Senaste kommentarerna i forumet

...har du ju såklart, och det är ju faktiskt där du befinner dig - på marknaden ;-) Äsch det är det sista jag tänker på just nu, att jaga karlar och spela det spelet känns verkligen långt bort. (men när jag gör det har du såklart första tjing <3

det är så sant att jag har äktenskapet kvar och i många avseenden bättre än nånsin (det har funnits väldigt fina tider före missbruket också) - och ärligare på ett djupt sätt som jag inte har ord för. MEN i den stunden jag sa att jag inte kan hjälpa honom OCH i den stunden jag startade bilen och for efter att har burit ut det mest nödvändiga + personligt viktiga under en snöig natt när han sov tungt i ett rus OCH ställt pepparkaksdegen på trappan till barnbarnens hem för att senare ringa från min tillflyktsoret och säga att jag inte kan vara med och baka...

I de stunderna visste jag inte att det skulle bli så här. Tvärtom trodde jag då att det var slut. Jag hade under lång tid kollat bostadsmarknaden minst 1g/dag. Detta efter att många gånger sagt att jag står på tröskeln - utan förändring.

Kanske man måste komma till den där punkten när man ger upp... verkligen ger upp - utan att veta vad som finna bakom och efter.

Å andra sidan har den där elakheten aldrig funnits hos min man. Andra saker var svåra.

Kramar i sol och snöfall, det gör ont i mig att dela hur du har det. Det kunde vara jag - jag känner igen så mycket av mig i ditt tänkande och din hållning. / mt

Sorgsen, känner så igen din historia (det du skrev den 13:e). Att ta som uppgift att försöka öppna upp en mans känslor. På det här området har jag nog lite förutfattade meningar; det är många män som blockerar sina känslor. Du berättar om fd flickvänner som bara stuckit, som han upplever det som. Men hur lätt är det att föra dialog om ena parten blockerar sina känslor? Kanske du får ha ett ultimatum typ prata med mig eller jag lämnar?

Jag blir lite fundersam när du skriver om era perioder. Först lär ni känna varandra, sen är bara alkoholen i fokus. Fanns det kanske en förälskelse där emellan? du har säkert bara glömt skriva det. Jag tror att ni också har det extra svårt i och med situationen kring jobb och resor. Tror det är viktigt att diskutera hur ni vill ha det. Tror också att mt är inne på rätt spår angående att han kanske känner mindervärdeskänslor inför dig, absolut inte ditt fel.

Din idé om utvärdering till sommaren tycker jag låter bra. Sätt gärna en viss vecka, sommaren är lång. Och vad är det du vill uppnå? Nykterhet? Kommunikation? Vet inte riktigt hur situationen är nu, dricker han ofta?

Hoppas nu att jag inte klampat in för mycket i saker jag inte känner till! Har bara en sån inspiration att skriva idag.

Stor kram
Miss K

...och har känt sista tiden, har ingen direkt vändpunkt, att jag nått dit nu. Till att kapitulera, ge upp mitt eget krig.
Jag hamnar ändå alltid på samma tomma punkt. Punkterna är placerade på plika ställen och stannar av olika orsaker men oavsett var så är det tomt.
Jag har mer insikt, mer kunskap, förstår sammanhang och tror, vill tro att det kommer vara till nytta en dag.
Nu kan jag bara använda den kunskapen till att ge upp.

Både du, mulletant, och Lelas, har ju äktenskapen kvar. Jag kan bara hoppas jag får uppleva detsamma.

Min energi tar slut nu, i "fel" ände bara, det skrämmer mig. Han är ju nykter nu...

Jag gör det trots kunskapen att han ALLTID dragit sig undan och aldrig gått till botten med några av sina problem eller uppbrott.
Men, allt det där fanns svar på sidan mulletant hänvisade till med psykologisk misshandel. Är det grunden till elakheterna och inte alkoholismen så är jag bara en i mängden.
Det får jag svar på under året som går.

Vad bra att du får göra något du är intresserad av och inte sitta och sortera skruvar. Du har gjort precis som min sambo gjorde, bara ut och chansa. Han gick bara in på en restaurang och visst, inga problem. Jag beundrar er spontana människor som gör istället för att bara sitta och fundera.

Det är bra att praktikplatser finns (borde iofs sättas in tidigare). Skulle vara intressant att veta om de leder till jobb sen... Tror ändå det är bra att komma igång och testa sina drömmar.

