Senaste kommentarerna i forumet

Det är inte så bara att vakna, känna sig nöjd med att finnas till och bara ha småkrämpor att bekymra sig över. Inte så bara att slippa ägna halva dagen åt att komma över dåligt mående och dåligt samvete för drickandet kvällen innan. Inte så bara att slippa planera och ägna timmar av tänkande på om och hur det ska drickas ikväll. Inte så bara att det känns helt självklart just nu att alkoholen inte finns som ett alternativ.
/Fenix

Drygt två månader är ett jättekliv för självkänslan, hur känner du dig?
Tappat lite av motiveringen, haft svackor etc?

Viktigt är att hålla kvar i känslan varför jag valde att göra ett uppehåll,
och ännu viktigare är väl att redan nu att bejaka förändringarna...

Känner du skillnaden?
Lägger du tillräckligt med energi och tacksamhet över att det känns annorlunda/bättre idag?

Jag brukar lägga mycket eftertankar på att minnas när det var som värst, och hur känslan var när jag bestämde mig..
Det skulle inte vara någon "impulsgrej" utan vara en varaktigt lösning för ett längre tag framöver...

Och likt att heja på sitt egna fotbollslag, så tar jag parti för mitt val i både med och motgång,
och har ett resolut svar på alla frågor om mitt val av att fortsätta förhålla mig till alkoholen på MITT sätt..

Aldrig annars brukar jag vara så bestämd som när någon ifrågarsätter mitt anti-drickande,
jag brukar vända på frågan direkt och frågar dem om de är stolta över att vara en som dricker alkohol,
och hur de kan veta vad som är en "normal" nivå för just dem..

Jag vill få dem osäkra på känslan att de befinner sig inom ramen för vad som är "normalt"...
För det som är en hållbar nivå för en person, är det inte för den andre, vi är alla olika...

Några kan hälla i sig litervis i veckan, utan att må dåligt av det...
Andra (liksom jag..) kan inte ens smaka på den första droppen, för det betyder att portarna öppnar sig för ett oändligt missbruk utan slut...
Och jag är medveten om detta, och därför utsätter jag mig inte för riskerna..
Även om "risken" för att jag ska kunna hantera drickandet DEN GÅNGEN, och ha det trevligt utan ångest och skämma ut sig..
Jag vet att det kommer en andra gång också, och garantin för att den ska bli lika lyckad är nästan helt obefintligt...

Hur vet jag det då?, jo genom att tänka bakåt och se rimligheten till hur mitt brukande av alkoholen har bara ett mål, ..berusningen.
Och då spelar inte den sociala samvaron in ett enda skit, det är ju berusningen man vill åt, och den kommer att spela ut mig mot mina vänner..

Jag försöker tänka förnuftigt, och ibland kommer jag på mig själv att hjärnan försöker övertala mig att det inte är så farligt, det vore väl trevligt, det är du värd osv..
Den talar till mina känslor och undviker mina sunda tankar, men jag har lagt in ett "antivirus" i mina känslor som genast larmar om något försöker prata sig förbi sundhetstänkandet via något artificiellt kemiskt preparat...
Det är för övrigt samma typ av larm som förhindrar mig att bli förälskad i någon annan nu när jag redan är lyckligt gift,
jag kan tycka hon är både vacker, attraktiv och gullig, men tankarna stannar där, och "samtalet kopplas inte vidare" till brallorna...
På så sätt så slipper jag varje dag utsätta mig för tvivel och behöver rannsaka mig själv, värdera och poängsätta..

Jag har bestämt mig för att vara nöjd med det jag har, och försöka uppskatta livet som det är..
Men det är inte lätt i ett samhälle som kräver av oss att bli bättre, snabbare, effektivare, billigare osv...
Det känns som om vi måste hela tiden sträva efter att aldrig vara nöjd, sikta på stjärnorna, hamna på månen och vara missnöjda...

