Senaste kommentarerna i forumet

Så vi fixade det igår...både du och jag. Läste vad du skrev på min tråd. Har massor med tankar om det. Nu har dessvärre lillskiten vaknat -Längtar till den dag jag bara har tonåringar hemma, för de verkar ju sova dygnet runt :-)- så jag får kommentera senare. Men en sak vill jag säga; jag är på inget sätt starkare än du! Jag fick bara en annan uppsättning kort när livets kortlek delades ut. Vi hörs under dagen. Kram

Tack för dina tankar! Det känns skönt att få bekräftat att jag handlar rätt. För det känns ju inte rätt. I mitt fall var det J som lämnade mig och hon har bett om att få komma tillbaka. Det vore så lätt att svara ja, men aldrig! Inte av missriktad stolthet...vore det bara vi så skulle jag snurra runt i denna karusell för evigt (För så mycket älskar jag henne), men för att jag måste prioritera rätt.

Och samtidigt som jag älskar så avskyr jag...inte henne, men hennes val. Jag måste nog läsa lite mer på anhörigsidorna. I början var det de enda jag läste.

Men så mycket förstår jag att ni har rätt; Låt din alkoholist sjunka. Simma upp till ytan måste hon/han göra själv. En anhörig kan vara en flytväst...men det gör ingen skillnad för en dag kanske man trillar i spat och flytvästen är inte med. Så lära sig simma är viktigt. Låter jag lite flummig? Hoppas du förstår ändå...jag försöker bearbeta ditt och Lelas budskap på mitt egna sätt.

Verkligen Tack för input! Hur mår DU nu? Kram

Du ställer tuffa frågor Nn...men det gör inget. Behöver ju förstå själv. Jag tror - med betoning på tror - att vi drack för att vi blev besvikna. När vi träffades så var det verkligen stor passion, du vet den där "Once in a lifetime"-känslan. Vi ville allt...flytta ut på landet, odla vår egen mat, yngla av oss och minst sex barn skulle vi ha, som ett slags "lovetoken".

Nu blev det ju inte så. Vi var ju tvugna att äta. Jag gjorde gjorde karriär, inte direkt för att jag ville. Men vi behövde pengarna och efter ett tag blev även det en livsstil. Vi beroendepersoner går ju så ofta "All in" i vad vi än gör. (Se passionen ovan). Trivdes på jobbet gjorde jag väl inte...så när jag kom hem ville jag ladda ner. Men inte som tidigare med kärlek och prat. Jag var så trött. En virre satt fint i början, men sen blev det bara fler...ja den resan kan du ju.

När det gäller J kan jag bara spekulera. Besvikelse? En vacker kvinna som hade hela världen för sina fötter som en dag vaknade upp och såg att hon satt i Byhåla med en make som inte alls var närvarande. Jag såg henne inte och hon hade satsat allt på oss.

Men ett riktigt svar kan jag inte ge. Gener skulle en del hävda...kanske? Varför drack du? Du behöver inte svara om du inte vill/kan/orkar.

Tack för att du höll om mig! Kram

Visst är det en bekräftelse på att vi gör "rätt" när barnen kommer nerför trappan. Värt allt! Hade en liknande stund som du när ni kollade film. Sent igår kväll tokdansade vi alla fyra i köket...till iof. förskräcklig musik, men det fick mig att skratta. När jag lade mig hade jag en klump i magen...men det var inte ångest, "bara" tokkärlek. Fan Maria! Jag tror vi är ngt på spåret nu...vi börjar se vad som finns så nära oss!
Tack för stöd...du betyder mycket för mig. Kram

Jag kan vara helt ute, men jag inbillar mig att kanske både Stigsdotters och Kallas män testar just nu. Inte om ni kan hålla er nyktra...men om dom har RÄTT att dricka lite under den underbara svenska sommaren. För vad är en sommar utan alkohol? Jag kan ha helt fel...men spontant är det min tanke...gubbsen kollar vad som är ok.

