Senaste kommentarerna i forumet

Det är ett ganska vanligt problem. Säkert en stor del av orsaken till att du dricker. Men har du testat KBT? Finns ganska många självhjälpsböcker på det temat också. Utan press - om medkänsla, prestation och stress är en jag lyssnade på nyss som var ganska bra. Jag har lite liknande problem men ändå inte. Jag har bra självförtroende och tar ganska mycket plats socialt, även om jag har ett släng socialfobi. Det kostar energi att vara social, men jag är efter övning ganska bra på det. Jag analyserar för mycket i sociala situationer, på gott och ont. Jag har samtidigt duktighetssyndrom. Vill vara bäst och avskyr kritik. Utför alltid order uppifrån (är chef själv) och det duger inte med halvmesyrer, måste få beröm. Men eftersom jag är strax över 40 nu så märker jag att det börjar lite lösa sig av sig självt delvis. Man blir mer ok med sig själv med åldern. I alla fall jag. Plus att jag inte orkar vara bäst. Lär inte minnas chefens beröm på dödsbädden, men sommar med mina barn kommer vara fastetsad. Vill ha mer sånt.
Jag tror hur som helst att om du kan jobba med det du beskriver ovan så rår du antagligen på mycket av anledningarna till att du dricker. Du är säkert cool på många sätt, knepet är att få din inre kritiker att fatta det.
Skriv en lista med alla saker du är bra på och sätt du är cool på? Ge kritikern lite svart på vitt?
Medlänsla med dig själv låter också som det skulle kunna vara något. Det är lite av en trend nu. Jag gillar den. Man har ju ofta hårdare regler för sig själv än andra.
Du får en till listan av mig nu, du är cool som tog steget att skriva här!

Edit: det intressanta är att man eg inte har en aning om hur andra uppfattar en. Jag har fått mycket feedback via medarbetarundersökningar och ledarskapsutbildningar, som visat en betydligt mer nyanserad bild av mig, med andra styrkor och svagheter än jag trott. Man har ju bara sin egen bild av hur man tror att uppfattas. Du kan mycket väl uppfattas som den softa tystare typen vid bordet. Som bara pratar när hon har nått viktigt att säga och då lyssnar man. Who knows. Jag gillar psykologi :)

Tack, Strulan65. Känns bra få respons från alla här samt höra att det är flera som känner igen sig i min beskrivning. Du har rött, det var nog bara två lägen tidigare, eller snarare ett ganska ”plant” läge generellt. Upplever att alkoholen trubbade av, såväl upprymdhet som dalarna. Kämpa på du med :)

Starkt jobbat? Att vi får humörsvängningar är naturligt, hela vårat känsloliv och själ har varit avstängda.
När jag drack hade jag bara två lägen glad eller arg och båda skulle belönas med alkohol. Nu väller det fram känslor och blir lika rädd varje gång när jag måste känna.
Så styrka och mod till dig// kram Strulan

Ja som skrev är ju Dag fantastisk, men jag gillar inte sista säsongen.
Jag gillar lite allt möjligt. Black Mirror, Silicon Valley, Arrested Development (första tre säsongerna), Slasher, The Haunting of Hill House. Parks and Rec är kul med.
Det tar aldrig slut. Men inte Game of Thrones. För mycket folk och... drakar, meh.
Det görs för mycket bra TV nu för tiden :)
Tantsnusk är jag dålig på men gillar romcoms med jämna mellanrum om de även har fokus på bra komedi, och inte bara romansen.

Läser ditt första inlägg och känner igen mig i mycket. Jag välkomnar dig till dag två av nykterhet, och hoppas att det blir ännu en lyckad dag där du kan stå emot. Skriv gärna hur det går.

Tack, Miss Hyde. Jag behöver bli bättre på att finna alternativa belöningar. Ska tänka ut något bra substitut.

