Senaste kommentarerna i forumet

God morgon Måne!
Det var flera dagar sedan jag var här. Livet springer på. Jag och min man har nog gjort försök till att tala på djupet. Särskilt när vi är fulla... Då blir man ju jätteklok. Som det är nu finns inte förståelsen kring det här med alkohol. Det kan bero på att att jag inte pratar om det med honom. Jag vill sköta mig själv med hjälp av forumet. Och min syster, men henne vill jag inte belasta för hon är gravid.

Om jag pratar för mycket om det här med min man kommer han med all sannolikhet att kunna övertala mig till att dricka litegrann. Han är inte den som spottar i glaset och frågar ni mig så har han alkoholproblem också. Dock blundar han för det. Han tål mycket mer än mig, och det går inte över styr så ofta. Däremot behövs det ytterst små mängder för att han ska bli stingslig och få kort stubin. Och när han har fått i sig på tok för mycket blir han grym. Inte så att han slåss fysiskt, men verbalt. Men jag älskar honom och kommer aldrig i hela mitt liv att lämna honom.

Nåväl. Idag är det lördag och Måne min måne, vi ska fixa det här. Det är underbart att ha dig. Jag skickar alla styrkekramar jag har till dig! //Din vän Monkey

hram på dej måne o på er alla o godnatt

Så härligt att höra att du mår bra Måne :-)
Jag tror att energin och självförtroendet får ta tid på sig att växa...det finns så många tankar och känslor nu som man måste ha tid att ta itu med och bearbeta och det viktigaste är ju ändå nykterheten.

Så skönt att höra att du mår bra också Pia, du är en ständig källa till inspiration!

Kramar på er

Ja,men en sexpack på magen är ju bättre än en sexpack i magen
så go for it!!
sist jag var vid läkarn frågade hon om jag gick på gym(har lite muskulösa armar)
jag skrattade,gym är det värsta jag vet
men att kånka matkassar o ungar
både i jobb o privat
ger väl lite det med
värre är det väl med sixpack in the belly
men för att ha fått tre ungar
så är magen ok
värre med de två som är över magen om man säger så
hihi
skämtåsido
goa Pia,
hoppas,o tror att vi hittar tillbaks med tiden också
vi var på go väg
men jag lyckas förstöra för oss,gång på gång.
o det blir ju lite svårare för var gång
jag vet att jag sluter mig också,men har ett behov av det
liksom jag har ett behov av att ösa ur allt,,
black and white
up and down
yin o yan
som med allt
med livet
men jag vill att allt ska bli bra
o tänker inte ge mig
kul att du går på ridskola
o utvecklar dig,,
spännande,önskar jag hade lite mer go att testa nåt nytt
men meditation
o egentid i lugn o ro
kan va svårt nog att få till som det är
men mina promenader är heliga
jag är ett med det stora där ute
njuter till fullo
av allt som finns omkring mig
härlig höst,vind,klar luft som renar hela mig
blåser bort jobbiga tankar o ger utrymme
för positiv energi
laddar o känner harmoni
kramar Måne

Hej igen.

Nej då Måne. Han är så glad och lycklig att jag är nykter nu... tror att han äntligen känner sig trygg med det och har sett vilken skillnad det blir. Jag har frågat ibland om vi skulle dricka lite vin tillsammans någon helgkväll (kan inte riktigt arbeta bort den där provocerande sidan av mig.. :) ) och det blir bara NOPE.

Har även hört när värdfolk smyger fram till honom och frågar om jag fortfarande inte dricker vin, eller om det går bra att bjuda. Ha ha, vilka fegisar. O han säger att det klarar jag absolut inte..

Skit, blir förbannad faktiskt, trots att det han säger stämmer. Men det känns ändå kymigt att höra någon annan säga det, det är ju upp till mig att avgöra. Fast allt rinner av mig så snabbt nu för tiden.

Sen när festfolket fått lite i sig så vågar dom fråga och prata och alla bedyrar att jag är lika glad och trevlig nykter ( o jag sitter mest och vill hem och tycker de flesta pratar goja.. men är tydligen en bra skådis. :) men det är ju SYND om mig och alla andra som inte kan njuta av alla goda viner. Det är ju en så STOR del av livet...

Tja, det är inte någon del alls av mitt liv längre och jag lever fullt ut nu. På riktigt. Behöver inte stärka mig med alkohol för att bli någon jag egentligen inte är, behöver inte konstlad glädje. Är tacksam och nöjd för det mesta. Ofta lycklig. Mår bra när jag somnar och mår bra när jag vaknar. Inte alltid så klart, bekymmer finns, men det är en himmelsk skillnad mot förr. Då var det mesta svart eller vitt.