Jag har valt att stå på moder jord, vänja mig med att titta på stjärnorna och månen, och vara glad över att ha fast mark under fötterna...
Det har gungat alldeles för mycket tidigare...

Mors! Berra

Jag blir glad när jag läser att du hittar spåret till en äkta glädje! / mt

Tack för att du frågar! Det gick jättebra. Jag har hållit upp i tre veckor nu (drygt!). Tänker faktiskt inte så mycket på att dricka, utan är mer inställd på att jag inte ska göra det och då tar andra saker över som att kanske motionera och så. Den stora utmaningen blir ju sen när det blir tillställningar och andra sociala grejer. Där kommer jag nog ha nytta av den här sajten. Jag tyckte det var bra att läsa om dina erfarenheter, bland annat när du var i Idre.
//J

J, hur gick det på din resa med familjen?

Dag 65. Läser här varje dag.

Känslan sitter i.

Jag har börjat analysera lite kring mina gamla tankar, om rädslan för att inte kunna roligt utan ölen... Det är givetvis en liten utmaning att ha kul på det sättet, utan genvägen alkohol, men jag känner att jag närmar mig ibland och den känslan har ju en helt annat typ av äkthet i sig.

Tänker på er alla här, och läser allt ni skriver.

He, he, ja se där en utmaning. Den lilla asterisken *, kan du ju använda, även om den inte glimrar precis. Men det är tanken som räknas:-) Och det är kul att räkna stjärnor i kalendern efter ett tag.
/Fenix

Tittar mig runt och låter blicken vila i vart och ett av de tre ljus jag har tända i mitt vardagsrum. Även här avslutas dagen ofta så. Känner tacksamhet och stolthet över ännu en dag utan alkohol. Det låter symboliskt och bra att klistra in guldstjärnor, måste bara lista ut ett sätt att göra det i kalendern i min telefon :)

kvinnodagen idag.............mäns våld mot kvinnor...............nästan alltid alkohol inblandad..............våldtäkter inom och utom förhållandet.

Tankar som far omkring och så aktuella Sara Varga med sin starka text om att springa för livet.

Varför pratas det så sällan om vad alkoholen gör med folk ?! Vilka monster som finns inuti och som vaknar efter några klunkar. Jag har aldrig burit hand på någon rent fysiskt men jag måste ju ha varit en psykiskt monster med mina föresatser att lägga all skuld på min omgivning.

Varför tjatas det inte i tidningarna och på tv'n om att springa för livet i en dålig relation ? Nej, utseendet verkar vara mycket viktigare. Hur många tusen kvinnor finns det i detta samhälle som bara är en hårsmån från att bli sönderslagna av sina män ? Vilken hjälp får de ? Hur tar man hand om förövaren ??

Alkoholkonsumtionen har sjunkit i Sverige under några år nu men fortfarande ligger vi bra mycket högre än i början av -90talet. Vad händer då ? Jo man diskuterar om man ska tillåta gårdsförsäljning av alkohol !! Hur tänker man där ??!! Enligt all tänkbar expertis och kunskap så vet man att begränsing av tillförsel av alkohol har en positiv effekt på folkhälsan så varför funderar man på att öka antalet försäljningsställen ?!

Fler sådana här åsikter som uttrycks i den här artikeln ( http://www.nwt.se/asikter/debatt/article864524.ece ) bör föras fram och jag ber er som läser här på forumet att försöka, efter bästa förmåga, att sprida budskapet vidare. Och helst engagera er i olika organisationer som har som mål att sprida information om alkoholens skadeverkningar.

Vi som har tagit oss ur beroendet har ett ansvar att föra budskapet vidare om att det går att sluta dricka och droga. Och att livet kan bli otroligt mycket bättre utan påverkan av sinnesförändrande medel.

Ta hand om er !

<3...fin ritual.