Jag läser Anonyma Alkoholister, Stora boken. Där förklaras bra hur maktlösa missbrukare är inför drogen, alkoholisten inför alkoholen - skrämmande och befriande läsning. De processer som beskrivs där (för många, många år sen) förklaras av dagens hjärnforskning och blir begripliga på ett annat sätt. Tycker jag. Kolla in den här länken:

http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&feature=player_embedded

Se också filmtips i Carina Bångs blogg, When love is not enough.

http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Styrkekram, vi följs åt / mt

och fascineras av insikterna som funnits så länge och nu kan påvisas genom modern hjärnforskning. Den forskningen förklarar ändå inte kraften i AA. Det är ändå lätt att inse att den kraften finns, inga frivilliga sammanslutningar håller ihop världsomspännande nätverk under decennier utan att det finns något som bär. / mt

Tänker på dig Dompa.
Du går igenom två saker samtidigt, som var
för sig kan slå omkull den starkaste.

Genvägar är något vi sökt både du och jag, men
denna gången får vi ta den långa vägen. Trots all smärta som finns där, all sorg som väller fram.
Denna gången får vi ta det...för både du och jag
vill kunna se våra barn i ögonen och se glädje,
trygghet och veta att vi har fan gjort det bästa
vi kan!
Önskar jag kunde ta bort allt det onda du känner.
Även att du känner dig vilsen och skör så är jag helt förundrad över vilken styrka en människa
kan besitta!
Jag försöker bryta mitt beroende, jag är sjukskriven, jag ansvarar inte för mina
barn för tillfället....åh bara den saken är tillräcklig för mig.
Du gör allt det och fan så mycket mer på en och samma gång.

Ta all hjälp du kan av svågern m. familj. Lämna barnen ibland
för att få ett andrum. Vissa saker måste du vara stark i nu, som
du redan vet. Men du får inte glömma bort Dompa helt och hållet
i ditt inre kaos. Glöm inte bort DIG själv i allt detta, du måste få vila ut ibland så att du får tillbaka din energi
Har läst allt som alla otroliga människor
skriver här inne...så mycket värme, kloka ord och kärlek!
Har du någon samtalskontakt förutom när det gäller alkoholen?
Är skitviktigt att du får bra hjälp att hantera ALLT som händer i ditt liv.

Känner en stolthet över dig och en tacksamhet
att jag får ta del av allt du skriver! Som du skrev innan så lär vi
av varandras och alla andras resor!

Glöm inte att vara förbannat stolt över dig själv!!!!
Åh glöm inte bort dig själv mitt i allt!

Kram TP

...missinassen pigg o glad, tittar på inspelad deckare medan min vinpimplande make har slocknat i andra soffhörnan. Vanligtvis är vi två snarkare ;-)

Jo svärföräldrarna har förstått att jag har problem. Sist vi var hemma hos dem på middag, i påskas, så var det ingen som fick vin till maten - alla drack annat eftersom maken sagt att jag inte dricker längre. De är rara och vill väl. Men jag blev ändå arg på maken och undrade vad han sagt. Han ville inte prata om det men jag stod på mig och sa att jag känner att jag befinner mig i underläge här, jag har rätt att få veta vad du har sagt, jag behöver kunna se dem i ögonen när vi träffas och veta vad de tänker. Sen la jag till att detta är en sjukdom, jag tänker INTE skämmas!! Han höll med om att det ska jag absolut inte göra och att han sagt till föräldrarna att "det fungerar inte så bra att ha alkohol hemma just nu". Jag vet inte vad / om mer, jag tycker det verkar vara lite svårt att ha några djupare diskussioner i familjen så det är mycket möjligt att det inte sades mer än så, sen får var och en läsa in mellan raderna det som behövs. Lite synd tycker jag att man inte kan vara mer öppen, prata och älta lite tillsammans men, det är bara att gilla läget.

Känner mig nöjd i alla fall att inte vara den som sover vin-sömnen. Men det var jobbigt att stå där i köket, på ena diskbänken en öppnad vinare, på den andra ett glas. Gick och hämtade en egen flaska Blåbär då blev det lite bättre. För er skäms jag inte att berätta att jag ändå stal till mig ett halvt glas när maken svarade i telefon. Men fasen, det är inte ens gott!! från och med i morgon blir detta ett helt alkoholfritt hem, det ska bli så skönt! Farmors gamla skåp får fyllas med annat!

Nynykter och Anonymt har skrivit så kloka ord, kan bara hålla med dem i deras tankegångar. Vill bara nu förmedla mitt stöd till dig, Stor, stor kram!