Då kan du få lite ansikten på namnen.
Hur som helst, ja du måste inte ha hela livet direkt som mål. Tänk att du får dricka men väljer idag att hoppa. Så det inte blir ett för stort förbud.
Midsommar är en baggis, du kan ju alltid dricka på lördagen i stället. Ganska intressant upplevelse i övrigt att ställa sig över normen att supa till på midsommar. Se hur många som redan efter lunchen vid stången, är för packade. Det ger motivation. Inför barnen om inte annat. Inte ge dem minnen av pappa som snubblar runt stången och är jobbig.
Har inte läst precis alla dina inlägg tyvärr men det låter jobbigt med din fru som verkar llite kall ibland. Jag har perioder då jag är den som är kall. Finns ingen orsak, jag mår bara kasst. Försöker då dra mig undan och inte såra henne.Men sen studsar jag tillbaka igen. Hoppas ni har nån tid med mys och annat än planering. Lätt att fastna i det när man har barn. Ett oändligt ältande av aktivitets-, mat- och semesterscheman. Viktigt att inte bara vara mamma och pappa projektledare jämt. Förstått att du jobbar på det. Hoppas du får en fin midsommar trots allt. Kom på nästa träff, det var kul och gav motivation.

Varför dömmer jag mig så hårt hela tiden?! Jag ska vara perfekt, inget annat duger. Då kan jag lika gärna ge upp. Jag undviker hellre saker i rädsla för att misslyckas. Jag har en otroligt stark inre kritiker, så fort jag gjort fel så är jag sämst och misslyckad. Jag vågar inte ens prata med folk på lunchen för att alla andra är bättre och har bättre saker att prata om. Är coolare och smartare än vad jag är. Jag har en bild av mig själv som ful och ointressant och som ingen vill umgås med. Men nu var det inte det tråden skulle handla om.

Jag är såå tacksam för fina svar! Vet ju att ni kämpar lika mycket som jag med den jäkla alkoholen och ändå orkar ni sitta hör och stötta någon annan! Så fint! *gråter*

Jag har druckit jättemycket nu senaste tiden, står tomma vindunkar överallt i lägenheten. Jag kan inte tvärt sluta nu, för måste sköta mitt jobb. Försökte dra ner men blev så skakis och började svettas massa. Nu är det midsommar och jag är ledig 3 dagar, då har jag tänkt sluta, då har jag tid att vara bakis om man säger så.

Min pojkvän vet att jag har problem med alkoholen. Hans pappa har även det. Men han kan ju inte direkt säga nej om jag vill ha ett glas öl eller vin? Har även berättat för min bästa vän. Ringde henne när det var som värst, satt på beroendemottagningen och skakade likt ett asplöv. Men hon verkar ha glömt bort för ofta säger hon ”och så kan ni ta ett glas vin i baren”

Du bör sätta dig ned och svara på de frågorna.
Hur det kunde bli så för honom är nog för att han är alkoholist och det är vad alkoholister gör,de dricker.
Obönhörligen och utan hänsyn till omgivningen pga att alkoholen tagit över deras liv.

Men om du försöker svara på de frågorna?
Varför accepterar du det.
Varför låter du det ske.
Varför får det fortgå?

Jag vet att det är jättesvåra frågor,för man har ju egentligen inget svar.
Men när man börjar bena ut dom och tar dom en och en så kan man så småningom hitta svaret/svaren.

För att jag fortfarande hoppas
Älskar
Är för rädd.
Eller vad det nu än är.
Då kan man möjligen påbörja resan mot ett firare liv med sig själv i fokus.
Men så länge man låter sig snärjas in i att man är medskyldig,eller inte har något val till att man är i den situation man är så tappar man också all kraft.
Det går att hitta igen kraften,om än att vägen är lång och snårig.
Jag rekommenderar Alanon eller medberoendeterapeut. Så att ditt jag blir viktigt igen och du börjar få grepp om vad du behöver och accepterar.
Och inte.
Lycka till.

