Senaste kommentarerna i forumet

Fina flygcert. Det är så skönt att läsa om din stryka och dina framsteg (jo, du är stark och du gör framsteg!). Och samtidigt gör det så ont att läsa om hur illa han har gjort dig, och hur du plågas av all detta.

Men det är väldigt tydligt för mig att du har stampat ifrån ordentligt. Ytan kommer närmare, snart kan du andas! Ser du ljuset som glittrar uppe vid ytan?

Kram!
/H.

PS. lillablå-darling: jag är så oerhört glad att du tog dig ifrån T, för det där hade för eller senare gått illa. Puss!

...jag har mycket vara glad och stolt över men mår så dåligt nu.

Jag vill ingen något illa, allra minst de som står mig nära. Maken är den som sårar mig mest, ingen annan har gjort eller gör mig så illa som han lyckas.
Jag kämpar med att inte visa det och han gör nu som under tiden han drack. Stänger av mig helt, tror han till och med njuter av det.
Det goda i det onda är att vi är på geografiskt olika platser.
Ingen annan kan såra mig som han...han slängde på luren i örat med negativa ord. Sen har vi inte pratat...jag måste stå ut nu, inte frestas ta kontakt. Det kommer jag klara men det tär att han är så likgiltig...samtidigt visar det ju vem han är...

Skönt känna du tänker på mig, betyder så mycket när ensamheten är ofrivillig...

Kram vännen

Och vill bara skicka en extra kram!

Du är värd det bästa, du verkar ha ett väldigt gott hjärta!
Ta hand om dig och var rädd om dig!!

Kram

Ännu en tung dag...

Lider med dig i det du varit med om, Lillablå, känner igen mig i all anpassning... Och samtidigt som du skriver: "Och jag är egentligen inte så här liten och svag, även om jag är konflikträdd, men bit för bit tog han mig själv ifrån mig...". Detta stämmer så väl in på mig: jag är inte så liten och svag, jag är egentligen inte ens speciellt konflikträdd (i mitt jobb, med min familj - inte så att jag grälar mycket, men jag har igna problem emd att uttrycka min åsikt även om tex en kollega tycker annorlunda), men med honom backar jag hela tiden, jag försöker förklara mig så att han inte ska bli arg osv.

Åh, kan se framför mig när du gömmer dig där bakom trädet så att han inte ska se dig... Lider med dig, det är inte friskt, och jag vet att jag är på samma bana... Känns så jobbigt att också inse att även jag är sjuklig i mitt beteende: jag har ju tagit på mig att vara någon jag inte är och hur jag än försöker så passar inte det, inte det heller...

Jag vet ju att du har så rätt: det är ju inte mitt fel egentligen, men jag känner mig så dum, så fruktansvärt dum som inte förstod direkt för det började ju hända saker tidigt... Mina vänner frågar om de skulel ha sagt något när de undrade varför han ringde så många gånger om jag var med vänner, varför jag började följa med mer sällan, men jag vet ju svaret: jag ahde inte förstått, jag ahde svarat att jag var lycklig, för i det dkedet av livet trodde jag att ingen någonsin skulle vilja ha mig, så jag blev blixtkär och överrumplad öav att det skulle kunna vara besvarat, då fick jag väl ta lite törnar...

Idag är knappt bättre än igår; han har ringt två gånger och jag går under, och hans bror har barnen... Iböadn tänker jjag att jag ska prova samma taktik som honom; när jag ahr barnen så ringer han , vill komma och hälsa på, ringer och vill prata med barnen, dyker upp osv, undra vad som skulel hända om jag gjorde så? Men jag skulel itne göra så, för jag ser hur förvirrade barnen verkar när han gör så, jag vill inte utsätta dem för det...

Vilken fin bild du ger mig av att sitta med er!!
Du skriver inte för långt, skriv mer!!

Kram

Att läsa från början, vi har verkligen kämpat, nu får vi lite belöning för idag är det inte längre en kamp utan vi har en ny livsstil som nyktra. Sorg/sug kommer fortfarande ibland men det går ändå rätt fort över. Helger är inte alls förknippat med dricka längre för mig utan vila och återhämtning. Förut var helg helt förknippat med vin som avkoppling och det slutade med att man var mer slut när helgen var slut.
Nu tar vi ett steg till!
Kram tjejer!

