Blir så trött på allt. Han är grinig och sur så fort jag gör något för mig själv. Hela tiden.
Han var asfull igår fast att vi hade gäster. Slutade med att jag gick och la mig.
Har tidigare skrivit i tråden vet inte vad jag ska göra av MargaretaVilhelmina. Men kom inte in på den .

Ensamkvar71

Hej min man dricker också och gjort det till och från de senaste 15 åren. Har inte orkat bryta mig loss. Vi har två barn som är 16 och12 år de märker direkt när pappa har druckit. Just nu känns det som jag inte vet vad jag ska ta mig till för hans drickande har eskalerat de senaste veckorna tror han har druckit minst fem dagar av sju. Han själv anser sig inte ha några problem alls med spriten det är jag som har problem som inte kan acceptera att han dricker! Naturligtvis förstår jag att han har problem då jag hittar gömda tomma flaskor i tex garaget eller hans garderob. Det går inte att prata med honom ens när han är nykter. Han har fått problem med sitt blodtryck och läkaren har frågat om hans alkoholvanor..

etanoldrift

Jag tror att din man känner sig trängd av frågorna från sjukvården. Min gubbe, lyckades alltid snurra bort frågeställningarna om alkohol, i sina möten med sjukvården (jodå han har också högt blodtryck och skyllde det på ett stressigt jobb) Efter diverse andra åkommor, som ett bråck som han opererats för, brukade han medge att det kunde bli "ett glas vin till maten" och i samma andetag förklara att han inte tyckte om starksprit så några lördagsgroggar blev det inte.. Och dom dumma fånen till läkarna bara nickade och fortsatte fråga om andra saker.. INGEN frågade exakt HUR mycket han drack eller hur ofta.. Om man tar "ett glas vin till maten" t.ex.. Vad händer med resten av flaskan? Och hur ofta? En dag i veckan eller 7?
Håll tummarna för att den läkare han har fortsätter att både fråga och ifrågasätta hans alkoholvanor! Kanske ta en del prover (på vissa av dem syns det om man har en hög alkoholkonsumtion, så han kan inte direkt neka..) Tyvärr lyckades min gubbe dilla i en av läkarna som skötte provsvaren efter hans rattfylla (och mig också) att värdena berodde på det smärtstillande han var tvungen att äta för sin onda rygg (diskbråck) Och dom gick på det..
På slutet så struntade jag i att "kontrollera" vare sig hans förråd av flaskor eller räkna tomglas.. Jag hade kommit till det stadiet, att jag bara konstaterade att han var berusad.. Det eskalerade också under våren - försommaren, så jag fick nog..
Jag antar att det var en backlash efter många års högkonsumtion. Först sker ju en toleranshöjning, så de kan dricka mer än dubbla mängden mot en normal människa utan att bli eller verka speciellt berusade ( i början av vår bekantskap kunde han dricka ett par 7,2or, utan att det syntes eller märktes) sedan kom sänkningen ganska snabbt, när den kom..)
förra vintern, märktes det att han var påverkad redan efter första ölen. efter en halv flaska vin var han småberusad.. I våras var han nästan klapp kanon efter en flaska och definitivt otrevlig efter 1½.. Idag går han igång på första ölen. Han dricker mer vin eftersom han fått problem med magen och är lika full efter en halv flaska som han var efter drygt en hel förut..
Jag brukar stänga av telefonen på kvällarna eftersom han gärna ringer och pratar nu när vi separerat (om allt och ingenting för att han känner sig ensam) ) gånger av 10 har han druckit rejält..
Men erkänna att han druckit eller att han har problem.. Nej, det verkar inte finnas i hans värld.. Trist att se att det går utför, men jag har förstått att det inte finns någonting som jag kan göra..

Du har länge levt i en relation med en man som har tydliga alkoholproblem, något som har eskalerat under den senaste tiden. Det är en situation du inte mår bra i och du vill något annat. Ett stort steg i att reda ut sina tankar klargöra vad en egentligen vill är att öppna upp och prata om det. Vad stark du är som skriver här!

