag knappt tänka på ;-o men min fd flickvän har också haft åkomman, dock i den mildare varianten, "bara" hudcancer. Men det var säkerligen efter att ha frotterats med Familjen Blek där Malignt melanom är ungefär lika naturligt som att gå på toa ;-) som gjorde att hon i tidigt skede kollade upp det aktuella födelsemärket.

Har du fått svar ännu?

Ha en bra dag.

så krasse och luktärter... Fröna har legat i blöt, nu ska dom i jorden och ut i växthuset. Jag är ingen bra odlare men det är Mm så han får vara överansvarig. Fiskesäsongen ska inledas med nätläggning, sannolikt blir det rökt abborre till middag imorgon. Det blir bra, ett återseende med en del av dem som var här på valborg. Igår var jag med nuvarande och tidigare jobbkompisar på fina krogen. Åt gott, pratade och skrattade.

Återfallet finns som en skugga som skär igenom tillvaron men inte förmörkar mitt liv. Så är det - fick fundera en stund för att hitta den rätta formuleringen.

Läste i Craig Nakken i morse om vikte av att skapa goda ritualer i tillfrisknandet. Att skriva här har blivit en ritual för mig - det för mig närmare mig själv och ger mig del i en gemenskap.

Det kräver en hel del att förändra vanor och skapa nya mönster som kanske kan bli ritualer. Jag ska jobba på det mer medvetet än tidigare. Lämna speciellt en dålig vana (mönstret vid hemkomst efter arbetsdagen) som suger och söka nytt att ersätta dem med - något livgivande. I möntret vid hemkomsten är Mm faktiskt en möjliggörare - herregud, det är en insikt! Jag ska tala med honom om det redan idag. / mt

Ha ha, du kan nog hoppa över det där frågetecknet efter rubriken (Morgonpigg?), det känns lite överflödigt sådär lite innan kl.06 :-)

Med risk att framstå som en sur Svensson så håller jag med, tv-tablån är ett sorgligt kapitel på senare år, med eller utan alkohol i kroppen.

Minns förresten att du i tidigare skede funderade kring Naltrexon och huruvida detta kunde tänkas vara beroendeframkallande eller inte, men Mr Addicted Personality kan med stor säkerhet hävda att det inte är det. Jag tänkte samma tanke inledningsvis då det fungerade väldigt bra på mig, att nu ersätter jag ett beroende med ett annat, måhända att det senare är något mer hälsosamt, men dessa farhågor kom helt på skam. Å andra sidan fick jag mot slutet en alltmer tilltagande känsla av rastlöshet av Naltrexon, så det kan ju ha underlättat att sluta.

En annan rolig grej som måste kommenteras är att du uppfattat mig (och PP har jag för mig) som typ macho-sport-killar ungefär :-) Om PP är det må vara osagt, men för egen del stämmer det inte alls särskilt bra, visst har jag ett snudd på osunt fotbollsintresse men jag är oerhört egen, en kuf enligt vissa. Om det är bra eller dåligt må vara osagt, men helt klart är det så. De värsta dragen har slipats bort med åren och i vuxen ålder är jag rent utav hyfsat "normal", åtminstone på ytan ;-) Jag minns en musiklektion på mellanstadiet, vår lärare hade i högst pedagogisk anda med kamratskap och respekt som mantra, kläckt idén att var och en av eleverna skulle lyssna på varandras musik utan att kommentera i negativa ordalag. Detta tog ju några lektioner i anspråk och saken blev ju inte bättre av att undertecknad valde Pink Floyds 25-minutersepos "Atom heart mother" :-)

Så jävla läckert egentligen! Klasskamraterna himlade med ögonen, antingen var man synthare eller hårdrockare, Pink Floyd var inte riktigt det hetaste i åldersgruppen i mitten av 80-talet. Flera gånger tändes hoppet att "nu är den slut", men istället kommer den in i en andra, tredje och fjärde andning. Läraren såg för övrigt något besvärad ut över situationen, men det var aldrig tal om att avbryta mig.

Konstigt nog var jag inte mobbad, eller så märkte jag helt enkelt inte det :-)

var absolut en klargörande händelse som kan leda framåt eller bidra till ett uppbrott. Jag hoppas det det första. Det som var bra var omständigheterna som gör att det inte går att förneka eller betvivla i efterhand.