Gör kärleksfulla och omtänksamma saker mot dig själv varje dag! Det har jag gjort i två år nu och tycker det har lärt mig mycket om mig själv! Nu när jag ser tillbaka typ två år så känns det som då kände jag inte mig själv, visste inte mina behov mm! Det gör jag nu! Ägna dig själv mycket tid! Tror att man får bättre omdöme och sätter högre värde på sig själv och om man ger sig in i ett förhållande igen så blir det med en man som vill ha ett stabilt ge och ta förhållande! Kram till dig!

Lite kort svar.. Jag håller inte med om att alkoholfritt vin skulle vara detsamma. Alkohol är en smakbärare. Ger karaktär till vinet. Jag jobbar med mat så för mig är det ett helvete att inte få/kunna dricka. Längtar så tillbaka till när det ibland räckte med ett halvt glas vin till maten.

Denlillamänniskan?..Nu är det på gång med boende till sonen..Äntligen hittat något..Hans pappa sjunker djupare ner i alkoholen..Känns skönt att inte bry sig..Det känns som om jag äntligen slipper ha några känslor för honom, bra som dåliga...Super han så är det bara han som kan göra något åt det..Det verkar som om alla barnen nu förstått det också..Ingen kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp..Snart dax för semester..Skall åka till havet..Det bästa som finns..Kram?

Har träffat en yogalärare som är fantastisk på att lära ut inre lugn. Tror jag älskar denna kvinna, efter en timme med henne är jag mentalt helt lugn och min kropp är behagligt trött.
Fick ett samtal med henne efter lektionen och vi pratade om livet. Helt naturligt berättade jag för henne att jag är alkoholist, men att jag börjat min resa. Hon är den första människan där jag kunde använda ordet alkoholist om mig själv..
Ännu ett steg för mig och en lättnad att kunna säga som det är.
Tackar för mitt val idag att vara nykter vad som än händer idag.
Somnar nöjd och lugn idag/ styrka och mod till er//kram Strulan

Hej Vinäger <3 Nej, utan motivation att förändra så är det ingen mening att kriga med sig själv. Man kan inte lura sig själv att bli nykter om man inte ser det där målet framför sig som förklarar och driver kampen och det målet kan ingen annan måla upp än vi själva. Man önskar man kunde säga till sig själv att bli nykter bara för att man "borde vara det" men det har aldrig och kommer aldrig att hjälpa.
Jag vet att en dag kommer det där målet till dig igen och då blir du stark igen för vi vet ju också att, ännu så länge flyter det på ett tag till men en dag rinner det över. Det gör det alltid, när man får nog. Ibland får man ge sig en klapp på axeln och tänka, att jag gör nog ändå så gott jag kan i denna stund, med de medel jag har just nu. Styrkekram

Min mamma förlorade kampen mot alkoholen, och den 13 juni förra året drabbades hon av akut hepatit i levern. Jag var då i mitten av min graviditet, jag väntade mammas första barnbarn som hon längtade så efter. Hon pratade inte om något annat. Men så hände detta, och vi krigade i 3 veckor på sjukhuset innan hon gick bort. Det känns som jag gått sönder. Jag saknar henne mer och mer för varje dag, jag vet hur otroligt stolt hon hade varit över sitt barnbarn. Mamma kunde bli otrevlig ibland när hon drack, men hon hade verkligen fina sidor också.
Jag vet inte hur jag ska få bort bilderna från sjukhuset, det borde visas i skolorna att såhär kan det gå. Jag önskar ingen detta.

Finns det någon här som förlorat sin förälder till alkoholen? Hur kommer man vidare?