Nu skiner solen. Min ena katt spinner här i mitt knä. Jag ska till stallet och träna magmusklerna.. var på ridskola igår och fick ipräntat i mig att man ska rida med mellangärdet så nästa sommar hoppas jag på ha sex-pack. :) Bättre sent än aldrig.

kram kram

Tack för jättefint svar Vimmsa
kunde varit jag som skrev,stämmer så rätt in på mig också
varit lite tillbakadragen i all tid,men social när det krävs
men nu är behovet mycket större
min man reagerar likaså,lite svartsjukt beteende
om man säger att man ska gå promenad säger han,",,,men du vill väl gå själv förstår jag,,"
på ett sårat sätt
inte alls så,man behöver ju varann,men när man inte riktigt hittar fram
blir det svårt
så skönt att få lite feedback här i alla fall
känns som här är mest hemma ibland,,,
bara skriva,just som man känner sig för stunden
tusen kramar
Måne

Hej Måne!
Jag mår hyfsat bra, eller rättare sagt, jag försöker acceptera att jag inte alltid måste må så himla bra. Jag försöker ta tag i de saker som stressar mig i tillvaron, i stället för att ta till alkohol. Ibland kan jag inte lösa dem, då får det väl vara så men det blir inte bättre av att dricka för problemen finns ju där nästa dag också....

Känner igen det där med behov av ensamtid. Min sambo har ju också överkonsumerat alkohol, men har inte kommit riktigt lika långt som jag. Vi är två olika människor och vi har olika behov och lösningar på våra problem. Jag drar mig undan, tänker och behöver vara ensam. Jag märker att han har svårt för att acceptera det....nästan lite svartsjuk när jag sätter mig vid datorn eller går en promenad med hunden på egen hand. Han är en sådan där person som vill göra allt "tillsammans". Det är inte jag....inte i vanliga fall och ännu mindre nu. Han mår ju inte så bra och jag märker att jag gör honom osäker, men jag försöker vara tydlig och förklara att "så här måste jag få göra nu för att må bra".

Känner mig trött och stressad och vissa dagar känns det som att "alla är på mig". Alla vill ha något - barnen gapar om sitt och jobbet vill att jag ska gå på möten på lediga dagar och jobba extra stup i kvarten. Förut sa jag reflexmässigt ja, nu säger jag reflexmässigt nej - och jag mår inte ens dåligt av det vilket är skönt.

Jag hör ju att din man inte alls förstått mekanismen bakom alkoholberoende...kan du inte få honom att "läsa på"? Jag önskar verkligen att jag kunnat "sluta när det är nog", men då hade jag ju inte haft något alkoholproblem....lite jobbigt det där, men Måne, jag tycker att du gör rätt som lever ditt liv så som du behöver, så långt det nu är möjligt. Du har rätt att prioritera dig själv och dina behov nu, det är ett bra sätt att lära känna sig själv och växa som människa. Hur ska man veta vem man är om man aldrig identifierar eller erkänna sina egna behov?

Önskar dig och er andra en fin dag!

gomorron vänner
ja,nog ä r det väl så
att med tiden kommer förståelsen
samtidigt som man behöver nån nära som förstår
o den närmsta man har är ju maken sin
men man kan inte begära
man är ganska kluven själv
förstår inte sig själv i alla lägen
är det så Pia,att din man än idag kan tycka att du kan dricka nåt glas vin?!
som min man sa,sist " du kan väl sluta när det är nog, ska det va så svårt?"
just då känner man,herregud,har han inte fattat,är han så blåögd,vill han inte förstå
att man iinte styr över detta,herregud,hade man haft ett val,o det hade funkat mellan kropp
o själ o hjärna,så hade man väl inte varit där man är,ledsamt att tänka
känner han mig så dåligt?
eller har jag vart otydlig
inte släppt in honom
varit en mussla
o nog känner man sig lite grå o tråkig alltså
men fine för mig,det får va så nu
jag måste sätta mig själv först (nej,inte riktigt,barnen först,of course,juvelerna)
men tyvärr.samlivet får sig en skjuts
o mitt behov av ensamtid,ökar
så man blir lite orolig ibland,för sig själv,för att man drar sig undan
men det känns rätt
o att spela har jag gjort nog
naken o sårbar
är jag idag
orkar inte låtsas
bara vara jag
med fel o brister
en o annan relation jag mister
men att gå till mitt innersta
o lära därifrån
kräver sina förluster
för att kunna ge sig åt livet hän
för jag fortsätter min resa
mot varaktig lycka
frid o inre harmoni
det är min strävan
att få leva uti

oj det blev smörigt värre
men budskapet kom nog fram
jaja,jag är som jag är
Vimmsa, hur mår du nuförtiden?