Du fixar det!
Kram K

...lycka till markatta.
Gläds med dig!
Varm kram

Hej Lillablå!
Glad att du mår bra. Tolkar det så, även om du har det lite jobbigt kring dig. Visst är det avkopplande att vara ute i trädgården, hoppas det blir snart. Kan inte låta bli att skratta åt ditt uttryck kbt-agent, låter ganska spännande...

Verkar som att många har sina åsikter kring att ta och att sluta med antidepp. Jag har själv använt dessa i olika perioder. Numera vet jag precis när jag behöver dem och när jag kan sluta. Har själv inte haft så stora problem när jag slutat, men jag tror dig, du vet bäst. Alla reagerar olika. Har du tagit dem i 7 år är det ju inte så konstigt. Och du, om du känner att du behöver vila så kanske du ändå kan "vara sjuk" några dagar? Om samvetet säger nej så ta ut lite semesterdagar.

Ha det bra
Miss K

och ger kraft åt mig och säkert många andra. Den resa du gjort och där du är nu. Du påverkar ditt liv i den riktning du själv önskar och det gör du med klar hjärna och med en energi som inte fanns för att göra dessa förändringar ett år tidigare.

Fortsätt så
och att det är berg och dalbana... ja det är livet det.
Kram Tilde

med Dompa... och så. Vilken fantastisk resa till ditt sanna jag du har gjort - och är på... Stigsdotter. Fina du. Kram / mt

...på hur långt du har kommit sedan ifjol. Sedan du mötte djävulen den där gången. Inget av det du går igenom just nu hade kunnat ske då. Du hade inte orkat...bara drömt och dränkt. Var riktigt stolt över dig själv! ...och så! /R

Vore ju konstigt annars...med allt du går igenom. Men berg-och-dal är bättre än en karusell...vilket jag tror det blir om man även drar in A i ekvationen. Starkt av dig att inte göra det.

Du verkar ha bra folk omkring dig iaf. Även chefen tycks ju ha fattat vad du går igenom. Så går det när man vågar vara ärlig!

Hoppas du får en bra ledig halvdag och kan göra ngt gott för bara dig själv. Kramar/R

PS: Lite ledsen blev jag över dina rader hos Kalla; Att du skulle ut på marknaden igen! Jag trodde vi hade en deal? :-(

Helt chockad blev jag över att det var så illa Putte...samtidigt som jag blir lite förbryllad. Tycker nog att du ska följa tjejernas råd och ta en time-out vare sig du behövs i ekorrhjulet eller inte.

Men jag anar (kan ha helt fel) också en ovilja i att ta tag i situationen. Är du kanske rädd för vad du får upptäcka i så fall? Helt förståligt. Tycker dock inte att du har råd att satsa på jag-klarar-mig-själv.

Förstår även att orken tryter och det är där jag håller med ovanstående skribenter. Du måste börja omprioritera. Det kan låta hårt, men det finns inga lätta utvägar och mår man som du skriver så är det dags att agera nu. Sök hjälp! Kanske inte vad du ville läsa...men så går mina tankar. Du ska vara rädd om dig Putte. Livet är ingen generalrepetion - du får en chans! Ta den! Om inte time-out så åtminstone läkar/medicin/vitamin hjälp./R

...är det allra viktigaste nu. Precis som Tilde säger så suger en del människor must och energi ur dig. Jag har människor omkring mig som jag velat tillhöra på något sätt men som jag nu ifrågasätter: varför då, de ger mig ingenting tillbaka? Det är såklart extra svårt när det är en förälder men de är också människor och ibland kanske de behöver få lite motstånd och lära sig att man inte alltid finns där när de behöver kräkas ut sitt elände. Var rädd om och ta hand om dig!

Ena stunden känner jag mig så glad! Igår stod jag här och tittade på julklappen från jobbet - fina lakan. Har inte tagit hem dem, de skall med till mitt nya boende. Imorse var det surpellen som mötte vid frukostbordet - tack för att du gör detta lätt tänker jag och bestämmer mig för att jag måste se till att få snurr på detta nu.

Sedan sitter jag på tunnelbanan och får syn på reklam för en utställning på fotografiska muséet och blir vansinnigt ledsen. Kommer till jobbet och möts av ett glädjande besked efter säljinsats och tårarna rinner ohejdat - orkar inte! Skriver ut mejlet och går in till rar kollega med tårarna rinnande: någon borde bli glad åt detta säger jag. O ja, chefen kommer att slå baklängesvolter säger hon, ger mig en kram och säger åt mig att gå hem. Jag har bra kollegor, lyckas delegera alla måsten. Chefen kommer också och ger mig en kram "vad bra du är" säger hon och "det kommer bli så bra för dig och dina tjejer".