Fint att läsa din historia. Att känna sig ensam i en relation är nästan mer ensamt än att vara själv. Jag vet. Det kan vara den tuffa biten av att bli nykter, saker i sin närhet klarnar och man inser att man kanske måste ta tag i saker som man i sin känslolösa dimma viftat bort. Tuffa saker. Jag är inne på dag 6 vit efter ett stort bakslag men har också kommit långt i tidigare perioder med fasta regler. Jag vill fortfarande tro att det går, men just nu efter jag trampat över ordentligt en period igen handlar det om att härda ut de här dagarna av tvära utmattande kast mellan "idag mår jag bra" och "idag skulle jag döda för ett glas". När de är över kan man börja reglera.. Tror du är inne på helt rätt spår med regel nr 1, aldrig dricka för att döva, kväva och trösta. En regel jag också hade var att aldrig dricka själv, tänker att det borde aldrig finnas någon bra anledning till det.. Tristessen är verkligen en hård motståndare, kam kännas som ren leda! Jag försöker mig på ett litet test nu, försöka att känna och vara i tristessen så mycket det bara går så kanske det vid en punkt bara måste väcka något till liv i hjärnan som ligger på paus. Vi får se hur det går. Imorgon vet du hur stolt du är över att du ställde tillbaka den där flaskan och en ny vit morgon gryr!

Lycka till!

Din ärlighet är en styrka, du kommer hitta din väg. Men var rädd om dig tills du hittar den, du är ute på tunn is.
Kram Strulan ❤️

Ska ta till mig att inte tänka så långt framåt, Azalea. Bra råd. Jag är sådan att jag gärna glider iväg med mina tankar i framtiden. Som du säger, var jag lika ensam med mannen i mitt liv, som jag ibland känner nu. Tänkte när jag satt och tittade på TV en kväll, jag kan lossas att han är i garaget. Skillnaden nu är att jag inte behöver se en full man. Inte behöver höra hans sårande prat.
Jag har dansat den här dansen i för många år. Nu är jag bestämd med vad jag vill. Känns så skönt.
Nu är det min tid.

Jag känner verkligen igen mig i att vilja ha en belöning efter ett antal goda gärningar! Livet är kantat av så mycket vardag, slit, stress och tristess ibland - och så tror man att flaskan kan bota allt, åtminstone för stunden. Såg att du löptränar, det ska jag också börja göra. Det är ju banne mig universalmedicinen mot allt! Jag har gått upp flera kilon på grund av öl och vin - äter inget medan jag dricker men efteråt vräker jag gärna i mig. Usch och fy! Jag har börjat läsa boken Konsten att leva innerligt - existentialism för den moderna människan, den handlar om meningen med livet á la danske filosofen Kierkegaard. Rekommenderas varmt till alla som vill ta ansvar för sitt liv och hitta sin egen mening med livet genom att lyssna inåt. Flummigt kanske, men ibland blir jag så trött på ekorrhjulet och vill leva autentiskt, i samklang med mitt verkliga jag. Istället för att döva mig med äcklig alkohol. Även på midsommarafton, tjoho. Kram!

Min man söp bort sitt jobb han haft i 24 år förra försommaren.
Sommaren användes till att ligga däckad i 2,5 månader. Jag kan säga att det är ett dyrt nöje. 10000 kr per månad . Fy!!!!!!!
Sen nykter och bittert fram till jul och väldigt synd om honom för hur orättvist behandlad han blivit av jobbet.
Fylla över jul och nyår och sen fick han jobb i 4 månader som gick bra. .
Sen var han "mellan jobb " i 2 veckor och klämde då in några dagars drickande.
Det nya jobbet, som var ett sommarjobb i 2,5 månader varade i 3 dagar............Sen har han legat däckad mellan cykelturerna ( 1 mil enkel resa ) till Systemet.
Så nu har han olovlig frånvaro där ickså och är förmodligen av med det jobbet också.
Sist vi pratade så var hans plan att gå hemma och skrota för han kunde ju leva på mig som jobbar heltid??!!!???!!
Det är att göra det lätt för sig. Jag betalar hus, bil mat och allt annat och dom grädde på moset så ska jag betala spriten också. Fy farao säger jag bara, hur kunde det bli så här.