Pia,härligt att du skriver,blir alltid varm av att läsa dina inlägg
de andas trygghet på nåt sätt
värme o kärlek
en ny dag
o kvällen blev bra igår,promenad
livgivande o frisk
en kopp gott te med honung
när den lille somnat
o vi andra såg idol
jobb idag
o en ;förhoppningsvis
lika bra kväll ikväll
önskar jag er med
tusen kramar
Måne

Lyckopiller är verkligen ett missvisande namn och förmodligen är det just detta att många tror att de är en genväg till lycka som gör att de fått så dåligt rykte. Jag har ätit SSRI-preparat då jag varit sjukskriven för utmattningsdepression, men jag kan inte påstå att jag blev lycklig. Drabbades av en del obehagliga biverkningar som gjorde att när jag vägde för och emot...så vann emot. Jag hade med största sannolikhet inte någon egentlig depression, utan var av olika anledningar helt enkelt bara fullkomligt utmattad. Jag var absolut inte i det skicket att jag inte kunnat tillgodogöra mig samtalsterapi i stället för medicin, men tyvärr har man oftast inte något alternativ då många (i alla fall distriktsläkare) skriver ut dessa läkemedel utan att gå till botten med problemet - och vad värre är - utan att ens följa upp! När man är helt slutkörd orkar man helt enkelt inte protestera, eller föreslå andra alternativ.

SSRI-preparat är ju en mild form utav antidepressiva, om man jämför med gamla tidens antidepressiva och för många kan de vara skillnaden mellan en tillvaro på livets absoluta botten och en dräglig tillvaro. Läste din jämförelse med insulin i en annan tråd Pia och den är absolut klockren!

Kramar/Maria

Hej kvinns!

Jag har en konstig teori om att den här känsligheten för att bli alkoholberoende hör samman med obalans i våra transmittorsubstanser... att vi kanske är födda med låga halter av serotonin. Och/ eller har fått det pga uppväxt, miljö eller andra svåra förhållanden. Och att man då mår extra bra av berusningen... Sen spär alkoholen på depressionen. Inte så konstigt att många av oss behöver antidepressiva, en del någon period, andra hela livet.

Ser i min egen släkt att många har besvär med depressioner och ångest, har oxå en hel del släkt som är förtjusta i alkohol, varav några av oss har blivit alkoholister.
'
Hoppas det reder upp sig med era män. Det är jättevanligt att möta oförståelse från både familj och vänner. Jag fick ofta, får fortfarande förresten, höra att jag kan väl dricka några glas vin på fest eller så.
Det tog något år eller mer för min man att riktigt förstå.. Han tyckte att vi skulle åka till Tyskland och köpa vin för det blev billigare... trots att jag sa att jag var beroende och bara drack ännu mer då. Sen var han sur när jag gick på AA-möte, blev väl svartsjuk eller nåt men det släppte när han varit med några ggr. Sedan dess har han stöttat mig till 100 procent, även om han tyckte jag var lite tråkig i början som inte hade samma sex-lust som när jag drack.

Men han tyckte inte heller att det var kul när jag inte ens mindes morgonen efter...

Idag har vi ett jättebra förhållande.

Tja.. ta det lugnt är mitt råd. Tiden läker mycket om vi bara stillar oss och lever i nuet. Ni vet att ni gör rätt, följ den känslan.

Kramar om.
Pia

hallå vänner
ja,lyckopiller är helt fel
mer som en flytboj som gör att man håller sig över ytan
nätt o jämt
känslolös blir man inte men lite avtrubbad kan jag känna mig
men inte på ett obehagligt sätt
mera ett skydd,att inte jaga upp sig över minsta lilla
lugnare
sen går allt upp o ner hela tiden
livlina
gör livet okej att leva
o inte till en pina
känna ,andas o lära sig se det fina
i allt som faktiskt finns just intill
det lilla enkla i att känna harmoni
söka frid o leva däri
just nu
bara en kopp kaffe
o goa vänner
just nu det viktigaste jag känner