Jag är lyckligt lottad. Önskan att dricka känns långt borta, det skulle liksom inte tillföra någonting nu. Märkligt att det kan vara så att jag inte längre vill det som tidigare var ett måste! Men, jag vet ju att mitt alkoholmonster lurar där någonstans, ibland sticker det upp sitt huvud: vore det inte gott...? Tänk, vad skönt att smita undan...!

Det är så lätt att försöka förtränga de jobbiga minnena. Jag tror verkligen mulletant har en poäng när hon kopierar dina texter för dig att läsa. Om man inte accepterar att det har hänt så kan man heller inte bearbeta och hantera de känslor som ett minne väcker.

Jag fick en hemuppgift av min terapeut som verkligen har hjälpt mig mycket. Jag skulle skriva ner en av våldshändelserna, så detaljrikt som möjligt. Alltså den händelse som känns mest plågsam att plocka fram ur minnet. Det kan kännas svårt att minnas till en början men det brukar släppa när man väl sätter igång. Jag märkte själv att jag kunde minnas mer och mer alltefter jag skrev. Det var jättejobbigt såklart och jag återupplevde känslorna jag hade i den situationen när jag skrev.

Sedan skulle jag läsa min berättelse om och om igen, tyst, högt för mig själv och om man vill, inför någon annan. Jag lärde mig av det att själva minnet inte är farligt och att de negativa känslorna minskade i intensitet. Desto mer man utsätter sig för det, ju lättare blir det alltså att hantera de känslor det väcker.

Så nu när ett minne ploppar upp, istället för att döma mig själv och vilja fly från tankar och känslor så har jag lärt mig att tänka att själva känslorna det väcker inte är farliga och kommer att minska i intensitet för att till slut passera.

Kram

en liten lagom förkylning. Ja, det kommer att gå över! Du kommer att stå stadigt i din egen grund.
Kram, kram! / mt

för all pepp! Det betyder mycket.

Den där oron som slår på, den känner jag till. Jag har succesivt försökt att minimera den genom att ersätta den orostiden med andra saker som är mera lustfyllda. Med facit på hand ser jag att då det gått en tid med de "nya" vanorna så ger det en trygghetskänsla att göra dem. För mig har det varit så enkla saker som att ta cykeln en längre sträcka istället för bilen, ta bussen istället för bilen och promenara resten... ritualer som får ett enkelt innehåll i vardagen, Jag skyndar inte längre hem utan fyller ut tiden med lite gym, gör projekt som jag tycker är roliga eller rogivande även om de är meningslösa i någon annans ögon. Hittar nya saker som inte hänger ihop med ångesttankar, orostankar, sorgsentankar och ältande... alla dessa tankar som fört mig till ett glas vin och sedan två osv...

Upplever det som ett jobb det här, numera ett ganska trevligt jobb att byta till sig goda vanor istället för destruktiva. Ibland så faller allt ändå och jag blir så j-a ledsen men i stort så går det framåt bra och jag har mycket lättare att se ljust på det hela och få energin tillbaka igen mycket snabbare än förut.
(Den oron som jag inte riktigt rår på nu är den som slänger sig in här nattetid ibland... men den ska bort med hjälp av en liten kanin och lite vänderot har jag tänkt mig.)

Jag har märkt att det tar tid att förändras men varje framsteg känns dubbelt så bra.

Självhjälpsprogrammet är bra för mig just nu, det blir en daglig ritual bara för mig, vissa dagar går det inte så bra för mig, andra dagar väldigt bra och det är de dagarna som får ge mig styrka åt de dagar som kommer, för det är bättre att tro på sig själv än att misstro och fördömma.

Det här med att tillåta människor klampa in i mitt liv hur som helst... Jag fortsätter på min linje att inte ge tillträde för de som inte är bra för mig. Det är som jag läste av Mulletant, det är mig och mitt liv det handlar om. Har alltid förut trott att det var duktigt att prestera, alltid gå till jobbet, alltid utföra rätt. Jag gör inte så lika mycket längre. Givetvis går jag till jobbet :) men jag tar mina semesterdagar precis när jag som hastigast ibland känner jag behöver dem, tänker inte längre på vad andra tänker och tycker. Nåja... lite tänker jag men ganska snabbt släpper jag tanken. Och är jag sjuk så är jag hemma så länge jag behöver det.
Världen snurrar på även om jag inte är med under en dag eller två eller mer... Många av oss är så prestationsfixerade och duktiga, se var vi hamnar med ångest och oro. Nej den biten måste vi försöka släppa, att vara så duktiga.