Nu går jag o lägger mig, nyduschad, nyrakad, nykter, nybäddad säng luktar gott också
..bara så ni vet det...
This is a waste of a man :-)

Godnatt mina vänner!

Det tar tid att förstå rollen som anhörig och hur man bäst agerar. Jag jobbar själv på det fortfarande. Gör ett försök att förklara hur jag tänker som anhörig. Enligt min uppfattning handlar det om det du själv precis skrev, logik och förnuft å ena sidan ställt mot ens inre känslor som tycker något helt annat. Jag har kommit fram till att min alkoholist inte är hjälpt av att jag skyddar honom. Han behöver ta konsekvenserna av att han dricker för att förstå att det inte är hållbart och därmed faller han allt djupare då allt färre täcker upp för honom, något som är fruktansvärt att se eftersom jag samtidigt bara vill honom gott och inget hellre än att han ska få må bra igen.

Logiken i att släppa ansvaret och låta alkoholisten ta eget ansvar är oerhört tuff att hantera eftersom känslorna inte hänger med i samma takt. Det är säkert lättare för den som inte är nära anhörig att se problemet och tycka att lösningen att lämna är enkel men känslorna hos en nära anhörig "ställer till det". Man känner enorm skuld i att ta steg som gör att alkoholisten i princip faller. Men som jag ser det, efter mycket ångest, stöd här och via professionell hjälp finns ingen annan lösning. Genom att fortsätta tiga om problemet bekräftar man som anhörig att beteendet är okej och bidrar därmed istället till att det fortsätter. Låter enkelt men är så lerhört svårt och förknippat med starka skuldkänslor. Jag gick bara upp på morgnarna efter att jag lämnat och kräktes över hela situationen. Kände enorm ångest och skuld för att jag övergett en sjuk människa. Men jag är inte orsak till att min alkoholist valt att dricka precis som DU inte är skuld till att J dricker - aldrig! Och precis som Lelas skriver, det hade knappast varit ett bekymmerslöst familjeliv som funnits som alternativ om du inte gjort något även om man inte vill se det klart när man är mitt i bearbetningen av allt som hänt.

En sak är säker. Du har brutit ett oerhört destruktivt mönster och gett dig och barnen världens möjlighet till ett bra liv framöver. Låt oss hoppas att J en dag också bottnar och tar hjälp. Försök tänka att idag är idag, att det kommer andra dagar. Livet kommer inte att kännas så tufft varje dag framöver. Man behöver perspektiv. Ge det tid och försök vara snällare mot dig själv. Något annat finns inte. Kramar A

:)

Ska vara rädd om mitt vackra ansikte jag lovar! Tog närkontakt med rakhyveln idag också....
Började se ut som jultomten åh det kändes som om det va fel årstid för det :-).

Nu ska jag lägga mig o fantisera om en stor lottovinst, så jag kan släppa den oron iaf.

Godnatt TP

Letade efter ewazebra... Hon hade gått, men yoga är nog bra. Glädjs åt Nynykters rikedom. Tar ett gäng av mt:s bullar - behöver tröst...dessutom är jag en stor kille. Smyger ut igen...för härinne behövs inga bergstroll och jag tror att han smet in samtidigt. Men rummet är fantastiskt!

Jag har tänkt på dig idag, på att det här ju inte bara handlar om alkohol, utan också om en skilsmässa. En skilsmässa som förmodligen blir än mer påtaglig när J nu flyttar sina saker. Så mitt i alltihop är det också sorgen över den kärlek och det äktenskap som inte höll tills döden skilde er åt. Sorgen över det som inte blev. Även det ska hanteras någon gång och på något sätt. Varför drack du? Varför drack hon? Det är retoriska frågor. Du behöver inte svara. Jag menar bara att det kanske fanns mönster och brister i er relation långt innan alkoholen blev det stora problemet. Och sådant är aldrig bara ena partens fel. I en relation är båda lika ansvariga.

Nu kommer inga käcka tillrop. Jag håller bara om dig.

Nynykter

Tyvärr! Banka för fasen inte huvudet i timmerväggen. Så mycket vet jag om kvinnor att de inte tycker att det är fint med sönderbankade killar. Godnatt kompis

Jag tar till mig allt ni skriver.