flum undertecknar
så lika vi är på det innersta planet
bara ytan som är annorlunda
så värdefulla för varann
bara att få skriva enkla vardagshändelser o känslorna som dyker upp
Karin,,känslan av att må normalt
göra normala saker
som är så självklart för de flesta
blir så värdefullt för oss
som tagit oss igenom elände
o tur är väl att man inte vet nåt om morrondan
det får bli här o nu
jag är nykter
är du (ni)?
Monkey,har du o din man nånsin kunnat prata på djupet,,,
rädd att vi inte nånsin har hittat varann så djupt
nu när man går igenom så mycket
inser man att man känner sig rätt ensam iblan,fast man inte borde
svårt
tur att ni finns
härliga gubbar
o kvinns
kram Måne

Precis som du Monkey gillar jag inte ordet lyckopiller. För mig har de betytt skillnaden på liv och död vid några tillfällen. Jag blir inte heller ett dugg lycklig av dem men då, när jag började ta dem, fick jag för första gången känslan av att må "normalt". Har alltid, så länge jag kan minnas, varit nedstämd. jag har gått i terapi, mått bättre men inte helt ok. Att gör som jag gör nu, ta mina tabletter och samtidigt ha samtal är bästa behandlingen när jag som nu är extra nedstämd. Jag har heller aldrig märkt att mina mediciner på något sätt skulle göra mig avtrubbad, känslolös eller liknanade. Som det är nu blir jag glad ibland, ledsen ibland och för det mesta någorlunda neutral.

För mig är det också en livlina!

Ha det bra!
Karin

Hej kära ni!
Måne, vi är så lika märker jag mer och mer. Skönt att hitta en som gör jag. Jag har ju inte hittat mig själv än så det du säger att din man inte känner dig och att det inte är så konstigt, är inte så konstigt. Jag kan inte dela allt med min man. Tyvärr.

Kvinna-mamma46, tack för dina ord. Nätet kanske inte är så smart. Jag vet men det är så nära och så lätt, men nej. När jag gick i samtal sist och fick hjälp av en toppenterapeut, ammade jag fortfarande och hade inte druckit alkohol på jag vet inte hur länge. Det var säkert ett par år i alla fall. Jag pratade mer om att jag kände mig orolig för hur det skulle gå när jag började dricka igen. Först gick det jättebra men det har hela tiden trappats upp. Så nej, jag har inte pratat med någon inom sjukvården om mina alkoholproblem. Eller har jag problem? Ibland förnekar jag det för jag vill inte inse.

Jag ska försöka ringa läkaren men jag vet att jag kommer få prata med någon stafettläkare och bla bla. Jag har haft mina kontakter genom psykiatriska öppenvården eller vad det heter och det är genom dem, inte vårdcentralen, som jag får antidepp. Finns det andra alternativ?

Karin S, tack, vad skönt att höra det du säger. Att 40 mg kan ses som normaldos och att man kan komma att behöva äta det länge, punkt slut. Jag vill absolut inte sluta med mina piller. Aldrig. De är min livlina känns det som. Lyckopiller är ett så dumt ord. Jag blir inte ett dugg lycklig men jag överlever.

Måne, ha en jätteskön dag och var snäll mot dig själv och kom ihåg att jag tänker på dig när jag raderar min historik här på min dator! Kram Monkey

hallo brudar
Monkey,min Monkey
jag äter citalopram samma styrka som du för tillfället
började med 20 men behöver mer just nu,likson du
älskar hösten ,med skiftande färger,klar luft,mossa,svamp o tända ljus
men psyket dalar ändå,så det måste få en skjuts
o jag gör allt vad jag kan för att hjälpa det på traven,inte förra helgen,,huhuu vill säga
men ändå,,,10 dar sen
rädsla,smyger inpå mig
men jag vill såå innerligt må bra
tur att ni alla finns
jag raderar också inläggen,löjligt,skriver du,då är vi två,,
han har sagt likaså,drick inte så mycket
"herregud,ska det va så svårt att sluta när det är nog"
fast han borde veta bättre
ibland blir jag rädd,då jag känner att han inte känner mig på det djupaste planet
men å andra sidan,så håller jag ju ännu på o lär känna mig själv,den resan är lång,,,
men ,kan inte dela allt med honom,
drar mig lite undan,är tyst,hittar inte orden,,,
svårt
oj,måste hämta lillen nu
var bara hemma en snabbis
skriver senare
kramar Måne

Monkey, hej på dig!