Så låter den fina julvisan och det är vad jag börjat göra. Kan låta lite löjligt, men för mig har det blivit av betydelse. Varje dag innan jag lägger mig, tänder jag ett värmeljus och kollar lite i lågorna och låter tankarna stilla flyta omkring. Jag tar fram min almanacka och slår upp dagens datum. Klistrar in en liten guldstjärna, ja egentligen en silverstjärna för dem av guld var slut:-), och känner mig nöjd att jag fått uppleva ännu en dag utan alkohol. Den här lilla ceremonin som tar några minuter, har börjat bli av betydelse. Det är min belöning i stället för öl och vin. Det är faktiskt en gåva till mig själv, till min lilla 10-åring och min 15-åring inom mig som jag vill lära känna bättre. Nu är vi ihop och det känns bra.
Läste här i min egen tråd vad jag skrev för en liten tid sedan och det stämmer precis, jag vill bli hel i både kropp och själ nu. Och det finns absolut inget som hindrar den utvecklingen utom jag själv med en ölburk i näven.
En bra tisdag till alla,
/Fenix

Tack Berra! Härligt med uppmuntran. Det här forumet är verkligen en bra hjälp, även om jag inte skriver så mycket själv så är det bra att gå in och läsa. Är inne några gånger varje dag.

..jag mådde dåligt hela gårdagen av när jag läste vad jag skrev här ovan senast...
Inte när jag skrev den, utan när jag läste mina egna rader, och upplevde det hela igen, Usch!

När skrivandet pågår, så kopplas min tankar direkt till tangentbordet...
Men när jag läser så kopplas även fantasin in, och bilder börjar skapas...
Men det blev verklighets-bilder som kom upp, sanna sådana..
Jag hade ju upplevt dessa på riktigt, inte bara en gång, utan i stort sett varje helg...

Pulsen går upp, och det knyter sig i magen...
Och jag tänker VARFÖR?, varför just nu, det där är ju gammalt, minst 2 år gammalt...
Varför lägger jag det inte bakom mig, och går vidare..?

Kanske detta är hemligheten med att jag har lyckats hålla alkoholen borta ur mitt egna liv..
Känslorna är så starka kopplade till min tidigare alkoholkonsumtion, att de fortfarande slår ut mig, känslorna alltså..!

Och så jämför jag nu, mot då!
Mitt nya nyktra jag har blivit min nya normalstatus, och att vara lugn och delvis harmonisk är en helt naturlig del av mitt liv, numera!
Så var det inte tidigare, läs bara hur jag mådde i inlägget innan, det var j*vlar-i-mig ingen dans på rosor..
Man formligen kastade sig från ena stupet till nästa...

Idag har jag även lyckats få med mig frugan i mitt "välmåendetänkande", det ska vara helt OK med en slapparhelg.
Nästa kan vara fullbokad, men vartannan ska vara helt f*cking fri från allt vad åtagande heter...

Att få kraft ifrån återhämtningar med vilodagar är LIVSVIKTIGT!
Och få tid för impulshandlingar, det ger kreativitet...

Titta, "se" och känn, upplev och känn igen, stanna upp och värdera, gör detta mig gott...eller ont..
Gör det mig gott...fortsätt, ont? avbryt och testa mig framåt med något annat..

Det handlar om hur JAG mår, och det är det viktigaste...

Om jag inte mår bra av alkohol, men alla andra gör det....så...
Är det fortfarande JAG som är det viktigaste, och då avstår jag...

Ibland får man vara överförmyndare åt sig själv, och tala om för mig själv vad som är bra eller dåligt för mig...
En snabbare återkoppling, så behöver inte lidande fortgå så himla länge...

Idag ska jag fortsätta må bra, och därför tillåter jag mig själv styra upp mig...
Det sunda riktar upp handlingarna för det känslosamma delen av mig...

Mors! Berra

Skönt att "se" dig igen, har saknat dig...

Hoppas att allt är väl med dig, och dina barn och att det funkar med x'et..

/Berra

3 veckor WOW!

Nu har det mesta av abstinensen gått ur kroppen...
Nu är det "bara" hjärnan som kan spela dig spratt...

