skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

..vad ett samtal på 1,5 timme kan ge mycket.

Pratade med mannens mor men sen ringde jag hans första ex, hon som varit med honom under tidigare behandling. Fick veta under båda tidigare behandlingar.
Han hade gjort exakt samma då som nu, läxan och duktig med andra men lika odräglig mot henne.
Så, min känsla är rätt. Fick veta massor och tyvärr är alkoholismen bara ett skikt.
Metoden på behandlingen och alla steg är ju också grundat på att det i botten finns en någorlunda sund relation. Det är utvidgat och utvecklat och väl fungerande på i grunden sunda människor.

Jag kan bara hoppas han lyckas bryta sitt invanda, destruktiva mönster med all arrogans och attityder. Gör han inte det blir det mer sprit och död.
Ensammare människa har jag aldrig mött!

90% av min tid har jag friska relationer runt mig, fyllda av sunda samtal och mål, de övriga 10% är makens 90%, tror sjutton det inte är balans. Mina friska 90 han har delat vid tillfällen har varit i princip helt utan den sjuka sidan av honom. Det säger mig mycket.

Är stolt över vårt land men det är tråkigt att ingen instans ser hela människan. Typexempel: mitt äldsta barn gick till kiropraktor för två veckor sen. Han diagnostiserar skevt bäcken och pratar om att hens ålder skulle inte ge denna diagnos. Knäcker tillbaka placeringen och fokuset ligger på diagnosen.
Allt det där är ju bra men om hen inte pratat och berättat, utifrån sin sundhet letar orsak själv och genom samtal med andra som känner hen så stannar det ju vid diagnosen och problemet återkommer om inte livsstilen ändras.
Tyvärr har inte mannen insikten eftersom alla "räddar" sig själva först(lämnar honom) och han är för psykiskt skadad för söka hjälpen. Dessutom får han ju bekräftelse vara "duktig och ha insikt" i nuvarande situation. Det är lätt vara duktig när man inte behöver konfronteras med grundproblemen.

Lillablå, dina ord är så kloka och rätt. Jag har släppt alkoholisten fri enligt alla regler men jag har övergett en mycket svag ensam medmänniska. Tyvärr finns ett långt djupare förankrat problem som med intelligens och hans intellekt mycket sofistikerat är dolt. Min bror och svägerska blev chockade över mina berättelser, hans beteende fanns inte på världskartan. I oasen har de tillsammans med oss tillbringat veckor tillsammans, dag och natt. Hur ska vårdpersonal, av vilket slag som helst, förstå och ifrågasätta? Maken själv gör det inte, hans världsbild är ju fylld av lögner och förnekelse, hans sanningar.

Jag är så glad jag har en bakgrund med mängder av psykologi involverat. Annars hade jag tagit allt till mig och skuldbelagt mig själv, att jag älskar för lite, oförmögen nå fram och letat brister. Och visst, jag har grävt under 2 år, vänt på varenda cm inuti, hjärnan var/är så proppfull att mina kroppssignaler slogs ut. Kändes som andningsmekanismen vid tillfällen försvann, jag fick med tanke "starta om" liksom. Sen i höstas har sånt försvunnit och jag fungerar. Jag hade grävt färdigt någongång i somras, under hösten började min läkprocess och smygandet på stigar, först bland snår. Nu vandrar jag rakryggad på bredare gator och där trivs jag. Motorvägarna är inget för mig, skygglapparna och farten gör ju att man blir oförmögen se sig om och ta in omgivningen. Stannar på vägen, ömsom slirig och fyller skorna med grus så det smärtar men ibland slät och enkel. Mötesplatserna gillar jag mest ;) som denna plats till exempel.

Tack för ni finns


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

till dig med Mulletant och förstås till din gubbe också.
Fenix


skrev vill.sluta i Flyttar mej själv...

att läsa dina inlägg. Du formligen sprudlar av livslust och framtidstro.
Me like a lot.