Allt tar tid att vänja sig vid... ett steg i taget även om stegen är små mussteg ibland, så går det åt rätt håll.

Önskar oss alla en sann dag med bra val
... cykla lugnt :)

Låter som det finns en massa energi hos dig till att ta tag i saker, bra med jobbintervjun på måndag. Kanske skulle underlätta att träffa någon vän och gå på bio efter intervjun så att du hindrar dig själv att ta det där glaset vin.

Vill tipsa dig om självhjälpsprogrammet här på forumet. Kanske gör du det redan... Jag tycker det hjälper mig väldigt mycket. Dagbok och alla de andra grejerna blir en "trygg" ritual varje dag som ger lite svart på vitt och faktiskt som lite belöningskänsla och peppande för en själv.

Lycka till Fia.

Idag börjar dag 6. Har varit här så många gånger förr. Känner mig motiverad just nu. Kanske på väg någonstans nu. Viljan finns samtidigt som jag tänker att bara en helgfylla till! Efter det slutar jag. Jag måste vara galen? Nu blir det ingen helgfylla om jag så ska äta dubbla antabusdoser. Har en anställningsintervju inbokad på måndag morgon och den ska jag klara. Klarar jag den så är det en seger även om jag inte får jobbet. Nu gäller det bara att fylla denna dag. Det blir tufft då jag inte har några måsten. Inga barn, hemmet glänser efter alla dagars städande. Har varit så orolig i kroppen så jag har bara städat. Får väl gå ut en sväng. Promenera bort rastlöshet. Det knäppaste av allt är att jag tänker att om jag bara klarar intervjun på måndag så ska jag få ett glas vin som belöning efter det. Ett glas? Snarare blir det en hel BIB. Bor ju precis brevid Bolaget på gott och ont. Ont för jag är alkoholist. Gott för att ett knep är faktiskt att titta på dem som hänger utanför. Inte så jag gottar mig i andras elände men det är en bra påminnelse för mig att se vart jag är på väg.

Fia

Du verkar ha en fart i dig och vilja och energi. Det här låter riktigt bra, bara att fortsätta så. Mycket bättre att ta egna beslut än att bli ledd, så att man får det man vill ha. Du är stark, var stolt för dina beslut och handlingar.
Bra markatta!

ok, du kan inte vara borta från jobbet? Jag tror dig, att det är så det känns. Men när jag läser Santorinis rader till dig så kan jag bara nicka instämmande. Vad händer med arbetsplatsen i påsk? Om du nu skulle hänga dig? Vad händer med barnen? Jag hade en vännina som tog livet av sig eftersom hon var till ett sånt besvär för sin familj. Mår hennes make och barn bättre nu? Nej, tyvärr inte. Men jag ska inte tjata på dig. Motion är bra. Bra mat är bra. Och om du lyckas med ditt beslut att sova bra är det ju toppen. Jag måste säga att just sömnbiten tvivlar jag på att man kan bestämma själv. Önskar dig mycket styrka och tycker fortfarande att du ska söka hjälp igen. Men det är ditt beslut. Jag kan bara tänka på dig. Tack för lyckönskningar angående intervjun.

Kramar Fia

Samma här tyvärr :( Denna vecka jobbmiddagar och massa annat. Absolut ingen ursäkt, men extra svårt och jag klarade det inte :(
Tänkte då oxå på att "fan, vi hade ju kommit överens, och så sitter jag här med vinglaset i handen..."
Men vi fortsätter, nya tag....igen!

God morgon och tack!
Bra länkar med otrevlig läsning... Annat preparat, men precis likadana symptom!
Men jag VET att det går över, jag VET att jag klarar det...
Men tänk om jag kunde bli riktigt förkyld eller nåt liknande lätt, så jag slapp ta strid om att få vara hemma och vila...

Hoppas på en bättre dag idag!
Kram!

veta vilken FANTASTISKT underbar person och medmänniska DU är.

Jag vet att du och mullegubben nu har en rak och tydlig kommunikation.
Även han måste vara glad över din godhet/visdom?

Du är super!

Flygcert, läs vad m.t skriver, gå ifrån en stund.
Kom tillbaka och läs det igen och förstå styrkan i texten!

Jag önskar dig all välgång och lycka till, har följt din resa på avstånd och tycker du rest dig

Dax att ta steget fullt jut strax, för DIN skull.