Se upp för (o)vanor, självömkan och att fira något...

Håll motivationen uppe genom att fortsätta tänka på allt bra som kommer ur ett nyktert leverne..
Nu dalar det oftast i "fan-vad-bra-jag-är"-känslan, och det är mycket lätt att råka hamna i ett återfall...

Men som sagt, kroppen har slutat skrika efter ett rus, nu är det hjärnan som spökar med tidigare traditioner...

Du är stark och du är duktigt!, låt ingen få trycka ner dig i skorna igen...

Det finns ingenting att fira, du kan aldrig vara FÖR ledsen, de vanor som har varit finns inte längre...
Ingenting är tillräckligt stort för att du ska tvinga dig själv till att dricka igen...

Möt livet som det är, och framförallt härda ut!

Lycka till!

/Berra

... läs här på forumet så får du dela andras erfarenheter och kan hämta kraft från dem! / mt

Hej,
Tack och jag hoppas jag lyckas, men huh!! vilken styrka det krävs:=)

Hej Adde,
Det va min läkare som ordinerade diapam, som bästa medecin mot abstinensbesvär, så jag sku ha
kraft att sluta, men blir lite fundersam nu:(.

skrver dom ut? Framtid, läs här på forumet, sök dig till AA på din ort. lycka till med jobbet och livet! / mt

byter ut alkoholen mot benzodiazepiner så kommer du aldrig att klara av att bli nykter. Benzo och alkohol kompletterar varandra helt utmärkt. Varför begärde du diapam ? Använder du andra piller också ?

Dessa jävla vinboxar är ett sattyg:((. Inte för de som behärskar det, men jag som har så dålig karraktär är ju och fyller på i ett och så e man fast i skiten:(.Känner mig helt misslyckad!Hur gör ni som lyckas va utan alkohol i en vecka eller flera?Vad tänker ni på och hur gör ni för att peppa upp er?

Hej,
Nu behöver jag stöd. Har druckit i en månad nu, och va till läkaren idag efter diapam, som ska hjälpa mot mina abstinensbesvär. jag har fått jobb efter ett år av arbetslöshet och sku int vilja missta det. Men ack, vad svårt att
sluta:(. Jag behöver tips hur ni klarat av det:).Kramar

En 3-veckare till, grattis!
/Fenix

Har nu hållit upp i tre veckor. Känns väldigt bra!

Ja ni har fått tagit del av Berra's nyktra dagbok, jag försöker så detaljerat som möjligt berätta om min vardag (och helg förståss..)...
Här försöker jag berätta om VAD som har blivit viktigt för mig, istället för att dricka alkohol...
Somliga skulle kanske kalla det tråkigt, jag skulle kalla det för verkligheten, och självaste livet..

Men, för omväxlings skull, låt mig få återberätta helgen hur den skulle ha varit OM jag drack alkohol...

På lördagen hade jag varit iväg och bunkrat på bolaget på Lördagsmorgonen, för min fredagsranson hade spruckigt och även nallat av övriga helgens...
Mest troligt..

Redan när det var dags att steka köttfärsen till Taco'n, så är det ju MATLAGNING..!
Matlagning betyder ju att vin och övrig alkoholförtäring är helt legalt, alltså knäpper jag redan första biran när den frusna köttfärsen möter stekpannan..
Ni vet!, så man ska komma i rätt matlagningskänsla, som typ Floyd...
Köttfärsen har börjat bli grå, och den första biran hann jag aldrig känna smaken av, för den bara rann ner, nästa!
Oj, köttfärsen har börjat få en stekyta, ujuj det här är varmt, dags o svalka sig med bira nr3...
Medan uppdukning sker måste man ju smaka av rö'tjutet så att det inte har blivit gammalt (konstigt, jag öppnade ju BIB'en igår kväll..)