Trist att det blivit som det blivit.
Men du ger mig ett stort leende.
Tack, du gör min dag.
Vågar inte skriva mer om jag skulle trampa någon ptårna.
Kom och hälsa på i min tråd i vart fall!
Kram vännen!
/A


skrev lillablå i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

Vet inte om jag tycket att du övergett en svag, som du skriver...
Du har räddat dig själv!
Och antagligen har du hjälpt maken genom att gå! Nu är det upp till honom, precis så som det ska vara...
Åtminstone så länge han inte kan visa dig respekt och värme, trots sin alkoholism..
När han kan ta emot kärlek, och återgälda den, DÅ kan han räkna med ditt stöd... Inte hjälp, men stöd... Den enda som kan hjälpa honom är han själv...
Du kan det inte. Du kan INTE hjälpa honom, hur gärna du än vill det...
Om han ber om hjälp, så kanske, men det är han som måste vara den drivande och styrande, du kan vara den som ger flytkraft eller bärhjälp, men han måste leda resan...
Hårt? Inte meningen att vara elak... Men du måste släppa taget och inte att du är maktlös!
Stora kramar!!!!
/k


skrev Mammy Blue i Flyttar mej själv...

förfjusning fram mot påskens skidresa.

Oerhört viktigt och centralt för mej är de bilder jag ser i huvudet när jag tänker på resan. Helst vill jag mana fram de positiva bilderna av hur jag skuttar ur sängen på morgonen, pigg och nykter men om after ski- ölen visar sina fula nunor - spela filmen till slutet. Den delen där jag trött, rödögd med träningsvärk och skallebang är sist ut i backen...

Måste träna på detta, man KAN styra sina egna tankar eller åtminstone porioritera de man har nytta av, finns inga idrottsmän som vunnit några segrar genom negativa, destruktiva tankar.

Drygt två månader nykter nu. Jag vill väl inte sabba för mej själv?

Läs, läs, vaccinera, somna med bra bilder i huvudet - vakna med bra bilder!
En stor kram till mej själv - och en massa likadana till mina ihärdiga forumvänner!


skrev mulletant i Vill inte - kan inte

Tack för dina inlägg i en annan tråd. Jag understöder helt det du skriver om brustet förtroende och att sånt förstör tilliten på forumet. Väldigt sorgligt och väldigt sant. Du har min respekt!
Allt gott till dig och lycka till i framtiden! / mt


skrev mulletant i Filosofiska rummet

med morgonkaffet... och njuter av stillheten. Katten och jag vill också ha vår nu...

Till dig lessenfrun kan jag berätta att ljusen brinner ännu alla kvällar - "för den som behöver" säger mullegubben. San Pio´s skal är sotigt men han ler lika milt och har inga synpunkter på den nya påven:)

Måtte den förnyade Alkoholhjälpen visa upp sig snart och måtte lugnet lägga sig över det som är.

/ mt


skrev mulletant i hur mycket är för mycket?

tråd (jag skrev i en annan till dig): om du har så godda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Jag läser för övrigt 12 steg för hopplösa, en vecka i taget, och tycker om det. Finns iget Al-anon i min närhet. Kram, kram / mt


skrev mulletant i Är vi bra för varandra?

"jag är ..." inrymmer ju ingen insikt om att eller vad man bör göra åt det... Eller vilja att förändra sig. Lillablå - om du har så goda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Kram, kram / mt


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

jag tror på dig lika mycket som du gör på mig! Hur lever livet med dig?
Nu har jag blivit av med gipset och kan tro på en framtid med en riktig arm, även om det kommer att ta lång tid innan den fungerar som den ska igen.
kramisar
Fenix


skrev Fenix i NU får det faaan vara slut!!!!!!