Idag har jag läst högt ur Craig Nakkens bok Jaget och missbrukaren som har gett mig många insikter. Därtill lite ur AA-boken Leva nykter. Genom allt mitt läsande och samtalen här har jag insett mycket om mig själv och mina missbrukarbeteenden även om de för min del inte handlar om droger. Vet inte om det är "rätt" eller "fel" - kunde inte låta bli för de böckerna är så fyllda av klokskaper.

Så bra att du hade en tillfällig och kort realtion till tobaken. Samla på livgivande ritualer - säger jag, inspirerad av Craig Nakken. Ha en fin dag! / mt

TACK goa goa ni för uppmuntrande ord om Kärleken! Oj vad det värmde!

SOm du säger Dompa; har man ens varit REDO för kärlek med VInet som Älskare? Tror inte det..Tack!

Och Nynykter: javisst att man är beroende av massor av underbara saker! Det behöver inte vara fel utan bara berikande.

Ska försöka göra mitt bästa men jag kan känna som missbrukare att jag har ett problem med gränser och närhet...har en tendens att endera dra mig undan eller komma för nära...han vet absolut ingenting..

Nu måste jag hasta och jobba,skriver mer sen men jisses Dompa vad du är aktiv och stöttar här på forumet, trots att du sitter där du gör!

Vårkramar till er nu,speciellt hårda, och sen några till alla andra som kämpar därute!

Tillsammans....ja ni vet!

Håll fokus-we can do it!
/Lilja

Vad hemskt det är att det är hemmet som är din trigger. Det var det på sätt och vis för mig med. Visst kunde jag ta en drink med kollegor efter jobbet...eller en öl med en kompis. Men det var när jag satt i soffan hemma med mina nära...som jag inte kunde sluta. Där fanns helt enkelt en usel kommunikation. Ibland blixtrade till och den vackraste och jag nådde varandra. Skrattade, pratade, älskade... Men oftast bara undvek vi...hon i köket...jag i soffan. Så djävla underligt. Som du påpekat...det är ju mot sina kära man ska visa sina bästa sidor...men så blev det inte. Tänk på det...och Lilja vars ex:s nuna lockar fram en sån stark reaktion ;-). Jag inbillar mig...kan ha helt fel...att du kanske skulle må mentalt bättre...ensam. Men det är ett stort steg...barn, ekonomi, rädslan för ensamhet, mista stora delar av sitt nätverk. Det är därför jag fortsätter om att tjata om din minisemester...när du bara känner efter. Kram, kram /Dompa

Ännu en bok åker upp på min "att läsa" lista. FB-citatet var också bra. Liksom du kalla känner jag att jag måste förbereda mycket. Nu när sommaren kommer, man har varit vit ett tag. Börjar kanske inbilla att man kan dricka lite normalt. Nu är jag inte där än...men visst kommer jag att framför allt VILJA tro det. Men vi kämpar på...får hjälpas åt...förbereda oss. Du har det; styrka och stolthet! /R

Kanske var återfallet "bra", att allt kom ut ännu mer. Att förståelse från barn ökat både för hans och din sits. Att du kanske inte är så "sträng". Att du kämpar för din kärlek. Ja, ja kanske var det inte bara av ondo. Önskar dig en fin helg...en helg utan oro för gömda flaskor och bra samtal...men även lite vanligt dj....skoj! Kram - från mig, som nu har kickat min rökning. Det var underbart men kort. Hade jag gett det en vecka, hade jag torskat totalt. /R

Jag tror att den värsta chocken kanske har lagt sig. Du visste ju att din son skulle iväg...men att verkligen säga hejdå...på ett tag...det är tufft. Mera tufft kommer att följa. Nyhetsrapporteringar från oroshärden. Det är då du ska hänga på anhörigsidan...inte över vodkaflaskan.

Fint det låter med allt planterande. Vågar inte ens tänka på hur min trädgård ser ut. Ingen har brytt sig. Jag har aldrig fixat mkt. Min fru planterade allt...i år har det inte blivit så...men kanske kan jag rädda lite när jag kommer hem. Är ju sjukskriven en månad till efter utskrivning.