Ang Fluoxetinet....tala bara om nästa gång du ska ha förnyat recept att det är 40 mg som gäller, jag har ätit det i över 10 år och det är min minimidos, allt under är förlite. Oftast måste jag dessutom plussa på med ytterligare någon annan sort för att få fullgod effekt, detta trots psykoterapi.

Vi reagerar alla olika på mediciner och doser, vissa av oss behöver högre doser kanske enbart utifrån att vi bryter ner medicinerna snabbare än andra.

Under alla år har jag inte mött något motstånd att skriva ut den högre dosen, jag tror inte att det blir några problem för dig heller. det är ju inte direkt ett missbrukspreparat. :-D

Lycka till!
Karin

Ha ha Monkey. Inga hippiesar men väl hispisar. Så hade jag oxå det och jag såg upp till hippiesarna som verkade så fria och lyckliga till skillnad från min stränga och neurotiska familj. Hmm. Så blev jag lite för mkt hippie med rödvinsglaset ständigt i näven, radikala åsikter och ganska mycket flum. Konstigt att mina barn blivit så "rediga" som de är. :)

Beställ inte medicin på nätet, snälla. Har du otur så är det inte ens rätt preparat ...
Ring läkaren och berätta att du höjt din dos och att du har haft svårt att få tag på någon som vill lyssna. Har du berättat om alkoholen och hur du verkligen mår? Vet av erfarenhet att det är svårt att berätta allt... men ganska nödvändigt om man ska få läkarna att förstå. Jag jobbar själv inom vården och vi är inga tankeläsare.. :) jag har lärt mig att det är bättre att bre på lite än att förminska, större chans att få hjälp då.

Kram

Hej min måne!
Jag är också född på 70-talet. Vi är nog ungefär lika gamla. Det var inte mycket hippiesar runt mig men väl hispisar. Mamma mådde dåligt periodvis, ingen alkohol, men psykbryt.

Antidepp, jag äter fluoxetin. Läkaren har skrivit ut 20 mg/dag. Jag äter 40. Det går hur bra som helst. Inte för att jag egentligen förordar att man ska skita i vad läkaren säger men när man har träffat 10 olika stafettläkare och förlängt recept per telefon, suttit med läkare som pratar så dålig svenska att jag knappt förstår, då tröttnar jag. När det då blev så "lyckat" att jag fick två recept inringda av två olika läkare (det märkte jag när jag kom till apoteket och hon i kassan frågade vilket recept det gällde) så insåg jag att tabletterna kommer att räcka länge och jag kan nog ta dubbel dos i perioder när det känns tungt. Och hösten är tung. Jag har varit nära att beställa tabletter på olika internationella internetapotek, men då säger mannen här hemma STOPP. Ja, ja. Jag gör väl inte det då.

Måne, vad äter du för antidepp?

Jag skriver heller aldrig när min man är hemma. Han tycker att det här med att låta bli alkohol börjar gå till överdrift. Herregud, drick normalt säger han. Han vet att jag är inne på "alkoholsidor" men inte att jag skriver så mycket som jag gör. När jag har varit här inne på forumet går jag till internethistorik och raderar de här sidorna. Fjolligt men så gör jag. Jag vill inte att han ska läsa det jag skriver här.

Igår var jag på medarbetarsamtal hos vår nya chef. Hon tycker säkert att jag är en stor mes med noll koll. Ja ja, det är inte mycket att göra åt nu.

Nu ropar ungarna! Kram till dig min måne

välkommen kompis
att skriva här lite ,läsa,reflektera,ösa ur sig
ger mycket
o att skämmas,oj,så mycket man har o fortfarande skäms för
men vill så gärna må bra igen
o ta mig ur detta
liksom du
min man är go men förstår nog inte riktigt
alla ord o känslor som måste ut
får jag utlopp för här
vet inte så mycket om dig,skriv o berätta
vi kan hjälpa varann
varma kramar Måne

Efter många månaders spaning på denna sajt vågar jag nu ta mig mod att skriva några rader. Ingen i familjen vet att jag är här och jag skulle nog skämma ögona ur mig om de visste, fast min man vet ju redan att jag har ett problem förmodligen mina barn också. Jag mår så dåligt, skäms över att inte kunna ta bara "ett glas"...oohhps dem kommer in /hej