lågt att slänga människors förtroenden i ansiktet på dem när det blir en konflikt kan jag tycka. Det är därför jag reagerar stå starkt på att stämningen är förstörd, och nu fick jag tyvärr kvitto på efter den spydiga kommentaren om att dra upp strumpbyxorna. Att utlämna mig som jag gjort emellanåt på forumet är för att jag litar på att inte behöva äta upp det, utan jag vågar berätta saker för att jag känner att människor som är här för att hjälpa varandra inte missbrukar det förtroendet. Man avslöjar saker ungefär som man gör hos en psykolog eller läkare som har tystnadsplikt. Tyvärr hade jag fel. Får dra slutsatsen att nu filtrera noga vad jag kan lämna ut, och det bör kanske andra också tänka på i fortsättningen.
Har haft ett stort motstånd mot att gå tillbaka i tiden och radera inlägg, men när jag får tid ska jag nog göra en ordentlig genomgång på vad jag delat med mig om, och kanske värdera om det. Kanske också en nyttig resa för mig själv och se på vad jag hållit på med och vem jag var när jag började här och vem jag är idag. Känns som om det inte är en odelat trevlig uppgift. Men kanske till och med nödvändig. Och då kommer det ju något gott ut ur den här historien.
Fenix


skrev lessenfrun i Filosofiska rummet

Jaha,
här sitter jag och funderar på lekskolan där ute..
Att dom orkar.
När det finns så mycket fint att lägga sin energi på :)

Men vi är sannerligen olika vi människor.

Vill inte ha mer snö nu.
Lika fin som den är i December, lika "ful" är den nu.
Soool.. Vår... Kom hit!


skrev Sorgsen i Är vi bra för varandra?

...en kram. Tänker på dig.
Att säga orden, jag är alkoholist, betyder nödvändigtvis inte en vändning.
Jag höll på bli tokig på alla dörrar min make öppnade åt sig för att han hade "insikt".

Var rädd om dig!


skrev lillablå i Är vi bra för varandra?

Åh.. Ibland längtar jag dit, ett par timmar i gemenskap, fast tid för mig själv, ovillkorligt och värme...
Men nu var det så längesen jag var där, att jag drar mig för att gå dit...
Kanske är det precis vad jag behöver nu när jag står här naken utan medicin?
Ta hand om dig Miss K, jag hoppas han fått mer insikt nu efter sitt återfall...
Stor kram!
/k


skrev Adde i Ångesten tar mitt liv...

sommarklippning nu vilket inte var så smart kanske :-) Men den är avgjort lättkammad :-)

Var och en tar sina egna beslut och folk kommer och går, så är det även i det verkliga livet, framförallt i AA. En del kommer tillbaka efter ett tag, andra hittar andra vägar och en del kan man läsa om i tidningen när de inte orkar med livet längre. Vi är alla människor med våra fel och brister men i det långa loppet brukar det lösa sig till allas bästa.

Ta hand om er och tack för ditt inlägg Berra !

Kramar ♥♥♥


skrev Stigsdotter i Ångesten tar mitt liv...

...de fina orden som innefattar allt det jag känner inför forumet också, hur jag hoppas att det skall vara!

Kram, A


skrev FylleFia i NU får det faaan vara slut!!!!!!

Nu ljög du allt. Provocerad blev du. Men du har rätt i att det är vi två som skapat den dåliga stämningen och det ska vi sluta med. Och jag är bara förvånad då det tycks mig som du har ett frikort här och får säga precis vad som helst till folk. Men om någon säger något till dig så blir du arg först och sedan jätteledsen. Så jag är vill veta hur du fungerar. Lära känna dig. Veta varför du aldrig svarar på raka frågor? Se det som en komplimang. Så på frågan om jag vill ha debatt och pajkastning svarar jag bara debatt. Se där fick du ett rakt svar.

Kram Fia


skrev FylleFia i NU får det faaan vara slut!!!!!!

"så dra upp strumpbyxorna nu och fortsätt med ditt". Vilken rännsten kommer du ifrån vill.sluta? Vad är det för språk? Vad är det för sätt att slänga folks förtroenden i deras ansikten? Varför blir du alltid så arg? Snart kommer väl ett förlåt med STORA BOKSTÄVER igen.

Fia