När gästerna kommer så är värden redan glansig om ögonen och har fyllröda kinder, han är den enda som är i "partystämmning"
Frugan blidkar ilsket på honom och säger i mungipan, .." nu får du lugna ner dig!..", värden låtsas som om han inte hör...
Men han tänker " fy fan vicken tråkig kärring man har, riktigt party-killer, eller hur?"..

Jaha, så där fortsätter kvällen, värden förblir högljudd och allmänt flamsig och ligger hela tiden steget före alla de andra i alkoholförtäringen...
De andra blir i stort sett avskräckta för fyllslaget, och taggar ner på drickandet...
Värden själv spinger ut i köket och blandar "raggargroggar" till grannen och sig själv, när han klagar på spritstyrkan så skriker värden...
"Man eller mus??" och vill på sådant sätt utmana grannen att hinna ikapp, mandomsproven är starkt på G...

Vad han inte ser är sin fru sitta i ena änden av soffan och skämmas över sin man, och får blickar av grannparet, och hon surnar till allt mer...
Grannarna går hem kl 23, frugan är skitsur och går och lägger sig...
Jävla partykillers tänker mannen, sätter sig vid datorn och blir sittandes där från allt mellan kl 03 tll kl 05...
Brevid sig har han ett rödvinglas som aldrig hinner få några torkränder på insidan, BIB'en är slut, och han öppnar nästa dunk...
På Facebook beskriver han med starka ord vilken jävla surkärring han är gift med, han är bitter och känner sig oerhört smart och starkast i världen...

Söndagen vaknar han ensam i sängen runt kl 12:30, tungan har klistrat sig fast i gommen av allt snarkande...
Familjen är uppe och halvan dagen har redan gått..
TJOMP! där kom ångesten över gårdagen,och minnesluckorna börjar få lite substans...
Vad f*n skrev jag på facebook om frugan?
Hur mycket vin drack jag?, kommer frugan att märka att jag redan druckigt halva av den andre dunken...
Jag måste upp och deleta allt elakt jag har skrivit om henne, innan hon ser det...
Det första man gör är att sätta sig vid datorn, frugan säger ingenting, inte ens hej, eller go'morgon...vet hon?
Frukosten är avdukad sedan länge, och man försöker vara lite social, och frågar vem var det som vann Vasaloppet?
Man får inget svar, i huvudet dunkar huvudvärken i slow-motion....
Jag kan ingenting göra idag, kan inte ens smita iväg med bilen, för här kan inte köras en meter, inte ens köra ungarna till träningen...
Vilket är det enda frugan konstaterar, .."det blir väl JAG som för skjussa ungarna idag, för du kan väl inte köra heller...?"
Medan hon är borta, försöker jag komma ihåg på vilka sidor jag varit på nätet, och kollar vad jag har skrivit...
Någon har kommenterat mitt inlägg om att "nu sover surfittan" på Facebook, gisses tur att det bara var min kollega och inte hennes...
Men andra har ju kunna läsa det, fan också!, skrivet av Berra för ca 10 timmar sedan, ångesten och rädslan kommer krypandes..
Vilka kan ha sett det, och vilka kan inte ha läst det, försöker kolla om någon av de närmaste har varit aktiva på morgonen...

Klockan har hunnit blivit tre på eftermiddagen, och jag knaprar på lite chips i soffan, trots att magen håller på att vända sig ut och in av oro...
Jag ser på teve'n, men det är bara mina blickar som ser på den, i mitt inre är det ett fullständigt kaos, vad sa jag igår, vilka har läst på facebook???

När det är dags för Söndagsmiddagen, ja..matlagning, matlagning betyder ju att...
Och så är resan på gång igen, 14 timmar senare kommer dagen-efter-alkoholen och det dämpar ångesten...
Den flyttar vi ju till Måndagen, för den suger ju redan...

SÅ hade min Söndag varit OM jag hade druckigt alkohol...

Är det någon som tycker att den helgen jag verkligen hade, hade varit värd att byta ut mot en helg med alkohol???

Någon?

/Berra