Hur går det?

Håll dig till din plan! Det är skönt när saker och ting går framåt och lika jobbigt när man möts av motgångar, men du är ju säker på din sam att låta honom få tiden fram till sommaren, det är ju skönt att känna att du kan ge honom det. Förhoppningsvis lägger sig allt till dess och ni kommer känna av mer harmoni!

Massa kram och en dag i taget som du lärt mig nu!

Hoppas du har någon att prata med, för du behöver nog sortera upp dina känslor. Känner igen mig själv och jag tyckte det kändes som ett känslolavemang. Ville ta tag i allt samtidigt vilket gjorde mig helt slut, men fick rådet att sortera och ta en känsla i taget. Våra arv från våra föräldrar är en svår bit att ta tag i, så ta gärna hjälp. Måpnga kramar Kalla

Inte har det varit lätt och det är fortfarande inte lätt, men det är värt kampen. Att nå sin egen botten och sen ta sig där i från utan att glömma hur det var, ger en sådan känsla och styrka och ett helt nytt liv. Nu tar vi ett steg till//kramar Kalla

Nu när jag firat min födelsedag nykter och stark i mig själv så har en rad tunga dagar följt. Känner mig grå och tår-fylld som ett regnmoln blandat med stark, stark ilska. Har ett komplicerat förhållande till min far och har nog försök skjuta detta ifrån mig. Har nog inte kunnat känna det jag känner då jag ständigt haft dåligt samvete eller ångest för den senaste helgens vindrickande. Nu har jag inget att skämmas över och inget att dölja utan jag har rätt till mina tankar och känslor. Inser nu att jag är arg, arg, arg på min far och inte tycker om honom som person. Jobbiga tankar som nog legat där länge, men nu bara väller fram. Han dricker för mycket och jag har aldrig kunnat sagt något eftersom jag oxå druckit för mycket och han och jag har nog bara haft vin-kvällar på landet som enda gemensamma nämnare. Nu ryser jag av tanken.... Hur går jag vidare, vad gör jag, just nu "grumsar" detta allt annat.

...Adde...kan vara det...
Ditt klampande försvann när du lät bli alkoholen,skönt.

Jag har googlat lite men hittar inget svar på om nerverna som skadats under alkoholintaget kan läka när man slutar dricka.

När jag googlade fick jag fler ord som lufttrampare utöver fylleben.
Minns mina barns farfar hade detta efter många år som alkis, trots långa vita perioder, och det jag minns särskilt var att han gick så även som nykter (senare alzheimers och rullstol på vårdhem under många år innan han gick bort)
Ena benet lyftes högt och liksom klampade okontrollerat, gissningsvis även för avståndet var svårt bedöma.
Gången är stel och lite ryckig, som jag förmodar, på de riktigt tungt och länge missbrukande?

Min undran är om tillståndet, den neurologiska skadan, går tillbaka när man slutar dricka?

och ser hur jag verkligen trodde att jag slutade för gott, gång efter gång men föll tillbaka. Läser också om Maria och kalla som kämpat för att nå hit där vi är idag. Den som skäms och tycker att vi är så lyckade ska veta att vi har minsann också kämpat och trillat tillbaka många gånger. Men nu släpper vi inte detta, det är jag säker på! En dag så har man verkligen nått botten och fått nog och då finns det bara en väg. Upp.

jag faktiskt aldrigt hört talas om ? MEN när jag söp som hårdast fick jag ingen ordning på min ena fot, den hängde inte med i det naturliga steget utan jag "klampade" liksom fram. Irriterande som fan men inget jag kunde styra,ok, sluta dricka dårå men det var ju inget alternativ :-) Till skillnad mot skakningarna i händerna/armarna så gick det inte över med en folköl utan var så tills jag tog en vit dag.

Besvären var inte kroniska utan försvann helt när jag blev nykter.

Kanske inte det du menade men det är min egna erfarenhet.

du behöver inte hoppas, det är du som bestämmer!

...det som i folkmun kallas "fylleben", nervskador i benen, när visar det sig vanligtvis?

Bra liknelse med spinningen, tack Andreas!
Kram

Jag ändrar mig, gryt är nog en perfekt beskrivning, jag köper det direkt!