fenix
100% ren juice
ja,o oboy,osv
o jag tar en halva,till kaffet
det är därför det blir så starkt
hihi
skämtåsido fågelvän
naj du,inge starkdricke
o sen
stupa när man är som bäst
iallafall vad man tror
men sen mår man pest
fyllhicke
o en ångest STOR
Fenix lilla
du ,liksom jag ,född på det glada 70talet
det finns ett antal kort på mig bland festande hippies
där jag på nåt kort typ ett å¨r gammal sitter o har en tom burk öl i handen
som jag "dricker" ur,o vuxna i bakgrunden som skrattar,,
ja,du ,ett sorgligt sant kort att beskåda idag,36 år senare,
om man visste då,det roliga i kortet,som hånflinar mot en idag
huu
är rädd för mina egna kids,vilka gener jag för vidare,,men man kan inte gå o älta sånt
Fenix,vi är en årgång på uppgång,right?!
Monkey,kära vän,tack för gulliga rader,ja när det släpper,,,,,,,
dalar hela jorden under ens fötter
o månen blir full...
Trygghet i ordets rätta bemärkelse,,att få finnas här,som man är
ge o ta
gråta o skratta
obland förstå
ibland inte fatta
hur ens liv kunde bli så
men att söka svaren
blir lättare om man har en
vän eller två
att skriva till o så
få lite värme o förståelse
inte svek o förbråelse
tro hopp o respekt
dä ä la käckt!
Monkey,undrade hur mycket antidepp du äter,har du mått väldigt psykiskt dåligt länge
vet inte om jag behöver öka min dos,kanske,eller är det dumt,,,
vill inte bli apatisk,funkar bra idag,förutom det här med känsloliv som du också skrev om
Ska fixa tacos nu,maken kommer snart,jag brukar inte skriva här när han är hemma
det här är min grej,är jag fånig,han vet att jag skriver här,men inte hur mycket
ha en go kväll alla
kraaam
Måne

Hej Måne! Jag ser att fler skriver måne min måne! Det är vackert. Det passar att skriva så om dig. Du har skrivit och stöttat mig under mina fyra veckor här på forumet. Jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver. Små barn, nykter en tid och sen katastrof. Det är jag. Jag kan hålla mig men när jag väl släpper till så går det åt h-vete.

Starkt kaffe ska det vara. Inget blask.

Vi ska fixa det här. Skriv av dig här, jag följer dig. Forumet har blivit min trygghet. Här får man må och tänka hur man vill utan att bli dömd. Alla förstår. I alla fall de flesta. Du förstår. Det märker jag.

Fredagskramar i massor från Monkey.

Dricker grabbarna mellis?
Se på mig, uppfödd med mellis på 60- och 70-talet. Och se hur det gick:-)
/Fenix

jag blir rörd
över så många varma hjärtan som slår här inne på forumet
värmer min själ
att alla vill väl
när man kommer till såna här vägskäl
när man inte vet vad man ska göra eller tro
men alla varma ord
bygger en stadig bro
så man orkar gå över mot en ljusare sida
inte stå kvar
ömka o lida
flumflum
Fenix,tack för ditt svar,o jag känner din ,spänning,inför en ensam nykter helg
men på ett positivt sätt,med dina nya ögon,kan bara bli en stark,bra erfarenhet
du känns mycket lugnare,har jag rätt?
o jag gillar dina rim,,,
o skogen,ja tack,svampar så långt ögat kan se,o en kaffetermos,sitta ner mot en tall
blunda,är inte det ren o skär glädje så säg,jo det är det,för lilla mej.
Pia,jag kommer,vi kan rensa svamp ihop,terapi för själen det med,jag gillar hur svamparna känns mellan fingrarna,det där lät knäppt
ja,ja,lite så är väl jag,,
sen kan vi prata om livet o dricka kaffe
Surran Karin,ni betyder jättemycket
tack för ert stöd
puss
ska fixa mellis till grabbarna nu
o lite starkt kaffe till mig
Måne

Hej Måne.

Skrev lite igen så min tråd puttades upp. :) Jag jämförde sluta röka och sluta dricka... att man bestämmer sig om och om igen och helt plötsligt så går det. Att man bearbetar och sår små frö i hjärnan varje gång man bestämmer sig...

ja du Måne, du borde komma hit och hjälpa mig med svamparna.. :) har upptäckt att det går rätt bra att äta falska kantareller oxå.. ha ha. Men kul har jag, mina hundar och en hel drös med låne-ungar när vi beger oss till skogs. Men jag håller med dig... skogen är mäktig och där känner man sig hel.

var rädd om dig.. jag är säker på att du fixar detta. Prova antabus om du vill ha en krycka.

Kram kram

Hej lilla Måne.

Instämmer med Karin. Ta hand om dig!!

Kram