Anonymts och Lelas input...för jag greppar inte riktigt den här anhörigbiten. Jag vet hur man är en alkoholist men jag ser inte riktigt hur man ska agera som anhörig. Även Kalla var ju inne på det.

Även vad Nn och Stigsdotter skrev om att återerövra mitt hem. Ska ha ett snack med ongarna...vem vill ha "masterbedroom" - ser fram emot ett ärligt slagsmål.

Lilja och Magnolia för en pepp utan förbehåll...

Just ikväll är jag mer ledsen över mig, ongarna och J...än vad jag är över mitt eget drickande/min egen törst. "Det är inte mitt fel"...mitt förstånd säger det, men mitt hjärta säger ngt helt annat...så därför är jag inte helt övertygad. En annan tanke; Varför dricker J, varför började hon dricka? Har inte råd att fundera på det.

Sitter här ensam just nu. Resten av familjen är på pizzeria efter att ha flyttat hela dagen. Men snart är ongarna hemma...nej, jag har inte varit på Apoteket Röda Näsan utan jobbade. Även idag gick det bra...men det satt djävligt hårt inne.

Tack alla! Ert stöd och intresse betyder så mycket för mig. Att ni tror på mig...får mig att kanske också göra det. Piacere!

Va fina ni är!

Ni finns där när man behöver er som mest! Läste det ni skrev och tänkte att här ska banne
mig inte drickas något! Vi ska klara detta tillsammans! Om suget kommet tillbaka
mer ikväll så är nästa steg att dunka huvudet hårt i timmerväggen eller något sånt.

Vet ju att det där med kärleken får vänta och jag
känner mig inte som den man jag har varit. Vill hiitta självkänslan...minska i vikt samt få ordning
på min ekonomi...är inte alls kul när man bara har 100:- kvar när räkningarna är betalda...
Så är nån av er snukigt rik, så tar jag gärna emot en anselig summa så jag blir skuldfri ;-)!!!!

Blir nog till att krypa ner i sängen tidigt...konstigt att saknaden efter alkohol
lämnar en sån tomhet efter sig...Nästan som att bearbeta en
sorg...så sjukt egentligen.

Kram o tack allihop! TP

Visst fan kan det kännas så...att hjärtat förtvinar. Men du har kärlek och du har kramar i ditt liv. Ok, kanske inte just ikväll...men ett glas hjälper knappast. Du behöver minst en flaska...och då? Ja, vad händer då? Dyker kvinnan i ditt liv upp? Knappast? Kommer dina söner att krama dig och tala om hur stolta de är...och hur mycket de älskar dig? Antagligen...men vad kommer du då att känna? Du har fyra veckor i ryggen...en kväll
till fixar du. Jag kanske låter lite hård...men mina ord är nog lika mycket riktade mot mig själv som dig. Förutom kvinnan då...vill inte ha ngn...kanske senare när jag är redo.

Jag fattar att ensamheten är överdjävlig...men att vara två med fel person/flaska...det är nog ännu värre. Dessutom är du ju inte ensam. Du har ett helt forum som gillar, hejjar och tror på dig. Ja, ja...en cyberkram är inte detsamma...men bättre än inget? Dessutom ska du lita på tjejerna ovan...kvinnor finns det. Bara man är redig, någorlunda stabil och luktar gott. Håller om dig

Av din man, han verkar ovetandes om hur det står till, och det är nog hemskt svårt att först, det går nog inte, för dem som inte har vårat problem. Hoppas, hoppas du lyckas stå emot, för din egen skull Stigsdotter. Du är viktig!! Jätte kram !

Inte ALLA passar i silvernaglar...men jag är säker på att du lessenfrun fixar det ;-) Nynykters ansiktsmask verkar livsfarlig. Don't!!!
Både make, kisse och kanin...ja Gud har verkligen lättat på sin blåsa. Shit med den inställda festen dessutom... Mitt förslag är att du tar en cigg och kollar in din rävkompis.

Äldsta dottern sitter i köket och spelar gitarr och sjunger. Så vackert att jag bara stillnar. Jag är rik!
Nynykter

Ha ha!
Ja det var en tanke..
Silvernaglar :)

Ja kisse måste bort. Men inte just nu, en annan dag.
Har en stackars kanin också så man kanske får mängdrabatt...

MUMS!
Kanelbullar ska man baka med smör. Bästa sorten! Tack!
Kram från Nynykter