Jag hoppas du fått en god natts sömn, trots allt...
Jag lider med dig...

Jag fick aldrig något fysiskt slag, men han tog ut sina aggressioner på sitt stackars hus istället...
Och oj vad liten jag blev... Mindre och mindre, mer och mer genomskinlig...
Psykisk misshandel? Jag var konstant rädd för hans mörka ögon och arga röst... Det första jag gjorde varje gång jag gick in genom dörren var att flytta på hans barns skor, så att han inte skulle bli arg, jag frågade aldrig hur han mådde, för då blev han arg, gick aldrig in i ett rum som han precis gått in i, även om jag egentligen var på väg dit, för då blev han arg... Kan räkna upp mer, men det blir trist för dig att läsa...
Och jag är egentligen inte så här liten och svag, även om jag är konflikträdd, men bit för bit tog han mig själv ifrån mig, gav lite, men tog direkt därefter mer tillbaka...
Det skedde steg för steg, och jag kom till insikt när jag pratade i telefon med en god vän, och gömde mig bakom ett träd för att han inte skulle upptäcka mig där vid den lilla stadens busstation... Låter inte friskt, va?!
Hade du fått ett slag eller knuff den första månaden när ni precis träffats, så hade du garanterat bett honom fara, men tyvärr visar de sitt rätta jag i små, små bitar, och innan vi vet ordet har de tagit makten! Så kom ihåg, du bär ingen skuld, det är inte ditt fel att han slog, våld är aldrig ok!!!
Du är snarare fantastisk som trots hans utfall tagit dig därifrån!!!
Fantastisk!!

Hoppas idag blir bättre än igår!!
Sätt dig i solen med en kopp kaffe eller te, och välj ett bord med minst tre tomma stolar, och tänk dig att några av oss sitter där, vi löser av varandra, för alla vill njuta ditt sällskap! Du finns i mina tankar idag!!!
Kram!
Och förlåt, det blev visst lite långt, kanske borde skrivit av mig i min tråd först! =)
/k

Är precis lika kloka som någon annans....
Känn inte att du inte kan svara, för att någon annan redan gjort det, din synvinkel eller fundering kanske precis är vad trådens författare behöver?
Fast å andra sidan, skriv bara när du vill, annars trampar du över dina egna gränser...
Lite rörigt?!

Har inte läst tråden från början, det var rätt längesen jag var som mest aktiv här... Men det läcker positiv energi, som om ni båda vet vad som gäller framöver! Hoppas jag tolkar det du skriver rätt? Och snart kommer vårens varma sol hjälpa till lite extra!
Stor kram!
/k

Förtjusning i barnböcker, det är ju barnet i dig som komet fram. Och likt ett litet barn dunar du in.......
Inget fel i det, även jag är ju som ett barn imellanåt.
Skall hitta lite mer kompisar att lattja med, jobb nu och har en tand som värjer utav H-vete.
Dålig dag då det gäller idag när AV gör återbesök efter sin senaste inspektion.

Men men, bit ihop.......... Ajajaj faan det går ju inte.
Prövar din andningsövning......... Den hjälper!
Tack vännen.
Kram /A

Ibland är det som på spinningen, tung backe uppför...... En femma lägger vi på och vi sitter ned.

Och rätt vad det är går det utför, så vi spinner loss och vi lättar upp motståndet och trampar ur all mjölksyra ur benen.
Suget kan motsvara backarna på spinningen, det är olika tungt ibland, men rätt vad det är lättar det upp och man glidet förbi i en nedförsbacke.

Och man kör bara mot sig själv, spelar ingen roll hur duktiga alla andra är. Det är en själv som lägger på motståndet men det är riktigt kul, och skitjobbigt imellanåt men man har gemenskapen och vetskapen att alla som är där sitter i samma båt.