Det är precis samma hos oss. Fullt drama och elakheter, man är världens sämsta människa och dum i huvudet och allt där emellan. Fast när det nyktrat till så ska allt vara som vanligt och inte pratas om. Jag pallar inte det längre. Här haft hyfsat lätt för att skaka av mig och kasta det bakom ryggen och gå vidare tidigare år men nu går det inte längre. Det är fullt i ryggsäcken.
En ursäkt har jag heller aldrig någonsin fått. Är själv noga med att göra det till de msn skadar eller råkar däga nåt obetänksamt till men inte han inte. En ursäkt kan jag göra till dödagar på, den kommer ändå inte. För det anses väl ändå att det var mitt fel eller att jag attackerade eller nåt annat.
Så sjukt trött på detta.
Snälla du, det verkar som du har barn hemma och då finns det bara en väg. Flytta så fort du kan. Han kommer aldrig att ändra sig och det kommer vara samma repiga skiva vecka efter vecka.
Så härligt att du har en egen bostad, använd den och gör det mysigt för dig och barnen. Jag önskar dig och dem all lycka.
Jag ska titta på ett litet ställe på söndag och förhoppningsvis klara/orka flytta dit.
Stor kram till dig?

Dagarna går. Kvällarna är långa och tuffa. Mycket godis.. Känns som att det positiva av vit svit kanske börjar äta sig in sakta på de mörkare kvällarna. Små spontana grejer händer och jag tar nästan omedvetet mig för olika saker för att få tiden att gå lite mer varje dag. Sakerna i sig ger ingen glädje, än, de är tidfördriv och tankeblockerare.. Ikväll hade jag bestämt mig för att tvätta bilen och det blev gjort grundligt i nästan 2 timmar trots att jag var hemma sent. Hjälpte mina svärföräldrar med en grej efter jobbet och vi åt lite middag där sen.
Kom in nu runt 21 och barnen hade precis kommit i säng, min sambo var märkbart på dåligt humör, barnen hade varit bråkiga. Kände mig inte själv så glad inombords, mitt tidsfördriv var färdigt och jag kände mig mör i kroppen efter dagens arbeten. Känslan av att vara värd någon belöning för lite goda gärningar är påtaglig men jag stoppar mina känslor där, målet nu är vit till midsommar, det klarar jag. Att jag inte har ett högre mål efter hur jag mår och mått känns sorgligt innerst inne, men jag klarar inte ett större mål nu.
Jag försökte anstränga mig lite och muntra upp stämningen mellan oss och börjar småprata lite om midsommar och annat men får bara korta svar och inte direkt någon respons så jag tröttnar och tar fram min mobil. Några minuter senare reser sig hon sig upp och säger nätt och jämnt godnatt innan hon går runt hörnet och in i sovrummet. Efter några minuter smög jag efter och hukar mig bredvid sängen och frågar om hon är sur på mig på något sätt, men nej får jag bara som svar. Ok, jag reser mig upp och går ut.
Sätter mig här och skriver några rader. Just nu hade man bara behövt någon att prata med, om allt sånt där oviktigt mellan himmel och jord. Vi pratar inte så mycket så, jag och min sambo. Mest om barnen, våra hemmaprojekt och annat vi borde göra och gjort. Tur det finns forum, lite som artificiella vänner. Fast ni är såklart riktiga vänner, av kött och blod, bara att jag aldrig har träffat er och kommer aldrig att vem ni är..

Kram en sommarkväll

Och nu råkade det finnas en cava som M fått förra veckan. Jag har inte ens tänkt på att den stått där, förrens idag. Jag var lite uttråkad och rastlös. Tog fram den och höll i den och funderade på att öppna den. Men hallå! Dricka cava ensam hemma kl 2 på eftermiddagen. (Hade jag inga problem med tidigare iofs.) Inte ok. Jag gör inte så nu. Regel nr 1. Inte dricka ensam hemma för att fly tristess, negativa tankar, känslor. Så jag ställer tillbaks den och kände att jag egentligen inte, innerst inne, ville ha, den råkar bara finnas här.

att läsa? / mt