Även fast ingen situation är den andra lik så finns det många här som har skrivit om liknande situationer som den du beskriver. Många blir hjälpta av att skriva, berätta om vad som händer och tankarna fram och tillbaka. Fortsätt gärna att läsa och skriva du med. Önskar du sen längre fram att bolla tankar mer specifikt kring din situation så brukar vi rekommendera att starta upp en egen ny tråd.

Ta hand om dig!
Rosette

Jo, finn styrkan i dig själv. Du har den inom dig. Han kontrollerar dig och är antagligen rätt elak, det låter så. Och nej, tycker inte att du ska hoppas på honom innan han blivit nykter och han verkar ju tycka att det är ditt fel att han dricker också. Rätt klassiskt! Tänk på dig själv och tänk på dina barn tycker jag. Vad vill du att de ska lära sig om relationer? Och hur tycker du att du förtjänar att bli behandlad? Kanske svårt att svara på när man levt med någon som bryter ned en, men du förtjänar att bli behandlad med kärlek och respekt! Så det så! Ibland tar ni så mycket skit, härinne på anhörigsidorna. Jag hör ju till andra sidan och har upplevt hur a förändrar ens personlighet. Fy fan vilket gift det är. Slutade innan jag blev elak på riktigt. Så vill han inte sluta, lämna honom. Det blir bara värre! Det är inte ditt fel och du förtjänar nåt bättre.

jonan

Det är såå pinsamt när man ska träffa släktingar och så är han inte nykter. Jag tyckte halv full . Ni vet när de har en viss hållning och svajar lite när de ska stå stilla. Varför är det pinsamt för mig? Vet inte, det ör väll så att andra kanske tycker att jag skulle förbjudit honom ellrr så.

etanoldrift

Men det är ju inte DU som ska skämmas! Fast det är det vi gör som medberoende.. Och det är där vi börjar försöka "mörka" hur illa det är ställt.. Vilket inte är till vår egen fördel i det långa loppet..
Sluta att hålla honom bakom ryggen, utan låt alla andra märka hur packad han är! Det är HAN som ska skämmas Inte du!
För varje gång du "räddar" honom ur en pinsam situation, blir det mer legitimt för honom att dricka.. För varje gång, så kan han inbilla sig att ingen "ser".. Även om det är uppenbart!
Ta INTE till några nödlögner eller bortförklaringar! Säger dina släktingar något eller undrar så säg bara att ja, det är tråkigt, men det har blivit så här sista tiden och vi är inte överens om att han dricker för mycket.. Jag tycker inte om det, men jag kan inte göra något åt det..
När jag tog "bladet från munnen" så visade det sig, att mina syskon hade märkt, långt innan jag trodde att de sett något och de tyckte att jag gjorde helt rätt som bröt upp..
De har också förstått att det visserligen är en sjukdom, men att han inte vill ha hjälp..

jonan

Kommer hem efter en späckad helg . Jag och barnen var bortresta. Vi ska fira farsdag. Han är bakis och stinker. Det märks på hela hans sätt att vara. Får fina presenter och blomma. Han känns inte särskilt tacksam. Visst han tackar, men inget mer. Känner mig ensam i mitt förhållande. Vi vill inte samma saker längre.

Nykterist

Det känns hemskt, läser era historier. Min tog hem en massa tjejer lammkött när jag låg på förlossningen. Han skulle passa barnen men söp sig aspackad. Jag förlät o kämpat för att ge han finare kropp o bättre sex men inget hjälper han säger han slutar har fattat men efter två veckor abstinens o ett helvete dricker han igen för normala människor får dricka menar han. Tre halvliters burkar öl på 7,2 procent är inget att uppröra sig för en vanlig kväll. Fy men jag älskar han, han är bäst när han är nykter utan abstinens