Lite som här, det är tungt och jobbigt ibland. Men för det mesta roligt och trevligt. Fantastiska personer härinne som alla sitter i samma båt.
En gemenskap som är obeskrivlig.
Skänker ett stort tack för att jag hittade hit.
/A

Härlig läsning och jag håller med om att jag vill vara nykter-inte nykter alkoholist. För mycket tid redan. No more. Fortsätt era fantastiska och inspirerande resor. Ni har min absoluta respekt!/NM

Slår mig ner här, lutar mig tillbaka för att andas lite. Jag övar på att andas, med magen, genom näsan, känna kroppen. Andas in, andas ut, andas in, andas ut tills jag märker att det är min mage som rör sig och inte min bröstkorg. Då ska jag lägga till -tänka "slappna av" på utandningen. Andas in-ut/"slappna av". Upprepa upprepa upprepa.
Gör jag en sådan övning, minst 5 minuter om dagen så ska det till slut, även i stressade situationer, räcka med att tänka "slappna av" så ska syresättningen regleras automatiskt. Säger de lärda. Betingning. Som Pavlovs hundar.

Känner mig lite fånig till en början men tänker att om jag kan gå till gymmet och träna min kropp flera dagar i veckan så kan jag åtminstone ägna 5 minuter åt mental träning också. Sedan ska jag belöna mig med en god kvällsmacka, kamomillte, och en ljudbok. "Kaninen som så gärna ville somna" är egentligen en barnbok men den funkar som värsta sömnpillret för mig. Rekommenderas starkt till er med ungar som har svårt att somna. Och såklart till er som själva vågar lyssna på barnböcker utan barn, som jag. På mitt bibliotek kunde man låna den som strömmande ljudbok på internet.

God natt önskar jag er!

Ja, jag har nog gått på högvarv, men trodde att jag hade vilat ut för länge sen.
Ska försöka att fortsätta skriva i någon form, om inte annat så för att påminna mig hur jag tänkt och kännt mig.

Min sambo är så trött nu efter jobbet, så det blir nog ingen massage. Inte idag iallafall :-)

Miss K

Ni har Santorini och Tilde, tack för att ni delar med er av dem. Jag vill inte heller få identiteten nykter alkoholist, jag är nykter punkt.
Ja, varför fortsätter man dricka tvångsmässigt tills man är berusad fast man bara vill bli lite smålullig, svaret är väl att vi gör det därför att vi tappat kontrollen, vi styr inte över alkoholen utan den styr oss.
Det är jobbigt av och till och sorgligt men som du skriver Santorini så går det över, idag har jag inte känt något sug eller sorg över det.
Var på spinning ikväll och det är så jobbigt men så roligt, är glad att jag provade det. Det ger sådan energi och glädje resten av kvällen. Håller med dig Tilde om när man fastnar i destruktiva tankar, det är samma lättnad att slippa det. Jag har blivit mycket gladare och mer positiv sedan jag slutade dricka, det känns härligt.

Så glad över gemenskapen som finns här, hänger kvar här för att jag trivs med er.

Kram!

Sorgsen, kära, söta, rara!
Nu sitter jag och dricker ltie te, kanske du också? Hade varit fint att ses!!

Ja, dödslängtan/ångest är välidgt närvarande och ändå försöker jag verklgien bara låta mig vara ledsen när jag är det - det är oftast då jag känner att jag vill ge upp, men nu försöker jag härda ut (tror att det var du som skrev om det till mig för ett tag sedan?)

Maratta, du har så rätt: bara jag bestämmer mig - och det har jag ju gjort: jag ska ha det där första, lilla men mysiga grytet. Jag har handlat lite och förberett lite, men jag har redan en massa saker som också ska få plats.

Tror itne att jag komemr anmäla honom... Många ahr gett mig rådet att göra det, men jag vet attd å ställer han till ett helvete om barnen, och som vanligt så hoppas jag att om jag håller mig lite tillbaka så kanske vi kan lösa det... Sjukt: igår var han galen-arg och idag är han insmickrande och len som sirap - hur ska vi komma överens i vilket fall...?!

Tack för orden om allt som hänt och varför det kommer upp nu osv.Är såå trött, men har itne ro att sova. Hoppas att det kommer bli mer rofyllt när jag är själv i grytet (med barnen...) och har saker och ting som jag vill ha dem för att jag vill det, inte för att någon annan vill det.
Men ont gör det - kan inte sluta gråta...
Ledsna kramar!

Vi kommer säkert att ta paus härifrån i perioder, men jag måste påminna mig själv ibland om var i från jag kom. Sen är det som Santorini skriver att många har man kommit väldigt nära och har blivit vänner. Så många grattis från Kalla