Jag hejar på dig. /R

Jag saknar dig och din sarkastiska humor...älskar sådant. Läste ngn stans att ironi är den lägsta formen av humor. Jag gillar ironi och sarkasmer. Kanske är jag född elak? Men, men... Nu undrar jag mer hur det går för dig? Vill inte att du sitter där ensam och saknar din livskamrat...han som du skrattade med. Hoppas du umgås med dina vänner och inte ensam med vinet. Vill bara skicka en riktig stor, lång styrekram. /R

Yep...men detta är ngt nytt. Sedan jag slutade med kvällswhiskyn i soffan framför TV:n. Då kunde jag sitta där till 2 på natten trots jobb dagen efter. Inbillade mig att jag kopplade av...fast jag faktiskt bara drack mig till sömns. Till saken hör att jag mycket sällan har sett ett tv-program jag gillar. Med undantag av ngn bra film eller dokumentär tycker jag att det mesta är ren skit. Nu när jag är nykter tycks det ännu värre. Mitt liv är för kort.

Så efter middagen som vi äter 19-20 här är det bara lite kvällssnack om hur dagen varit. Vad har vi lärt oss, vad har stört...etc. Sen är det fritid. Då tar jag mig en långpromenad/korthalt. Kryper i säng med en bok och somnar oftast före 23... Vilket innebär att jag vaknar vid 04/05. Tycks ej ha samma sömnbehov som andra som försöker nyktra till. Men jag gillar mina lugna mornar.

Har ej läst boken VD, men nu står den på min "att läsa lista"...låter spännande. Mindre spännande var det om att höra om de unga armskärar flickorna som blir hopsydda utan bedövning. Fy fan, är det sant? Anar att det är så eftersom du verkar veta. I mitt fall gjorde väl ickebedövningen så mycket. Eftersom det ändå inte gick att göra mer än spjäla och tejpa. Men visst hade en spruta suttit fint när doktorn höll på.

Har sett körsbärsblommorna i Kungsträdgården, senast ifjol. Håller med om att det är vackert...men det är ju så kort...

Alkoholterapeupt ska jag börja hos efter utskrivningen...så inte blir jag bara utkickad. Skulle säkert få stanna ngn vecka till också. Men nu måste jag ut...jag vill ta itu med vardagen. Jag vill tro att jag fixar det. Här i detta "icke liv" kan jag ju inte trycka för evigt. Håller focus, har inte ens köpt nya cigg...trots att det smakade så gott ;-). Ha en skön nykter lördag. /R

Är så glad för din skull. Ta inte ut olyckan i förskott. Jag förstår hur din alkoholteraupept tänker men VAD är det som säger att ngt kommer att gå åt pipsvängen? Njut av karln, njut av våren. Tror inte du har bytt ut vinet mot kärlek? Hade du ens varit redo för kärlek om du inte dumpat vinet? Nej, för fan fortsätt som du gör. Önskar dig all lycka. Kram Dompa som också är beroende av forum.

Klart du skall använda den hjälp du tycker du behöver för att nå dit du vill. Skickar dom bara hem dig, men det måste väl finnas ett planerat stöd när man kommer hem eller? Vågar nästan inte fråga för jag hoppas så att det finns stöd när man kommer hem.
Så lyssna på Lilja och håll focus nu Kram, styrka och stolthet Kalla

att ladda upp bilder här skulle jag lägga min finaste av körsbärsträden som just nu blommar i kungsträdgården. I hopp om att det skulle få dig att känna att det går rätt bra att bo här söderöver, någonstans.

Har du förresten läst Tusen små bitar av James Frey? Det finns en scen i den där tandläkaren gör några rotfyllningar och löständer på honom utan bedöving, för att han är inlagd på ett behandlingshem. Det blev värsta rabaldret om den där boken, som jag älskar btw, för att det visade sig att allt inte var sant, bland annat det där med den långdragna tandläkarplågan utan smärtlindring. Till och med Oprah var helt förstörd för att hon tyckte att hon blivit lurad. För killen hade nämligen fått bedövning.

Men här i Sverige, lutheranismens och det sammanbitna lidandets land, här praktiserar vi detta i praktiken. Ingen bedövning till missbrukarna, vad som än händer. De får skylla sig själva (liksom kvinnorna som skär sig i armarna och blir hopsydda utan bedövning, med det är ett annat inlägg)

Du får ursäkta men det är rätt knäppt och just därför även lite småroligt

Trevlig helg alla snyggingar
VD

Vad skönt att du mår bättre, nu njuter vi av våren. Här har också inhandlats massa växter som skall ner.Kram Kalla