etanoldrift

den du förälskade dig i menar jag.. Jag tror inte att någon av oss kan älska "alkoholisten" som dyker upp. Dom är som dr Jekyll och mr Hyde..
Tyvärr får oftast alkoholisten (den elake) övertaget efter en tid.. Det brukar vara ett studsande upp och ner, där "mannen" förlorar och alkoholisten vinner..
3 stycken 7,2:or är ju faktiskt nästan en "kvarter" ren sprit...
Jo jag vet att min fd blev förvånad när jag sa att det motsvarade en hel flaska vin lite drygt tom.. Han kunde hälla i sig upp till 6 stycken på en eftermiddag/kväll, så det är inte undra på att han blev på röken..

Tre 7.2 ger 10,8cl ren sprit och ett kvarter 14,8cl ren sprit så 4st 7.2 50cl blir som ett kvarter men oavsett ja som alkis dricker man till man däckar

jonan

Jag känner mig så ensam. Ensam där vi igentligen borde vara två. Ensam med att ha ansvar och koll på allt. Tycker det ät jobbigt att tassa på tå runt min man för att jag inte vet ,ska han vara glad eller sur.

jonan

Tycker det är så svårt att veta hur jag ska förhålla mig mot min man. Ibland ska jag prata och kommunicera med honom. Och ibland inte alls och detta är inte ens när han är onykter. För då undviker jag honom så mycket som det går.
Han är sur för massa saker, muttrar och har sig. Är sååå jobbigt att gå på äggskal.

Trollis

jonan!
Vet precis vad du menar, man anpassar sig Alltid efter alkoholisten humör, vare sig han är nykter eller inte. Min sambo har haft 3 nyktra dagar nu utan en enda öl, hans humör pendlar enormt. Igår köpte han alkoholfria öl, svepte 5 st direkt. Frågade honom om det dämpade suget(lite provocerande) han blev skitarg direkt å skrek att han är minsann ingen jävla alkis, är ju bara ölsmaken han vill ha.
Tänkte fråga varför han inte alltid dricker alkoholfritt men då hade jag fått ett helvete. Han ska lämna leverprov om ett par veckor annars hade han aldrig avstått alkohol.
Jobbigt med svängande humör, antar att det är suget å abstinensen de kämpar med.
Känner mig oxå så fruktansvärt ensam i förhållandet. De är verkligen egoister ?

Jessie

Precis som du beskriver . Tyvärr ska det mycket till för att det ska till en förbättring och det är det helt upp till honom att vilja det för sin egen skull. Det du kan göra är att försöka stärka dig sj men sånt kan oxå ta tid, ge dig tid, ta hand om dig och barnen.
Jag ändrade mig genom att tänka mer på mig sj och vad som är bäst för barnen. Vi blev särbos idag. Han flyttade och det var väldigt bra mellan oss nu innan vilket är jätte skönt men stridigt väldigt jobbigt . Den man som jag älskar kom fram lagom tills flytten vilket gör att jag saknar han otroligt mycket.
Detta att bi ska bo på varsitt håll är något jag tänkt på så länge men jag trodde inte att jag skulle vara såhär ledsen!
Men välja genom att ligga på soffan en fredagskväll och ha detta lugn i kroppen, att inte behöva vara orolig el tassa på tå är ändå värt det.
Hoppas allt gå bra för er alla!
Kram

jonan

Blir så arg och ledsen. Vi har haft kalas för min yngsta i dag. Jätte trevligt. Och hela dagen har han satsat mer på middagen senare på kvällen som vi hade. Den var oxå trevlig tills han ensam var full. Vi drack allihopa men inte så mycket som han. Tror även att han smygdruckit under dagen. Men mitt fokus var inte på honom utan på min dotter.
Gästerna gick hem för kanske 10 minuter sedan å han är däckad i soffan. Blää. Suck. Fy fan

jonan

Är så ledsen. Sitter och gråter. Finns ingen särskild ny anledning. Vet inte varför jag gråter. Men just nu är det tungt och jag är krossad. ?